Var med och skriv den svenska IT-historien! Vi v - Tekniska museet

\)StInk 2007 -11- O b1Intendent Peter Du RietzTekniska museet,Box 27842115 93 StockholmHundl.Angående:Var med och skriv den svenska IT-historien! Vi vill ha din berättelse senast den 30111-07.Jörgen Lindelöf:född 1947 i LundAtt jag föddes i en universitetsstad har väl inte direkt satt någon prägel på mig. Men jag ärändå stolt över att vara uppväxt i Lund och att jag fick uppleva min barn- och ungdomstid här.Det var en trygg tillvaro som jag levde i och som min far och mor såg till att jag och min brorkunde växa upp i.Min far var apotekstekniker och jag gillade att ta vara hos honom på hans arbetsplats och sepå hur han vägde och blandade de olika örter som till sist blev en liten tablett som spottades uti mängder fTånett munstycke i en av hans maskiner. Detta var i mitten och slutet av 50-talet.Samtidigt hade mor anställning i konditori i Lund. Det var arbetstider som oftast varade till22.00 tiden innan hon fick stänga för dagen. Oftast innebar det även såväl lördags somsöndagsarbete för henne. Femdagarsveckan existerade ännu inte. Och vi ungar gickfortfarande i skola även på lördagar.Såväl jag som min bror var mycket tekniskt intresserade. Det gällde såväl byggande av plast-,balzarmodeller, som intresset för diesel- och glödstiftsmotorer till dessa. Vi var väl båda, minbror och jag, utsatta för att medan man slog med pekfingret över motorns propeller, att denplötsligt startade men man ändå satte in fingret i propellern för att man var inne i rörelsen attstarta motorn. Det kändes när propellern träffade fingret. Bränslet hjälpte far till med attblanda. Han var ju apotekstekniker.Hans ena bror var ritare på Nordiska Armaturfabriken. Vid besök på hans kontor, kommer jagihåg de millimeterpapper som han satt och gjorde diverse ritningar på. Han var nog den somsatt mest prägel på mig när det gäller att skämta och hålla humöret uppe. Tyvärr förstår intealla, de skämt som min farbror lärde mig och som sitter i livslångt.Av min farbror och hans fru tick jag och min bror vars ett tekniskt under. Tyvärr finns barahörsnäckan kvar av detta under. Det måste ha varit någon gång runt år 1957. Vi fick vars en"rymdracket" i plast kanske en decimeter hög. Jag minns att den var klarröd och hade trevingar som den kunde stå på. I toppen fanns en metall stav med en killa högst upp. När mandrog i staven, upp eller ned och samtidigt hade hörsnäckan i örat, så fick man höra de olikaradiostationerna på mellanvåg runt om i Europa. Detta var en mycket spännande tekniskuppfinning som jag uppskattade precis som en unge som tar en bärbar dator idag.En annan teknisk pryl var den ljusledande plexiglasstaven.Min bror som är fyra år äldre än mig hade tatt för sig att bygga en undervattenkamera. Vipratar även nu om årtalet runt 1957. Med hjälp av plexiglasskivor och -stavar skulle han göraen genomskinlig låda och i den placera en kamera i densamma för att kunna ta kort undervatten. Men av någon händelse så stod jag i badrummet en dag och höll i plexiglasstaven.

