Har insatserna någon effekt på arbete eller studier? - Statskontoret

© Statskontoret, 2007URN:NBN:se:statskontoret-2007-200707-pdf

MISSIVDATUMDIARIENR2007-05-14 2006/125-5ERT DATUMER BETECKNING2006-05-04 N2006/3673/ARegeringenArbetsmarknadsdepartementet103 33 StockholmUppdrag till Statskontoret att utvärdera de särskildafolkhögskolesatsningarna för arbetslösaRegeringen gav den 4 maj 2006 Statskontoret i uppdrag attutvärdera de särskilda folkhögskolesatsningarna för arbetslösa.Statskontoret överlämnar härmed rapporten Har insatserna någoneffekt på arbete eller studier? – En utvärdering av folkhögskoleinsatsernaför arbetslösa (2007:7).Generaldirektör Anders L. Johansson har beslutat i detta ärende.Utredningschef Maria Wikhall, avdelningsdirektör Margareta AxénAndersson och avdelningsdirektör Monica Rupprecht Hjort, föredragande,var närvarande vid den slutliga handläggningen.Enligt Statskontorets beslutMonica Rupprecht HjortPOSTADRESS: Box 8110, 104 20 Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: 08-454 46 00.FAX: 08-791 89 72 statskontoret@statskontoret.se www.statskontoret.se

InnehållSammanfattning 71 Inledning 231.1 Bakgrund 231.2 Uppdraget 231.3 Våra utredningsmetoder 242 Ansvaret för insatser för arbetslösa 292.1 Styrning av kommunernas vuxenutbildning och folkbildningen 292.2 Folkhögskolor 312.3 Folkbildningsrådet och folkbildningens historik över insatser förarbetslösa 322.4 Kommunernas kontra statens ansvar för vuxna personer med lågutbildning 332.5 Statskontorets kommentarer 353 Den särskilda folkhögskolesatsningen för arbetslösa 373.1 Mål med den särskilda folkhögskolesatsningen 373.2 Riktlinjer och gemensamma utgångspunkter 393.3 Aktörernas tolkning av målet och uppdraget 403.4 Ams årliga uppföljning av resultatet 423.5 Finansiering och omfattning av insatsen 433.6 Statskontorets kommentarer 444 Arbetsförmedlingens roll i och uppfattning om insatserna 474.1 Arbetsfördelning mellan arbetsförmedlingen och folkhögskolan 474.2 Arbetsförmedlingens anvisningstid av deltagare tillfolkhögskolesatsningarna 504.3 Arbetsförmedlingens kontakter med deltagare och inblandadeaktörer 524.4 Arbetsförmedlingens värdering av folkhögskolan och insatserna 594.5 Alternativ till folkhögskolan och dess utbildning 614.6 Statskontorets kommentarer 645 Utbildningens innehåll och studieform 675.1 Tidigare forskning om folkhögskolans studieform 675.2 Folkhögskolans utformning av insatsen för arbetslösa 715.3 En jämförelse av folkhögskolans studieform med denkommunala vuxenutbildningen 835.4 Kompetensintyg, studieomdömen och behörighetsintyg 865

5.5 Folkhögskolans krav på lärarna 905.6 Statskontorets kommentarer 916 Deltagarna och deras uppfattning om utbildningen 956.1 Deltagarna i SAGA och Ams Ungdomsplatser 956.2 Skäl till att delta i utbildningen 976.3 Belåtenhet med utbildningen och arbetsförmedlingens insats 1006.4 Skäl till att hoppa av studierna 1046.5 Deltagarnas jämförelse med andra arbetsmarknadspolitiskaåtgärder 1056.6 Hur utbildningen har motiverat till att söka arbete ellerstudera vidare 1066.7 Statskontorets kommentarer 1087 Insatsernas inverkan på arbete och studier samt kostnadernaför dem 1117.1 Sysselsättningsstatus för deltagare i folkhögskoleinsatsernajämfört med andra arbetslösa 1117.2 Hur det gick för de arbetslösa som anvisats till folkhögskolesatsningen1147.3 Deltagarnas bedömning av utbildningens betydelse förnuvarande arbete och möjligheterna till fortsatt anställning 1197.4 Deltagarnas inriktning på fortsatta studier 1207.5 Kostnader för folkhögskoleutbildningen för arbetslösa ijämförelse med andra alternativ 1217.6 Statskontorets kommentarer 1258 Statskontorets bedömningar och förslag 1278.1 Observerade problem 1278.2 Generella erfarenheter av undersökningen 1348.3 Förslag 139Bilagor1 Regeringsuppdraget 1412 Litteraturförteckning 1433 Enkät till folkhögskolor4 Enkät till arbetsförmedlingen5 Deltagarenkät6 Teknisk rapport (deltagarenkätundersökningen)7 EffektstudieBilagorna 3–7 finns att hämta på www.statskontoret.se6

SammanfattningBakgrundSedan maj 2002 har det varit möjligt att anvisa arbetslösa personer inskrivnai aktivitetsgarantin till studier på folkhögskola. Dessa personerhar i normalfallet varit utan arbete under långa perioder och har ofta enkort grundutbildning. För att dessa personer ska känna sig motiveradetill nya studier har regeringen ansett det väsentligt att studieformen äranpassad till deras behov och förutsättningar. Regeringen har bedömtfolkhögskolan som en bra skolform för denna kategori av arbetslösa.I juli 2005 fattade regeringen beslut om att även arbetslösa ungdomar iåldern 20–24 år som inte fullföljt sina gymnasiestudier kan anvisas tillstudier på folkhögskola. Ungdomsinsatsen har pågått till och meddecember 2006.UppdragetStatskontoret fick i maj 2006 ett regeringsuppdrag att utvärdera de särskildafolkhögskolesatsningarna för arbetslösa inskrivna i aktivitetsgarantin(SAGA) och för arbetslösa ungdomar mellan 20-24 år (AmsUngdomsplatser).MetodInom ramen för detta uppdrag har Statskontoret genomfört en utvärderingav hur folkhögskoleinsatserna för arbetslösa har genomförts ochfungerat. Vi har även studerat vilken effekt de har haft på deltagarnasmöjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden eller att studera vidare för attförvärva den kompetens som arbetsmarknaden alltmer kräver. Somunderlag till rapporten har vi använt oss av enkäter till arbetsförmedlingar,folkhögskolor och deltagare samt registerdata om deltagarna.Vidare har vi genomfört intervjuer med företrädare från några arbetsförmedlingaroch folkhögskolor. Vi har även tagit del av relevantforskning om utbildningen på folkhögskola och inom den kommunalavuxenutbildningen.I utvärderingen besvarar vi uppdragets frågeställningar utifrån fyraövergripande frågor.7

Hur fungerar styrningen?Hur är insatserna utformade?Hur bedömer deltagarna insatserna?Hur påverkar insatserna möjligheten till arbete eller studier?Hur fungerar styrningen?Omfattning, finansiering, regelverk och mål med insatsernaSAGA och Ams Ungdomsplatser utgör en relativt liten del av Amsarbetsmarknadsprogram. Totalt har under åren 2002 till 2006 drygt30 000 arbetslösa deltagit i SAGA vilket motsvarar ca 12 procent avtotala antalet personer som någon gång under denna period var inskrivnai aktivitetsgarantin. Deltagare i Ungdomsplatserna åren 2005 och2006 uppgick till knappt 1 400 vilket utgjorde mindre än en procent avantalet arbetslösa ungdomar.Folkhögskoleinsatserna, som genomförs inom ramen för programmetförberedande utbildning, regleras i avtal mellan Ams och Folkbildningsrådet.Statsbidrag för både SAGA och Ams Ungdomsplatser harav regeringen avsatts inom ramen för Ams anslag för köp av arbetsmarknadsutbildning.Ams kostnader för de båda insatserna har uppgåtttill sammanlagt ca 675 miljoner kronor.Arbetsförmedlingen finansierar därutöver deltagarnas aktivitetsstöd.Regeringens syfte med utbildningarna är att komplettera arbetslösaskunskaper på grundskole- eller gymnasienivå med tyngdpunkt i kärnämnen.Detta för att kunna påbörja yrkesinriktade studier eller kunnaåtergå till arbetslivet. Jobbsökaraktiviteter ska anordnas under utbildningstiden.Detta har dock inte explicit uttalats för Ungdomsplatserna iregleringsbreven.En vidareutveckling av målen från Ams och Folkbildningsrådets sidaär att deltagarna inom Ams Ungdomsplatser ska få kunskaper och behörighetmotsvarande gymnasiekompetens. Ett kvantitativt mål förungdomarna innebär att 70 procent ska ha arbete 90 dagar efter avslutadutbildning alternativt ha börjat i reguljär utbildning eller arbetsmarknadsutbildning.Något motsvarande mål finns inte för SAGAinsatsen.8

De två avtalsparterna har även utarbetat gemensamma utgångspunkterför bl.a. utbildningarnas inriktning. Folkhögskolorna ska enligt degemensamma utgångspunkterna ansvara för att informera arbetsförmedlingenoch deltagarna om utbildningen och folkhögskolan samt bedrivautbildningsinsatser. Arbetsförmedlingen ska rekrytera deltagare,hålla i jobbsökaraktiviteter och samarbeta med folkhögskolorna om insatserna.Behovet av insatsen ska identifieras i deltagarens individuellahandlingsplan, som upprättas vid arbetsförmedlingen.Hur Folkbildningsrådet, folkhögskolorna och arbetsförmedlingenuppfattar uppdraget om folkhögskoleutbildningenFolkbildningsrådet uppfattar att den huvudsakliga inriktningen på insatsernaär att personer med kort och ofullständig grundskole- ellergymnasieutbildning ska kunna komplettera sina kunskaper i de vanligastekärnämnena. Ett annat syfte är att höja självförtroendet hos demsom varit arbetslösa länge.Vid enkätstudien framkommer att såväl folkhögskolor som arbetsförmedlingaranser att det viktigaste motivet i både SAGA och Ungdomsplatsernaär att höja deltagarnas självförtroende. Komplettering av kunskaperoch i förlängningen fortsatta studier bedöms som det nästviktigaste syftet med folkhögskolekursen för deltagarna i Ungdomsplatserna.För SAGA-deltagarna är arbetsmålet mer uttalat än för ungdomarna.Det är särskilt arbetsförmedlingarna som betonar detta. Vidarebedömer i synnerhet folkhögskolan att bättre struktur och rutin i vardagenär viktiga motiv för folkhögskoledeltagarna, särskilt för ungdomarna.Flera folkhögskolor betonar i intervjuerna att det är viktigare att deltagarnaavslutar sina studier för att bli mer anställningsbara innan desöker arbete. Bland arbetsförmedlingarna anses dock att tillfälligaarbeten som dyker upp under studieperioden ska gå före avslutadestudier. Här finns en målkonflikt mellan studier och arbete som avspeglasi arbetsförmedlingens och folkhögskolans handlande.En grundläggande konflikt i de båda folkhögskolesatsningarna förarbetslösa är att regeringens mål med insatsen är tudelat. Syftet är delsatt vara kunskapshöjande och studiemotiverande, dels att stärka individensmöjligheter att få ett arbete. Med regeringens övergripande och9

allmänt hållna mål som underlag har, Ams och Folkbildningsrådetsamt arbetsförmedlingar och folkhögskolor, utifrån sina olika rolleroch uppgifter tolkat målen på olika sätt och betonat olika delkomponenteri utformningen av insatserna.Ett otydligt mål har bl.a. lett till att folkhögskolan och arbetsförmedlingenvidgat syftet till att öka självförtroendet hos de långtidsarbetslösa.Detta syfte kan bli problematiskt att mäta på ett objektivt sätt ochger subjektiva och vida tolkningsmöjligheter. Vi bedömer att det bästasättet att stötta arbetslösas självförtroende är att i ett tidigare skedesätta in arbetsmarknadspolitiska insatser.Erfarenheten från SAGA-insatsen och Ams Ungdomsplatser visar attom det finns ett mål med två olika innebörd, dvs. studier och arbete,riskerar insatsens utformning att bli mindre strategisk i förhållande tillmålet. Om målet är arbete på kort sikt blir de yrkes- och arbetsmarknadsinriktadeinslagen viktigare. Om målet istället är vidare studier blirbl.a. studiemotiverande och behörighetsgivande insatser viktigare.Arbetsförmedlingens roll i insatserna och samarbetet medfolkhögskolanArbetsförmedlingarna förefaller ha haft en biroll i insatserna eftersomriktlinjerna för utformningen utgår från samarbetsavtalet och degemensamma utgångspunkterna som AMS och Folkbildningsrådet harutarbetat. Det innebär att det inte finns något direkt avtalsförhållandemellan arbetsförmedlingen och folkhögskolan där villkor för utförandetav åtgärderna kan regleras. Vi bedömer att folkhögskolorna därigenomhar fått en stor frihet att själva utforma insatserna.Vidare ska arbetsförmedlingen identifiera behovet av insatserna i denindividuella handlingsplanen. I enkäterna framkommer dock att utbildningeninte ingick i den individuella handlingsplanen hos en relativtstor andel (mellan 30 och 40 %) av deltagarna i båda insatserna. Detfinns därför en risk att anvisning till folkhögskoleinsatsen i en hel delfall har gjorts utan en närmare identifiering av behovet.En indikation på att åtgärden kan vara felriktad i förhållande till ursprungstankenmed insatsen är att hälften av SAGA-deltagarna ochdrygt en fjärdedel av deltagarna i Ungdomsplatserna redan innan insat-10

sen hade treårig gymnasial eller eftergymnasial utbildning. 1 En förklaringkan vara att det för arbetsförmedlingarna har varit enkelt att anvisatill folkhögskoleinsatserna för att det funnits tillgängligt och att arbetsförmedlingeninte har något betalningsansvar och resultatansvar för utbildningsåtgärdenutan enbart är skyldiga att finansiera aktivitetsstöd åtdeltagarna.Studietiden på folkhögskolan ska i normalfallet omfatta högst sexmånader. Vanligtvis är anvisningarna dock 4–6 månader men förlängsi varierande omfattning av majoriteten av arbetsförmedlingarna. Entredjedel av deltagarna har emellertid gått högst tre månader.Enligt samarbetsavtalet mellan Ams och Folkbildningsrådet skullejobbsökaraktiviteter ingå i SAGA-kursen men inte i Ungdomsplatsernaoch arbetsförmedlingen skulle ha ansvaret för jobbsökaraktiviteterna.Arbetsförmedlingen har dock i stor utsträckning överlåtit ansvaret tillfolkhögskolorna. Det vanligaste är att folkhögskolan och arbetsförmedlingenhar ett gemensamt ansvar eller att folkhögskolan har ansvaret.Deltagarna i Ungdomsplatserna har i mindre grad haft jobbsökaraktiviteteri utbildningen än SAGA-deltagarna.Samarbetet mellan arbetsförmedlingen och folkhögskolan rör främstområden som information till och rekrytering av deltagare samt uppföljningav deltagarnas studier i s.k. trepartssamtal. I trepartssamtalentar arbetsförmedlingen hjälp av folkhögskolan i sina samtal med deltagarna.Enligt enkätmaterialet anser de flesta arbetsförmedlingar och folkhögskoloratt samarbetet fungerar bra. I våra intervjuer framkommer dockatt samarbetet ofta är personberoende och att fastställda rutiner skulleha underlättat samarbetet. Vi noterar att arbetsförmedlingen och folkhögskolaninte varit direkta avtalsparter i folkhögskoleinsatserna vilketenligt vår bedömning har försvårat arbetsförmedlingens styrning avinsatserna.1 SCB:s Register över totalbefolkningen RTB11

Hur är insatserna utformade?Insatsernas utformning för ungdomar och övriga deltagareFolkhögskolorna har i regel anpassat kurserna till deltagarnas behovoch förutsättningar. En introduktionsdel har ofta inlett kursen där behovenav och motivationen till studier har identifierats. De flesta folkhögskolorhar utformat kärnämneskurser integrerat med andra moment.Enligt enkäten till folkhögskolor har skolorna till övervägande del haftde klassiska folkbildningsämnena samhällskunskap och svenska sommycket vanliga inslag i kurserna. Engelska och särskilt matematik harvarit relativt ovanliga inslag i SAGA-utbildningen medan de har varitmer frekventa i Ungdomsplatskursen. Exempel på inslag i kursernasom inte är kärnämnen är t.ex. estetiska ämnen (t.ex. bild, musik) ochfrisk- och hälsovård. Utmärkande för många skolor är också inslag avpersonlig utveckling i utbildningen. Syftet är att stärka individernassjälvkänsla, förmåga att hitta ett mål i tillvaron och ge struktur ochrutiner i det dagliga livet.Enkäterna till deltagare och folkhögskolor visar att ungefär hälften avSAGA-deltagarna har praktikinslag i undervisningen trots att insatsenfrån början var tänkt att enbart innehålla teoretiska studier. Det harvisat sig att särskilt äldre i SAGA-insatsen behöver mer arbetsstärkandeinslag i utbildningen för att på nytt kunna knyta kontakter medarbetslivet. En stor del av deltagarna i Ungdomsplatserna har ocksåpraktik i sin utbildning även om fler folkhögskolor koncentrerar sig påatt komplettera deras kunskaper i kärnämnen.Folkhögskolorna har i kursernas jobbsökaraktiviteter betonat träning iatt skriva CV och ansökningar, intervjuträning och inslag för att lärasig hur arbetsmarknaden fungerar. Viss tid har skolorna också avsatt åtdeltagarna att söka jobb. Flertalet intervjuade folkhögskolor anser dockatt jobbsökandet är deltagarnas eget ansvar.Studieformens bidrag till deltagarnas möjlighet att fullföljautbildningenBakgrunden till att regeringen har bedömt folkhögskolorna som lämpligautförare av aktuella insatser är att folkhögskolan av en del forskarebedöms ha en pedagogisk studieform/arbetssätt som är lämplig för12

studieovana personer. För att kunna besvara uppdragsfrågan om vadsom har bidragit till deltagarnas möjlighet att fullfölja utbildningen harvi dels studerat forskningen inom området, dels frågat deltagarna i insatserna.Efter att ha studerat ett antal forskningsstudier bedömer vi det svårt atturskilja folkbildningens ”särart”. Forskningen är kluven där en falangmenar att ”särarten” består av en egen ”pedagogisk studieform” medanen annan falang mer betonar den ”pedagogiska studiemiljön” på folkhögskolansom det speciella.Folkhögskolan har enligt forskningen alltid anpassat sig till det omkringliggandesamhället, individerna och deras behov. Det innebär ettvariationsrikt innehåll och organisering av undervisningen. Eftersomfolkhögskolan inte behöver följa läroplaner eller sätta betyg finns detstörre förutsättningar att anpassa undervisningen till den enskilde deltagarenän i andra skolformer.I vår undersökning framkommer att folkhögskolan och deltagarna delvishar olika uppfattning om folkhögskolans studieform. Folkhögskolanmenar att grupparbete, studiebesök och problembaserade studier ärvanliga undervisningsformer. SAGA deltagarna betonar däremot atttraditionell föreläsning är den vanligaste formen men att även grupparbeteoch självstudier förekommer i relativt hög grad. Deltagarna iUngdomsplatserna uppger självstudier som den vanligaste undervisningsformen,därefter föreläsning och grupparbete. Deltagarnas uppfattningom hur undervisningen utformats understödjer den gren iforskningen som säger att själva arbetssättet i folkhögskolan inte skiljersig åt särskilt mycket från andra skolformer.Det finns även forskningsstudier som anger att den pedagogiska studieformenvarierar mellan olika folkhögskolor och olika lärare på sammafolkhögskola precis som det gör inom andra skolformer, t.ex. Komvux.Kraven på Komvux medför dock ett högre tempo och medger inte attlika mycket tid ägnas åt elevernas personlighetsutveckling som påfolkhögskolan.De deltagare som har fullföljt folkhögskoleutbildningen i SAGA och iUngdomsplatserna betonar att det främst är lärarnas engagemang och13

gemenskapen med studiekamrater som har bidragit till att de genomförtutbildningen. Enligt enkätstudien är också benägenheten att fullföljastudierna större om man har en individuellt utarbetad studieplanpå folkhögskolan.Studiemiljön och gemenskapen med studiekamrater som en positivfaktor för vistelsen på folkhögskola bekräftas av en falang av forskningen.Det intensiva umgänget med andra deltagare på folkhögskolanförklarar till stora delar att studiemiljön i folkhögskolan upplevs annorlundaän i andra skolformer. Vi bedömer att den sammanhållna undervisningenoch deltagare som följs åt under studietiden gör att folkhögskolanmer liknar ungdomsgymnasiet än den traditionella vuxenutbildningen.Eftersom lärarnas engagemang lyfts fram av deltagarna som en faktortill trivsel har vi översiktligt undersökt vilka krav som idag ställs påfolkhögskoleläraren. Vi kan konstatera att det idag inte finns någrabehörighetskrav på folkhögskolläraren utöver ordinarie lärarbehörighet.Det finns inte några gemensamma krav på att en folkhögskolelärareska ha en särskild folkhögskoleutbildning som passar målgruppenpå folkhögskola och som skulle kunna garantera en viss undervisnings-eller lärstil i folkhögskoleutbildningen.Det tycks som att deltagarnas positiva bedömning av lärarnas engagemanginte klart framkommer i alla forskningsresultat. Vissa studieranger att pedagogiska samtal inte förekommer i särskild stor utsträckningpå folkhögskolan. Engagemanget mellan lektionerna är dock svårtatt observera i olika studier. Vi har inte heller i vår deltagarundersökningkunnat belägga hur lärarnas engagemang skiljer sig från övrigaskolformer. Vi kan dock utifrån intervjuer och viss forskning konstateraatt lärarstilen varierar mellan folkhögskolorna precis som inomandra skolformer.Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att det inte är studieformen ellerarbetssättet som har bidragit till deltagarnas möjlighet att fullfölja utbildningen.Folkhögskolans studiemiljö i form av goda förutsättningarför gruppsamhörighet tycks däremot ha betydelse för trivseln på folkhögskola.Den stora skillnaden jämfört med andra skolformer är dock14

den individuella anpassningen till aktuell målgrupp som möjliggörs avatt folkhögskolan inte behöver följa läroplaner eller sätta betyg.Studieomdömen, behörighet och kompetensintygInom sin ordinarie utbildningsverksamhet utfärdar folkhögskolanfrämst studieomdömen och behörighetsintyg. I ett studieomdöme bedömerfolkhögskolan elevernas studieförmåga och hur man kan tillgodogörasig fortsatt utbildning. Eleverna får ett poängvärde på en fyrgradigskala som kan användas vid ansökan till universitet eller högskola.Eleverna utgör en egen urvalsgrupp vid antagningen.Studieomdöme kan de elever få som fullföljer minst 30 veckor av enallmän kurs. Behörighetsintyg till fortsatta studier på exempelvis högskolages de som genom en allmän kurs har fullgjort en motsvarandetreårig gymnasieutbildning. Behörighetsintyg för fortsatta studier kanockså ges i ett enskilt ämne beroende på vilket utgångsläge den enskildeeleven hade vid starten på folkhögskola.För den vanlige SAGA- eller Ungdomsplatsdeltagaren är den tid dennemaximalt kan delta i en folkhögskolekurs för kort tid (26 veckor) föratt kunna få ett studieomdöme eller behörighetsintyg. Folkbildningsrådethar därför tagit fram ett s.k. kompetensintyg för deltagarna i folkhögskolesatsningarna.Av enkäterna framgår att kompetensintyget harett begränsat värde både när deltagarna söker jobb och när vidare studierplaneras. Intyget anger endast vad deltagarna har gjort underdenna tidsperiod men inte hur de har tillgodogjort sig utbildningen.Hur bedömer deltagarna insatserna?Deltagarnas uppfattning om utbildningenI genomsnitt är ca 70 procent av deltagarna i SAGA och Ungdomsplatsernanöjda med utbildningen vid folkhögskolan. Den höga tillfredsställelsenhos deltagarna som konstateras i vår studie och i andra studierbedömer vi till stor del kan tillskrivas studiemiljön på folkhögskolanmed sammanhållna studiedagar och studiegrupper. I jämförelsemed den kommunala vuxenutbildningen vet vi att folkhögskolan ocksåhar annorlunda prestationskrav. Vidare visar enkätstudien att studietaktenpå vissa folkhögskolor är lägre i aktuella insatser än i folkhögskolansallmänna kurser. Vid intervjuer med folkhögskolor och från15

viss forskning framkommer även att studietakten är lägre på folkhögskolajämfört med den kommunala vuxenutbildningen.Folkhögskolans flexibilitet och anpassning till individens önskemålkan betraktas som positiv ur individens synvinkel men kan också varaen risk för inlåsning i folkhögskolekursen eftersom kursen inte uppmuntrartill att aktivt söka jobb och självmant avbryta vistelsen pågrund av t.ex. ett tidsbegränsat arbete. Av enkätstudien framgår attmellan 50 och 75 procent av deltagarna inte alls eller i liten utsträckninghar ägnat tid åt att söka jobb. Å andra sidan visar Ams sökandeundersökningatt arbetslösa i program tycks söka arbete i ungefär sammaeller lägre omfattning jämfört med deltagarna i folkhögskolesatsningarna.Vi noterar att deltagarnas tillfredsställelse med folkhögskolekursernainte generellt tycks ta sig uttryck i en ökad benägenhet att söka jobbefter avslutad insats. Bland både deltagare i SAGA och Ungdomsplatsernaär det vanligaste svaret att motivationen att söka arbete är oförändrad.En orsak kan vara att insatsens effekt är kortvarig och snabbtavtar när folkhögskoleinsatsen är avslutad. Eftersom man inte hellerkan styrka förvärvad ökad kompetens för potentiella arbetsgivare ökarinte heller motivationen till att söka jobb.I vår enkät frågade vi också de deltagare som fått en anställning vilkenbetydelse folkhögskolestudierna har haft för deras nuvarande anställningmed eller utan stöd. För drygt 60 procent av deltagarna har folkhögskolestudiernai låg grad haft betydelse för att få nuvarande anställning.Folkhögskolestudiernas begränsade betydelse för att få en anställningkan bero på att folkhögskolans insatser till stor del är en stärkandeinsats som har betydelse för självkänslan och välbefinnandet.Detta kan ha inverkat vid anställningen utan att deltagaren är medvetenom detta. Det har också framkommit vid insamlandet av enkäterna attvissa deltagare enbart ser åtgärden som en kort vägledande insats medfå inslag av utbildning vilket inte ökar meriterna för en anställning.För en majoritet av SAGA-deltagarna har intresset att studera vidareinte ökat efter folkhögskolestudierna. Särskilt de äldre ser inte studiersom en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Intresset för fortsattastudier har däremot ökat hos en del i Ungdomsplatserna. Här har16

ca 40 procent uppgett att intresset för studier har ökat medan ca 25 procentredan var intresserade innan de påbörjade utbildningen.Hur påverkar insatserna möjligheten till arbete ellerstudier?Insatsernas påverkan på deltagarnas möjlighet att få arbete ellerbenägenhet att studera vidare i förhållande till andra insatserEn konsult har på Statskontorets uppdrag undersökt insatsernas påverkanpå möjligheten att få ett arbete och benägenheten att studera vidare.Effekterna av folkhögskolesatsningarna har uppskattats genom attmäta om det finns någon skillnad i sysselsättning för deltagare i SAGAoch Ams Ungdomsplatser och andra jämförbara personer i aktivitetsgarantinrespektive jämförbara arbetslösa ungdomar och ungdomar iprogram som inte deltagit i insatserna.En genomgående tendens i mätningen av resultaten för SAGA-insatsenär att deltagarna har en något lägre andel i arbete utan arbetsmarknadspolitisktstöd än sina jämförelsepersoner. Skillnaderna är relativt småoch pendlar mellan 1–2,5 procent vid olika tidpunkter. Exempelvis harSAGA-deltagarna 24 månader efter att folkhögskoleinsatsen påbörjadesen lägre andel i arbete utan arbetsmarknadspolitiskt stöd än jämförelsepersonerna(12,1 mot 13,3 %) men en något högre andel i arbetemed stöd (29,4 mot 28,7 %). Jämförelsepersonerna synes i något störreutsträckning ha funnit en lösning där man kunnat lämna aktivitetsgarantinoch få arbete utan stöd medan SAGA-deltagarna oftare är kvarinom aktivitetsgarantin eller i arbete med stöd.Andelen som bedriver studier inom det reguljära utbildningsväsendetuppgår bara till några procent för både SAGA-deltagare och jämförelsepersoner(1,7 % mot 2,3 %).Deltagarna i Ungdomsplatserna har ett sämre utfall än andra arbetslösaungdomar både när det gäller arbete utan stöd och med stöd. 26 procentav deltagarna i Ungdomsplatserna och 31 procent av jämförelsepersonernahar fått arbete utan stöd 12 månader efter kursstarten. Motsvarandesiffror för arbete med stöd är 2,9 procent respektive 3,6 procent.Värt att notera är att jämförelsepersonerna har fått fler fasta hel-17

