Inventering i marginalområde: spår av primitiv kustbosättning

122 Claes Vareniuslåg i klapperstensvallar och liknade närmastmindre kraterrösen. De var uppförda av materialur klappern och gav närmast intryckav att vara resultatet av en strävan att delserhålla en tämligen jämn och plan yta, delsett vindskydd. Planformen var närmast cirkelrund.Det stora flertalet tomtningar i Västerbottenskustland visade sig ha denna formäven om det senare kom fram ovala ellernärmast rektangulära varianter ofta hopkoppladeparvis med gemensam kortsida. Ingångsöppningkunde förekomma ganska oftaoch då nästan alltid i den sida som vettemot närmaste strand. I en del fall kundeockså härdarrangemang konstateras. Tomtningarav denna typ ligger företrädesvis påöar. Så småningom visade det sig också attklappermark inte utgjorde någon förutsättningför fornlämningsarten, som lika välkunde förekomma som ringformiga, ovalaeller rektangulära vallar direkt på kalberg. Isödra Sverige finns de på såväl moränmarksom direkt på berg, ofta i anslutning till eneller flera mer eller mindre branta bergväggar(fig. 1 a) eller i en skreva varvid endastgavelsidor behövt byggas upp (fig. Ib). Såvälvästkustens som södra Sveriges tomtningarär oftast rektangulära eller ovala ochnågon gång runda. Ingångsöppning är härganska vanlig på långsida eller kortsida ochdå som regel på den som ligger närmaststranden. I många fall förekommer dessatomtningar parvis med gemensam kortsida.Tomtningar av varierande utseende är belagdafrån Nederkalix skärgård i norr, längsVästerbottens kustland och skärgård, vidarefrån Ångermanland- och Hälsingekusten,Blekinge skärgård, Hallandskusten och Bohuslänsskärgård. Skenbart verkar det, somom de skulle saknas i kustbandet från ochmed Gästrikland, förbi Uppland, Södermanland,Östergötland och ned till Blekinge(fig. 2). Detta tomrum är säkert beroendeav att fornlämningstypen inte hade observeratsnär fornminnesinventeringen gick frami dessa landskap på 1940- och 1950-talen.Vid en revideringsinventering skulle säkertvacuumet kunna fyllas ut, om möjlighet funnesatt tillräckligt noga besiktiga framför alltöar i den yttre skärgården. Detta bekräfta-Fig. 1. Principskiss av tomtningar i anslutning tillbergvägg (a) och i skreva (b). — Schematic drawingof tomtningar on a rock face (a) and in acleft (b).des också vid ett besök för många år sedanpå en holme med det betecknande namnetBodskär i Södertörns yttersta skärgård NÖom Landsort. På denna karga ös norra delligger ett par tomtningar och en hallänning(möjligen flera). (Båtlänning, i Sydsverigebåtkås eller kås, är en röjd tilläggsplats, därstörre stenar lyfts undan och lagts som ettslags pir eller skyddsvall i två parallellasträngar vinkelrätt mot stranden.) Båtlänningenär här 2—3 m över vattenytan ochkan alltså inte ha använts på 400—600 år(tyvärr är höjden ö.h. endast uppskattad,då jag inte hade avvägningsinstrument medvid besöket).Vid revideringen för ekonomiska kartan år1977 i norra delen av Uppland framkomockså mycket riktigt tomtningslokaler bådepå Arholma och de yttersta skären i Söderarmsskärgård. I Döderhults skärgård i Smålandär dessutom noterade 12 husgrunder,som enligt Ingemar Atterman (1977) måsteklassificeras som tomtningar. Från Gotlandär visserligen inga kända men sommaren1977 har hallänningar högt över nuvarandestrandlinjen registrerats vid revideringsinventeringenför den ekonomiska kartan. FrånÄs socken på Ölands Södra Udde är däremoten lokal noterad med ett åttiotal tomtningarsamlade till en regelrätt stadsplan med gatoroch kvarter. Platsen kallas Kyrkhanm ochca 300 m längre åt norr ligger ruinerna efterFornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 123Fig. 2. Översiktskarta. (Rastermarkeringen visarhittills kända områden med hög tomtningsfrekvens.Punkt med vidstående namn anger de flesta idenna uppsats behandlade lokalerna.) — Generalmap showing regions with high tomtning frequency(stippled areas) and sites discussed in the paper.dt medeltida kapell (Kyrkhamns kapell) somtalar för att också bebyggelsen på platsenär från medeltiden (Areen 1934). I sambandmed en utgrävning 1974 konstaterar KajBorg att kapellet byggts på 1200-talet samtatt det icke haft någon föregångare på platsen.Emellertid finner han rester av en underliggande,profan bebyggelse i form av bl. a.härdar med vendisk keramik från 1000—1100-talen e.Kr. (Borg 1975). Kapellvikenomedelbart väster om tomtningslokalen Kyrkhamnbör ha varit en utmärkt hamn