2Lampan i badrummet var inte tänd och min bror stod utanför badrummet och höll iplexiglasstaven. Det var helt underligt att stå där inne i badrummet och se att det lyste i minända av staven. Själva staven var profilerad så man kunde se en liten ljusstrimma i densammamen det var just i själva ändan som det lyste lika starkt som det lyste utanför det släcktabadrummet. Jag minns att både min bror och jag var lika förvånade. Men tyvärr så slutadedenna upptäckt med att vi blev förvånade och fascinerade. Hade vi fortsatt med det vi kommitpå, så hade vi kunnat tjäna in vårt leverbröd på denna uppfinning resten av livet, misstänkerjag. Undervattenskamenin blev, tror jag, aldrig färdig.Åren gick och TV: n gjorde sitt intåg. En av de första TV:apparater som vi hade var etttekniskt under för mig. Det gick av någon underlig anledning att få in polisens radio på en avkanalerna.Under alla mina sommarlov ftån år 1963 arbetade jag hela sommarloven. Det var en glädje attta uppleva dessa sommarlov som aldrig var tråkiga. Ett år var jag på Åkerlund & Rausing därjag var tillsammans med tre fast anställda och hjälpte till i dåtidens datacentral. Runt helafabriken fanns rörpost i taket. Alla rör slutade i "datacentralen". Här fanns allartikelinformation i kartotek. Tillverkades 1000 st muggar, så gick dokument i röret till dennacentral där vi i kartoteket tog fram bokföringsarket för just denna mugg och förde in 1000 stmuggar i plus. Såldes 500 mugg av denna sort var förfarandet detsamma men minus iställetnaturligtvis. Jag tror att tillförlitligheten av någon orsak var säkrare då än i dagensdatasarnhälle.Mitt intåg i datavärlden på riktigt var sommarloven 1966 och 1967. Då var jagsommarvikarier på datacentralen hos Skånska Brand.Det var en helt otrolig värld som öppnades för mig när jag kom in i denna stora sal, stor somen hel lägenhet och fylld aven dator. I angränsande rum fanns en sorteringsmaskin för hålkortoch intill detta rum flera flickor som hela dagen ägnade sig åt att stansa in information påhålremsor. Hålremsan var en remsa som ett måttband i sytillbehörslådan men av tunt papperoch med en massa oregelbundet instansade hål som betydde olika beroende vilket meddelandedet fanns på remsan.En av mina uppgifter var att sortera hålkorten som var pappersark ca två gånger en decimeteri storlek, i ordningsföljd efter vilken uppgift man sökte. Det kunde vara efter namn påkunderna eller personnummer eller gatuadresser, ja vad som helst som du ville ha fram. Jagminns att ibland kunde det bli lite enformigt att stå där och sortera så jag tävlade med migsjälv om vilken hög och vilket fack som det skulle komma flest kort i.Från hemsida:http://carlotta.got/ib.goteborg.se/pls/carlottalVisaObjekt ?pin_objMasidn= 203720GIM:3901håIkortssorterare

3Men till min stora förvåning och tillfredsställelse så fick jag även "köra" den magnifikadatorn som verkligen innebar respekt. Vet inte om det var just denna modell nedan, menliknar!Från hemsida:nttp://shedlandonline.CO. uk/shed13.htm.*** Local1301 Computer Pictures ****Below is a typical machine of the period, many of which my wife used to demonstrate fOJ:ICT. Circa 1963ICT 1301 computer = with l inch Magnetic Tape. Just a few approximate vital statistics of themachine, not the Ladies, follows:-;Width = 20ft, Length = 22ft, Power = 3 Phase industri al Supply --------------------------------!A.pprox.7352 Gennanium transistors, (and one single valve) used to produce a lot of heat,and if the temperature got too high, the resultant problems caused, would take a lot of hardwork to locate. Printed circuit boards were not pluggable, so when you thought you had foundfhe duff board all you had to do was, power off, remove up to 25 wire wrap connections,replace the board, remake up to 25 wire wrap connections. Then you crossed your fingers andpowered up again. Simple wasn't it ?Speed:::::lmhz Clock, Processing was 4 bits wide, serial12 digits, 3 primary data registers,plus 3 controi registers. All the arithmetic functions were in decimal fonnat, with an alternateset of functions for processing Pounds, shillings and pence. Program storage was 2 thousand12 digit words of fast, 'Immediate Access Store', This was ferrite core store and with twelvetligit words this equates to 12 kilo bytes. Program Store was on Drum with twelve thousandjWordsofDrum:Whichcould provide storage, overlay againtechniques the 12 digit for words program makearea's. it Seventy This machine two Kiloshown bytes of also Drum, has 4one inch magnetic tape units each with a storage capability of 1.5 million twelve digit words

4approx, around Nine Mega bytes of storeage. Input Output was on punched 80 column cardswith 600 line per min Qrinted output.ifypical work for this type of machine was to do batch processing, of large datafiles held onmagnetic tape, although some alternative applications were attempted. No assembler was usedby the programming staff, this was a direct machine code driven beast, or computing in theraw.---JCT 1301 PCB = Single gateing element, as you can see they were not smallII 5 " IIfrIIIIl 1Jl 'n;Ji1 r. ! ~ I .•• d4"!For news of the 1301 Resurrection project, see the dedicated news page."(1301 Proiect News)"Modem Computer = Palm TRO Pro= 16Mhz CPU, 8Mb store, 128mb Compact F1ash filearea, runs off 2 "AAA" cells, for months at a time and above all, fits in the pocket. Carries allmy Emails, Ebooks, and even Music. Most of the images on this site were produced by aKodak Palm Pix Camera which uses the TRO as both its controI and image store, I also canstrongly recommend the Keyboard, which folds down to pocket size, it has accompanied meon three cruises now.This is what Computers were meant to be.Denna enorma maskin hade i ena ändan samma typ av storlek av tangentbord som dagensdator har. Ett så litet tangentbord som styrde en så stor dator som rymde ett helt rum.Programmeraren såg hela tiden till att mata information till datorn så att den visste vad denskulle göra när den fick kommandon från en operatör.Det kom naturligtvis många besökande grupper till detta underverk. Oftast fint klädda herraroch damer som var helt betagna av det de fick uppleva. Besöket slutade oftast med ett av detmest otroliga som människan då kunde få uppleva i datavärlden.Vid sidan av tangentbordet fanns en liten skena med lock. Man kunde lyfta på detta lock ochlägga i en stansremsa i skenan. Under tangentbordet satt monterat en liten högtalare, modell"skrika", utan bas.Beroende på vilken remsa som lades i, så kunde denna enorma dator spela via "skrikan" enhög entonig melodi: Sankta Lucia, Nu är det jul igen m.fl. Samtliga i de besökande gruppernastod med öppna munnar likt rngelholkar och f'örundrade sig över var detta med datorer skallsluta.Åren gick och jag gick ut gymnasiets handelstekniska linje 1968.

