Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning

126 Claes Vareniusrinter (omkring 280) som huvudsakligenligger vid kusten. Dessa kustbundna labyrinteranser han ha klar bindning till seglationoch fiske, medan inlandslabyrinterna mertycks vara knutna till förhistoriska gravplatser,tingsplatser, avrättningsplatser och medeltidasamhällen. Enligt Kraft skulle labyrinternai kustbandet ha haft den magiskauppgiften att hjälpa sjöfarande till bättrevind och fiskare till bättre fångst. Vid labyrinternaoch inom dem skulle dessutom enligthans skilda referenter olika aktiviteter haägt rum i form av "vårliga lekar", "ryttarspd"och "danser".Även kompassrosor har påträffats vidmånga tomtningar — liksom dessa som regellågt belägna. De är lagda i samma teknik somlabyrinterna och har N—S-linjen markeradmed kraftigare, ofta kantställda stenar.Många fina tomtningsområden väl värdaen närmare redogörelse är kända längs Norrlandskusten.Exempel finns från Jävre iHortlax, Stora och Lilla Fjäderägg, Holmön,Snöan, Grundskataräftan, Avanäs och Jungfruhamni Västerbotten, Storön i Ångermanlandoch Hornslandet i Hälsingland. Av dessavill jag främst nämna lokalen Snöan i Hörneforssn. (fig. 6). Den påminner i mycket omStor-Rebben med en samling av 20 rundatomtningar, två labyrinter och en kompassrospå högsta delen av den kala ön. Lämningarnaligger där inom ett 400x40 m stortområde från en högsta nivå av 16,3 m ned tillca 12 m. Knappast på något ställe kan manså påtagligt som här se' hur tomtningarnaföljer den vikande strandlinjen från strandvallsterrasstill strandvallsterrass. Den totalaavsaknaden av naturlig hamn tycks ha varitutan betydelse på såväl Stor-Rebben somSnöan. Även lokalerna på Stora och LillaFjäderägg var hamnlösa liksom många andraav Norrlandskustens tomtningsområden. Detverkar närmast som om behovet av en övernattningsplatslångt ute i skärgården så näraöppet hav som möjligt vore en så dominerandefaktor, att man slog sig ned på ettgrund så fort det höjt sig tillräckligt ur havetför att inte bli överspolat.Om man på Snöan räknar med en landhöjningav 0,85 m per århundrade och ca 1m marginal till havsytan skulle tomtningarnasanvändningstid falla mellan omkring 300och 700 e. Kr. Denna lokal skulle därmedvara samtidig med de två övre nivåerna påStor-Rebben.De nivåberäkningar, som gått att göra påett urval av lokaler i Umeå—Holmsund-traktenvisar, att samtliga tomtningar på nuvarandefastlandet ligger i direkt anslutning till15-mderskurvan, medan öarnas tomtningar(på Holmön) är bundna till 10-mderskurvan.Lokalerna på Stora och Lilla Fjäderäggligger på både 10 och 15 meters nivå ochkan alltså höra hemma på 400- respektive900-tal e. Kr. Holmöns avsaknad av tomtningarpå den högre nivån är sannolikt beroendeav att ön till största delen är tämligenlåglänt och endast ett mycket litet partii dess nordligaste del höjer sig upp till 15m ö. h. Just på denna rygg ligger den nuvarandebebyggelsen som kan ha utplånateventuella tomtningar där. Som en parentetiskupplysning vill jag inskjuta att samtligade fastlandslokaler jag i detta sammanhangkontrollerat, ligger på höjder som varit omflutnaav vatten då havet stod 8—9 m högreän nu. Den lägst belägna tomtningen i dennaregion finns på Holmögadd. Den liggerknappt 2 m ö. h. och kan alltså inte varamycket äldre än tidigt 1800-tal. Den är emellertidganska unik på denna låga nivå.Den mest kända lokalen i Hälsingland påHornslands udde (Westerberg 1964) anslutersig nästan helt till de övriga nordsvenskatomtningarna. Även här (fig. 7) ligger de itvå grupper — den ena mellan 15 och 10-meterskurvan och den andra mellan 20 och15-meterskurvan. På och nedanför 15 respektive10 m finns längre och kortare parallella,låga stenvallar, som uppenbarligen varit hallänningar.Inte heller här har vi någon naturlighamn. Med en landhöjning av ca 0,75 mper århundrade skulle man här komma framtill en datering till andra århundradet respektive700-talet e. Kr.Ju längre mot söder man kommer, destonärmare nuvarande havsnivå ligger tomtningarna.Medan landhöjningen är ca 0,9 mi Norrbotten och Västerbotten, 0,75 m i Hälsingland,0,45 m i Uppland och 0,35 m iFornvännen 73 (1978)