JETSUN PEMA - wcprc

NOMINERAD • Sidorna 16–41JETSUN PEMADet är vinter när Gelek,12 år, flyr från Tibettill Indien. Han går överbergen i tunna tygskori den djupa snön ochefter bara några dagarbörjar fötterna göraont. De svullnar uppoch bränner som eld.Gelek gråter och villvända tillbaka, mendet är omöjligt. Hanspappa har betalat en mansom ska leda en grupp flyktingaröver Himalaya. Devuxna tittar på Geleks svartfläckigafötter och säger attdet är frostskador. Han kanförlora fötterna. Den nattenturas de om att bära Gelekpå ryggen men resten avvägen går han själv.Det tar fyra veckor att någränsen till Nepal. Någradagar senare vaknar Gelek ien sjukhussäng. Fötter ärborta och kvar är bara tvåstumpar, inlindade i bandage.Idag går Gelek i en tibetanskskola i Indien.När Gelek kom tillDharamsala fick han tvåloch tandkräm.VARFÖR NOMINERASJETSUN PEMA?Jetsun Pema nomineras till WCPRC2006 för sin 40-åriga kamp för de tibetanskaflyktingbarnen i Indien. Hennesouttröttliga arbete har räddat liv ochgett tiotusentals tibetanska flyktingbarnett hem, en familj, utbildning och framtidshopp.Pema sätter alltid barnensbästa främst och har byggt upp TibetanChildren’s Villages (TCV) till exiltibetanernasstörsta barnrätts- och utbildningsorganisation.Varje år får nära 15000 flyktingbarn hjälp genom TCV. I detibetanska barnbyarna växer barnen uppDharamsalaDehlinepalindienKinaTibetLhasabhutanpakistanbangladeshi en kärleksfull tibetansk hemmiljömed traditionella buddhistiska värdensom icke-våld och respekt för allt liv.1616-41Tibet.indd 16 05-11-09 13.27.33

När Pema var nio år skickadeshon till internatskola iIndien. Hon fick bara träffasin mamma en gång på tioår, eftersom Tibet invaderatsav Kina.Född i TibetVarje år vågar hundratalsflyktingbarn livet för att flyfrån Tibet. Många är föräldralösa.Andra skickas avsina föräldrar för att slippaundan förtrycket och fattigdomeni det av Kina styrdaTibet. I Jetsun Pemas tibetanskabarnbyar får de ettnytt hem och får gå i skolan.Hon har kämpat för de tibetanskaflyktingbarnen i 40år och barnen kallar henneama la, som betyder respekteradmor på tibetanska.Jetsun Pema föddes själv iTibet 1940. Då hade hennesstorebror, Tenzin Gyatso,redan utnämnts till DalaiLama, Tibets högste ledare.När Pema var nio skickadeshon till internatskola iIndien. Några år senareinvaderades Tibet av Kina.Efter ett misslyckat uppror1959 flydde Dalai Lama ochhans familj till Indien.– Jag var så glad att de levdeatt inget annat betyddenågot, minns Pema.Samtidigt var hon ledsenoch arg.– Vi hade ju förlorat vårtland. Nu var vi flyktingar.Barnen Tibets framtidIndien gav tibetanerna land iDharamsala i norra Indien.Där tog Dalai Lama emot denära 85 000 tibetaner somflydde i hans fotspår.Tusentals dog i bergen underflykten. Andra dog i flyktinglägret,där det var bristpå allt från mat och medicinertill sovplatser.– Bara de starkaste kundeVärldens takTibet kallas ibland”Världens tak” eftersomlandets medelhöjd är4000 meter över havet.Många bergstoppar äröver 8 000 meter höga,till exempel MountEverest som är världenshögsta berg.överleva kylan, hungern ochsjukdomarna. Barnen drabbadesvärst, säger Pema.För att rädda barnen – ochTibets framtid – öppnadeDalai Lama ett barnhem därhans storasyster, Tsering TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLOR➼Vem ärDalai Lama?Dalai Lama betyder ”Hav avvisdom” och är titeln för tibetanernashögste andlige ochpolitiske ledare. Den DalaiLama som lever nu är denfjortonde i ordningen ochblev utropad till Dalai Lamanär han bara var fyra år. Hanfi ck Nobels fredspris 1989för att han driver en ickevålds-kampför att tibetanernaska få tillbaka sitt land.Dalai LamaVälkommen på tibetanskaNär tibetaner vill få en gäst att kännasig välkommen lämnar de över enkata, en tunn vit sjal. Man kan ocksåge en kata till en religiös eller politiskledare när man ber om deras välsignelseeller hjälp. Genom att lämnaöver den vita sjalen visar du att duinte har några skumma avsikter ellernegativa tankar. På bilderna visarThardoe och Tenzin, 10 år, hur manger en kata.Varför flyr barnen?Dagens Tibet kontrolleras helt avKina. De påstår att Tibet alltid harvarit kinesisk provins. Men fram tillinvasionen 1951 hade Kina ingenmakt över Tibet. Tibetanerna hadeen egen armé, sin egen valuta ochsitt eget språk. Men efter andravärldskriget erkändes inte Tibetsom ett eget land av FN och sedanKinas invasion sägs 1,2 miljonertibetaner ha dött. De har skjutits,bombats, fängslats, torterats,avrättats eller svultit ihjäl.Sedan 1980 har 7,5 miljoner kineserflyttat till Tibet och nästan allaskolor ligger i områden där kineserbor. På landsbygden, där 90 procentav de 6,5 miljoner tibetanernalever, har hälften av barnen ingenskola alls och de skolor som finnsär dyra. Lärarna undervisar påkinesiska och behandlar tibetanskabarn sämre än klnesiska.1716-41Tibet.indd 17 05-11-09 13.28.25

➼Pema var bara 23 år när hon tog över arbetetmed de tibetanska flyktingbarnen.Dolma, tog hand om barnen.På kort tid kom 800ensamma barn tillDharamsala för att få hjälp.– De få hus vi hade blevsnabbt överfulla, minnsPema. De minsta sov i kartongermedan större barnlåg sex i varje säng eller pågolvet. De hade fruktansvärdamardrömmar. En delhade sett sina föräldrardödas av kineserna. Andrahade förlorat sin familjunder flykten.Pema tar överEfter en tid blev TseringDolma sjuk och dog. Pemavar bara 23 år men närDalai Lama bad henne taöver tvekade hon inte.– Jag ville ge barnen ettriktigt hem, en familj ochutbildning. Tillfälliga lösningarräckte inte längre.Pema sökte och fick pengar,både från gamla vänneroch från stora hjälporganisationer.Hon började medatt bygga nya klassrum ochI början hade barnbyarna inga klassrum. Undervisningenskedde utomhus, under träden när det regnade eller för attfå skugga från den starka indiska solen.små familjehus för 25 barnoch en fostermamma.Husen kallades khimtsang,som betyder hem på tibetanska.Medan flyktingbarnenfortsatte att komma i tusentalväxte den första barnbynupp till en stad i miniatyr.Idag bor nära 2500 barn ibarnbyn i Dharamsala somhar egen skola, bageri,skräddare, sporthall,teater och sjukhus.Fler barnbyar ochskolor harbyggts upp över hela Indienoch sammanlagt får 15 000flyktingbarn hjälp varje år.– Min dröm är att allaflyktingbarn ska få växa uppsom bröder och systrar ochfå mycket kärlek av sin husmamma,precis som i ettriktigt hem, säger JetsunPema. Vad är TCV?Barnbyarna och skolorna somPema ansvarar för, drivs av organisationenTibetan Children’sVillages, som brukar kallas TCV.TCV har:• Fem tibetanska barnbyar medegna skolor.• Sju internatskolor.• Sju dagskolor.• Tio daghem.• Fyra yrkesskolor.• Fyra ungdomshem.• Fyra ålderdomshem (till exempelför gamla husmammor).• Stöd för de flyktingbarn som intefår plats i barnbyarna.2006 börjar TCV bygga ett tibetansktcollege i södra Indien.18Böneflaggor16-41Tibet.indd 18 05-11-09 13.28.33

