Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning
Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning
Inventering i marginalområde 131användbara torvmossar. Enda tillgängligabränslet bör därför ha varit drivved ochframför allt sältran (eller sillolja). Östersjönsgropkeramiska kustboplatser visar ocksåi sitt avfallsmaterial att salen var ett av deviktigaste bytesdjuren redan under stenåldern.Med största sannolikhet har likartadefångstmetoder och råvarubehov domineratden kustbundna befolkningens tillvaro genomtiderna ända tills den moderna tekniken heltförändrade situationen. Enligt Johan Pettersson(1967) försiggick landvadsfiske i Bohuslänända in på 1920-talet, varvid man iordningställdes. k. "stenhytter" d. v. s. ett slagsungefär "alnshöga", runda och ovala stenkretsar,som användes från år till år. Mantätade "hytterna" (d.v.s. tomtningarna) invändigtmed tång och använde ett segel somregn- och vindskydd.Så sent som på 1870-talet bodde fiskarnahela veckorna i dessa stenkojor och segladehem endast till helgerna. Denna säsongbosättningvarade från slutet av maj till omkringmidsommar och skulle därmed utgöraen sentida parallell till en urgammal bosättningsformmed utnyttjande av delvis mycketgamla tomtningar.Vid en genomgång av tomtningarna finnerman att de oavsett sin planform kandelas in i två konstruktivt olika huvudtyper.A. Tomtningar uppbyggda av mindre klapperstenarlagda utan ordning i låg, rund,kvadratisk eller rektangulär ringvall. B. Tomtningarav oftast större, mer oregelbundnastenar lagda i kallmur eller i skalmur medrent kvadratisk eller rektangulär plan.Typ A är vanligast längs ostkusten ochförekommer omväxlande med typ B på sydkusten(Blekinge) och västkusten. I Bohuslänoch Halland ligger A-tomtningarna oftastspridda eller i mindre grupper på en relativtsett högre nivå medan B-typen ligger i större,väl samlade grupper eller komplex av gruppertämligen nära nuvarande stranden. Enligtmin uppfattning verkar A-typen varaklart äldre än B-typen.Vallkonstruktionen i tomtningar av typ Aär så svag, att det är helt uteslutet att de kanha burit någon byggnad av trä. Detta ärsärskilt framträdande i de fall då tomtningarnaligger på berghäll. Tillgången till torv ärganska obetydlig i tomtningsmiljöerna ochbör ha varit ännu mindre i äldre tider, varförbyggnader av nordnorsk gamma-typ är osannolik.Närmare ligger till hands att förmodaatt man täckte dessa tomtningar med tältav skinn eller tyg så som Johan Pettersson(1967) antyder och som han erhållit viss bekräftelsepå vid sin undersökning på Fläsköi Kville. Där påträffade han mitt i en tomtningett stolphål, som kan ha uppburit ettkoniskt, tältartat tak. Tältmaterial till provisoriskabostäder har det varit relativt lätt attföra med i båtarna. Däremot måste det havarit väsentligt besvärligare att skaffa framstugvirke till dessa trädfattiga miljöer.Något annorlunda tycks det ha legat tillbeträffande tomtningar av typ B. Här rördet sig om regelrätta grunder uppförda i kallmuroch ofta efter skalmurprincipen. Dessatomtningar har en mer utpräglat kvadratiskeller rektangulär form och kan mycket väl hautgjort underlag för hus av trä. För att såverkligen varit fallet talar rester av en pottugnpåträffad i en av grunderna i tomtningskomplexetSkållehus på Hermanö.Mycket få tomtningar är utgrävda i Sverigeoch ännu färre har givit daterande fynd.Äldsta fyndet utgörs av några bjällror frånsen vikingatid eller tidig medeltid, slumpmässigtpåträffade av en fyrvaktardotter i entomtning på Stora Fjäderägg i Umeå skärgård(Serning 1960). Det härrör från entomtning av klar A-typ. Vid Wiblings undersökningarpå Flakaskär i Blekinge 1893 framkominga fynd, som gav någon klar datering.De bestod endast av benbitar, flintskärvor, enrund sten (knacksten?), fragment av glaseratlerkärl med skaft, bitar av knivar, nitar m. m.av järn samt två delar av långsmalt bronsbeslag.Det glaserade lerkärlet med skaftskulle enligt Atterman (1977) ha kunnatvara en trefotsgryta eller» trefotspanna medrörformigt skaft från senare delen av medeltiden.Tyvärr är dessa fragment förkomna.De enda säkra dateringarna har vi genomJohan Petterssons undersökningar (1967 och1953). På Fläskö i Kville socken har hantillsammans med bitar av 1500-talskeramikfunnit ett silvermynt präglat i Lybeck påFornvännen 73 (1978)