förmindre båtar. Några hallänningar finns dockinte registrerade här.Gemensamt för samtliga tomtningslokalerär dels att var och en utgörs av en mindreeller större samling tomtningar, dels omedelbarnärhet till havsstrand och dels belägenhetantingen på en lättillgänglig sand-, klippdierklapperstrand eller vid ett bra, naturligtskyddat hamnläge lämpat för mindre,grundgående båtar (intill ung. 6 m långa).Karakteristisk för många lokaler — särskiltväst- och nordsvenska — är också den totalaavsaknaden av både fynd och kulturlager.Många lokaler, särskilt längs Norrlandskusten,visar hur nära tomtningarna varitknutna till strandlinjen. De har legat 10—20m från denna och endast 1—1,5 m överhavet. Detta framgår tydligt av kartan (fig.3) från Renskär i Tore sn. Där har vi sextomtningar på 4—4,6 m nivå i lä väster omen minst 5 m hög klapperrygg endast något10-tal m öster om och ca 1 m högre än 5hallänningar, vars västra och lägre delarskärs av 3-m-kurvan. Båtlänningarnas högstaparti ligger ca 4 m över havets nuvarandenivå, vilket med en landhöjning på 0,9 m perårhundrade skulle innebära att de bör habörjat användas för ca 400 år sedan, d. v. s.i mitten av 1500-talet.Intressant i detta sammanhang är lägetpå en helt kal holme långt ute i skärgårdenmed endast nödtorftigt lä bakom en flackklapperrygg vid en grund inbuktning, somerbjöd tilläggsmöjligheter endast för små båtar,vars största bredd inte kunde vara merän 2 m (= båtlänningarnas inre bredd). Förekomstenav tre hallänningar i anslutningtill 3-m-kurvan även på öns östra sida (nr13, 14 och 17 på kartan fig. 3) är anmärkningsvärd.Dessa antyder att man vid västvindeller relativt lugnt väder föredrog attgå ut från denna sida framför att behöva ro(segla?) runt udden från västra tilläggsplatsen.Detta talar för att det huvudnäringsfångman bedrev här bör ha legat utanför(öster om) Renskär och då måste det självklartha rört sig om någon form av fiskeoch (eller) jakt. På fiske pekar tydligt förekomstenav rester av en 30 m lång gistgård(torkställning för nät, se nr 16 kartan fig. 3)nu bestående av 18 parvis upplagda små rosen.Läget närmast och omedelbart västerom de östra hallänningarna bekräftar ävendessas betydelse som landningsplats.Fornvännen 73 (1978)

124 Claes VareniusFig. 3. Specialkarta över tomtningar och hallänningar pä Renskär i Tore sn, Västerbotten. — Mapshowing tomtningar and hallänningar on Renskär, Tore parish, Västerbotten.Om man legat här ute för jakt finns detendast två arter av bytesdjur att räkna med— sjöfågel och säl. Sjöfågelsjakten kan dockknappast ha givit något större utbyte förehagdgevärds tillkomst. Däremot har salenunder århundraden klubbats på isen i dessatrakter och Östersjön i övrigt när den gickupp för att kuta (yngla) tidigt på våren.Den lilla göl, som ligger omedelbart västerom tomtningarna är av visst intresse. Den utgöruppenbarligen en sista rest av den hamnvik,som genom landhöjningen blev avsnörd,när tröskeln väster om gölen höjde sig överhavet. Tröskelns lägsta nivå var vid avvägningstillfället2,4 m ö. h., vilket med en landhöjningav 0,9 m per århundrade ger 260år. Om man tar hänsyn till att en mindrebåt behöver minst ca 0,3 m vattendjup, i allsynnerhet om den är lastad, skulle detta betydaatt hamnen blev oanvändbar i slutet av1600-talet eller början på 1700-talet. Boplatsen(hamnen) på Renskär kan alltså haanvänts under 1500—1600-tal.Denna lokal blir visserligen relativt sendaterad,men det betydelsefulla är att Renskärs-tomtningarna,som är av identiskt sammakonstruktion och form som övriga tomtningarlängs Norrlandskusten, klart kan bevisasvara knutna till en nivå endast någonmeter över den samtida havsytan — dennalägesrelation bör som arbetshypotes kunnaöverföras till övriga tomtningslokaler påandra nivåer och i andra delar av Sverige,för att man skall komma fram till en approximativdatering med hjälp av den lokalalandhöjningssiffran.Fornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 125Piteo, snVästerbottenFig. 4. Tomtningsområde på Stor-Rebben, Piteåsn, Västerbotten. (Avdrag av ekonomiska kartan.Fornlämningsområdet registrerat och inlagt efterinventeringen.) — Tomtning region on Stor-Rebben, Piteå parish, Västerbotten.V'*'.•-•oAjJv NJ>v °% ^v ^ '^V"t.*V>— -'°-vb.