Vattenvårdsprojektet - Kristinehamns kommun

Vattenvårdsprojektet: Lokal planering ochorganisation för förbättring av övergödnings- ochföroreningssituationen i Varnumsviken ochÖlmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlagoch en modell för lokala vattenvårdsåtgärder medeffekt på VästerhavetFaktadelKommunledningsförvaltningen

Innehåll4 Faktadel...........................................................................494.1 Uppstart av lokal samverkan...........................................................494.2 Sammanställning av befintligt underlag Varnumsviken...................504.2.1 Fosforhalter i Varnumsviken............................................................514.2.2 Kvävehalter i Varnumsviken............................................................514.2.3 Tillförsel av fosfor till Varnumsviken................................................524.2.4 Tillförsel av kväve till Varnumsviken................................................524.2.5 SMED (Svensk MiljöEmmisionsData)..............................................534.3 Utvidgad källfördelningsanalys, provtagning och kontroll................534.3.1 Markanvändning..............................................................................534.3.2 Vålösundet.......................................................................................574.3.3 Provtagning i Varnan med tillflöden.................................................664.3.4 Ökad upplösning av delavrinningsområden....................................694.3.5 Provtagning i mindre vattendrag......................................................714.3.6 Dagvatten.........................................................................................744.3.7 Punktkällor.......................................................................................774.3.8 Enskilda avlopp................................................................................844.3.9 Fritidsbåtar.......................................................................................884.3.10 Jordbruket........................................................................................914.3.11 Djurhållning......................................................................................974.3.12 Skogsbruk........................................................................................994.3.13 GIS-skikt........................................................................................1004.3.14 Kan man förändra ekosystem?......................................................1014.4 Befintligt underlag samt fortsatt källfördelningsanalys Ölmeviken1024.4.1 Grumligheten.................................................................................1024.4.2 Djurlivet..........................................................................................1034.4.3 Vattenkontroll i Ölmeviken.............................................................1064.4.4 Näringsämnen i Ölmeviken............................................................1074.4.5 Hur mycket näring till Ölmeviken?.................................................1084.4.6 Var kommer näringen från till Ölmeviken?....................................1084.4.7 Enskilda avlopp..............................................................................1104.4.8 Jordbruksmarkens påverkan.........................................................1124.4.9 Djurhållning....................................................................................1174.4.10 Skogsbrukets inverkan..................................................................1184.5 Relaterade ämnen, projekt och arbeten........................................1194.5.1 Vattenprovtagning Varnumsviken och Ölmeviken 2010-2011......1194.5.2 Fiskvägar/kontinuitet......................................................................1194.5.3 Retention........................................................................................1204.5.4 Hur värderar man Vänern i Kristinehamn?....................................1204.5.5 Examensarbete, teknisk retentionshöjning i invallningsområden..1204.5.6 Översvämningsfrågor.....................................................................1204.5.7 Ökad hävd och åtgärder mot igenväxning.....................................1214.5.8 Greppa Näringen...........................................................................1214.5.9 Effektivare näring...........................................................................1214.5.10 Exempel från andra vattenvårdsprojekt.........................................1214.5.11 Vattenvård i Glumman...................................................................1224.5.12 Miljögifter och screening................................................................1224.6 Kostnader.......................................................................................1234.7 Bidrag.............................................................................................1235 Referenser: litteratur, tidskrifter och internet............124

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida49(126)4 FaktadelHär presenteras de fakta, utredningar och undersökningar som gjorts, i form av delprojekt, föratt öka kunskapen om vikarna och dess avrinningsområden. I kapitlet finns också informationom några av de åtgärdsprojekt som påbörjats, samt om andra organisationers arbeten och projektsom har koppling till arbetet.4.1 Uppstart av lokal samverkanMötesverksamhet har inletts i samband med yttrandet om samrådsremissen från vattenmyndighetenoch processen står under överinseende av Vänerns vattenvårdsförbund, vattenmyndighetenoch länsstyrelsen. En grupp för vardera viken har haft inledande möten under 2009.Därefter har man kallats till nya möten under 2010 och 2011. Detta arbete har redovisats i enspeciell rapport under våren 2011 ”Vattenvårdsprojektet Ölmeviken/Varnumsviken”.Inbjudan har skett från kommunens sida som samordnat delprojektet. Grunden har varit att idetta forum och genom denna arbetsmodell berätta om förhållandena i vikarna, diskutera denya miljökvalitetsnormerna samt att samverka om kunskap och åtgärder för förbättringar avvattnet.För Varnumsviken har det inledande mötet 2009 ägt rum med några intressenter och utmynnati ett projekt för att skapa ett bättre kunskapsunderlag för att göra en lokal åtgärdsstrategi förviken. Flera möten har därefter ägt rum.För Ölmeviken har ett möte arrangerats 2009 och fler möten har hållits för att informera omnya normen samt om förslag till lämpliga åtgärder med enskilda avlopp och åtgärder i lantbruketeftersom befintliga kunskapsunderlag redan finns om ansvar för fosforbelastningensåsom en nyligen gjord källfördelningsanalys. Det har därför varit meningsfullt att prata vidareom vilka åtgärder såsom fånggrödor, kantzoner, våtmarker, fosfordammar etc. som kanvara aktuella för viken. Vid mötena har det vatten som finns i de diken som finns i flera invallningsföretagdiskuterats och en kontroll av näringsämneshalterna i dessa och intilliggandevattendrag har gjorts. Viken är också av riksintresse för naturvård och Natura 2000-områdevilket gör stränderna intressanta för naturvård liksom skötsel- och bevarandeplanering medanledning av detta.En viktig del i denna del av projektet har varit att arbeta med stormöten, nå ut via personligakontakter, skicka handlingar, sprida information etc. till berörda för att ta vara på kunskaperoch erfarenheter, för att kommunens vattenplan skall kunna nå framgång och lämpliga åtgärdergenomföras. Arbetet med en lokal samverkansmodell är också en viktig demokratisk processi vattendirektivets anda och ett syfte med denna del i projektet är att i största möjliga månåstadkomma frivilliga insatser och på så vis vara kostnadseffektiv även i den fortsatta vattenförvaltningen.Ett antal åtgärdsprojekt har startats efter uppslag och beslut i arbetsgrupperna, bl.a. strukturkalkningav åkermark, i samarbete med LRF, och utredning av våtmarksanläggning vid AkzoNobel/Casco Adhesives. De åtgärder som rekommenderas i denna rapport är framtagna i samrådmed grupperna och flera undersökningar har genomförts på deras förslag. Medlemmarnahar också bidragit med värdefull hjälp vid sådana praktiska undersökningar. Bland annat har

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida50(126)Bengt Brunsell och Leif Hveem bistått med båt vid provtagning i Vålösundet respektive delarav Ölman.Även andra vattendrag eller vattenförekomster kan behöva uppstarta arbetsgrupper/forumliksom åtgärdsstrategier (t.ex. Visman) men eftersom arbetet med Ölmeviken och Varnumsvikenhar kommit längst, så fanns de med som tydliga objekt för just detta projekt. Sjöar ochvattendrag som uppnår god ekologisk status behöver inte åtgärdas men vissa av dessa behöverockså insatser och strategi för att vattnet inte skall försämras. Kommunens arbete under dennaförvaltningscykel och i detta projekt och förstudie har inletts med arbetsgrupper för ovannämnda vikarI en redovisning till vattenmyndigheten och länsstyrelsen (bilaga 9) finns mer noggrant beskrivetarbetet i de arbetsgrupper som projektet startat upp samt i lägesrapporten 2011-05-02”Vattenvårdsprojektet Ölmeviken/Varnumsviken”4.2 Sammanställning av befintligt underlag VarnumsvikenFör Varnumsviken har ett stort arbete varit att kartlägga och sammanställa befintliga data ompunktkällor och diffusa källor (kommunens avloppsreningsverk, enskilda avlopp, industrier,jordbruk, skog, djurhållning, etc.) för att göra en mer avancerad och rättsenlig källfördelningsanalysav fördelningen av belastningen av näringsämnen i avrinningsområdet. Vi harsamlat befintlig kunskap om geologi, hydrologi (flöden, strömmar), vattenkvalitet, retentionetc. Det fanns före projektets genomförande en väldigt enkel årligen återkommande källfördelningsanalysgjord som en del av den samordnade recipientkontrollen för viken. I dennafinns hydrologiska förhållanden och data om vattenkvaliteten i Varnumsviken liksom om vattendragenVarnan och biflödena Lötälven och Vassgårdaälven. Denna fördelning är en grovuppskattning av vad som påverkar vattnet i viken. Till denna finns vattenmyndighetens källfördelningfrån 2009 men som inte omfattar hela avrinningsområdet. Materialet i detta steghar legat till grund för en utvidgad och mer detaljerad källfördelningsanalys samt ett gedigetplaneringsunderlag liksom en metodik för insamling av data som kan utvecklas än vidare användningsom underlag för planering i kommunen. En del av detta material redovisas nedan.Dessutom har några undersökningar gjorts för att klargöra förhållandena i Vålösundet och iVarnan i Kristinehamns tätort. Undersökningar har också gjorts av näringsämneshalter i ochpåverkan av mindre vattendrag på vikens vatten, samt dagvattnets påverkan. De befintligauppgifterna finns nu i digital form och det har som sagt varit ett viktigt syfte med projektet attdata och uppgifter skall integreras i kommunens planeringsunderlag och GIS.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida51(126)4.2.1 Fosforhalter i VarnumsvikenTotalfosfor (µg/l)Fosforhalt Varnumsviken250Totalfosfor (µg/l)2332001502001501001005050076 79 82 85 88 91 94 97 00 03 06 0901996199820002002År2004200620082010Figur 16 a och b. Fosforhalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. Diagrammen kommer från kommunensmiljöredovisning till kommunfullmäktige och datan från Alcontrol AB.Vad gäller fosforhalten i Varnumsviken så kan man i diagrammen i figur 2 se att en tydligsänkning ägde rum i slutet av 1980-talet, men att fosforhalterna sedan dess varit konstanta. Islutet av 1980-talet infördes fosforfällning vid Fiskartorpets avloppsreningsverk och är förklaringentill den tydliga förbättringen av vattenkvaliteten i viken. Det går inte eller är svårtatt se någon tydlig utvecklingsriktning för tillståndet i miljön vad gäller fosforhalten.4.2.2 Kvävehalter i VarnumsvikenTotalkväve (µg/l)Kvävehalt VarnumsvikenTotalkväve (µg/l) 6840350030002500200015001000500076 79 82 85 88 91 94 97 00 03 06 09250020001500100050001996199820002002År2004200620082010Figur 17 a och b. Kvävehalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. Diagrammen kommer från kommunensmiljöredovisning till kommunfullmäktige och datan från Alcontrol AB.Kvävehalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. I slutet av 1990-talet (klart 1999)infördes kväverening vid Fiskartorpets avloppsreningsverk vilket inneburit något lägre kvävehalteri viken men också jämnare halter.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida52(126)4.2.3 Tillförsel av fosfor till VarnumsvikenVarnumsviken - tillförsel av fosfor 2003-200716%VarnanKristinehamns ARV84%Figur 18. 84 % av fosforn åren 2003-2007 kom från diffusa källor i vattendraget Varnan med Lötälven. 16 %kom från kommunens avloppsreningsverk Fiskartorpet. Datan kommer från SRK norra Vänern.Kunskapen om tillförseln av fosfor till viken kommer från den samordnade recipientkontrollenför norra Vänern som årligen sammanställer statistik och uppgifter om tillståndet sjön.2003-2007 tillfördes Varnumsviken i genomsnitt 4,2 ton fosfor per år vilket också motsvararmängden under början av 1990-talet. I slutet av 1980-talet tillfördes viken 6,9 ton/år. Diffusakällor utgör alltså en idag en stor andel av fosfortillförseln till viken enligt kontrollens årsrapporter.4.2.4 Tillförsel av kväve till VarnumsvikenVarnumsviken - tillförsel av kväve 2003-200715%41%VarnanKristinehamns ARVIndustriellt44%Figur 19. 44 % av kvävet 2003-2007 kom från kommunens reningsverk Fiskartorpet, 15 % från industrier och 41% från vattendraget Varnan inkl. Lötälven. Datan kommer från SRK norra VänernFrån årsrapporterna för den samordnade recipientkontrollen kan man läsa att 2003-2007 tillfördesVarnumsviken 122 ton kväve per år. Även för kvävet så utgör diffusa källor från vattendragetVarnan en stor andel kväve (41 %), även om punktkällorna (kommunens avloppsreningsverkoch industrin) bidrar med nästan 60 % av kvävet till viken.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida53(126)4.2.5 SMED (Svensk MiljöEmmisionsData)2009 gjordes en källfördelningsanalys med hjälp av siffror från SMED, d.v.s. SvenskMiljöEmisionsDatabas.Man delade in källorna i dagvatten, enskilda avloppsanläggningar, skogsmark,jordbruksmark, myrmark, och öppen mark. Dessutom finns dagvatten med. I dennamodell har man räknat med en belastning på 1391 kg fosfor till Varnumsviken, varav 619 kgantroprogen eller mänsklig del (44 %). De enskilda avloppen står för 9 % (132 kg) av dentotala belastningen och 21 % av den antropogena (mänskliga) delen. Resten står jordbruk,hyggen i skogsbruket och dagvatten för.I tätorten Kristinehamn dominerade dagvatten som källa för fosfor och från Lötälven är detläckage från jordbruksmark som dominerar i modellen. För själva Varnan och biflödet Kvarnsälven(eller Vassgårdaälven som den heter längre uppströms) är bilden av källorna mer varieradutan någon dominans av någon speciell källa. Denna källfördelningsanalys är den mestutvecklade efter den som utförts i den samordnade recipientkontrollen.4.3 Utvidgad källfördelningsanalys, provtagning och kontrollData insamlade under projektet har, tillsammans med PLC5-data (PLC5 är en standard inomSvensk MiljöEmmisionDatabas, SMED), legat till grund för en den nya källfördelningsmodelleringen(enligt MIKE BASIN/LOAD) utförd av DHI (Bilaga 2). I modellen har en finareindelning av avrinningsområden än i SMED använts och området har utökats till att omfattahela viken. Sjön Vilången som ligger utanför områdets östra gräns, har dock uteslutits frånmodelleringen. Vilången har ett utlopp som mynnar i Varnumsvikens avrinningsområde, medanett andra utlopp mynnar bort från detta, vilket gör flödesförhållandena oklara för sjön.4.3.1 MarkanvändningI figur 6 visas markanvändningen i avrinningsområdet. Området domineras av skog. ”Åker”är jordbruksmark där statistik över gröda och bete saknas i datainhämtningen. ”Dagvatten” äri denna modellering begränsat till större sammanhängande hårdgjorda ytor. Vägar, parkeringar,tak och gårdsytor i övriga områden bidrar också, i viss mån, vilket gör att dagvattnets andelkan vara något underskattad.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida54(126)Figur 20. Fördelning av markanvändningen inom Varnumsvikens avrinningsområde. Källa: DHI 2012

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida55(126)Figur 21 a och b. Källfördelning av bruttobelastning av kväve och fosfor till Varnumsvikens avrinningsområde.Källa: DHI 2012

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida56(126)Den totala bruttobelastningen på Varnumsvikens avrinningsområde i DHI´s beräkning uppgårtill ca 114 ton kväve respektive 2,8 ton fosfor per år. Belastningen fördelar sig på de olikakällorna enligt cirkeldiagrammen ovan. Man kan notera att avloppsreningsverket och industriernastår för mer än hälften av bruttobelastningen kväve. För fosfor är det avloppsreningsverk,jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp som är de största källorna med sammanlagt ca 79 %av bruttotillförseln. Modellen beskriver enbart bruttobelastning och tar inte hänsyn till retentioni jord och olika processer i vatten. Grovt förenklat innebär det att områdena längst bortfrån recipienterna kan tillskrivas något lägre belastning på dessa, jämfört med områden närarecipienterna, än vad modellen visar. På kartorna nedan illustreras belastningen från de olikadelavrinningsområdena i kg/ha.Figur 22 a och b. Bruttobelastning per delavrinningsområde illustrerat som kg per ha, till vänster för kväve ochtill höger för fosfor.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida57(126)4.3.2 VålösundetProvtagning och sammanställning av äldre resultat från VålösundetSyftet med delprojektet och åtgärden har varit att hantera sundet som en separat vattenförekomstoch kunna följa upp vattnets förändring genom de åtgärder som gjorts under tidigaredecennier och kommer att göras under kommande förvaltningscykler i och med vattendirektivetsinförandeFörändring sedan 1970-talet.Provtagningarna i Vålösundet försvann i och med nytt kontrollprogram 1996 för den samordnaderecipientkontrollen i norra Vänern. Från en station i den yttre delen av Vålösundet (vidPicassoskulpturen) har vi återfunnit provresultat från slutet av 1970-talet, från 1980-talet ochfram till och med 1995. Resultatet på en jämförelse visar på en allt bättre vattenkvalitet vadgäller sikt, vattenfärg, fosfor och kvävehalt även om dagens resultat visar på fortsatt påverkan.Idag är halten kväve i nivå med halten i Stor-Vänern medan fosforhalten är något högre.Den inre delen av sundet har varit omöjlig att utvärdera tillbaka i tiden eftersom det saknasprovtagningar i samma station d.v.s. man har tagit prov på olika platser i sundet när man vältagit prover i den här delen av sundet. Man kan väl säga att flera stationer här har liknandeförhållandena som i själva Varnumsviken. Därför har vi valt att flytta ut den nya provpunkten(Kr 20) till vattnet i sundet utanför Presteruds herrgård där det känns viktigt att kontrolleraoch övervaka kvaliteten eftersom den nya campingen blivit lokaliserad hit. Jämfört med slutetav 1990-talet så har kvävereningen och andra åtgärder för att minska kväveutsläppet till Varnumsvikenmedfört lägre kvävehalter i Varnumsviken, både vad gäller totalkväve, ammoniumkväveoch nitrat-/nitritkväve. Fosforhalterna verkar inte ha minskat men det kan bero påatt fosfor är mer kopplat till flöden och erosion. Man byggde dessutom redan under 1980-taletut fosforreningen vid Kristinehamns avloppsreningsverk så den stora förändringen vad gällerfosfor ägde rum mellan 1980-talet och 1990-talet.Tabell 1. Siktdjup, vattenfärg, fosforhalt och kvävehalt vid stationen Va5 i Vålösundetutanför Picassoskulpturen (se karta). Medelvärden av tre prover per år1977-1995. För 2010-2011 medelvärde av i regel sex prover.Siktdjup Vattenfärg Fosfor KväveTotalfosfor TotalkväveÅr m mg Pt/l ug/l mg/l1977-1979 1,5 53 30 1,71985-1989 1,7 48 44 1,31990-1995 2,2 49 20 1,32010-2011 2,7 41 18 0,8Siktdjupet har ökat vilket är mycket positivt då solljuset då har större möjlighet att påverkalivet på bottnarna i viken och mer undervattensväxter kan utvecklas vilket i sin tur kan medföraen ökad biologisk mångfald samt att vikens ekosystem reagerar så att statusen ökar.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida58(126)Tabell 2 Siktdjup i VarnumsvikenSiktdjup i juniVarnumsviken3,532,5meter21,510,501996199719981999200020012002200320042005200620072008200920102011Siktdjupet i juni låg i slutet av 1990-talet kring 1 m. Under 2000-talet har det ökat något tillöver 1 m. 2009 har sikten ökat tydligt och uppgår de senaste åren till 3 mStationer i nytt kontrollprogram för samordnad recipientkontrollUnder 2010 har utarbetats ett nytt kontrollprogram för den samordnade recipientkontrollen förnorra Vänern, vari två nya provtagningsstationer för vattenkemi har tillkommit i Vålösundet,dels vid Picassoskulpturen, dels utanför Presteruds herrgård. Det finns också biologiska parametrarmed i kontrollprogrammet för Vålösundet, vilket gör det möjligt att utvärdera vattenkvalitetensekologiska status i framtiden. Här kommer man i framtida kontroll att ta prov påväxtplankton och bottenfauna.Figur 23 Recipientkontrollens provstationer runt Varnumsviken. När kontrollprogrammet reviderades 2011övertogs Kr 40 (Sorkan, Ölmeviken) och Kr 20 från detta projekt. Samtidigt återuppväcktes Kr 30, som användesi recipientkontrollen mellan 1973 och 1995. © Lantmäteriet 2008

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida60(126)Metod2010-07-21I Vålösundet (inkl Varnumsviken) togs proven i ytvatten ned till ca 0,5 m. Reningsverketsfältutrustning (Hach HQ 40d & Hach Seniom 5) användes för att mäta temperatur, syrehalt,konduktivitet och pH. Vindriktning och väder för dagen och för den gångna veckan noterades.2010-08-04Punkterna lokaliseras m.h.a. karta. I Vålösundet (inkl. Varnumsviken) hämtades prov medRuttnerhämtare från 0,5 m djup samt från 1 m ovan botten. Djupprofiler med prov från varjemeter togs på station Va2 och 2010-1. Reningsverkets fältutrustning (Hach HQ 40d & HachSeniom 5) användes för att mäta temperatur, syrehalt, konduktivitet och pH. Vindriktning ochväder för dagen och för den gångna veckan noterades eller inhämtades från SMHI.2010-08-18 Enligt 10-08-04.Två punkter tillagda, ca 5 m från stränderna Ö och V om punkt 2001_1 Boxerud.2010-08-31 Enligt 10-08-182010-09-28 Enligt 10-08-18 Strandpunkterna borttagna.ResultatDjupprofiler Va2 (Figur 25-28)Va2 djupprofil, temperaturVa2 djupprofil, syrehalt2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-282010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-282512201015810645200.5 1 2 3 4 5 6 7 800.5 1 2 3 4 5 6 7 8djupdjupVa2 djupprofil, konduktivitetVa2 djupprofil, pH2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-282010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-281012810648642200.5 1 2 3 4 5 6 7 800.5 1 2 3 4 5 6 7 8djupdjup