I babyhemmet bor de minsta barnen och de som har svårafunktionshinder. Pojken som tränar med gummibollen haren allvarlig muskelsjukdom.Jetsun Pema tar sin dagliga promenad i den tibetanskabarnbyn. Överallt vill barn prata och berätta vad som häntsedan sist.Tusentals flyktingbarn kallar Jetsun Pema ama la (respekteradmoder på tibetanska). Hon har också utnämnts till”Tibets moder” av den tibetanska exilregeringen iDharamsala (exil betyder att leva i landsflykt).– Jag accepterade hederstiteln men inte för mig själv utanför barnbyarnas fantastiska fostermammor, säger Pema.Faddrar i hela världenNär Pema behövde pengar började honmed att skriva till gamla skolkamrater utomlands.De och deras vänner och bekanta skickade småbidrag. Sakta men säkert spreds kunskapen om detibetanska flyktingbarnen och allt fler ville hjälpa till.Idag har nästan alla barn i barnbyarna en ”fadder” sombidrar till deras skolgång, mat och kläder.Rinchen,11 år,knyterböneflaggor.1916-41Tibet.indd 19 05-11-09 13.28.45

Tashiflyddetill skolanNär Tashi var liten dog hennes pappa. Närhennes mamma blir svårt sjuk har familjeninte råd att köpa medicin åt henne. Innan Tashifyllt åtta år dör hennes mamma och Tashi ochsyskonen blir föräldralösa.Tashi, 12 TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORSaknar: Min bror.Älskar: Min syster och minhusmamma.Tycker om: Att gå i skolan.Drömmer om: Att bli lärare.Ser upp till: Jetsun Pema.Blir arg: När det är svårt iskolan.Tashi går i skolan för förstagången i sitt liv. Ibland är detsvårt att hänga med men honkämpar hårt och blir glad närlärarna berömmer henne.De tibetanska buddhisternatror att det tar49 dagar innan själenlämnar den dödes kropp.Under den tiden får Tashioch hennes syskon inte kammasig eller tvätta ansiktet,sjunga eller dansa. De bränneralla fotografier av mammanoch ger hennes klädertill fattiga. Sedan sägerTashis storasyster Tseringatt de måste flytta till Lhasa,Tibets största stad.– Vi kan inte överleva ibyn, säger Tsering, som justhar fyllt tolv år. Vi måstearbeta för att överleva.Älskar storasyster och husmammaTillsammans med storasyster Tseringoch med husmamma Pempa Dolma.Tashi snurrar på bönehjulet.I Lhasa får Tsering snabbtjobb på en fabrik, men förTashi är det svårare. Hon ärju så liten, knappt åtta år.En dag ser hon en skylt i ettrestaurangfönster: ”Hjälpsökes”.– Jobbet är ditt om du klarardet, säger restaurangägaren,en kinesisk man.Han visar hur hon skaskrubba och skölja tallrikar,bestick och glas i en jättestorbunke. Vatten hämtar honfrån en tunna på gården.Det är vinter i Lhasa ochmycket kallt. Tashi börjarfem på morgonen och arbetartill elva på kvällen. Efteren dag med händerna i detiskalla diskvattnet blir fingrarnastela. Plötsligt glideren liten skål ur hennes händeroch krossas mot stengolvet.Restaurangägarens fruspringer fram.– Klumpiga flicka, säger honoch ruskar om Tashi. Menhon är snällare än sin man.– Gör inte om det bara,säger hon och sopar undande trasiga bitarna så attmannen inte ska se.Tashi får själv plocka disk2016-41Tibet.indd 20 05-11-09 13.28.54

från borden. Ibland ser honbarn som äter med sina föräldrar.Då blir hon ledsenoch arg. ”Varför har just jagfötts i en fattig familj”, tänkerhon. ”Varför får inte jaggå i skolan och gå på restaurangmed min mamma ochpappa?”Innan systrarna somnarpå nätterna ligger de i mörkretoch pratar om framtiden.Tashi vill sluta arbetaoch gå i skolan.– Håll ut lite till, sägerTsering. Om vi arbetar hårtkan vi spara pengar ochskicka dig till Indien.Tsering berättar att detfinns tibetanska skolor iIndien som är gratis för flyktingbarn.Man får mat ochhusrum och kan leva i frihet.Men för att kunna fly måsteman betala en guide somhittar vägen över Himalayasberg. Ännu har de inte tillräckligtmed pengar.Dags att flyEn dag får systern tips omatt en grupp flyktingar snartska ge sig av till Indien.Nästa dag säger Tashi till sinchef att hon måste sluta.– Jag ska flytta hem tillbyn, säger hon. Tashi villinte ljuga, men om polisenfår veta att de ska fly kansystrarna hamna i fängelse.De startar på natten.Många timmar trängs de påett lastbilsflak med resten avgruppen. Halvvägs till gränsenmot Nepal säger guidenplötsligt att han vill ha merbetalt. Systrarna lyckas fåtag i en släkting som skickarpengar med en vän, en snälloch modig kinesisk man.Tashi framför det berömdaPotalapalatset, Dalai Lamasgamla hem i Lhasa i Tibet.➼2116-41Tibet.indd 21 05-11-09 13.29.06