^vv l V,• N-ct\ h s > I( ( * ' )[ IFig. 5. Specialkarta över fornlämningsområdet påStor-Rebben, Piteå sn, Västerbotten. — Mapshowing the spread of ancient monuments on Stor-Rebben, Piteå parish, Västerbotten.)II Piteå skärgård finns det en ovanligt intresseväckandetomtningslokal på den nästanhelt kala ön Stor-Rebben (fig. 4—5). Härligger 27 tomtningar tillsammans med 7labyrinter. Fyra av tomtningarna är dubblamed en gemensam vägg. De framträder närmastsom rektangulära eller kvadratiska ringvallarmed avrundade hörn, 4x4—6x4 mstora. Vallarna är 0,1—0,2 m höga av 0,1—0,3 m stora stenar. Undantagsvis kan någonstor, jordfast sten ingå i en anläggning. Elvaav dem har tydligt urskiljbar ingång och fyrahar eldstadsliknande anordning. Labyrinternaär 7—17 m i diameter och två är myckettydliga och välbevarade.Fornlämningarnas läge är synnerligen karakteristiskt.De ligger på öns mittrygg från17,65 m ö. h. ned till ca 7 m ö. h. och ärplacerade trappstegsvis på de olika nedanförvarandra belägna gamla strandvallarna.Dessa ger en säregen, mjukt böljande prägelåt landskapsbilden. Tomtningarna är klartsamlade i grupper på tre skilda nivåer, enligger 16—17 m ö. h. tillsammans med tvålabyrinter, en på 13—14 m ö. h., även denmed två labyrinter, och den tredje — tvåtämligen långt från varandra belägna grunder— med en labyrint på 7—9 m ö. h. Somen fjärde och hittills yngsta nivå kan mankanske nämna dagens fiskebodar, av vilka denedersta står endast någon meter över havsytan.Om man överför dateringsprincipen frånRenskär skulle man med en genomsnittliglandhöjning på ca 0,9 m per århundradekomma fram till 300—400-talet e. Kr. föröversta nivån, 600—700-talet för mellerstaoch 1100—1300-talet för nedersta nivån (dagenssjöbodar undantagna).I detta sammanhang måste påpekas, attlabyrinterna verkar starkt bundna vid dennaform av bebyggelse i Västerbottens kustland.Man tycks velat ha dem så nära bostädernasom möjligt och då som regel på något lägrenivå och närmare stranden. De är så placeradeatt deras ingångsöppning vetter motsjön. Deras uppgift och innebörd är omtvistadefrågor som behandlats av många— senast 1977 av John Kraft. Han konstateraratt Sverige har ovanligt många laby-Fornvännen 73 (1978)

126 Claes Vareniusrinter (omkring 280) som huvudsakligenligger vid kusten. Dessa kustbundna labyrinteranser han ha klar bindning till seglationoch fiske, medan inlandslabyrinterna mertycks vara knutna till förhistoriska gravplatser,tingsplatser, avrättningsplatser och medeltidasamhällen. Enligt Kraft skulle labyrinternai kustbandet ha haft den magiskauppgiften att hjälpa sjöfarande till bättrevind och fiskare till bättre fångst. Vid labyrinternaoch inom dem skulle dessutom enligthans skilda referenter olika aktiviteter haägt rum i form av "vårliga lekar", "ryttarspd"och "danser".Även kompassrosor har påträffats vidmånga tomtningar — liksom dessa som regellågt belägna. De är lagda i samma teknik somlabyrinterna och har N—S-linjen markeradmed kraftigare, ofta kantställda stenar.Många fina tomtningsområden väl värdaen närmare redogörelse är kända längs Norrlandskusten.Exempel finns från Jävre iHortlax, Stora och Lilla Fjäderägg, Holmön,Snöan, Grundskataräftan, Avanäs och Jungfruhamni Västerbotten, Storön i Ångermanlandoch Hornslandet i Hälsingland. Av dessavill jag främst nämna lokalen Snöan i Hörneforssn. (fig. 6). Den påminner i mycket omStor-Rebben med en samling av 20 rundatomtningar, två labyrinter och en kompassrospå högsta delen av den kala ön. Lämningarnaligger där inom ett 400x40 m stortområde från en högsta nivå av 16,3 m ned tillca 12 m. Knappast på något ställe kan manså påtagligt som här se' hur tomtningarnaföljer den vikande strandlinjen från strandvallsterrasstill strandvallsterrass. Den totalaavsaknaden av naturlig hamn tycks ha varitutan betydelse på såväl Stor-Rebben somSnöan. Även lokalerna på Stora och LillaFjäderägg var hamnlösa liksom många andraav Norrlandskustens tomtningsområden. Detverkar närmast som om behovet av en övernattningsplatslångt ute i skärgården så näraöppet hav som möjligt vore en så dominerandefaktor, att man slog sig ned på ettgrund så fort det höjt sig tillräckligt ur havetför att inte bli överspolat.Om man på Snöan räknar med en landhöjningav 0,85 m per århundrade och ca 1m marginal till havsytan skulle tomtningarnasanvändningstid falla mellan omkring 300och 700 e. Kr. Denna lokal skulle därmedvara samtidig med de två övre nivåerna påStor-Rebben.De nivåberäkningar, som gått att göra påett urval av lokaler i Umeå—Holmsund-traktenvisar, att samtliga tomtningar på nuvarandefastlandet ligger i direkt anslutning till15-mderskurvan, medan öarnas tomtningar(på Holmön) är