Tidskrift för lärarutbildning och forskning 1-2/2004 - Umeå universitet

Homogeniserings- och särartspraktiker i svensk förskola och skoladier av nutidsfenomen mot ett historiskt sammanhang,och i förhållande till förskolans ochskolans uppdrag, så som dessa formulerats i etthegemoniskt samhällsperspektiv.Förutom denna mer resultatinriktade del,vill vi påvisa mönster i själva den forskning vigranskat. Vi diskuterar dess periodisering, dessfokusering på ”den andre”, och dess begränsadeinriktning på innehåll. Avslutningsvis diskuterarvi kunskapsregimer som reproducerandekraft i såväl pedagogisk praktik som i forskning,samt problematiken med kategoriseringefter begreppen klass, kön och etnicitet i skolforskningssammanhang.Särart, homogeniseringoch mångfaldFöre starten av en gemensam grundskola 1962präglades den svenska skolhistorien av tydligaklass-, köns- och etnicitetsstrukturer, av enorganiserad särartspraktik och av medelklass/överklass, manlig och svensk hegemoni. 2 Utifrånen rådande särartsideologi, som markeradekönsåtskillnader, utvecklades skolor för flickorsom kan beskrivas som etableringen av en särartspraktik(Kyle, 1972; Nordström, 1987).Som utgångspunkt för solidaritet och sammanhållningi såväl läroverk, flickskola somfolk- och fortsättningsskola lyftes nationen ochfolket fram. Nationell fostran uttrycks som ettviktigt mål, både i förskoleåldrarna och blandäldre elever (se exempelvis Florin & Johansson,1993; Kyle, 1972; Linné, 2001).På 1940-talet tar planeringen av den jämlika,gemensamma och sammanhållna skolan form.En skola för alla med lika möjligheter till utbildningska skapas för ökad social och ekonomiskjämlikhet genom garanterat tillträde och likabehandling oavsett klass, kön eller geografisktillhörighet. Den välfärdsstat som byggs uppska omfatta ett folk med gemensamma referensramaroch värden. I det projektet stärks engräns som redan existerar, nationens gräns. Detvar till en bestämd form av skola, innehåll ochsocialisation som nya grupper skulle infogas. Deskulle där få ta del av ett gemensamt kunnandeoch gemensamma normer, som syftade till attskapa samhörighet. Detta var en ambition somockså gällde den framväxande förskolan (Hultqvist,1990; Vallberg Roth, 2002). Skolpolitiskadokument och statliga utredningar kan sägaspåbjuda ett homogeniseringsuppdrag, ett uppdraglärare har att implementera i verksamheten.Den gemensamma skolan formas i en andaav rationalitet, objektivitet och vetenskaplighetoch blir ett uttryck för moderniteten.14