<strong>Inventering</strong> i <strong>marginalområde</strong> 125Piteo, snVästerbottenFig. 4. Tomtningsområde på Stor-Rebben, Piteåsn, Västerbotten. (Avdrag <strong>av</strong> ekonomiska kartan.Fornlämningsområdet registrerat och inlagt efterinventeringen.) — Tomtning region on Stor-Rebben, Piteå parish, Västerbotten.V'*'.•-•oAjJv NJ>v °% ^v ^ '^V"t.*V>— -'°-vb.^vv l V,• N-ct\ h s > I( ( * ' )[ IFig. 5. Specialkarta över fornlämningsområdet påStor-Rebben, Piteå sn, Västerbotten. — Mapshowing the spread of ancient monuments on Stor-Rebben, Piteå parish, Västerbotten.)II Piteå skärgård finns det en ovanligt intresseväckandetomtningslokal på den nästanhelt kala ön Stor-Rebben (fig. 4—5). Härligger 27 tomtningar tillsammans med 7labyrinter. Fyra <strong>av</strong> tomtningarna är dubblamed en gemensam vägg. De framträder närmastsom rektangulära eller kvadratiska ringvallarmed <strong>av</strong>rundade hörn, 4x4—6x4 mstora. Vallarna är 0,1—0,2 m höga <strong>av</strong> 0,1—0,3 m stora stenar. Undantagsvis kan någonstor, jordfast sten ingå i en anläggning. Elva<strong>av</strong> dem har tydligt urskiljbar ingång och fyrahar eldstadsliknande anordning. Labyrinternaär 7—17 m i diameter och två är myckettydliga och välbevarade.Fornlämningarnas läge är synnerligen karakteristiskt.De ligger på öns mittrygg från17,65 m ö. h. ned till ca 7 m ö. h. och ärplacerade trappstegsvis på de olika nedanförvarandra belägna gamla strandvallarna.Dessa ger en säregen, mjukt böljande prägelåt landskapsbilden. Tomtningarna är klartsamlade i grupper på tre skilda nivåer, enligger 16—17 m ö. h. tillsammans med tvålabyrinter, en på 13—14 m ö. h., även denmed två labyrinter, och den tredje — tvåtämligen långt från varandra belägna grunder— med en labyrint på 7—9 m ö. h. Somen fjärde och hittills yngsta nivå kan mankanske nämna dagens fiskebodar, <strong>av</strong> vilka denedersta står endast någon meter över h<strong>av</strong>sytan.Om man överför dateringsprincipen frånRenskär skulle man med en genomsnittliglandhöjning på ca 0,9 m per århundradekomma fram till 300—400-talet e. Kr. föröversta nivån, 600—700-talet för mellerstaoch 1100—1300-talet för nedersta nivån (dagenssjöbodar undantagna).I detta sammanhang måste påpekas, attlabyrinterna verkar starkt bundna vid dennaform <strong>av</strong> bebyggelse i Västerbottens kustland.Man tycks velat ha dem så nära bostädernasom möjligt och då som regel på något lägrenivå och närmare stranden. De är så placeradeatt deras ingångsöppning vetter motsjön. Deras uppgift och innebörd är omtvistadefrågor som behandlats <strong>av</strong> många— senast 1977 <strong>av</strong> John Kraft. Han konstateraratt Sverige har ovanligt många laby-Fornvännen 73 (1978)
126 Claes Vareniusrinter (omkring 280) som huvudsakligenligger vid kusten. Dessa kustbundna labyrinteranser han ha klar bindning till seglationoch fiske, medan inlandslabyrinterna mertycks vara knutna till förhistoriska gr<strong>av</strong>platser,tingsplatser, <strong>av</strong>rättningsplatser och medeltidasamhällen. Enligt Kraft skulle labyrinternai kustbandet ha haft den magiskauppgiften att hjälpa sjöfarande till bättrevind och fiskare till bättre fångst. Vid labyrinternaoch inom dem skulle dessutom enligthans skilda referenter olika aktiviteter haägt rum i form <strong>av</strong> "vårliga lekar", "ryttarspd"och "danser".