bundna till 10-mderskurvan.Lokalerna på Stora och Lilla Fjäderäggligger på både 10 och 15 meters nivå ochkan alltså höra hemma på 400- respektive900-tal e. Kr. Holmöns avsaknad av tomtningarpå den högre nivån är sannolikt beroendeav att ön till största delen är tämligenlåglänt och endast ett mycket litet partii dess nordligaste del höjer sig upp till 15m ö. h. Just på denna rygg ligger den nuvarandebebyggelsen som kan ha utplånateventuella tomtningar där. Som en parentetiskupplysning vill jag inskjuta att samtligade fastlandslokaler jag i detta sammanhangkontrollerat, ligger på höjder som varit omflutnaav vatten då havet stod 8—9 m högreän nu. Den lägst belägna tomtningen i dennaregion finns på Holmögadd. Den liggerknappt 2 m ö. h. och kan alltså inte varamycket äldre än tidigt 1800-tal. Den är emellertidganska unik på denna låga nivå.Den mest kända lokalen i Hälsingland påHornslands udde (Westerberg 1964) anslutersig nästan helt till de övriga nordsvenskatomtningarna. Även här (fig. 7) ligger de itvå grupper — den ena mellan 15 och 10-meterskurvan och den andra mellan 20 och15-meterskurvan. På och nedanför 15 respektive10 m finns längre och kortare parallella,låga stenvallar, som uppenbarligen varit hallänningar.Inte heller här har vi någon naturlighamn. Med en landhöjning av ca 0,75 mper århundrade skulle man här komma framtill en datering till andra århundradet respektive700-talet e. Kr.Ju längre mot söder man kommer, destonärmare nuvarande havsnivå ligger tomtningarna.Medan landhöjningen är ca 0,9 mi Norrbotten och Västerbotten, 0,75 m i Hälsingland,0,45 m i Uppland och 0,35 m iFornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 127Hornetofs sn VästerbottenFig. 6. Tomtningsområde på Snöan, Hörnefors sn,Västerbotten. (Avdrag av ekonomiska kartan.) —•Tomtning region on Snöan, Hörnefors parish, Västerbotten.Södermanland är den mycket ringa i Blekinge— 0,05—0,1 m per århundrade. Landhöjningsdateringarblir därmed osäkrare isydligaste Sverige, framför allt beträffandesena tomtningar. Här är man hänvisad tillandra vägar för att erhålla säkrare tidsbestämning.Ingemar Atterman (1977) har genomdels studier av äldre kartmaterial ochdels fältundersökningar försökt datera tomtningarpå västra sidan av Hanö till slutet av1600-talet eller början av 1700-talet och påMalkvarn till efter 1707. Flakaskär i Blekingesöstra skärgård skulle enligt ChristopherCronholm (Atterman 1977) varit obeboddpå 1750-talet och ha fått sin förstabosättning först 1781 enligt kyrkoböckernapå Sturkö. Här finns enligt fornminnesinventeringenbåtkåsar mellan tomtningarnaoch stranden. Carl Wibling, som åren1892—93 gjorde undersökningar och avvägningardär, fann att de "öfre partiernaav båtkåsarne ligga ända till 1,5 m öfverhafvets medelnivå". För att kunna användabåtlänningarna skulle det alltså behövts minst1 m högre vattenstånd och för den överstabåtkåsen ytterligare 0,5 m. Med en landhöjningav 0,1 m per århundrade skulle alltsåFlakaskärs hallänningars användningsperiodligga mellan 400 och 900 e. Kr. En liknandeålder blir det på Frostensskär (Fröstensskärv),Grananäs i Bräkne-Hoby, där båtlänningarnaligger 1 m över vattenytan ochenligt landhöjningen torde tillhöra vikingatid.Vore landhöjningen endast 0,05 m bleveåldern dubbelt så hög, vilket verkar orimligt.Fig. 7. Karta över tomtningar och hallänningarpå Hornslands udde, Rogsta sn, Hälsingland.(Strandlinje efter fotobilder och nivåkurvor eftertopografiska kartan.) — Map showing tomtningarand hallänningar on Hornsland point, Rogstaparish, Hälsingland.Beträffande tomtningarna på Hanö bekräftasAttermans datering till slutet av 1600-talet av båtlänningarnas höjd över havet —0,25 m — vilket med retardationssiffran 0,1/århundrade ger en ålder av 250 år d. v. s.början av 1700-talet.Även i Blekinge förekommer tomtningslokalernadels vid skyddade, naturliga hamnlagenoch dels på anmärkningsvärt utsatta, öppnastränder. Gemensamt för dem alla är emellertidatt de ligger på öar — nio av dem ute ihavsbandet med öppet hav mycket nära ochfyra mer inomskärs i skyddade lägen.Längs Västkusten har problemen kringtomtningarna en viss likhet med förhållan-Fornvännen 73 (1978)