132 Claes Varenius1530-talet. Dessutom har han på Hermanö iMunkedals socken (Skållehus) (1949—51)påträffat ett mindre antal keramikfragmentsom enligt Ragnar Blomqvist tillhör tiden1000—1400 — dock sannolikt 1200—1300-tal. Huvudmassan av fynd från Skållehus äremellertid från 1500-, 1600- och 1700-talenoch utgörs av fragment av tyskt stengod,vidare av en takpanna av vingtegdtyp samtav rödbränt glaserat lergods från trebensgrytor,fat och skålar. Dessa fynd talar fören bosättning från tidig medeltid eller senvikingatid fram till 1700-talet. Föremålenfrån den yngre bosättningen är dock klartdominerande. De sparsamma fynden frånvikingatid—medeltid antyder ett väsentligttunnare bosättningsunderlag, vilket undernyare tid utvecklats till en kanske mer regelbundenoch långvarigare säsongbosättning.Bente Magnus, som i Viking 1974 presenteraren undersökning av Norges kustbundnatomtningar, finner att dessa enligt C 14-dateringhärstammar från folkvandringstid, vendeltidoch vikingatid. Härtill kommer ävendaterade föremålsfynd från medeltid ochnyare tid i tomtningar av yngre karaktär(B-typ?). Avsaknaden av sländtrissor, vävtyngdereller andra föremål knutna till kvinnosyssloranser hon peka på att bosättningenvarit rent manlig och således också säsongbetonad— åtminstone under förhistorisk tid.Bente Magnus undersökningar i Norge ochJohan Petterssons i Sverige bekräftar ochkompletterar alltså de slutsatser, som — baseradepå resultatet av fornminnesinventeringen— gått att draga med hjälp av lägesanalyseroch landhöjningsförhållanden.ReferenserAreen, E. 1934. Rosenkinds källa och hagtorn.Fornvännen.Atterman, I. 1977. Fiskelager vid Blekingekusten.Blekingsboken.Borg, K. 1975. Capella Beati Johannis in Kyrkiohaffn.Ås — socknen på Oland. Red. B. Engström.Danbratt, F. 1966. Styrsö socken, Ur dess historiafrån forntid till nutid. Göteborg.Kraft, J. 1977. Labyrint och ryttarlek. Fornvännen.Magnus, B. 1974. Fiskare eller bonde? Viking.Oslo.Pettersson, J. 1951. Skållehus på Hermanö. BohuslänsFomminnes- och Hembygdsförbunds årsbokVIKARVET 1949—1951.— 1953. Den svenska Skagerackkustens fiskebebyggelse.Lund.— 1967. Vilda läger. Bohusläns Hembygdsförbundsårsskrift.Pettersson, L. 1968. Landets precisionsawägninghöjdsystem1970. RAK-information 1968, B 12.Sandegren, R. 1943. Bohusläns geologi, Svenskagods och gårdar XLI, Bohuslän. Uddevalla.Serning, I. 1960. övre Norrlands järnålder. 1960.Varenius, C. 1964. Stor-Rebben. Norrbotten 1964—1965.Westberg, H. 1964. Lämningar efter gammalfångstkultur i Hornslandsområdet. Fornvännen.Early primitive coastal settlementsIn connection with the Survey of ancientmonuments for the Economic Map of Sweden,a rather frequent phenomenon was observedand registered along the Swedish coast.These cairn-like stone settings are now termedtomtning. Tomtningar (tomtning, plur. tomtningar,remains of a primitive dwelling) havecircular, oval or rectangular banks 1—2 mwide, 0.2—0.5 m high, and endosing an areawith a diameter of 2—3 m. The outer diametersof circular tomtningar can amount to 6m while the total areas of square or rectangulartomtningar usually amount to ca.5x6 m, although sizes of ca. 8x 10 m occur.Tomtningar occur along almost the wholeSwedish coast and vary locally both inappearance and frequency. They are usuallysituated on relatively exposed Islands andpositioned on stoney banks or in rock depressions,in the lee of the wind. Their positionclose to the contemporary shore-line can beconfirmed by their association with båtlän-Fornvännen 73 (1978)
- Page 3 and 4: 122 Claes Vareniuslåg i klapperste
- Page 5 and 6: 124 Claes VareniusFig. 3. Specialka
- Page 7 and 8: 126 Claes Vareniusrinter (omkring 2
- Page 9 and 10: 128 Claes VareniusOnsolQ sn Bohusl
- Page 11: 130 Claes Vareniusningarna legat ca
