<strong>Inventering</strong> i <strong>marginalområde</strong> 129Fig. 10. Tomtningsområdepå Stora Rävholmen, LillaRävholmen. Brännholmenoch Styrsö, Styrsö sn, Bohuslän.— Tomtning regionsin Styrsö parish, Bohuslän.Styrsö sn Bohusloivarför Sandegrens kurvor torde ge en korrektaregenomsnittsbild i denna del <strong>av</strong> Sverige.Som redan nämnts finns inga kändastrandbundna tomtningar vare sig i södraeller mellersta Halland, undantagandes entveksam lokal på Hallands Väderö. Tomtningarhar observerats först i norra delen <strong>av</strong>landskapet, d. v. s. där skärgården börjar.Här finner man några <strong>av</strong> Västkustens bästatomfningslokaler. En ligger på Vinbärsholmenoch halvön omedelbart S om denna iValida sn och en annan på öckerö medöckerökalv och Hamnholmen i Onsala socken(fig. 8). Den förra lokalen består <strong>av</strong> 46tomtningar och den senare <strong>av</strong> 80. I bådafallen rör det sig om flera mindre grupper<strong>av</strong> tomtningar samlade runt en naturlighamn med relativt gott lä för den dominerandevästvinden — ett läge som är gemensamtför praktiskt taget samtliga tomtningslokalerpå Västkusten. Ett annat gemensamtdrag här är <strong>av</strong>saknaden <strong>av</strong> hallänningar.Skälet härtill bör vara de klippiga stränderna,som oftast erbjuder goda, naturliga tillläggsplatserför mindre, grundgående båtar.Styrsö är utan tvekan Västkustens tomtningsrikastesocken. Här finner vi ca 300tomtningar fördelade i en <strong>av</strong> Bohusläns mestomfångsrika skärgårdar. Ofta ligger de grupperadekring en <strong>av</strong> öar och uddar skyddadvattenyta i en mindre arkipelag som exempelvispå Valö—Stora Valöskär, Tornö—Kungsö, Lökholmen—Måvholmen (fig. 9)och Stora Rävholmen—Lilla Rävholmen—Brännholmen—Styrsö Gula udden (fig. 10).Här ligger tomtningarna dels på dels omedelbartunder 5-meterskurvan. Tendensentycks vara att större samlingar <strong>av</strong> tomtningarligger under kurvan och nästan ända ned tillstranden medan enstaka tomtningar hållersig på eller över kurvan. Här verkar ävenlämningarna inom större samhällsliknandeområden med tomtningar lagda i regelbundnarader ha mera husgrundskaraktär, medande enstaka liggande närmast utgörs <strong>av</strong> låga,delvis övertorvade i rektanglar eller kvadraterlagda stenvallar, som ofta byggts med ensida mot en bergvägg. Båda typerna finnsrepresenterade på olika delar <strong>av</strong> Valö. Omman räknar med att de högst belägna tomt-Fornvännen 73 (1978)
130 Claes Vareniusningarna legat ca 1 in över den samtidah<strong>av</strong>snivån bör deras högsta tänkbara ålderha varit ungefär 1600 år och de på ca 1 meterlägre nivå ca 400 år yngre. Givetvis kandessa anläggningar ha använts eller uppförtsockså långt senare. Av särskilt intresse ärtomtningsmiljön Stora Rävholmen—LillaRävholmen—Brännholmen—Styrsö Gula udden.Ovanför 5-mderskurvan och mycketnära 10 m finner vi nämligen här en begr<strong>av</strong>ningsplatsmed rest <strong>av</strong> kapellgrund, som itrakten allmänt kallas "Vikingakyrkogården".Tidigare har den även kallats "Styrsö Kapell"(Danbratt 1966). Den nämns förstagången i Fässbergs kyrkoräkenskapsbok frånår 1596, medan den beskrivs som "wissa ruderaefter Kyrkogård, Capell och Altare"den 6 maj 1724 <strong>av</strong> Styrsös kyrkoherde PeterLiddius. 