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida61(126)Ytvärden, samtliga stationer (figur 29-32)grader C2422201816141210864Temperatur7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5stationSerie1Serie2Serie3Serie4Serie5mg/l syre1110987654Syrehalt7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5station2010-07-212010-08-042010-08-182010-08-312010-09-28Konduktivitet102010-07-21uS/cm98762010-08-042010-08-182010-08-312010-09-28547Va2Va32010_012010_022010_03Va5station

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida62(126)pH8.587.576.565.554.54pH7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5station2010-07-212010-08-042010-08-182010-08-312010-09-28NoteratVid den andra provtagningsomgången (augusti) var vädret svalt och mulet och hade föregåttsav en regnig vecka, till skillnad från den första omgången (juli) som skedde i en varm ochsolig vecka. I juli syntes en tydlig skillnad i konduktivitet mellan de inre stationerna och detvå yttre, som låg i medeltal en enhet (ca 10 %) lägre än övriga. Dessa ligger nära Vålösundetsmynning och Hjälmarssundet, där en uppblandning med Stor-Vänerns vatten är trolig.I augusti syntes endast en sänkning med ca 0,2 enheter i yttersta punkten i en annars mer enhetliguppsättning. I djupprofilerna håller vattnet likartad syrehalt till två meters djup varefterhalten sjunker med ökande djup. Vattentemperaturen följer liknande mönster i djupprofilerna.Den tredje provtagningsomgången hade föregåtts av ljummet och mulet väder, med regn påkvällen och natten innan provtagningstillfället. Vid provtagningstilllfället var det soligt ochvinden blåste svagt från nordost. Vattenståndet i vattendragen var högt (5 på pegeln vid Vågbron).Vattnet tycks relativt homogent, men en svag skiktning vid 5 (Va2) resp. 3 (2010_1)meters djup. OBS! ytvattnet var markant mörkare än bottenvattnet vid Va2 (foto saknas)2010-08-18. Bottenvattnet var betydligt kallare i de fyra yttre punkterna (Vålösundet) än innei Varnumsviken, trots mindre djup. Markant låg konduktivitet noterades i bottenprovet frånyttersta stationen (Va5) annars var minskningen gradvis och långsam mot de yttre delarna.Ytvattnet vid östra stranden (2010_02) var en grad kallare än vid västra.Den fjärde provtagningen ägde rum på en klar och mycket blåsig dag med nordlig vind.Djupprofilen visar ett homogent vatten med obetydliga skiftningar. I Vålösundets längd vardet bara konduktiviteten som varierade något, med en tendens till höjning mellan de centralastationerna.Tillrinnande vattendrag – se separat rapport för mindre vattendrag.SMHI2010-08-04 Sammanlagt ca 70 mm regn kom under veckan, den mesta den 29-30 juni. Minimalnederbörd den 2-4 augusti.2010-08-18 Ca 12 mm nederbörd under veckan, främst den 13.e men även 1-3 mm den 17.e.2010-08-31 Denna vecka kom ca 15mm regn spritt över veckan. Regnfritt 29-30 augusti.2010-09-28 Sammanlagt kom ca 17 mm regn under 24-25 aug., resten av veckan torrt väder.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida63(126)Figur 33. Vattenfärg djupprofil Va2 2010-08-04. Foto: Johanna BengtsonVärderingArbetet föregicks av provtagning vid 7 stationer i Varnumsviken-Vålösundet. De två stationernalängst söderut, vid Picassoskulpturen och strax norr om småbåtshamnen (Kapurja), hadetydligt annorlunda vattenkvalitet utifrån de analyser som gjordes. Däremot kunde man inte senågon skillnad i den norra eller inre delen av Vålösundet jämfört med vattnet inne i Varnumsviken.Avloppsvattenpåverkan VålösundetSyftet med delprojektet har varit att ta fram kunskap om påverkan av enskilda avloppsanläggningarpå ytvattnet i Vålösundet. Om möjligt skulle kontroll genom någon form av mätningkunna göras av västra och östra sidan om sundet för att utvärdera behovet av ytterligare VAplaneringgöras och följa upp effekter av åtgärder med kommunal VA-anslutning och ny tätortsplanering.Provtagning har gjorts i sundet dels genom recipientkontroll men också genom utökade provtagningi projektets regi (se tidigare avsnitt). Nedan följer en utvärdering av de prover somtagits liksom av andra uppgifter och fakta som tagits fram i projektet.Kunskap i form av vattenkvalitetsmätningar Vålösundet 2010-2011KväveOrganiskt kväve och ammoniumkväve är bra indikationer på utsläpp och påverkan av avloppsvattendå dessa kvävefraktioner är vanliga och höga i avloppsvatten och skulle kunnaläcka ut från grundvattnet, där de enskilda avloppsanläggningarna har sin recipient, till ytvattnet.Är nedbrytningen bra så bryts det organiska kvävet ner till ammonium- och/eller nitrat-

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida64(126)nitritkväve i reningsanläggningen vilket inte borde innebära direktutsläpp av organiskt kvävetill ytvattnet. När avloppsvattnet når recipienten, vilket ofta sker i kontaktytan mellan strandsedimentetoch ytvattnet, oxideras dessa fraktioner och övergår till nitratkväve.Kvävehalter Varnumsviken-Vålösundet 2010-201125002000ug/l15001000500NO23-NNH4-NOrg-N0Varnumsviken, djupområdet, ytVarnumsviken, djupområdet, bo ttVålösundet, Presteruds herrgård, ytVålösundet, Presteruds herrgård, bottVålösundet, Bockserud, ytaVålösundet, Bockserud, bo tteVålösundet, P ica ssoskulptu ren , ytVålösundet, Pica ssoskulpturen, bottStationFigur 34. Diagram över olika kvävefraktioner (organiskt kväve, ammoniumkväve och nitrat-/nitritkväve ) vidfyra provtagningsstationer i en gradient från Varnumsviken i norr till Vålösundet utanför Picassoskulpturen isöder (station Va5). De två andra stationerna är Vålösundet utanför Presteruds herrgård (2010-1) samt Vålösundetutanför Bockserud (2010-2) strax norr om Hjälmarssundet. Proverna är tagna 5-6 ggr augusti-juni 2010-2011– stationerna läge se karta i figur 10.Kvävehalterna har mätts i en gradient från Varnumsviken till Vålösundet vid Picassoskulpturen(se diagrammet ovan). Halterna är tämligen lika fr.o.m. Varnumsviken till Vålösundet vidBockserud längs med Vålösundet. Det är ibland till och med högre halter kväve i Vålösundetjämfört med halterna i själva viken.Ammoniumhalterna var relativt Varnumsviken höga under vinterhalvåret i Vålösundet. VidPicassoskulpturen märks en tydlig blandning med vatten från Stor-Vänern. Här är nitratnitritkväveandelengenerellt högre (50-60 %) jämfört med stationerna längre in i Vålösundetoch Varnumsviken (under 50 %). I Varnumsviken var endast 40-44 % av kvävet nitratnitritkväve.FosforFosforhalter Vålösundet 2010-2011ug/l6050403020100Part.-PPO4-PVarnumsviken, djupomVarnum sviken, djupomVålösundet, Presterud.Vålösundet, Presterud.Vålösundet, BockserudVålösundet, P ica ssoskVålösundet, PicassoskStation

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida65(126)Totalfosforhalter Vålösundet 2010-2011ug/l806040200Varnumsviken, djupområdet, ytaVarnumsviken, djupområdet, bottenVålösundet, Presteruds herrgård...Vålösundet, Presteruds herrgård...Vålösundet, Bockserud, ytaVålösundet, Bockserud, bottenVålösundet, Picassoskulpturen, ytaVålösundet, Picassoskulpturen, ...Tot.-P µg/lStationFigur 35 (föregående sida) och 36. Diagram över olika fosforfraktioner, partikulärt fosfor (part-P) och fosfatfosforPO4-P, vid fyra provtagningsstationer från Varnumsviken i norr till Vålösundet utanför Picassoskulpturen(Va5) i söder. Det undre diagrammet visar på totalfosforhalterna vid samma stationer. De två andra stationernaär Vålösundet utanför Presteruds herrgård (2010-1) samt Vålösundet utanför Bockserud (2010-2) strax norr omHjälmarssundet. Proverna är tagna 5-6 ggr augusti-juni 2010-2011 – stationerna läge se karta i figur 10.Fosforhalterna följer samma trend som kvävehalterna, med lika höga halter i Varnumsvikensom i Vålösundet. Endast stationen vid Picassoskulpturen skiljer sig åt med klart lägre halter.VattenfärgMan kan också se avloppsvattenpåverkan genom att mäta konduktiviteten då avloppsvattenkan ha högt värde i och med högt saltinnehåll – se undersökningen ovan. Man ser även entydlig skillnad i vattenkvaliteten genom att titta på vattnets färg. I Varnumsviken och vidPresterud sam Bockserud är vattnet mörkt, medan det är klart ute vid Picassoskulpturen. Detär alltså stora likheter mellan vattnet i viken och Vålösundet.Färg mg/lmg/l1251007550250Varnumsviken, djupområdet...Varnumsviken, djupområde..Vålösundet, Presteruds he...Vålösundet, Presteruds he...Vålösundet, Bockserud, ytaVålösundet, Bockserud, bo...Vålösundet, Picassoskulpt...Vålösundet, Picassoskulpt...Färg mg/lStationFigur 37. Diagram över vattnets färg vid fyra provtagningsstationer från Varnumsviken i norr till Vålösundetutanför Picassoskulpturen i söder. De två andra stationerna är Vålösundet utanför Presteruds herrgård samt Vålösundetutanför Bockserud strax norr om Hjälmarssundet. Proverna är tagna augusti-juni 2010-2011. Data i samtligadiagram i detta kapitel är hämtade från bilaga 3, Alcontrol 2012.VärderingI DHI´s källfördelningsanalys av bruttobelastningen från enskilda avloppsanläggningar stårdessa för endast 2 % av kvävet till avrinningsområdet. Kommunens avloppsreningsverk ochutsläpp från industrier står för 54 % av belastningen. Jordbruket står för 115 % och skogen för14 % av belastningen. En stor andel av kvävet kommer från källor med direktutsläpp till vikenvilka sannolikt har den största påverkan på vattenkvaliteten i Varnumsviken och Vålösundet. Ioch med att även fosforhalterna följer samma trend som kvävet, med lägsta halterna ute vid

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida66(126)Picassoskulpturen, är det tydligt att avloppsvatten från många källor påverkar vattenkvaliteteni viken och i sundet.Även fosforn och vattenfärgen följer denna trend.Någon specifik mätning av avloppsvatten från enskilda avloppsanläggningar har inte utförtsoch är sannolikt omöjlig att göra. Däremot finns det möjlighet att via spårämne från t.ex.kommunens avloppsreningsverk följa dess s.k. ”plym” i ett geografiskt område utanför utsläppspunkten.Detta skulle man också kunna tillämpa på industrins utsläpp.Man kan säga att påverkan av enskilda avloppsanläggningar längs med Vålösundet sannoliktär ganska liten. Detta gäller framförallt organiskt kväve men även ammoniumkväve då dessasom sagt genom infiltration i marken oxideras till nitratnitritkväve liksom i kontaktytan mellangrundvattnet och ytvattnet i sjön. Sedimentet och ytvatten intill är en sådan kontaktyta därnitrifikation äger rum. Syreförhållandena borde inte vara dåliga i sundet eftersom strömmarfinns både in och ut till Varnumsviken. Någon syrebrist kunde inte ses i viken 2010 även omtillståndet i Varnumsvikens djuphåla har haft bedömningen ”återkommande syrebrist 1984-2007”. Undersökningarna av bottenfaunan pekar dock på sämre syreförhållanden i viken undersenare år - syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd, en ändring från tidigare bedömningmåttligt syrerikt vilket då kan innebära sämre möjligheter för oxidering i sedimenten både isundet och i viken.Vid Vålösundet är dessutom direktutsläpp av orenat avloppsvatten liten eller försumbar dåden avloppslösning som finns, om man har WC, är sluten tank för WC och en s.k. BDTanläggningför bad-, disk- och tvättvatten. WC-avloppsvatten körs i med tankbil till kommunensavloppsreningsverk och finns med som utsläpp från den punktkällan. Bad-, disk- ochtvättvatten infiltreras i marken och renas före det når grundvattnet. Direktutsläpp till ytvattenförekommer inte.4.3.3 Provtagning i Varnan med tillflödenProvtagningen har syftat till att lokalisera närsalters ursprung i Varnan inne i Kristinehamnstätort. En höjning av halterna i samband med höga flöden/översvämning i slutet av 1990-talethar väckt misstanke om att en läcka uppstått t.ex. från avloppsanläggning eller ev. från förorenadjord som blottlagts.Provtagningsstationer2 Varnans utlopp0Lö Lötälven uppströms Dyebron (översiktskarta)Va1 Varnan uppströms vågbron2010-04 Stattbron2010-05 Brogårdsskolan gångbro2010-06 Brogårdsskolan bilbro2010-07 GE gångbro2010-08 Kärleksforsen lilla bilbron0S Spjutbäckens damm utlopp (översiktskarta)2010-09 Kärleksforsen ringvägsbron0ÖK Övre Kvarnsälven uppströms vägtrumma (ö-karta)2010-10 Kärleksforsen bro ovan damm

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida67(126)Figur 38 Översiktskarta provstationer © Lantmäteriet 2008Provdatum2010-08-18, 2010-08-31 och 2010-09-28MetodVattenproven togs med Ruttnerhämtare. Reningsverkets fältutrustning (Hach HQ 40d & HachSeniom 5) används för att mäta temperatur, syrehalt, konduktivitet och pH. Nederbördsmängderoch temperatur för provtagningsdagar och föregående veckor har hämtats från SMHI.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida68(126)ResultatKonduktivitet Varnan2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 medel12.010.08.0uS/cm6.04.02.00.0Va2 0Lö Va1 2010-04 2010-05 2010-06 2010-07 2010-08 0S 2010-09 0ÖK 2010-10stationFigur 39. Diagram över konduktivitet i vattendragen, se vidare tabell och kartor med provtagningsstationernaKonduktiviteten var markant högre (ca 85 %, eller fyra enheter) vid provpunkterna i Kvarnsälvenän i övriga Varnan uppströms Lötälven under augusti. Den sista augusti uppmättes ocksåhögt värde i Spjutbäcken (0S). I Lötälven (0Lö) uppmättes en ännu något högre konduktivitet,vilket bidrog till en hög konduktivitet även i Varnans utlopp. Mellan broarna i centrumvar variationen mycket liten.Temperaturer, syrenivåer och pH var i princip likvärdiga för samtliga vattendrag. Temperaturensjönk med ca 4.5 o C mellan varje provtagning, medan syrehalten steg med ca 1.2 enhetermellan provtillfällena. pH låg stadigt kring ett medel av 6.4, med något lägre värden (ca 1enhet) uppströms än nedströms.Nederbörd och temperatur2010-08-19 Ca 12 mm nederbörd under veckan, främst den 13.e men även 1-3 mm den 17.e.2010-08-31 Denna vecka ca 15 mm regn spritt över veckan. Regnfritt den 29-30 augusti.2010-09-28 Sammanlagt ca 17 mm regn under den 24-25 aug, resten av veckan torrt väder.VärderingDet fanns inte några tecken på något permanent läckage eller avloppsutsläpp i Varnan i tätorten.Det kan dock inte uteslutas att någon form av tillfällig påverkan kan förekomma vilketskulle kunna tolkas som att dessa kan hänga ihop med kraftig nederbörd, erosion, läckage frånbristfälliga avloppsanläggningar eller någon form av bräddning efter t.ex. skyfall. Fortsattastudier rekommenderas. Stickprov har därför sin begränsning i detta sammanhang och möjligenkan annan form av provtagning utföras. Alcontrol har dessutom meddelat att det framkommitatt man konsekvent under perioden 1999-2010 tagit prover från Kr 50 (Varnan) ochKr 60 (Lötälven) på fel plats (de två har bytt plats) och därmed också redovisat felaktiga resultat,något som nu är tillrättalagt.De höga värdena i Lötälven och Kvarnsälven jämfört med tätorten beror förmodligen på jordbruks-och avloppspåverkan, samt erosion, som sedan späds ut i tätorten. Det sker också enviss sedimentation i Varnan eftersom den i sin nedre del är dämd med en damm vid Vågbron.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida69(126)4.3.4 Ökad upplösning av delavrinningsområdenDe delavrinningsområden (s.k. PLC-områden), som används i nationella modelleringar ochanalyser (Pollution Load Compilations) utförda av bl.a. SMHI, har delats upp i mindre områden.Syftet är att skapa en detaljeringsgrad som passar bättre för lokal åtgärdsplanering. Framföralltär det Vänerns närområde, som i PLC5-data räknas som ett eller några få områden, somdelats upp. Nyckelområden, som t.ex. Lötälvens avrinningsområde, har också delats, och resultatetär i princip att varje vattendrag om mynnar i Vänern och alla Lötälvens tillflöden fåttegna delavrinningsområden. Den nya indelningen har legat till grund för modellering av källfördelning(se – Markanvändning).Figur 40 PLC5-områden inom Kristinehamns kommun. Även Vänerns närområde ingår. © Lantmäteriet 2008

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida70(126)Figur 41 Ny indelning av Vänerns närområde och av Lötälvens avrinningsområde. Hela kommunen har behandlatspå samma sätt, men här visas endast Ölmevikens och Varnumsvikens delavrinningsområden. © Lantmäteriet2008

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida71(126)4.3.5 Provtagning i mindre vattendragSyftet med delprojektet har varit att ta fram ny kunskap om mindre vattendrags betydelse förnäringsämnestransporten till viken. I detta sammanhang har kompletterande provtagningsstationeroch kontrollprogram för dessa vattendrag med tillrinning till Varnumsviken, Vålösundetm.m. tagits fram i samverkan med befintlig SRK under projekttiden.Näringshalterna i mindre vattendrag runt Varnumsviken har övervakats genom provtagningvarannan månad under ett år. Utifrån vattendragets medelhalt och en beräknad årsavrinningfrån respektive avrinningsområde har det beräknas att de små vattendragen bidrar med drygt800 kg fosfor per år, till Varnumsviken. Varnan och Lötälven, de stora tillflödena, bidrar tillsammansmed drygt fem ton enligt det här sättet att räkna. Det innebär att ungefär 14 % avforsforn kommer från de mindre vattendragen och 86 % från Lötälven och Varnan.Figur 42 och 43. Medelhalter av totalfosfor från provtagning i vattendrag, mellan juli 2010 och juli 2011. Kartantill vänster visar hur vattendragens fosforhalt klassas enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag ochkartan till höger visar grupperingar av vattendrag med liknande fosforhalt. I tabellen nedan visas mer detaljer omvattendragen (ARO = avrinningsområde, TOC=totalt organiskt kol, Part-P är partikulärt fosfor, Tot-P=total fosfor,ochTot-N=totalkväve © Lantmäteriet 2008

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida72(126)Tabell 3 Årsbelastning från provtagna vattendrag runt Varnumsviken.AvrinningsområdeAROnrFigur 44-47 Några av de mindre vattendragen vid Varnumsviken, Gustavsvik, Presterud, Marieberg och BockserudProvpunktAROareaTOC Part.-P Tot.-P Tot.-N NH4-Nkg/år/ha g/år/ha g/år/ hag/år/ hag/år/haÅker,andelBockserudsbäcken 15 PV2 12 56 410 367 25726 252 13 %Hybblebäcken 16 PV3 93 125 365 479 3837 0 9 %Södra Kroksviksbäcken 17 PV4 90 98 233 345 3761 0 11 %Gustavsvik 19 PV6 201 85 297 553 4177 0 14 %Motorp 20 PV7 553 64 255 597 3692 0 4 %Östervik 23 PV8 283 40 90 120 4227 0 5 %Strand/Ålkärr 24 PV9 72 30 110 175 2536 0 6 %Mariebergsbäcken 25 PV10 248 59 38 76 2210 0 0 %Lötälven, Dyebron* PKr60 4361 50 86 167 2285 169 6 %Presterudsbäcken 29 PV11 179 49 143 143 2239 0 0 %Skymningen-30Sörkastetbäcken (del) PV12 29 96 140 188 4780 0 0 %Drevstabäcken/dagvatten 33 PV13 173 32 186 266 3573 0 12 %

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida73(126)Eftersom transport av partikulärt bunden fosfor är ett vanligtproblem i jordbruksmark, bl.a. i den grumliga Ölmeviken,undersöktes hur stor del av belastningen som kundeförklaras av detta. Andelen åkermark i Varnumsvikensdelavrinningsområden visade sig vara korrelerad (r=0,69)med områdets arealläckage av partikulärt P. Två punkteravviker dock från mönstret, med extremt höga värden avpartikulärt fosfor och liten andel åkermark. Det är avrinningsområde18 och Varnans avrinningsområde (Kr 50).Till skillnad från övriga områden har båda hårdgjorda ytor,och till viss del industrier, närmast uppströms provpunkterna.Det höga värdet i område 18 härrör från en topp idecember 2010.Figur 48. Arealläckage av partikulärt P från små avrinningsområdenvid Varnumsviken. De större vattendragen saknas på bilden. © Lantmäteriet2008PartP, g/år/haÅker, andel*10008007006005004003002001000151617181920232425VarnanLötälven2930 (del)33provstationFigur 49. Två avvikande extremvärden av partikulärt P hittades i områden med hårdgjord yta närmast uppströmsprovpunkten (område 18 och Varnans avrinningsområde).Part.P/år/ha Åker, andel*100050040030020010001516171920232425Lötälven2930 (del)33provstationFigur 50. När extremvärdena tagits bort förklarades mängden partikulärt p till stor del av andelen åker i avrinningsområdet(r=0,69)

