Tidskrift för lärarutbildning och forskning 1-2/2004 - Umeå universitet

Homogeniserings- och särartspraktiker i svensk förskola och skolamultietnisk stadsdel, där de intervjuade tonårsflickornaframstår som inkonsekventa och motsägelsefulla,utanför en bestämd könsordning(Andersson, 2003). Istället kan man enligt ÅsaAndersson (a.a. s 239) se flera och sinsemellanmotsägelsefulla könsordningar, som är insnärjdai etniska, generationsberoende, stilmässiga ochdiverse andra ordningar. Dessa kan inte genomannat än mer eller mindre påtvingade förenklingarurskiljas och renodlas var för sig.särartspraktiker i svensk förskola och skola.Dessa mönster återspeglas såväl i klass-, könssometnicitetsforskning. Vi har också diskuteratforskningens inriktning på ”de olika – deandra”, dess bristfokusering samt problematikenmed kunskapsregimernas påverkan på såvälpedagogisk praktik som forskning.Annick Sjögren (2001b) har påpekat vikten avatt ”pedagogik måste tänkas om”. Den pedagogiskapraktiken, processerna måste uppmärksammas,liksom innehållet i förskola ochskola. Uppenbart är att undervisning, lärandeoch synen på kunskapens konstruktion och vemskolans kunskap är relevant för utmanas i en alltmer kulturellt globaliserad värld (von Brömssen,2003). För att kunna möta senmodernitetenoch praktisera mångfald är det nödvändigtatt analysera de gällande historiska och nutidadiskurserna rörande norm och det normala,hegemonisk likhet och avvikande olikhet. Detär när vår identifiering med normen destabiliserassom vi öppnar upp för en ny pedagogik,framhåller Gunilla Dahlberg (2003).I denna artikel har vi exemplifierat processersom normalisering samt homogeniserings- och22