tidsarbeten medan deltagarna i Ungdomsplatserna har fler tillfälligaarbeten eller deltidsarbeten.Framför allt noterar vi dock att en större andel av deltagarna i Ungdomsplatsernaär engagerade i reguljära studier, 19 procent mot 8 procentför jämförelsepersonerna. Uppenbarligen har Ungdomsplatsernafungerat som en språngbräda mot vidare studier för ett antal deltagare.Detta kan tolkas som antingen en effekt av Ungdomsplatserna ellersom att personer som var intresserade av studier har valt Ungdomsplatsernaframför andra åtgärder eller att aktivt söka arbete. Av vår deltagarenkätframgår att ca 25 procent var intresserade av att studeravidare redan innan insatsen. Antingen kan deltagandet i Ungdomsplatsernaha hjälpt dem att realisera detta intresse eller så skulle de hastuderat vidare även utan Ams Ungdomsplatser. Detta kan innebära atteffekten av folkhögskolestudierna överskattas. De deltagare i Ungdomsplatsernasom har studerat vidare har främst fortsatt med gymnasiestudier,de allra flesta på folkhögskola.Av våra intervjuer med folkhögskolor har det framkommit en förklaringtill att studiemotivationen inte ökat mer. Till viss del beror det påatt ungdomar är en heterogen grupp som kräver olika insatser och attdärför en del ungdomar i Ungdomsplatserna inte alls är intresserade avteoretiska studier utan strävar mer mot en praktisk yrkesinriktning. Detfinns också ungdomar som har sociala problem och behöver andra insatserän utbildning i någon form.Låg studiemotivation kan också bero på att deltagarna oftast intekunnat få något intyg om höjd kompetens som krävs för tillträde tillandra studier än folkhögskolestudier. Det visar sig också av deltagarenkätenoch intervjuerna med folkhögskolor och arbetsförmedlingar attdeltagarna i folkhögskoleutbildningarna har en relativt låg benägenhetatt ta studielån för att finansiera fortsatta studier på egen hand. Deltagarnakommer i flera fall från studieovana hem utan tradition attskuldsätta sig för utbildning.Granskar vi enkätresultatet inom SAGA-gruppen för att bedöma vilkainslag i utbildningen som har påverkat deltagarnas möjligheter att fåjobb noterar vi att ju högre inslag av praktik eller yrkesorienterade inslagsom ingick i utbildningen ju större var möjligheten till arbete. Det18

förefaller som om en ökad arbetsmarknadsorientering i SAGA-insatsenvar betydelsefull för att deltagarna skulle få ett arbete efter insatsen.Samma tendens återfinns i enkätunderlaget för Ungdomsplatserna meninte i lika hög grad. Däremot kan man här tydligare urskilja att jobbsökaraktiviteteri form av intervjuträning och skrivning av CV och personligabrev påverkat andelen ungdomar som har fått jobb positivt.Folkhögskolans bidrag och kostnader för insatserna och enjämförelse med kostnaderna för KomvuxutbildningVid en värdering av folkhögskoleinsatserna bör även kostnaderna förinsatserna bedömas. Folkhögskolornas ersättning för SAGA och Ungdomsplatsernabaserar sig på samarbetsavtal som ingåtts mellan Amsoch Folkbildningsrådet. Vi konstaterar att statsbidraget för en deltagarei folkhögskoleinsatsen i sex månader är 43 800 kronor vilket i genomsnittväl täcker folkhögskolans kostnader för insatserna.Som en referens till statens kostnader för SAGA och Ungdomsplatsernahar vi även gjort en översiktlig jämförelse med kostnaderna för denkommunala vuxenutbildningen. Den visar att statens kostnader förSAGA och Ungdomsplatserna blir ca 10 400 kronor högre per år ochdeltagare än kommunens kostnader för Komvuxdeltagaren per år.Vi har inom ramen för detta uppdrag inte kunnat jämföra kostnaderna irelation till utbildningens resultat eftersom vår studie inte omfattar enundersökning om utbildningen av Komvux. Däremot kan vi konstateraatt eleverna i Komvux vanligtvis på egen hand söker sig till studier ochdärför torde vara mer angelägna om att få behörighet än deltagarna ifolkhögskoleinsatserna. Detta talar för att en kostnadsjämförelse är tillKomvux fördel. Beaktar man däremot deltagarnas olika studiemotivationoch förkunskaper som torde kräva större lärarinsatser på folkhögskolan,bör kostnadsskillnaderna tolkas med försiktighet.Generella slutsatser och erfarenheter avundersökningen• Ett entydigt mål påverkar insatsens utformning och förbättrar möjligheternaatt uppfylla målen. Om det finns ett mål med två olikainnebörd, dvs. studier och arbete, riskerar insatsens utformning attbli mindre strategisk i förhållande till målet.19

• Mer noggrann identifiering av behov i den individuella handlingsplanenoch tidigare insatser leder till bättre måluppfyllelse.• Det är den lokala arbetsförmedlingen som bör upphandla de förberedandeinsatserna som planeras. Ett avtalsförhållande mellanarbetsförmedlingen och en uppdragstagare medför att krav på utförandetkan tydliggöras men också att en struktur för samarbeteoch uppföljning kan preciseras.• En förberedande insats med mål att deltagarna ska få arbete bör förlångtidsarbetslösa vara inriktad mot praktik och självstärkande inslag.Den förberedande insatsen bör snarast följas av arbetsmarknadspolitiskaåtgärder som står arbetsmarknaden närmare eller attdeltagaren får hjälp med att lägga upp en detaljerad studieplan förteoretiska eller yrkesinriktade studier som efterfrågas på arbetsmarknaden.• Problemen med att personer har en för låg teoretisk utbildningsnivåför att bli efterfrågade på arbetsmarknaden bedömer vi intebör lösas med särskilda arbetsmarknadspolitiska utbildningsinsatser.Studiemotivationen är central för att lyckas i studier och därförbör studier på grundskole- och gymnasienivå bygga på eget valoch syfta till att ge behörighet. En viktig uppgift för arbetsförmedlingenär att identifiera de arbetslösas faktiska utbildningsbehovoch studieintresse för att utbildning ska bli till nytta för individensjälv och samtidigt vara samhällsekonomiskt lönsam. Finns de rättaförutsättningarna bör arbetsförmedlingen vägleda de arbetslösaatt hitta lämpliga utbildningsvägar och utbildningsanordnare inomutbildningsväsendet som kan tillgodose deras behov. Vi bedömeratt särskilt för arbetslösa med låg utbildning kan folkhögskolansordinarie kurser vara ett alternativ för arbetsförmedlingen attrekommendera.• Det är en fråga för regeringen att värdera nyttan av att inom ramenför arbetsmarknadspolitiken ge ekonomiskt stöd till långtidsarbetslösaunder en del av den planerade studietiden för att nå behörighet.Från samhällsekonomisk synvinkel är det viktigt att finansieringenger incitament till vidare studier och på sikt leder till egen20

försörjning och samtidigt kan betraktas som rättvis i förhållandetill andra studerandekategorier.Förslag:Sammanfattningsvis kan vi notera att folkhögskolestudierna har gettett mervärde för deltagarna eftersom 70 procent av deltagarna är nöjdamed kurserna. Den höga tillfredsställelsen har dock inte gett någoneffekt på möjligheten att få jobb. Vi bedömer att det arbetsmarknadspolitiskavärdet av insatserna är ringa eftersom utbildningen är för kortför att ge behörighet, de förvärvade kunskaperna inte kan styrkas ochinsatsernas mål, organisering och utformning inte varit ändamålsenlig.Det är därför tveksamt om studierna ökar de arbetslösas anställningsbarhetpå arbetsmarknaden. SAGA-deltagarnas benägenhet att övergåtill yrkesinriktade studier eller studera vidare på gymnasienivå har inteheller ökat och varit begränsad för deltagarna i Ungdomsplatserna. Enförklaring är att insatserna varken ger behörighet till högre studier ellerintyg om högre uppnådd kompetens och att deltagarna har en relativtlåg benägenhet att ta studielån. Därutöver bedömer vi att betydelsen aveget val och studiemotivation har underskattats i organiseringen av insatserna.Mot bakgrund av resultaten från utvärderingen finner Statskontoret attSAGA-insatsen inte ska förlängas i sin nuvarande utformning. Det ärinte heller motiverat att föreslå en ny ungdomssatsning liknande AmsUngdomsplatser. Folkhögskolans ordinarie verksamhet bör iställetkunna vara ett av alternativen att rekommendera till långtidsarbetslösasom är intresserade av att studera. Vi bedömer att ordinarie kursverksamhetinom folkhögskolan ger mer incitament att fullfölja gymnasiestudier.21

1 Inledning1.1 BakgrundSedan maj 2002 har det varit möjligt att anvisa arbetslösa personer inskrivnai aktivitetsgarantin till studier på folkhögskola. Dessa personerhar i normalfallet varit utan arbete under långa perioder. De har ofta enkort grundutbildning långt tillbaks i tiden och med varierande resultat.För att dessa personer ska känna sig motiverade till nya studier harregeringen ansett det väsentligt att studieformen är anpassad till derasbehov och förutsättningar. Regeringen har bedömt folkhögskolan somen bra skolform för denna kategori av personer.Den s.k. SAGA-satsningen på folkhögskolan står för Särskild aktivitetsgarantiutbildningoch genomförs inom ramen för det arbetsmarknadspolitiskaprogrammet ”Förberedande utbildning”. Aktivitetsgarantinvänder sig till personer som är 20 år eller äldre, som söker arbetegenom arbetsförmedlingen och är eller riskerar att bli långtidsinskrivnai minst 24 månader.I juli 2005 fattade regeringen beslut om att även arbetslösa ungdomar iåldern 20–24 år som inte fullföljt sina gymnasiestudier kan anvisas tillstudier på folkhögskola. Insatsen har pågått till och med december2006.Syftet med utbildningarna är främst att ge arbetslösa baskunskaper somkrävs för att kunna påbörja yrkesinriktade studier eller kunna återgå tillarbetslivet. Tyngdpunkten i kurserna ska vara kärnämnen. Jobbsökaraktiviteterunder utbildningstiden ska anordnas i skolorna i arbetsförmedlingarnasregi.1.2 UppdragetRegeringen gav i maj 2006 Statskontoret uppdrag att utvärdera densärskilda folkhögskolesatsningen för arbetslösa inskrivna i aktivitetsgarantinoch för arbetslösa ungdomar mellan 20–24 år. Uppdragetåterfinns i bilaga 1.23

Statskontoret ska belysa hur insatserna uppfattades av deltagarna,arbetsförmedlingens roll i insatserna och hur Folkbildningsrådet ochfolkhögskolorna har uppfattat uppdraget. Vidare ska vi beskriva insatsernasutformning och om det finns skillnader i upplägg mellanungdomar och övriga deltagare. Vi ska även undersöka om och hurstudieformen har bidragit till deltagarnas möjlighet att fullfölja utbildningen.En studie ska genomföras över hur studierna på folkhögskolanhar påverkat deltagarnas möjligheter att få ett arbete eller benägenhetatt övergå till yrkesinriktade studier.Slutligen ska Statskontoret utifrån denna studie och tidigare forskninginom området bedöma det arbetsmarknadspolitiska värdet av satsningen.I detta ingår att bedöma hur satsningen kan förbättras genom enannorlunda utformning eller om den bör riktas mot andra målgrupperoch om satsningen bör förlängs eller ej.1.3 Våra utredningsmetoderFör att söka svar på frågorna i uppdraget har vi arbetat med flera metoder.Vi har skickat ut enkäter till folkhögskolor, arbetsförmedlingaroch deltagare i såväl SAGA som Ams Ungdomsplatser. Vi har vidaregenomfört intervjuer vid sju folkhögskolor och sju arbetsförmedlingar,ett par kommuner, Sveriges kommuner och landsting och forskare mederfarenhet av folkhögskolan. Vidare har vi tagit del av forskning somgjorts om och kring folkhögskoleverksamheten. Vi har i vårt analysarbeteäven använt oss av registerdata från Ams och SCB över deltagarnai SAGA och Ungdomsplatserna. Som underlag till utredningenhar vi även tagit del av årsredovisningar, rapporter, samarbetsavtal ochannat relevant underlag om folkhögskolesatsningarna.Rapporten har utarbetats av: Monica Rupprecht Hjort, projektledareMargareta Axén Andersson, Thomas Sandström (under perioden 1.5–31.12 2006) och Jenny Soukkan (under perioden 1.6–15.8 2006). Enreferensgrupp bestående av Claes Elmgren, Anna Karlgren och IngridSkare har lämnat synpunkter på utredningen.24

Genomgång av forskningsmaterial och tidigare studierFör att belysa folkhögskolans studieform och om och på vilket sätt denskiljer sig från annan utbildning har vi gått igenom tidigare forskningoch studier kring folkhögskolan och dess insatser i både deras reguljäraverksamhet och deras insatser för arbetslösa. Litteraturförteckning återfinnsi bilaga 2.Enkät till folkhögskolor och arbetsförmedlingarVi gick i oktober 2006 ut med en enkät till 99 folkhögskolor och 102arbetsförmedlingar som enligt uppgift har varit engagerade i SAGArespektive Ams Ungdomsplatser och som under åren 2005 och 2006haft minst 8 deltagare anvisade till sig. Arbetsförmedlingarna valdes ututifrån kriteriet att de låg i närheten av de aktuella folkhögskolorna ochhade anvisat någon eller några deltagare dit. Svarsfrekvensen är tillfredsställande.85 folkhögskolor och 71 arbetsförmedlingar har svarat.Enkätfrågorna återfinns i bilaga 3 och 4. Resultatet av enkätundersökningenhar arbetats in under de olika avsnitten i rapporten och kommenterastillsammans med svar från deltagarenkät, intervjuer vid folkhögskoloroch arbetsförmedlingar m.m.Intervjuer med företrädare för folkhögskolor ocharbetsförmedlingarVi har intervjuat företrädare för sju folkhögskolor, sex på plats och entelefonintervju. Lika många representanter för arbetsförmedlingarnaintervjuades också och där genomfördes sex på plats och en via telefon.Representanterna på folkhögskolan bestod främst av rektorn ochverksamhetsansvarig för SAGA och Ams Ungdomsplatser samt iblandnågon lärare. På respektive arbetsförmedling intervjuade vi kontorschefenoch några handläggare för SAGA och Ams Ungdomsplatser.Urvalet av skolor utgick ifrån att vi skulle få en spridning av folkhögskoloröver landet samt få olika inriktning och upplägg på kurser. Vihar valt att främst besöka folkhögskolor som har haft många deltagareunder åren då folkhögskoleinsatserna har pågått. De arbetsförmedlingarvi intervjuade var de som anvisade deltagare till de folkhögskolor vihade kontakt med.Intervjuerna var semistrukturerade, dvs. de utgick från en i förväg fastställdfrågeguide för att se till att samma frågeområden blev belystamed samtliga intervjuade personer. Därutöver gavs intervjupersonerna25

tillfälle att fritt berätta om sina erfarenheter och synpunkter. De frågeområdensom togs upp var utbildningens inriktning och utformning, deolika aktörernas roller och samarbetet mellan arbetsförmedling ochfolkhögskola.Övriga intervjuerFör att få belyst hur kommunens ansvar ser ut för vuxenutbildning ochsamarbete i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder har vi intervjuatdels företrädare för Sveriges kommuner och landsting samt en kommun.Syftet med dessa intervjuer var bl.a. att diskutera var gränsernabör gå mellan kommunernas och arbetsförmedlingens ansvar för vuxnasutbildning.Enkät till deltagareFör att kunna svara på hur deltagarna uppfattar folkhögskolesatsningen,vad den omfattade för dem samt hur det har gått för dem efter studiernahar vi låtit Statistiska Centralbyrån (SCB) genomföra en deltagarundersökningbland ett stratifierat urval av deltagare i SAGA ochAms Ungdomsplatser under 2005 och 2006 (t.o.m. 31 juli). Nästan4 000 av de drygt 5 400 personer som deltagit i SAGA under dennaperiod valdes ut till enkätundersökningen. Av de drygt 600 som deltagiti Ams Ungdomsplatser fick samtliga enkäten. Svarsfrekvensenuppgår till 55 procent (2410 personer) bland SAGA-deltagarna och 36procent (236) av deltagarna i Ams Ungdomsplatser.I de tabeller som redovisas i rapporten har både urvalsfel och bortfallsfelreducerats genom att använda ett uppräkningsförfarande. Somhjälpvariabler i detta uppräkningsförvarande har ett antal variableranvänts, bl.a. ålder, födelseland och kön. Enkäten och en kortfattadteknisk beskrivning av undersökningen finns i bilaga 5 och 6. Beroendepå det stora bortfall som finns i enkätundersökningen, framför alltvad gäller ungdomsgruppen så bryts i allmänhet inte svaren ned påundergrupper som t.ex. kön, ålder och födelseland. I vissa fall närresultaten dock är samstämmiga för SAGA- och Ungdomsplatsgruppeneller där resultaten per undergrupp avviker mycket från resultatet församtliga i undersökningen redovisar vi även undergrupper.26

För samtliga SAGA-deltagare ligger medelfelet 2 på ett eller ett parprocentenheter. För Ams Ungdomsplatser ligger medelfelet på mellantvå och fem procentenheter. För de frågor där endast en delpopulationav SAGA-deltagarna respektive deltagarna i Ungdomsplatserna harsvarat (t.ex. de som har fått jobb alternativt de som påbörjat enutbildning) stiger medelfelet till omkring fyra procentenheter förSAGA-deltagarna och omkring åtta för Ungdomsplatserna. Det äralltså i synnerhet när Ungdomsplatserna redovisas för delpopulationersom det finns osäkerheter i svaren.Analys av registerdataVi har undersökt insatsernas påverkan på möjligheten att få ett arbeteoch benägenheten att studera vidare. I effektstudien använder vi oss avde registerdata som finns tillgängligt över samtliga personer i aktivitetsgarantinoch arbetslösa ungdomar med uppgift om bl.a. kön, ålder,födelseland, utbildningsbakgrund, tid i arbetslöshet, lokal arbetsmarknadoch sysselsättning (6, 12, 24 och 32 månader efter påbörjad åtgärd).Vi har anlitat en konsult (Karl Martin Sjöstrand) för att matchadeltagarna i SAGA och Ams Ungdomsplatser med jämförbara arbetslösapersoner som inte deltagit i dessa åtgärder. Matchningsstudien harskett med hjälp av s.k. regressionsanalyser.SAGA-deltagarna har således jämförts med andra personer i aktivitetsgarantinoch deltagarna i Ungdomsplatserna har bedömts i förhållandetill andra arbetslösa ungdomar och ungdomar i program i åldern 20–24år. Om andelen i sysselsättning skiljer sig mellan deltagarna i folkhögskolesatsningarnaoch jämförelsepersonerna kan det bero på SAGAinsatsenrespektive Ungdomsplatserna eller på att grupperna skiljer sigåt i andra viktiga avseenden, till exempel personliga karaktäristika,lokal arbetsmarknad och tid i arbetslöshet. För att kunna handskas meddetta problem har vi matchat fram inskrivna i aktivitetsgarantin respektiveandra arbetslösa ungdomar som inte deltagit i folkhögskoleinsatsernamen som i övrigt är så lika deltagarna som möjligt. Utifrån befintligstatistik har vi sedan skapat en jämförelsegrupp som överensstämmermed SAGA- respektive Ungdomsplatsgruppen i en rad avseendensom kan påverka möjligheterna att få arbete. Eventuella skillnaderi utfall mellan deltagarna i SAGA respektive Ungdomsplatserna2 Det intervall inom vilket det ”sanna” värdet med 95 procents sannolikhet har beräknatsligga utifrån en rad olika antaganden.27

och jämförelsegrupperna kan då tolkas som en effekt av folkhögskoleinsatserna.Det finns dock karaktäristika som inte kan fångas in genomregisterdata och som gör att de som anvisas till folkhögskoleinsatsernasystematiskt kan skilja sig från dem som anvisas. Det kan t.ex. handlaom motivation och studieförmåga. Närmare beskrivning av metod återfinnsi bilaga 7.28

2 Ansvaret för insatser för arbetslösaAnsvaret för vuxenutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendetåvilar främst kommunerna. Staten ansvarar via Arbetsmarknadsverket(AMV) för de statliga arbetsmarknadspolitiska programmen som syftartill att göra arbetslösa personer mer anställningsbara, bl.a. genom attanvisa till den kommunala vuxenutbildningen eller köpa utbildningarpå grundskole- och gymnasienivå.Den ena insatsen som vi har utvärderat vänder sig till långtidsarbetslösapersoner i aktivitetsgarantin som har ofullständiga kunskaper pågrundskole- eller gymnasienivå. Dessa har sedan 2002 kunnat kompletterasina kunskaper via insatsen Särskild aktivitetsgarantiutbildning,SAGA. Från hösten 2005 till sista december 2006 har arbetsförmedlingenäven kunnat erbjuda arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 åren plats inom insatsen Ams Ungdomsplatser. Ungdomarna har enofullständig gymnasieutbildning och ska inom insatsen kompletterasina kunskaper i kärnämnen på gymnasienivå.I detta kapitel sammanfattar vi kort hur styrningen skiljer sig mellandet reguljära utbildningsväsendet och folkhögskolan, folkhögskolansverksamhet och slutligen kommunernas kontra statens ansvar för vuxnapersoner med låg utbildning. Syftet är att ge en referensram till detvå arbetsmarknadspolitiska insatserna.2.1 Styrning av kommunernas vuxenutbildning ochfolkbildningenFolkbildningen i förhållande till det reguljära utbildningsväsendetRent formellt skiljer sig styrningen av folkbildningen och folkhögskolornafrån styrkedjan inom det reguljära utbildningsväsendet. Denreguljära skolan har frihet att välja innehåll och arbetssätt för att nå demål som staten satt upp. Skolorna, kommunerna och staten följer påolika sätt upp och utvärderar verksamheten för att se att målen nås. Förfolkbildningen anger staten på ett övergripande plan syftet och bidrarmed medel. Folkhögskolan är dock inte bunden till centralt fastställdaläroplaner, utan anordnarna lägger själva fast målen för verksamheten.29

Folkhögskolan beslutar själv om kursutbud och kursplaner och utgår istora delar från deltagarnas nivå och erfarenheter vid kursupplägget.Statens stöd till folkbildningen har som syfte att: 3• stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin• bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituationoch skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen• bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- ochutbildningsnivån i samhället, och• bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivetVerksamheter som i särskilt hög grad utgör motiv för statens stöd ärbl.a. den gemensamma värdegrunden, alla människors lika värde ochjämställdhet mellan könen, det mångkulturella samhällets utmaningar,det livslånga lärandet, kulturen, tillgänglighet för funktionshindrade,folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa. Vi kan konstatera attdet i förordningen inte längre explicit framgår att arbetslösa och personermed utländsk bakgrund är en prioriterad grupp för statens stöd tillfolkbildningen. Folkbildningen ska själv genom uppföljning och utvärderingåterrapportera sin verksamhet till regeringen. Statliga begränsadeutvärderingar ska göras med täta mellanrum (oftare än vart femte årvilket gällde före 2006) kompletterat av djupare analyser vid behov. 4Den senaste fristående utvärderingens slutbetänkande lämnades år2004. 5Folkbildningsrådet är en ideell förening med tre organisationer sommedlemmar, Folkbildningsförbundet, Sveriges Kommuner och Landstingoch Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO). Folkbildningsrådetsroll är att besluta vilka studieförbund och folkhögskolorsom ska få statsbidrag samt följa upp och utvärdera verksam-3 SFS 1991:977, Förordning om statsbidrag till folkbildning, ändrat syfte from 1 feb2007)4 Prop 2005/06:192, Lära, växa, förändra. Regeringens proposition om folkbildningen5 SOU 2004:30, Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbund ochhögskolor30

heten. Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport om styrning ochkontroll av folkbildningen pekat på risker med Folkbildningsrådetsolika roller. Folkbildningsrådet ska bevaka statens intressen samtidigtsom rådet bevakar de egna medlemmarnas intressen. 6 Även Statskontorethar utrett Folkbildningsrådets roll 7 och bl.a. pekat på behovet attförtydliga ansvarsfördelningen mellan staten och rådet.2.2 FolkhögskolorTill folkbildningen räknas folkhögskolor och studieförbund. Idag finns105 folkhögskolor som är knutna till olika folkrörelser, ideella organisationer,stiftelser eller föreningar och 43 folkhögskolor som drivs avlandsting eller regioner. Folkbildningen får statsbidrag för sin verksamhet.De olika folkhögskolorna har en egen profil som ska avspeglas i kursutbudoch i kursövergripande teman. Många folkhögskolor kan erbjudainternat och utbildningen vänder sig huvudsakligen till vuxna över 18år. Folkhögskolorna kan dock ta emot elever under 18 år inom ramenför det individuella gymnasieprogrammet.Folkhögskolan anordnar både långa och korta kurser. Till de långa kurserna,som pågår mer än 15 dagar, hör allmän kurs och särskild kurs.De allmänna kurserna är brett upplagda och har inga särskilda inträdeskrav.Till de särskilda kurserna som är mer special- och ibland yrkesinriktadeställs däremot ibland krav på förkunskaper eller arbetsprov.Folkhögskolan har rätt att ge studieomdömen och behörighetsintygsom kan ses som en form av validering där man väger samman kunskaperförvärvade i olika skolformer och yrkesverksamhet. Studieomdömenkan ges efter 30 veckors heltidsstudier och bedömer studieförmågan.Intyg om behörighet för högskolestudier kräver minst en årslångkurs på folkhögskolan. Allmänna kurser på ett, två eller tre årleder till behörighet till högskolestudier beroende på vilket utgångslägeden enskilde deltagaren hade vid starten på folkhögskola. Ett år på all-6 Riksrevisionsverket (1999), Folkbildning styrning och kontroll7 Statskontoret (2003:15), Folkbildningsrådets myndighetsroll31

män kurs utgör 34 veckors heltidsstudier. 8 Behörighet kan ges i enstakaämnen för kortare kurser än ett år.Bedömningssystemet skiljer sig från den offentliga skolans genom attbetyg inte ges i enstaka kurser, utan eleven får ett samlat omdöme fören helårskurs. 9 I intyget om grundläggande behörighet intygar folkhögskolanatt den studerande har kunskaper motsvarande grundskolan ochgymnasieskolan. Omdömen kan sättas årligen, men lämnas normalt utnär den studerande lämnar skolan.Folkhögskolans omdömen kan ses som information om den studerandesförmåga att bedriva studier och bedömer dennes förutsättningar atttillgodogöra sig fortsatt utbildning. Bedömningen ska grundas på iakttagelserfrån så många bedömare som möjligt och ska avse varierandetyper av arbetsuppgifter och arbetssituationer och är en gemensam bedömningsom görs av den pedagogiska personalen. 10Vid ansökan till högskola och universitet utgör folkhögskolestuderandeen egen urvalsgrupp. I folkhögskolegruppen konkurrerar de sökandegenom ett poängvärde. Det sammanfattande omdömet följer poängvärdena;utmärkt studieförmåga (4), mycket god studieförmåga (3),god studieförmåga (2) och mindre god studieförmåga (1).2.3 Folkbildningsrådet och folkbildningens historiköver insatser för arbetslösaFolkhögskolans utbildning för arbetslösa har funnits sedan länge. Statenhar vid sidan av det allmänna bidraget till folkhögskolan lämnatsärskilda bidrag för utbildning av arbetslösa sedan början av 1990-talet. En sådan utbildningsinsats var den så kallade ALA-verksamheten11 som pågick under fem år.8 Uppgift från SCB:s och Folkbildningsrådets enkätundersökning om folkhögskolansintäkter och kostnader för år 20059 www.skolverket.se10 Riktlinjer för studieomdömen, Folkbildningsrådet (2001)11 arbetslöshetsanslag (ALA)32

I och med att folkhögskolorna engagerades i Kunskapslyftet så inordnadesdet särskilda bidraget i denna satsning. Kunskapslyftet pågickmellan 1997 och 2002 och hade vuxna arbetslösa som en prioriteradmålgrupp. Satsningen på arbetslösa inom ramen för folkhögskolansutbildningsinsatser fortsatte även efter att Kunskapslyftet avslutats. Dåanvändes det särskilda bidraget till särskilda utbildningsinsatser förpersoner som är eller riskerar att bli arbetslösa. Kravet på arbetslösheteller risk därför togs bort ungefär samtidigt som den särskilda aktivitetsgarantiutbildningen(SAGA), infördes. Denna insats sker inomramen för aktivitetsgarantin i samverkan med Ams och riktas till långtidsarbetslösa.Deltagarna anvisas till utbildningen av arbetsförmedlingen.2.4 Kommunernas kontra statens ansvar för vuxnapersoner med låg utbildningKommunerna är enligt skollagen 12 skyldiga att följa upp ungdomar iåldern 16–20 år som inte går i gymnasieskolan och erbjuda dem åtgärder,t.ex. gymnasieutbildning via en praktikplats eller ungdomsgymnasietsindividuella program. En handlingsplan ska helst utarbetasför att identifiera vilka ungdomar som berörs och hur kommunensarbete ska läggas upp. Skolverket har under 2005 följt upp uppföljningsansvaret13 och konstaterat att mindre än hälften av landets kommunerhar en handlingsplan.Motsvarande uppföljningsansvar finns inte för personer över 20 år.I stället för ett uttalat uppföljningsansvar i skollagen ska ”kommunenaktivt verka för att nå de personer i kommunen som har rätt till grundläggandevuxenutbildning för att motivera dem att delta i utbildningen”.När det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildningska ”kommunen informera om möjligheten samt verka för attvuxna deltar i utbildningen”.12 SFS 1985:110013 Skolverket: Information om icke skolpliktiga ungdomar – det kommunala uppföljningsansvaret,dnr 2005:334133