128 Claes VareniusOnsolQ sn BohuslänFig. 8. Tomtningsområde på Öckerö, Onsala sn,Bohuslän. (Avdrag av ekonomiska kartan.) —Tomtning regions on Öckerö, Onsala parish, Bohuslän.Styrto snBohuslänS m o h500 MFig. 9. Tomtningsområden på Tornö, Kungsö och Valö, Styrsö sn, Bohuslän. (Avdrag av ekonomiskakartan.) — Tomtning regions on Tornö, Kungsö and Valö, Styrsö parish, Bohuslän.dena i Blekinge. Även här är landhöjningenrelativt liten under den tidsperiod det kanröra sig om samtidigt som den lokalt kanvariera starkt. I södra Halland har den varitnegativ för att sakta öka mot norr så att denvarit + 0 i Varbergstrakten. Enligt R. Sandegren(1943) har landhöjningen från 600f. Kr. till nutid varit i genomsnitt 0,25 mper århundrade i Göteborgstrakten, 0,3 mkring Marstrand, 0,4 m vid Uddevalla, 0,5 mvid Fjällbacka och 0,6 m vid Strömstad. Hanbaserar sina värden på nivåer geologiskt dateradetill 7000, 6350, 4500 och 600 år f. Kr.överingenjör Lennart Pettersson (1968) harkommit fram till andra värden, baseradepå precisionsavvägningar 1886—1905 och1951—1967. För Göteborgstrakten får han0,1 m, Marstrand 0,15 m, Uddevalla 0,2 m,Fjällbacka 0,22 m och Strömstad 0,25 m perårhundrade. Dras dessa kurvor (fig. 8) utbakåt i tiden får man emellertid helt orimligavärden. Femmderskurvan vid Uddevallaskulle exempelvis komma att hamna ca 500år f. Kr. d. v. s. vid slutet av bronsåldern.Samma nivå vid Marstrand skulle ge 1500f. Kr. och vid Göteborg 3000 f. Kr.! Man fårdärför antaga att retardationstempot varitstarkt avtagande under senare århundraden,Fornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 129Fig. 10. Tomtningsområdepå Stora Rävholmen, LillaRävholmen. Brännholmenoch Styrsö, Styrsö sn, Bohuslän.— Tomtning regionsin Styrsö parish, Bohuslän.Styrsö sn Bohusloivarför Sandegrens kurvor torde ge en korrektaregenomsnittsbild i denna del av Sverige.Som redan nämnts finns inga kändastrandbundna tomtningar vare sig i södraeller mellersta Halland, undantagandes entveksam lokal på Hallands Väderö. Tomtningarhar observerats först i norra delen avlandskapet, d. v. s. där skärgården börjar.Här finner man några av Västkustens bästatomfningslokaler. En ligger på Vinbärsholmenoch halvön omedelbart S om denna iValida sn och en annan på öckerö medöckerökalv och Hamnholmen i Onsala socken(fig. 8). Den förra lokalen består av 46tomtningar och den senare av 80. I bådafallen rör det sig om flera mindre grupperav tomtningar samlade runt en naturlighamn med relativt gott lä för den dominerandevästvinden — ett läge som är gemensamtför praktiskt taget samtliga tomtningslokalerpå Västkusten. Ett annat gemensamtdrag här är avsaknaden av hallänningar.Skälet härtill bör vara de klippiga stränderna,som oftast erbjuder goda, naturliga tillläggsplatserför mindre, grundgående båtar.Styrsö är utan tvekan Västkustens tomtningsrikastesocken. Här finner vi ca 300tomtningar fördelade i en av Bohusläns mestomfångsrika skärgårdar. Ofta ligger de grupperadekring en av öar och uddar skyddadvattenyta i en mindre arkipelag som exempelvispå Valö—Stora Valöskär, Tornö—Kungsö, Lökholmen—Måvholmen (fig. 9)och Stora Rävholmen—Lilla Rävholmen—Brännholmen—Styrsö Gula udden (fig. 10).Här ligger tomtningarna dels på dels omedelbartunder 5-meterskurvan. Tendensentycks vara att större samlingar av tomtningarligger under kurvan och nästan ända ned tillstranden medan enstaka tomtningar hållersig på eller över kurvan. Här verkar ävenlämningarna inom större samhällsliknandeområden med tomtningar lagda i regelbundnarader ha mera husgrundskaraktär, medande enstaka liggande närmast utgörs av låga,delvis övertorvade i rektanglar eller kvadraterlagda stenvallar, som ofta byggts med ensida mot en bergvägg. Båda typerna finnsrepresenterade på olika delar av Valö. Omman räknar med att de högst belägna tomt-Fornvännen 73 (1978)

130 Claes Vareniusningarna legat ca 1 in över den samtidahavsnivån bör deras högsta tänkbara ålderha varit ungefär 1600 år och de på ca 1 meterlägre nivå ca 400 år yngre. Givetvis kandessa anläggningar ha använts eller uppförtsockså långt senare. Av särskilt intresse ärtomtningsmiljön Stora Rävholmen—LillaRävholmen—Brännholmen—Styrsö Gula udden.Ovanför 5-mderskurvan och mycketnära 10 m finner vi nämligen här en begravningsplatsmed rest av kapellgrund, som itrakten allmänt kallas "Vikingakyrkogården".Tidigare har den även kallats "Styrsö Kapell"(Danbratt 1966). Den nämns förstagången i Fässbergs kyrkoräkenskapsbok frånår 1596, medan den beskrivs som "wissa ruderaefter Kyrkogård, Capell och Altare"den 6 maj 1724 av Styrsös kyrkoherde PeterLiddius. 