1917 undersökte Georg Sarauw sjugr<strong>av</strong>ar på denna kyrkogård utan att finnanågot daterande. Lika lite besked g<strong>av</strong> en undersökning<strong>av</strong> en 11 m lång tomtning närastranden inte långt från "Vikingakyrkogården".Kyrkogårdar och kapellgrunder <strong>av</strong>likartad typ förekommer på flera håll såväli Bohuslän som längs svenska kusten i övrigt.En sådan finner vi på Mållön vid Orust ochtvå på Vedholmen i Kville skärgård. Härtillkommer flera på ostkusten var<strong>av</strong> en är denredan nämnda Kyrkhamn på Ölands SödraUdde och en annan — Kyrkesviken — iGrundsunda socken i Ångermanland.Tomtningar har vidare påträffats i stortantal i Öckerö socken och fortsätter norrutmed varierande frekvens in i Norge. I stortsett kan sägas, att ju bredare och örikareskärgården är, desto flera tomtningslokalerfinns det, medan fastlandet och mycket storaöar som Orust och Tjörn praktiskt taget heltsaknar dem.På sydligaste delen <strong>av</strong> Hermanö NV omOrust ligger ett <strong>av</strong> västkustens mera kändatomtningskomplex — Skållehus — med 10tomtningar, vilka undersökts <strong>av</strong> fil. dr JohanPettersson, Klövedal (1949—51). Den lägstatomtningen där ligger 2,13 m ö. h., vilket meden landhöjning <strong>av</strong> 0,4 m per århundrade(enl. R. Sandegren) ger en äldsta datering <strong>av</strong>ungefär 1400-tal. Högre belägna tomtningarkan givetvis vara äldre.En motsvarande samling tomtningar harJohan Pettersson också undersökt på Fläsköi Kville skärgård. Detta torde vara den nordligaste,större, mera byliknande samlingentomtningar i Bohuslän. I Tanums, Tjärnösoch Strömstads skärgårdar ligger tomtningarnaspridda eller endast i små grupper. Viden hastig genomgång <strong>av</strong> 80 lokaler i nämndaskärgårdar har jag funnit att hela 60 <strong>av</strong> demligger i omedelbar anslutning till eller över5-mderskurvan, 9 under 5 meter, 8 på ca10 meters nivå, endast 2 på 15 meter ochlika få på 20 m ö. h.Som antytts tidigare måste det varit fisketoch jakten, som motiverat bosättningen idessa isolerade och ofta vindpiskade lägen.Den stegvisa nedflyttningen <strong>av</strong> bebyggelsenefter en vikande strandlinje pekar klart påett utnyttjande <strong>av</strong> samma tomtområde underflera århundraden. Verksamhetens tyngdpunktbör ha legat på fiske, jakt på säl, iviss mån även fågel samt kanske i stor utsträckningäven äggplockning. Sill- och strömmingsfisketsbetydelse är så omvittnad i källorna,att man knappast kan betvivla dessvikt redan under förhistorisk tid.Om en kontinuerlig bosättning varat underflera århundraden inom ett och sammaområde borde den <strong>av</strong>satt tydliga <strong>spår</strong> i form<strong>av</strong> kulturlager med dateringsmöjligheter. Såär emellertid inte fallet på det stora flertalettomtningsboplatser i Sverige, vilka karakteriseras<strong>av</strong> lägen på sterilt berg, klapper ellermycket mager strandäng. Verksamheten pådessa boplatser bör dock ha resulterat i storamängder organiskt <strong>av</strong>fall, som tydligen omhändertagits<strong>av</strong> kustens renhållningshjon —måsarna och annan vitfågel. En förutsättningför en fullständig rensning genom fåglarna äremellertid att boplatserna legat öde understora delar <strong>av</strong> året. Före 1900-talet var nämligenvitfågeln alltjämt så skygg, att den inteens landade i människans närhet — någotsom nu verkar närmast otroligt.Sälfångsten har kanske haft större betydelsebåde längs västkusten och ostkusten änman kunnat förmoda. De kala öar och skärman tillfälligt vistades på var genom landhöjningenså unga, att de knappast kan h<strong>av</strong>arit trädbevuxna och än mindre hunnit fåFornvännen 73 (1978)