Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning

122 Claes Vareniuslåg i klapperstensvallar och liknade närmastmindre kraterrösen. De var uppförda av materialur klappern och gav närmast intryckav att vara resultatet av en strävan att delserhålla en tämligen jämn och plan yta, delsett vindskydd. Planformen var närmast cirkelrund.Det stora flertalet tomtningar i Västerbottenskustland visade sig ha denna formäven om det senare kom fram ovala ellernärmast rektangulära varianter ofta hopkoppladeparvis med gemensam kortsida. Ingångsöppningkunde förekomma ganska oftaoch då nästan alltid i den sida som vettemot närmaste strand. I en del fall kundeockså härdarrangemang konstateras. Tomtningarav denna typ ligger företrädesvis påöar. Så småningom visade det sig också attklappermark inte utgjorde någon förutsättningför fornlämningsarten, som lika välkunde förekomma som ringformiga, ovalaeller rektangulära vallar direkt på kalberg. Isödra Sverige finns de på såväl moränmarksom direkt på berg, ofta i anslutning till eneller flera mer eller mindre branta bergväggar(fig. 1 a) eller i en skreva varvid endastgavelsidor behövt byggas upp (fig. Ib). Såvälvästkustens som södra Sveriges tomtningarär oftast rektangulära eller ovala ochnågon gång runda. Ingångsöppning är härganska vanlig på långsida eller kortsida ochdå som regel på den som ligger närmaststranden. I många fall förekommer dessatomtningar parvis med gemensam kortsida.Tomtningar av varierande utseende är belagdafrån Nederkalix skärgård i norr, längsVästerbottens kustland och skärgård, vidarefrån Ångermanland- och Hälsingekusten,Blekinge skärgård, Hallandskusten och Bohuslänsskärgård. Skenbart verkar det, somom de skulle saknas i kustbandet från ochmed Gästrikland, förbi Uppland, Södermanland,Östergötland och ned till Blekinge(fig. 2). Detta tomrum är säkert beroendeav att fornlämningstypen inte hade observeratsnär fornminnesinventeringen gick frami dessa landskap på 1940- och 1950-talen.Vid en revideringsinventering skulle säkertvacuumet kunna fyllas ut, om möjlighet funnesatt tillräckligt noga besiktiga framför alltöar i den yttre skärgården. Detta bekräfta-Fig. 1. Principskiss av tomtningar i anslutning tillbergvägg (a) och i skreva (b). — Schematic drawingof tomtningar on a rock face (a) and in acleft (b).des också vid ett besök för många år sedanpå en holme med det betecknande namnetBodskär i Södertörns yttersta skärgård NÖom Landsort. På denna karga ös norra delligger ett par tomtningar och en hallänning(möjligen flera). (Båtlänning, i Sydsverigebåtkås eller kås, är en röjd tilläggsplats, därstörre stenar lyfts undan och lagts som ettslags pir eller skyddsvall i två parallellasträngar vinkelrätt mot stranden.) Båtlänningenär här 2—3 m över vattenytan ochkan alltså inte ha använts på 400—600 år(tyvärr är höjden ö.h. endast uppskattad,då jag inte hade avvägningsinstrument medvid besöket).Vid revideringen för ekonomiska kartan år1977 i norra delen av Uppland framkomockså mycket riktigt tomtningslokaler bådepå Arholma och de yttersta skären i Söderarmsskärgård. I Döderhults skärgård i Smålandär dessutom noterade 12 husgrunder,som enligt Ingemar Atterman (1977) måsteklassificeras som tomtningar. Från Gotlandär visserligen inga kända men sommaren1977 har hallänningar högt över nuvarandestrandlinjen registrerats vid revideringsinventeringenför den ekonomiska kartan. FrånÄs socken på Ölands Södra Udde är däremoten lokal noterad med ett åttiotal tomtningarsamlade till en regelrätt stadsplan med gatoroch kvarter. Platsen kallas Kyrkhanm ochca 300 m längre åt norr ligger ruinerna efterFornvännen 73 (1978)