1917 undersökte Georg Sarauw sjugravar på denna kyrkogård utan att finnanågot daterande. Lika lite besked gav en undersökningav en 11 m lång tomtning närastranden inte långt från "Vikingakyrkogården".Kyrkogårdar och kapellgrunder avlikartad typ förekommer på flera håll såväli Bohuslän som längs svenska kusten i övrigt.En sådan finner vi på Mållön vid Orust ochtvå på Vedholmen i Kville skärgård. Härtillkommer flera på ostkusten varav en är denredan nämnda Kyrkhamn på Ölands SödraUdde och en annan — Kyrkesviken — iGrundsunda socken i Ångermanland.Tomtningar har vidare påträffats i stortantal i Öckerö socken och fortsätter norrutmed varierande frekvens in i Norge. I stortsett kan sägas, att ju bredare och örikareskärgården är, desto flera tomtningslokalerfinns det, medan fastlandet och mycket storaöar som Orust och Tjörn praktiskt taget heltsaknar dem.På sydligaste delen av Hermanö NV omOrust ligger ett av västkustens mera kändatomtningskomplex — Skållehus — med 10tomtningar, vilka undersökts av fil. dr JohanPettersson, Klövedal (1949—51). Den lägstatomtningen där ligger 2,13 m ö. h., vilket meden landhöjning av 0,4 m per århundrade(enl. R. Sandegren) ger en äldsta datering avungefär 1400-tal. Högre belägna tomtningarkan givetvis vara äldre.En motsvarande samling tomtningar harJohan Pettersson också undersökt på Fläsköi Kville skärgård. Detta torde vara den nordligaste,större, mera byliknande samlingentomtningar i Bohuslän. I Tanums, Tjärnösoch Strömstads skärgårdar ligger tomtningarnaspridda eller endast i små grupper. Viden hastig genomgång av 80 lokaler i nämndaskärgårdar har jag funnit att hela 60 av demligger i omedelbar anslutning till eller över5-mderskurvan, 9 under 5 meter, 8 på ca10 meters nivå, endast 2 på 15 meter ochlika få på 20 m ö. h.Som antytts tidigare måste det varit fisketoch jakten, som motiverat bosättningen idessa isolerade och ofta vindpiskade lägen.Den stegvisa nedflyttningen av bebyggelsenefter en vikande strandlinje pekar klart påett utnyttjande av samma tomtområde underflera århundraden. Verksamhetens tyngdpunktbör ha legat på fiske, jakt på säl, iviss mån även fågel samt kanske i stor utsträckningäven äggplockning. Sill- och strömmingsfisketsbetydelse är så omvittnad i källorna,att man knappast kan betvivla dessvikt redan under förhistorisk tid.Om en kontinuerlig bosättning varat underflera århundraden inom ett och sammaområde borde den avsatt tydliga spår i formav kulturlager med dateringsmöjligheter. Såär emellertid inte fallet på det stora flertalettomtningsboplatser i Sverige, vilka karakteriserasav lägen på sterilt berg, klapper ellermycket mager strandäng. Verksamheten pådessa boplatser bör dock ha resulterat i storamängder organiskt avfall, som tydligen omhändertagitsav kustens renhållningshjon —måsarna och annan vitfågel. En förutsättningför en fullständig rensning genom fåglarna äremellertid att boplatserna legat öde understora delar av året. Före 1900-talet var nämligenvitfågeln alltjämt så skygg, att den inteens landade i människans närhet — någotsom nu verkar närmast otroligt.Sälfångsten har kanske haft större betydelsebåde längs västkusten och ostkusten änman kunnat förmoda. De kala öar och skärman tillfälligt vistades på var genom landhöjningenså unga, att de knappast kan havarit trädbevuxna och än mindre hunnit fåFornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 131användbara torvmossar. Enda tillgängligabränslet bör därför ha varit drivved ochframför allt sältran (eller sillolja). Östersjönsgropkeramiska kustboplatser visar ocksåi sitt avfallsmaterial att salen var ett av deviktigaste bytesdjuren redan under stenåldern.Med största sannolikhet har likartadefångstmetoder och råvarubehov domineratden kustbundna befolkningens tillvaro genomtiderna ända tills den moderna tekniken heltförändrade situationen. Enligt Johan Pettersson(1967) försiggick landvadsfiske i Bohuslänända in på 1920-talet, varvid man iordningställdes. k. "stenhytter" d. v. s. ett slagsungefär "alnshöga", runda och ovala stenkretsar,som användes från år till år. Mantätade "hytterna" (d.v.s. tomtningarna) invändigtmed tång och använde ett segel somregn- och vindskydd.Så sent som på 1870-talet bodde fiskarnahela veckorna i dessa stenkojor och segladehem endast till helgerna. Denna säsongbosättningvarade från slutet av maj till omkringmidsommar och skulle därmed utgöraen sentida parallell till en urgammal bosättningsformmed utnyttjande av delvis mycketgamla tomtningar.Vid en genomgång av tomtningarna finnerman att de oavsett sin planform kandelas in i två konstruktivt olika