Den kommunala vuxenutbildningen består av en grundläggandevuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.Den grundläggande utbildningen syftar till att ge vuxna sådanakunskaper och färdigheter som behövs för att delta i samhälls- ocharbetsliv. Den ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier. Dengymnasiala vuxenutbildningen syftar till att ge vuxna kunskaper ochfärdigheter på motsvarande nivå som gymnasieskolan. Påbyggnadsutbildningensyftar till att ge vuxna sådan utbildning som leder till enny nivå inom deras yrke eller till ett nytt yrke.Den grundläggande utbildningen har varje invånare rätt till och kommunenhar således skyldighet att tillhandahålla en sådan. Den gymnasialaoch påbyggnadsutbildningen är frivillig för kommunen att anordna.Som tidigare nämnts ger staten också statsbidrag till folkbildningenoch folkhögskolans ordinarie verksamhet. Allmän kurs på folkhögskolakan ge behörighet till högskolestudier. Därutöver finns bl.a.särskilda kurser som ofta är yrkesinriktade.Arbetsmarknadsutbildning är ett av de statliga arbetsmarknadspolitiskaprogram som AMV ansvarar för. Det ska vara yrkesinriktat. Dessutomansvarar AMV för att tillhandahålla komplementär förberedande utbildningsom en del i det arbetsmarknadspolitiska programmet Förberedandeeller orienterande utbildning. Dessa syftar bland annat till attkomplettera deltagarnas kunskaper på grundskole- och gymnasienivåför att t.ex. underlätta övergångar till reguljära yrkesutbildningar elleryrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. De två insatserna SAGAoch Ams Ungdomsplatser som vi har haft att utvärdera ingår i programmetFörberedande eller orienterande utbildning.I det reguljära utbildningssystemet finansierar den vuxne eleven i normalfalletstudierna med hjälp av studiemedel som består av en bidragsdeloch en lånedel. Inom de arbetsmarknadspolitiska programmen fåreleven i vissa fall aktivitetsstöd för sitt uppehälle under studietiden. Såär fallet för SAGA och Ams Ungdomsplatser.34

2.5 Statskontorets kommentarerStyrningen av det reguljära utbildningsväsendet skiljer sig frånstyrningen av folkhögskolanFör folkbildningen anger staten på ett övergripande plan syftet ochbidrar med medel. Folkhögskolan anger sina egna mål och behöverinte följa läroplaner eller sätta betyg som är regel i andra skolformer.Det ger folkhögskolan en större frihet att anpassa sig till individernasbehov och intressen.Det finns en gråzon mellan utbildningsväsendet och dearbetsmarknadspolitiska utbildningsinsatsernaSyftet med SAGA och Ungdomsplatserna är enligt vår bedömningsnarlikt med syftet för den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolansordinarie verksamhet, vilket innebär att det finns en gråzonmellan kommunerna och staten och mellan ordinarie utbildningsverksamhetoch arbetsmarknadspolitiska insatser när det gäller ansvaret förvuxna med kort utbildning.Det finns därför en risk att resurserna delvis dubbleras och inte användspå mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva sätt.35

3 Den särskilda folkhögskolesatsningen förarbetslösaI kapitlet redovisar vi målet för insatserna såsom de är formulerade avregeringen, Ams och Folkbildningsrådet och hur detta stämmeröverens med hur arbetsförmedlingar och folkhögskolor har tolkat måletoch uppdraget. Vi redogör också för finansieringen av insatsen ochAms och Folkbildningsrådets riktlinjer och gemensamma utgångspunkter.3.1 Mål med den särskilda folkhögskolesatsningenAktivitetsgarantin är ett paraplyprogram inom arbetsmarknadspolitikenför dem som riskerar att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen.Programmet ska innehålla individuellt anpassade aktiviteter på heltidför personer som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna på arbetsförmedlingen.Detta inkluderar förberedande utbildningsinsatser ellerarbetsmarknadsutbildning. Garantin ska också säkerställa att de arbetslösahar löpande kontakter med arbetsförmedlingen och kontinuerligtsöker arbete. All denna intensifierade verksamhet syftar till att hjälpade arbetslösa att få en bestående förankring på den reguljära arbetsmarknaden.En väg dit kan även gå via reguljära studier. En rundgångmellan åtgärd i aktivitetsgarantin och tid i arbetslöshet ska motverkas.Regeringen beslutade år 2002 att arbetslösa inom aktivitetsgarantinskulle, som en förberedande åtgärd, ges möjlighet att studera vid folkhögskola.Ett av regeringens motiv var att de bedömde folkhögskolansom en bra skolform för denna kategori av arbetslösa. Enligt regeringensregleringsbrev till AMS är syftet med utbildningen främst att gelångtidsinskrivna arbetslösa baskunskaper som krävs för att kunna påbörjayrkesinriktade studier eller kunna återgå till arbetslivet. Tyngdpunkteni kurserna ska vara baskunskaper på grundskolenivå eller ikärnämnen på gymnasienivå. Inför år 2005 underströk regeringen ibåde budgetpropositionen och regleringsbrevet till Ams att jobbsökaraktiviteterska anordnas under utbildningstiden.37

SAGA-insatsen får i normalfallet omfatta högst sex månaders heltidsstudier.För personer över 50 år får anvisningstiden vara 12 månader.Även personer med arbetshandikapp eller med utländsk bakgrund fårvid behov anvisas en längre period än sex månader. Arbetsförmedlingenanvisar deltagare till utbildningen och verksamheten bedrivs avfolkhögskolorna.SAGA-deltagarna skiljer sig från övriga elever på folkhögskolan eftersomdeltagarna går där på olika villkor och förutsättningar. SAGA-deltagarnaär anvisade av arbetsförmedlingen, är oftare studieovana ellerinte motiverade till studier från början. De har även en lång arbetslöshetsperiodbakom sig, är många gånger mindre initiativrika och harofta tappat självförtroendet. Detta ställer krav på bemötande, undervisningoch kursinnehåll som i vissa delar avviker från ordinarie undervisning.En anpassning måste i större utsträckning göras till individensoch SAGA-gruppens erfarenheter, intresse och kunskapsnivå. Det kanockså innebära att innehållet och utformningen av kursen varierar mellanolika SAGA-kurser på samma folkhögskola.Utbildningsinsatser vid folkhögskolor för arbetslösa ungdomar mellan20-24 år, hädanefter kallad Ams Ungdomsplatser, som är den andrafolkhögskoleinsatsen vi har haft att utvärdera, vänder sig till arbetslösaungdomar som inte är inskrivna i aktivitetsgarantin men som varitarbetslösa i minst tre månader. Insatsen beslutades av regeringen somtemporär för 2005 men förlängdes därefter till slutet av 2006. En i vårpropositionenplanerad förlängning till 2007 stoppades av den nyaregeringen hösten 2006.Denna insats omfattade ungdomar mellan 20–24 år som saknar fullföljdgymnasieutbildning. Enligt regeringen är syftet att erbjuda lågutbildadeungdomar en chans att skaffa sig baskunskaper i kärnämnen pågymnasienivå för att kunna påbörja en yrkesinriktad utbildning eller fåett arbete. Även här var anvisningstiden till utbildningen maximalt sexmånader. Regeringens beslut om folkhögskolesatsningen för ungdomarinnehöll inget explicit om jobbsökaraktiviteter.Ams Ungdomsplatser riktar sig således till ungdomar som behöverkomplettera sina teoretiska kunskaper på gymnasienivå för att bli anställningsbaramen som ofta även behöver mer struktur i det dagliga38

livet. Detta kräver en viss anpassning av folkhögskolans undervisningmen liknar mer folkhögskolans ordinarie kurser än SAGA-kurserna.I båda insatserna får den arbetslöse aktivitetsstöd under studietidenmotsvarande arbetslöshetskassa. Den som inte är berättigad till ersättningfrån arbetslöshetskassa får ett lägre belopp.3.2 Riktlinjer och gemensamma utgångspunkterSAGA och Ungdomsplatserna bygger på samarbetsavtal mellan Amsoch Folkbildningsrådet. Ams och Folkbildningsrådet har också kommitöverens om gemensamma utgångspunkter och rutiner för genomförandetav verksamheten. Utgångspunkterna behandlar bl.a. målgrupp, utbildningsinriktning,samverkan mellan folkhögskolor och arbetsförmedlingenvid rekrytering av deltagare samt uppföljning av verksamheten.I riktlinjerna anges att jobbsökaraktiviteter ska bedrivas för SAGAdeltagarnaparallellt med utbildningen där deltagaren ska kunna utnyttjaarbetsförmedlingens resurser vad gäller Internettjänster samt få hjälpmed att fokusera på och följa den individuella handlingsplanen. Jobbsökaraktiviteteringår däremot inte i de gemensamma utgångspunkternaför Ungdomsplatserna.Folkbildningsrådets och Ams riktlinjer anger också utbildningsinriktningen.Utbildningen på grundskolenivå avser folkhögskolans allmännakurs som ger behörighet till gymnasieskolan. Allmän kurs på gymnasienivåär studier i ämnen som svenska (eller svenska som andraspråk), engelska, matematik, samhällskunskap, naturkunskap, religionskunskap,idrott och hälsa samt estetisk verksamhet.I bilaga till samarbetsavtalet mellan Ams och Folkbildningsrådet angesatt målet är att stimulera deltagarna inom Ungdomsplatserna att studeraför att skaffa sig kunskaper och behörighet motsvarande gymnasiekompetens.14 Ett kvantitativt mål sattes också för ungdomarna sominnebar att 70 procent skulle ha arbete 90 dagar efter avslutad utbild-14 Bilaga 2 i samarbetsavtalet mellan Ams och Folkbildningsrådet år 2005–2006,2005–09-1439

ning eller ha börjat i reguljär utbildning eller arbetsmarknadsutbildning.Något motsvarande mål finns inte för SAGA-insatsen.Tanken är att folkhögskolorna först ska marknadsföra sig och sin utbildninggentemot arbetsförmedlingarna och sedan samarbeta medförmedlingen genom att bl.a. ha gemensamma informationsträffar föraktuell målgrupp. Det är arbetsförmedlingen som slutligen beslutar omvilka som får delta i utbildningen. Styrande vid valet av deltagare skavara den enskildes individuella handlingsplan. Ams och Folkbildningsrådetska följa upp verksamheten både gemensamt och genom sinarespektive kanaler. Folkbildningsrådet har bl.a. anlitat oberoendeforskare och utvärderare som studerat berörda insatser.Ett gemensamt utvecklingsområde för Ams och Folkbildningsrådet harvarit att ta fram ett kompetensintyg för deltagare som genomgått folkhögskolestudierinom ramen för SAGA och Ungdomsplatserna. Motivethar varit att ett ordinarie studieomdöme inte kan utfärdas för dessadeltagare eftersom utbildningen är kortare än 30 veckors heltidsstudier.Folkbildningsrådet har därför under 2005 utvecklat rutiner för att utfärdakompetensintyg. Intyget redogör främst för omfattningen av kursen,vilka ämnen som har studerats och om jobbsökaraktiviteter ochpraktik har ingått i kursen. Intyget utfärdas inte obligatoriskt vid kursavslututan måste begäras av den enskilde deltagaren.3.3 Aktörernas tolkning av målet och uppdragetFolkbildningsrådetFolkbildningsrådet menar att SAGA-satsningen är en fortsättning ochutvidgning av den roll folkhögskolan även tidigare har haft för arbetslösaoch som syftade till att rusta den enskilde och öka dess chanser attbåde få och behålla ett arbete. Rådet uppfattar att som ett led i detta skaden huvudsakliga inriktningen på insatsen vara att personer med kortoch ofullständig grundskole- eller gymnasieutbildning ska kunnakomplettera sina kunskaper i de vanligaste kärnämnena. Ett annat syfteär att höja självförtroendet hos dem som varit arbetslösa länge. Etttredje syfte är att tillsammans med arbetsförmedlingar genom olikajobbsökaraktiviteter öka möjligheterna för deltagarna att återgå tillarbetsmarknaden. För Ungdomsplatserna är tyngdpunkten att komplet-40

tera deltagarnas kunskaper på gymnasienivå och att få en struktur ivardagen mer uttalad. Arbetslösa ungdomar ska genom utbildningenskaffa sig kunskaper och behörighet motsvarande gymnasiekompetens.Folkhögskolor och arbetsförmedlingarEnligt såväl folkhögskolor som arbetsförmedlingar är det viktigastemotivet för både SAGA och Ungdomsplatserna, att höja deltagarnassjälvförtroende, vilket framgår av följande figur. Arbetsförmedlingaroch folkhögskolor är relativt eniga om att detta motiv är mycket viktigtäven om folkhögskolorna tycker så i högre grad än arbetsförmedlingarna.Därefter anser såväl arbetsförmedlingarna som folkhögskolorna attökade möjligheter att få ett jobb är mycket viktigt för SAGA-deltagare.Arbetsförmedlingarna uppger arbetsmotivet som mycket viktigt ävenför Ungdomsplatserna, till skillnad från folkhögskolorna som i högregrad anger andra motiv som mycket viktiga såsom att ge struktur i vardagen,komplettera kunskaper och motivera till fortsatta studier.Figur 3.1Andel av folkhögskolor och arbetsförmedlingar somuppger följande skäl som mycket viktiga för att anvisadeltagare till folkhögskolesatsningen (alla motivskulle värderas)100%90%80%70%60%50%40%30%20%10%0%Andel FHS Andel AF Andel FHS Andel AFSAGAUngdomsplatsernaHöjasjälvförtroendetGe struktur ivardagenFör att kunna taett arbeteKom pletterakunskaperMotivera tillfortsatta s tudier41

Vi kan även se att såväl folkhögskolor som arbetsförmedlingar angeratt komplettera kunskaper är viktigare för deltagare i Ungdomsplatsernaän för deltagarna i SAGA. Att motivera till vidare studier ansersåväl arbetsförmedlingar som folkhögskolor vara mindre viktigt inomSAGA än inom Ungdomsplatserna.Folkhögskolan bedömer vidare i betydligt högre grad att bättre strukturoch rutin i vardagen är mycket viktiga motiv för deltagarna i Ungdomsplatserna.Att färre arbetsförmedlingar gör denna bedömning, kanbero på att folkhögskolorna som har en daglig kontakt med de arbetslösahar sett att detta är ett behov hos många unga.3.4 Ams årliga uppföljning av resultatetAms ska årligen redovisa resultatet av folkhögskolesatsningen till regeringenmed uppgifter om antalet deltagare, hur medlen använts, vilkeninriktning kurserna har och vilka folkhögskolor som arrangerat utbildningarna.I redovisningen rapporterar Ams vilken sysselsättningsstatus deltagarnahar 90 dagar efter avslutad insats, dvs. hur många som har fått arbetemed eller utan stöd och hur många som har påbörjat studier i detreguljära utbildningsväsendet eller fortsatt i andra arbetsmarknadspolitiskaprogram. Under åren 2002–2006, den period som Ams hittills harredovisat till regeringen, har merparten av deltagarna i SAGA övergåtttill ett annat arbetsmarknadspolitiskt program. De deltagare som harfått ett reguljärt arbete utan stöd uppgår till mellan 4 och 9,5 procentoch de som har övergått till reguljära studier mellan 1 och 2,5 procent.Ams framhåller att det är för den äldre ålderskategorin, deltagare mellan55–60 år, som insatsen har varit mest framgångsrik. I den åldersgruppenhar flest fått arbete, till övervägande delen dock arbete medolika former av anställningsstöd.Ams har ännu inte redovisat någon uppföljning av Ams Ungdomsplatser.42

3.5 Finansiering och omfattning av insatsenRegeringen har under åren 2002 till 2006 beslutat att medel inom Amsanslag för köp av arbetsmarknadsutbildning till ett fastställt högsta beloppfår avsättas för SAGA. I en ändring i Ams regleringsbrev för2005 angav regeringen att Ams inom samma utgiftsområde därutöverfick använda högst 30 miljoner kronor sammanlagt under 2005 och2006 för motsvarande syfte som SAGA för ungdomar i åldern 20–24år, kallad Ams Ungdomsplatser.Ams ska efter rekvisition utbetala medlen till Folkbildningsrådet somfördelar pengarna till de olika folkhögskolorna utifrån deras ansökanatt genomföra utbildning för arbetslösa inom aktivitetsgarantin och förarbetslösa ungdomar. För att utnyttja resurserna så effektivt som möjligtgör Folkbildningsrådet uppföljningar och omfördelning av medelmellan skolorna ett par gånger per år. Ej utnyttjade medel p.g.a. attantalet platser inte fullbelagts eller att deltagare har hoppat av utbildningenåterbetalas till Ams. Arbetsförmedlingen betalar därutöver uregen tilldelad budget aktivitetsstöd till deltagarnas uppehälle och kan,om ekonomiska resurser finns, även betala för resor eller internatboende.Det senare har dock endast gjorts för enstaka deltagare.SAGA och Ungdomsplatserna utgjorde i storleksordningen 5–10 procentav folkhögskolornas verksamhet år 2005. Omfattningen av statsbidragetoch antal deltagare för de år som SAGA och Ams Ungdomsplatserhar genomförts framgår av följande tabell.43

Tabell 3.1ÅrAntal deltagare och statsbidrag för folkhögskolesatsningarnaSAGA och Ams Ungdomsplatser föråren 2002–2006Antaldeltagareper år 1)SAGABeslutatstatsbidrag(Mkr)Fördelatstatsbidrag(Mkr)Antaldeltagareper årAms UngdomsplatserBeslutatstatsbidrag(Mkr)Fördelatstatsbidrag(Mkr)2002 2045 120 45 - - -2003 4424 120 96,6 - - -2004 6952 120+60 4 157,8 - - -2005 8400 180 174 305 2) 20 4,22006 8320 180+50 4 166,1 1077 10 3) +10 4) 28,5Summa 30 141 5) 830 639,5 1382 40 32,71)Folkbildningsrådets årsberättelser2)Fr.o.m. hösten 20053)Sammanlagt avsattes 30 mkr för 2005 och 2006 i regleringsbrev dec 20054)Tilläggsbeslut av regeringen5)Antalet unika deltagare är troligtvis något lägre än summan anger då en enskild person kan förekommaunder exempelvis både 2005 och 2006 i de fall de deltog över årsskiftet och finns medräknad under bådaåren.SAGA-deltagarna utgjorde under perioden 2005–2006 ca 12 procentav de personer som någon gång under samma period varit inskrivna iaktivitetsgarantin. Deltagarna i Ungdomsplatserna utgjorde under 2006mindre än en halv procent av de arbetslösa ungdomarna.Av bidraget till folkhögskoleinsatserna ska en del avsättas som förstärkningsbidragför deltagare med brister i svenska språket eller funktionshinder.Vidare ska en del av medlen avsättas för administrationoch uppföljning.3.6 Statskontorets kommentarerTudelat mål resulterar i otydlig styrningRegeringen har ett tudelat mål med insatserna, dels ska de leda tillarbete, dels till studier. Ams och Folkbildningsrådet har gjort vissaomtolkningar av målet och fokuserat mer på arbete för SAGA-deltagarnaoch mer på studier för deltagarna i Ungdomsplatserna. Arbetsförmedlingarnaär förhållandevis mer inriktade på arbetsmålet i bådainsatserna och folkhögskolorna mer på studiemålet. Dessa olika mål-44

sättningar kan påverka utformningen av insatserna och kan därmed inverkapå måluppfyllelsen.Finansieringsformen motverkar noggrann identifiering av behovFinansieringsformen innebär att arbetsförmedlingen inte behöver betalafrån egen budget för själva insatsen, dvs. folkhögskoleutbildningen,när man anvisar deltagare till folkhögskolan. Till skillnad mot mångaandra arbetsmarknadspolitiska insatser finansieras folkhögskoleinsatsendirekt från Ams. Detta kan påverka arbetsförmedlingarnas sätt attvärdera insatsen eftersom den redan finns tillgänglig och kan ses sombilligare än många andra insatser.45

4 Arbetsförmedlingens roll i ochuppfattning om insatsernaDetta kapitel omfattar huvudsakligen arbetsförmedlingens roll och deltagandei folkhögskoleinsatserna och hur de har utformats jämfört medintentionerna i riktlinjerna och samarbetsavtalet mellan Ams och Folkbildningsrådet.Arbetsförmedlingens och folkhögskolans syn på insatsenoch samarbete dem emellan m.m. beskrivs också.4.1 Arbetsfördelning mellan arbetsförmedlingen ochfolkhögskolanIdentifiering av behov i individuella handlingsplaner påarbetsförmedlingenArbetsförmedlingen ansvarar enligt riktlinjerna från Ams och Folkbildningsrådetför att anvisa deltagare till SAGA respektive Ungdomsplatsernautifrån de kriterier som gäller för att få delta i åtgärden. I dettaligger att utifrån den enskildes behov och individuella handlingsplanbedöma om en utbildning på folkhögskola är en lämplig åtgärd.Enligt deltagarenkäten ingick utbildningen i den individuella handlingsplanenför nära 60 procent av SAGA-deltagarna. 6 procent uppgeratt de inte hade någon individuell handlingsplan. För de som avbrötstudierna och de med eftergymnasial utbildning ingick utbildningen iplanen i något lägre omfattning.Av deltagarna i Ungdomsplatserna uppger något färre, 46 procent, attutbildningen ingick i den individuella handlingsplanen. Av naturligaskäl var det färre (31%) bland dem med treårig gymnasiebakgrund därstudier vid folkhögskola ingick i den individuella handlingsplanen.14 procent av deltagarna i Ungdomsplatserna uppger att de inte hadenågon individuell handlingsplan, vilket är mer än dubbelt så stor andelsom bland SAGA-deltagarna. En orsak till att deltagarna i Ungdomsplatsernai högre grad saknar handlingsplaner kan bero på att de varitinskrivna på arbetsförmedlingen under en kortare period. Ams regel-47

verk säger dock att alla inskrivna ska ha en individuell handlingsplaninom 3 månader.En individuell handlingsplan ska innehålla tydliga mål för individensom följs upp med jämna mellanrum. Det har inte gått att undersökahur pass väl individens behov har identifierats i handlingsplanen och ivad mån handlingsplanen används för att följa upp om målen uppfylls.Av intervjuerna att döma verkar handlingsplanen dock inte användassom ett aktivt styrmedel för att nå individens mål.Anpassning av studier i individuella studieplaner på folkhögskolanFolkhögskolans ansvar är att genomföra en utbildning för de olika målgruppernautifrån syftet att ge arbetslösa baskunskaper i bland annatkärnämnen anpassat utifrån den enskildes behov och förutsättningar.Häri ingår att skolan utifrån sin erfarenhet ska lägga upp utbildningenför att nå målen med insatsen. Folkhögskolan ansvarar också för attinformera arbetsförmedlingen om utbildningen och folkhögskolansverksamhet och att informera tilltänkta deltagare om utbildningen. Ettsätt att anpassa kurserna efter deltagarnas behov är att upprätta individuellastudieplaner där folkhögskolan kan beakta individens erfarenheteroch intressen för att sedan tillsammans kunna sätta mål för utbildningen.84 procent av folkhögskolorna uppger att de upprättarindividuella studieplaner för såväl deltagare i SAGA som deltagare iUngdomsplatserna.Deltagarnas svar på om de har haft en individuell studieplan undertiden på folkhögskola avviker från folkhögskolornas. Bland SAGAdeltagareuppger 32 procent att folkhögskolan upprättade en individuellstudieplan för deras studier. Av deltagarna i Ungdomsplatsernauppger 40 procent att en sådan görs. Intressant att notera är att de somfullföljde studierna i högre grad hade en studieplan än de som hoppadeav studierna.Skillnaden mellan andelen folkhögskolor som uppger att individuellstudieplan upprättas och andelen deltagare som uppger detta kan beropå att det som folkhögskolan bedömer vara en individuell studieplaninte uppfattas som en sådan av den enskilde deltagaren. Skillnadenmellan skolornas och deltagarnas svar är dock så stor att det är troligt48

att de skolor som uppger att en individuell studieplan upprättas inte hargjort det för alla elever eller kursperioder.Jobbsökaraktiviteter under tiden på folkhögskolanVid våra kontakter med arbetsförmedlingar och folkhögskolor har vierfarit att ansvaret för jobbsökaraktiviteter varierar och beror på vilkenarbetsfördelning arbetsförmedlingen och den enskilda folkhögskolankommer överens om. Enligt riktlinjerna är det arbetsförmedlingen somhar ansvar för jobbsökaraktiviteter för SAGA-deltagare medan sådanaaktiviteter inte uttryckligen ingår i Ams Ungdomsplatser.Folkhögskolorna är i relativt stor omfattning engagerade i jobbsökaraktiviternaunder tiden på folkhögskola, vilket framgår av tabellennedan.Tabell 4.1Ansvarsfördelning för jobbsökaraktiviteter undertiden på folkhögskolaSvar frånSvar frånarbetsförmedlingar folkhögskolor%%Ansvarig för jobbsökaraktiviteternaSAGAUngdomsplatsernaFolkhögskolan 37 22 40Arbetsförmedlingen 18 25 22Gemensamt 39 28 35Jobbsökaraktiviteteringår inte i kursenSAGA+ Ungdomsplatserna6 25 (svarsalternativetsaknades förfolkhögskolan)Svar saknas - - 2Totalt antal svarande 51 32 85För SAGA är det minst vanligt att arbetsförmedlingen ensam haransvar för jobbsökaraktiviteterna under tiden på folkhögskolan.Vanligast är ett gemensamt ansvar eller att folkhögskolan har ansvaret.För Ungdomsplatserna uppger en fjärdedel av arbetsförmedlingarna attde ansvarar för jobbsökaraktiviteterna. Det verkar således vara någotvanligare att arbetsförmedlingen har detta ansvar för deltagare i Ungdomsplatsernaän för SAGA-deltagarna. Det kan bero på att jobbsökaraktiviteterenligt Ams och Folkbildningsrådets samarbetsavtal inte in-49

går i denna satsning och att arbetsförmedlingarna för dessa deltagaretar ett större ansvar för att hjälpa till med detta.Trots att jobbsökaraktiviteter ska ingå i SAGA uppger sex procent avarbetsförmedlingarna att det inte gör det. För Ungdomsplatserna anger25 procent av arbetsförmedlingarna att det inte ingår vilket också bättreöverensstämmer med riktlinjerna som Ams och Folkbildningsrådet harutarbetat för ungdomarnas folkhögskoleutbildning. Dock har mer än enfemtedel av arbetsförmedlingarna svarat att folkhögskolan har ettansvar för jobbsökaraktiviteter inom Ungdomsplatserna.Att jobbsökaraktiviteterna i stor utsträckning sköts av folkhögskolornaär även något som vi har erfarit vid våra intervjuer. Enligt samarbetsavtaletska jobbsökaraktiviteter för SAGA-deltagare genomföras avarbetsförmedlingen under studietiden. Detta stämmer inte alltid överensmed verkligheten. När folkhögskolan utformar kursen läggs oftatid in för jobbsökaraktiviteter. Det kan dels utgöras av träning i attskriva CV och ansökningar och träna inför anställningsintervjuer, delsbestå i att deltagaren under viss avsatt tid under studieveckan på egetansvar söker arbete. Någon uppföljning av det senare görs dock intealltid från folkhögskolans sida. Arbetsförmedlingen har ingen möjlighetatt kontrollera att deltagarna som går folkhögskolekursen sökerarbete utan har förutsatt att detta sköts av folkhögskolan. Folkhögskolanå andra sidan ser inte detta som sin uppgift.Värt att notera är att definitionen av jobbsökaraktiviteter synes skiljasig åt mellan folkhögskolor och arbetsförmedlingar och att skolornasoch förmedlingarnas förväntningar på varandra därigenom blir orealistiska.Någon definition finns heller inte i styrdokumenten.4.2 Arbetsförmedlingens anvisningstid av deltagaretill folkhögskolesatsningarnaEnligt regeringsbeslutet för såväl SAGA som Ungdomsplatserna kanarbetsförmedlingen i normalfallet anvisa deltagare i högst sex månader.För arbetslösa i aktivitetsgarantin som är äldre än 50 år och arbetslösamed funktionshinder eller språksvårigheter kan den maximalaanvisningstiden förlängas till tolv månader. Den tid som arbetsförmed-50

lingen anvisar de arbetslösa varierar dock, både mellan SAGA ochUngdomsplatserna och mellan olika arbetsförmedlingar.Vi har vid våra intervjuer med arbetsförmedlare erfarit att det finnsolika syn på hur lång tid man bör anvisa till åtgärderna, beroende påvad man anser att SAGA och Ungdomsplatserna ska användas till.Betraktar man det som en utbildningsinsats anvisar man under en längreperiod. Ser man det mer som en coachinginsats för att förstärka möjligheternatill att få ett jobb, tenderar anvisningstiden att bli kortare.I följande figur redovisas hur lång tid deltagarna som fullföljt utbildningenhar deltagit i studierna vid folkhögskola, vilket i praktikenmotsvarar den tid de anvisats till studierna av arbetsförmedlingen.Figur 4.1Hur länge deltog du i utbildningen på folkhögskolan?(De som fullföljde utbildningen)50%Andel av deltagarna40%30%20%10%Mindre än 1 månad1-3 månader4-6 månaderMer än 6 månader0%SAGA n=3379 Ams Ungdomsplatser n=341Den vanligaste anvisningstiden är enligt deltagarna 4–6 månader, vilketstämmer relativt väl med den tid arbetsförmedlingarna uppger attde anvisar deltagarna till folkhögskola. En förvånansvärt stor andel hardock gått högst 3 månader. Det finns indikationer på att dessa insatsermer är kurser av vägledande karaktär än studier i kärnämnen. Det harvid insamlandet av enkätstudien bl.a. framkommit att relativt mångadeltagare inte anser att de gått någon utbildning på folkhögskola utanendast deltagit i en kortare kurs som arbetsförmedlingen anordnar. Endeltagare som har gått en kurs på högst tre månader av vägledande51

karaktär upplever kanske inte detta som att de har deltagit i en utbildningi kärnämnen.Ungefär en fjärdedel av deltagarna har gått längre tid än sex månader.Av SAGA-deltagarna har personer födda utanför Norden och i vissmån även personer med arbetshandikapp gått mer än sex månader istörre omfattning än övriga. Detta är ganska naturligt då regelverketmedger att kurstiden för personer med arbetshandikapp och personermed utländsk ursprung får förlängas till 12 månader.4.3 Arbetsförmedlingens kontakter med deltagareoch inblandade aktörerArbetsförmedlingens kontakt med deltagarna under tiden påfolkhögskolaI stort sett alla arbetsförmedlingar har i varierande omfattning kontaktmed såväl SAGA-deltagare som deltagare i Ungdomsplatserna undertiden på folkhögskolan. I följande figur framgår att kontakterna vanligtvishålls ett par gånger per kvartal.Figur 4.2Hur ofta träffar er arbetsförmedling vanligtvisdeltagarna i SAGA respektive Ams Ungdomsplatser?50%40%30%20%1 gång/v1-2 ggr /mån1-2 gg/kvartalMer sällanIngen kontakt10%0%Andel av Af n=51 Andel av Af n=32Träff med SAGA-deltagareTräff med deltagare iUngdomsplatserna52