Även kompassrosor har påträffats vidmånga tomtningar — liksom dessa som regellågt belägna. De är lagda i samma teknik somlabyrinterna och har N—S-linjen markeradmed kraftigare, ofta kantställda stenar.Många fina tomtningsområden väl värdaen närmare redogörelse är kända längs Norrlandskusten.Exempel finns från Jävre iHortlax, Stora och Lilla Fjäderägg, Holmön,Snöan, Grundskataräftan, Avanäs och Jungfruhamni Västerbotten, Storön i Ångermanlandoch Hornslandet i Hälsingland. Av dess<strong>av</strong>ill jag främst nämna lokalen Snöan i Hörneforssn. (fig. 6). Den påminner i mycket omStor-Rebben med en samling <strong>av</strong> 20 rundatomtningar, två labyrinter och en kompassrospå högsta delen <strong>av</strong> den kala ön. Lämningarnaligger där inom ett 400x40 m stortområde från en högsta nivå <strong>av</strong> 16,3 m ned tillca 12 m. Knappast på något ställe kan manså påtagligt som här se' hur tomtningarnaföljer den vikande strandlinjen från strandvallsterrasstill strandvallsterrass. Den totala<strong>av</strong>saknaden <strong>av</strong> naturlig hamn tycks ha varitutan betydelse på såväl Stor-Rebben somSnöan. Även lokalerna på Stora och LillaFjäderägg var hamnlösa liksom många andra<strong>av</strong> Norrlandskustens tomtningsområden. Detverkar närmast som om behovet <strong>av</strong> en övernattningsplatslångt ute i skärgården så näraöppet h<strong>av</strong> som möjligt vore en så dominerandefaktor, att man slog sig ned på ettgrund så fort det höjt sig tillräckligt ur h<strong>av</strong>etför att inte bli överspolat.Om man på Snöan räknar med en landhöjning<strong>av</strong> 0,85 m per århundrade och ca 1m marginal till h<strong>av</strong>sytan skulle tomtningarnasanvändningstid falla mellan omkring 300och 700 e. Kr. Denna lokal skulle därmedvara samtidig med de två övre nivåerna påStor-Rebben.De nivåberäkningar, som gått att göra påett urval <strong>av</strong> lokaler i Umeå—Holmsund-traktenvisar, att samtliga tomtningar på nuvarandefastlandet ligger i direkt anslutning till15-mderskurvan, medan öarnas tomtningar(på Holmön) är bundna till 10-mderskurvan.Lokalerna på Stora och Lilla Fjäderäggligger på både 10 och 15 meters nivå ochkan alltså höra hemma på 400- respektive900-tal e. Kr. Holmöns <strong>av</strong>saknad <strong>av</strong> tomtningarpå den högre nivån är sannolikt beroende<strong>av</strong> att ön till största delen är tämligenlåglänt och endast ett mycket litet partii dess nordligaste del höjer sig upp till 15m ö. h. Just på denna rygg ligger den nuvarandebebyggelsen som kan ha utplånateventuella tomtningar där. Som en parentetiskupplysning vill jag inskjuta att samtligade fastlandslokaler jag i detta sammanhangkontrollerat, ligger på höjder som varit omflutna<strong>av</strong> vatten då h<strong>av</strong>et stod 8—9 m högreän nu. Den lägst belägna tomtningen i dennaregion finns på Holmögadd. Den liggerknappt 2 m ö. h. och kan alltså inte varamycket äldre än tidigt 1800-tal. Den är emellertidganska unik på denna låga nivå.Den mest kända lokalen i Hälsingland påHornslands udde (Westerberg 1964) anslutersig nästan helt till de övriga nordsvenskatomtningarna. Även här (fig. 7) ligger de itvå grupper — den ena mellan 15 och 10-meterskurvan och den andra mellan 20 och15-meterskurvan. På och nedanför 15 respektive10 m finns längre och kortare parallella,låga stenvallar, som uppenbarligen varit hallänningar.Inte heller här har vi någon naturlighamn. Med en landhöjning <strong>av</strong> ca 0,75 mper århundrade skulle man här komma framtill en datering till andra århundradet respektive700-talet e. Kr.Ju längre mot söder man kommer, destonärmare nuvarande h<strong>av</strong>snivå ligger tomtningarna.Medan landhöjningen är ca 0,9 mi Norrbotten och Västerbotten, 0,75 m i Hälsingland,0,45 m i Uppland och 0,35 m iFornvännen 73 (1978)