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida74(126)4.3.6 DagvattenSyftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av befintliga analysresultat, göra uppföljningsamt ta fram provtagningsstationer i syfte att ta fram ett kontrollprogram för åtgärdermed dagvatten i tätortenTidigare provtagningarFigur 51. Resultat av stickprovtagning av dagvatten i Kristinehamn. © Lantmäteriet 2008Under åren 1998 till 2002 gjordes stickprovtagningar i Kristinehamns dagvattensystem, somhar sitt utlopp direkt till viken och Kristinehamns vattendrag. 1998 togs prov i 15 olika stationeroch ofta vid tre olika tillfällen under tiden juli-augusti. Förutom fosfor gjordes analyser avflera olika ämnen. Halterna varierade. 2001 togs prov av dagvatten vid en tidpunkt i november.Om man jämför halterna i dagvattnet med vad som är ”normalt” i sjöar och vattendrag såkan man som jämförelse titta på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag,som bl.a. använts som en del i bedömningen av Varnumsvikens, Varnans och Lötälvensstatus. Halterna i dagvattnet var rent generellt betydligt högre. De lägsta värdena i dagvattneträknas som höga eller mycket höga halter i ett vanligt vattendrag. Huvuddelen av värdena idagvattenprovtagningen klassas som extremt höga halter och ligger i princip utanför skalanför naturliga sjöar och vattendrag.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida75(126)Tabell 4: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag .Fosforhalt (ug/l) Klassning< 12,5 Låga halter12,5 - 25 Måttligt höga halter25 - 50 Höga halter50 - 100 Mycket höga halter> 100 Extremt höga halter(Källa: Naturvårdsverket 2007. Rapport 4913 – Bedömningsgrunder för Sjöar och vattendrag)Medelvärdet för den hårt belastade punkten i innerstan (röd punkt på kartan) baseras på fyramätvärden, varav samtliga ligger över medel för hela provtagningen. Två värden från sommaren2002 är extremt höga (5240 resp. 3650 ug/l). Fosforhalterna i kombination med relativthöga ammoniumhalter (även dessa klart över medel för provtagningen) gör det troligt att detär spillvatten som förorenar. Halter så höga som dessa uppkommer oftast vid nödavlopp frånspillvattensystemet till dagvattnet, vilket det finns anordningar för uppströms provpunkt. Bådaprovtagningarna föregicks av normala nederbördsdagar, med 5 resp. 6 mm nederbörd undernärmaste tredagarsperioden. Det talar emot att spillvattennätet skulle ha varit överbelastat.Möjliga förklaringar kan vara funktionsproblem vid bräddpunkten eller att ett tillfälligt stopp ispillvattenledningen orsakat nödutlopp till dagvattnet. Eftersom inga åtgärder genomförts iområdet sedan provtagningen troligen finns problemet, eller risken för nya tillfälliga problem,kvar. I ett eftersatt område finns också en ökad risk för att villaavlopp som en gång felaktigtkopplats till dagvattennätet inte åtgärdats. Inga miljöfarliga verksamheter förekommer i området.En nedlagd verksamhet, en snickerifabrik, har inventerats enligt MIFO (en metodik förinventering och riskklassning av förorenade områden) och bedöms inte utgöra någon risk förmarkförorening/-läckage. Punkten uteslöts från ekoskopprovtagningen 2011 p.g.a. att flödet ipunkten bedömdes för lågt för att säkerställa ekoskopets funktion.Extrema värden uppmättes också i industriområdet Drevsta (röd cirkel), i stadens östra del.Medelvärdet baseras på två provtagningar under juli 2002, på 6680 resp. 7480 ug/l. Punktenfår sitt vatten från tre industritomter samt från diket längs kringfartsleden Varnumsleden. Områdetomges av odlade åkrar och enstaka villor. Industriernas verksamheter är inte av typersom förväntas läcka fosfor. Inte heller finns det några korskopplingar mellan spill- och dagvatteni området. När detta utesluts återstår organiskt material på asfaltsytorna, t.ex. fågel- ochhundträck, enskilda avlopp vid åkermarken eller felkopplade serviser, eller eventuellt läckagefrån gödsling på åkrarna som möjliga källor till belastningen.Nära Varnans utlopp ligger en provpunkt (orange cirkel) som avvattnar ett höglänt villaområdeoch en blandning av f.d. industrimark och verksamma industrier närmare vattnet. Även härtalar höga fosfor- och ammoniumhalter för påverkan från spillvatten. I industriområdet finnstvå bräddpunkter från spillvattennätet samt ett miljöobjekt kopplat på dagvattennätet. Problemenär till viss del kända och utreds vidare.Ovanstående är exempel på hur problemområden kan utredas översiktligt med hjälp av uppgiftersom finns samlade centralt på kommunen. Närmare undersökningar bör göras av denättekniker som har lång erfarenhet och personliga detaljkunskaper om ledningssträckorna.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida76(126)Ekoskop-provtagning 2011Under 2011 togs gjordes försök att provta dagvattnet med Ekoskop, passiva provtagare somlämnas i dagvattenbrunnen under fyra veckor. Resultatet visas som antal nanogram ämne ackumulerati provtagarens jonbytarmassa., vilket inte kan jämföras med haltnivåer från tidigareprovtagningar. Däremot kan ekoskopen ge en bättre bild av utsläppsmönster jämfört med dentidigare provtagningens stickprovskontroller, eftersom ekoskopen samlar data dygnet runtunder en längre period.Figur 52. Resultat av ekoskopprovtagning i dagvatten 2011, fosfortal. © Lantmäteriet 2008Ett antal punkter från den tidigare provtagningen ingick i ekoskopprovtagningen. Eftersomekoskopen behöver hållas ständigt fuktiga valdes punkter med stabilt flöde ut, i samråd meddriftansvarig för ledningsnätet. I vissa fall flyttades punkterna nedströms inom samma system,till vattenfyllda brunnar. En ny punkt lades till i hamnområdet, som inte provtagits tidigare.De ämnen som provtogs var fosfor och PAH (polyaromatiska kolväten). Samtliga tolv provtagnaPAH-ämnen låg under detektionsgränsen i alla prov. Fosforkoncentrationerna varieradedäremot mycket. Om man jämför med tidigare provtagningen visar det sig t.ex. att ekoskopeni punkt 1, 6 och 8 ackumulerat jämförelsevis mycket fosfor trots att punkterna visat låga fosforhalteri stickprovtagningen. Det innebär antingen att förhållandena i områdena förändratsbetydligt mellan provtagningarna, eller att det förekommer tillfälliga näringstoppar till punkternasom ekoskopen plockat upp, men stickprovtagningen missat.Vid provtagningen noterades också stark doft av någonting som liknande lösningsmedel ipunkt fyra och sju. Båda punkterna avvattnar industriområden med tankstationer och mycket

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida77(126)maskinverksamhet. Åtminstone det ena området finns problem med oljeläckage, som kan härrörabåde från aktiva och från nedlagda verksamheter.Ekoskop nr 5 var försvunnet vid inhämtningen (fästlinan var av), troligen p.g.a. slitage i enstark vattenström.DagvattenplaneringKristinehamn saknar i dag en regelrätt dagvattenplan, vilket också efterlyses av dem som arbetarmed frågorna. Exempel på sådana planer finns i ett flertal kommuner. Syftet med planernaär bl.a. att främja införandet av nya tekniker för t.ex. flödesutjämning och stärka dagvattenhanteringensstatus i miljö- och säkerhetsarbetet.Flödesutjämnande åtgärder, t.ex. gröna tak, infiltrationsytor ”multifunktionella ytor” ochdammar, är viktiga framförallt i översvämningsdrabbade städer, där höga dagvattenflödenförvärrar problemen. Dessa åtgärder blir också en dominant del av en stads gestaltning. Deökar andelen grönytor och synligt vatten i stadsmiljön och kan också fungera som näringsfällor.Gröna tak är en rekommendation i det planeringsunderlag som länsstyrelserna haft ute påremiss under sommaren-hösten 2011.Att det förekommer mycket höga halter av näringsämnen i dagvatten har uppmärksammats påsenare år, vilket ställer nya krav på rening i systemet. Mer välkänt är problemet med bräddningarav svart- och gråvatten (från WC respektive bad-, dusch, tvätt etc.), p.g.a. överbelastningdelvis orsakad av att dagvatten letts till spillvattennätet. Pågående separering av dagvatten-och spillvattennäten minskar den risken betydligt. Samtidigt innebär de ökade volymernai dagvattennätet större utmaningar för dagvattenhanteringen. Krav på minskat näringstillskotttill sjöar och vattendrag skall hanteras i ett system som från början byggts för direktutsläpp.Enligt klimatforskningen kan vi vänta oss större variationer i nederbörd i framtiden. Redan desenaste åren finns många exempel på hur dagvattensystem överlastats av höga flöden ochandra extrema väder, och resurserna för bl.a. snöhantering har pressats till bristningsgränsen.För att säkerhet ska kunna bibehållas prioriteras ofta miljöhänsynen ned när kapaciteten blirpressad. Bättre tillgång till extraresurser vid extremväder skulle ge plats även för miljövårdsåtgärder.Miljötillsynsmyndighetens rollSamverkansprojektet Miljösamverkan Värmland bildade 2011 en dagvattengrupp som skallbelysa dagvattenhanteringen ur tillsynsmyndighetens, d.v.s. miljöinspektörernas, perspektiv.Syftet är i första hand att klargöra vilken roll miljötillsynsmyndigheten har i dessa frågor ochvilka lagrum som är tillämpliga. Därefter ska material tas fram som underlättar för miljöinspektöreratt hantera dessa frågor på kommunerna. Detta kan t.ex. vara frågor om analyser,remissyttranden, framtagande av förslag till dagvattenpolicy, och ansvarsfördelning. (Källa:Delprojektbeskrivning – Dagvattenhantering, Miljösamverkan Värmland 2011-02-07).4.3.7 PunktkällorSyftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av kommunens relevanta data ochutredningar för avloppsvattenhantering och effektivisering av reningen (kommunens, industriernas,hamnens och andra anläggningars påverkan).

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida78(126)Fiskartorpets avloppsreningsverkKommunens avloppsreningsverk är ett verk där reningen sker i fyra steg, mekaniskt, kemiskt,biologiskt och efterföljande filtrering. Man använder järnsulfat i den kemiska fällningen. Reningsprocessenär anpassad för kvävereduktion. Flödet genom verket är i storleksordningen9000 m3/dygn. Utsläppet är enligt DHI´s källfördelningsstudie ligger i storleksordningen 750kg/år och 42,5 ton kväve/år. Under projekttiden har några åtgärder utretts som skulle kunnabidra till minskade utsläpp. Ett projekt ”Förändring av externslamhanteringen” har utmynnat iett LOVA-projekt 2011-2012.Förändring av externslamhanteringGenom att förbättra mottagningsanläggningen och möjliggöra hantering av externslammetdirekt i verkets slamfas, minskas risken för störningar i reningsprocessen via momentana föroreningsbelastningar.Stor momentan belastning från tömning av externslam kan medförastörningar på framförallt den biologiska processen men även på det kemiska steget. Dettaundviks alltså genom att externslammet inte längre tillförs vattenfasen.En annan fördel för Kristinehamns reningsverk är att externslammet direkt tillförs slamfasenoch vidare in i rötkammardriften och produktion av biogas. Externslammet hanteras även idagi rötkammaranläggningen men då som slam från sedimenteringsbassänger. Rejektet frånslamavvattning kommer även fortsättningsvis att ledas till vattenfasen. Den nya mottagningsanläggningenöppnar även för möjligheter att ta emot slam från grannkommuner för ökad biogasproduktioni anläggningen. Inledande kontakter har tagits med Storfors kommun. De åtgärdersom planeras att genomföras för externslamhantering är:- Ny mottagningsbyggnad för externt slam med gallersil och renstvätt. Externslammetskiljs från inkommande avlopp. Flödesmätning görs på inpumpat externslam.- Den nya externslambyggnaden förses med en lagringsvolym för vidare pumpning tillslamhantering. Reservsystem kommer att finnas för pumpning av externt slam till inkommandeavloppsvatten.- I mottagningsbyggnaden kommer även system för mottagning av fett att finnas. Fettetkommer att pumpas till rötkammare för biogasproduktion.Med utgångspunkt från antagandena ovan, dvs. en förbättring på ca 10 %, beräknas mängdernaav kväve och fosfor till recipienten enligt tabell 2 nedan. För kväve har antagits en reduktioni processen på ca 70 %. För fosfor och BOD förutsätts en reningsgrad på 90 % vilkenbibehålls eller förbättras.Tabell 5. Beräkning av belastning på recipienter före och efter genomförande av åtgärderMängder från externslam Kväve (kg/år) Fosfor (kg/år) BOD7 (kg/år)Mängder till recipient idag 1260 - 1800 30 - 60 2100 - 3300Mängder till recipienten efter åtgärd 1100 - 1600 27 - 54 1900 - 3000Minskad påverkan på recipient 160 -200 3 - 6 200 - 300Mängder till havet före åtgärder(retention enligt ovan)Mängder till havet efter åtgärder(retention enligt ovan)820 - 1170 15 - 30 Ej beräknat715 - 1040 13.5 - 27 -

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida79(126)Duplicering och byte av ledningarBräddningar både i spillvattennätet och vid Fiskartorpet, genom för höga volymer ovidkommandevatten, från både dagvattennät och grundvatten, är och har varit ett problem under långtid. Mängderna har reducerats genom sanering av nätet. Duplicering av ledningar, d.v.s. anläggningav separata ledningar för spillvatten och dagvatten, i områden där dagvattnet tidigareletts till spillvattensystemet, har pågått i minst tjugo år i kommunen. Efter de höga flödena år2001, som ställde till problem i stora delar av Sverige, har uppgiften fått högsta prioritet ochsedan 2003 har drygt sex kilometer (källa: saneringsplaner 2003-2010 (6261 m)) ledning åtgärdats.Kostnaden för dupliceringen varierar med markförhållanden och befintliga anläggningari området, men ligger runt fem miljoner per kilometer (källa: saneringsplan 2003-2004). En översiktlig analys av avloppsnäten visar att ca 4-4,5 kilometer återstår att duplicera.Dagvattenytor och takvatten står för ca 2 % av tillskottsvattnet i spillvattensystemet, enligtmodelleringar i den senaste saneringsplanen. De delar av systemet som kräver duplicering ärockså generellt bland de äldsta och mest utsatta för inläckage av drän- och grundvatten, genomotäta ledningar, vilket också åtgärdas genom dupliceringen.Sedan 2003 har avloppssystemets funktion och åtgärdsbehov, framförallt av tillskottsvattenmängdernasstorlek, variation och fördelning, analyserats genom upprepade mätningar ochmodelleringar. Resultatet är en lista över lämpliga åtgärder samt en kartläggning av vilka områdensom är mest utsatta och bör prioriteras. Som det ser ut måste det grundläggande problemetmed kritiska dagvattentillskott åtgärdas, innan arbetet med kvarvarande bräddriskeroch åtgärdsförslag i systemet kan ta vid. Tidshorisonten för de akuta åtgärderna ligger, mednuvarande resursnivå, med god marginal bortom 2016.I många av de duplicerade områdena kvarstår problem med att fastigheter har felkoppladeserviser. Vanligast är att dagvatten från tomten är kopplat till avloppsnätet, men även det omvändaförekommer. Tomtägare är skyldiga att rätta till sådana felkopplingar. Svensk vatten(www.svensktvatten.se) rekommenderar åtgärder för att skynda på processen, t.ex. genominformationsprojekt och genom att tillhandahålla pumpar för att lösa problem med nivåskillnadermellan systemen.Modellanalysen ligger till grund för kommunens saneringsplaner, som hittills har löpt över tvåår i taget. Under hösten och vintern 2011 är en mer långsiktig saneringsplan (preliminärt medtio års spann) under arbete. Målet för planen är att ange vilken riktning VA-arbetet skall taefter att de överhängande problemen åtgärdats. Den skall bland annat innehålla en förnyelseplanför avloppsnätet, ur ett 100-årsperspektiv.CascoCasco Adhesives/Akzo Nobel AB är Kristinehamns näst största punktkälla och släpper kvävehaltigtvatten till Varnumsviken, inom ramen för sitt miljötillstånd. Cascos miljöansvarige,David Ranström, har under den lokala arbetsgruppens möten tagit upp företagets idéer om attanlägga en våtmark för efterpolering av industrins processavloppsvatten. Förslaget ligger helti linje med syftet för vattenvårdsprojektet och i den föreslagna placeringen, nära centrum ochgång- och cykelleder, kan våtmarken också bli ett värdefullt tätortsnära grönområde och getillfällen till miljöinformation.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida80(126)ProjektAkzo Nobel/Casco och Kristinehamns kommun tillsammans fått LOVA för en gemensamutredning av möjligheterna till våtmarksanläggning. Nedan följer ett utdrag ur ansökan. CascoAdhesives AB´s anläggning är beläget i ett glest industriområde söder om Kristinehamns industrihamn,i Varnumsviken, vid farleden till gästhamn och industrihamn.Hela området öster om Cascos industriområde är i dag i förändring. Nya bostäder anläggs inärheten, på ett f.d. industriområde, och en äldre soptipp och strandnära skog/ sumpskog iCascos närhet utvecklas för idrott och rekreation. Casco Adhesives AB/Akzo Nobel tillverkarframförallt limprodukter, både för försäljning till privatpersoner och till industri.Avloppsvattnet från processen behandlas i anläggningens reningsverk och släpps sedan ut tillVarnumsviken genom ett avloppsrör som delas med Kristinehamns avloppsreningsverk. Reningsprocessenbestår i sedimentering, flödes- och koncentrationsutjämning, försedimentering,aerobisk biologisk behandling, eftersedimentering, kvävereduktion och flotationsbassängmed tillhörande kemisk fällning. Den biologiska nedbrytningen sker med hjälp av luftning iaktivt slam. Behandlingen sker i en rad bassänger med en sammanlagd volym av ca 1500 m 3 .Det avloppsvatten som behandlas i det interna reningsverket består av processavloppsvatten,sanitärt avloppsvatten och förorenat dagvatten.De parametrar som ingår i löpande provtagning av utloppsvattnet är fenolföreningar, formaldehyd,kväve, COD (numera TOC) och suspenderade ämnen. Förhoppningen är att utloppsvattnetsbedömda effekter på vattenmiljön - viss ekotoxikologi, termisk påverkan samt näringsbelastning(Sweco 2008 och Fiskeriverket 2010) - skall kunna minskas med hjälp av envåtmark. DHI´s källfördelningsanalys visar på ett utsläpp av cirka 30 kg fosfor/år och 16 tonkväve/år.Våtmark?Då fotbollsplaner anlades på den gamla soptippen väcktes idén hos miljöansvariga på Casco,att leda om anläggningens processavloppsvatten till ett ytterligare reningssteg, för biologiskrening. Avloppsvattnet skulle t.ex. kunna användas för bevattning av näraliggande fotbollsplaner,och försök gjordes med bevattning av både gräs och blomlådor. Vattnet är kväveriktoch gav, enligt uppgift från Casco, god tillväxt. En annan idé är att leda vattnet till en våtmark.Mellan Casco och fotbollsplanerna ligger en f.d. vik, som vid något tillfälle under andrahalvan av 1900-talet blivit avskuren från vattentillförsel och börjat torka upp. Viken är i dagbevuxen av vass och unga björkar i stark dominans. Området har bedömts som lämpligt förvåtmarksrestaurering i en kommunal skötselplan, vilken fått Naturskyddsföreningens samtyckei remissvar. Delar av strandskogen nord och nordost om denna hyser höga naturvärdenoch skall bevaras intakt, men kan med fördel tillföras vatten från en sådan anläggning, enligtnaturvärdesinventerares bedömning.Med kväverenande våtmarker i jordbruksbygd som förlaga förväntas en damm av aktuell storleksom minst kunna avskilja ca 300-400 kg kväve per år. Syftet med utredningen är att åstadkommaen betydligt högre effekt, samt en anpassning för rekreationsändamål. I en utredningså har Kristinehamns kommun, i samarbete med Casco Adhesives AB/Akzo Nobel AB, gett iuppdrag åt konsult att utreda möjligheter för anläggning av våtmark inom utpekat områdeunder hösten-vintern 2011-2012. Utredningen har kommit till med hjälp av LOVA (LokalaVattenvårds Anslag).