5eeeeAr 1969 hamnade jag i nästa fascinerade dataprojekt. Jag hade blivit antagen somradarobservatör vid Flygvapnet F2. Det var precis i den vevan som jag hade sett James Bondsförsta filmer både en och två gånger. Och de var ju det mest fantasifulla men kunde se på dentiden, trodde jag!Efter två månaders utbildning som radarobservatör blev jag förlagd på FlO och utplacerad påen radarcentral i Skåne. Det var inte mycket i James Bond filmerna som var mer spännandeför en 21-åring än detta. Prata om hus insprängda i berg med full verksamhet dygnet runt. Därfanns då vad jag förstår, det mest moderna i datorer som med hjälp av oss operatörer kundefölja både det ena och det andra på himlavalvet utanför berget. Vad dessa datorer kunde medhjälp av oss utföra var häpnadsväckande. Men inte nog med det. Efter ytterligare någramånader blev jag förlagd på en av de då modernaste och mest hemliga radarstationer somfanns i Sverige. Min karriär som radarobservatör avslutade jag med att vara placerad påFlygvapnets plats intill Luftfartsverkets personal i flygtornet. Där skulle jag och mina gelikarmed hjälp av radarskärm, dator och med hjälp av Luftfartsverkets personal urskilja de civilaflygaktiviteterna och vid misstanke om "främmande föremål" påkalla Flygvapnet om att någotinte stod rätt till.År 1969 fick jag anställning på kontoret på ett Cementgjuteri. Där skulle jag vara med ochleda lastbilstransporterna, men även hjälpa till med löner och bokföring. Kontoret hade en avde mest avancerade maskiner vid detta tillfälle. Jag tror att det var en Addo X 2000. Det varsom en skriv-/räkne-Ibokföringsmaskin med en fyrkantig vals som man kunde programmeraberoende på vad som skulle skrivas på maskinen som löner, bokföring m.m. beroende påvilken av de fyra sidorna som fanns aktiverad.En annan ny moderna maskin för mig var kopieringsmaskinen. Det måste vara mörkt vidkopieringen. Man tog ett fotopapper och tog det maskinskrivna papperet och la motfotopapperet. Sedan körde man in dessa båda papper i vars ett fack, genom en vätska ochsedan fick man vänta en liten stund i mörkret, sedan drog man isär papperna och vips, så hademan en kopia!Ar 1978 var jag anställd på en speditörsIklarerar firma och förutom alla andra uppgifter såingick att skriva hålremsor som jag i en faxmaskin och som skickade min hålstansadeinformation runt hela världen.Så småningom så hamnade jag i tryckeri- och tidningsbranschen. Prata om datorer. Mankunde med hjälp av dessa grafiska underverk, compugraphic, utföra vilka texter man ville ochmed eller utan bild. Men då är vi ända framme på år 1980.I mitten av 1990-talet kom min första hemdator. Jämfört med datorn som jag har idag såkänns det mer som 100 år sedan än 10.Men nu har jag hamnat i den situationen att min vuxna son kan betydligt mer om datorer änvad jag kan. Oftast är det bara att hålla med när han visar sina konster och låtsas som om jagförstår alla kommandon som han gör.Att han sedan går och bär på en mobil som innehåller långt mycket mer möjligheter än dendator som jag jobbade med på sommarloven för 40 år sedan, stärker ju inte ens förtroende närdet gäller kunskapen om dagens dator.De senaste femton åren har jag varit anställd på lager hos olika företag och utfört de flestaarbetsuppgifterna med hjälp av datorer. Med de mängder artiklar som hanteras på företagen,så är det i det närmaste omöjligt att arbeta utan dator.Men en sak har jag insett. Det papperslösa samhället som det hela tiden pratades om viddatorns barndom lyser fortfarande med sin frånvaro. Det skrivs ut och kopieras papper somaldrig förr.Och fortfarande rar man säga, som man hela tiden innan sagt om datorn: "var skall det sluta".,..