Som synes träffar arbetsförmedlingarna mer sällan deltagarna i Ungdomsplatsernaän SAGA-deltagarna. De klart vanligaste orsakerna tillkontakterna med de arbetslösa under tiden på folkhögskola är uppföljningav studier och planering av kommande insatser. Först på tredjeplats uppges att arbetsförmedlingarna använder tiden för jobbsökaraktiviteter.För deltagare i Ungdomsplatserna är andelen som användertiden för jobbsökaraktiviteter ännu lägre än för SAGA-deltagarna bl.a.mot bakgrund av att jobbsökaraktiviteter inte explicit ingår i satsningen.Svaren bekräftar bilden av att folkhögskolan har en minst lika storroll i jobbsökarverksamheten som arbetsförmedlingarna.I våra intervjuer bekräftas att arbetsförmedlingen värderar utbildningenhögre för ungdomar eftersom de har många arbetsår framför sig dåhögre utbildning kan efterfrågas. Uppföljning av studier blir därför särskildviktigt vid kontakterna med dem.Arbetsförmedlingens samarbete med folkhögskolanFörutom samarbete kring jobbsökaraktiviteter samarbetar arbetsförmedlingenoch folkhögskolan i varierande omfattning inom en radandra delar av folkhögskolesatsningen för arbetslösa.Vanligast är att folkhögskolan och arbetsförmedlingen samarbetarkring information. Mellan 63 och 87 procent av såväl arbetsförmedlingarsom folkhögskolor uppger även att de samarbetar kring rekryteringoch uppföljning. Planering är också ett relativt vanligt samarbetsområde.Mindre vanligt är samarbete kring praktikplatser, speciellt omdet gäller efter tiden på folkhögskola.53

Tabell 4.2. I vilka frågor samarbetar arbetsförmedlingen ochfolkhögskolan?SamarbetsområdenAndel folkhögskolorsomsamarbetar medarbetsförmedlingenAndel arbetsförmedlingarsom samarbetarom SAGAAndel arbetsförmedlingarsomsamarbetar omUngdomsplatsernaInformation 90 78 78Rekrytering 83 63 69Uppföljning 87 72 84Planering 56 63 56Praktikplatser under41 37 22tiden på folkhögskolaPraktikplatser eftertiden på folkhögskola18 26 19Vid en tidigare uppföljning 15 av SAGA uppgav ca två av tre folkhögskoloratt man samarbetade kring rekrytering av deltagare. Vår undersökningpekar på att antalet folkhögskolor som samarbetar med arbetsförmedlingeni denna fråga har ökat.Av våra intervjuer framgår att folkhögskolan i stor utsträckning vill attde arbetslösa deltagarna själva ska ha valt utbildningen på folkhögskolan,och man försöker bygga på frivilligheten även när det gällerdeltagarna i SAGA. Motivation till utbildning är avgörande för hur väldeltagarna lyckas. Finns inte denna måste folkhögskolan i början avkursen först övertyga om nyttan av utbildningen innan den egentligautbildningen kan påbörjas, vilket kan ta 1–2 månader.TrepartssamtalUtöver det samarbete som beskrivs ovan förekommer även s.k. trepartssamtal.Det vanliga svaret från arbetsförmedlingen är att folkhögskolanibland medverkar vid mötena mellan deltagare och arbetsförmedlingmedan drygt 20 procent uppger att folkhögskolan alltid medverkar.Mellan ca 15–30 procent av såväl arbetsförmedlingar somdeltagare uppger dock att folkhögskolan aldrig medverkar vid sådanaträffar.15 Folkbildningsrådet SAGA-projektet 2002, En uppföljning av folkhögskolornas utbildningarför deltagare inom aktivitetsgarantin. Rolf Bengtsson.54

Arbetsförmedlingens och folkhögskolans bedömning avsamarbetetDe flesta anser att samarbetet fungerar mycket bra eller bra även omarbetsförmedlingarna överlag anser att samarbetet fungerar bättre änfolkhögskolorna. Det är betydligt vanligare att folkhögskolor anser attsamarbetet fungerar mindre bra eller inte bra, än att arbetsförmedlingargör det, vilket framgår av följande figur.Figur 4.3Hur fungerar överlag samarbetet mellanarbetsförmedlingen och folkhögskolan?60%50%40%30%20%ArbetsförmedlingarnassvarFolkhögskolornas svar10%0%Mycket bra Bra Mindre bra Inte braAv våra intervjuer framgår att samarbetet ofta är personberoende. Flerafolkhögskolor framför att nya handläggare på arbetsförmedlingen kanförrycka ett inarbetat upplägg. De anser att det vore bättre att rutinerupprättades över hur samarbetet ska fungera. Olika arbetsförmedlareprioriterar också olika insatser vilket gör att anvisningar till folkhögskolanvarierar kraftigt mellan åren. Detta gör det svårt för folkhögskolanatt planera resurser till utbildningen. Å andra sidan kan arbetsförmedlingenuppleva att folkhögskolan planerar att ett visst antal deltagareska kunna anvisas under en viss period, utan att hos arbetsförmedlingenförankra hur stort behovet är.Ett annat problem är att trots vissa förhandskontakter med arbetsförmedlingenom vilken målgrupp som är tänkt att gå på folkhögskola kandet ibland bli helt andra deltagare som rekryteras till SAGA eller Ungdomsplatserna.Folkhögskolan får sällan information i förväg om vilkadeltagare som blir anvisade eller vilken bakgrund deltagarna har. Det55

innebär att kursen ofta måste börja med att deltagarna får berätta omsig själva och sina behov. Det medför att planeringen av kursen blirlidande och inriktningen kan behöva ändras till den nya gruppensbehov.Arbetsförmedlingarna i sin tur anpassar anvisningarna till hur arbetsmarknadenser ut för tillfället och personernas olika möjligheter att fåjobb på kort och lång sikt. Detta styr i stor utsträckning anvisningen tillfolkhögskolans utbildning för arbetslösa.Vid en uppföljning av SAGA-satsningen år 2002 som Rolf Berndtsongenomförde på uppdrag av Folkbildningsrådet tillfrågades 130 folkhögskolorhur de såg på samspelet mellan folkhögskolor och arbetsförmedlingar.20 procent svarade att det fungerade mycket bra. 36 procentsvarade att det fungerade dåligt eller mycket dåligt. Även omsvarsalternativen inte är helt överensstämmande med vår undersökningdrar vi ändå slutsatsen att från folkhögskolans horisont anser man attsamarbetet till viss del har förbättrats sedan år 2002, men att det fortfarandeär relativt många som är mindre nöjda med hur samarbetetfungerar. Vid det tillfället tillfrågades inte arbetsförmedlingarna, vilketgör att vi inte kan jämföra hur deras syn på samarbetet eventuellt harförändrats under åren.Arbetsförmedlingens påverkan på utbildningenEn form av samarbete är i vilken omfattning arbetsförmedlingen påverkarfolkhögskolans upplägg och inriktning av insatserna för de arbetslösa.Av följande figur framgår att mellan 22 och 40 procent av förmedlingarnai stor utsträckning påverkar folkhögskolans insats.56

Figur 4.4I vilken utsträckning påverkar er arbetsförmedlingfolkhögskolornas upplägg och inriktning av kursernai SAGA och Ams Ungdomsplatser?60%50%40%30%I stor utsträckningI liten utsträckningInte alls20%10%0%Påverkan inom SAGAPåverkan inom UngdomsplatsernaArbetsförmedlingarna påverkar SAGA-utbildningen i större omfattningän Ungdomsplatserna. Det är också vanligare att arbetsförmedlingarnainte alls påverkar folkhögskolans upplägg av Ungdomsplatsernajämfört med SAGA-utbildningen.Hur vissa arbetsförmedlingar har försökt påverka utbildningens utformningkan illustreras i följande beskrivning av våra intervjuer.I våra intervjuer vid sju arbetsförmedlingar framkommer att fleraarbetsförmedlare vill tillgodose det större vägledningsbehov somSAGA-deltagarna har i förhållande till andra personer i aktivitetsgarantin.Deltagarna har ofta inget mål för sin dagliga verksamhet. Här krävsdet insatser för att vägleda dem att hitta ett arbete att sträva mot. Tidoch resurser för daglig coaching är begränsad inom arbetsförmedlingenoch därför används många gånger folkhögskolor eller privata företagtill motivations- och vägledningsinsatser. Hos dessa arbetsförmedlareblir målet att skaffa arbete på kort sikt helt avgörande för SAGA-insatsensinriktning. Andra arbetsförmedlingar har också arbetsmålet ifokus men betonar mer utbildningen i kärnämnen som ett steg motmålet. Jobbsökning och praktik anses hos dessa ofta vara ett nödvändigtinslag under studietiden. En arbetsförmedling är helt överens medfolkhögskolan om att utbildningen är det centrala och att jobbsökaraktiviteterinte ska bedrivas under studietiden. Målet blir då att fylla57

deltagarnas vardag med en meningsfull sysselsättning som speciellt förvissa yngre kan leda till arbete på lång sikt.I intervjuerna har flera arbetsförmedlare uttryckt visst missnöje med attinte kunna påverka. De anser sig sakna reella möjligheter att påverkainriktningen eftersom inget formellt avtalsförhållande finns mellanarbetsförmedlingen och folkhögskolan. Några har också uttryckt att deinte får återrapporterat vad deltagarna gör i sin utbildning och omarbetsförmedlingens intressen har tagits tillvara i utbildningen. I någrafall återrapporteras inte heller deltagarnas frånvaro tillräckligt snabbtvilket innebär att en relativt lång period kan ha gått innan åtgärder kanvidtas.Den kritik som kommit till uttryck vid våra intervjuer återspeglas delvisi arbetsförmedlingens enkätsvar. Vi kan se att de arbetsförmedlingarsom samarbetar med folkhögskolan vid information, rekryteringoch uppföljning och i stor utsträckning påverkar folkhögskolans uppläggoch inriktning är mer nöjda med samarbetet med folkhögskolan änövriga. De som inte alls påverkar inriktningen är inte lika nöjda medsamarbetet som övriga men ändå övervägande nöjda. Det kan tolkassom att just påverkan på inriktningen inte känns lika viktigt för ett brasamarbete som de övriga samarbetsfrågorna.Folkhögskolan har också uttryckt ett visst missnöje med hur samarbetetmed arbetsförmedlingen fungerar. Ofta har flera handläggare påarbetsförmedlingen hand om olika deltagare. Det är därför, särskilt påstörre orter, svårt att hålla kontakten med arbetsförmedlingen och folkhögskolanhar i några fall begärt att få en SAGA-samordnare på arbetsförmedlingen.Detta har i vissa fall inte heller fungerat tillfredställandeeftersom denne samordnare i sin tur måste hålla sig ajour med mångaolika handläggares verksamhet inom arbetsförmedlingen. Respektivehandläggare på arbetsförmedlingen ansvarar också för så mångaarbetslösa att denne ofta inte hinner engagera sig i de enskilda SAGAochUngdomsplatsdeltagarna. Resultatet blir att kontakterna och uppföljningenblir lidande.58

4.4 Arbetsförmedlingens värdering avfolkhögskolan och insatsernaArbetsförmedlingens bedömning av SAGA och AmsUngdomsplatserSAGA och Ungdomsplatserna är två bland flera arbetsmarknadspolitiskaåtgärder som arbetsförmedlingarna kan använda sig av i arbetetmed att underlätta de arbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.Arbetsförmedlingarna bedömer i högre omfattning att de båda folkhögskoleinsatsernaär bättre än andra arbetsmarknadspolitiska programsom ett medel för vidare studier än för att få ett arbete, vilket illustrerasi följande figur. En majoritet av arbetsförmedlingarna bedömer dockatt folkhögskoleinsatserna är minst lika bra som andra program sommedel för såväl arbete som studier.Figur 4.5Hur värderar arbetsförmedlingen SAGA och AmsUngdomsplatser som ett medel för deltagarna attkunna få och behålla ett arbete, respektive för vidarestudier?70%60%50%40%30%20%Bättre än andra programLika bra som andra programSämre än andra programVet inte10%0%SAGASAGAUngdomsplatsernaUngdomsplatsernasom medel att få arbetesom medel att studera vidare59

Arbetsförmedlingens bedömning av folkhögskolans anpassning tillfunktionshindrade och personer med språksvårigheterEn relativt stor andel av arbetsförmedlingarna (40 %) har i enkätensvarat att de inte vet hur folkhögskolan kan anpassa verksamheten tillpersoner med funktionshinder. Detta kan delvis bero på att frågan förflertalet inte varit aktuell. De som har en åsikt är dock övervägandepositiva. När det gäller folkhögskolans möjlighet att anpassa verksamhetentill personer med språksvårigheter kan fler folkhögskolor bedömaanpassningen och flera är också positiva till folkhögskolansanpassningsförmåga.Vi har i våra intervjuer vid folkhögskolorna frågat om och hur de anpassarsin verksamhet till dem med språksvårigheter och funktionshinder.Några av de folkhögskolor vi har haft kontakt med har till vissdel inriktat sig mot att jobba med personer med bristande språkkunskaper.På en skola jobbar man med svenska för invandrare och svensksamhällskunskap. På en annan skola jobbar man med yrkessvenskainom en specifik sektor. På en tredje skola försöker man framförallt attbemöta de arbetslösas behov genom hur man sätter samman studiegruppernaför att stimulera dem att prata och jobba med svenskan.Flera andra intervjuade skolor framhåller dock att eleverna inte får haför dåliga språkkunskaper utan måste kunna delta i den normala undervisningen.Folkhögskolorna jobbar däremot i relativt liten omfattning med personermed funktionshinder, med undantag från några skolor. I de fallfolkhögskolorna har funktionshindrade deltagare inom SAGA ellerUngdomsplatser rör det sig ofta om personer med lättare fysiska hinder,hörselproblem, dyslexi eller liknande. Många dyslektiker har intefått någon diagnos men har svårigheter på arbetsmarknaden p.g.a. attde inte riktigt vill erkänna sina skriv- och läsproblem. I en skola arbetarman med att deltagaren får lära känna sina svagheter och hur dessakan kompenseras genom att lära sig använda tekniska hjälpmedel. Inågra andra intervjuade skolor har man mycket muntlig undervisning iämnesstudierna för att personerna ska kunna tillgodogöra sig innehållet.En folkhögskola uppger att de har svårt att ta emot personer medneuropsykologiska diagnoser då man inte har expertis som kan stödjaeller hjälpa dem inom skolans ram. Allmänt framför de flesta av de60

intervjuade skolorna att antalet funktionshindrade är så få att de normaltinlemmas i den ordinarie gruppen.4.5 Alternativ till folkhögskolan och dess utbildningAlternativ till folkhögskoleinsatsernaÅtgärder som arbetsförmedlingen bedömer som lämpliga alternativainsatser till SAGA är främst arbetspraktik, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningför såväl deltagare i SAGA som i Ungdomsplatserna.Ungdomsgarantin är enligt merparten av arbetsförmedlingarnaockså ett lämpligt alternativ. Under det senaste året har dock även plusjobbansetts som ett bra alternativ för SAGA-deltagarna.Tabell 4.3 Vilka lämpliga alternativa insatser finns för depersoner som arbetsförmedlingen har anvisat tillSAGA respektive Ams Ungdomsplatser?Lämpliga alternativa åtgärder Alternativ till SAGA Alternativ till Ungdoms-Andel av arbetsförmedlingarnaplatsernaAndel av arbetsförmedlingarnaKommunal vuxenutbildning 28 9Arbetsmarknadsutbildning 65 81Arbetspraktik 84 81Anställningsstöd 78 72Plusjobb 71 50Datortek 35 34Ungdomsgaranti - 81Annat 24 19Ett problem som arbetsförmedlare vid majoriteten av de intervjuadearbetsförmedlingarna framför är att en del SAGA-deltagare slår sig tillro under studietiden och inte söker några jobb. Två intervjuade förmedlingaranser därför att plusjobben är klara alternativ till SAGAsatsningen.Två arbetsförmedlingar betonar att för äldre personer inomSAGA är det bättre att få jobb med stöd än att studera i SAGA. Dettaförutsätter dock att självkänslan inte har försämrats nämnvärt och attde vet vad de yrkesmässigt vill syssla med. En arbetsförmedling angeratt SAGA på senare tid ofta har blivit en startåtgärd för dem som blivitinskrivna i aktivitetsgarantin för att stärka deras självkänsla.61

Arbetsmarknadsprojekt med individuell coaching och handledning ochmöjligheten att komma till insikt om nya vägval kan vara ett alternativtill både SAGA och Ungdomsplatserna enligt fyra av de intervjuadearbetsförmedlingarna. Ungdomslärling som Lernia erbjuder har funnitsen kort tid och är enligt två arbetsförmedlingar ett bra alternativ förungdomar som vill ha mer praktik men också studier i enstaka teoretiskaämnen. Ungdomslärling är överhuvudtaget mer inriktad på jobbpå kort sikt.De flesta intervjuade arbetsförmedlingar anser att studier ger ungdomarnaett bättre utgångsläge på arbetsmarknaden och Ungdomsplatsernaanses vara en åtgärd för att deltagarna ska få och behålla ett jobbpå längre sikt. Det förutsätter dock att ungdomarna är intresserade avatt studera. Några arbetsförmedlingar uppger också att det finns ensocial problematik hos en del ungdomar som enligt arbetsförmedlingeninte ens folkhögskolan klarar av att hantera.Två arbetsförmedlingar anser att SAGA-kursen är ett första steg motarbete som därefter kan kombineras med anställningsstöd, arbetspraktikeller arbetsmarknadsprojekt med coaching. Dessa uttrycker att avde personer som befinner sig i aktivitetsgarantin placeras de som stårnärmast arbetsmarknaden i arbete med anställningsstöd eller liknandemedan de som är mindre anställningsbara placeras i SAGA. Som stegtvå används därefter t.ex. anställningsstöd eller arbetspraktik.Praktik är viktigt för både deltagarna i SAGA och i Ungdomsplatsernaför att skaffa sig yrkeserfarenhet, testa ett yrke, få provanställning, fåreferenser etc. Coaching är bra för att komma bort från inlåsningseffekten.Alternativa utbildningsanordnare till folkhögskolanArbetsförmedlingen har även fått bedöma hur folkhögskolan specifiktstår sig jämfört med andra utbildningsanordnare, främst den kommunalavuxenutbildningen (Komvux) och Lernia. Av svaren framgår ocksåatt ca 95 procent av arbetsförmedlingarna har anlitat såväl Komvuxsom Lernia.62

Figur 4.6Hur värderar arbetsförmedlingen folkhögskolan (FHS)i förhållande till andra utbildningsanordnare som nianlitar för arbetslösa?50%40%30%20%FHS bättre änFHS lika bra somFHS sämre änKan inte bedömaHar inte anlitat10%0%jämfört medKomvuxjämfört medLerniajämfört medKomvuxjämfört medLerniaarbetslösa i aktivitetsgarantinarbetslösa ungdomarArbetsförmedlingarna bedömer överlag att folkhögskolan är lika braeller bättre än Komvux både när det gäller personer i aktivitetsgarantinoch ungdomar. Folkhögskolan står sig bättre främst när det gäller personeri aktivitetsgarantin. Endast ett fåtal arbetsförmedlingar bedömerfolkhögskolan som sämre än Komvux.Relativt många har svårt att värdera utbildningsanordnarna mot varandraspeciellt jämförelsen mellan folkhögskolan och Lernia. Någotfärre bedömer folkhögskolan som lika bra eller bättre än Lernia jämförtmed bedömningen av Komvux. Cirka 15 procent uppger att folkhögskolanär sämre än Lernia. Folkhögskolan bedöms således vara någotbättre än Komvux, men att detta inte gäller i lika hög grad i jämförelsemed Lernia.Andra utbildningsanordnare som några arbetsförmedlingar har jämförtmed och som de anser vara bättre än folkhögskola är t.ex. Eductus,Folkuniversitetet, Antonia utbildningar, Info-komp, Areco, NetworkDanderyd, Livgardet. Av svaren framgår dock inte inriktningen ochomfattningen av dessa insatser förutom att de vänder sig till samma63

kategori av arbetslösa. Några arbetsförmedlingar har också gjort jämförelsermed andra privata anordnare där folkhögskolan anses varabättre.Vid våra intervjuer har två arbetsförmedlingar uppgett att kvaliteten pålärarna är avgörande för hur man bedömer utbildningsanordnaren.Arbetsförmedlingarna försöker ställa höga krav på lärarna vid upphandlingen.I SAGA- respektive Ungdomsplatssatsningen har arbetsförmedlingeningen möjlighet att upphandla. Dessa två förmedlingaranser att andra utbildningsanordnare ofta håller jämnare kvalitet änfolkhögskolan. Å andra sidan anser man att studiemiljön i folkhögskolanspelar stor roll för deltagarna.4.6 Statskontorets kommentarerArbetsförmedlingen har en biroll i insatsernaFolkhögskolesatsningen är utformad så att Ams och Folkbildningsrådetär avtalspartners medan folkhögskolor har uppgiften att utifrån intentionernagenomföra insatserna i samarbete med arbetsförmedlingarna.Till skillnad från många andra insatser har arbetsförmedlingen här inteen direkt beställarroll och har därför inte heller kunnat reglera villkorom innehåll och återrapportering.Det finns brister i de individuella handlingsplanernaMellan 30 och 40 procent av deltagarna i de båda insatserna uppger attfolkhögskoleinsatsen inte ingick i den individuella handlingsplanensom upprättas på arbetsförmedlingen. Det finns därför enligt vår bedömningen risk att en anvisning till folkhögskoleinsatsen i en hel delfall har gjorts utan en närmare identifiering av behovet.Studieplaner har varit positivt för deltagarnaCirka 85 procent av folkhögskolorna uppger att de upprättar individuellastudieplaner, medan endast mellan 30 och 40 procent av deltagarnaanger att folkhögskolorna upprättade en sådan. De som hade enstudieplan har också i något större omfattning fullföljt studierna vidfolkhögskolan.64

Deltagandet i insatserna är kortare än intentionen i riktlinjernaVanligtvis är arbetsförmedlingens anvisningstid till folkhögskoleinsatsen4–6 månader. En tredjedel av deltagarna har dock gått högsttre månader. Detta innebär att långtifrån alla deltar i insatsen i de 6månader som anges i intentionerna för insatsen.Arbetsförmedlare träffar i normalfallet deltagarna ett par gånger underett kvartal, främst för att följa upp studierna, planera för kommande insatsereller diskutera jobbsökaraktiviteter med deltagarna.Arbetsförmedlingen tar hjälp av folkhögskolanI vår undersökning har framkommit att ansvaret för jobbsökaraktiviteteri SAGA oftast är delat mellan folkhögskolorna och arbetsförmedlingarna.Minst vanligt är att arbetsförmedlingen ensam ansvarar fördessa. Detta avviker från samarbetsavtalet mellan Ams och Folkbildningsrådetdär det framgår att arbetsförmedlingen ska stå för dennaaktivitet.Samarbetet med folkhögskolan rör främst områden som informationtill och rekrytering av deltagare samt uppföljning av deltagarnas studier.Många arbetsförmedlare har även haft intentioner att samarbetakring planering av insatsen. På grund av arbetsförmedlarnas ofta storaarbetsbelastning har de dock inte deltagit i dessa frågor i den utsträckningsom folkhögskolorna har önskat.Samarbetet är bra men kan bli bättreDe flesta av såväl folkhögskolor som arbetsförmedlingar uppger attsamarbetet dem emellan fungerar bra även om arbetsförmedlingarnaöverlag är mer positiva än folkhögskolorna. Samarbetet är emellertidofta personberoende och fastställda rutiner skulle underlätta samarbetet.Exempel på frågor som vissa arbetsförmedlare är missnöjda med ärbristande möjlighet att påverka folkhögskoleutbildningens utformning iden riktning de bedömer behövs för att motsvara arbetsmarknadensbehov. Ett annat problem som nämnts är att arbetsförmedlingen inte fåråterrapporterat vad deltagarna gör i sin utbildning och inte heller tillräckligtsnabbt får reda på deltagares bristande närvaro vilket innebäratt en relativt lång period kan ha gått innan åtgärder kan vidtas.65

Brister i samarbetet leder bl.a. till att folkhögskolan har svårt att beräknaoch planera resurser till utbildningen. Arbetsförmedlingarna å sinsida pekar på att de anpassar anvisningarna till hur arbetsmarknadenser ut för tillfället och personernas olika möjligheter att få jobb på kortoch lång sikt.Arbetsförmedlingen uppskattar folkhögskoleinsatserna men detfinns även alternativa åtgärder eller utbildningsanordnareMellan 35 och 45 procent av arbetsförmedlingarna bedömer att de bådafolkhögskoleinsatserna är bättre än andra arbetsmarknadspolitiska programsom ett medel för vidare studier och ca 50 procent uppger att deär lika bra som andra program för detta ändamål. Som medel för att fåett arbete bedömer närmare 60 procent att insatsen är lika bra somandra program.Mellan 20 och 40 procent av arbetsförmedlingarna bedömer folkhögskolansom bättre än Komvux och Lernia för arbetslösa i aktivitetsgarantin.Lernia står sig bättre gentemot folkhögskolan än Komvux.För ungdomarna bedömer 25 till 45 procent av arbetsförmedlingarnaatt folkhögskolan är lika bra som Komvux och Lernia. Mellan 5 till 15procent bedömer folkhögskolan som sämre än Komvux och Lernia förbåde arbetslösa i aktivitetsgarantin och arbetslösa ungdomar. En relativtstor andel kan dock inte bedöma skillnaden mellan olika anordnare.Arbetsförmedlingen framhåller att lämpliga alternativa insatser tillSAGA-insatsen är arbetspraktik och arbete med anställningsstöd.Under det senaste året har dock även plusjobb ansetts som ett bra alternativför SAGA-deltagarna. För deltagarna i Ams Ungdomsplatser angesarbetsmarknadsutbildning, ungdomsgarantin och arbetspraktik somde lämpligaste alternativen.66