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida81(126)Våtmarken skall enligt denna tanke ta emot, i första hand, processavloppsvatten från CascoAdhesives AB/Akzo Nobel AB. Målet är att i förlängningen minska belastningen av närsalteroch syreförbrukande materiel, från källor i Kristinehamns hamnområde, på Varnumsviken,samt bidra till rekreationsvärden i staden. Det finns förutsättningar att utredningen leder till enanläggning av våtmark, om detta kan visas tekniskt möjligt och befogat ur miljösynpunkt.Sumpskogen nära vattnet är en för Kristinehamnsbor välkänd fågellokal. Miljön i den f.d.viken är i dag enahanda, med låga naturvärden, och en anlagd våtmark kan både tillföra bådeen god reningseffekt och öka områdets artrikedom, såväl som förhöja dess rekreationsvärde.Områdets läge gör det lämpligt för utveckling som ett naturligt grönstråk i tätortsmiljön. Medbevarade och förhöjda naturvärden och ökad tillgänglighet kan det bli ett viktigt andningshålför både djur och människor. Skötselplan finns föreslagen för hela området mellan Kristinehamnsgästhamn och Casco. För området närmast Casco nämns i planen förutsättningar föranläggning av LOD-damm (Lokalt Omhändertagande av Dagvatten), eller liknande kvävereducerandevatten. Enligt planen skall en befintlig stig genom strandskogen uppgraderas tillgång- och cykelbana, som bl.a. leder ut till skärgården. Flera förslag finns för hur stigen skallförlängas och anslutas till nuvarande gång- och cykelbanor. Ett alternativ innebär att våtmarkenbehöver korsas på något sätt. Varsam skötsel av delar av skogen och de små ängsluckornalängs stigen syftar till att bevara ett naturskönt rekreationsområde och främja botaniska värdenoch fågelliv. Effekten beräknas för genomförd åtgärd, d.v.s. den våtmarksanläggning somutredningen gäller. Beräkningen har utgått ifrån reningsgraden i en typisk våtmark anlagd ijordbrukslandskapet. Utifrån tillgängligt utrymme bedöms dammens vattenspegel till ca 0.75hektar. Detta ger ett minsta värde för näringsreduktion. Syftet med utredningen är att maximerareduktionen.Tabell 6. Siffror om våtmark.Reningsgrad våtmark CascoDamm kg/ha/år Retention *Fosfor ** 13 75 %Kväve ** 425 60 %CODSusp.* På väg till havet (Sonesten m.fl. 2004) medelvärde kringliggande ARO** medelvärde från rapporter (Naturvårdsverket 2009)(Ekologgruppen 2005)Halter kg/årInnan rening Efter rening ***Till recipient Till havet Till recipient Till havetFosfor * 30 7.5 20.25 5.1Kväve * 15700 6280 15 381,25 6 152,5COD * 14000 - - -Susp. ** 472.675 - - -* Provtagning 2008-2010** Provtagning 2007*** beräknat för dammstorlek 0.75 ha.– beräkningsunderlag saknas

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida82(126)Figur 53. I ett våtmarksprojekt skall tekniska och miljömässiga förutsättningar för att använda en våtmark tasfram (se bilden ovan). © Lantmäteriet 2008

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida83(126)VärmeverketSannaverket har två stycken biobränslepannor, panna 1, med en effekt av 8 MW, och panna 2,med en effekt av 15 MW. Även en transportabel panncentral på ca 4,5 MW finns installeradpå området.Under 1994 uppfördes en biobränsleeldad panna bestående av en förugn med vattenkyld rörligrost, avgaspanna, rökgasreningsutrustning och rökgaskondenseringsutrustning. Bränsletlevereras till anläggningen med bil och förvaras inomhus i en bränsleficka med volymen ca1000 m 3 . Från bränslefickan fylls bränsle i ugnen med hjälp av travers och skopa. Bränsleinmatningentill ugnen styrs av värmebehovet i fjärrvärmenätet. Askan från förbränningensläcks i en vattenfylld transportör innan den transporteras till en askcontainer. Rökgasernafrån ugnen kyls i en avgaspanna där största delen av deras energiinnehåll överförs till fjärrvärmenätet.Ytterligare energi utvinns i en rökgaskondenseringsanläggning. Avskiljning avstoft sker i ett första steg i en cyklon varefter ytterligare stoft avskiljs i rökgaskondenseringsutrustningen.Före utsläpp till kommunens dagvattennät sker rening av kondensatet i ett förstasteg i en lamellseparator varifrån en del av det renade vattnet recirkuleras för spolning av kylareoch droppavskiljare ingående i rökgaskondenseringsutrustningen. Resterande vattenpumpas via ett sandfilter till en neutraliseringstank där pH-justering sker med hjälp av natronlut.Det neutraliserade vattnet leds till avlopp och slamvattenflödet återförs till lamellavskiljaren.Fasta restprodukter från förbränningen i form av bottenaska, flygaska och slam från kondensatbehandlingendeponeras på kommunens deponeringsplats. Under 1994 installeradesäven en elpanna med effekten 4 MW. Denna panna utnyttjades under låglastperioder, närfastbränslepannan är avställd för underhållsarbeten samt som effekttillskott under spetslastperioder.Numera är elpannan avställd.Under 1998 installerades ytterligare en biobränsleeldad panna med en effekt av 15 MW ochmed samma principiella utförande som den ursprungliga. Huvudbeståndsdelarna utgörs av enokyld ugn, avgaspanna, rökgaskondenseringsutrustning samt stoftavskiljare bestående avelektrofilter. Bränslet levereras till anläggningen med bil och förvaras inomhus i en bränslefickamed volymen 3 000 m3 samt utomhus. Från bränslefickan lyfts bränslet med en travers,för vidare transport till ugnen. Bränsleinmatningen i ugnen styrs av värmebehovet i fjärrvärmenätet.Bottenaska från ugnen kyls i ett vattenbad före uppsamling i ett separat askrum. Detstoft som avskiljs i stoftavskiljaren, transporteras med en sluten skruv till vattenbadet för bottenaska.Före utsläpp till recipient sker rening av kondensatet i en anläggning av samma principiellautformning som för den ursprungliga pannan, dvs. lamellseparator sandfilter och neutralisering.De renade kondensaten från båda pannorna avleds till Varnan (hamnen) via kommunensdagvattennät.Värmeverket har tillstånd till visst utsläpp av ämnen. Under 2010-2011 har prover tagits påvärmeverkets utsläpp av fosfor och kväve via kondensvattnet till recipient. Provtagningenvisade att halterna av kväve och fosfor i kondensvattnet är i nivå med övrigt dagvatten i tätorten.Halterna motsvarar extremt höga, i enstaka fall höga, värden i bedömningsgrunderna försjöar och vattendrag.DHI har beräknat fosforutsläppet till i storleksordningen 30 kg/år och kväveutsläppet till nästan1,4 ton år. Statistiken är dock ganska liten och mer fakta bör samlas in. Man bör även utredaen möjlig minskning av utsläppet även om det är litet.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida84(126)4.3.8 Enskilda avlopp• Syftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av tidigare inventeringar avenskilda avlopp, aktuell status på dessa, vidare utreda lämpliga effektiva åtgärder samtvidareutveckla arbetet med vatten- och avloppsplaner.Bruttobelastning från avlopp till avrinningsområdetFigur 54 Enskilda avlopp inom Varnumsvikens avrinningsområde (rött=obebott, svart=fritid: grönt=okänt:blått=året runt). © Lantmäteriet 2008Statistik hämtad från miljö- och hälsoskyddskontoret och tekniska förvaltningen har använtsför sammanställning av boenden med potentiella enskilda avlopp. I området finns 600 adresservarav 151 tolkats som fritidsboenden, 334 som åretruntboende, 51 som obebodda och 65har okänd boendetyp. Okända är t.ex. hus som inte har en unik notering i fastighetsregistret,eftersom de delar fastighet med andra hus, och inte kunnat bedömas på annat sätt. Där uppgifterom säsongsboende saknas har hus i planlagt fritidshusområde eller strandnära läge generaliseratssom fritidshus.Sammanställningens uppgifter om avloppsanläggningar har använts av DHI för en beräkningav bruttobelastning och reningsgrad i enskilda avloppsanläggningar. Total bruttobelastning(före rening i de enskilda avloppen) blir enligt beräkningarna 2733 kg kväve per år och 310kg fosfor per år. Reduktionen av kväve blir 8 % och av fosfor 11 %, vilket ger en bruttobelastningefter rening i de enskilda avloppen till avrinningsområdet på 2507 kg kväve per åroch 275 kg fosfor per år.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida85(126)För beräkningen har man antagit att det bor 2,8 personer i respektive hus och för WC-vattenantas de vara hemma 60 % av tiden. För fritidshus har antagits att de används 200/365-delarav året. Anläggning med tank belastar vattendraget med bara BDT-vatten. Fastigheter medokänd anläggning (227 av 600): okänd efterrening (549 av 600): äldre än 1996 (248 av 600)eller ålder okänd (232 av 600) har antagits ha en ej fungerande efterrening och en dålig slamavskiljning.För totalavlopp (WC+BDT) är belastningen av kväve 9,7 g/person och dag, ochfosfor 1,1 g/p,d. För enbart BDT vatten är motsvarande siffror 1,0 och 0,12 g/p,d. (DHI 2011)Det bör påpekas att beräkningen baseras på den kartläggning av enskilda avlopp som börjatsammanställas (se Förbättring av underlagsdata, nedan) och informationen i denna är bristfällig.Antalet undermåliga avlopp är troligen överskattat.Ett genomsnittligt hushåll beräknas belasta sitt avlopp med ca 5,9 kg kväve och 0,6 kg fosforper år (enligt schabloner använda av DHI). En fullt fungerande reningsanläggning, med slamavskiljningoch efterrening, beräknas ta bort ca 40 % av kvävet och 70 % av fosforn. Det vanligastefelet hos avloppen är en ofullständig efterrening, vilket gör att bara ca 15 % av fosfornoch 10 % av kvävet tas bort.Tidigare inventeringarEtt antal avloppsinventeringar har genomförts i Kristinehamns kommun sedan 1980-talet.Huvuddelen av detta har gjorts avrinningsområdesvis, i Ölmans- och Sorkans, Bergsjöns ochVassgårdaälvens (uppströms Kvarndammen) avrinningsområden. Den geografiska avgränsningenav inventeringarna är något diffus och följer inte helt de avrinningsområdesgränsersom använts under detta projekt. Några mindre områden t.ex. kring Lötälven, har också inventerats.Vassgårdaälven, som senast inventerades i sin helhet år 2006, är en del av Varnumsvikensavrinningsområde. Här gjordes en s.k. ”skrivbordsinventering”, med hjälp av frågeformulärtill fastighetsägarna. Resultatet av inventeringen sammanställdes och följdes upp med inspektionerunder 2010 och 2011. Krav ställdes direkt efter inspektionen och tid finns avsatt för attdriva ärendena till sitt slut. Delar av området hade då redan inventerats i slutet av 1980-talet,p.g.a. höga halter av E-Colibakterier, varvid ett antal avlopp åtgärdats.I de inventerade områdena har mellan 13 och 40 procent av boningshusen visat sig ha bristfälligaavlopp under den senaste inventeringen. 13 procent gäller för områden som tidigare harblivit delvis genomgångna och knappa 40 procent (37,5, med viss osäkerhet) för tidigare oinventeradeområden.Bedömningar av åtgärdsbehovUnder 2005 gjordes en bedömning av åtgärdsbehoven hos enskilda avlopp i kommunen. Nedanföljer ett citat från tjänsteskrivelse till miljö- och byggnadsnämnden.”I Kristinehamns kommun finns enligt fastighetsregistret ca 3 700 adresser utanför områdenmed kommunalt VA. Alla dessa hus har inte avlopp eller i dagsläget behov av en ”modern”avloppsanläggning. Exempelvis har många fritidshus torra toalettlösningar samt saknar indragetvatten eller har sommarvatten indraget till enbart diskho. I dessa fall kan en stenkistavara en tillräckligt väl fungerande avloppslösning. Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen fårav och till enkäter, från bl.a. överordnade myndigheter, angående antalet enskilda avlopp. Vihar då försökt uppskatta (bl.a. med hjälp av siffror från inventerade områden och diskussionermed Tekniska förvaltningen) hur många hus som borde ha en ordentlig avloppsanlägg-

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida86(126)ning och hamnat på siffran 2400. I kommunen har sedan 1980-talet ca 500 avlopp inventerats.Det gäller Ölmevikens tillrinningsområden, Lötälven, Kvarnälven/ Vassgårdaälven samten del andra mindre områden i stadens närhet. I teorin återstår alltså ca 1900 enskilda avloppatt inventera. I praktiken är det inte fullt så illa ställt. Sedan 1971 har ca.1800 tillståndtill enskilda avloppsanläggningar meddelats av Miljö- och byggnadsnämnden. Av dessa avräknas200 tillstånd här eftersom de rör avlopp som inventerats. Av de 1900 enskilda avloppsom man i förstone kan tro är okända har alltså 1600 varit föremål för beslut rörande avloppetoch bör alltså ha efterföljande rening och i övrigt vara godtagbara (åtminstone vid tidpunktenför tillståndet). Det skulle alltså kvarstå ca 300 avlopp som är okända eller fått tillståndföre 1971 och då med stor sannolikt saknar efterföljande rening eller är bristfälliga.Siffran 300 är rimligen en underskattning men bör ändå ligga i någorlunda rätt härad. Antaletokända/bristfälliga avlopp minskar efterhand i takt med att husen byter ägare och då oftabyggs till eller moderniseras. Vid bygglov aktualiseras alltid avloppsfrågan och den som sätterin en vattentoalett vet nästan alltid att ”hälsovårdsnämnden” skall kontaktas. För närvarandebehandlas 40-50 ansökningar/anmälningar om avloppstillstånd per år. En del av dessagäller naturligtvis nybyggen men många rör befintliga hus med okända/bristfälliga avloppsanläggningar.Till 2015 bör därför antalet okända/bristfälliga avlopp minskat påtagligt via”naturlig avgång”. Inom det löpande arbetet hanterar även förvaltningen klagomål från närboendepå avloppsanordningar som uppfattas fungera särskilt illa. Antalet är någon ellernågra per år vilket vi tolkar som att antalet avlopp som ger stora lokala problem ur hälsoellermiljösynpunkt trots allt är begränsat.”Sedan denna tjänsteskrivelse upprättades har tillstånd givits till nästan 300 avlopp och de flestaav dessa är också slutbesiktigade. Hösten 2011 har sammanställts ett planeringsunderlag förinventering och uppföljning av enskilda avlopp i Kristinehamns kommun. Varnumsvikennämns där som prioriterat i egenskap av område med hög skyddsnivå för fosfor. Dock finnsområden med lokalt mer akuta problem eller som prioriterats högre av hälsoskäl. Tidsåtgångför inventering och handläggning av kommunens ännu oinventerade områden har beräknatsför detta planeringsunderlag. Arbetet i Varnumsviken och Ölmeviken bedöms ta ca 1850timmar i anspråk (ca 1,4 årsarbetstider) spridda över handläggningstidens tre år. Detta utöveridag planlagd handläggning.I Varnumsvikens avrinningsområde har sammanlagt 163 av områdets 400 kända avlopp kontrolleratsunder inventeringarna (ovan). Av återstående 237 bedöms knappt 40 % vara i behovav åtgärd, enligt inventerarnas erfarenheter. Detta är dock en uppskattning med stor osäkerhet.Ett antal avlopp med åtgärdsbehov kommer troligen också att upptäckas bland de boningshussom idag helt saknar notering om avloppsförekomst (se nedan). För närmare uppgifter se rapportenPlaneringsunderlag för inventering och uppföljning av enskilda avlopp i Kristinehamnskommun, 2011.Ett genomsnittligt hushåll beräknas belasta sitt avlopp med ca 5,9 kg kväve och 0,6 kg fosforper år (enligt schabloner använda av DHI). En fullt fungerande reningsanläggning, med slamavskiljningoch efterrening, beräknas ta bort ca 40 % av kvävet och 70 % av fosforn. Det vanligastefelet hos avloppen är en ofullständig efterföljande rening, vilket gör att bara ca 15 %av fosforn och 10 % av kvävet tas bort.Förbättring av underlagsdataUnder källfördelningsanalysen överfördes information om enskilda avlopps status till ett GISdatalageröver Varnumsvikens avrinningsområde (figur x). Den kartbaserade datan kan an-

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida87(126)vändas för att enkelt ge en överblick av tillsyns- och åtgärdsbehov i olika områden, bl.a. avrinningsområdeneller skyddsområden. Den kan därmed bli ett praktiskt verktyg i tillsyns- ochmiljöövervakningsarbete. GIS-lagret är under utveckling och fler uppgifter kan knytas tillpunkterna. T.ex. är alla uppgifter om efterrening hämtade från tillsynsmyndighetens digitalaarkiv, ECOS, som började användas 1994-1996, och behöver kompletteras med uppgifter frånäldre pärmarkiv. I ECOS kan man också hämta mer information, bland annat för att reda utvilka hus som är kopplade till gemensamhetsanläggningar.Figur 55. Exempel på hur en kartöversikt för enskildaavlopp kan se ut i ArcGIS, här för Varnumsvikensavrinningsområde. Inventeringsbehov kanbedömas avrinningsområdesvis och i programmetkan uppgifter för varje punkt klickas fram i kartan.Antalet hus i de olika klasserna stämmer idag intehelt med verkligheten eftersom sammanställningenav bakgrundsdatan inte är färdig. © Lantmäteriet2008Som godkända avlopp räknas alla anläggningar registrerade i ECOS (d.v.s. handlagda efter1994) och samtliga slutna tankar. Avlopp med bristande info är konstaterade vattenavlopp därinformationen om efterrening behöver kompletteras. 227 hus i avrinningsområdet saknar heltuppgifter om avloppsanläggning, i nuvarande data. Databristen kan bero på flera saker, bl.a.typen av hus: avloppslösa gårdshus eller ödehus, hus med del i gemensamhetsanläggning,fritidshus med oregistrerad torrlatrinhantering eller oanmälda WC-avlopp. Kort sagt finns härett mörkertal, och datakomplettering, alternativt en direktkoppling mellan databasen ECOSoch ett GIS-program, krävs för att underlaget skall bli användbart. Varianter på samma tema,geografisk utsökning inför inventering, utvecklas i skrivande stund och ett enklare system haranvänts inför avloppsinventeringar inledda 2011.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida88(126)4.3.9 FritidsbåtarSyftet med delprojektet har varit att utreda installation av fler mottagningsstationer för toalettavfallfrån fritidsbåtar samt båtbottentvätt. Det finns idag en mottagningsstation i kommunen(gästhamnen). I utredningen har även tillkommit behovet av spolplatta etc. eftersom hög haltav ämnen från båtbottenfärg uppmätts i småbåtshamnen vid Kapurja i Vålösundet.Mottagningsstationer för båttoalettavfallEtt förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar planeras att träda i kraft 2014.Transportstyrelsen har utrett frågan och beslut skall fattas under våren 2012. Enligt nuvarandeförslag gäller förbudet generellt alla fritidsbåtar inom svenska farvatten och dessa skall utrustasmed hålltank för toalettavfall. Ett undantag kan göras för båtar tagna i bruk innan juni1998, som inte behöver byggas om och har tillåtelse att släppa avfall ett visst antal nautiskamil från land.Det innebär att ingen tömning kommer att få ske inom Vänerskärgården, och att det finns ettbehov av servicestationer för tömning av både avloppstankar och enklare toalettlösningar. Ensådan station finns redan i Kristinehamn, men fler och bättre placerade stationer krävs för atttäcka behovet hos fritidsbåtflottan.ProjektKristinehamns kommun har fått bidrag från LOVA för anläggning av en mottagningsstationför båttoalettavfall. Nedan följer ett utdrag ur ansökan.Vänerskärgården är ett populärt område för båtliv och Kristinehamn, med Vålösundet, ärhemmahamn för många fritidsbåtsägare och en omtyckt gästhamn. Samtidigt växer problemetmed tömning av båtlatrin i sjön - negativt för såväl miljö som turismnäring.Förbud på gångI och med det föreslagna förbudet mot latrintömning i sjö och hav, som beräknas vara genomfört2014, måste tömningsstationer senast då finnas tillgängliga för att svara mot behovet. Pågrund av ett växande intresse för båtliv väntas en ökande påverkan av båtavlopp på vattenmiljön,om inte tömningsvanorna ändras. Rapporten Båtavlopp och miljö (Länsstyrelsen VästraGötaland 2009) behandlar, förutom miljöeffekter, båtägares och myndigheters inställning tillfrågan. Rapporten ligger till grund för detta projekts planering, val av stationsplacering ochuppföljningsmetodik.Ny anläggning vid KapurjaKristinehamns kommun i samråd med stadens större båtklubbar planerar anläggning av enlättillgänglig tanktömningsstation i Vålösundets yttre del, som komplement till befintlig stationi det inre hamninloppet. Detta för att bidra till en höjd miljömedvetenhet och en tydligmiljöpolicy i kommunen och hos lokala båtägare. LOVA-bidrag har sökts och tilldelats föranläggningen.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida89(126)Anläggningen beräknas minska läckaget av fosfor till Vänern med 34 kg och till havet med 19kg. Kväveläckaget beräknas minska med 170 kg till Vänern och 61 kg till havet. Detta till enkostnad av 140000 kr.Antalet persondygn har beräknats utifrån uppgifter i rapporten Båtavloppet och miljön (LstVästra Götaland 2009) och från antalet båtplatser vid privata bryggor i den planerade stationensnärhet. 75 %, dvs. 375 st, av dessa ca 500 båtplatser beräknas hysa båtar med övernattningsmöjlighet.Tabell 7. Siffror om utsläpp från fritidsbåtar.Antal persondygnAntal båtar 375Dygn/båt och år * 21Personer/båt * 3Summa 23 625Utsläpp via avloppg/ persondygn * persondygn Summa, gP 1.5 23 625 35 438N 12 23 625 283 500* (NFS 2006:7, bilaga 1)Läckage till vatten (kg)PNFöre Till recipient 35.44 283.50Till havet * 20.20 102.06Efter ** Till recipientTill havet * 0 0* Retention i Vänern P 64 %, N 43 % (Sonesten m.fl. 2004)** Rening i reningsverk, reningsgrad P 95 %, N 60 % (Naturvårdsverket 2008)Anläggning av spolplattor för båtbottentvättHöga halter av TBT, tributyltenn, har hittats i sediment vid båtbryggor i Vålösundet. TBT ären giftig tennförening som härrör från äldre båtbottenfärger och påverkar djurlivet i vattnetnegativt, ett känt problem i många båt-täta områden. Kristinehamns kommun har 2011 ansöktom bidrag från LOVA för anläggning av båttvättstationer, där potentiellt giftigt färgavskavfrån båtarna samlas upp, för att ytterligare tillförsel av gifter ska undvikas. Nedan följer utdragur ansökan, med närmare beskrivning av problematiken.ProjektI samband med ombyggnad av Kapurja småbåtshamn, i Vålösundet, planeras anläggning avtvå spolplattor med gemensam reningsanläggning. Syftet är att minska belastningen av båtfärgsgiftert.ex. TBT, Koppar, Zink och Irgarol, på Vänerns och Västerhavets vatten och bidratill en höjd miljömedvetenhet, en renare arbetsmiljö och en tydlig miljöpolicy i kommunenoch hos lokala båtägare.Det som skall anläggas är två lämpligt utformade spolplattor, där vattnet samlas upp och förstill ett reningssystem. Steg ett i reningen innebär att ett första grovt galler avskiljer större partiklar.Vattnet leds sedan till en två- eller trekammarbrunn där ytterligare partiklar avskiljs.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida90(126)Därefter pumpas vattnet genom en anläggning med olika typer av filter för att fånga så storandel av de giftiga substanserna som är möjligt med dagens teknik. Utvärderingar av sådanaanläggningar som används idag visar att reningsgraden för gifterna ligger runt 80-95%, vilketger mycket låga halter i utloppsvattnet. Effekten på fosfor- och kväveutsläppen antas vara avbegränsad omfattning. Avgiftningen gör dock att sjöns ekosystem blir generellt mindre påverkat,vilket ger det bättre chanser att klara tillfälliga påfrestningar från näringspåverkan.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida91(126)4.3.10 JordbruketSyftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av jordbrukets påverkan i form av enlägesbild vad gäller anläggningar, grödor, gödsling, plöjning, dräneringsförhållanden, dikningar,markavvattningar etc. liksom identifiera behov och lämpliga platser för anläggningoch/eller restaurering av våtmarker liksom kantzoner, trädridåer etc.Översikt har gjorts av åtgärder som är speciellt inriktade mot näringsläckage, som är aktuellaför området och som man kan få bidrag för där. Även ekologisk produktion har kartlagtsöversiktligt, eftersom stöd för bl.a. skyddszoner kan inte kombineras med eko-åtaganden.Spridning av stallgödselFörr spreds gödseln under hela året liksom under vinterhalvåret. Förbud infördes om spridningunder tiden december-februari och lagringskapaciteten har ökats radikalt under 1990-och 2000-talen. Idag är det en lite andel av jordbruken som sprider stallgödsel under vinterhalvåret,vilket gjort att läckaget minskat. Miljö- och hälsoskyddskontoret tog 2011 mot tvåansökningar om dispens i hela kommunen. De senaste fem åren är det ett fåtal dispenser somkommit in i Varnumsvikens avrinningsområde. Generellt sker all spridning idag under ellerinför växtsäsongen. Det finns dock en viss överproduktion av stallgödsel i förhållande tillgödslingsbehovet på åkrarna. Eftersom det varken finns en marknad eller logistik för att tavara på gödseln på ett ekonomiskt effektivt sätt blir den här resursen istället en oönskad biprodukt,som sprids på åkrarna i maximal tillåten mängd trots ett begränsat behov. Detta innebäratt påverkan av spridning av stallgödsel idag är av liten betydelse på vattenmiljön jämförtmed några decennier tillbaka i tiden då det var ett betydligt större problem. Idag är läckagetav påverkan av näringsämnen mer diffus och avhängigt hur väl man anpassat spridningentill upptaget i grödan.Tabell 8. Siffror om spridning av stallgödsel.Antal ansökningar om dispenser gödselspridning i hela Kristinehamns kommun2007 2008 2009 2010 20112 3 3 1 2MarkanvändningI norra Vänerns slättbygder beräknas ett hektar vall läcka ca 12 kg kväve och 0,5 kg fosfor perår. En hektar åker, med vanliga grödor som höstvete och vårkorn, läcker nära 40 kg kväve och0,75 kg fosfor (Naturvårdsverket 2008). Av detta beräknas ca 25 procent av fosforn (även denlösta delen) lämna åkern som ytavrinning och resterande 75 % genom perkolation till dränering.För denna rapport antar vi att samma gäller för kvävet.En betesmark läcker betydligt mindre, ca 0,4 kg kväve och 0,03 kg fosfor per ha och år, ochfungerar ofta som näringsfälla. Betesmark är sällan dränerad, om den inte ligger inom ett avvattningsföretag.Enligt vattenprovtagning är andelen fosfor bundet till partiklar stor (i förhål-