<strong>Inventering</strong> i <strong>marginalområde</strong> 131användbara torvmossar. Enda tillgängligabränslet bör därför ha varit drivved ochframför allt sältran (eller sillolja). Östersjönsgropkeramiska kustboplatser visar ocksåi sitt <strong>av</strong>fallsmaterial att salen var ett <strong>av</strong> deviktigaste bytesdjuren redan under stenåldern.Med största sannolikhet har likartadefångstmetoder och råvarubehov domineratden kustbundna befolkningens tillvaro genomtiderna ända tills den moderna tekniken heltförändrade situationen. Enligt Johan Pettersson(1967) försiggick landvadsfiske i Bohuslänända in på 1920-talet, varvid man iordningställdes. k. "stenhytter" d. v. s. ett slagsungefär "alnshöga", runda och ovala stenkretsar,som användes från år till år. Mantätade "hytterna" (d.v.s. tomtningarna) invändigtmed tång och använde ett segel somregn- och vindskydd.Så sent som på 1870-talet bodde fiskarnahela veckorna i dessa stenkojor och segladehem endast till helgerna. Denna säsongbosättningvarade från slutet <strong>av</strong> maj till omkringmidsommar och skulle därmed utgöraen sentida parallell till en urgammal bosättningsformmed utnyttjande <strong>av</strong> delvis mycketgamla tomtningar.Vid en genomgång <strong>av</strong> tomtningarna finnerman att de o<strong>av</strong>sett sin planform kandelas in i två konstruktivt olika huvudtyper.A. Tomtningar uppbyggda <strong>av</strong> mindre klapperstenarlagda utan ordning i låg, rund,kvadratisk eller rektangulär ringvall. B. Tomtningar<strong>av</strong> oftast större, mer oregelbundnastenar lagda i kallmur eller i skalmur medrent kvadratisk eller rektangulär plan.Typ A är vanligast längs ostkusten ochförekommer omväxlande med typ B på sydkusten(Blekinge) och västkusten. I Bohuslänoch Halland ligger A-tomtningarna oftastspridda eller i mindre grupper på en relativtsett högre nivå medan B-typen ligger i större,väl samlade grupper eller komplex <strong>av</strong> gruppertämligen nära nuvarande stranden. Enligtmin uppfattning verkar A-typen varaklart äldre än B-typen.Vallkonstruktionen i tomtningar <strong>av</strong> typ Aär så svag, att det är helt uteslutet att de kanha burit någon byggnad <strong>av</strong> trä. Detta ärsärskilt framträdande i de fall då tomtningarnaligger på berghäll. Tillgången till torv ärganska obetydlig i tomtningsmiljöerna ochbör ha varit ännu mindre i äldre tider, varförbyggnader <strong>av</strong> nordnorsk gamma-typ är osannolik.Närmare ligger till hands att förmodaatt man täckte dessa tomtningar med tält<strong>av</strong> skinn eller tyg så som Johan Pettersson(1967) antyder och som han erhållit viss bekräftelsepå vid sin undersökning på Fläsköi Kville. Där påträffade han mitt i en tomtningett stolphål, som kan ha uppburit ettkoniskt, tältartat tak. Tältmaterial till provisoriskabostäder har det varit relativt lätt attföra med i båtarna. Däremot måste det h<strong>av</strong>arit väsentligt besvärligare att skaffa framstugvirke till dessa trädfattiga miljöer.Något annorlunda tycks det ha legat tillbeträffande tomtningar <strong>av</strong> typ B. Här rördet sig om regelrätta grunder uppförda i kallmuroch ofta efter skalmurprincipen. Dessatomtningar har en mer utpräglat kvadratiskeller rektangulär form och kan mycket väl hautgjort underlag för hus <strong>av</strong> trä. För att såverkligen varit fallet talar rester <strong>av</strong> en pottugnpåträffad i en <strong>av</strong> grunderna i tomtningskomplexetSkållehus på Hermanö.Mycket få tomtningar är utgrävda i Sverigeoch ännu färre har givit daterande fynd.Äldsta fyndet utgörs <strong>av</strong> några bjällror frånsen vikingatid eller tidig medeltid, slumpmässigtpåträffade <strong>av</strong> en fyrvaktardotter i entomtning på Stora Fjäderägg i Umeå skärgård(Serning 1960). Det härrör från entomtning <strong>av</strong> klar A-typ. Vid Wiblings undersökningarpå Flakaskär i Blekinge 1893 framkominga fynd, som g<strong>av</strong> någon klar datering.De bestod endast <strong>av</strong> benbitar, flintskärvor, enrund sten (knacksten?), fragment <strong>av</strong> glaseratlerkärl med skaft, bitar <strong>av</strong> knivar, nitar m. m.<strong>av</strong> järn samt två delar <strong>av</strong> långsmalt bronsbeslag.Det glaserade lerkärlet med skaftskulle enligt Atterman (1977) ha kunnatvara en trefotsgryta eller» trefotspanna medrörformigt skaft från senare delen <strong>av</strong> medeltiden.Tyvärr är dessa fragment förkomna.De enda säkra dateringarna har vi genomJohan Petterssons undersökningar (1967 och1953). På Fläskö i Kville socken har hantillsammans med bitar <strong>av</strong> 1500-talskeramikfunnit ett silvermynt präglat i Lybeck påFornvännen 73 (1978)
Change language