Tashi känner sig inte föräldralös och ensam längre.➼Densista biten går de överbergen i nästan en vecka. Degår på natten för att inte bliupptäckta av kinesisk militär,som patrullerar i området.Tashi är mycket räddnär hon balanserar på smalaklippavsatser längs djuparaviner. En tidig morgonkommer de tillen vild flod. Alla knyter ihopsina rep, tröjor och sjalar tillett långt rep och den störsteoch starkaste mannen tar sigöver först med ena repändan.Han använder en långträstav och hoppar som enstavhoppare över floden.Sedan tar alla sig över, enefter en. Tashi är genomblöt,uttröttad och skakar av köldNär maten och vattnet tarslut går de i tvådagar utan att äta ellerdricka. Systrarna slängernästan all packning, den blirför tung. På natten hör Tashien bäck porla men det gårinte att hitta den i mörkret.Till slut tar hon is från markenoch äter. Den är full avlera och gräs, men Tashi ärför hungrig och törstig föratt bry sig. Och plötsligt fallerhon rakt ned i mörkret.Hon klamrar sig fast i någrarötter på bergs sidan ochskriker efter Tsering, somlyckas hjälpa Tashi upp.Några minuter senare är detTserings tur. Systern sjunkerned till midjan iRunt halsen har Tashi bilderav Dalai Lama och av enannan hög lama, Karmappa.Hon har också de heligapiller hon fick av Dalai Lamanär hon kom till Indien.Tashi minns att han sade tillhenne att studera hårt ochsköta sin hälsa. Och att tibetanernasnart skulle få tillbakasitt land.ett hål fullt av gyttja ochmåste dras upp av två vuxna.GömdaNär gruppen kommer framtill gränsen till Nepal fårsystrarna gömma sig någradagar hemma hos guidensgamla mamma. Till slutkommer en kvinna som skahjälpa barnen att klä ut sigFlykten gick över Himalaya2216-41Tibet.indd 22 05-11-09 13.29.13

Barnen i Tashis hus tar hand om en get som de räddat från slakthuset.till sherpaflickor från Nepal.Hon smetar in Tashis ansiktemed svart koldamm föratt dölja hennes röda kinder.– Polisen vet att tibetanerhar illröda kinder, säger hon.Flickorna sveper sjalar omhuvudet och får order om atttitta i marken när de kommertill gränskontrollen.Tashi är så rädd att hon skakarnär de går förbi debeväpnade gränsvakterna.Hon låter håret falla fram iansiktet och väntar på attnågon ska skrika: ”Ta fasttibetanerna!” Men ingethänder.En bit bortom gränskontrollenväntar en lastbil somkör dem till Kathmandu,Nepals huvudstad och tillflyktingmottagningen där.Äntligen är de i säkerhet.Tashi får en ny familjNu bor Tashi och hennessyster i den tibetanska barnbyni Bir i norra Indien.Nästan alla barn och ungdomarsom bor här är födda iTibet. Och nästan alla lärarnahär har själva vuxit upp ien tibetansk barnby. Mångaav barnen och lärarna ärföräldralösa, precis somTashi.Tsering går i gymnasietoch bor i en sovsal medandra ungdomar. Tashi harflyttat in i ett familjehus.Plötsligt har hon en mammaoch nästan 40 syskon!– Jag känner mig inteensam och föräldralös längre.Barnen i huset är sommina bröder och systrar ochjag älskar min husmamma.Hon är snäll och tar handom mig som sin egen dotter.Det känns som att få en riktigfamilj. Det enda som görmig ledsen är att tänka påatt min bror är ensam kvar iTibet. 2316-41Tibet.indd 23 05-11-09 13.29.22

Sonam och Lopsangvisar vad de fick avDalai Lama.Sonam och Lopsang spelarkort bland andra nyanländaflyktingar.Dalai Lama talar tillde nyanlända.Sonam visar sin respekt förDalai Lama genom att läggasig mot golvet när han kommerin i templet.Det nya livet börjarSonam och Lopsang, som båda är 12 år,kommer fram till Dharamsala just som solengår upp över bergstopparna. Efter fleramånader på flykt ska de snart börja ett nyttliv i den tibetanska barnbyn. Men först skade träffa Dalai Lama.Först hamnar flyktingarnafrån Tibetpå flyktingmottagningeni Kathmandui Nepal. Det var där Lopsangoch Sonam träffades.När flyktingarna kommertill Dharamsala i Indien skade alla först träffa DalaiLama och få hans välsignelse.Det kallas att få en24audiens. Sedan börjar flyktingarnaskolan, går i klostereller söker arbete.Flyktingförläggningen iDharamsala är överfull. Detfinns bara två sovsalar ochmånga delar redan säng ellersover på golvet. Lopsang,Sonam och de andra nykomlingarnahälsas välkomnaoch får matkuponger, tvål,tandkräm och tandborste.Sonam och Lobsang blirglada när de får veta att deska skickas till samma ställe.De ska till den tibetanskabarnbyn i Bylakuppe i södraIndien. Där har tibetanernafått land av indiska regeringenoch här bor de allra flestatibetanska flyktingarna.Äntligen audiensÄntligen kommer inbjudantill audiensen. Alla går upptidigt för att hinna göra sigfina innan de går till templet.Sonam och Lopsanghamnar i mitten och är otroligtspända och förväntansfulla.När Dalai Lama kommerin sätter de ihop händernaoch böjer sig framåtmed pannan i golvet. Det ärganska knepigt att samtidigtförsöka få en glimt av dentibetanske ledaren. DalaiLama skojar och skrattarmed dem, men är också allvarlig.– Vi kommer att återvändatill Tibet en dag, säger han.Men så länge vi är flyktingari Indien måste vi hålla dentibetanska kulturen levande.Och ni barn måste studerahårt och sköta er hälsa.Efter talet får alla hälsa påDalai Lama och ta emot ett16-41Tibet.indd 24 05-11-09 13.29.29

Pappa fängsladesWangmo, 13, längtarhem efter några veckor ibarnbyn i Gopalpur.– Jag saknar min familjså mycket, jag bara gråterhela tiden. Men barnen ochlärarna här säger att det ärvärst i början och att jagkommer att känna mig bättreefter ett tag. Nästan allahär har ju varit med om liknandesaker.Wangmos mammabestämde sig för att skickahenne till Indien sedanpappan fängslats.– Min pappa reste tillIndien för att bli välsignadav Dalai Lama. När kinesiskapolisen fi ck veta detanklagade de honom föratt vara spion. Han satt ifängelse i tre år. Vi ärrädda för att de ska gripahonom igen så nu hållerhan sig gömd. Min mammaskickade mig och min systerhit för att vi skulle få gå iskolan och vara trygga.Pappa drunknadekuvert med en bild av Tibetsnationalhelgon, heliga pilleratt hänga som en amulettrunt halsen och mycket mer.Med sina nya ägodelarunder armen springerSonam och Lopsang hem föratt packa. Redan imorgonbörjar deras nya liv. Choeky, 10 år, bor i barnbyn i Bir. Hennespappa greps ofta av polisen i Tibet. Polisenanklagade honom för att vara spion, eftersomhan reste fram och tillbaka över gränsentill Nepal i sitt arbete. En dag kom han intetillbaka.– Min mamma väntade barn, men vi åkteändå tillsammans till Lhasa för att ta reda påvad som hänt. Ingen ville berätta. Till slut fi ckmin farfar höra att de hade kastat pappa i fl o-den, från en hög bro. Då förstod vi att hanmåste vara död, för ingen kan överleva i detdär vilda vattnet. Det var också då mammaskickade mig till tibetanska barnbyn i Indien.Armbandmot fängelseHängde från stupTibetanska politiska fångar började tillverkade här tunna svartvita armbandenav ull. Nu bärs de av Wangmo och mångaandra tibetaner för att visa att de inte harglömt alla dem som sitter i fängelse.Kunsang, 12, flydde från Tibet över bergen.– Det var väldigt otäckt och jag var rädd hela tiden. Mångagånger trodde jag att jag skulle dö.Bergen var fulla av kinesiskmilitär som letade efter fl yktingar. Varjegång guiderna hörde motorljud eller folk surradede fast oss barn i rep och fi rade ner oss längsbergssidorna. Guiderna var nepaleser ochkunde låtsas att de var ute på vandring.Ibland hängde vi där länge, högt ovanförmarken och ibland mitt i natten. Men jagvar inte rädd för att falla. Jag var bararädd för att bli upptäckt och hamna ifängelse. Jag var också rädd för vadsom skulle hända med mina föräldrarom jag blev tillfångatagen! TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORUppehållstillstånd förtibetanska flyktingar i Indien2516-41Tibet.indd 25 05-11-09 13.29.35