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida92(126)lande till löst fosfor), särskilt i Varnumsviken, en effekt av erosion vid avrinning och perkolation.Tabell 9 Fördelning av markanvändning i Varnumsvikens avrinningsområde år 2009. I träda ingår stubbträda,grönträda och salixodling. Till Övriga grödor räknas oljeväxter, baljväxter och grönsaks- och trädgårdsodling.Åkerareal 1264 100 %Bete på åker 14 1 %Vall 698 55 %Spannmål 290 23 %Varav vårsäd 240 19 %Övriga grödor 156 12 %Träda 58 5 %Okänt/outnyttjat 99 8 %Bete * 365* bete på blockmark utanför åkerFördelningen av markanvändningen har varit likartad under åren 2005-2009, med tendensertill en ökning av betesarealen, både på och utanför åkermarken, och en minskning av andelenträda.I rapporten Kväve och fosfor till Vänern och Västerhavet används en fördubbling av vallarealensom scenario för modelleringar av lämpliga åtgärder, i kombination med en ökning avantalet betesdjur. Det skulle i Varnumsviken innebära att all åkermark blir vall, vilket inte ärrimligt, men en viss ökning av arealen kan diskuteras. Genom att bryta åkern mer sällan, t.ex.med en treårig vall, femårig träda eller ännu hellre permanent bete, minskar man den uppslamningoch läckage av fosforhaltiga partiklar som kan uppstå vid jordbearbetning. Grönträdaminskar kväveläckaget mer än en stubbträda. Sedan slutet av nittiotalet har det skett enomställning från just stubbträda till grönträda, vilket gett en viktig minskning av kväveläckaget.Tillsammans med ökad kvävegödslingseffektivitet har det varit den viktigaste åtgärdenmot kväveläckage i vår region. Alla trädor ger också skydd mot erosion av partikelbundetfosfor, men grönträdan kan läcka mer fosfor än den fångar. Det sker i form av löst fosfor, somläcker ur multnande växtdelar. Eftersom den partikulära fosforn är en större del av problembildenän den lösta, måste omställningen till grönträda ändå ses som generellt positiv. Högsteffektivitet har omställning till en långsiktigt bevuxen yta som skördas eller betas, så att näringenförs bort från marken, t.ex. en slåttervall, energigröda eller genom köttdjurstillväxt. Ensådan yta kan i bästa fall fungera som en fälla för den näring som tillförts med ytvatten. Somodlande jordbrukare kan man söka bidrag för mångfaldsträda och som djurägare även stöd förvallodling och anläggning och drift av betesmark.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida93(126)MiljöskyddsåtgärderTabell 10 Åtgärder där bidrag återinförts/nyinförts 2010.Varnum 2010 (ha) %Åtgärd Pot. areal Utnyttjad areal Utnyttjad %Fånggröda+ vårbearbetning 240 26,7 11 %Vårbearbetning endast 240 24,3 10 %Skyddszoner 20m 100 3,4 3 %Strukturkalkning 50-400 0 0 %Siffrorna i tabellen ovan är från år 2010 och det är troligt att den utnyttjade arealen av framföralltskyddszoner utökats betydligt under våren 2011. Bidraget för skyddszoner, fånggrödaoch vårbearbetning återinfördes 2010, efter några års frånvaro för området, och fick verkanunder samma höst. De första skyddszonerna på vårbearbetad mark bör alltså ha anlagts undervåren 2011, eftersom anläggningen sker i samband med att åkern bryts. I början av 2012 komdock nyheten att man från och med detta år inte kan söka stödet i någon del av landet. Förstrukturkalkning finns ännu inget miljöstöd, men möjlighet finns att söka LOVA-bidrag.2010 hade bara en bråkdel av den möjliga arealen använts, men möjligheten fanns att flerskyddszoner skulle anläggas t.ex. när åkrar som legat under vall, i en växtföljd, bröts. I ochmed att bidraget försvinner 2012 är det dock mindre troligt att anläggningen kommer att fortsätta,vilket är att beklaga, då åtgärden fått gott betyg hos lantbrukare. Risken finns attskyddszoner som anlagts under 2010 och 2011 kan komma att försvinna igen, allt eftersom defemåriga åtagandena för dem nu löper ut. Förhoppningsvis återkommer stöder tillbaka eftersomdet finns ett stort behov om den åtgärden vid de övergödda vändrvikarna.De åtgärder som behåller sina nya stöd kommer antagligen att öka under några år, allt eftersomanläggningen passar in i jordbrukens löpande planering.SkyddszonerSkyddszoner är gräsbevuxna remsor på 6-20 m bred som anläggs längs vattendrag på åkermark.Huvuddelen av skyddszonerna i området är 20m breda, d.v.s. maximal bredd som omfattasav bidrag. Syftet med zonen är att stoppa grumliga rännilar från åkrarna innan de nårvattendraget. Den bevuxna ytan saktar ned det leriga vattnet och ger det tid att sjunka ned ijorden och filtreras genom grässvålen. Som ett medeltal bör man med 20 m skyddszon kunnauppnå 50 % rening i problemområden och nära 100 % vid liten ytavrinning. I ett skyddszonsprojekti Gullmarns avrinningsområde har man lite återhållsamt räknat med en kvarhållningspotentialpå 15 kg fosfor och 20 kg fosfor per hektar för en 6 meter bred skyddszon. I deflacka områdena i Kristinehamns kommun kan man anta att marken sluttar mot vattendragetde närmsta 60 metrarna från stranden, d.v.s. ungefär den tredubbla skyddszonsbredden. Meden transport av 0,2 kg per hektar (0,8*0,25, se markanvändning) betyder det att varje hektarskyddszon som mest mottar 0,6 kg fosfor via ytavrinning. Kvarhållningen i skyddszonen blirdärmed 100 %.Störst är behovet, och därmed den totala mängden kvarhållna ämnen, i områden med erosionskänsligajordar och stark lutning mot vattendragen. I flackare områden gör skyddszonernadesto större nytta som en gräsbevuxen översvämningszon vid högflöden i vattendragen.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida94(126)Behovet av skyddszoner är mindre i områden som sällan bryts men ger en betydligt starkareskydd än t.ex. fånggrödor och vårbearbetning vid utsatta vattendragssträckor.En variant på samma tema, anpassade skyddszoner, anläggs i andra särskilt utsatta områdent.ex. i svackor runt dräneringsbrunnar. De håller en hög reningseffektivitet per ha, eftersom deär särskilt riktade mot problemområden. På grund av att valet av områden styrs av en ingåendebedömning av varje enskilt områdes markfukt under året, av länsstyrelsens handläggare,har den potentiella markarealen inte kartlagts under detta projekt.Det bör påpekas att bidrag för skyddszoner idag inte kan kombineras med bidrag för ekologiskodling eller fånggröda/vårbearbetning, vilket gör det mindre troligt att den fulla anläggningspotentialenutnyttjas. I områden där bidrag för skyddszoner inte kan sökas, p.g.a. konkurrerandebidragsformer, kan anläggning av tvåstegsdiken vara ett alternativ. Med tanke påden uteblivna ersättningen för skyddszoner kan en satsning på tvåstegsdiken, med en gemensamlösning av finansieringen, bli allt mer viktig.Figur 56. SkyddszonIllustration: Johanna BengtsonFånggrödor och vårbearbetningFånggröda och vårbearbetning omtalas som åtgärder mot kväveläckage, men att fånga ytavrinningmed insådd gröda och att undvika naken jord under snösmältningen minskar ocksåfosforläckaget rejält. Marken måste dock hinna torka upp ordentligt innan man bearbetar denpå våren, annars riskerar man stora läckage av partikulärt fosfor och en ogynnsam markpackning.Av den anledningen är lerjordar mindre gynnsamma för åtgärden och jordbruksverketberäknar att åtgärden kommer att användas på ca 10-15% av spannmålsarealen, i vår region.Den potentiella arealen som nämns i tabellen ovan, 240 hektar, är den areal som i medeltalodlas med vårsäd varje år, vilket är den bidragsgrundande arealen. Fånggröda skall odlas påminst 20 % av vårsädsarealen för att bidrag skall ges, och vårbruk används då vall eller åkerbryts.StrukturkalkningStrukturkalkning på leriga jordar har inletts 2011 i Ölme, som första plats i Värmland, efter attåtgärden kommit upp som förslag i Ölmevikens samrådsgrupp. Strukturkalkningen finansierastill 50 % av LOVA (LOkala VattenvårdsAnslag) och beräknas minska fosforläckaget från denbehandlade jorden jord med ca 30 %. Bidrag söktes år 2010 av kommunen för att fördelasbland lantbrukare under 2011 och 2012. Bidraget gäller både Ölme och Varnum men i skrivandestund, 110914, har inga beställningar gjorts i Varnumsviksområdet, bland annat för attingen lämplig strukturkalk ännu finns att använda på ekologiskt odlad mark. (se mer undermotsvarande kapitel Ölmeviken).

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida95(126)Avvattningsföretag och dikningMängden avvattningsföretag visar hur stor areal våtmark som funnits i området och ger enbild av hur retentionen i åkermarken har minskat. Avattningsföretag är områden där våtmarkertorrlagts för att kunna användas som jordbruksmark o.d. Runt Ölmeviken utgörs huvuddelenav avvattningsföretagen av invallningar mot Vänern, där avrinningen pumpas ut till Vänernsvattenyta. Stora delar av dessa översvämmas årligen innan tjällossning. På flera ställengör kompakteringen i lerhaltiga åkrar att vattnet står kvar långt efter tjällossningen och detmesta av nederbörden går via ytavrinning till vattendragen. På åkrar som ligger plöjda undervintern innebär det stor uppslamning och erosion av fosforhaltiga partiklar. Det dröjer oftalänge innan dessa åkrar blir brukbara på våren, men odlingsnackdelarna är inte stora nog attekonomiskt motivera en omläggning till våtmark. Anpassade brukningsmetoder, för minskadmarkpackning och andra strukturåtgärder t.ex. stukturkalkning, samt vintergrön mark, kandock minska läckaget avsevärt och underlättar brukat eftersom åkrarna kan plöjas tidigare ochblir mer lättbearbetade.Kalkfilterdiken och kalkfilterbrunnarKalkfilterdiken är en variant av strukturkalkning (se miljöhänsysnåtgärder), där kalken blandasi jorden runt dräneringsledningar, vid nyanläggning eller renovering av system. Kalkenoch den förändrade jordstrukturen fångar ca 30 % av passerande fosfor innan det når dräneringen.Detta kan omfattas av LOVA-bidrag. Av fosforläckaget från åkermark (0.8 kg/hektarspannmål och år) beräknas ca tre fjärdedelar lakas ut genom perkolation till dräneringssystemet.Hur många meter dränering som finns nedlagd i Kristinehamns åkermarker (även utanföravvattningsområden) har inte kartlagts under detta projekt. Med tanke på att dräneringen avåkermark var som störst under 30-40 talen och den genomsnittliga livslängden på ett systemär 30-50 år (lågt räknat), kan man anta att många dräneringssystem väntar på antingen sinförsta eller andra renovering.Ett exempel på nyutvecklad fosforreningsteknik är kalkfilterbrunnar, som ger en hög reningskapacitetpå en liten åtgärdsyta. Tekniken bygger på brunnar (befintliga i, eller adderade till,dräneringsystemet) med kalkhaltiga filtermassor som fångar partiklar och binder fosfor. Enförsta utvärdering av filtrens funktion, utförd av IVL Svenska miljöinstitutet, har avslutats2011. Åtgärden kan vara mycket intressant för våra områden, med förbehåll för om risken förigentäppning kan minskas eller ses som liten i förhållande till nyttan. LOVA-bidrag kan ev.sökas för åtgärden.Tabell 11. Avvattning och dränerad åker idag vid Varnumsviken.Varnumsviken(ha)Båtnadsområden * 1025varav i jordbruksmark 275varav invallningar 0pot. våtmarksrestaurering 0Dränerad markokäntAnlagda kalkfilterdiken 0* "Båtnadsområde" = Det område där markfuktförhållandenavsevärt ändrats vid dränering, till markbrukarens fördel.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida96(126)Dammar, våtmarker etc. idagSyftet med delprojektet har varit att göra en allmän kartläggning och analys av status av befintligavattenvårdande strukturer i sjön, på stränder och vattendragen - behov av vassklippning,skyddszoner, våtmarker, dammar, kvävefällor, översilningsmark etc.Tabell 12. Våtmarker, fosforfällor m.m. i Varnumsvikens avrinningsområde.Varnum (ha) %Rek omfattning våtmark/fosforfälla * 38 100 %befintliga dammar/våtmarker/fosforfällor 2 5,3 %Pot. anläggning våtmark 3 7,9 %Pot. anläggning fosforfälla 0,06-0,1 0,01-0,02 %naturliga våtmarker/översilningsmark(nedströms odlingsmark) 76* 3 % av avrinningsområdets åkermarkFosfordammar och våtmarker kan finansieras till huvuddelen av anläggningskostnaden genomjordbruksverkets miljöinvesteringsstöd, som handläggs av länsstyrelsen. Länsstyrelsen erbjudergratis rådgivning för dem som vill anlägga en fosforfälla. En handfull markägare i Ölmeoch Kristinehamn har bokat sådan rådgivning under 2011.Figur 57. Fosforfälla eller fosfordamm. Illustration: Johanna BengtsonDen potentiella anläggningen av våtmarker omfattar här ett område i jordbruksmark på Järsbergsslättensom översvämmas årligen vid höga flöden och ur flera aspekter skulle lämpa sigför våtmarksanläggning. En kombination av åtgärder för flödeshantering, näringsretention ochbiologisk mångfald har diskuterats, både under nuvarande projekt och tidigare, i stadsplaneringen.Ett flertal mindre dammar och gölar, bl.a. kräftodlingar och små uppsamlingsdammar pågårdsmark, finns också i avrinningsområdet. Dessa får oftast inte sitt vatten från jordbruksmarkoch bedöms ha begränsad reningsverkan, även för att flödet genom dem är mycket begränsat.Man kan få bidrag för att anlägga småvatten som gynnar den större vattensalamandern, enhotad art. Det är dock svårt att kombinera detta med rening av åkervatten, eftersom salamandernkräver relativt klart vatten. Dammarna skall också ha små eller diffusa in- och utlopp,eftersom vattensalamandern inte tål att samsas med fiskarter eller kräftor.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida97(126)Tvåfasdiken etc.Tabell 13. Tvåfasdiken i Varnumsvikens avrinningsområdeVarnumsvikenmeterPot. vattendrag 26512Anlagda tvåfasdiken 0Omformning av diken och dikesliknande vattendrag minskar översvämnings- och erosionsrisken,fångar partiklar i växtligheten och ger utrymme för biologisk mångfald (Källa: En litenbok om vatten. Vattenmyndigheten Västerhavet 2011). Tvåstegsdiken kan anläggs där översvämningvid snösmältning och skyfall är vanliga, eller som alternativ till skyddszon därjordbrukare finner det lämpligt. Ett vattendrag med stort behov av en sådan åtgärd kan varaSorkans nedre del. För anläggning av tvåstegsdiken söks bidrag från t.ex. LOVA, LONA ellerLeader i möjligaste mån, i samarbete mellan jordbrukare och kommun. En bred svämzon kanockså ge plats för en promenadstig, som under torrare delar av året ger tillträde till vackravandrings- och fiskestråk.Figur 58 a och b. Tvåfasdike – före och efter åtgärd. En bredövre fåra sväljer stora volymer vid högflöden och växtlighetenskyddar mot erosion och ger livsutrymme för fåglar och smådjur.Samtidigt bibehålls ett stabilt flöde i mittfåran.Kombination och anpassning av åtgärderTvåfasdiken kan vid lämpliga lägen utvidgas till gräsbevuxna översvämningsmagasin ochöversilningsmarker, som är bra alternativ till klassiska våtmarker med kontinuerlig vattennivå.En stor del av översilningsmarkerna kan användas som bete under torrare perioder. Periodvisupptorkning minskar risken för fosforläckage, samtidigt som det växande gräset, och djurensom betar av det, förbrukar såväl kväve och fosfor som tillförs området. Reningseffektivitetenför kväve är dock mindre än hos en klassisk våtmark. Mindre gölar med konstant vattenytakan gärna anläggas, för fågellivets skull, men skall inte ha ett öppet utlopp till vattendragetvid normalflöde.4.3.11 DjurhållningI avrinningsområdet till Varnumsviken finns flest nötkreatur, därefter hästar, får och svin. Ett100-tal av dessa nötkreatur betar strandängarna vid Varnumsvikens inre. Belastningen fråndjuren antas ingå indirekt i övriga källor då djuren vanligtvis kan förutsättas ingå i ett lokalt