5 Utbildningens innehåll och studieformI detta kapitel beskriver vi innehåll och studieform vid folkhögskolan.Dels redovisas översiktligt vår genomgång av relevant forskning omfolkhögskolans studieform för att undersöka om forskningen kan påvisaatt folkhögskolan har ett särskilt arbetssätt som skulle kunna passabättre i undervisningen av studieovana personer. Dels redovisar vifolkhögskolans och deltagarnas svar om utbildningens innehåll ochstudieform. I kapitlet gör vi också vissa jämförelser med utformningenav den kommunala vuxenutbildningen.5.1 Tidigare forskning om folkhögskolansstudieformAllmänt om undervisningen på folkhögskolaFolkbildningsrådet framhåller att folkbildningen kännetecknas avföljande: 16• Fri och frivillig (deltagarna väljer själva att delta samt väljerämnen/kurser/aktiviteter)• Deltagarstyrd (inflytande över uppläggning och innehåll)• Fri att forma egna utbildningsplaner (icke läroplans- eller betygsstyrd)• Baserad på deltagarnas behov och erfarenheter från vardagslivet• Ideologiskt och innehållsmässigt profilerad (plats för särarter)• Mångsidig (i sitt verksamhets- och programutbud)• Flexibel (snabbt tillgodose nya utvecklingsbehov och nya former)Ofta lyfts det pedagogiska arbetssättet inom folkhögskolan fram somnågot speciellt för folkhögskolan. Undervisningen präglas av erfarenhetsbaseradestudier, sammanhållna studiegrupper, samtalsbaserad ochämnesövergripande undervisning. 17 Utbildningen anses därför särskilt16 Folkbildningsrådets årsredovisning 200517 www.skolverket.se67

lämplig för studieovana eller för personer som har dåliga erfarenheterfrån tidigare skolgång. 18 En kartläggning visar att folkhögskolornasverksamhet även inriktats mot målgruppen unga arbetslösa. Majoritetenav ungdomarna har sökt sig till utbildningarna frivilligt, men detfinns även folkhögskolor som bedriver mer riktad verksamhet tillsammansmed kommunens socialförvaltning, gymnasieskolans individuellaprogram, arbetsförmedlingen eller försäkringskassan för att rekryteradeltagare. 19I en avhandling beskrivs folkhögskolornas identitet utifrån en genomgångav det kursutbud de erbjuder där särskilt folkhögskolans yrkesutbildningarstuderas. En ytlig genomgång av kursutbudet visar att bådede yrkesinriktade och behörighetsgivande allmänna kurserna som folkhögskolornaerbjuder även finns hos andra anordnare, t.ex. den ordinarieskolan. Däremot har yrkesutbildningarna påverkats av huvudmännensideologiska grund, skolornas kulturgeografiska förhållanden ochlokala arbetsmarknad. Exempelvis präglas nykterhetsrörelsens skolaav ett socialt patos med inriktning mot drogfrågor, ungdomsarbete ochteater, medan idrottsrörelsens skolor har kropp, hälsa och upplevelsersom profil. 20En tydlig tendens är också att folkhögskolan präglas av en mångfaldoch bredd i kursinnehållet inom alla ämnesområden. En ny bild är attallt fler yrkesutbildningar och yrkesrelaterade kurser vuxit fram inom21skolformen.Folkbildningen och folkbildningsforskningenEtt visst kritiskt perspektiv på folkbildningen och även folkbildningsforskningenframkommer hos Sundgren. 22 Flera forskare har försöktatt besvara frågan om folkbildningen skiljer sig från annan utbildningtill innehåll. Enligt Sundgren gäller detta på ett ideologiskt ochretoriskt plan. Synen på folkbildningen som annorlunda, bättre änannan utbildning återskapas i offentlig retorik, bland folkbildare och18 Ams, PM 2005-11-2119 Mustel (2004), Folkbildningens insatser för unga arbetslösa.20 Landström (2004), Mellan samtid och tradition – folkhögskolans identitet i kursutbudetsyrkesinriktning21 Berndtsson, (2000), SAGA-projektet 2002, en uppföljning av folkhögskolans utbildningarför deltagare inom aktivitetsgarantin22 Sundgren, Folkbildningens särart som fenomen och problem i SOU 2003:9468

folkbildningsforskare. Rent empiriskt är det svårare att komma framtill en sådan slutsats, menar han. Snarare visar forskningen på denbredd och variation som finns inom folkbildningen än på en särskildinriktning.I en kunskapsöversikt över folkbildningsforskningen pekar Sundgrenpå att antalet avhandlingar om folkhögskolor och deras pedagogik samtverksamhetens innehåll och metoder är förhållandevis få. 23 Det finnsinte heller mycket forskning om lärare, organisation och styrning ellerfolkhögskolan i relation till närsamhället. De deltagarstudier somgenomförts finner nöjda deltagare, men vad detta beror på är svårt attfå klarhet i.Nedan görs en genomgång av avhandlingar och utvärderingar som behandlarelevernas inställning till folkhögskolan generellt sett. Dessaresultat är dock säkerligen relevanta även för gruppen arbetslösa i folkhögskola.En stor del av dem som söker sig till folkhögskola ärlågutbildade, vilket kan hänga samman med en svagare förankring påarbetsmarknaden.De resultat i forskning och utvärderingar som kan styrka att det finnsett särskilt värde av folkbildningen är deltagarnas egna utsagor omstudietiden. Samtliga studier pekar på att deltagarna är mycket positivtinställda till utbildningstiden. De visar en högre tillfredställelse änelever i det reguljära utbildningsväsendet. En slutsats, enligt Sundgren,är att det särskilda med folkbildningen ligger i de annorlunda förutsättningarnautanför kursverksamheten, snarare än i denna. Till exempelatt deltagarna själva väljer om de vill gå utbildningen eller inte samt attden är bortkopplad från den normalt förväntade inordningen i grund-gymnasieskola och högskola. skola, 24I en intervju med Sundgren framhåller han att frivilligheten och frånvaronav läroplaner är central för studier på folkhögskolan. En forskningsrapport25 om vad som hände i Kunskapslyftet beskriver att närstyrmedlen blev mer kursinriktade förändrades förutsättningarna för ett23 Sundgren (1998), Folkbildningsforskning en kunskapsöversikt24 Sundgren, Folkbildningens särart som fenomen och problem i SOU 2003:9425 Assarsson, Sipos-Zackrisson (2005), Iscensättande av identiteter i vuxenstudier,Studien bygger på intervjuer och deltagande observationer hos tre olika anordnare ien stad.69

En annan studie visar att oavsett om utbildningsanordnaren är folkhögskola,kommun eller fristående så ställs samma krav på eleverna iklassrumssituationen. Detta sker oavsett elevernas tidigare studieerfarenheter.Trots att eleverna motiverar sitt val av utbildningsanordnaregenom skillnader mellan de olika anordnarna, som också anord-positivt resultat. Inramningen blev annorlunda. Om förväntningarnafrån deltagarna är att de ska få behörighet att komma vidare och demöts av folkhögskolans pedagogik upplevs folkhögskolan som ”flummig”.Om folkhögskolan börjar syssla mer och mer med uppdragsverksamhetsom har specifika krav och mål riskerar folkhögskolan att tappasina konkurrensfördelar.Studieform på folkhögskolaI en avhandling studeras hur aktiviteter utanför klassrummet organiserasi tid och rum och hur detta informella lärande hänger samman medden lektionsbundna verksamheten på internaten. Resultaten visar att enrelativt liten tid ägnas åt pedagogiska samtal mellan elever och lärareoch att det informella lärandet inte utnyttjas i praktiken av lärarna.Tendensen är att lärarna ägnar stor del av sin icke lektionsbundna tidtill planering och samtal med kollegor. Även av den lektionsbundnatiden ägnas en relativt liten del av lärarnas tid åt undervisning. 26I en studie av studiemiljö och arbetssätt vid två folkhögskolor framkommeratt lärarna bestämde ämnesinnehåll och att en ”traditionell”undervisningsmiljö präglade lektionerna. Lektionerna hade en högläraraktivitet och elevernas roll var att ställa frågor kring det ämnesunderlagsom läraren valt ut på förhand. I folkbildningens måltexterfinns ambitionen att ta tillvara deltagarnas tidigare erfarenheter, mendet var oklart för elever och lärare hur detta skulle gå till i praktiken.Vidare ansåg sig lärarna via ”mjuk” styrning gentemot deltagarna användasig av en särskild vuxenpedagogik. Resultaten pekar dock på attdeltagarna accepterade order, inte tog egna initiativ och ansvar förutbildningen. Deltagarna var okunniga om folkbildningens måltexteroch ställde inte egna krav på arbetsformerna. 2726Svanberg-Hård (1992), Informellt lärande. En studie av lärprocesser i folkhögskolemiljö.27 Hartman (1999), Att mötas i studier – en studie av vuxenstuderande i folkhögskolaoch studieförbund70

narna själva lyfter fram, så märks dessa skillnader inte i undervisningssituationen.28I en annan avhandling beskrivs hur folkhögskolan anpassat sig tillelevernas krav på att skolan ska kunna meritera till vidare högre studier.Även om flera av lärarna och skolan gärna vill framhålla folkhögskolanssärskilda profil i de gemensamma aktiviteterna och undervisningenpå skolan så tar det meriteringsinriktade tänkandet över i undervisningssituationen.Flera av eleverna är också mer nöjda om undervisningenföljer ett traditionellt upplägg. 295.2 Folkhögskolans utformning av insatsen förarbetslösaTidigare utredningar om SAGA och Ams UngdomsplatserResultatet av en av Berntssons uppföljningar 30 visar att både studieformoch innehåll varierar mellan de olika skolorna även om mångakurser byggs runt kärnämnena. Däremot skiljer sig inte den pedagogiksom används i SAGA satsningen från den som används i den ordinarieutbildningen vid folkhögskolorna. Uppföljningen visar också att deltagarnasstudiebakgrund och ålder varierar mellan de olika skolorna.Vissa skolor har också en tydligare arbetsmarknadsinriktning jämförtmed andra.Folkbildningsrådet gav år 2005 till konsultföretaget Ramböll i uppdragatt genomföra en uppföljning av Ams Ungdomsplatser. 31 Resultatenvisar att en majoritet av skolorna har enstaka platser för ungdomarnaoch huvuddelen av skolorna använder sina ordinarie lärare även förUngdomsplatserna. De flesta skolor uppger att de integrerat undervisningenför Ungdomsplatserna med övriga folkhögskolekurser.Ramböll följde under hösten 2006 upp denna studie med en utvärderingav Ams Ungdomsplatser som syftade till att ge en bild av hur28 Assarsson, Sipos-Zackrisson (2005), Iscensättande av identiteter i vuxenstudier29 Berndtsson, (2000), SAGA-projektet 2002, en uppföljning av folkhögskolans utbildningarför deltagare inom aktivitetsgarantin30 Berndtsson, Folkhögskolestudier inom aktivitetsgarantin, SAGA 2002-200531 På uppdrag av Folkbildningsrådet har Ramböll Management genomfört en uppföljningav ungdomsplatserna (2006), Utvärdering av Ungdomsplatserna/Ams71

genomförandet av Ungdomsplatserna överlag fungerat, bland annatmed avseende på organisation, aktiviteter och samverkan. 32 Studien ärkvalitativ och omfattar enkäter till folkhögskolor kompletterat medfallstudier vid tre folkhögskolor. Studien tar delvis upp liknande frågorsom Statskontoret, men omfattar inte vad som händer med deltagarnaefter tiden på folkhögskola.Folkbildningsrådet har även låtit Ramböll göra en fördjupad bild avsamarbetet mellan folkhögskolor och arbetsförmedlingar inom ramenför SAGA-satsningen. 33 Studien koncentrerar sig på samarbetet mellande inblandade aktörerna och hur det bedöms påverka insatsens utformningoch genomförande, frågor som Statskontoret delvis också är innepå i föreliggande studie.Ämnesinnehållet i SAGA och UngdomsplatsernaSamhällskunskap och svenska är ett mycket vanligt inslag i såvälSAGA som Ungdomsplatserna, vilket framgår i följande tabell. Yrkesinriktadestudier, praktikinslag och engelska liksom matematik är intelika vanligt förekommande i SAGA-kurserna.32Ramböll Management, Utvärdering av Ams Ungdomsplatser, Rapport 2005-2006,Folkbildningsrådet.33 Ramböll Management, Samverkan mellan folkhögskola och arbetsförmedling –Utvärdering av SAGA 2006, Folkbildningsrådet.72

Tabell 5.1 Vanligt förekommande ämnen i SAGA respektiveUngdomsplatserna (Andel folkhögskolor [FHS])Ämnen som uppges varaAms UngdomsplatserSAGAmycket vanliga i studiernaMycket vanligt Mycket vanligtandel FHS (n=82) andel FHS (n=58)Samhällskunskap 82 79Svenska 78 81Yrkesinriktade studier 42 22Praktikinslag 41 19Engelska 36 67Andra teoretiska ämnen 25 40Matematik 23 62Engelska och matematik är betydligt vanligare i Ungdomsplatserna äni SAGA. Däremot är det mindre vanligt med yrkesinriktade studier ocht.o.m. ovanligt med praktikinslag hos var femte folkhögskola inomUngdomsplatserna.Av intervjuerna med representanter för folkhögskolorna framkommeratt deras inställning till praktikinslag varierar kraftigt. Vissa folkhögskoloranser att praktik är en viktig del i utbildningen för ungdomar,dyslektiker och invandrare. För SAGA-deltagare anses praktik vara ensprångbräda tillbaka in i arbetslivet.Svaren visar sammantaget på en större teoretisk utbildningsinriktningmot de klassiska kärnämnena i Ungdomsplatserna jämfört med iSAGA. Fler folkhögskolor verkar koncentrera sig på att kompletterakunskaper hos dessa deltagare.En något annorlunda bild framträder när vi jämför med deltagarnasuppgifter om innehåll i studierna. De ämnen som deltagarna uppger attde studerat framgår i följande tabell.73

Tabell 5.2 Vilka ämnen studerade du i utbildningen påfolkhögskolan? (Samtliga i deltagarenkäten)Studerade ämnen vidfolkhögskolaSAGAn= 4830AmsUngdomsplatsern= 580Andel deltagare Andel deltagareSvenska 36 67Engelska 34 65Matematik 22 65Samhällskunskap 32 57Andra teoretiska ämnen 21 27Yrkesorienterande ämnen 34 19Annat 48 4136 procent av deltagarna i SAGA läste svenska vilket var det vanligasteenskilda ämnet. I gruppen födda utanför Norden var andelen somläste svenska ännu högre. Därefter är engelska och yrkesorienterandeämnen mest vanligt tätt följt av samhällskunskap. Endast drygt enfemtedel har läst matematik. De yngre SAGA-deltagarna verkar ha lästkärnämnen i högre grad än övriga.En klar majoritet av deltagarna i Ungdomsplatserna anger att de harläst de fyra kärnämnena och i mindre omfattning övriga ämnen. Jämförtmed SAGA verkar deltagarna överhuvudtaget ha läst fler ämnen.Nästan 70 procent har angett att de studerade svenska vilket är det vanligasteämnet tätt följt av engelska och matematik.Sammantaget tyder detta på att folkhögskolorna anser sig ha störrefokus på de klassiska folkbildningsämnena svenska och samhällskunskapän vad SAGA-deltagarna upplever sig ha läst. Nära hälften(48 %) av deltagarna anser att andra inslag än kärnämnen i utbildningenhar varit vanliga. Vi vet också från intervjuerna med folkhögskolornaatt det under senare år har blivit mer vanligt med coaching och vägledningsamt praktik i vissa kurser. Ca 60 procent av SAGA-deltagarnasvarar att praktikinslag ingick i kursen. Drygt hälften av deltagarna iUngdomsplatserna hade någon form av praktik i undervisningen. Förvissa åldersgrupper, t.ex. 60 åringar och äldre, har SAGA-kursen ocksåmer utformats till att ge en meningsfull sysselsättning fram till pensionenän att förbereda dem för ett arbete.74

Av våra intervjuer framgår att invandrare ofta, av naturliga skäl, behöverförkovra sig i svenska och svensk samhällskunskap. De är ocksåoftast yngre, har högre utbildningsnivå från sina hemländer och ärmycket målmedvetna. Många invandrare fortsätter också att studeravidare på Komvux eller folkhögskolan med hjälp av studiemedel för attfå svensk behörighet till högskolestudier.Deltagare med en eftergymnasial utbildning läste i betydligt mindreomfattning kärnämnen än övriga. För dessa blev studierna mer en uppfräschningav gamla kunskaper. Det har också visat sig att akademikerhar blivit anvisade till SAGA-kurser eftersom både arbetsförmedlingaroch folkhögskolor anser att det kan vara ändamålsenligt om de harbrister i enskilda ämnen, har en äldre utbildning eller på annat sätt intematchar arbetsmarknadens krav.Tid som ägnas åt jobbsökaraktiviteterDen tid som folkhögskolorna har uppgett att deltagarna ägnar åt jobbsökaraktiviteterskiljer sig åt såväl mellan skolorna som mellan de tvåinsatserna. Folkhögskolornas definition på jobbsökaraktiviteter inkluderarofta inte den tid som läggs ner på att söka jobb utan omfattaraktiviteter som ska stärka deltagarna inför deras arbetssökande.Tabell 5.3 Hur stor del av studietiden ägnar SAGA-deltagarna åtjobbsökaraktiviteter? (Tillfrågade folkhögskolor)Tid som ägnas åtjobbsökaraktiviteterSAGA Tid som ägnas åtjobbsökaraktiviteterUngdomsplatserIngen tid 7Mindre än 10 % 28 Mindre än 10% 4810-30% 53 10-25% 3131-50% 8 26-50% 10Mer än 50% 7 Mer än 50 % 3Jobbsökaraktiviteter är klart ovanligare för deltagarna i Ungdomsplatsernaän för SAGA-deltagarna. Mer än hälften av folkhögskolornauppger att ingen eller högst 10 procent av tiden ägnas åt sådana aktiviteterinom Ungdomsplatserna jämfört med knappt 30 procent inomSAGA. Det vanligaste för SAGA-deltagarna var att ägna mellan 10–30procent av kurstiden åt jobbsökaraktiviteter. Det finns dock skolor somför båda grupperna ägnar mer än hälften av tiden åt jobbsökaraktiviteter.75

Av SAGA-deltagarna uppger 17 procent att jobbsökaraktiviteter inteingick i studieupplägget mot 34 procent bland deltagarna i Ungdomsplatserna.Deltagarnas uppgifter bekräftar således folkhögskolornasuppgifter att jobbsökaraktiviteter ingår i mindre utsträckning i Ungdomsplatserna.Vi frågade även deltagarna hur mycket tid de faktiskt ägnade åt attsöka jobb. I tabellen nedan framgår hur mycket tid som deltagarnaägnade åt detta under studietiden på folkhögskolan. Ofta har deltagarnastudiefri tid från folkhögskolan då tanken är att deltagarna ska sökajobb. I vissa folkhögskolor tillhandahåller folkhögskolan datasalar föratt underlätta detta.Figur 5.1Hur många timmar i veckan ägnade du åt att sökajobb under din tid på folkhögskolan? (Samtligadeltagare)35%30%25%20%15%Sökte inga jobbMindre än 1 timme1-3 timmar4-10 timmarMer än 10 timmar10%5%0%SAGA-deltagare n=4830 Deltagare i Ungdomsplats n=580Var tionde SAGA-deltagare sökte inga jobb under sin studietid påfolkhögskola, medan drygt 43 procent har ägnat högst 3 timmar iveckan åt att söka jobb. Ca 15 procent hade ägnat mer än 10 timmar åtjobbsökande. Personer över 60 år sökte arbete i mycket mindre omfattningän övriga åldersgrupper. Personer med eftergymnasial utbildning,sökte jobb fler timmar i veckan jämfört med övriga grupper.76

Deltagare i Ungdomsplatserna har ägnat mindre tid åt att söka jobb änSAGA-deltagarna. En av fyra har inte sökt något jobb alls under tidenoch nära hälften ägnade mindre än tre timmar åt jobbsökande. Blanddem som hade treårig gymnasiekompetens sökte betydligt fler arbetemer än 10 timmar än övriga grupper.Vid den sökandeundersökning som Ams genomförde under 4:e kvartalet2006 visar det sig att av arbetslösa som deltog i ett arbetsmarknadspolitisktprogram hade ca 70 procent under den senaste veckanägnat mindre än tre timmar åt att söka arbete, vilket framgår av följandefigurFigur 5.2Ungefär hur många timmar använde Du förra veckanför att leta och söka jobb? (Ams sökandeundersökningkv 4, 2006)60%50%40%30%20%0 timmar< 1 timme1-3 timmar4-10 timmar> 10 tiimmar10%0%öppet arbetslösa n=6541 I program n=2789Jämfört med AMS sökandeundersökning sökte deltagarna i SAGA ihögre grad arbete än personerna i andra arbetsmarknadspolitiska program.Deltagarna i Ungdomsplatserna sökte däremot arbete i ungefärlika hög grad som personer i program i AMS sökandeundersökning.UndervisningsformFolkhögskolorna har överlag relativt lika undervisningsform för såvälSAGA som Ungdomsplatserna. 95 procent av folkhögskolorna i vår77

utvärdering uppger att grupparbete är en mycket eller ganska vanligundervisningsform inom både SAGA och Ungdomsplatserna, vilketframgår av följande tabell. Därefter kommer studiebesök och problembaseradeoch ämnesövergripande studier.Figur 5.3Mycket eller ganska vanliga inslag i undervisningeninom SAGA respektive Ungdomsplatserna (Svar frånfolkhögskolor)100%80%60%40%20%FöreläsningGrupparbeteSjälvstudierStudiebesökProblembaseratÄmnesövergripande0%SAGAMycket eller ganska vanligtUngdomsplatsMycket eller ganska vanligtTill skillnad från folkhögskolorna anser SAGA-deltagarna att föreläsning/katederundervisningär det vanligaste inslaget i undervisningen.Därefter kommer grupparbeten och självstudier. Problembaserade ochämnesövergripande studier uppger endast en tredjedel vara mycketeller ganska vanligt och mellan en femtedel och en tredjedel uppger attdessa inslag inte förekom. Deltagarna i Ungdomsplatserna betonarfrämst självstudier och därefter föreläsning och grupparbete som vanligaundervisningsformer.78

Figur 5.4Hur vanligt var följande inslag i undervisningen?(Samtliga deltagare i SAGA respektive AmsUngdomsplatser som har angett inslagen som mycketeller ganska vanliga)100%80%60%40%20%FöreläsningGrupparbeteSjälvstudierStudiebesökProblembaseratÄmnesövergripande0%SAGA n=4830 Ams Ungdomsplatser n=580Mycket eller ganska vanligtMycket eller ganska vanligtSkillnaderna mellan SAGA och Ungdomsplatserna är inte så stora.Däremot kan vi konstatera att deltagarnas uppfattning om vilka undervisningsformersom är vanligt förekommande avviker mot folkhögskolansuppgifter. Folkhögskolor uppger att grupparbeten, problembaseradeoch ämnesövergripande studier är mycket vanligare än katederundervisning/föreläsning,vilket deltagarna inte instämmer i. Deltagarnamenar att katederundervisning är klart vanligare än ämnesövergripandeoch problembaserade studier.Den bild av undervisningsformen som deltagarna ger understödjer denforskning som säger att själva arbetssättet i folkhögskolan inte skiljersig åt särskilt mycket från andra skolformer utan att det är mer studiemiljönoch bemötandet i folkhögskolan som är utmärkande för folkhögskolan.Separata eller integrerade kurserFolkhögskolorna har anpassat utbildningen till de olika individernasoch gruppernas behov genom att i vissa skolor skapa separata SAGAkursereller Ungdomsplatskurser. I andra skolor har man integreratundervisningen i de ordinarie kurserna på folkhögskolan och i ytterligareandra får deltagarna både delta i den ordinarie verksamheten i79

vissa ämnen och i en separat verksamhet exklusivt för SAGA- ellerUngdomsgruppen. I kärnämnena svenska, matematik och engelskanivågrupperas deltagarna ofta utifrån deras förkunskaper.Vilken typ av kurs som väljs kan variera mellan åren och mellan gruppernamen i vissa folkhögskolor har man kommit fram till att den enaeller andra typen fungerar bäst för SAGA- och Ungdomsgrupperna.Vissa folkhögskolor har så få arbetslösa deltagare att det praktiskt baraär möjligt att integrera utbildningen i den ordinarie verksamheten.Andra anser att det är just integrationen som är särskilt värdefull eftersomde arbetslösa deltagarna känner att de går i en vanlig skola, att utbildningendärigenom ger mer status samt att SAGA-deltagarna harandra erfarenheter som de kan delge andra kursdeltagare vilket i sin turstärker deras självförtroende. Genom att gå i en integrerad kurs diskuterasinte heller deltagarna arbetslösheten på samma sätt eftersom deandra deltagarna inte är arbetslösa. Ungdomarna får också träffa någotäldre med mer rutiner och struktur i livet vilket har en positiv inverkanpå dem.I Rolf Berndtssons uppföljning 34 av SAGA-projektet redovisas att 25procent av skolorna låter deltagarna studera vid separata SAGA kurser,medan i 22 procent av skolorna går deltagarna i både integrerade ochseparata kurser. Majoriteten av skolorna har integrerat SAGA deltagarnai skolans ordinarie verksamhet.I takt med att antalet SAGA-deltagare har ökat med åren har även antaletseparata kurser ökat. Mer än hälften, nämligen 70 procent av folkhögskolorna,hade 2006 utformat separata kurser för SAGA-deltagarna.Separata kurser för Ungdomsplatserna är betydligt mindre vanligtdär 41 procent har utformat separata kurser. Detta är betydligt fler ijämförelse med tidigare uppföljning från Ramböll, 35 vilket troligenockså är en följd av att antalet deltagare även har ökat mellan 2005 och2006 även om flera skolor fortfarande har för få deltagare för att kunnabilda egen grupp. Av följande figur framgår omfattningen av separataoch integrerade kurser vid folkhögskolorna.34 Berndtsson, Folkhögskolestudier inom aktivitetsgarantin, SAGA 2002-200535 Utvärdering av Ungdomsplatserna Ams, april 2006, Ramböll Management på uppdragav Folkbildningsrådet80

Figur 5.580%Har folkhögskolan utarbetat separata respektiveintegrerade kurser för SAGA respektive AmsUngdomsplatser?Separat kurs60%40%20%Delvis integrerat medfolkhögskolornas ordinarieutbildningHelt integrerat medfolkhögskolornas ordinarieutbildningUngdomsplatsernaintegrerade med SAGA0%Andel folkhögskolorSAGAAndel folkhögskolorUngdomsplatsernaDelvis integrerade kurserSAGA är delvis integrerat vid 18 folkhögskolor och Ungdomsplatsernadelvis integrerat vid åtta av ca 100 undersökta folkhögskolor.Kärnämnen, sociala och kulturella inslag integreras vid flertalet avdessa folkhögskolor inom såväl SAGA som Ungdomsplatserna. Avintervjuerna framgår att de arbetslösa eleverna ofta går tillsammansmed de ordinarie eleverna på den allmänna kursen, t.ex. i engelska ochsvenska. Samtidigt har man vissa sammanhållande ämnen inom SAGAoch Ungdomsplatserna, t.ex. i ämnen där man lär känna sig själv, harfriskvård, hälsa- och kostkurser, jobbsökeri och IT-kunskap.Det är ovanligare att skolorna integrerar yrkesinriktade inslag. En orsakkan vara att det inte finns så många lämpliga yrkesinriktade kurservid folkhögskolan som är lämpade att integrera med SAGA och Ungdomsplatserna.Erfarenheter från en skola är att integreringen i de ordinarie kursernahar ökat studietakten i SAGA- och Ungdomsplatserna samtidigt somdet är nyttigt för de arbetslösa deltagarna att inse att studier är ett heltidsjobb.81