En dag i den tibetaDagen börjar tidigt i barnbyn. Hemma hosRinchen, 11 år, väcker husmamman pojkarnaförst. Tyvärr hinner de somna om medan hon ärinne och väcker flickorna!06.00Klockan ringer – dags att gå upp. En jättefamilj ska vakna,bädda, tvätta och klä på sig i expressfart. Husmamman tarhjälp av de äldre barnen för att få fart på de små.07.00Hjärnan fungerar bäst tidigt på morgonen, tycker tibetanerna.Därför läser barnen läxor en timme före frukost.08.45Några gånger i veckan har helaskolan gemensam morgonsamling.Efter en kort bön berättaren rektor eller lärare om vadsom hänt sedan sist och vadsom är på gång.08.00Före frukosten berbarnen morgonbön.Det är bra för bådekropp och själ, förklararhusmamman.När barnen uppreparsina böner, såkalllade mantran,blir de lugnare ochmer koncentrerade.Tibetansk frukost –smörte och tsampa(kornmjölsgröt) äterman bara på söndagmorgnar,för den tar sålång tid atttillaga.Ett hus – ett hemKompisarhjälpervarandramedfrisyren.Jetsun Pema vill att fl yktingbarnen ska växa upp i en varmoch trygg hemmiljö. Därför har barnbyarna familjehusistället för sovsalar. De kallas Khimtsang (hem på tibetanska).Mellan 25 och 40 barn i olika åldrar tas om hand aven ”husmamma” och ibland (om husmamman är gift) en”huspappa”. Det första familjehuset invigdes av DalaiLama 1967– Min dröm är att de ska fungera som riktiga hem därbarnen kan växa upp som bröder och systrar, säger Pema.Och det fungerar!2616-41Tibet.indd 26 05-11-09 13.29.40

anska barnbyn09.00–11.00På förmiddagen är detlektioner.11.00 –11.20På rasten hinner man göramycket! Basket- och fotbollsplanenligger nära.11.20 –13.10LektionerVeckans renaste klass!Varje vecka utnämns ”Veckans renligasteklass” i barnbyn i Gopalpur .Här har klass III vunnit den vackratavlan av det berömda Potala-palatseti hemlandet Tibet. De får ha denpå sin klassrumsvägg under envecka, tills nästa veckas renasteklass tar över den!Fönsterstvätti klassrummetEfter lektionerna hjälperbarnen till att plockaundan, städa och tvättafönster om det behövs.Mammaskola– ”Husmammorna” har barnbynstuffaste jobb, sägerJetsun Pema. De bor tillsammansmed upp till 40 barnoch ger dem kärlek ochomvårdnad från morgon tillkväll. För att klara sitt uppdragfår alla husmammmorgå en fyra månader långutbildning.13.10 –14.10LunchPå lunchrasten skyndar sig alla barn hem till sinafamiljehus där de hjälper till att göra iordning ochservera maten. Alla måltider lagas hemma ochpojkar och fl ickor hjälper till med allahushållssysslor, från att hämta vatten till att skalapotatis, tvätta kläder och bädda. Precis som deskulle ha gjort om de bott hemma i Tibet.Om det är vackert väder äter man gärnautomhus. De äldre tar hand om de yngreoch hjälper till att servera.2716-41Tibet.indd 27 05-11-09 13.29.46

Diskdags ibarnbyn.Ägg ochbröd på väghem.14.10 –16.00LektionerEfter lunch fortsätter lektionerna, om inte vädretär i vägen. Barnbyn i Dharamsala drabbastill exempel hårt av monsunregnen – byn ärIndiens näst regnigaste plats! När det vräkerned som värst är eftermiddagslektionernainställda. En del elever har ändå extraundervisningmedan andra stannar hemma och leker,läser läxor och sköter hushållet.Sangay, 10 år soparutanför sitt hem.Två gånger i veckan är detstortvätt i alla familjehus.Lopsang Dorjeegår i sömnen!Lopsangs kompisar i sovsalen måste hållakoll på honom för han är sömngångare.– Han känner på dörren och försöker tasig ut, berättar de. Ibland får vi hjälpahonom att gå och lägga sig igen.Lopsang har nyligen fl ytt till barnbyn frånTibet. Runt halsen har han heliga snörenoch bilder av Panchen Lama och av Tibetsnationalhelgon.– De skyddar mig mot ont. Jag hoppas attde ska hjälpa mig att sluta gå i sömnen ocksåmen än har det inte funkat!2816-41Tibet.indd 28 05-11-09 13.47.59

16.00 –16.20Tedags. Tibetaner dricker helstsmörte, svart te som blandas med saltoch massor av smör gjort på jakmjölk.Det serveras i en trä- eller metallskål.Det är viktigt att hålla sig frisk. Här delarhus mamman ut vitaminer till sina barn.Det tar ett tag att skala potatis till 40 syskon! TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLOR16.30 –18.00Lek och läxorMånga av familje husen har husdjur sombehöver både kärlek och tvättning.18.00Middag. Barnbyarna serveraroftast enkel indisk mat, som risoch grönsaker. Tibetansk mat,som exempelvis momos, tar förlång tid att göra.20.30Tandkrämsutdelning pålöpande band före kvällsbönen.Husmammanhåller hårt i tuben.21.00God natt. ”Sim-janango”.Ljuset släcks.Många ligger och tänkeren stund eller pratarmed kompisarnabredvid innan desomnar . Andra slocknardirekt.Sim-ja-nango!2916-41Tibet.indd 29 05-11-09 13.48.10