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida98(126)kretslopp på betesmark. De äter foder från avrinningsområdet och deras gödsel tillförs avrinningsområdet.Den allra största delen av stallgödseln som produceras av djur omhändertas för fortsatt lagringoch spridning. En mindre del av urin och träck kommer till betesmarken och kan potentielltuppskattas dock gå riskera att hamna som ett oönskat diffust näringstillskott i de närliggandevattendragen. Strandängar är när de har god hävd och utvecklad grässvål mycket effektivalokala kretslopp av näringsämnen enligt Thomas Landgren som är strandängsexpert och utvecklatstrandängsbete både vid inre delen av Kilsviken och varit med vid planeringen avVarnumsvikens betade strandängar. Betet pågår här endast sommartid och grässvålen är idagväl utvecklad och påverkan på vattnet bedömd som liten. Strandängarna mottar dessutom näringsämnenvia översilning från flera mindre vattendrag som har sitt utlopp i viken som omsättsi gräs till köttdjur under sommarhalvåret.I en studie utförd WRS Uppsala AB av hästar på Velamsunds gård i Nacka kommun 2011uppskattades proportionen till 80/20. Enligt denna studie så är en grön buffertzon runt t.ex.rasthagar och utevolter för hästar lämpliga skyddsåtgärder. Vegetationstäckta buffertzonerrunt rasthagar och utevolter bromsar in, fångar upp och gynnar infiltrering av ytvatten ochmarkvatten samt näringsämnen i vattnet innan det når en recipient. Resultat från fältförsök därbuffertzoner har anlagts har visar att volymen ytavrinning kan minskas med 3 till 100 %, retentionenav fosfor ökas med 50 till 95 % och retentionen av kväve med 30 till 80 % (Jordbruksverket,2008: Owenius och van der Nat, 2011). Buffertzonerna bör om möjligt vara 5meter breda (minst 2 meter för att ge effekt).För ridhuset vid Gustavsvik så finns det betydligt bredare buffertzoner mot betesmarken intillridhuset – uppåt 100 m - i form av strandängar ner mot vattnet i viken. Detta innebär liteneller t.o.m. obetydlig risk för näringsläckage från den här verksamheten.I övrigt så är andelen betesmark intill vattendragen i avrinningsområdet liten och ofta i formav gräsbevuxna betesmarker med god retention av näringsämnen. Där det finns slitage ellerrisk för hårt slitage så bör skyddszoner finnas som buffert mot vattnet.Tabell 14. Antal husdjur i Varnumsviken. Data är från SCB. Nöt är från 2009, svin, får och fjäderfä är från 2007-2009 och hästar på jordbruksfastigheter är från 2007. Övriga hästar är från en egen inventering våren 2011.Djurslag Antal Utsöndrade kg fosfor/djuroch årMjölkkor 181 17Amkor 40 12Kvigor, tjurar och stutar 226 8Kalvar 174 3Summa nöt 621Suggor 0 10Slaktsvin 54 2,5Smågrisar 0 Inkl. i suggaSumma svin 54Tackor och baggar 40 1,5

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida99(126)Lamm 62 -Summa får 102Hästar jordbruksfastigheter70 7,65Hästar övriga 100 7,65Summa hästar 170Fjäderfän 20 0,14.3.12 SkogsbrukSyftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av påverkan från skog och skogsbruk.Skogsmarken (inklusive hyggesmark) utgör drygt 65 % av Varnumsvikens avrinningsområdeoch står för ca 12 % av fosforläckaget och 26 % av kväveläckaget i detta (äldre data: bruttobelastning,PLC5-områden inom aktuellt avrinningsområde (PLC5 är en standard inom SvenskMiljöemmisionDatabas, SMED)). DHI uppskattar fosforbelastningen och kvävebelastningentill 9 % resp. 14 % från skogen i avrinningsområdet.Åtgärder mot närings- och tungmetalläckage, t.ex. skyddszoner mot vattendrag och åtgärdermot körskador, utförs inom ramen för skogsvårdslag och certifieringskrav. I skogsvårdslagenfinns föreskrifter och råd angående miljöhänsyn och näringsläckage liksom skador på markoch vatten (SKSFS 2010:2) och lyder:”Skador till följd av skogsbruksåtgärder ska undvikas eller begränsas på mark och i vatten.Vid avverkning ska näringsläckage till sjöar och vattendrag begränsas. När skogsgödsling,skogsmarkskalknings, vitaliseringsgödsling, kompensationsgödsling eller spridning av bekämpningsmedelutförs, ska det ske så att skador på miljön undviks eller begränsas. När träddelarutöver stamvirket tas ut ur skogen ska, när så erfordras, åtgärder vidtas före, i sambandmed eller efter uttaget så att skador inte uppstår på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans.”I allmänna råden rekommenderas att, om det sker avverkning i anslutning till sjöar och vattendrag,kantzoner med träd och buskar sparas för att begränsa näringsläckage.Behovet av skyddsdikning kan där förhållandena så medger minskas genom att en skärmkvarlämnas, genom att markberedning sker i form av högläggning eller genom att skyddsdikningkombineras med dessa åtgärder. Skyddsdikning och dikesrensning bör utföras så attläckage av näringsämnen och transport av slam till sjöar och vattendrag begränsas. Diken börom möjligt avslutas innan de når sjöar och vattendrag. På erosionsbenägna marker börskyddsdikning undvikas.Maskiner bör användas så, att skador på mark och vatten begränsas. Transporter i anslutningtill åar och bäckar bör ske med stor försiktighet. Körning i bäckfåror bör, utöver vad som ärnödvändigt för att passera vattendragen, undvikas. Särskild försiktighet bör iakttas vid fiskförandevattendrag. Transporter med tyngre maskiner bör så långt möjligt undvikas på fuktigmark vid sådan väderlek att kraftig spårbildning kan väntas. Stor försiktighet bör iakttas vidanvändning av drivmedel och oljor i skogen.I barrskog kan skador på näringsbalansen vid uttag av träddelar utöver stamvirke begränsasom merparten av barren lämnas kvar, så jämnt spridda som möjligt över det avverkade området.Ovan nämnda skador kan även undvikas eller begränsas genom tillförsel av mineralnäring

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida100(126)(t.ex. aska). Utan tillförsel av mineralnäring bör uttag inte ske mer än en gång under ett beståndsomloppstid. Vidare bör uttag inte ske på starkt försurade marker utan tillförsel av mineralnäring.På marker med hög kvävebelastning kan uttaget även omfatta barren, under förutsättningatt tillförsel av mineralnäring sker. Utan tillförsel av mineralnäring bör uttag inte skepå torvmarker.4.3.13 GIS-skiktSyftet med delprojektet har varit att ta fram för ändamålet lämpliga GIS-skikt med tema blåstrukturför punktkällor, diffusa källor och omgivande mark inlagda för avrinningsområdetoch betydelsefulla delavrinningsområden – bergarter, jordarter, skog, jordbruksmark, djurhållninginkl hästar, bebyggelse, tätort, vägar, hårdgjorda ytor, grönområden, dagvattenflöden,LOD-system, våtmarker etc.Ett stort arbete har lagts ner för att ta fram bra och detaljerat underlag förutom det vi hadetillgång till tidigare. Detta gäller avgränsning av delavrinningsområden utanför tätorten, enskildaavlopps geografiska lägen och standard, djurhållning i olika delavrinningsområden,andelen grönområden kontra hårdgjorda ytor i tätorten samt kartläggning av delavinningsområdenför dagvatten inom tätorten. Dessa skikt kommer att användas vidare i det fortsatta åtgärdsarbetekommunen kommer att genomföra.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida101(126)4.3.14 Kan man förändra ekosystem?Vattnet i de båda vikarma, både Varnumsviken och Ölmeviken är näringsrikt och i regelgrumligt. Fosfor är det ämne i sötvattensekosystem som påverkar bl.a. mängden växtplankton,grumlighet och igenväxningen av stränder allra mest. Kväve påverkar de marina ekosystemen.Det är inte enbart fosforhalten som behöver minskas för att vikarnas ekosystemskall komma i balans och nå bättre ekologisk status. Det behövs även en påverkan på djurochväxtliv. På bilden nedan finns en modell för hur en grumlig näringsrik sjö förvandladestill sjö med klart vatten där förändringen var beroende av att undervattensväxter på nytt etableradesefter att ha varit borta i något decennium. Tillförseln av fosfor är det ämnen somman har möjlighet att påverka – minska - och ge växter och djur en chans att reagera på. Nuär ju inte förhållandena exakt så som i Krankesjön men förmodligen får man en reaktion ivikarna om tillförseln av näringsämnen och slam minskar, något som bl.a. kan avläsas genomundervattensväxternas utbredning, abborrens storlek och proportionen abborre/vitfisk.Ekosystemet kan förändrasFigur 59. Förändring av djur- och växtliv i en grund näringsrik sjö (Krankesjön). Grumligheten minskade ochvattnet blev klart efter något decennium med grumligt vatten. Abborren ökade i tillväxt. Man fick tillbaka detekosystem som finns nederst till vänster: Mycket undervattensväxter, mycket bottendjur, lite vitfisk (mört etc.),mycket rovfisk och det rika fågellivet återkom. Till höger ser man ett grumligt ekosystem: lite undervattensväxter,lite bottendjur, mycket vitfisk, lite rovfiskar och få fåglar. Ur Anser 29 1990.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida102(126)4.4 Befintligt underlag samt fortsatt källfördelningsanalys ÖlmevikenI detta delprojekt så har vi samlat kunskap i form av kartläggning och sammanställningar avbefintliga data såsom påverkan av punktkällor och diffusa källor vattenkvalitet etc. Utifråndetta så har vi analyserat påverkan på vattnet i viken och i havet.Det finns idag en källfördelningsanalys gjord i form av samordnad recipientkontroll och enkompletterande kontroll från 1989-1990 för några delavrinningsområden (bl.a. Sorkan ochSvartån) samt andra genomgångar som hanterar data om vattenkvaliteten i Ölmeviken. SGUhar gjort en hydrogeologisk karta åt kommunen. Bl.a. har SLU gjort en källfördelningsanalys2004. Lämpliga stränder för kantzoner, trädridåer och lägen för våtmarker har översiktligtutretts och kartlagts.De befintliga uppgifterna som vi fått tag på har digital form som en del av kommunens planeringsunderlagoch GIS. Materialet ligger till grund för den fortsatta, utvidgade och en merdetaljerade analys för formulering av lämpliga lokala miljömål för tillförseln av fosfor ochkväve till viken och havet.4.4.1 GrumlighetenGrumlighetAlgblomningFigur 60 och 61. Olika sorters grumlighet: slam i form av ler- eller siltpartiklar till vänster och algblomning tillhöger. Foto: Kristinehamns kommun / ProvabVattnet i Ölmeviken är ofta grumligt, antingen chokladbrunt eller grönt. Våren 2010 var vattnetbrunt ändå ut till ön Saxholmen. Slammet gör att viken blir allt grundare och förutsättningarnaför igenväxning av stränderna med vass blir högre. Mängder av lerpartiklar harsköljts ut i viken via Ölman och Sorkan av smältvattnet. Under vårvintern kommer lera ut urplöjda jordar av smältvatten och regn. Med leran följer partikelbunden fosfor. Den här grumlighetenberor på slam i form av partiklar som kommer från tillflödena Ölman och Sorkan,och sedimenterar så småningom på botten av Ölmeviken och i Vänern.Vattnet kan också bli grönt eller blågrönt i färgen. Ibland blir vattnet tjockt som av vällingeller grönt av ansamling av cyanobakterier eller blågröna alger. Algblomning i Ölmevikenäger rum nästan varje år. 1994 inträffade en extremt kraftig algblomning (Stefan Johansson)med stora algsjok som flöt omkring i viken.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida103(126)4.4.2 DjurlivetFör Ölmeviken är djur- och växtlivet viktigt i och med dess status som naturvik, vik av riksintresseför naturvård och som Natura 2000-område. Djur- och växter är också bra indikatorerför ekologisk status. Därför har vi med mer om detta i avsnittet om Ölmeviken än i Varnumsviken,där den viktigaste uppgiften har varit att ta fram en källfördelningsanalys. Bottenfaunanär annars ganska lik i de båda vikarna. Den vik med bäst biologisk mångfald är Lunnerviken,men den saknar motsvarande stora påverkan i form av belastning från vattendrag, punktkälloroch markanvändning som Varnumsviken och Ölmeviken har. Vattnet i Lunnervikenhar god ekologisk status.BottenfaunanSmåkryp på bottnarna reagerar snabbt på skillnader i näringstillgång och syrehalter. Stor-Vänerns bottenfauna (Vänerns vattenvårdsförbund 2010-03-08) består av ärtmusslor, sländlarveroch vitmärlor som kräver god syretillgång och är inte näringsgynnade. Bottenfaunan iÖlmeviken i medeltal för åren 1992-1995 och 2007 visas i nedersta diagrammet nedan. Fjädermygglarverhör till de grupper som tål låga syrehalterFigur 62. Bottenfaunan i Vänern. Bild: Vänerns vattenvårdsförbunds hemsida10 %6%54%30%GlattmaskarVitmärlorFjädermyggorÄrtmusslorÖvrigaFigur 63. Bottenfaunan i Ölmeviken. Källa: Samordnad recipientkontroll för norra Vänern.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida104(126)10 0 %90%I näringsfattig miljö80%70%60%I näringsfattig-måttligtnäringsrik miljöI måttligt näringsrik tillnäringsrik miljö50%I näringsrik miljö40%30%Näringst olerant a arter20%Indifferenta arter10 %0%ÖlmevikenLunnervikenFigur 64. Jämförelse av ekologiska krav hos bottenfaunan i Ölmeviken respektive Lunnerviken, medeltal för1992-1995100%90%80%70%60%50%Syrekrävande arterMåttligt tåliga arterTåliga arter (syrebrist)40%30%20%10 %0%ÖlmevikenLunnervikenFigur 65. Jämförelse av syrekrav hos bottenfaunan i Ölmeviken resp. Lunnerviken, medeltal för 1992-1995.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida105(126)Fiskarna95 % karpfisk i ÖlmevikenFigur 66. Provfiskeresultat 2009. Andelen karpfisk 95 %. Andelen abborre 2 %. Bild: Fiskeriverket 2009Vid något av de senare provfiskena i Ölmeviken (2009) fick man väldigt lite abborre, mendäremot mycket karpfiskar (benlöja, björkna, braxen, faren och mört). En stor andel karpfiskär en typisk bild av fisksamhället i en övergödd sjö eller vik. Ett tag trodde vi att det skett rättdrastiska förändringar sedan 1990-talet då provfiske utfördes i viken. Nu visar det sig att dessafisken gjordes på annan plats i viken, längre ut mot Stor-Vänern, vilket gör att fiskresultateninte är jämförbara. Vid dessa provfisken var andelen karpfisk (eller vitfisk) 74 % och andelenabborre 24 %.Mört27%Övriga1%Aborre24%AborreBenlöjaGers10%Faren2%Braxen28%Benlöja2%Björkna6%BjörknaBraxenFarenGersMörtÖvrigaFigur 67. Ölmeviken år 1992-1995. Andel karpfisk 74 %. Andel abborre 24 %. Källa: Samordnad recipentkontrollför Norra Vänern

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida106(126)FåglarnaFågellivet i Ölmeviken har under 40 år följts av Ulf T. Carlsson, ornitolog från Kristinehamnoch medlem i de lokala arbetsgrupperna. En stor förändring enligt honom är antalet gäss sombesöker viken. Idag kan flockar på mer än 1000-tals gäss rasta i viken. Gässen är växtätareoch betar äter bl.a. bladvass och gör så att vassbeståndens utbredning begränsas. Gässen tillförnäringsämnen från land men omfattningen är inte känd.4.4.3 Vattenkontroll i ÖlmevikenFigur 68. Recipientkontrollens provstationer runt Ölmeviken. © Lantmäteriet 2008I den samordnade recipientkontrollen för norra Vänern så finns en station i den centrala delenav Ölmeviken med som provtagningsstation sedan slutet att 1980-talet. Dessförinnan fannsdet inte någon station i viken. Station Kr40 ingår i recipientkontrollen sedan 2010.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida107(126)4.4.4 Näringsämnen i ÖlmevikenFosforFigur 69. Fosforhalterna i Ölmeviken sedan 1996 (Totalfosfor). Diagram från Provab AB 2010.Halterna av fosfor har sedan mitten av 1990-talet legat strax under 50 ug/l, men vissa år ochtidpunkter har höga värden uppmätts. Det finns också tillfällen då halterna varit låga. Man kanse en trend mot lägre halter i slutet av 2000-talet även om halten ibland är hög, vilket troligenberor på minskade utsläpp från enskilda avlopp och åtgärder i jordbruket.KväveFigur 70. Kvävehalterna i Ölmeviken sedan 1996 (Totalkväve). Diagram från Provab AB 2010.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida108(126)Halterna av kväve har en något mer varierad bild än fosfor, men kanske på väg mot lägre halteri slutet av 2000-talet. Man kan se en trend mot färre höga värden i slutet av 2000-talet vilkettroligen beror på minskade utsläpp från enskilda avlopp och åtgärder i jordbruket.Kväve-fosforkvotenFigur 71. Kväve-fosforkvoten i Ölmeviken sedan 1996 (Totalkväve/totalfosfor). Diagram från Provab AB 2010.De sjunkande fosforhalterna som man kan se i slutet av 2000-talet, verkar också påverkat förhållandetmellan kväve och fosfor – den s.k. kväve-fosforkvoten till det positiva. Kvoten verkarunder slutet av 2000-talet ha ökat vilket minskat risken för att kraftig blom med cyanobakterierskall äga rum (blågröna alger) har minskat.4.4.5 Hur mycket näring till Ölmeviken?Under 2003-2007 kom i genomsnitt varje år 5,5 ton fosfor och 66,2 ton kväve från vattendragetÖlman (vid mynningen i Vänern enligt SRK). Detta innebär 0,27 kg fosfor/ha och år iarealspecifika förluster (2003-2007) vilket är ”höga förluster” och 3,3 kg kväve/ha och år vilketär ”måttligt höga förluster” enligt Naturvårdsverket. 2009 kom det 7,3 ton fosfor från Ölmantill Ölmeviken. Det kom samma år 70,4 ton kväve.4.4.6 Var kommer näringen från till Ölmeviken?Undersökning 1989-1990Miljö- och hälsoskyddskontoret i Kristinehamns kommun gjorde 1989-1990 (augusti-mars)en undersökning av Ölman och några av dess biflöden i syfte att analysera vattenkvalitetenoch näringsämnen i vattendragen bl.a. genom att ta prover vid mynningen. Ölmans transportav näringsämnen till Ölmeviken beräknades som högre än vad man tidigare beräknad utifrånden PMK-stationen i Hult. Beräkningsunderlaget var dock begränsat men det var en tydligskillnad i halt i mynningen jämfört med längre upp i vattendraget. Svartån hade lägre haltfosfor än Ölman, och Sorkan och Rudsbergsbäcken hade högre halt. I detta projekt har vi börjatkontrollera halterna och översiktligt börjat övervaka och analysera hur mycket som kommerfrån området närmast viken.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida109(126)Tabell 15 Jämförelse av fosforhalter i Ölman och några av dess biflöden. Data i form av medelvärde och variationinom parentes av 10 prover tagna augusti 1989-mars 1990.Fosforhalt(Totalfosfor ug/l)Ölman mynning (bro E18) 41 (15-91)Ölman Hult (PMK-station) 39 (15-58)Ölman Älvik (före Svartån) 41 (9-72)Svartån (före utlopp Ölman) 43 (27-65)Svartån efter Älgsjön 31 (21-40)Sorkan (bro gammal väg) 338 (85-632)Rudsbergsbäcken 99 (48-214)Sveriges Lantbruksuniversitet 2004Sveriges Lantbruksuniversitet gjorde 2004 en källfördelningsanalys i vilken sägs att 59 % avfosforn kom ifrån jordbruksmarken i avrinningsområdet, 18 % från enskilda avlopp (bebyggelse)och 16 % från skogen. I källfördelningen saknas påverkan från området närmast viken.Här finns både jordbruk och bebyggelse som kan påverka vikens vattenkvalitet och halter avnäringsämnen. I detta projekt har vi börjat kontrollera halterna och översiktligt börjat övervakaoch analysera hur mycket som kommer från det här området. På fotot nedan kan man sehur koncentrerat jordbruket och bebyggelse är i Ölmevikens närområde.Källfördelning Ölman + SorkanKälla SLU 2004Figur 72. Källfördelningsdiagram för vattendragen Ölman och Sorkan som rinner till Ölmeviken. Diagram frånProvab AB 2010.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida110(126)Jordbruk och bebyggelse koncentreradtill Ölmevikens och vattendragensnärområdeFigur 73. Foto på sjöns närområde i den inre delen av Ölmeviken. Foto: Kristinehamns kommun.4.4.7 Enskilda avloppProvab AB (Holger Torstensson) gjorde 2009 en analys av hur mycket de enskilda avloppenbidrar med i utsläpp av fosfor till Ölmeviken. Man uppskattade antalet fastboende hushåll till450 st. och antalet fritidsbostäder till 150 st. i avrinningsområdet till viken. Man antog 2,6personer/hushåll och 20 % utnyttjande av fritidshusen. Dessa enskilda avlopp stod då för enbelastning på 850 kg fosfor/år. 349 fastigheter i Ölmans avrinningsområde i Kristinehamnskommun inventerades 1995. Idag är det endast ett fåtal kvar att åtgärda av dem som bedömdessom dåliga i inventeringen och detta bedöms vara klart 2015. Ett antal fastigheter i närområdetkring Ölmeviken var inte med i den inventering som gjordes 1995 och för dessa återståratt kontrollera och bedöma avloppsanläggningens kvalitet.Ett genomsnittligt hushåll beräknas belasta sitt avlopp med ca 5,9 kg kväve och 0,6 kg fosforper år (enligt schabloner använda av DHI). En fullt fungerande reningsanläggning, med slamavskiljningoch efterrening, beräknas ta bort ca 40 % av kvävet och 70 % av fosforn. Det vanligastefelet hos avloppen är en ofullständig efterföljande rening, vilket gör att bara ca 15 %av fosforn och 10 % av kvävet tas bort.Standarden på Ölmes avlopp vid inventeringen var blandad. Nära 40 % av avloppen var i sådantskick att de krävde åtgärd. Om man gör antagandet att samtliga underkända hade detvanligaste felet, en fungerande slamavskiljning men ingen efterrening (15 % fosforrening och10 % kväverening), blir bidraget från de icke godkända avloppen 150 kg fosfor och 1400 kgkväve, med Provabs antaganden om användningsgrad (ovan). Med de antaganden som DHIanvänt i sin rapport 2012, blir motsvarande siffror drygt 180 kg fosfor och knappt 1690 kgkväve. Eftersom de allra flesta avloppen är åtgärdade år 2011 har fosforläckaget minskat meddrygt 60 % och kväveläckaget med drygt 30 % sedan inventeringen, beräknat utifrån antagandenaovan. (Se även Varnumsviken)Det som återstår att inventera i Ölmevikens avrinningsområde är fritidshusområdena närmastvikens mynning. I dessa finns ca 100 adresser varav hälften har WC-avlopp. Om man räknarmed samma åtgärdsbehov här som i övriga oinventerade områden (se Varnumsviken), innebärdet att ca 20 avlopp är i sådant skick att de kräver åtgärd. Ett antal avlopp med åtgärdsbehov