huvudtyper.A. Tomtningar uppbyggda av mindre klapperstenarlagda utan ordning i låg, rund,kvadratisk eller rektangulär ringvall. B. Tomtningarav oftast större, mer oregelbundnastenar lagda i kallmur eller i skalmur medrent kvadratisk eller rektangulär plan.Typ A är vanligast längs ostkusten ochförekommer omväxlande med typ B på sydkusten(Blekinge) och västkusten. I Bohuslänoch Halland ligger A-tomtningarna oftastspridda eller i mindre grupper på en relativtsett högre nivå medan B-typen ligger i större,väl samlade grupper eller komplex av gruppertämligen nära nuvarande stranden. Enligtmin uppfattning verkar A-typen varaklart äldre än B-typen.Vallkonstruktionen i tomtningar av typ Aär så svag, att det är helt uteslutet att de kanha burit någon byggnad av trä. Detta ärsärskilt framträdande i de fall då tomtningarnaligger på berghäll. Tillgången till torv ärganska obetydlig i tomtningsmiljöerna ochbör ha varit ännu mindre i äldre tider, varförbyggnader av nordnorsk gamma-typ är osannolik.Närmare ligger till hands att förmodaatt man täckte dessa tomtningar med tältav skinn eller tyg så som Johan Pettersson(1967) antyder och som han erhållit viss bekräftelsepå vid sin undersökning på Fläsköi Kville. Där påträffade han mitt i en tomtningett stolphål, som kan ha uppburit ettkoniskt, tältartat tak. Tältmaterial till provisoriskabostäder har det varit relativt lätt attföra med i båtarna. Däremot måste det havarit väsentligt besvärligare att skaffa framstugvirke till dessa trädfattiga miljöer.Något annorlunda tycks det ha legat tillbeträffande tomtningar av typ B. Här rördet sig om regelrätta grunder uppförda i kallmuroch ofta efter skalmurprincipen. Dessatomtningar har en mer utpräglat kvadratiskeller rektangulär form och kan mycket väl hautgjort underlag för hus av trä. För att såverkligen varit fallet talar rester av en pottugnpåträffad i en av grunderna i tomtningskomplexetSkållehus på Hermanö.Mycket få tomtningar är utgrävda i Sverigeoch ännu färre har givit daterande fynd.Äldsta fyndet utgörs av några bjällror frånsen vikingatid eller tidig medeltid, slumpmässigtpåträffade av en fyrvaktardotter i entomtning på Stora Fjäderägg i Umeå skärgård(Serning 1960). Det härrör från entomtning av klar A-typ. Vid Wiblings undersökningarpå Flakaskär i Blekinge 1893 framkominga fynd, som gav någon klar datering.De bestod endast av benbitar, flintskärvor, enrund sten (knacksten?), fragment av glaseratlerkärl med skaft, bitar av knivar, nitar m. m.av järn samt två delar av långsmalt bronsbeslag.Det glaserade lerkärlet med skaftskulle enligt Atterman (1977) ha kunnatvara en trefotsgryta eller» trefotspanna medrörformigt skaft från senare delen av medeltiden.Tyvärr är dessa fragment förkomna.De enda säkra dateringarna har vi genomJohan Petterssons undersökningar (1967 och1953). På Fläskö i Kville socken har hantillsammans med bitar av 1500-talskeramikfunnit ett silvermynt präglat i Lybeck påFornvännen 73 (1978)

132 Claes Varenius1530-talet. Dessutom har han på Hermanö iMunkedals socken (Skållehus) (1949—51)påträffat ett mindre antal keramikfragmentsom enligt Ragnar Blomqvist tillhör tiden1000—1400 — dock sannolikt 1200—1300-tal. Huvudmassan av fynd från Skållehus äremellertid från 1500-, 1600- och 1700-talenoch utgörs av fragment av tyskt stengod,vidare av en takpanna av vingtegdtyp samtav rödbränt glaserat lergods från trebensgrytor,fat och skålar. Dessa fynd talar fören bosättning från tidig medeltid eller senvikingatid fram till 1700-talet. Föremålenfrån den yngre bosättningen är dock klartdominerande. De sparsamma fynden frånvikingatid—medeltid antyder ett väsentligttunnare bosättningsunderlag, vilket undernyare tid utvecklats till en kanske mer regelbundenoch långvarigare säsongbosättning.Bente Magnus, som i Viking 1974 presenteraren undersökning av Norges kustbundnatomtningar, finner att dessa enligt C 14-dateringhärstammar från folkvandringstid, vendeltidoch vikingatid. Härtill kommer ävendaterade föremålsfynd från medeltid ochnyare tid i tomtningar av yngre karaktär(B-typ?). Avsaknaden av sländtrissor, vävtyngdereller andra föremål knutna till kvinnosyssloranser hon peka på att bosättningenvarit rent manlig och således också säsongbetonad— åtminstone under förhistorisk tid.Bente Magnus undersökningar i Norge ochJohan Petterssons i Sverige bekräftar ochkompletterar alltså de slutsatser, som — baseradepå resultatet av fornminnesinventeringen— gått att draga med hjälp av lägesanalyseroch landhöjningsförhållanden.ReferenserAreen, E. 1934. Rosenkinds källa och hagtorn.Fornvännen.Atterman, I. 1977. Fiskelager vid Blekingekusten.Blekingsboken.Borg, K. 1975. Capella Beati Johannis in Kyrkiohaffn.