Skillnader mellan allmän folkhögskolekurs och kurserna förarbetslösaDe skolor som har utformat en separat kurs för SAGA respektive Ungdomsplatsernahar fått ange på vilket sätt dessa kurser skiljer sig frånordinarie allmänna folkhögskolekurser. Ungdomsplatserna jämförsdels med separata SAGA-kurser, dels med ordinarie folkhögskolekurser.Tabell 5.4Folkhögskolornas jämförelse mellan SAGA,Ungdomsplatserna och ordinarie utbildning vidfolkhögskolaSAGA jämförtmed ordinariefolkhögskolekurserUngdomsplatsernajämförtmed separataSAGA-kurserAndelfolkhögskolorUngdomsplatserjämfört med övrigakurser vid folkhögskolaAndelfolkhögskolorAndelfolkhögskolorFler praktikinslag 64 42 46Fler yrkes- och arbetslivsorienterande79 53 58inslagLångsammare studietakt 16 37 38Mer koncentration på5 26 29basämnen/kärnämnenFler sociala inslag 31 42 46Fler kulturella inslag 10 5 8Större inriktning mot69 90 88personlig utvecklingStörre individuell59 78 79anpassningIngen större skillnad 2 5 4Utmärkande för många skolor som anordnar separata SAGA och Ungdomsplatskurserär inslag av personlig utveckling i utbildningen. Syftetär att stärka individernas självkänsla, ge struktur och rutiner i det dagligalivet och hitta mål för framtiden. Detta kan ske med rollspel, gruppexperiment,frukostmöten, individuell coaching, psykologikurs, friskvård,elevanordnade aktiviteter etc.En övervägande del av folkhögskolorna med separata SAGA-kurseruppger också att de omfattar fler yrkes- och arbetslivsorienterandeinslag och fler praktikinslag. Drygt hälften anger också att SAGAkursenpräglas av en större individuell anpassning. Endast ett fåtal82

uppger att SAGA har en större koncentration på kärnämnen. De äldre iSAGA är också mer intresserade av praktik och en personlig utvecklingmed arbetsstärkande inslag för att snabbare kunna knyta kontaktermed arbetslivet. Flera av de intervjuade skolorna har t.ex. upparbetadekontakter med det lokala näringslivet vilket gör det möjligt för deltagarnaatt praktisera några veckor under tiden på folkhögskola. Underdet senaste året när flera arbetsförmedlingar har ändrat inriktning ochkortat ner utbildningstiden har praktikplatserna i större utsträckningfått ge vika för coaching och vägledningsinsatser.För Ungdomsplatserna uppger däremot en fjärdedel av folkhögskolornaatt koncentrationen på kärnämnen är större än inom SAGA ellerövriga utbildningar. För Ungdomsplatserna uppger också de flesta attutbildningen har en större inriktning mot personlig utveckling ochpräglas av större individuell anpassning. Däremot är det mindre vanligtatt Ungdomsplatserna har en större koncentration på yrkesinriktadestudier eller arbetspraktik. Arbetslösa ungdomar för vilka det är viktigtmed längre praktik anvisas ofta till andra program eller insatser avarbetsförmedlingen, t.ex. Ungdomsgarantin eller VIA (Vägen in iarbetslivet).5.3 En jämförelse av folkhögskolans studieformmed den kommunala vuxenutbildningenI en avhandling 36 görs en jämförelse mellan tre olika skolor, en folkhögskola,en kommunal vuxenskola och en fristående skola som allaanordnade utbildningar inom Kunskapslyftet. Avhandlingen beskriverhur de som institutioner framställer sig och förhåller sig till sin utbildningsformutifrån en rad olika faktorer. Eftersom studien är begränsadtill tre skolor i en stad kan resultaten inte generaliseras.Skillnader finns mellan de tre anordnarna när det gäller kravet på innehålli undervisningen. Såväl den kommunala vuxenutbildningen (Komvux)som den fristående skolan (Liber) följer ett bestämt innehåll uti-36 Assarsson, Sipos-Zackrisson (2005), Iscensättande av identiteter i vuxenstudier.Studien bygger på intervjuer och deltagande observationer hos tre olika anordnare ien stad.83

från kursplanen medan folkhögskolan bestämmer kursinnehållet utifrånskolans profil.När det gäller examination avviker folkhögskolan genom sitt studieomdömefrån de två andra anordnarna som bedömer resultat och sätter påförhand definierade och målrelaterade betyg. Folkhögskolans studieomdömetar hänsyn till processen och den egna utvecklingen hos individen.Samtliga anordnare baserar sina studier på ämnen, även om det finnsmöjlighet till tematiska studier på folkhögskolan. Hos samtliga anordnareframstår pedagogen som expert, handledare och examinator. Påfolkhögskolan har pedagogen också en rådgivande roll.Både Komvux och den fristående skolan framhåller de vuxnas eget ansvarför studierna. Folkhögskolan har ett tydligare lärarstöd för studiernaoch studierna organiseras även som en sammanhållen dag i skolanslokaler.De tre anordnarna liknar varandra i sin syn på arbetsformer och hurkunskapen ska användas. Samtliga menar att kunskapen ska användassom meritering på arbetsmarknaden. De framhäver betydelsen av attstudenten är aktiv och planerar sina studier. Komvux och Liber serockså meritering till vidare studier som ett mål. Folkhögskolan å sinsida menar att kunskapen även kan ge kontroll över livet och leda tillvälbefinnande och tillit. 37I våra intervjuer vid sju folkhögskolor framkommer att en skillnadmellan skolformerna är att Komvux prioriterar att kursplanen följs ochatt eleverna ska uppnå målen i läroplanen om behörighet i vissa ämnen.Folkhögskolan å andra sidan behöver inte följa någon läroplan och sermer till individerna och deras förutsättningar och behov av kunskap.Målet för arbetslösa i folkhögskolan är t.ex. att under en inkörningsperiodhjälpa individer att hitta målet i livet.37 Assarsson, Sipos-Zackrisson (2005), Iscensättande av identiteter i vuxenstudier.Studien bygger på intervjuer och deltagande observationer hos tre olika anordnare ien stad.84

Folkhögskolan försöker förmedla kunskap att förändra sig, ta ställningoch fundera själv. Man använder sig av inlämningsuppgifter individuelltoch i grupp som sedan diskuteras i skolan. Diskussionen är tillför att bearbeta och ta till sig kunskaper. Arbetet sker i ofta sammanhållnasmågrupper om ca 15 personer vilket gör det lättare för lärarenatt ha överblick på kunskapsnivån hos individerna.Komvux koncentrerar sig mer på minneskunskaper och eleverna fårgöra olika tester och prov. Schemat innehåller de teoretiska ämnen somindividerna valt vilket innebär att de studerar i olika studiegrupper förde valda ämnena. Studiegrupperna omfattar i storleksordningen ca 30personer. Undervisningen har ett högt tempo som bygger på mycketsjälvstudier. Antalet lektionstimmar är relativt få och lektionerna ärfrämst avsedda för genomgångar och förhör. Deltagarna är mycketmålmedvetna och använder läraren som den viktigaste kunskapskällanför att klara av det höga tempot. 38Många av deltagarna i folkhögskolans ordinarie utbildningarna deltar ifolkhögskolemiljön dygnet runt genom att de bor på internat på folkhögskolan.De arbetslösa deltar dock i externatstudier. Oberoende ominternat- eller externatvistelse är aktuell används sammanhållna studiedagaroch studiegrupper. Det intensiva umgänget med jämlikar förklarari stora delar att studiemiljön upplevs annorlunda än i andra skolformerinom vuxenutbildningen.Kurserna på folkhögskolan innehåller också sociala och kulturella inslagsåsom kulturcaféer, föredrag, teater, studiebesök och liknar därigenommer undervisningen på det ordinarie ungdomsgymnasiet än envuxenutbildning. Denna mjukare inramning på folkhögskolan underlättaren gruppsamhörighet mellan kursdeltagarna.Professor Gunnar Sundgren 39 uttrycker vid en intervju med honom attdet finns en stor variation mellan enskilda folkhögskolor och mellanenskilda Komvuxskolor. Det är troligen mindre skillnad mellan Komvuxoch folkhögskolan i genomsnitt än mellan enskilda Komvuxskoloreller enskilda folkhögskolor.38 Höghielm, Undervisning i Komvux samt intervjuer med folkhögskolor39 Gunnar Sundgren är professor i pedagogik på Stockholms Lärarhögskola, forskareoch utbildad folkhögskolelärare85

Professor Robert Höghielm 40 har i en studie 41 gjort klassrumsobservationeroch konstaterar att den pedagogiska arbetsformen varierar mellanolika folkhögskolor och olika lärare på samma folkhögskola. Hanredovisar att lärarna varken berättade om eller visade upp några särskildapedagogiska arbetsformer. Man använde sig av ”välbekanta”arbetsformer, nämligen föreläsningar, samtalslektioner (fråga-svar avförhörande karaktär), diskussionslektioner, betoning av elevernas självverksamhet(biblioteksstudier, problemlösning i grupp, projektarbete).I jämförelsen som Höghielm gör mellan Komvux och folkhögskolanmenar han att det är det skilda ramsystemet (frihet eller tvång att följaläroplan, kursplaner) som till stora delar förklarar skillnaden mellanskolformerna. Komvux med sitt stramare ramsystem tillåter inte att förmycket tid ägnas åt t.ex. de studerandes personlighetsutveckling. Denstörsta skillnaden mellan skolformerna finns beträffande de studerandesupplevelse av ökat kulturellt intresse samt större självförtroende.Folkhögskolans styrka och svaghet handlar enligt Höghielm ytterst omi vilken utsträckning lärarna vid den enskilda skolan lyckas balanserakravet på utbildning (faktakunskaper enligt samhällets behov som geren grund för en utkomst och ett yrke) och bildning (anpassa kunskapertill sitt eget liv, försöka förstå sig själv och världen och härigenomstärka sin självkänsla).5.4 Kompetensintyg, studieomdömen ochbehörighetsintygInom sin ordinarie utbildningsverksamhet utfärdar folkhögskolanfrämst studieomdömen och behörighetsintyg. Studieomdöme kan de fåsom fullföljer minst 30 veckor av allmän kurs. Behörighetsintyg tillfortsatta studier på exempelvis högskola ges de som genom en allmänkurs har fullgjort en motsvarande treårig gymnasieutbildning.Sundgren framhåller i en intervju att folkhögskolan inte gör en konkurrensbedömningutan en ämnesvis bedömning om hur eleven har utvecklatsoch vilka förutsättningar eleven har att studera vidare. En40 Robert Höghielm är professor i pedagogik på Stockholms Lärarhögskola41 Höghielm, Folkhögskolans pedagogiska praxis86

folkhögskolelärare bedömer elevens kunskaper i form av målrelatering,grupprelatering och individrelatering. Det finns forskning som angeratt eleverna som kommer från folkhögskolan klarar sig bättre i detsjälvständiga arbetet i eftergymnasiala studier men kan ha kunskapsluckor.För den vanlige SAGA- eller Ungdomsplatsdeltagaren är den tid demaximalt kan delta i en folkhögskolekurs för kort tid (26 veckor) föratt kunna få ett studieomdöme (30 veckor). Deltagarnas kunskapsnivånoteras dock ofta internt på folkhögskolan vilket kan komma till nytta ide fall eleverna kommer tillbaka och vill studera vidare på egen hand.Hos en av de intervjuade folkhögskolorna har arbetsförmedlingen ochfolkhögskolan kommit överens om att man börjar med en ”Pröva påkurs” i fyra veckor för att väcka intresse för studier på folkhögskolanoch sedan anvisas deltagarna till ordinarie SAGA-satsning. Därigenomkan deltagarna få aktivitetsstöd hela perioden och ett studieomdömekan utfärdas åt deltagarna efter studieperiodens slut. Flera av de intervjuaderepresentanterna för folkhögskolor anser att detta problem måstelösas permanent så att SAGA- och Ungdomsplatskurserna inte är”bortkastade” eftersom inget studieomdöme kan utfärdas.Behörighetsintyg för fortsatta studier kan ges i ett enskilt ämne efterSAGA-deltagarens eller Ungdomsdeltagarens ordinarie studietid beroendepå vilket utgångsläge den enskilde deltagaren hade vid startenpå folkhögskola. Vanligtvis anses det endast möjligt att få behörighet iett ämne vid intensivstudier under sex månader. Detta är dock arbetsförmedlingeni normalfallet inte särskilt angelägen om eftersom deltagarendå inte hinner med att söka jobb.80 procent av folkhögskolorna anger att en SAGA-deltagare hinnermindre än hälften av en allmän kurs under sin tid på folkhögskola. FörUngdomsplatserna svarar 64 procent att deltagarna i genomsnitt tillgodogörsig mindre än hälften av allmän kurs.Behörighet i enskilda ämnen och för fortsatta studierMer än hälften av folkhögskolorna uppger att inga eller färre än 10procent av SAGA-deltagarna uppnår behörighet i enskilt ämne, vilket87

framgår av följande figur. Det framgår också att det är något vanligareatt deltagare i Ungdomsplatserna uppnår detta.Figur 5.6Hur stor andel av deltagarna brukar få behörighet iminst ett enskilt ämne efter studierna i SAGArespektive Ungdomsplatserna?50%40%30%20%IngaMindre än 10 %10-30%31-50%Mer än 50 %10%0%Andel folkhögskolorSAGAAndel folkhögskolorAms UngdomsplatserBehörighet till gymnasiala studier är ännu mindre vanligt än behörigheti enskilda ämnen. 67 procent av folkhögskolorna uppger att färre än10 procent av SAGA-deltagarna uppnår behörighet till gymnasiala studier.För Ungdomsplatserna är motsvarande andel 54 procent. Behörighettill eftergymnasiala studier är ännu ovanligare enligt folkhögskolorna.Fler än hälften av folkhögskolorna uppger att inga eller mindre änfem procent av deltagarna uppnår en sådan behörighet. Det är docknågot vanligare att deltagare i Ungdomsplatserna uppnår detta, enligtfolkhögskolorna.Av SAGA-deltagarna uppger hälften att de inte har fått behörighet attstudera vidare. Drygt en femtedel uppger att de redan hade behörighetoch 16 procent är osäkra på om de fått någon behörighet. Sammanlagtuppger endast en av tio att de fått behörighet antingen i något enstakaämne eller till vidare studier i någon form.88

Bland deltagarna i Ungdomsplatserna fick två procent behörighet tillgymnasiet och 12 procent till eftergymnasial utbildning medan 44 procentinte fick någon behörighet alls till fortsatta studier. 10 procent fickbehörighet i endast ett enstaka ämne. Drygt 10 procent av samtligahade redan tillräcklig utbildning för att studera vidare på gymnasienivåeller högre studier, vilket är betydligt färre än bland SAGA-deltagarna.Nästan en femtedel är osäkra på om de har fått behörighet för vidarestudier.KompetensintygFör folkhögskolorna fanns från början inga riktlinjer om och hur ett intygtill deltagare i SAGA eller Ungdomsplatserna skulle utformas. Frånoch med år 2006 har Folkbildningsrådet tagit fram en mall för hur ettkompetensintyg bör se ut. Cirka 70 procent av folkhögskolorna uppgeratt de numera utfärdar kompetensintyg eller skriftligt studieomdömeefter fullföljd tid i SAGA respektive Ungdomsplatserna.Av deltagarenkäten framgår att 27 procent av deltagarna som fullföljdeSAGA utbildningen inte har fått något kompetensintyg. Av deltagarnai Ungdomsplatserna fick 42 procent inte något intyg. Jämför vi svarenfrån deltagarna med folkhögskolornas svar ser vi att ungdomsdeltagarnamenar att de inte får intyg i samma omfattning som folkhögskolornasäger att de utfärdar ett sådant. I sammanhanget är det viktigt att kommaihåg att kompetensintyget infördes först 1 januari 2006 vilket innebäratt de deltagare i enkäten som gick på folkhögskola under 2005 inteha kunnat få något intyg. Dessutom utfärdas intygen inte med automatikutan måste begäras av deltagarna.Kompetensintyget anses av flera intervjuade folkhögskolor inte hanågot större värde eftersom intyget endast anger vad deltagarna hargjort under denna tidsperiod men inte hur de har tillgodogjort sigutbildningen. En arbetsförmedling anser dock att det vore bra om defick se kompetensintyget för att mer i detalj få veta vad individerna hargjort inför beslut om nästa insats.Vi har även bett deltagarna att bedöma nyttan med kompetensintyget.Av de SAGA-deltagare som har fått ett kompetensintyg uppger 65 procentatt det inte använts alls. Ca 15 procent uppger att arbetsgivare tarhänsyn till intyget och i lika många fall har intyget använts men inte89

varit till någon nytta. Sex procent uppger att det har varit meriterandevid ansökan till vidare studier.Av de deltagare i Ungdomsplatser som har fått kompetensintyg har 73procent inte använt intyget. Ca fem procent har haft nytta av det när desökt jobb och 10 procent uppger att det varit meriterande vid ansökantill vidare studier. 12 procent anger att de använt det men att det intevarit till någon nytta.5.5 Folkhögskolans krav på lärarnaDet ställs inte några formella behörighetskrav på folkhögskollärarenförutom ordinarie lärarbehörighet. Många lärare som anställdes under1990-talet har en traditionell lärarutbildning för grund- och gymnasieskola.Det ses dock som en merit att ha gått den särskilda utbildningenför folkhögskollärare vid Linköpings universitet. 42Det finns idag ingen statistik eller uppföljning över lärarkollektivets utbildningsbakgrundeller var de hamnar efter avlagd examen. Det finnsinte heller någon statistik kopplad till den särskilda utbildningen förfolkhögskollärare vid Linköpings universitet.Folkskoleutbildningen i Linköping är den enda i landet och har funnitssedan 1970-talet. Idag finns 90 årsstudieplatser där hälften av platsernaavser distansutbildning. Utbildningen är en påbyggnadsutbildning ochför behörighet krävs akademisk grundexamen om 120 poäng eller 5 årserfarenhet av undervisning på folkhögskola. Examen utfärdas efter 40poäng och det finns möjlighet att läsa en påbyggnadskurs i pedagogisktarbete på 20 poäng.Påbyggnadsutbildningar i vuxenpedagogik finns på några enstaka orteri landet och kan vara meriterande för bl.a. folkhögskolelärare eftersomde arbetar med vuxna över 18 år. En intervjuad folkhögskola framför åandra sidan att det är viktigare att kunna utbilda på folkbildningsvis,dvs. att se hela människan och verka för att människan vågar förändrasin verklighet än att kunna utbilda vuxna.42 Byström m fl (2004), Flexibel folkbildning? IKT-stöd och distansutbildning på folkhögskolaoch i studieförbund - styrning och utveckling90

Enlig vår enkät till folkhögskolorna uppger drygt hälften att de ställerkrav på att lärarna ska ha genomgått en påbyggnadsutbildning i vuxenpedagogik.Detta innebär däremot inte att alla lärare har en sådan.Drygt en av tio folkhögskolor uppger att alla lärare har en påbyggnadsutbildning.Nästan hälften uppger att mer än 75 procent av lärarna haren sådan. Vid ca 7 procent av folkhögskolorna har färre än en fjärdedelav lärarna påbyggnadsutbildning i vuxenpedagogik.5.6 Statskontorets kommentarerInnehållet i utbildningen är främst svenska och samhällskunskapFolkhögskolorna har i regel anpassat kurserna till deltagarnas behovoch förutsättningar. En introduktionsperiod har ofta inlett kursen därbehoven av och motivationen till studier har identifierats. De flestafolkhögskolor har utformat kärnämneskurser integrerade med andramoment.Hos en övervägande del av folkhögskolorna har de klassiska folkbildningsämnenasamhällskunskap och svenska varit mycket vanliga inslagi kurserna. Engelska och särskilt matematik har varit mer frekventa iUngdomsplatskursen men relativt ovanligt inslag i SAGA-undervisningen.Ungdomsplatserna är överhuvudtaget något mer koncentreradepå kärnämnen för att komplettera ungdomarnas kunskaper, än vadSAGA-kurserna är.Vi noterar att ca hälften av SAGA-deltagarna har praktikinslag i undervisningentrots att insatsen från början var tänkt att innehålla teoretiskastudier. Det har visat sig att särskilt äldre i SAGA-insatsen behövermer arbetsstärkande inslag i utbildningen för att på nytt kunna knytakontakter med arbetslivet.Däremot är det i Ungdomsplatserna mindre vanligt med praktikinslagoch yrkesorienterande inslag, även om det förekommer eftersom bådearbetsförmedlingar och folkhögskolor anser att praktikinslag är viktigtför att ungdomarna ska lära sig mer om hur arbetsmarknaden fungerar.Jobbsökaraktiviteter ingår i mindre omfattning inom Ungdomsplatserän inom SAGA.91

Exempel på inslag i kursen som inte är kärnämnen är t.ex. estetiskaämnen (t.ex. bild, musik) och frisk- och hälsovård. Utmärkande förSAGA och Ungdomsplatserna är också inslag av personlig utveckling iutbildningen i syfte att stärka individernas självförtroende. Någraarbetsförmedlingar har på senare tid påverkat kursens utformning så attkurserna på vissa orter även innehåller individuell coaching och vägledningsinsatser.Studiemiljön har betydelse för deltagarnaFolkhögskolorna betonar för båda insatserna grupparbete, studiebesökoch problembaserad undervisning som de vanligaste undervisningsformerna.Deltagarna i Ungdomsplatserna uppger självstudier som denklart vanligaste undervisningsformen, därefter föreläsning och grupparbete.SAGA-deltagarna betonar istället att traditionell föreläsning ärden absolut vanligaste formen men även grupparbete och självstudierförekommer i relativt hög grad.I vår undersökning har folkhögskolan och deltagarna således olikauppfattning om folkhögskolans studieform/arbetssätt. Deltagarnasuppfattning om hur undervisningen inom folkhögskoleinsatsen förarbetslösa har utformats pekar mot att själva arbetssättet i folkhögskolaninte skiljer sig åt särskilt mycket från andra skolformer.Däremot tycks folkhögskolans studiemiljö i form av goda förutsättningarför gruppsamhörighet, individuella anpassningen till aktuellmålgrupp m.m. skilja sig från flera andra utbildningsanordnare.Utbildningen är för kort för att få behörighet till högre studierFör den vanlige SAGA- eller Ungdomsplatsdeltagaren är den tid dennemaximalt kan delta i en folkhögskolekurs för kort (26 veckor) för attkunna få ett studieomdöme eller behörighetsintyg. Erhållet kompetensintyghar ett begränsat värde för deltagarna.Deltagarna sökte jobb i ungefär lika hög grad eller mer änarbetslösa i andra programDeltagarna söker i liten omfattning jobb under tiden på folkhögskolavilket riskerar inlåsningseffekter eftersom kursen inte heller uppmuntrartill att aktivt söka jobb och självmant avbryta studierna på grund avt.ex. ett tidsbegränsat arbete. Ca 10 procent av SAGA-deltagarna söker92

inga jobb under sin studietid på folkhögskola, medan 43 procent harägnat mindre än tre timmar i veckan åt att söka jobb. Deltagare i Ungdomsplatsernahar överlag ägnat mindre tid åt att söka jobb än SAGAdeltagarna.Ungefär tre fjärdedelar av ungdomarna söker inte alls jobbeller mindre än tre timmar per vecka. Ams sökandeundersökning förfjärde kvartalet 2006 visar å andra sidan att arbetslösa i andra programsöker arbete i lägre omfattning än deltagarna i SAGA. Deltagarna iUngdomsplatserna söker arbete i ungefär lika liten omfattning sompersoner i andra program.93

6 Deltagarna och deras uppfattning omutbildningenDetta avsnitt bygger dels på en enkätundersökning bland deltagare iSAGA respektive Ungdomsplatserna under perioden januari 2005 tillaugusti 2006, dels på tidigare gjorda studier av folkhögskolans utbildningi allmänhet och insatser för arbetslösa.6.1 Deltagarna i SAGA och Ams UngdomsplatserFrån starten av SAGA år 2002 fram till december 2006 har drygt30 000 arbetslösa i aktivitetsgarantin deltagit i insatsen. I Ams Ungdomsplatsersom pågått från hösten 2005 till december 2006 har ca1 400 arbetslösa ungdomar deltagit. I följande tabell framgår kön, deltagarnasålder, härkomst och utbildningsbakgrund i de båda insatserna.Som jämförelse till sammansättningen inom SAGA redovisas ävensammansättningen på övriga inskrivna i aktivitetsgarantin. SAGAinsatsenutgör volymmässigt ca 12 procent av antalet personer somnågon gång under denna period var inskrivna i aktivitetsgarantinmedan Ams ungdomsplatser utgör mindre än en procent av antaletarbetslösa ungdomar mellan 20–24 år.Nästan en fjärdedel av SAGA deltagarna har en eftergymnasial utbildningoch nästan lika många har en treårig gymnasieutbildning. Drygthälften har en kortare utbildning än tvåårigt gymnasium. Bland deltagarnai Ungdomsplatserna har drygt 60 procent högst grundskola,medan nära en fjärdedel har en treårig gymnasieutbildning. Att såmånga har gymnasial eller eftergymnasial utbildning stämmer inteöverens med att insatsen främst var tänkt för dem med en kort utbildningsbakgrundoch ofullständiga studier på grundskole- och gymnasienivå.Man kan t.o.m. se att en större andel som deltog i SAGA har enutbildning på treårigt gymnasium eller mer än vad övriga i aktivitetsgarantinhar.95

Tabell 6:1Sammansättning av deltagarna i SAGA jämfört meddet sammanlagda antalet personer som någon gångunder perioden varit inskrivna i aktivitetsgarantinsamt sammansättning av deltagarna i AmsUngdomsplatserDeltagarnas sammansättning 43Andel avSAGA (%)Andel avinskrivna iaktivitetsgarantin(%)Andel avAmsUngdomsplatser(%)KönMän 52 55 54Kvinnor 48 45 46Ålder20-35 20 17 10036-49 36 3350-59 26 2560-65 17 25UtbildningsnivåEj grundskolebehörig 7 10 4Grundskola 13 12 57Gymnasium < 2 år 33 37 16Gymnasium 3 år 23 21 23Eftergymnasial utbildning 24 20 -Andel utlandsfödda 33 24 18Andel med arbetshandikapp 44 22 26 -Andel som avbrutit studierna 28 38Av tabellen ser vi även att andelen utlandsfödda är fler i SAGA, medandäremot andelen med arbetshandikapp är färre jämfört med övriga.Könsfördelningen totalt sett är relativt jämn i båda folkhögskolegrupperna.Av deltagarna i SAGA är drygt 30 procent födda utanförSverige, övervägande från länder utanför Norden. Bland gruppen medutländsk härkomst är andelen män ca 60 procent till skillnad mot43 Registerdata för perioden 1/4 2004–31/7 2006. SCB:s register över totalbefolkningen.44 Arbetshandikapp är ett relativt brett begrepp och omfattar även lättare rörelsehindersom kan vara hindrande i vissa jobb men inte i andra.96

genomsnittet på 52 procent män. Inom Ams Ungdomsplatser harknappt 20 procent utländsk bakgrund. Även bland Ams Ungdomsplatserdominerar andelen män bland de med utländsk härkomst. I genomsnittär 54 procent män.De med utländsk härkomst saknar i större utsträckning 9-årig grundskolaeller motsvarande, men de är även överrepresenterade bland demed eftergymnasial utbildning. Genomsnittsåldern i SAGA är 47 år.Bland de med utländsk härkomst är nära hälften mellan 36 och 49 årmedan de med svensk bakgrund åldersmässigt är mer jämt fördelade.6.2 Skäl till att delta i utbildningenMotiv till att studera på folkhögskolans ordinarie kurserEn tidigare genomförd studie av folkhögskoleelevers upplevelser avstudietiden kommer fram till följande gemensamma motiv till att väljafolkhögskola som skolform:• Socialt umgänge, familjekänsla, nytta• Engagerade lärare ger kunskaper och självförtroende• Trygga studieformer (långsamt studietempo)• Svarar mot deltagarnas behov av komplettering eller personlig utveckling• Valet av folkhögskola p.g.a. andras positiva erfarenheter• Folkhögskolan framställs positivt jämfört med Komvux• Folkhögskolan är ett medel att nå förverkligandet av livsmål• Möjlighet till ny identitet och förändringSyftet med studierna varierar och en rad olika motiv kan urskiljas. Engrupp är de som vill komplettera och förbättra sina betyg från grundskolaeller gymnasium. Vidare är en grupp mer inriktade på personligutveckling medan en annan kategori elever vill lägga grunden för enaktiv samhällsinsats. Folkhögskolan svarar mot samtliga dessa behov.Flera deltagare jämför också folkhögskolan med den kommunala97

vuxenutbildningen (Komvux) och menar att folkhögskolan präglas avnärhet och värme, något som saknats på Komvux. Vidare erbjuderfolkhögskolan ett stöd för dem som vill förverkliga personliga mål tillexempel om ett nytt yrke eller att få en andra chans i livet.Tiden på folkhögskolan beskrivs med ord som delaktighet, tillhörighetoch gemensamma upplevelser. Vidare framstår lärarens roll som viktigoch eleverna fick det stöd och den tid de hade behov av. Studietempot,som beskrivs som långsamt, ger tid för samtal och reflektioner. Förvissa resulterar tiden på folkhögskolan i en ny identitet och ett förändratliv. 45Berndtsson beskriver i en avhandling 46 samspelet mellan elever ochlärare vid två folkhögskolor och elevernas olika motiv för att påbörjasina studier.En majoritet av eleverna förväntar sig att få något av folkhögskolansom den vanliga skolan inte kan erbjuda. Bland dessa finns en storgrupp som vill meritera sig till högre studier, en grupp som vill studeraför att utveckla sig medan ytterligare en grupp som haft olika problemvill nå självupprättelse. Flera av dessa ändrar dock uppfattning understudiernas gång mot ett mer meriteringsinriktat förhållningssätt.Motiv till studier i folkhögskolekurser för arbetslösaInom SAGA precis som inom folkhögskolans kurser under Kunskapslyftet47 finns grupper av individer som uppfattar studierna som etttvång eller starkt krav för att inte mista sin arbetslöshetsersättning.Även vissa lärare har reagerat på att eleverna mer eller mindre tvingasin i studier på folkhögskola eftersom grundtanken är att studier vidfolkhögskolan ska vara frivilligt. På vissa skolor måste man därför inledakursen med en motivationsperiod för att få deltagarna intresseradeoch inse nyttan med utbildningen. Motivationen ökar dock under studiernasgång och det händer att deltagare inte vill lämna folkhögskolannär den anvisade tiden är slut.45 Bergstedt & Helmstad (2003), Existens och folkbildning! i SOU 2003:11246 Berndtsson, Om folkhögskolans dynamik, möten mellan olika bildningsprojekt47 Andersson, Larson, Wärvik (2000), Kunskapslyftet på folkhögskola. Deltagarnasmotiv för studier och för valet av folkhögskola samt deras syn på undervisningen.Detta resultat bygger på intervjuer med totalt 49 deltagare. Se även Nitzler, Landstöm,Andersson & Eriksson (1996). Värden i folkhögskolevärden (SOU 1996:75).98