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida111(126)kommer troligen också att upptäckas bland de boningshus som idag helt saknar notering omavloppsförekomst (se Förbättring av dataunderlag, under Varnumsviken).Informationsmöte om enskilda avloppMed anledning av övergödningsproblematiken i flera av Vänerns nordliga vikar och Naturvårdsverketskampanj ”små avlopp – ingen skitsak” bjöd miljö- och stadsbyggnadsförvaltningenin till ett informationsmöte om Ölmeviken onsdagen den 26 maj klockan 18.30. Mötethölls i församlingshemmet, Ölme Kyrkby. Inbjudan vände sig till fastighetsägare medenskilda avlopp inom Ölmevikens tillrinningsområde.Programpunkter på mötet var:Mats Johansson, ecoloop, www.ecoloop.se• varför rena avlopp?• vad säger lagen och vilka är myndigheternas krav?• vilken teknik klarar normal respektive hög skyddsnivå?• råd för att åtgärda sitt avlopp, hur går jag tillväga?Holger Torstensson, provab, www.provab.se• varför är Ölmeviken övergödd och hur kan detta bromsas?• varifrån kommer näringstillförseln?Några av kommunens inspektörer fanns på plats och kunde svara på frågor. Marie Kraft frånLRF deltog också vid mötet. Kaffe och smörgås serverades. Mötet blev mycket uppskattatoch församlingshemmet fyllt till sista plats. Detta visar på en vilja att förändra och förbättrabland berörda.Figur 74 NKP 28/5 2010

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida112(126)4.4.8 Jordbruksmarkens påverkanSpridning av stallgödselFörr spreds gödseln under hela året liksom under vinterhalvåret. Förbud infördes om spridningunder tiden december-februari och lagringskapaciteten har ökats radikalt under 1990-och 2000-talen. Idag är det en lite andel av jordbruken som sprider stallgödsel under vinterhalvåret,vilket gjort att läckaget minskat. Miljö- och hälsoskyddskontoret tog 2011 mot endasttvå ansökningar om dispens i hela kommunen. Under de senaste fem åren är det ett fåtalansökningar om dispens som kommit in i Ölmevikens avrinningsområde i Kristinehamnskommun. Generellt sker all spridning idag under eller inför växtsäsongen. Det finns dock enviss överproduktion av stallgödsel i förhållande till gödslingsbehovet på åkrarna. Eftersom detvarken finns en marknad eller logistik för att ta vara på gödseln på ett ekonomiskt effektivtsätt blir den här resursen istället en oönskad biprodukt, som sprids på åkrarna i maximal tillåtenmängd trots ett begränsat behov.Tabell 16. Siffror över spridning av stallgödsel i Kristinehamns kommun.Antal ansökningar om dispenser gödselspridning i hela Kristinehamns kommun2007 2008 2009 2010 20112 3 3 1 2MarkanvändningTabell 17. Fördelning av markanvändning inom jordbruksmarken i Ölmevikens avrinningsområde. Den procentuellafördelningen har antagits vara densamma för Sorkans avrinningsområde som i Ölmeviksstrandens ochÖlmans avrinningsområden, för vilka statistik hämtats 2010.I träda ingår stubbträda, grönträda och salixodling. Till Övriga grödor räknas oljeväxter, baljväxter och grönsaksochträdgårdsodling.Åkerareal 3357** 100 %Bete på åker 63 2 %Vall 947 28 %Spannmål 1788 53 %Varav vårsäd 1495 45 %Övriga grödor 595 18 %Träda 111 3 %Okänt/outnyttjat 145 4 %Bete * 408* bete på blockmark utanför åker** varav Sorkan ca 50 %Långsiktigt bevuxna ytor som t.ex. grönträdor skyddar jorden från erosion vid nederbörd, somär en av orsakerna till höga halter av partikelbundet fosfor i bl.a. Ölman och Sorkan. Högsteffektivitet har omställning till en långsiktigt bevuxen yta som skördas eller betas, så att näringenförs bort från marken. Det kan vara t.ex. en slåttervall, energigröda eller genom köttdjurstillväxt.En sådan yta kan i bästa fall fungera som en fälla för den näring som tillförtsmed ytvatten. Som odlande jordbrukare kan man söka bidrag för mångfaldsträda och som

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida113(126)djurägare även stöd för vallodling och anläggning och drift av betesmark. I rapporten Kväveoch fosfor till Vänern och Västerhavet används en fördubbling av vallarealen som scenario förmodelleringar av lämpliga åtgärder i kombination med ökning av antalet betesdjur. Vallandelenär dock relativt hög i Ölmeviken, vilket gör ett sådant scenario orimligt. En ökning med10-25 % kan diskuteras.MiljöskyddsåtgärderTabell 18. Åtgärder där bidrag återinförts/nyinförts 2010 i Ölmevikens avrinningsområde. Procentuell användningav åtgärder har antagits vara densamma för Sorkans avrinningsområde som i Ölmeviksstrandens och Ölmansavrinningsområden, för vilka statistik hämtats 2010.Ölme 2010 (ha) %Åtgärd Pot. areal Utnyttjad areal Utnyttjad %Fånggröda+ vårbearbetning 1495 402 * 27 %Vårbearbetning endast 1495 196 * 13 %Skyddszoner 20m 235 14,8 * 6 %Strukturkalkning 500-1000 300 30-60%* varav Sorkan ca 50 %Siffrorna i tabellen ovan är från år 2010 och det är troligt att den utnyttjade arealen av framföralltskyddszoner utökats betydligt under våren 2011. Bidraget för skyddszoner, fånggrödaoch vårbearbetning återinfördes 2010, efter några års frånvaro, och fick verkan under sammahöst. Några skyddszoner fanns anlagda redan innan och de första nya skyddszonerna på vårbearbetadmark bör alltså ha anlagts under våren 2011, eftersom anläggningen sker i sambandmed att åkern bryts. Huvuddelen av skyddszonerna i området är 20 m breda, d.v.s. maximalbredd som omfattats av bidrag. 2010-2011 hade bara en bråkdel av den möjliga arealen använts,men möjligheten fanns att fler skyddszoner skulle anläggas t.ex. när åkrar som legatunder vall, i en växtföljd, bröts.I början av 2012 kom dock nyheten att man från och med detta år inte kan söka stödet i någondel av landet. I och med att bidraget försvinner 2012 är det dock mindre troligt att anläggningenkommer att fortsätta, trots att åtgärden fått gott betyg hos lantbrukare. Risken finns attskyddszoner som anlagts under 2010 och 2011 istället försvinner igen, allt eftersom de femårigaåtagandena för dem nu löper ut. Det är en förhoppning från projektet att stöd till skyddszoneråterinförs då de har en positiv effekt och är en viktig möjlig åtgärd för att minska läckagetav näringsämnen till vattendrag och viken.De åtgärder som behåller sina nya stöd kommer antagligen att öka under några år, allt eftersomanläggningen passar in i jordbrukens löpande planering. För strukturkalkning finns ännuinget miljöstöd, men möjlighet finns att söka LOVA-bidrag.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida114(126)Fångggröda och vårbearbetningFånggröda och vårbearbetning omtalas som åtgärder mot kväveläckage, men att fånga ytavrinningmed insådd gröda och att undvika naken jord under snösmältningen minskar ocksåfosforläckaget rejält. Marken måste dock hinna torka upp ordentligt innan man bearbetar denpå våren, annars riskerar man stora läckage av partikulärt fosfor och en ogynnsam markpackning.Av den anledningen är lerjordar mindre gynnsamma för åtgärden och jordbruksverketberäknar att åtgärden kommer att användas på ca 10-15% av spannmålsarealen, i vår lerrikaregion. Den potentiella arealen som nämns i tabellen ovan, 1496 hektar, är den areal som imedeltal odlas med vårsäd varje år, vilket är bidragsgrundande. Fånggröda skall odlas påminst 20 % av vårsädsarealen för att bidrag skall ges.Strukturkalkning inledd 2011Strukturkalkning av lerhaltiga jordar har inletts i Ölmevikens avrinningsområde under hösten2011. Åtgärden bygger på den brunna kalkens förmåga att (i kombination med jordbearbetning)bryta upp lerets kompaktering och göra jorden genomsläpplig och lättbearbetad. Strukturkalkningenfinansieras till 50 % av LOVA. Bidrag söktes år 2010 av kommunen för attfördelas bland lantbrukare under 2011 och 2012. I skrivande stund, 111219, är kalkning beställdför 300 av de ca 450-500 ha som bidraget räcker till. Mer bidrag kommer troligen attsökas under 2011 eller 2012. Kalkningen beräknas kunna minska läckaget av fosfor från denbehandlade åkermarken med 30 %. Utifrån typhalter och källfördelningsanalys ligger det arealspecifikaläckaget från åkermark på mellan 0,32-0,4 kg/ha/år. Den totala minskningen bliralltså runt 50 kg P/år, när den planerade kalkningen är klar, vilket kan dubblas om kalkningenfortsätter på resten av den potentiella marken.Figur 75. Strukturkalkning vid Ölme prästgård 110915. Foto: Johanna Bengtson.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida115(126)Avvattningsföretag och dikningAvattningsföretag är områden där våtmarker torrlagts för att kunna brukas som jordbruksmarko.d. Runt Ölmeviken utgörs huvuddelen av avvattningsföretagen av invallningar mot Vänern,där avrinningen pumpas ut till Vänerns vattenyta. Stora delar av dessa översvämmas årligeninnan tjällossning. På flera ställen gör kompakteringen i lerhaltiga åkrar att vattnet står kvarlångt efter tjällossningen och det mesta av nederbörden går via ytavrinning till vattendragen.På åkrar som ligger plöjda under vintern innebär det stor uppslamning och erosion av fosforhaltigapartiklar. Det dröjer ofta länge innan dessa åkrar blir brukbara på våren, men odlingsnackdelarnaär inte stora nog att ekonomiskt motivera en omläggning till våtmark eller liknandemark även om en sådan förändring skulle kunna vara positiv. Vid Inre Kilsviken i södradelen av kommunen kan man se hur man anpassat marken inom den invallningen. Här kanman reglera vattenståndet på en betesmark genom just en pump och ha en vattensamling t.ex.på våren när behovet från fågellivet är som störst men som under annan tid kan hållas torr.Anpassade brukningsmetoder för minskad markpackning och andra strukturåtgärder t.ex.strukturkalkning, samt vintergrön mark, kan dock minska läckaget avsevärt och underlättarbruket eftersom åkrarna kan plöjas tidigare och blir mer lättbearbetade.Kalkfilterdiken och kalkfilterbrunnarKalkfilterdiken är en variant av strukturkalkning (se miljöskyddsåtgärder), där kalken blandasi jorden runt dräneringsledningar, vid nyanläggning eller renovering av system. Kalken ochden förändrade jordstrukturen fångar ca 30 % av passerande fosfor innan det når dräneringen.(se mer under motsvarande kapitel, Varnumsviken).Ett annat exempel på nyutvecklad fosforreningsteknik är kalkfilterbrunnar, som ger en högreningskapacitet på en liten åtgärdsyta. Tekniken bygger på brunnar (befintliga i, eller adderadetill, dräneringsystemet), med kalkhaltiga filtermassor som fångar partiklar och binderfosfor (se Varnumsviken). Åtgärden kan vara mycket intressant för våra områden.Tabell 19. Avvattning och dränerad åker idag vid Ölmeviken.Ölmeviken(ha)**Båtnadsområden * 1470varav i jordbruksmark 1414varav invallningar 455Potentiell våtmarksrestaurering 0Dränerad markokäntAnlagda kalkfilterdiken 0* "Båtnadsområde" = Det område där markfuktförhållandenavsevärt ändrats vid dränering, till markbrukarens fördel.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida116(126)Våtmarker och dammarTabell 20. Våtmarker, fosforfällor etc., i Ölmevikens avrinningsområde.Ölmeviken (ha) %Rek omfattning våtmark/fosforfälla * 101 100 %Anlagda våtmarker/fosforfällor 20 20 %Potential anlagda våtmark 26 26 %Potentiell anläggning fosforfälla ** 2,75 - 5,5 0,1 -0,2 %Naturliga våtmarker/ översilningsmark(nedströms odlingsmark) 278* 3 % av avrinningsområdets åkerareal. (Källa: Kväve & fosfor till Vänern och Västerhavet.SLU 2004, Rapport 29,2004 Vänerns Vattenvårdsförbund) ** GIS analys av förutsättningarenligt beskrivning i broschyren Damm som samlar fosfor, Jordbruksverket 2010Figur 76 Fosforfälla eller fosfordamm.Illustration: Johanna BengtsonFosfordammar och våtmarker kan finansieras till huvuddelen av anläggningskostnaden genomjordbruksverkets miljöinvesteringsstöd, som handläggs av länsstyrelsen.I Kristinehamns norra vikar, där höga fosforhalter är huvudproblemet, blir fosfordammar avstor betydelse. Lämpliga diken förses med dammar som saktar ned vattenströmmen och låtervattnet klarna innan det rinner vidare. Partiklar t.ex. organiskt material och partikulärt fosforsedimenterar eller fastnar då vattnet filtreras genom växtlighet. Vattenväxter tar också handom löst fosfor. Stenar kan fungera som dämmen.Maximal översilning och filtrering genom växtlighet är viktig då partiklarna i våra vatten ärfina och sedimenterar långsamt. Det gör att det krävs en lång utbytestid, d.v.s. en stor damm,för en god rening. Flacka marker med, i normalläget, långsamma flöden för bara med sig deminsta och mest lättflytande partiklarna.Potentiell anläggning av våtmark omfattar bl.a. två viltvatten, sammanlagt 17 ha, som idagligger torrlagda hela, resp. stora delar av, året. På båda markerna krävs att vatten pumpas in ianläggningen för att vattenspegel ska bildas. Våtmarker ger en hög artrikedom och har klassisktanlagts som viltvatten och för retention av kväve, som i en vattendränkt syrefattig miljöomvandlas till kvävgas. De syrefattiga förhållanden som minskar kvävehalten i vattnet, lösgördock samtidigt fosfor från sedimenten vilket är viktigt att tänka på vid projekteringen av endamm.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida117(126)TvåfasdikenTabell 21. Tvåfasdiken i Ölmevikens avrinningsområdeÖlmevikenmeterPot. vattendrag 58600Anlagda tvåfasdiken 0Figur 77 a och b. Principskiss förjordbruksdike – före och efteromformning till tvåfasdike.Illustration: Johanna BengtsonTvåfasdikets princip är att en bred övre fåra sväljer stora volymer vid högflöden och växtlighetenskyddar mot erosion och ger livsutrymme för fåglar och smådjur. Samtidigt bibehålls ettstabilt flöde i mittfåran. En bred svämzon gör också plats för en promenadstig, för fiske ochannan rekreation längs vattendragen. (se mer under Varnumsviken)4.4.9 DjurhållningI Ölmevikens avrinningsområde finns flest nötkreatur, därefter får och hästar. Belastningenfrån djuren antas ingå indirekt i övriga källor då djuren vanligtvis kan förutsättas ingå i ettlokalt kretslopp på betesmark. De äter foder från avrinningsområdet och deras gödsel tillförsavrinningsområdet.Den allra största delen av stallgödseln som produceras av djur omhändertas för fortsatt lagringoch spridning. En mindre del av urin och träck kommer till betesmarken och kan potentielltuppskattas dock gå riskera att hamna som ett oönskat diffust näringstillskott i de närliggandevattendragen. Strandängar är, när de har god hävd och utvecklad grässvål, mycket effektivalokala kretslopp av näringsämnen enligt Thomas Landgren som är strandängsexpert och utvecklatstrandängsbete både vid inre delen av Kilsviken och varit med vid planeringen avVarnumsvikens betade strandängar. Betet pågår här endast sommartid och grässvålen är idagväl utvecklad och påverkan på vattnet bedömd som liten. Strandängarna mottar dessutom näringsämnenvia översilning från flera mindre vattendrag som har sitt utlopp i viken, som omsättsi gräs till köttdjur under sommarhalvåret.I en studie utförd WRS Uppsala AB av hästar på Velamsunds gård i Nacka kommun 2011uppskattades proportionen till 80/20. Enligt denna studie så är en grön buffertzon runt t.ex.rasthagar och utevolter för hästar lämpliga skyddsåtgärder. Vegetationstäckta buffertzonerrunt rasthagar och utevolter bromsar in, fångar upp och gynnar infiltrering av ytvatten ochmarkvatten samt näringsämnen i vattnet innan det når en recipient. Resultat från fältförsök därbuffertzoner har anlagts har visar att volymen ytavrinning kan minskas med 3 till 100 %, retentionenav fosfor med 50 till 95 % och retentionen av kväve med 30 till 80 % (Jordbruksverket,2008: Owenius och van der Nat, 2011). Buffertzonerna bör om möjligt vara 5 meterbreda (minst 2 meter för att ge effekt).