Ås — socknen på Oland. Red. B. Engström.Danbratt, F. 1966. Styrsö socken, Ur dess historiafrån forntid till nutid. Göteborg.Kraft, J. 1977. Labyrint och ryttarlek. Fornvännen.Magnus, B. 1974. Fiskare eller bonde? Viking.Oslo.Pettersson, J. 1951. Skållehus på Hermanö. BohuslänsFomminnes- och Hembygdsförbunds årsbokVIKARVET 1949—1951.— 1953. Den svenska Skagerackkustens fiskebebyggelse.Lund.— 1967. Vilda läger. Bohusläns Hembygdsförbundsårsskrift.Pettersson, L. 1968. Landets precisionsawägninghöjdsystem1970. RAK-information 1968, B 12.Sandegren, R. 1943. Bohusläns geologi, Svenskagods och gårdar XLI, Bohuslän. Uddevalla.Serning, I. 1960. övre Norrlands järnålder. 1960.Varenius, C. 1964. Stor-Rebben. Norrbotten 1964—1965.Westberg, H. 1964. Lämningar efter gammalfångstkultur i Hornslandsområdet. Fornvännen.Early primitive coastal settlementsIn connection with the Survey of ancientmonuments for the Economic Map of Sweden,a rather frequent phenomenon was observedand registered along the Swedish coast.These cairn-like stone settings are now termedtomtning. Tomtningar (tomtning, plur. tomtningar,remains of a primitive dwelling) havecircular, oval or rectangular banks 1—2 mwide, 0.2—0.5 m high, and endosing an areawith a diameter of 2—3 m. The outer diametersof circular tomtningar can amount to 6m while the total areas of square or rectangulartomtningar usually amount to ca.5x6 m, although sizes of ca. 8x 10 m occur.Tomtningar occur along almost the wholeSwedish coast and vary locally both inappearance and frequency. They are usuallysituated on relatively exposed Islands andpositioned on stoney banks or in rock depressions,in the lee of the wind. Their positionclose to the contemporary shore-line can beconfirmed by their association with båtlän-Fornvännen 73 (1978)

Inventering i marginalområde 133ningar (landing places for small boats, wherelarge stones have been taken out of the waterand placed as a kind of jetty, in two paralldrows at right angles to the shore). In Bohuslänwhere the shores are rocky, båtlänningarare completely absent.The occurrence of båtlänningar in directassociation with tomtningar makes anapproximate dating possible wherever theland elevation råte per century is known. Itis obvious that certain islands were exploitedfor some form of settlement as soon as theyhad risen out of the sea. It is also clear thatthese simple dwellings were in use throughoutmany centuries, and in certain cases well intomodern times.Wall construction of tomtningar is of twokinds. Tomtningar which lie more or lessisolated and situated high above the presentsea-levd (all of them to be found in northernSweden) are so flimsily eonstrueted that theycannot have supported a wooden building.Instead, these probably functioned as windbreakscovered with tents of hides and skinsor of canvas. Tomtningar that are assembledin large groups are often square or rectangularin plan and placed in regular rows. Theseare usually eonstrueted in the dry-stone ashlarwalling technique and probably supportedwooden buildings.Very few tomtningar have been excavatedand still fewer have produced datable finds.The oldest finds are of Viking or earlymedieval date.These populations, living out on the seawardskerries, must have received their livclihoodfrom the sea, concentrating on hunting,fishing and food gathering. On the west coastherring, cod, probably seal, and sea fowl eggswould be most important to their economy,and on the east coast Baltic herring and seal.Excavations of tomtningar in Norway showthat these primitive dwellings have been inuse from the Migration period into moderntimes and belonged to populations of fishermenmainly living without domestie animals.Dating has been made by means of radiocarbonanalysis. The complete lack of typicallyfemale implements, such as spindlewhorls and loom weights, suggests a seasonalsettlement of men only. Settlements of thistype occurred on the islands off the coast ofBohuslän in association with shore seinerfishing. These are recorded from the end ofthe 19th century and right up to the 1920's.The fishermen then lived on weekdays fromthe end of May until Midsummer in primitivestone huts situated at the fishing places.Fornvännen 73 (1978)