Skolorna och arbetsförmedlingen hanterar dock rekryteringen på olikasätt. Vid två av de intervjuade skolorna har presumtiva deltagare kunnatvälja om de vill börja kursen eller inte genom att lämna in intresseanmälan.Vid andra arbetsförmedlingar försöker handläggare att väljaut mer motiverade individer. En arbetsförmedling försöker inte påverkadeltagarna utan anser att det är viktigt att deltagarna själva tror påvad de gör. Det är en del i processen mot ökat självförtroende. Detanses att deltagarna även måste få misslyckas med sina beslut ibland.De skäl deltagare i såväl SAGA som Ungdomsplatser uppger skiljersig delvis från de skäl som arbetsförmedlingar och folkhögskolor framfört.Deltagarnas viktigaste motiv till att delta i SAGA respektive Ungdomsplatserframgår av följande figur. Mer än ett svar har kunnat anges.Samtliga i enkätpopulationen har tillfrågats.Figur 6.1Vilka var de viktigaste skälen till att du deltog iutbildningen på folkhögskola? (de sex vanligasteangivna skälen har tagits med i figuren.)60%50%Krav från arbetsförmedlingen40%För att förbättra mina chanseratt få jobbAv eget intresse30%20%För att ha något att göra10%Komplettera min utbildning0%SAGA n=4830Ams Ungdomsplatsern=580Som förberedelse för fortsattastudierDe två viktigaste skälen SAGA-deltagarna uppger är krav från arbetsförmedlingen,speciellt bland de äldre deltagarna, och att man villförbättra sina chanser att få ett jobb. De yngre i SAGA uppgav dock istörre omfattning att skälen var att komplettera utbildning och förberedaför studier.99

Bland deltagare i Ungdomsplatserna var det viktigaste skälet för studierpå folkhögskola att komplettera sin utbildning, speciellt blandkvinnorna. Näst viktigaste skälet var att ha något att göra, något vanligarebland män än kvinnor. Att förbättra chanserna att få jobb ärbetydligt vanligare bland dem som fullföljt studierna vid folkhögskola.Det är betydligt vanligare bland deltagare i Ungdomsplatserna att devill förbereda sig för fortsatta studier än vad det är för SAGA-deltagarna.6.3 Belåtenhet med utbildningen ocharbetsförmedlingens insatsÖvergripande synpunkterCa 70 procent av samtliga deltagare i såväl SAGA som Ams Ungdomsplatservar nöjda med tiden vid folkhögskola vilket framgår avföljande figur.Figur 6.2Är du nöjd eller missnöjd med din utbildning påfolkhögskolan?45%40%35%30%25%20%15%Mycket nöjdGanska nöjdGanska missnöjdMycket missnöjd10%5%0%SAGA n=4830 Ams Ungdomsplatser n=580Inom båda grupperna är kvinnor mer nöjda än män, och inom SAGAär de äldsta mer nöjda än övriga åldersgrupper. Även bland dem somavbröt är över hälften nöjda. Vi hittar också betydligt fler mycketmissnöjda bland dem som inte fullföljde, jämfört med dem som full-100

följde. Sammantaget är skillnaden inte så stor mellan hur deltagarna iSAGA respektive Ungdomsplatserna ser på folkhögskolestudierna.66 procent uppger att de skulle rekommendera en SAGA-kurs medan31 procent inte skulle göra det. Bland dem i Ungdomsplatserna skulle70 procent rekommendera andra arbetslösa att delta i åtgärderna medan26 procent inte skulle rekommendera detta.I vår intervju med Sundgren 48 menar han att den högatillfredsställelsen hos deltagare vid folkhögskola som uppmätts i olikastudier beror på en öppen miljö i folkhögskolan kombinerat meddeltagarnas aktuella livssituation. De har ofta genomgått en livskris,t.ex. skilsmässa, psykiska problem, skolmisslyckande, arbetslöshet.Mötet med andra i liknande situationer är därför berikande. De harbehov av en annan verksamhet än traditionell vuxenutbildning.Sundgren framhåller att folkhögskolans framgångsfaktor och berättigandei allmänhet är att lärarna och övrig personal har förmågan attmöta folk som är utsatta på olika sätt. Mångfald och anpassningsbarhetär utmärkande för folkhögskolan. Å andra sidan menar Sundgren blirmånga besvikna efter folkhögskolestudier. Det finns inte efterfrågan pådem i arbetslivet med den inriktning som de valt, exempelvis estetiskinriktning som är vanlig på folkhögskolan.Deltagarnas syn på utbildningen och vad som har bidragit till attde fullföljt studiernaLärarnas engagemang anser ca 80 procent av deltagarna vara det bästamed folkhögskoleutbildningen. Därefter kommer gemenskapen medstudiekamrater där omdömet i stort sett är lika positivt som för lärarengagemanget.Dessa två faktorer skiljer ut sig markant för bådeSAGA och Ungdomsplatser. På tredje plats kommer studieformen somdrygt 70 procent uppger vara mycket eller ganska bra. Ca 70 procentav deltagarna är även nöjda med studietakten. Anpassningen till minabehov och önskningar kommer sist i rangordningen, med 60 procentnöjda deltagare.48 Gunnar Sundgren är professor i pedagogik på Stockholms Lärarhögskola, forskareoch utbildad folkhögskolelärare101

Det visar sig att lärarnas engagemang och gemenskapen med studiekamraterockså är det som främst bidragit till att deltagarna har fullföljtstudierna på folkhögskola. Se följande figur. I tredje hand kommerstudieformen. Deltagarnas svar bekräftar den forskning som säger attdet inte är arbetssättet utan mer hur man blir bemött i folkhögskolansom har betydelse för trivseln på folkhögskolan.Figur 6.3Har något av följande bidragit till dina möjligheter attfullfölja utbildningen? (samtliga som fullföljtutbildningen)80%70%60%50%40%30%20%10%0%Hög grad Låg grad Hög grad Låg gradSAGA n=3379 Ungdomsplats n=341StudieformLärarnaKulturella ochsociala inslagGemenskap medstudiekamraterEnligt vår enkätundersökning framgår också att de som fullföljdestudierna i högre grad hade en studieplan än de som hoppade avstudierna. Det framstår således som mer sannolikt att man fullföljerstudierna om man har en individuellt utarbetad studieplan på folkhögskola.Deltagarnas syn på icke teoretiska inslag i utbildningenIcke teoretiska inslag har ingått i större eller mindre omfattning. Praktikinslagenhar varit ovanligare inom Ungdomsplatserna. Jobbsökaraktiviteterär heller inte ett lika vanligt inslag inom Ungdomsplatsernasom inom SAGA. I följande figur redovisas hur deltagarna bedömer deolika inslagen.102

Tabell 6.2 Vad tyckte du om utbildningen på folkhögskola närdet gäller…? ( deltagare som har haft inslagen)SAGAUngdomsplatserBra Dålig Bra DåligYrkesorienterande inslag i55 45 52 48studiernaKulturella inslag 56 44 52 48Sociala inslag 69 31 70 30Praktikinslag 56 44 51 49Utformning avjobbsökaraktiviteter61 39 54 46Anpassning till personer medfunktionshinderAnpassning till personer medspråksvårigheter66 34 69 3167 33 74 26En majoritet av deltagarna anser att inslagen varit mycket eller ganskabra. Deltagarna i SAGA är allmänt mer nöjda med de olika inslagen ändeltagarna i Ungdomsplatser. Kvinnor är generellt mer positiva till deolika inslagen i folkhögskoleutbildningen liksom de som är födda utanförNorden är mer nöjda än svenskar.Anpassning till personer med funktionshinder eller språksvårigheterhar för mellan 26 och 46 procent av deltagarna inte varit aktuellt. Avdem som har betygsatt folkhögskolans anpassningsförmåga tycker enklar majoritet att denna är bra.Deltagarnas syn på arbetsförmedlingens insats62 procent av SAGA-deltagarna uppger att de är mycket eller ganskanöjda med arbetsförmedlingens insatser. 15 procent är dock mycketmissnöjda. Svenskfödda är något mindre nöjda än övriga, liksom desom har avbrutit sina studier. Bland deltagare i Ungdomsplatser ärbetydligt färre, 48 procent, mycket eller ganska nöjda. Det är dock intefler som är mycket missnöjda inom Ungdomsplatser än inom SAGA.Bedömningen av arbetsförmedlingen är relativt likartad oberoende avom deltagaren haft täta kontakter med handläggare vid arbetsförmedlingeneller inte.103

6.4 Skäl till att hoppa av studiernaNära 30 procent av SAGA-deltagarna och nära 40 procent av deltagarnai Ungdomsplatser uppger i enkätstudien att de avbröt studierna påfolkhögskola i förtid. Detta är en betydligt högre andel än vad somframgår av folkhögskolans statistik ur vilken man kan avläsa att ca 20procent av SAGA-deltagarna avbröt studierna och i Ams statistik för år2005 som uppger att ca 9 procent inte fullföljde. Att uppgifterna mellankällorna avviker vad gäller SAGA-deltagare skulle kunna bero påatt vi p.g.a. bortfall har en skevhet i vår enkätundersökning (55 %svarsfrekvens). Vi noterar dock att även Ams:s och folkhögskolansuppgifter sinsemellan har stor avvikelse. Motsvarande uppgifter frånAms och folkhögskolan för deltagare i Ungdomsplatserna finns inte.Den främsta orsaken till att avbryta sina studier är enligt deltagarna attde har fått ett arbete vilket framgår av följande figur.Figur 6.4Varför fullföljde du inte utbildningen påfolkhögskolan?50%40%30%20%Började arbetaBörjade i annanåtgärdUtb.motsvarade intemina förväntningarAndra orsaker10%0%SAGA n=1343Ungdomsplatsern=218Näst vanligast skälet för SAGA-deltagarna att inte fullfölja studierna äratt de började i en annan arbetsmarknadsåtgärd. För dem med arbetshandikappvar andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stort sett lika104

vanlig orsak till avbrutna folkhögskolestudier som arbete. Få har avbrutitfolkhögskolestudierna för att påbörja andra studier eller p.g.a. attutbildningen var för svår, sjukdom och liknande.Bland deltagarna i Ungdomsplatser började männen arbeta i betydligthögre grad än kvinnorna. Den näst vanligaste orsaken till att avbrytastudierna var att utbildningen inte motsvarade förväntningarna, vilketnågot fler män än kvinnor uppgav. Relativt många av deltagarna i Ungdomsplatshar också angett annan orsak till att avbryta.En tänkbar förklaring till att förväntningarna på utbildningen inte uppfylldeshos relativt många ungdomar är att ungdomar mellan 20 och 24år inte är en homogen grupp. Ett misslyckande i ungdomsgymnasietkan tyda på ett ointresse för teoretiska studier, större intresse för meryrkesinriktade studier, skolans tillkortakommande eller att man harsociala problem. Förväntningarna på studierna i folkhögskolan kandärmed bli orealistiska i förhållande till vad folkhögskolan kan erbjuda.6.5 Deltagarnas jämförelse med andraarbetsmarknadspolitiska åtgärderVi har bett deltagarna att bedöma om studierna vid folkhögskola gettdem bättre eller sämre möjligheter att få ett arbete jämfört med andraarbetsmarknadspolitiska program eller vägledning/platsförmedling. Enjämförelse förutsätter givetvis att man har deltagit i den åtgärd man skajämföra med. Det visar sig att mellan 10 och 31 procent därför inte kangöra någon jämförelse. Av dem som har svarat vet var fjärde inte omfolkhögskolan har gett dem bättre eller sämre förutsättningar att få ettarbete än de andra åtgärderna. Cirka 35 till 40 procent har gjort en bedömningatt folkhögskoleinsatsen är lika bra som andra åtgärder. Mellan5 och 15 procent har angett att folkhögskola är sämre än vägledning,arbetspraktik, arbete med stöd eller annan förberedande utbildning.Folkhögskolan verkar stå sig bäst i jämförelse med vägledning/platsförmedling.De som inte har fullföljt folkhögskolestudierna bedömer105

något oftare att folkhögskolan är sämre än andra program något somkanske inte är så förvånande.6.6 Hur utbildningen har motiverat till att sökaarbete eller studera vidareEtt av målet med SAGA och Ungdomsplatserna uppges vara att stimuleratill vidare studier och öka deras aktiviteter i riktning mot arbetsmarknaden.Det visar sig att motivationen till att söka arbete har ökatför ungefär en tredjedel medan den är oförändrad för 60 procent avdeltagarna.Figur 6.5Hur har utbildningen på folkhögskola påverkat dinmotivation att söka arbete?70%60%50%40%30%20%ÖkatOförändradMinskat10%0%SAGA n=3379 Ungdomsplatser n=341Betydlig färre bland personer över 60 år uppger att motivationen attsöka arbete har ökat jämfört med andra åldersgrupper. Personer föddautanför Norden uppger däremot i betydligt större omfattning att derasmotivation att söka arbete har ökat efter folkhögskolestudierna. Blanddeltagarna i Ungdomsplatserna har de med grundskolebakgrund angettatt deras motivation att söka arbete ökat betydligt mer än de med högreutbildningsbakgrund. Som framgår av figuren finns det även några somuppger att motivationen att söka arbete har minskat.106

När det gäller intresset för studier ser vi av figuren nedan att för enmajoritet av SAGA-deltagarna (59 %) har intresset att studera vidareinte ökat efter folkhögskolestudierna, medan var femte uppger attintresset har ökat. Intresset har ökat mer i de yngre åldrarna och blandpersoner födda utanför Norden och mindre i åldersgrupperna över50 år.Figur 6.6Har utbildningen på folkhögskola ökat dittintresse att studera vidare?70%60%50%40%30%20%10%JaNejRedanintresserad attstudera vidare0%SAGA n=3379Ams UngdomsplatserN=341Deltagare i Ungdomsplatserna har ökat sitt intresse för studier i betydligtstörre omfattning (40 %). Intresset är större bland kvinnor än blandmän. Nära 25 procent var redan intresserade av studier innan insatsenpåbörjades.Vi har också i materialet sett att de vars intresse för studier har ökatoch de som redan hade ett studieintresse faktiskt också i december2006 studerar i högre grad än övriga.Att intresset av att studera vidare är större bland deltagarna i Ungdomsplatsernaoch de yngre deltagarna i SAGA kan sannolikt förklarasav att de har större möjlighet att få studiemedel enligt regelverket ochofta har lägre försörjningsbörda.107

6.7 Statskontorets kommentarerMajoriteten av deltagarna är nöjda med utbildningen …De två viktigaste skälen till att påbörja folkhögskolestudierna somSAGA-deltagarna uppger är krav från arbetsförmedlingen och möjlighetentill att förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Deltagarna iUngdomsplatserna betonar att de vill komplettera sin utbildning men ilika hög grad även att få något att göra.70 procent av deltagarna i SAGA och Ungdomsplatserna är nöjda medutbildningen vid folkhögskolan. Nästan lika många skulle också rekommenderautbildningen till andra arbetslösa medan 30 procent inteskulle göra det. 80 procent uppger vidare att de viktigaste orsakerna tillatt man fullföljde studierna var lärarnas engagemang och gemenskapenmed studiekamraterna.Av de deltagare som har kunnat jämföra olika insatser har 30 till 40procent värderat folkhögskoleinsatsen som lika bra som andra arbetsmarknadsprogramför att få ett arbete. Folkhögskolan står sig bäst ijämförelse med vägledning/platsförmedling. Ungefär en fjärdedel kandock inte bedöma om folkhögskolestudierna har gett dem bättre ellersämre förutsättningar att få ett arbete än de andra åtgärderna.… men detta tar sig inte uttryck i en ökad benägenhet att söka jobbDeltagarnas tillfredsställelse med folkhögskolekurserna tycks inte tasig uttryck i en ökad benägenhet att söka jobb efter avslutad insats.Bland både deltagare i SAGA och Ungdomsplatserna är det vanligastesvaret att motivationen att söka arbete är oförändrad. En orsak kan varaatt insatsens effekt är kortvarig och snabbt avtar när folkhögskoleinsatsenär avslutad.SAGA-deltagarnas motivation att studera påverkas inte menungdomarnas studieintresse ökarFör en majoritet av SAGA-deltagarna har intresset att studera vidareinte ökat efter folkhögskolestudierna. Däremot har intresset för fortsattastudier ökat hos 40 procent av deltagarna i Ungdomsplatserna.medan ca 25 procent redan var intresserade.108

Relativt många deltagare uppger att de hoppade av folkhögskolestudiernaNära 30 procent av SAGA-deltagarna och nära 40 procent av deltagarnai Ungdomsplatser uppger i enkätstudien att de avbröt studierna påfolkhögskola i förtid. Nästan hälften av dessa avbröt för att de fick ettarbete. Inom Ungdomsplatserna är den näst vanligaste orsaken att utbildningeninte motsvarade förväntningarna. En tänkbar förklaring tilldetta är att alla anvisade ungdomarna inte varit tillräckligt intresseradeav de studier som omfattades i insatsen.109

110

7 Insatsernas inverkan på arbete ochstudier samt kostnaderna för dem7.1 Sysselsättningsstatus för deltagare ifolkhögskoleinsatserna jämfört med andraarbetslösaVi har undersökt insatsernas påverkan på möjligheten att få ett arbeteoch benägenheten att studera vidare. Vi har mätt effekterna av folkhögskolesatsningarnagenom att studera om det finns någon skillnad isysselsättning för de personer som har gått i SAGA och Ams Ungdomsplatseroch andra jämförbara arbetslösa som inte har gjort det.Matchningsstudien har skett med hjälp av s.k. regressionsanalyser.SAGA-deltagare i jämförelse med övriga i aktivitetsgarantinArbetslösa som har deltagit i SAGA har i mindre omfattning någonform av arbete ett år efter påbörjade folkhögskolestudier jämfört medpersoner i aktivitetsgarantin som inte har deltagit i SAGA, men som iövrigt är jämförbara i fråga om arbetslöshetshistoria, ålder m.m. Två årefter att folkhögskoleinsatsen påbörjades har skillnaderna mellan gruppernaminskat. SAGA-deltagarna har då en något lägre andel i arbeteutan arbetsmarknadspolitiskt stöd än jämförelsepersonerna (12,1 mot13,3 %) men en något högre andel i arbete med stöd (29,4 mot28,7 %).111

Figur 7.1Sysselsättning 24 månader efter SAGA start förSAGA-deltagare och för jämförbara personerinskrivna i aktivitetsgarantin35%30%25%20%15%Arbete utanstödArbete m edstödReguljärutbildning10%5%0%SAGA n=1672 Ej SAGA n=1672Skillnaderna är som synes små och inte statistiskt säkerställda, menbekräftar den statistiskt säkerställda skillnaden som uppmätts efter ettår. Inte vid någon av de tidpunkter (12, 24 och 32 månader efter påbörjadinsats) vi studerat hur stor andel som har arbete utan stöd liggerdock SAGA-deltagare bättre till än jämförbara grupper. Vi har här valtatt redovisa sysselsättningen två år efter påbörjad SAGA-insats för attvara säkra på att alla deltagare har hunnit avsluta insatsen.Av SAGA-deltagarna studerade 3,1 procent varav en 1,4 procent gicken arbetsmarknadsutbildning. Av jämförelsegruppen studerade 2,5 procentvarav arbetsmarknadsutbildning stod för 0,2 procent, vilket innebäratt något fler bland SAGA-deltagarna genomgår en arbetsmarknadsutbildning,medan något fler bland de andra studerar reguljärt.Deltagare i Ams Ungdomsplatser i jämförelse med andraarbetslösa ungdomar i samma åldersgruppSer vi på hur det har gått för personer som deltagit i Ams Ungdomsplatserjämfört med dem som inte har deltagit framkommer en någotannorlunda bild än för SAGA-deltagarna. Eftersom Ungdomsplatsernastartade först hösten 2005 redovisar vi här sysselsättningen tolv månaderefter utbildningens start och inte 24 månader efter som för SAGA.Vi har i undersökningen också studerat sysselsättningen sex månaderefter påbörjad insats.112

Figur 7.2Sysselsättning 12 månader efter start för deltagare iAms Ungdomsplatser och för jämförbara arbetslösaungdomar35%30%25%20%15%Arbete utan stödArbete med stödReguljär utbildning10%5%0%Deltagare Ungdomsplatsern=136Ej deltagare ungdomsplatsern=136Av figuren framgår att deltagarna i Ungdomsplatserna har ett sämreutfall än andra arbetslösa ungdomar främst när det gäller arbete utanstöd. Även för ungdomarna bekräftas de statistiskt säkerställda skillnadernasom uppmätts efter sex månader. 26 procent av deltagarna i Ungdomsplatsernakontra 31 procent av jämförelsepersonerna har fått arbeteutan stöd ett år efter starten av kursen. När det gäller arbete med stödär skillnaden mindre än en procentenhet. Värt att notera är att jämförelsepersonernaoftare har fått fasta heltidsarbeten medan deltagarnai Ungdomsplatserna har fler tillfälliga arbeten eller deltidsarbeten.Men framför allt kan man notera att en större andel av deltagarna iUngdomsplatserna är engagerade i reguljära studier, 19 procent mot 8procent för jämförelsepersonerna. Uppenbarligen har Ungdomsplatsernafungerat som en språngbräda mot vidare studier för ett antal deltagare.Detta kan tolkas som antingen en effekt av Ungdomsplatsernaeller som att personer som varit inriktade på studier har valt Ungdomsplatsernaframför andra arbetsmarknadsåtgärder eller att aktivt sökaarbete. Vidare kan vi av regressionsanalysen konstatera att en störreandel av deltagarna i Ams ungdomsplatser (5,1 %) deltar i en arbetsmarknadsutbildningjämfört med 2,2 procent bland dem som intedeltog i Ungdomsplatserna.113

7.2 Hur det gick för de arbetslösa som anvisats tillfolkhögskolesatsningenI detta avsnitt redovisar vi inledningsvis hur det enligt vår deltagarenkäthar gått för dem som fullföljde SAGA respektive Ams Ungdomsplatserjämfört med dem som avbröt studierna. Vi tar även uppeventuella skillnader mellan olika kategorier av deltagare. Därefter tarvi upp i vilken mån olika inslag i utbildningen har påverkat deltagarnasmöjligheter att få arbete.Vi vill påpeka att resultaten bör tolkas med viss försiktighet då svarsfrekvensenför SAGA-deltagare var 55 procent och för Ams Ungdomsplatserendast 36 procent. Resultaten på totalnivå är statistiskt säkerställt,men när materialet bryts ner på undergrupper av deltagare ärdetta inte alltid fallet, då vissa grupper blir relativt små. 49Skillnad mellan de som fullföljt och de som hoppat avfolkhögskoleutbildningenSAGA70 procent av deltagarna i SAGA uppger att de fullföljde studierna.Generellt kan sägas att de som avbröt SAGA hade arbete i högre omfattningän de som fullföljde.Av dem som avbröt gjorde nära hälften det på grund av att de fick ettarbete. Vi kan av följande figur se att mer än hälften av dem som avbrötstudierna på grund av arbete även har ett arbete i december 2006,vilket är mer än dubbelt så stor andel än bland dem som fullföljdestudierna.49 Se vidare den kortfattade tekniska beskrivningen i kapitel 1 samt bilaga 7.114

Figur 7.3Vilken är din nuvarande sysselsättning? Andel iarbete eller studier i december 2006 för deltagare iSAGA som har fullföljt respektive avbrutit studiernapå grund av arbete respektive andra orsaker60%50%40%30%20%10%Arbete utan stödArbete med stödReguljära studierArbetsmarknadsutbildning0%Fullföljt (n=3379)Avbrutit på grundav arbete (n=615)SAGAAvbrutit av andraorsaker (n=694)Andelen som studerar i december 2006, både när det gäller reguljärastudier och arbetsmarknadsutbildning, är ganska låg både bland demsom fullföljde och de som avbröt. Vi ser också att det är ytterst få somhar gått vidare till arbetsmarknadsutbildning, vilket är ett av syftenamed de förberedande insatserna som ju folkhögskoleinsatsen är en deli. Vi har i enkätmaterialet också sett att andelen som är kvar i aktivitetsgarantinär högre bland dem som fullföljt folkhögskolestudiernajämfört med dem som avbröt sina studier.Män och kvinnor som har fullföljt SAGA har fått arbete utan stöd iungefär lika stor omfattning. Av enkätmaterialet kan vi även se följandetendenser även om resultatet på olika undergrupper bör tolkas medförsiktighet. Fler män än kvinnor har fått fast heltidsarbete. Vidare harpersoner födda utanför Norden i något större omfattning arbete utanstöd än personer födda i Sverige. Deltagare i åldersgruppen 36–49 århar fått arbete i större omfattning än övriga åldersgrupper och de över60 år har i minst omfattning fått ett arbete. De med högre utbildningsbakgrundtycks också i högre grad ha fått arbete utan stöd. Det ärfrämst de yngre SAGA-deltagarna som gått vidare till studier, mer änhälften är i åldern 20 till 35 år. Av enkätsvaren framgår att av hälftenav de fåtal som avbröt folkhögskolestudierna för reguljära studier ävenstuderar i december 2006.115

Ams Ungdomsplatser59 procent av deltagarna i Ams Ungdomsplatser uppger att de fullföljdesina studier vid folkhögskola. Av dem som avbröt slutade 38procent för att de fick ett arbete. Andelen deltagare i arbete eller studierillustreras i följande figur.Figur 7.4Vilken är din nuvarande sysselsättning? Andel iarbete eller studier i december 2006 bland deltagare iUngdomsplatserna som fullföljt respektive avbrutitstudierna på grund av arbete respektive andraorsaker70%60%50%40%30%20%10%Arbete utan stödArbete med stödReguljära studierArbetsmarknadsutbildning0%Fullföljt(n=341)Avbrutit pågrund avarbete (n=82)AMS UngomsplatserAvbrutit avandra orsaker(n=133)Av figuren framgår att skillnaden i andel arbete utan stöd mellan desom avbrutit på grund av arbete och de som fullföljt folkhögskolestudiernaär i samma storleksordning som för SAGA. Skillnaden iandel i arbete tycks således vara till nackdel för de som fullföljdefolkhögskolestudierna. Vi ser också att mer än en fjärdedel studerar,exklusive dem som avbröt på grund av arbete, vilket är betydligt flerän bland SAGA-deltagarna. Vi har också sett att hälften av dem somavbröt folkhögskolestudierna för andra studier fortfarande studerar idecember 2006.Bland ungdomarna har männen arbete utan stöd i något större omfattningän kvinnorna. Å andra sidan studerar fler kvinnor än män. Vi kanockså se att de med gymnasieutbildning i betydligt högre grad har116

arbete utan stöd än de med 9-årig grundskola. Vidare fortsätter de medenbart grundskolebakgrund att studera i betydligt högre grad än de medolika typer av gymnasieutbildning.Studieinnehållets påverkan på andel i arbete i december 2006SAGAAv de SAGA-deltagare som har fullföljt sina folkhögskolestudier haren majoritet haft antingen yrkesinriktade inslag eller praktikinslag i sinutbildning vid folkhögskola. Nästan tre fjärdedelar har även haft jobbsökaraktiviteter.Figur 7.5Arbetsmarknadsorienterade inslags betydelse för attfå arbete, SAGA. (De som fullföljt och har haftrespektive inte haft dessa inslag i sin utbildning)30%25%20%15%10%Andel i arbeteutan stöd5%0%Andel i arbetemed stödYrkesorienterandeinslag ingick(n=2434)Yrkesorienterandeinslag ingick inte(n=721)Praktikinslag ingick(n=1921)Praktikinslag ingickinte (n=1251)Jobbsökaraktiviteteringick (n=2571)Jobbsökaraktiviteteringick inte (n=608)Av figuren ser vi att andelen i arbete utan stöd är högre bland dem somhar haft något av inslagen än bland dem som inte har haft det. Dettycks också som att praktikinslag har haft störst betydelse. Det förefalleralltså som att en ökad arbetsmarknadsorientering i SAGA ärbetydelsefull för att få deltagarna i arbete efter insatsen. Huruvidajobbsökaraktiviteter har ingått eller inte har däremot haft mindre betydelseför arbete utan stöd. Däremot har fler av dem som inte har haftjobbsökaraktiviteter arbete med någon form av arbetsmarknadsstöd.117