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida118(126)I övrigt så är andelen betesmark intill vattendragen i avrinningsområdet liten och ofta i formav gräsbevuxna betesmarker med god retention av näringsämnen. Där det finns slitage ellerrisk för hårt slitage så bör skyddszoner finnas som buffert mot vattnet.Tabell 22. Antal husdjur i Ölmeviksstrandens, Ölmans och Sorkans avrinningsområden. Grunddata för Ölmeviksstrandenoch Ölman är hämtade från SCB och uppskattade för Sorkan (ca hälften av antalet). Nöt är från2009, svin, får och fjäderfä är från 2007-2009 och hästar på jordbruksfastigheter är från 2007. Övriga hästar ärfrån en egen inventering våren 2011.Djurslag Antal Utsöndrade kg fosfor/djuroch årMjölkkor 0 17Amkor 330 12Kvigor, tjurar och stutar 600 8Kalvar 448 3Summa nöt 1378Suggor 0 10Slaktsvin 0 2,5Smågrisar 0Summa svin 0Tackor och baggar 36 1,5Lamm 44Summa får 80Hästar jordbruksfastigheter 32 7,65Hästar övriga 40 7,65Summa hästar 72Fjäderfän 12 0,1Någon analys av djurhållningen inom avrinningsområdet har inte gjorts. Det finns flerastrandängar kring Ölmeviken som betas. Hävden är i regel god även om visst slitage kan finnaspå några enstaka områden. Se vidare samma kapitel för Varnumsviken. Det finns enligtvår bedömning ett behov att se över redan hävdade och ett behov av t.ex. stängsling, åtgärdersåsom bandvagnskörning, tuvbearbetning, vassklippning etc. för att gynna en bättre grässvåloch en mosaik av öppna vattenytor och äldre vassbestånd. Det finns också behov av att utvecklanya ängs- och betesmarker längs med vattendragen, t.ex. vid Sorkan, där dessa markerskulle kunna förstärka de redan idag utvecklade våtmarksytorna i den inre delen av viken.4.4.10 Skogsbrukets inverkanSkogsmarken (inklusive hyggesmark) utgör drygt 40 % av Ölmevikens avrinningsområde ochstår för ca 4 % av fosforläckaget och 7 % av kväveläckaget i detta enligt äldre data (bruttobelastning,PLC5-områden inom aktuellt avrinningsområde ). I SLU´s källfördelningsanalys stårskogen för 16 % av fosforbelastningen. Åtgärder mot närings- och tungmetalläckage, t.ex.skyddszoner mot vattendrag och åtgärder mot körskador, utförs inom ramen för skogsvårdslagoch certifieringskrav. I skogsvårdslagen finns föreskrifter och råd angående miljöhänsyn och

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida119(126)näringsläckage liksom skador på mark och vatten (SKSFS 2010:2). Se vidare samma kapitelför Varnumsviken.4.5 Relaterade ämnen, projekt och arbetenSyftet med detta avsnitt är att redovisa en genomgång av annat relevant material som är viktigtför en lokal åtgärdsstrategi, både för Varnumsviken och Ölmeviken.4.5.1 Vattenprovtagning Varnumsviken och Ölmeviken 2010-2011Provtagning i vattendrag och i Varnumsviken har utförts av kommunen och analyserats avAlcontrol Laboratries, vilket finns sammanställt med bedömningar av samtliga parametrar, ibilaga 3 till denna rapport. I sammanställningen nämns bl.a. att en hög andel partikulär fosfor(60-80% av totalfosforhalten) och höga halter av ammoniumkväve och syreförbrukande materialhar konstaterats i Varnumsviken, samt att syresättningen av vattnet ändå varit god underåret, tack vare omblandning av vattenmassorna. En analys av effekten i den största av Ölmevikensanlagda våtmarker, vid Ugglebol, har också inkluderats. Data som levererats från Alcontrolhar använts i många av analyserna i denna rapport. Se även bilaga 3.4.5.2 Fiskvägar/kontinuitetÅtgärder i vattendrag får inte bidra till att dela upp vattendraget i isolerade sträckor, som begränsarfiskars och andra vattendjurs naturliga habitatstorlek eller beteende. De flesta åtgärdersom diskuteras i den här rapporten är därför sådana som inte kräver dämning av vattendrag.Undantaget, fosfordammar, kan förläggas i små och mestadels artificiella vattendrag, där djurlivetär begränsat nog att inte störas av isoleringen.Bedömningen av sådana vattendrag kan ställas i förhållande till statusen hos våra större åar. Ivåra vatten finns bl.a. fiskarna asp, nejonöga (troligen även bäcknejonöga) och öring, som allavandrar i rinnande vatten och är särskilt intressanta arter med tanke på både artrikedom ochfiskelycka. Samtidigt ger mängden vandringshinder våra åar dålig ekologisk status, enligtVattenmyndigheten, och framtiden för fiskstammarna är allt annat än gynnsam.Lötälvens vandringshinder inventerades år 2006 och ett antal hinder konstaterades, även omca fem km av ån idag kan nås från sjön. I Varnan har ett antal fisktrappor byggts för att gynnaöringen, men hur dessa fungerar idag är inte känt. Biflödet Vassgårdaälven är fullt av vandringshinder,inte minst serien av sågverks- och kvarndammar runt Kristinehamns hembygdsgård.Även i Ölman finns flera hinder. I Vattenmyndighetens bedömning av Kristinehamnsvatten är det, efter övergödningen, främst denna fragmentering av vattendrag som drar nedbetyget. Därför är det naturligt att ta med den frågan i åtgärdsstrategin, även om utredning avövergödningen har prioriterats i projektet.Aspen är rödlistad och mycket viktig för det nationella arbetet med biologisk mångfald ochflodnejonögat har nyligen strukits från listan över hotade arter, tack vare att andra län ochkommuner har genomfört åtgärder mot vandringshinder i sina åar.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida120(126)4.5.3 RetentionÅtgärdsgrupp Vänern gjorde 1995 en studie av kväveretentionen varvid siffror för Varnumsvikentogs fram. Retentionen av kväve beräknades till mer än 9-15 %.1996 gjorde IVL en hydrologisk budget, en fosforbudget samt en kvävebudget för Varnumsviken.Det tillfördes i den budgeten 66,8 Mm3 (miljoner kubikmeter) vatten per år. Det tillfördes3,3 ton fosfor varav 32 % fastlades i biomassa eller sedimenterade i viken. Likaledestillfördes 184 ton kväve varav 49 % fastlades eller försvann via denitrifikation i viken.4.5.4 Hur värderar man Vänern i Kristinehamn?En student från Linköpings universitet gjorde i december 2010 en studie om människors inställningtill vatten, ur ett brett perspektiv, med hjälp av Kristinehamns kommun. Studenten,Prudence Kwizera, intervjuade tjänstemän och politiker om hur de använde vatten, t.ex. somdricksvatten och i friluftslivet, och hur de skulle reagera om de möjligheterna förändradeseller försvann.Som hydroingenjör nyinflyttad från Burundi, häpnade Prudence över den fria tillgången tillrent vatten och hur vi tog den för givet. I ett land med Sveriges förutsättningar är man inte vanvid att betrakta vatten som en sårbar resurs. Att, som Prudence föreslår i sin rapport, sätta ettpengavärde på rent vatten i alla dess former, kan ge oss referensramar för att förstå vad detskulle kunna kosta Sverige, både ekonomiskt och politiskt, om våra förutsättningar försämras.De tillfrågade ansåg bl.a. att Vänern är som en identitet, och alla ansåg att sjön är ett viktigtakvatiskt ekosystem och en ekonomisk resurs för kommunen och regionen kring sjön. 80 %hade starka preferenser till rekreation samt kulturella upplevelser, estetik och avloppsrening.De tillfrågade höll med om att man vill vara delaktiga i eller medverka i aktiviteter för att förbättravattenkvaliteten i sjön. 90 % ansåg sig villiga att betala för ett sådant arbete. Se mer ibilaga 4.4.5.5 Examensarbete, teknisk retentionshöjning i invallningsområdenRetentionen i Ölmevikens avvattningsområden är föremål för ett examensarbete inom Energiochmiljöteknikprogrammet på Karlstads universitet. Projektgruppen fick kontakt med studenten,Andreas Johansson, under 2010. Han har sedan dess följt projektet under några veckoroch hämtat information i samarbete med kommunen, bl.a. genom gemensamma vattenprovtagningar.Målet med examensarbetet är att undersöka retentionen i invallade områden, därVänern stängts ute från åkern med en vall, över vilken dräneringsvatten från jordbruksmarkenpumpas ut till sjön. I sådana områden löper vattnet snabbt genom dräneringsnätet för att sedanstanna upp i ett uppsamlingsdike innanför vallen, vilket innebär att retentionen är svårberäknad.Inom examensarbetet görs en analys av flödena och förslag till tekniska lösningar för atthålla kvar näring och partiklar från åkermarken innanför vallen.4.5.6 Översvämningsfrågor

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida121(126)Det finns många beröringspunkter mellan arbetet för förbättrad vattenmiljö, analys av klimatförändringaroch riskhantering i översvämningsfrågor. De extrema regn som förutspås av klimatexperterfår dels effekter på erosion och utlakning av åkermark, dels på dagvatten- ochandra ledningssystem i anslutning till vattendrag och stränder. Eftersom många ledningssystem,avlopp och skyddsbarriärer kring förorenade områden anläggs i förhållande till grundvattennivån,kan tillfälliga höjningar av denna innebära att viktiga reningssystem sätts ur spel.Kristinehamns kommun ingår sedan 2007 i ledningsgruppen för Kommuner i samverkan förVänerns reglering. Gruppens övergripande syfte är att bidra till att hitta en långsiktigt hållbarlösning för Vänerns vattenreglering. Man vill skapa sig större kunskaper om klimatförändringarnaseffekter i Vänerområdet och om hur man ska kunna möta och bättre skydda sig motdessa, och tillsammans verka för åtgärder hos andra aktörer som kan dämpa effekterna avklimatförändringarna. Arbetet kommer att bidra till planeringsunderlag för hantering av riskerför ekonomiska värden, hälsa och vattenmiljö. Gruppen är också positiv till länsstyrelsernasplaneringsunderlag ”Stigande vatten” som varit ute på remiss under 2011 och nu kommer attvara en del av den framtida planeringen bl.a. vid Vänern och i Kristinehamns kommun .4.5.7 Ökad hävd och åtgärder mot igenväxningLänsstyrelserna i Värmlands och Västra Götalands län inledde 2011 ett LIFE/EU-projekt motigenväxning av Vänerns stränder och skär. Projektet innebär bl.a. åtgärder som buskröjningoch ev. bränning och undersökning av graninväxning i sumpskogar. Man kommer också attjobba med projekt för att öka beteshävden på igenväxande strandängar. Kristinehamns kommunkommer att ingå i en referensgrupp för arbetet, som tar form under 2012.4.5.8 Greppa NäringenVärmlands Länsstyrelse kommer fr.o.m. 2012 erbjuda lantbrukare med över 50ha eller/och 25djurenheter i Ölmans/Sorkans/Ölmevikens avrinningsområde att gå med i Greppa Näringen.Det är ett frivilligt rådgivningsprogram för lantbrukare. Kristinehamns kommun deltar i januari2012 i ett uppstartsmöte där olika intressenter och projektgrupper aktiva i området skallträffas och knyta kontakter.4.5.9 Effektivare näringKristinehamns kommun deltar i tillsynskampanjen Effektiv näring, som anordnas av Jordbruksverket.Effektiv näring riktar sig till de kommuner som vill satsa på lantbrukstillsyninom växtnäringsområdet. Kampanjen pågår från februari till maj 2012 och drivs för kommunensdel i samband med Miljö- och hälsoskyddsinspektörernas ordinarie tillsyn, i samråd medGreppa Näringens rådgivare, som är aktiva i området. I kampanjen kommer även att läggasvikt vid hur lantbrukare kan arbeta systematiskt med att planera, genomföra, följa upp ochförbättra åtgärder i sin verksamhet på gården.4.5.10 Exempel från andra vattenvårdsprojekt

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida122(126)Under arbetets gång har ett antal liknande vattenmiljöprojekt använts som förebilder, idékälloroch exempel. Vissa är rena forskningsprojekt, t.ex. SLU/Greppa Näringens försök medåtgärder för minskad fosforurlakning och retentionsökning i jordbruksmark, kring Bornsjön,söder om Stockholm. Ett annat stort projekt är Tullstorpsåprojektet i Skåne, ett pilotprojektsom startats och drivs av lokala jordbrukare och som fått god uppmärksamhet och uppbackningbåde nationellt och internationellt. Projektgruppen gjorde, tillsammans med projektgruppenfrån Karlstad kommuns Vattenvårdsprojekt för Glumman, studiebesök hos projektledarnai Tullstorpsån under september 2011. Mer näraliggande exempel har hämtats från Kyrkviken iArvika, där man arbetar med en problembild som liknar Varnumsvikens. Arbetet med att förbättravattenkvaliteten i Kyrkviken är en av de tidigaste förebilderna för detta projekt. KiladalensVattenvårdsförening, med hemvist nära Norrköping, har sedan 2009 arbetet med vattenmiljövård.bl.a. genom ett projekt för enskilda avlopp. Genom information och underlättandeav finansiering, handläggning och installation, har man fått till en avsevärd höjning av avloppsstandardeni området, vilket kan vara en inspiration för framtida avloppsprojekt. I Färgelanda,Gullmarns avrinningsområde, har man drivit strukturkalkningsproejkt. Skogsbruket hargetts goda exempel på åtgärder för att skydda vatten genom ett projekt i Sälboda, norr omArvika. I Sälboda Vattenland visas exempel på ett antal vattenvårdsåtgärder upp efter en vattendragsssträcka.4.5.11 Vattenvård i GlummanI Karlstad kommun startade 2010 ett vattenvårdsprojekt för Glumman, som är Ölmans närmastegranne åt väster och har många likheter med denna. Vi har haft stor nytta och glädje avatt hålla kontakten med projektgruppen för Glumman; Mona Sällström, Linnea Broström ochTord Ripemo, och vi har som mål att fortsätta utveckla utbytet framöver.4.5.12 Miljögifter och screeningMiljögifter har inte varit något huvudtema för projektet eftersom det varit minskad övergödningsom bärande tanke för projektet. Givetvis så spelar miljögifter in på hur väl ekosystemetfungerar. Kommunen har under projekttiden 2010-2011 deltagit i ett screening-projekt tillsammansmed länsstyrelsen screening av ett antal av vattendirektivets PRIO-ämnen i 16 olikavatten i länet där Karlstad och Säffle har bidragit med en egen provtagningsstation. screeningav klorhexidin, polyklorerade naftalener (PCN) och optiska vitmedel (Kristinehamn och Karlstad),screening av DEET och läkemedel (Kristinehamn, Säffle, Arvika och Karlstad). Förläkemedel, optiska vitmedel och PCN finns det nationella rapporter som går att studera. Utvärderingpågår, men den är inte färdig än (2012-01-31).Hösten 2006 genomfördes screeningundersökningar med passiva provtagare i vattendrag iVärmlands län för analys av vattendirektivets prioriterade ämnen. Undersökningen gjordes iSkoghallsådran vid Klarälvens mynning i Vänern samt i Varnan uppströms (vid koloniområde)och nedströms (vid pumpstationen Landa, efter sammanflödet med Lötälven) Kristinehamnstätort. Provpunkterna i Varnan var avsedda att följa upp resultaten från motsvarandeundersökning hösten 2005 då Varnan nedströms Kristinehamns tätort, tillsammans medMölndalsån och Viskan i Västra Götalands län, hade de högsta halterna i Västerhavets vattendistrikt,även om uppmätta halter var låga i jämförelse med föreslagna gränsvärden inom EU.Halterna i Varnan nedströms Kristinehamns tätort låg generellt på samma nivåer eller högre i

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida123(126)2006 års undersökning, jämfört med 2005. 2006 års uppmätta halter av PAH och PCB vardubbelt så höga nedströms tätorten jämfört med uppströms. PAH-halterna var högre i Varnanän i Skoghallsådran. Det gällde däremot inte PCB-halterna. Även halterna av bekämpningsmedlenlindan, klorpyrifos och trifluralin var högre i Varnan nedströms tätorten jämfört meduppströms. Däremot var halterna av pentaklorfenol högst i Varnan uppströms tätorten av allatre provpunkterna i 2006 års undersökning. Även halterna av pentaklorbensen var högre uppströmsän nedströms tätorten.Det finns även andra undersökningar som pågår och pågått, vilka påverkar vattenmiljön i deaktuella vikarna. Dessa fångas oftast upp av Vänerns vattenvårdsförbund (vattenrådet för Vänern)liksom den samordnade recipientkontrollen samt vid miljöprövningar av olika verksamheteri området, och tas därför inte med i denna rapport. Det är dock viktigt att framhålla attåtgärder som föreslås för att minska utsläpp och läckage av näringsämnen även kan ledaminskning av s.k. miljögifter.4.6 KostnaderSe vidare bilaga 7.4.7 BidragLOVA (Lokala Vattenvårds Anslag) nämns ofta i rapporten och är ett vattenvårdsbidrag frånstaten till lokala åtgärder i kommunerna. Anslag söks hos länsstyrelsen. Kristinehamns kommunhar sökt flera anslag till olika åtgärder. ”Vattenvårdsprojektet” är ett sådant planarbetesom fått bidrag. Kommunen har också fått bidrag för att utreda en våtmarksanläggning tillsammansmed Akzo-Nobel/Casco och har varit och är delaktig i ett strukturkalkningsprojekttillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund. Kommunen har även fått bidrag för ombyggnadav avloppsreningsverket och för att bygga en ny latrintömningsanläggning för fritidsbåtar.Leader är ett program för ökad tillväxt och miljönytta i landsbygden. Från Leader kan mansöka bidrag bl.a. för miljövårdsåtgärder.För åtgärder i jordbruksmark finns också ett antal bidrag att söka hos jordbruksverket, vialänsstyrelsen. Det handlar dels om bidrag för miljöinvestering, dels om miljöersättning för attsköta de anläggningar man investerat i eller för att upprätthålla miljövänliga bruksformer.Detta bidragssystem är väl känt bland lantbrukarna, men har till viss del förbättrats under2010, vilket projektet arbetat för att belysa. I valen av åtgärder för jordbruksmark har hänsyntagits till vilka bidragsformer som finns tillgängliga, eller var finansiering kan sökas genomandra kanaler t.ex. LOVA och Leader.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida124(126)5 Referenser: litteratur, tidskrifter och internetKälla År TitelAlcontrol AB 2004- Samordnad Recipient Kontroll för norra Vänern - årsrapporter2010Andersson G, I Blindow,1990 Det våras för Krankesjön. – Anser 29, 53-62.A Hargeby & SJohanssonBengtsson, J2008 Övergödning i Ölmeviken. – PMCasco Adhesives/Akzo- 2011 Miljörapport 2010NobelDHI2008 Saneringsplan, Kristinehamns kommun (VA)DHI2012 Belastningsberäkning av kväve och fosforFiskeriverket2010 Sammanslagning av provfisket 2009 Vänerns grunda vikar ochHjälmaren – Magnus AnderssonFiskeriverket2011 Sammanställning av provfisket 2010 Vänerns grunda vikar ochHjälmaren – Magnus AnderssonFortum Värme 2011 Miljörapport för Sannaverket Kristinehamn 2010Alpha ABIVL1996 Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) Casco. IVL.IVL 2011 Dikesfilter och dikesdammar, Slutrapport fas 1Johansson, Stefan. 1997 Kraftiga blommar av cyanobakterier och samband med näringsämneni några av Vänerns grunda vikar. – Vatten 53, 339-345JordbruksverketJordbruksverketJordbruksverketJordbruksverketKiladalens vattenvårdsförbundKristinehamnskommun.Kwizera, PrudenceKävlingeå-projektetLinköpings universitetLRFLänsstyrelsen i JönköpingslänLänsstyrelsen VästraGötalands länLänsstyrelsen i VärmlandslänLänsstyrelsen iVärmlands län2008 64 åtgärder inom jordbruket för god vattenstatus. Rapport2008:31, Växtnäringsenheten, Jordbruksverket.2011 http://www.greppa.nu/uppslagsboken/renavattnet/erosionsskydd/skyddszoner2010 Damm som samlar fosfor2011 www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod2011 www.kiladalenvattenvard.se/2006 Översiktsplan 2004.2011 Understanding the value of ecosystem services for more sustainablewater strategy. – Linköpings universitet.2011 www.kavlingeaprojektet.se/Naturligareningsverk.htm2007 Sustainable snow handling2010 Praktisk handbok för skyddszonsanläggare2010 Miljökvalitetsnormerna för vatten och översiktsplaneringen2009 Rapporten Båtavlopp och miljö2005 Bevarandeplan Natura 2000 Ölmeviken, Kristinehamns kommun,Värmlands län.2008 Värmlands miljömål 2008.

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida125(126)MiljömålsportalenMiljö- och hälsoskyddskontoretMiljö- och hälsoskyddskontoretMiljö- och hälsoskyddskontoretMiljösamverkan VästraGötalandNaturvårdsverket2012 http://miljomal.nu/1992 Ölman och Ölmeviken – miljöer i obalans?.2011 Utredning enskilda avlopp.2011 Planeringsunderlag för inventering och uppföljning av enskildaavlopp i Kristinehamns kommun2006 Miljöanpassat båtupplag - reningsanläggning för alla hamnstorlekar2009 Uppföljning av effekten av anlagda våtmarker i jordbrukslandskapNaturvårdverketOwenius och van derNat2008 Läckage av näringsämnen från svensk åkermark2011 Measure for water protection and nutrient reduction. Rapport nr2011-0314-A. WRS Uppsala AB.Provab2009 Föreläsningsbilder av Holger Torstensson på informationsmöteom enskilda avlopp, Ölme församlingsgårdSkogsstyrelsen 2010 Skogsvårdslagens föreskrifter och råd (SKSFS 2010:2)SLU2004 Källfördelning av kväve och fosfor i Ölmans och Sorkans avrinningsområde. Rapport 2004:24 Institutionen för miljöanalys.SLUSLU, MATStockholm vattenSvensktMKBTekniska förvaltningenTullstorpså-projektetWater Revival SystemsVattenmyndighetenVattenmyndighetenVästerhavetVattenmyndighetenVästerhavetVänerns Vattenvårdsförbund2010 Strukturkalkningens möjlighet att hindra urlakning - en litteraturstudie2007 Fosfor från jordbruksmark till vatten - tillstånd, flöden och motåtgärderi ett nordiskt perspektiv2011 www.stockholmvatten.se/sv/Vattnetsvag/Avloppsvatten/Dagvatten/Rening-och-fordrojning/2009 Utredning om orsakssamband till miljösituationen i Ölmeviken somunderlag till åtgärdsförslag2010 Miljörapporter för Fiskartorpets avloppsreningsverk åren 1982-20102011 www.tullstorpsan.se/index.html2011 Miljöpåverkan från djurverksamhet på Velamsund, Nacka kommun.WRS Uppsala AB, Upprättad 2011-09-022007 Vattenråd, teori och praktik2009 Vattenförvaltning Västerhavets vattendistrikt 2009-20152010 Stöd och bidrag - exempel på finansieringsmöjligheter för vattenvårdandeåtgärder2011 www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/projektwebbar/Vanern/

Kristinehamns kommunDatum2012-02-10RemissversionSida126(126)6 Bilagor1. Översiktskarta2. Belastningsberäkning av kväve och fosfor, DHI 20123. Ölme- och Varnumsviken 2010-2011, Alcontrol 20124. Understanding of the value of ecosystem services for more sustainable water strategy,Linköpings universitet 20115. Utformningsförslag, våtmarker. Rådgivning av Naturcentrum.6. Åtgärdsförslag, vattendrag och retention: kartor och bilder7. Åtgärdsscenarion 1-3: effekter och kostnader8. Bidrag och styrmedel för åtgärder9. Lokal demokrati, mötessammanfattning 2010 – 2011