YogaflickaNgawang, 10 år, tränar yoga tillsammansmed kompisarna i yogaklubben varje lördag.Yoga är en form av avslappning, gymnastikoch meditation som har funnits iAsien i 5000 år.– I början gjorde det ont men inte nulängre. Det är bra träning för både kroppenoch hjärnan, tycker Ngawang.Trasig basketkorgNär basketkorgen har gåttsönder av för många hårdadunkar lagar man dengenom att klippa ett pargamla jeans i långa remsoratt knyta ihop det trasigakorgnätet med!Spela med stenarTsegyal och Zuulung spelar Abdo. Abbetyder skål på tibetanska och do betydersten. Allt man behöver är fem stenar.Spelet går ut på att kasta upp stenarnai luften, först en, samtidigt somman plockar upp en till och sedan fångarden andra i handen (skålen).Därefter kastas två stenar upp i luftenmedan man plockar upp den tredje.Och så vidare i en rasande takt.KogåvaFör många år sedan ville några i barnbyn köpa kor somkunde ge mjölk till alla barn. Men Pema föreslog att manistället skulle låna ut pengar till de fattiga indiska familjersom bodde nära byn, så att de kunde köpa kor. Hälften avde kornas mjölk behöll familjerna och hälften fi ck barnbynsom återbetalning av lånet. Nu är familjernas skuld betaldför länge sedan, men än idag köper barnbyn nästan all sinmjölk av samma familjer som fi ck de första korna.MinnesalbumMånga barn i barnbynhar album där de samlarallt från bilder påfamiljen till idolbilder,teckningar och sinatankar om livet. Tenzin,12 år, har många bilderpå sina släktingar hemmai Tibet i sitt album.16-41Tibet.indd 30 05-11-09 13.48.14

TunnskatingKricketdagsResande hårklippVarje vecka kommeren indisk frisör tillbarnbyn. Här klipperhan Tsering, 11 år.Frisören klipper defl esta likadant. Kort.När så många barnbor tätt intill varandrakan långt hår leda tilllössepidemi i husen.– Om jag fi ck väljasjälv skulle jag halångt hår, sägerTsering. Hans förebildär John Abrahim, enindisk fi lmstjärna medlångt hårsvall.Eget landslagDet var Jetsun Pema som kom med idén atttibetanerna i exil borde ha ett eget landslag ifotboll. Lagets tränare och många av spelarnaidag har vuxit upp i barnbyarna. Tibet kan intespela i VM eller OS, eftersom Kina styr Tibet.Från potatis till fotboll!Det är svårt att tro att den stora fotbollsplanen i barnbyn iDharamsala varit en potatisåker! Det tog sju år för Jetsun Pema,all personal och barnen att gräva bort kullen där åkern låg ochforsla bort all jord. Pema själv grävde en timme om dagen ändatills fotbollsplanen var klar.Skär av trådenPojkarna tävlar med burklock och tråd. Det är enkelt:Skär ut bottenlocket till en läskburk och gör hål i den.Trä igenom en tråd. Knepet är att få snurr på locket ochskära av motståndarens tråd.16-41Tibet.indd 31 05-11-09 13.48.19

Jangchupär deltidsmJangchup har velat bli buddhistmunk sedanhan liten. När Dalai Lamas eget kloster sökernya munkar får han äntligen åka för mammaoch pappa.Jangchup älskar att spelafotboll och basket med sinamunkkompisar.Jangchup snurrar påbönehjulen, som ärfyllda med buddhistiskaböner, somkallas mantran. Närde snurrat ett varvhar han bett likamånga böner somdet finns lappar idem.Jangchupsnya hemJangchup är munk iNamgyal klostret. Detgrundades i Tibet på1700-talet och låg i Potalapalatset,som också varDalai Lamas hem. När dennuvarande Dalai Lamafl ydde till Indien följdeNamgyalklostret med.Här lever nu omkring 200munkar som alla drömmerom att en dag få återvändatill Tibet och Potalapalatset.Många tibetanska pojkardrömmer om attbli buddhistmunkar,precis som barn i andraländer kan drömma om attbli fotbollsproffs eller filmstjärnor.Men för de tibetanskabarnen handlar detinte om att bli rik ochberömd. Att leva enkelt ikloster och ägna sitt liv åtden buddhistiska läran ärdet finaste en tibetan kangöra. Ändå har Jangchupsföräldrar bett honom väntamed att bestämma sig.Munkar får ju till exempelaldrig gifta sig eller skaffabarn. De lämnar sin familjför alltid och får en ny iklostret.Överraskande nyheterJangchup är glad och förväntansfullnär han sägerhejdå. Men när han ser attmamma försöker hålla tillbakatårarna börjar hanockså gråta. Resan till klostrettar tre dagar och buddhistmunkensom tar emotJangchup har överraskandenyheter.– När skolterminen börjarmåste du flytta till den tibetanskabarnbyn och gå iskolan där, berättar munken.Du får bara kommatillbaka till klostret på skollovoch en helg i månaden.Förut gick man i skolan iklostret, men nu har DalaiLama bestämt att alla småmunkar i hans kloster skagå i vanlig tibetansk skola.Han tycker att modernamunkar behöver lära sigsådant som naturkunskapoch engelska. Dessutomhänder det att barn som väljermunklivet ändrar sig närde blir äldre. Då måste dekunna få ett vanligt jobb.Första natten i klostretdelar Jangchup munkcellmed Thai. De nya kompisarnaligger länge och pratar imörkret. För första gångensaknar Jangchup sin familj,särskilt mamman.– Men jag ångrar ingenting,säger han till Thai.➼Jangchup, 13Född i: Tibetanska samhälleti Orissa, Indien.Bor i: Tibetanska barnbyn iDharamsala och Namgyalklostret.Gillar: Fotboll. Att studerabuddhism.Bäste fotbollsspelaren:Ronaldhino.Ser upp till: Min lärare iklostret. Han är godhjärtatoch vet mycket.Blir ledsen: När jag kännermig ensam. Då saknar jagmin familj.Skrattar åt: Indiske komikernJohnny Lever.➼3216-41Tibet.indd 32 05-11-09 13.48.23

munkNär han är på klostretbor Jangchup i en munkcell.Munkarna byter oftacell för att bli påmindaom att ägodelar ochbostad inte ska ha någonbetydelse. Hemma skafinnas i deras hjärtan.Jigme äråterfödd!➼Håret växerNär skolterminen börjarflyttar Jangchup till dentibetanska barnbyn. Härbor munkar mellan sju och16 år tillsammans i ettfamiljehus. I klostret har derakade skallar och munkdräktmen i barnbyn låter dehåret växa och klär sig ibyxor, tröja och skolunform.En gång i månaden sätterJangchup på sig munkdräktenoch går till klostret föratt studera buddhism ochlära känna klosterlivet.Efter ett år i klostret och ibarnbyn är Jangchup säkerpå att han har valt rätt.– Jag kommer att varamunk tills jag dör, säger hanbestämt. Tibet och BuddhismenBuddhismen är en av de storavärldsreligionerna. Den grundadesi Indien för 2500 år sedan av enman som kallades Buddha (”denupplyste”). Det finns omkring500 miljoner buddhister runt omi världen. Tibet omvändes tillbuddhismen på 700-talet och förvandladesfrån en krigarnation tillett fredligt land. Detviktigaste i den tibetanskakulturen blevatt ha ”ett kärleksfullt,medkännande hjärtaoch ett lugnt klartsinne”.BuddhaMänniska eller mygga?Jigme, 7 år, bor med de andra småmunkarna i barnbyn. Hansföräldrar lämnade honom till ett kloster sedan Dalai Lamautpekat honom som en reinkarnation av en död religiös ledare.–Det var en stor ära för familjen, säger Jigme som gillar atthjula.Buddhisterna tror på reinkarnation eller själavandring , sombetyder att när en människa dör föds hon på nytt i en nykropp. Om man återföds som människa eller exempelvismygga beror på hur man har levt. Själavandringen slutar inteförrän du nått Nirvana. Enligt buddhisterna ärman då ren i själen och kan förenas meduniversum och allt som lever. I Nirvana kännerman inte längre sorg, smärta, lidande ellerlängtan.Världens yngste politiske fånge?På väggarna i munkarnas hus ibarnbyn sitter affi scher medtexten ”Befria Panchen Lama”.Han och Dalai Lama är Tibetstvå viktigaste ledare. Den förrePanchen Lama dog 1989 och sexår senare hittades den pojke mantrodde att han återfötts i, GedhunChoekyi. Då förde Kina bortGedhun och hans familj ochpåstod samtidigt atten helt annan pojkevar den ”riktige”Panchen Lama. Panchen LamaIdag vet ingen varGedhun är, men om han lever är han 16 år.– Det gör mig ledsen och arg att han harsuttit inlåst nästan hela sitt liv, sägerJangchup.33 TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLOR16-41Tibet.indd 33 05-11-09 13.48.26

TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORTibetaner älskar vackra kläder, smycken ochstora lurviga hattar. De flätar in äkta stenar ihåret och syr fast silverslantar och smyckeni skärp och kläder. Men de tibetanska flyktingarnai Indien klär sig oftast enkelt. De fick julämna allt de ägde i Tibet.Lamos garderob– Det enda som fattas i min garderob är en digitalklocka,för då skulle det vara lättare att kommai tid till skolan, säger Lamo, som bor i den tibetanskabarnbyn i Bir.– Min mamma är kvar i Tibet och jag harinte träffat henne sedan jag flydde. Men jämförtmed de barn som är kvar i Tibet kännerjag mig lyckligt lottad. Jag får gå i skolanoch vara fri.Lamo ser upp till Jetsun Pema eftersomhon har byggt upp de tibetanska barnbyarnaoch gjort det möjligt för flyktingbarn att gå iskolan och få ett nytt hem i Indien.– Jag har aldrig träffat henne men om jag fickchansen skulle jag säga tack. Och fråga hurgammal hon är!Skoluniform– Vi får två uniformer avskolan varje år. Flickoroch pojkar har likadana:blå byxor och blårutigaskjortor. Vi tvättar en avuniformerna varje onsdagoch lördag, så att vialltid har en som är ren.I slutet av skolåret tarbarnbyns skräddaremått för nästa års uniform.Den gamla lämnarvi in, så att en yngre elevkan få den om deras blirförstörd.Garderoben– Jag har mina kläder i ettskåp precis innanför dörrenpå huset. Vår husmamma ärnoga med att vi håller snyggt iskåpen, det är viktigt när vi ärså många.34Lamo, 12Född i: Tibet.Kom till barnbyn:När jag var sex .Tycker om: Skolan.Att läsa serier.Vill bli: Engelskalärare.Ser upp till: Jetsun Pema.Chupa– Chupan är vår traditionellatibetanska dräkt. Den härfi ck jag av min mamma. Honköpte den på marknaden iLhasa och packade ner denInga skor inomhusLamos gympaskor. Tibetaner bäraldrig skor inomhus.när jag fl ydde till Indien. Dåvar den för stor, men nu ärden lagom. Jag är väldigtglad över att jag har den, förden är det enda minnet jaghar av min mamma.T-shirt och byxor favoriten– Det här är mina favoritkläder. Detgör inget att de är lite trasiga. Tröjanfi ck jag av en äldre fl icka, som är sommin storasyster. Hon ger mig sina klädernär de blir för små. Det är så vigör. De äldre tar hand om de yngre.Vi slänger aldrig kläder som inte ärhelt utslitna. Vi lånar varandras kläderockså.Hatten16-41Tibet.indd 34 05-11-09 13.48.29

Rinchens garderobRinchen bor i barnbyn i Dharamsalamed sina två systrar, Dolkar, 8, och Tso,9. De kom hit från Tibet och har inteträffat sina föräldrar på flera år. Mångafamiljer vill inte skriva för regimenöppnar och läser brev.Men ett paket har Rinchen fått, medtibetansk ost och en chupa, en traditionelltibetansk rock.Rinchen i sinskoluniform.Rincheni chupa.Chupa passar allaBåde fl ickor och pojkar i Tibetbär chuba, en fotsid rock ellerklänning som hålls ihop medett skärp. Till vardags är deni enkelt tyg och enfärgad, tillfest kan den vara i till exempelsiden, med fantastiska mönster.Männens chuba har långaärmar och är gjord av tjockaretyg än kvinnornas ärmlösaklännings variant.Gift eller ogift?Det är lätt att se om entibetansk kvinna är gifteller ogift, eftersom baragifta kvinnor alltid bär ettrandigt förkläde över sinchupa. Förklädena skamatcha klänningensfärg. En gift kvinna kanäga fl era hundra förkläden,för att kunna bytastil varje dag på året!SmyckesfinTibetaner älskarstora smycken!Både män ochkvinnor kan haörhängen.Rinchen, 11Tycker om: Att läsa serier,rita, film, kricket ochfotboll.Favoritartist: PenpaTsering, som vuxit uppi barnbyn.Vill bli: Skådespelareeller konstnär.Favorit i fotboll ochbasket: Beckham ochIverson.Enärmad cool stilPhuntrok och Tridhe har broderadesidenrockar som bars av rika mäni det gamla Tibet. De långa ärmarnahade de för att visa att de intebehövde smutsa ned händerna,eftersom de hade många tjänare.Det är typiskt tibetanskt ochgans ka coolt att låta ena rockärmenhänga och släpa i marken.I Tibet kan varma dagar följasav iskalla nätter. Därför träddetibetanska män av tradition bara ivänstra rockärmen eller knöt bådaärmarna runt midjan. I kvällskylanåkte sedan hela rocken på.visar vem du är!I Tibet måste du ha något på huvudet för attinte frysa. Och för att se snygg ut! Vilkenhatt en tibetan bär beror på om du är munk,musiker, kvinna eller man och var du bor.I barnbyarna används hattarna mest närde spelar teater eller uppträder med dansoch musik.3516-41Tibet.indd 35 05-11-18 17.31.04

