UV Väst Rapport 2003:4 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

Bilaga. Översiktlig kontroll av äldre lantmäterikartoröver Kärra by, Torpa socken i Hallands länAv Pär ConnelidInledningKula HB har på uppdrag av Riksantikvarieämbetet UV Väst genomfört enkontroll av det äldre lantmäterimaterialet över fastigheten Torpa-Kärra 15:9i Varbergs kommun. Analysen genomfördes inom ramen för en särskild utredning,föranledd av att markägaren planerar att avstycka tomter för husbyggnation.Huvuddelen av arbetet utfördes på arkivet vid Lantmäterietsregionmyndighet i Halmstad. Analysen, som endast är översiktlig till sin karaktär,syftade bl.a. till att identifiera utredningsområdets läge i förhållandetill bebyggelse- och markanvändningssituationen före den agrara revolutionenunder 1800-talet samt att kontrollera förekomsten av marknamn, vilkakan indikera övergiven bebyggelse eller andra företeelser av antikvariskt intresse.Tidiga belägg i skriftligt källmaterialKärra by omnämns första gången i några domstolsprotokoll från senare delenav 1500-talet. I dessa framträder även ett antal namngivna personer, brukarepå flera av byns gårdar (Sandklef 1959). I den första svenska jordebokenfrån 1646 upptas sju hela samt ett halvt klosterhemman (Ståhl 1980).Det äldre lantmäterimaterialetTvå storskaliga kartor som redovisar hela byns (inägo)markinnehav föreliggeri det regionala arkivet: en geometrisk avmätning från 1731 samt lagaskiftesakten som upprättades åren 1832–33 (akt nr 1 respektive 4 under Torpasockan). På båda kartorna återfinns bebyggelsen i inägomarkens södra del,grupperad kring de bergspartier som idag är nästan helt belamrade medsmåhusbebyggelsen Kärradal.På den äldsta kartan ser vi hur de åtta gårdarna formerar sig i en nästanhästskoformad båge, i gränsområdet mellan inägorna och utmarken (fig. 1).Observera att gården A, Ivan Bengtsgård, återfinns på två ställen, vilket förklarasav att hemmanet hyser två brukare (jfr även diskussionen nedan). Lägetnära gärdesgränsen är typiskt för den äldre agrara bebyggelsen, såväl iHalland som övriga delar av landet. Särskilt typisk för halländska förhållandenär det faktum att gårdarna inte uppträder koncentrerat, på en och samma”bytomt”, utan ligger utspridda på en sträcka av flera hundra meter.Huvuddelen av byns åker- och ängsmark är belägen norrut. En stor del avåkermarken ligger för övrigt en bra bit norrut i det avsmalnande gärdet, påmark som förefaller relativt fuktig. Inägorna saknar i väster och norr hägnadmot grannarnas inägomarker, d.v.s. de ligger i gärdeslag med varandra.Utmarken vidtar söder- och österut och är enligt kartans beskrivning ljunggångenoch saknar helt skog. Som framgår av kartan hade landsvägen underförsta hälften av 1700-talet närmast exakt samma sträckning som dagens.Torpa-Kärra 15:9 m.fl. 15