Dawa spelar för Dalai Lama TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORSminket påPenpas CD till PemaFlera av barnen som harvuxit upp i barnbyn har blivitprofessionella artister. Enav de populäraste tibetanskasångarna, Penpa Tsering, växte upp ijust ”musikhemmet”. Barnen kallarhonom ”broder Penpa”. Han har tillägnatJetsun Pema sin första CD ochdessutom handlar albumets första låtom Pema!Dawa, 12 år, måste nästannypa sig i armen föratt vara säker på att detinte är en dröm, Hon skauppträda inför tusentalsmänniskor och Tibetshögste ledare, DalaiLama.Skorna påDen 7 juli är en viktig dagför tibetaner världenöver, för då är det DalaiLamas födelsedag. IDharamsala firar man meden stor dans- och musikfestivalutanför templet. Det ären stor ära för en skolelev attfå vara med bland alla artister.Men Dawa är inte nervös.Hon har övat varje dagefter skolan i flera veckor.Dyblött firandeMonsunperioden har justbörjat i Dharamsala ochsnart vräker regnet ner överde tusentals människor somköat i timmar framförTsuglakhang-templet. De ärändå lyckliga. I hemlandetTibet har Kina förbjudit folketatt fira Dalai Lamasfödelsedag.Dawa och kompisarnabyter om på baksidan avtemplet. Det är proppfulltmed barn, dansare ochmusiker.– Det är dags, roparnågon. Dawa lyfter upp sitttunga stränginstrument ochsmåspringer med de andragenom folkmassan. Plötsligtfår hon syn på Dalai Lama.Han sitter längst fram.Jetsun Pema är också där.Över gästerna och musikernahar man spänt enormatygstycken med det tibetanskatecknet för lycka isvart på gult. När Dawasgrupp börjar spela och dansabländas de av en storm avblixtar. Fotografer från helavärlden har kommit för attfilma och ta bilder av DalaiLama.De får stora applåder ochDawa ser att Dalai Lamavinkar till dem när de lämnarscenen. Flätan på platsDawa får längrehår med hjälp avlösfläta. Enligttibetansk traditionflätas färgadesnören in ihåret.Håller kulturen levande!I alla tibetanska barnbyar och skolor lär sig barnen mycketom tibetansk musik, danser och teater. Jetsun Pema vill attalla ska få pröva på teater och instrument, sjunga och dansaför att hålla kontakten med den tibetanska kulturen levande.En del barn satsar extra på teater och musik och uppträderpå kulturella högtider som Lhosar, det tibetanska nyåret ochpå skolavslutningar.3616-41Tibet.indd 36 05-11-09 13.48.53

Naljorkallas farmorPulsen säger varförNär Naljor, 14 år, går upp för barnbyns brantatrappor måste hon ofta stanna och hämta andan.De andra barnen kallar henne farmor, för hon gårlångsamt och böjd som en gumma. De menar ingetilla, men Naljor blir ledsen ändå.Naljor har varit tröttoch haft svårt att ätaända sedan hon komtill Indien från Tibet när honvar fyra år.– Mamma dog när jag föddesoch jag tror att det ärdärför jag är så svag, sägerhon. Jag fick ju ingenmodersmjölk.De indiska läkarna sägeratt Naljor har dåliga blodvärdenoch ger henne vitaminer,men det hjälper inte.Till slut skickar husmammanNaljor till en tibetanskdoktor.Tibetanska läkare, elleramchis som de kallas påtibetanska, har utvecklat sinmedicinska tradition under2500 år. När tibetanernaflydde till Indien 1959 lyckadesen läkare ta sig ut ur landet.Han fick uppdrag avDalai Lama att öppna etttibetanskt sjukhus och startaen läkarutbildning.Pulsen avslöjar alltLäkaren frågar först hurNaljor mår och var honkomer ifrån. Sedan tar hantag om hennes handlederoch börjar läsa av pulsen.Han räknar inte hjärtslagenutan trycker med fingertopparnapå flera olika ställen,olika hårt. Genom pulsenkan en tibetansk doktorkänna vilka av kroppensorgan som är sjuka, det somvanliga läkare ofta använderröntgen till.Naljor tycker att det är braatt doktorn är lugn och talarvänligt, Andra läkare brukarvara så stressade. Honvet inte att tibetanska läkaremåste ha vad buddhisternakallar ett ”lugnt och klartsinne” innan de får träffapatienter.Doktorn ger Naljor råd omhur hon kan äta bättre menhan skriver också ut medicinsom hon lovar ta, trots atttibetanska piller är ökändaför att smaka väldigt illa.Men det är det värt om hennesdröm om att bli frisk ochorka spela basket kan bliverklighet. Doktorn undersöker hurNaljor mår genom att läsa avhennes puls.Tibetansk medicin innehållertusentals olika ingredienserfrån örter och växter.Tibetanska läkare använder tre metoder när de undersökersin patient. De ber om ett urinprov, läser av pulsen och ställerfrågor. De sägs kunna utläsa samma information genomen persons puls, som läkare på andra håll ofta använderröntgenbilder för att kunna se.ÄdelpillerDe berömda ädelpillren görs av en blandning avörter och fi nmalt pulver av ädelstenar som guld,smaragder och rubiner. Pillren paketeras I småsidenpåsar och är väldigt dyra.3716-41Tibet.indd 37 05-11-09 13.48.57

Lär dig tibetanska!I Tibet har tibetanska blivit ett allt mer undanskuffat språk.I skolorna är lärarna oftast kineser, som undervisar påkinesiska. Att få behålla sitt eget språk är ett viktigt skältill att tibetanska föräldrar skickar sina barn för att gå iskolan i barnbyarna i Indien.Räkna på tibetanska1 – chig2 – nyi3 – sum4 – shi5 – nga6 – druk7 – dun8 – gyey9 – gu10 – chuHör Tashi räkna till tio på:www.childrensworld.orgSkriv tibetanskaTenzin, 12, tycker om att lära sig det tibe tanskaalfabetet och skriva tibetansk kalligrafi . Tibetanernahar haft ett eget alfabet i över 1000 år. Det liknarindisk sanskrit. Tenzin kom till barnbyn i Gopalpurför fem år sedan. Hemma i Tibet kunde hon integå i skolan.– Det var för dyrt och de skolor som fanns låglångt hemifrån.Tenzin visar prov på sin tibetanskaskrivkonst!Prata tibetanskaMammaAmaPappaPemaHejTashi delekHej dåKaley shuJaHur mår du?La rey Kerang kusuNejdepo pey?Mindu Vad heter du?TackKerang mingTu djey tchey karey rey?Ursäkta Hur gammal är du?Gongta Kerang lo katseyrey?Tashi sägerTashi delekFörbjuden flaggaNorbu, 13, fick en fråga i ett buddhistiskt chattrumom hur Tibets flagga ser ut. Den är förbjudeni Kina. I flaggans mitt finns ett vitt, snötäcktberg. Det är landet Tibet. De sex röda fälten ärTibets folk och de sex blå fälten är Tibets mörkblåhimmel. En gul sol strålar bakom fjälltopparnaoch betyder glädje över det ljus somger frihet samt andlig och materiell lycka ochvälgång. Juvelen som snö lejonen håller mellansig symboliserar buddhismen. Den gula bårdenstår för att Buddhas läror ska spridas ochblomstra.Egen lärar utbildningJetsun Pema vill att fl yktingbarnenska få undervisningpå sitt eget språk i grundskolan,för att de inte ska förlorakontakten med sitt språk ochsin kultur. Därför har TCVstartat en egen lärarutbildningför att se till att det fi nnstillräckligt många bra tibetanskalärare i framtiden. Defl esta av lärarna som arbetarpå TCV idag har själva vuxitupp i barnbyarna.3816-41Tibet.indd 38 05-11-09 13.49.01

Cykla och chatta för överlevnadJetsun Pema vill att barnen i barnbyarna ska få lära sigallt de behöver för att kunna klara sig när de går ut skolan.Det handlar inte bara om att läsa tibetanska, matteoch engelska utan också om att kunna hantera en datoroch lära sig simma och cykla.Chattar med buddhisterNästan varje dag kommer Norbu, 13 år, till internetrummetpå TCV i Dharamsala. Om det finnsplats chattar han i två timmar med andraungdomar i buddhistiska chattrum. TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORDhondup med några av sina elever i klassrummet.Dhondup blev lärare– Ofta är de i min ålder. Viskriver på engelska ochförsöker lära känna varandra.De fl esta vet ingentingom Tibet så de är väldigtnyfi kna och vill veta allt omvar vi fi nns och vilka vi är.Jag brukar berätta att vi ärfl yktingar i Indien och att vihar förlorat vårt land tillKina. En person frågadeom hur den tibetanskafl aggan ser ut. Jag hadeingen bild att skicka, menförsökte förklara hur denser ut med ord.Norbu har aldrig stött påen tibetan som bor i Tibet ichattrummen.– Kinas regering påståratt de har gjort Tibet merfritt och öppet, men dettvivlar jag på. Om de verkligenkunde användaInternet i Tibet och kommuniceramera medomvärlden skulle det varajättebra.När Norbu inte chattareller läser läxor tycker hanom att läsa tibetanska folksagor.Favoriten handlarom två halvbröder, sönertill en kung.– Först bråkar de omvem som ska ta över efterkungen. En försöker ta livetav den andre. Men denslutar bra, med att bådabröderna blir kungar ochregerar tillsammans.Dhondup kom somensamt flyktingbarn tillden tibetanska barnbynnär han var fem år. Hanbor fortfarande kvar, mennu jobbar han som lärare!– Jag ville hjälpa min skolaoch mitt folk och det bästasättet var att bli lärare,säger han. Det är jätteviktigtför fl yktingbarnen att dehar tibetanska lärare. Vitalar samma språk och harliknande erfarenheter.Dhondup ser upp tillJetsun Pema som om honvore hans egen mamma.– Hon kom ofta på besöktill vårt hus och pratade ochfrågade om vi hade någraproblem. Hon arbetadeockså hårdare än någonannan.Dhondups föräldrar blevkvar i Tibet och han har baraträffat dem en enda gångunder nästan 20 år, i grannlandetNepal.– Det är mitt bästa minnefrån barndomen, sägerDhondup.Dhondup kan berätta försina elever att mycket har förändratsi barnbyarna.– Klassrummen är bättre,maten också. Eleverna harbättre tillgång till allt ifrånpennor och datorer till böckeroch kläder.3916-41Tibet.indd 39 05-11-09 13.49.03

Rädda geten oTsering, 15 år (till höger) planterar om ett träd medsin kompis i Ekoklubben, Kyi.Ekoklubbenräddar naturen TEXT: CARMILLA FLOYD FOTO: KIM NAYLORBarnbyns ekoklubbar gör allt från att ta handom växter och träd till att plocka skräp ochstudera miljöfrågor. De försöker också få andrabarn att bli bättre på att ta hand om naturen.– ITibet lever människornära naturen. Sombuddhister måste vibehandla naturen med respekt,säger Tsering, 15 år.– Min lärare i ekoklubbenhar förklarat hur allt hängerihop. Att hur vi människorlever påverkar miljön påmånga olika sätt.Tsering var bara sex år närhon flydde från Tibet, menhon minns att hennes mammabrukade tala om att manmåste respektera naturenoch allt levande.– Både Jetsun Pema ochDalai Lama talar också oftaom miljön. Det är bra, för vibarn lyssnar verkligen på dem.Tsering tror att giftutsläppär det största hotet motmiljön.– Dessutom hugger vi nedför många träd. Folk verkartro att vi har hur mycketskog som helst att ta av. Menen dag kanske vi vaknar upputan några träd. Och utansyre kan vi ju inte leva.Miljöproblem i TibetTsering är rädd för att detTibet hon växte upp i intefinns kvar.– Kina hugger ned vårskog och spränger sönderberg för att bygga fabriker,gruvor, höghus och vägar.De dumpar också kärnavfalli Tibet. Visst kan det varabra med utveckling ochmodernisering, men inte omman förstör naturen för alltid.Min lärare har berättatatt vissa växter och djur harutrotats i Tibet, på grund avmiljöförstöring.Tsering vill bli journalist.Hon tror att det är ett brasätt att hjälpa människorsom har det svårt.– Jag tänker skriva om allaorättvisor i världen, intebara om miljön eller Tibet.Alla människor är ju likamycket värda, det spelar ingenroll var de kommer ifråneller hur de ser ut. Tseten skuttar oftaupp på höga höjderoch klättrar på väggarna.Eleverna blir ganskaförvånade när en getplötsligt kikar in igenom klassrumsfönstrenpå tredjevåningen.RespekteranaturenJetsun Pema kämpar för attalla i barnbyarna skabehandla natur och djurmed respekt. Inget ska hellergå till spillo, det gällerallt ifrån skräp till gamla kläder.Sedan några år återvinnsglas, papper ochplast. I många av barnbyarnaanvänds också solenergiför att värma upp vatten ochbyggnader.4016-41Tibet.indd 40 05-11-09 13.49.05

och döda inga flugor!Slakthuspersonalen hade aldrig varit medom något liknande. Över hela Indien komtibetanska barn och ville köpa dödsdömdagetter för sina sparpengar.Jättebramed jakJaken är tibetanernasviktigaste djur. Av jakmjölktillverkas youghurt,smör och ost.Jakbajs är bra bränsleoch av den långhårigapälsen görs ulliga filtar,rep och tältduk. Om enjak dör används allt frånköttet (middagsmat) tillhuden (stövlar och väskor).Och svansen ärperfekt att vifta bortflugor med.Getklubben med getternasom de räddade frånslakthuset. Thupten,Lobsang (längst tillhöger) och Ngawang.– Vi räddade två getter,berättar Lobsang, 13år. Han är med i barnbynsgetklubb i Gopalpur ochhjälper till att ta hand omgeten Tseten.– Det är roligt och påminnermig om min hemby i Tibet.Där hade vi getter som jagskötte ibland, säger Lobsang.Under ett år har barnbyarnaräddat djur från slakt.Dessutom försöker alla låtabli att äta kött. Tibetaner ärannars köttätare av tradition,eftersom det är svårt att odlagrönsaker och annat i detkalla, torra hemlandet.– Men i Tibet äter vi bara dedjur vi måste för att överleva,säger Lobsang.I barnbyarnas hus finns gottom myror, flugor, spindlar ochskalbaggar. Ibland till ochmed skorpioner! Men detfinns varken flugsmällare ellerråttfällor. Att inte döda elleranvända våld är en viktig delav buddhismen. Det kallasahimsa. Tibetanska barn tarsig tid att rädda myror somhamnat i en vattenpöl ellerdaggmaskar som hamnatpå vägen.– Om jag ser enspindel hemmafår jag inte slåihjäl den, förklararLobsang.Istället försökerjag fånga den ochsläppa ut den igräset. 4116-41Tibet.indd 41 05-11-09 13.49.12