Bland denna grupp har vi också noterat en något större andel som gåttvidare till studier.Ams UngdomsplatserÄven bland deltagare som fullföljde sin tid i Ungdomsplatserna harmellan 50 och 80 procent haft yrkesinriktade inslag, praktikinslag ellerjobbsökaraktiviteter i sin utbildning vid folkhögskola.Figur 7.6Arbetsmarknadsorienterade inslags betydelse för attfå arbete, Ungdomsplatser. (De som fullföljt och harhaft respektive inte haft dessa inslag i sin utbildning)25%20%15%10%Andel i arbeteutan stödAndel i arbetemed stöd5%0%Yrkesorienterandeinslag ingick(n=268)Yrkesorienterandeinslag ingick inte(n=51)Praktikinslag ingick(n=172)Praktikinslag ingickinte (n=149)Jobbsökaraktiviteteringick (n=215)Jobbsökaraktiviteteringick inte (n=110)Även bland deltagarna i Ungdomsplatserna kan vi se att en större andelav dem som har haft praktikinslag och yrkesinriktade inslag har arbetei större omfattning än de som inte har haft det även om skillnaderna ärnågot mindre än för SAGA-deltagarna. Däremot kan man i motsats tillSAGA här urskilja att även jobbsökaraktiviteter i form av exempelvisintervjuträning och skrivning av CV och personliga brev har haft enpositiv inverkan på möjligheten att få arbete.118

7.3 Deltagarnas bedömning av utbildningensbetydelse för nuvarande arbete ochmöjligheterna till fortsatt anställningBland dem som fullföljt SAGA och Ams Ungdomsplatser och hadearbete i någon form i december 2006 uppger i genomsnitt drygt 60procent att deras utbildning vid folkhögskola i ganska eller mycket låggrad har haft betydelse för att de fick sin nuvarande anställning. Folkhögskolestudiernaslåga betydelse för att få en anställning kan bero påatt folkhögskolans insatser till stor del är en stärkande insats som harbetydelse för självkänslan och välbefinnandet. Detta kan ha inverkatvid anställningen utan att deltagaren är medveten om detta. Det harockså framkommit vid insamlandet av enkäterna att vissa deltagareenbart ser åtgärden som en kort vägledande insats med få inslag avutbildning vilket inte ökar meriterna för en anställning.När det gäller hur de ser på möjligheterna till fortsatt anställning i nuvarandearbete kan sägas att deltagarna i Ungdomsplatserna generelltser mycket ljusare på möjligheterna än vad deltagarna i SAGA gör,vilket framgår av följande figur.Figur 7.7Hur bedömer Du möjligheterna till fortsatt anställningdär du är nu?50%40%30%20%10%Mycket storamöjligheterGanska storamöjligheterGanska småmöjligheterMycket s m åmöjligheter0%Fullföljt(N=1178)Avbrutit (N=611) Fullföljt (N=71) Avbrutit (N=80)SAGAUngdomsplatser119

Vi ser också att de som avbröt studierna bedömer möjligheterna tillfortsatt anställning som större än de som fullföljde.7.4 Deltagarnas inriktning på fortsatta studierAv dem som har studerat vidare efter en fullföljd SAGA-kurs studerar30 procent på gymnasienivå antingen på folkhögskola eller Komvux.Näst vanligast är studier på universitet eller högskola eftersom knappthälften av deltagarna redan hade treårig gymnasial eller eftergymnasialutbildning innan de placerades i SAGA. Var tionde SAGA-deltagarefortsatte studera på grundskolenivå. Av deltagarna i Ams Ungdomsplatsersom studerade vidare fortsatte 59 procent med gymnasiestudier,de allra flesta på folkhögskola. Deltagare i Ungdomsplatserna somavbrutit folkhögskolekursen genomförde sina gymnasiestudier vidKomvux oftare än vid folkhögskola.Figur 7.8Ange vad du studerar eller har studerat efter utbildningenpå folkhögskola anvisad av arbetsförmedlingen?(De som fullföljde SAGA respektiveUngdomsplatserna och studerar i december 2006)Typ av fortsatta studier70%60%50%Grundskolestudier40%Gymnasiestudier30%20%10%Yrkesinriktadeftergymnasial kursUniversitet ellerhögskola0%SAGA (N=165)Ungdomsplatser (n=88)Av de deltagare i Ams Ungdomsplatser som fullföljde insatsen och nustuderar finansierar en majoritet studierna med studiemedel och ca enfemtedel får aktivitetsstöd. Av deltagare som fullföljt SAGA-studiernaoch nu studerar har knappt hälften studiemedel och nära 40 procent får120

aktivitetsstöd. Det är främst de som studerar på gymnasienivå vid folkhögskolasom har aktivitetsstöd för sina studier.Från intervjuerna framgår att relativt många deltagare i SAGA ochUngdomsplatserna inte vill ta studielån för att fullfölja gymnasiestudiernapå egen hand och få behörighet till eftergymnasial utbildning.Detta kan vara en av orsakerna till att inte fler fortsätter att studera.Deltagarna kommer i flera fall från studieovana hem utan tradition attskuldsätta sig för utbildning. De anser att det inte är värt att skuldsättasig för att få gymnasiekompetens eftersom det är osäkert om chansernatill jobb verkligen ökar.Många har en försörjningsbörda eller är så pass gamla att de inte tyckeratt en skuldsättning för högre studier återbetalar sig i form av ökadechanser till arbete. För många äldre är det inte utbildningsnivån som äravgörande för att få ett arbete. Vid 55 års ålder upphör även möjligheternaatt ta studielån. Att ta lån för gymnasiestudier begränsar ocksåantalet år med studielån för studier på eftergymnasial nivå. En annanförsvårande omständighet för vidare studier är att ungdomar inte hellerfår studiehjälp för gymnasiestudier när de är över 20 år.Motviljan mot att ta eller svårigheten att få studielån har föranlett någraarbetsförmedlingar att under en kortare eller längre period fortsättaatt betala ut aktivitetsstöd till en del deltagare för att de ska kunna gåtillräcklig länge på folkhögskola så att de åtminstone ska få ett studieomdömeatt visa upp för potentiella arbetsgivare.7.5 Kostnader för folkhögskoleutbildningen förarbetslösa i jämförelse med andra alternativDet är svårt att jämföra olika utbildningars kostnader med varandraeftersom utbildningarnas innehåll och utformning varierar. För att få enreferensram till kostnaderna för SAGA och Ams Ungdomsplatser harvi dock jämfört kostnader för alternativ till folkhögskolesatsningarna,dels den kommunala vuxenutbildningen där personer kan läsa ingrundskole- eller gymnasiekompetens, dels arbetsmarknadsutbildningoch annan förberedande utbildning än folkhögskolesatsningarna somAms upphandlar.121

Kostnader för SAGA och Ams Ungdomsplatser i förhållande tillkostnader för utbildningen i KomvuxAms och Folkbildningsrådet har i samarbetsavtal kommit överens omen ersättning per deltagarvecka för SAGA och Ams Ungdomsplatser.Ersättningen är uppdelad i en del som ska täcka undervisningskostnader,inklusive lokaler och en mindre del för läromedelskostnader.Den enligt samarbetsavtalet fastställda grundersättningen till folkhögskolornaår 2005 för SAGA och Ams Ungdomsplatser är 1 580 kronorplus 50 kronor, totalt 1 630 kronor per deltagarvecka. År 2006 höjdesersättningen för SAGA till totalt 1 660 kronor per deltagarvecka,medan ersättning för Ungdomsplatserna var samma som för år 2005.Ersättningen motsvarar värdet på det ordinarie statsbidraget till folkhögskolorna,landstingsbidraget och ett mindre bidrag till skolorna föradministration och uppföljning.SCB har under 2006 i samarbete med Folkbildningsrådet genomfört enenkätundersökning av folkhögskolornas intäkter och kostnader år2005. Denna undersökning inkluderade en särredovisning av SAGAoch Ams Ungdomsplatser.Folkhögskolornas sammanlagda kostnader för SAGA och Ams Ungdomsplatseruppgick till drygt 169 miljoner kronor år 2005. 50 I kostnadernaingår undervisningskostnader (70 %), administrationskostnader,(10 %), kök och hushåll, (3 %), fastighet och lokal, (15 %), och fördeladgemensam kostnad (2 %). Statsbidragen från Ams uppgick till178,4 miljoner kronor, vilket innebär att statsbidraget för SAGA- ochUngdomsplatserna överstiger kostnaderna med drygt 9 miljonerkronor.För den ordinarie folkhögskoleverksamheten är däremot kostnadernaca 96 miljoner kronor högre än statsbidragen.Folkhögskolornas genomsnittliga nettokostnad år 2005 var 1 595 kronorper deltagare och vecka för SAGA och Ams Ungdomsplatser.Uppräknat till 6 månader (26 veckor x 20 timmar=520 timmar) varkostnaden 41 470 kronor per deltagare. Statsbidraget via Ams harutfallit med i genomsnitt 1 685 kronor per deltagarvecka, motsvarande50 Folkhögskolornas ekonomi 2005. Rapport från Folkbildningsrådet maj 2007.122

43 800 kr per halvår inklusive förstärkningsbidraget som ges efter behovsansökan.Hur ser då Ams kostnader för folkhögskolutbildningen för arbetslösaut jämfört kostnaden för exempelvis studier på Komvux?Enligt SCB:s och Skolverkets gemensamt framtagna statistik för år2005 var den genomsnittliga kostnaden i genomsnitt 35 100 kronor fören helårsstuderande i Komvux (36 veckor x 15 timmar= 540 timmar).Ams kostnader på 43 800 kr för en SAGA- eller Ungdomsplatsdeltagarei 6 månader är ca 8 700 kronor högre än för en studerande per läsårpå Komvux där kommunens kostnad är 35 100 kr. Förutsatt att folkhögskoleutbildningenskulle förlängas med 20 timmar så att undervisningstidenblir lika lång som Komvuxutbildningen innebär det att Amskostnader för folkhögskoledeltagaren blir ca 10 400 kronor högre perår och deltagare än kommunens kostnader per deltagare och år förKomvux.Vi har inom ramen för detta uppdrag inte kunnat jämföra kostnaderna irelation till utbildningens resultat eftersom denna studie inte omfattaren undersökning om utbildningen i Komvux. Däremot kan vi konstateraatt eleverna i Komvux vanligtvis på egen hand söker sig till studieroch därför torde vara mer angelägna om att få behörighet än deltagarnai folkhögskoleinsatserna. Detta talar för att en kostnadsjämförelse ärtill Komvux fördel. Beaktar man däremot elevernas olika studiemotivationoch förkunskaper som torde kräva större lärarinsatser på folkhögskolan,bör kostnadsskillnaderna tolkas med försiktighet.Ams kostnader för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderI årsrapporten för 2005 över de arbetsmarknadspolitiska programmenredovisar Ams de genomsnittliga kostnaderna för de olika arbetsmarknadspolitiskaåtgärderna. För samtliga åtgärder redovisas styckkostnaddvs. den genomsnittliga kostnaden per individ och månad för de olikaprogrammen och insatserna. Den kostnad som redovisas är aktivitetsstödtill de arbetslösa som går i programmen alternativt olika former avstöd till arbetsgivare såsom anställningsstöd och lönebidrag. Kostnadernaredovisas per individ och månad och varierar mellan 6 600 och123

16 700. Den stora variationen beror till största delen på vilken arbetslöshetsersättningden enskilde är berättigad till.För arbetsmarknadsutbildning och förberedande/orienterande utbildningingår även kostnader för att genomföra själva åtgärden, exempelvisköp av utbildning. Någon verksamhetskostnad redovisas dock inteför exempelvis datorteksverksamheten, där arbetsförmedlingen enligtavtal delvis ersätter kommunerna. 51Kostnaderna uppdelat på aktivitetsstöd och verksamhetskostnader särredovisassåledes endast för förberedande utbildning (FUB) och arbetsmarknadsutbildning(AUB). År 2005 kostade arbetsmarknadsutbildningeni genomsnitt 22 400 kr per deltagare och månad varav kostnadenför köp av utbildning stod för 11 135 kr. Motsvarande styckkostnadför den förberedande utbildning (FUB), exklusive SAGA ochAms Ungdomsplatser, uppgick till 20 400 kr varav Ams kostnad förköp av utbildning uppgick till 9 700 kr, dvs. en lägre kostnad än förden yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Vidare genomförs endel förberedande utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet,t.ex. Komvux, och belastar inte Ams anslag. I dessa fall står Amsenbart för aktivitetsstöd till deltagaren.Enligt vad vi tidigare redogjort för uppgick Ams kostnader för SAGAoch Ams Ungdomsplatser år 2005 enligt Folkbildningsrådets redovisningtill drygt 178 miljoner kronor vilket motsvarar ca 7 300 kronorper deltagare och månad. Det tycks således som att studier på folkhögskolakostar mindre per deltagare och månad än den övriga förberedandeutbildningen Ams upphandlar. Däremot går det inte attjämföra den sammanlagda styckkostnaden för folkhögskolesatsningenmed t.ex. styckkostnaderna för att delta i arbetsförmedlingens fördjupadevägledning och platsförmedling.Kostnadsjämförelserna bör tolkas med försiktighet eftersom vi inte kanuttala oss om hur innehållet i de övriga förberedande utbildningsinsatsernaskiljer sig mot folkhögskoleinsatsen.51 Enligt Statskontorets rapport 2001:30 köpte arbetsförmedlingarna enligt avtal medkommunerna år 2000 datorteksinsatser för i genomsnitt 740 kr per deltagare och veckavilket motsvarade knappt 3 000 kr per månad. Statskontorets beräkningar utifrån Amsårsrapport 2005 visar att arbetsförmedlingens kostnad för 2005 uppgick till ca 4 500 krper månad och deltagare.124

7.6 Statskontorets kommentarerDeltagare i SAGA och Ungdomsplatserna har inte fått arbete ihögre omfattning än för jämförbara grupper …En regressionsanalys av registerdata över arbetslösa, visar att folkhögskoleinsatsernainte positivt påverkat möjligheten att få ett arbete dåbåde deltagarna i SAGA och Ungdomsplatserna har en lägre andel iarbete utan arbetsmarknadspolitiskt stöd än sina jämförelsepersoner.Skillnaderna mellan deltagarna i SAGA och jämförelsepersonerna ärrelativt små och pendlar mellan 1–2,5 procent vid olika tidpunkter efterinsatsens start. Exempelvis har SAGA-deltagarna 24 månader efter attfolkhögskoleinsatsen påbörjades en lägre andel i arbete utan arbetsmarknadspolitisktstöd än jämförelsepersonerna (12,1 mot 13,3 %)men en något högre andel i arbete med stöd (29,4 mot 28,7 %).SAGA-insatsen tycks inte heller ha stimulerat deltagarna att fortsättastudera. Andelen som bedriver studier inom det reguljära utbildningsväsendetuppgår bara till några procent för både SAGA-deltagare ochjämförelsepersoner (1,7 % mot 2,3 %).För deltagarna i Ungdomsplatserna har det också gått sämre jämförtmed andra arbetslösa ungdomar när det gäller att få arbete och skillnadernaär större än för SAGA. 26 procent av deltagarna i Ungdomsplatsernaoch 31 procent av jämförelsepersonerna har fått arbete utanstöd 12 månader efter starten av kursen. Motsvarande siffror för arbetemed stöd är 2,9 procent respektive 3,6 procent.… däremot är andelen i Ungdomsplatserna som studerar vidarehögre än för jämförbar gruppDäremot är 19 procent bland deltagarna i Ungdomsplatserna engageradei reguljära studier mot 8 procent för jämförelsepersonerna. Uppenbarligenhar Ungdomsplatserna fungerat som en språngbräda motvidare studier för ett antal deltagare. Detta kan tolkas som antingen eneffekt av Ungdomsplatserna eller att personer som varit inriktade påstudier har valt Ungdomsplatserna framför andra åtgärder eller attaktivt söka arbete. Av vår deltagarenkät framgår nämligen att ca 25procent av deltagarna i Ungdomsplatser var intresserade av att studeravidare redan innan insatsen. Antingen kan deltagandet i Ungdoms-125

platser ha hjälpt dem att realisera detta intresse, eller så skulle de hastuderat vidare även utan Ams Ungdomsplatser. Detta kan innebära atteffekten överskattas. Överlag bedömer vi dock att Ungdomsplatsernahar stimulerat en del ungdomar att fortsätta studera.Det kan finnas ett samband i effektstudien mellan en lägre andel ungdomari jobb och en högre andel i studier i förhållande till resultatet förjämförelsepersonerna. Detta kan tyda på att en del ungdomar medvetethar valt att fortsätta studera i stället för att söka jobb, dvs. de har intekänt sig tvingade in i studier p.g.a. att de inte får arbete.De som har studerat vidare har främst fortsatt med gymnasiestudier, deallra flesta på folkhögskola.Avhopparna har i högre grad arbete än de som fullföljde studiernaResultatet av deltagarenkäten ger vid handen att de som avbröt folkhögskoleinsatsernaSAGA och Ams Ungdomsplatser har i december2006 arbete utan stöd i större omfattning än de som fullföljde satsningen.Detta gäller speciellt de som avbröt på grund av att de fickarbete.Arbetsmarknadsorienterade inslag i folkhögskoleinsatsen ärbetydelsefulla för möjligheten att få ett arbeteFör de som har fullföljt folkhögskoleinsatsen har vi även analyserat omutbildningens inriktning har något samband med hur många som harfått arbete efter insatsen. Vår bedömning i detta avseende är att enarbetsmarknadsorientering i SAGA-insatsen är betydelsefull för möjligheternaatt få ett arbete efter insatsen. Vi noterar att ju högre inslagav praktik eller yrkesorientering SAGA-deltagarna har haft i sin utbildningdesto fler har fått arbete. Samma tendens återfinns i enkätunderlagetför Ungdomsplatserna men inte i lika hög grad. Däremot kanman för dessa tydligare urskilja att jobbsökaraktiviteter, i form avintervjuträning och skrivning av CV och personliga brev, har ökatungdomars chanser att få jobb.126

8 Statskontorets bedömningar och förslag8.1 Observerade problemOtydlig styrning av insatserna medför olika tolkningar av målenoch därmed också varierande utformning av insatserEn grundläggande konflikt i de båda folkhögskolesatsningarna förarbetslösa är att syftet med insatsen är tudelat. Syftet är dels att varakunskapshöjande och studiemotiverande, dels att stärka individensmöjligheter att få ett arbete. Med regeringens övergripande och allmänthållna mål som underlag har Ams och Folkbildningsrådet samt arbetsförmedlingaroch folkhögskolor, utifrån sina olika roller och uppgifter,tolkat målen på olika sätt och betonat olika inslag i utformningen avinsatserna. Detta, tillsammans med en anpassning till de olika deltagarnasbehov och intressen, har lett till att inriktningen på insatserna skiljersig åt mellan olika folkhögskolor beroende vilket av de två syftenasom har betonats vid de olika skolorna.Ett exempel på att målet inte varit tillräckligt tydligt och därmed bidragittill skilda kursutformningar är inslaget av jobbsökaraktiviter. Regeringenhar varit angelägen om att ha med dessa inslag i båda insatsernamen har inte uttryckligen uttalat detta i regleringsbreven vad avserungdomar. 52 Ams och Folkbildningsrådet har ansett att kompletteringav kunskaper på grundskole- och gymnasienivå varit viktigare än jobbsökaraktiviteterför ungdomar och uteslutit sådana i samarbetsavtalet.En fjärdedel av arbetsförmedlingarna anser också att jobbsökaraktiviteterinte ska ingå i kursen. Följaktligen har ungdomarna enligt deltagarenkäternaägnat mindre tid åt jobbsökaraktiviter än SAGA-deltagarna.Ett annat dilemma i folkhögskoleutbildningen är om utbildningen skafå slutföras eller om tillfälliga arbeten som dyker upp under studieperiodenska gå före avslutade studier. Synen på vad som är bäst skiljersig åt mellan arbetsförmedlingen och folkhögskolan och har påverkatparternas målsättning med insatserna.52 Ändring i regleringsbrev 7 april 2005, 21 juni 2005, regleringsbrev för år 2006127

Folkhögskolorna framför i intervjuerna att kraven på arbetsförmedlingarnaatt få ut så många som möjligt i arbete innebär att tillfälliga jobb iform av timanställningar och projektanställningar under studietidenprioriteras av arbetsförmedlingen före avslutade studier. Folkhögskolornaanser dock att det lönar sig att avsluta studierna för att kunnabehålla ett jobb under en längre period.Den målkonflikt mellan studier och arbete som avspeglas i arbetsförmedlingensoch folkhögskolans handlande illustrerar hur ett tudelatmål för satsningarna kan påverka om studier fullföljs eller inte. Avenkätstudien framgår också att relativt många av deltagarna har hoppatav folkhögskolestudierna. Hälften av dessa har angett att de fått ettarbete.Insatserna blir således ett bristande medel för att nå ett mål med tvåolika innebörd – vidare studier kräver en utbildning som är behörighetsgivande– arbete kräver större fokus på yrkes- och arbetsmarknadsinriktadeinsatser vilket egentligen i stora delar faller utanför ramen förinsatserna.Bristande möjligheter till lokal styrning av folkhögskoleinsatsernaArbetsförmedlingarna har vid nuvarande utformning av insatsernasvårt att påverka inriktningen på utbildningen. Brister i återrapporteringenav vad deltagarna gör i sin utbildning och om arbetsförmedlingensintressen har tagits tillvara i utbildningen utgör exempel på tillämpningsproblem.Det är också svårare att ställa krav på snabb återrapporteringav deltagarnas frånvaro när det inte finns något avtal mellanarbetsförmedlingen och folkhögskolan.Folkhögskolan å andra sidan har idag svårt att planera resurser till utbildningenoch hur insatsen ska se ut då det ofta saknas rutiner för huromfattningen och tidpunkten av insatsen ska planeras tillsammans medarbetsförmedlingen och hur målgruppen som anvisas kommer att se ut.Samarbetet försvåras också av att det finns flera kontaktpersoner påarbetsförmedlingen och att dessa även varierar över tid och mellanolika deltagare. Kontaktpersonerna på arbetsförmedlingen har ofta ocksåont om tid för att kunna följa upp studierna och planera insatser förså många olika deltagare.128

Det oklara avtalsförhållandet mellan arbetsförmedlingen och folkhögskolanförsvårar enligt vår bedömning samarbetet mellan parterna.Folkhögskoleinsatserna skiljer sig från många andra arbetsmarknadspolitiskainsatser där arbetsförmedlingen ofta är beställare av utbildningeller annan insats. Arbetsförmedlingens beställarroll tydliggörenligt vår bedömning leverantörs- och kundförhållandet vilket gör attarbetsförmedlingen också kan ställa krav på utförandet. Det innebärockså att uppdragstagaren regelbundet ombeds rapportera om utbildningensförlopp enligt uppställda villkor i avtalet.En sådan kravspecifikation och återkoppling är inte lika given vid folkhögskolornasgenomförande av dessa insatser. Samarbetet mellanarbetsförmedlingen och folkhögskolan om ett gemensamt mål för utbildningenblir inte heller lika tydligt som vid ett avtalsförhållande.Uteblivna eller ofullständiga handlingsplaner kan leda tillbristande identifiering av behovAvsikten är att behovet av en folkhögskoleinsats ska identifieras i denindividuella handlingsplanen. Det visar sig dock utifrån deltagarenkätenatt endast drygt hälften av deltagarna hade utbildningen angiven iden individuella handlingsplanen. Det är också mellan 6–14 procent avdeltagarna som uppger att de saknar en individuell handlingsplan. IStatskontorets tidigare utvärdering 53 av individuella handlingsplanerframkommer även att kvaliteten på handlingsplanerna generellt sett ärlåg. Det finns därför en risk att de arbetslösas behov inte tillräckligtnoga identifieras. Det kan betyda att folkhögskoleutbildningen inte ärden rätta åtgärden för ett antal deltagare i SAGA och Ungdomsplatserna.En indikation på att åtgärden delvis riktar sig till fel målgrupp i förhållandetill ursprungstanken med insatsen är att hälften av SAGA-deltagarnaoch drygt en fjärdedel av deltagarna i Ungdomsplatserna redaninnan insatsen hade treårig gymnasial eller eftergymnasialutbildning. 54 En förklaring kan vara att det för arbetsförmedlingarnahar varit enkelt att anvisa till folkhögskoleinsatserna för att det funnitstillgängligt och att arbetsförmedlingen inte har något betalningsansvar53 Statskontorets rapport 2004:15, Individuella handlingsplaner vid arbetsförmedlingen54 SCB:s Register över totalbefolkningen RTB129

och resultatansvar för utbildningsåtgärden utan enbart är skyldiga attfinansiera aktivitetsstöd åt deltagarna.Behoven av insatser är olika för deltagarna inom SAGA och AmsUngdomsplatserOm ungdomsgruppen (personer mellan 20 och 24 år) hade varit enhomogen grupp med behov av samma typ av åtgärder skulle detta talaför särskilda ungdomsåtgärder. Genom att definiera ungdomarna somen särskild grupp i regelverket riskerar man att arbetsförmedlingen intefångar upp ungdomarnas skilda behov. Detta är ett problem då det personernahuvudsakligen har gemensamt är en viss ålder.I delbetänkandet av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning55 identifierar utredningen tre grupper av arbetslösa ungdomar.Den ena gruppen består av målmedvetna ungdomar som befinner sigganska nära arbetsmarknaden. Denna grupp är aktiv i sitt arbetssökandeoch behöver enligt utredningen relativt lite stöd av arbetsförmedlingenför att söka jobb. Den andra gruppen är osäkra ungdomar somsaknar arbetslivserfarenhet och referenser. Dessa anses behöva vägledning,information och personligt stöd för att våga fatta beslut om framtidavägval. Efter noggrann kartläggning och vägledning kan utbildningi kombination med praktik vara det som för dessa ungdomar ledertill arbete. Den tredje gruppen är ungdomar i stort behov av stöd ochmotivationshöjande insatser. Dessa ungdomar har ofta avbrutit gymnasieskolanoch har en problematisk social situation, psykisk ohälsaoch/eller funktionshinder. De anses vara i stort behov av personligtstöd och motivationshöjande insatser innan de är mogna för studiereller praktik som kan leda till arbete på sikt. För dessa ungdomar krävssamverkan mellan arbetsförmedlingen och andra myndigheter.Utifrån våra intervjuer med folkhögskolor och arbetsförmedlingar bedömervi att deltagarna i Ungdomsplatserna hör både till gruppen osäkraungdomar och gruppen ungdomar som har stort behov av motivationshöjandeinsatser.Gruppen osäkra ungdomar i Ungdomsplatserna består av ungdomarsom troligtvis har ofullständiga gymnasiestudier men som skiljer sig åt55 SOU 2007:18, Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösaungdomar130

på så sätt att vissa är intresserade av teoretiska studier medan andramer eftersträvar en form av praktisk yrkesinriktning. De senare bördärför mötas med arbetsorienterade inslag och praktik i stället förstudier i kärnämnen.Andra ungdomar har problem med dåliga vardagsrutiner, missbrukeller sociala svårigheter som kan kräva andra samhällsinsatser änutbildning i kärnämnen eller praktik. Vi bedömer i likhet med ovannämnda utredning att denna grupp bör tas omhand av fler myndigheterän arbetsförmedlingen för att det egentliga behovet ska kunna identifierasoch lämpliga åtgärder sättas in.Även när det gäller SAGA-deltagarna ser vi att behoven skiljer sig åtmellan enskilda deltagare. De yngre deltagarna i SAGA har i likhetmed deltagarna i Ungdomsplatserna mindre arbetslivserfarenhet ochfler som vill studera vidare. De äldre har å andra sidan mindre intresseav att studera och vill helst ha praktikinslag i folkhögskoleutbildningenför att kunna etablera nya kontakter med det lokala näringslivet och påsikt få ett arbete. Deltagarna nära pensionsåldern är mer intresserade avatt hitta en meningsfull sysselsättning under den korta tid de har kvarinnan pensioneringen. Vidare är en förhållandevis stor del av SAGAdeltagarnafödda utanför Norden och kan ha andra behov än svenskfödda.Enligt intervjuerna med folkhögskolorna är intresset från dennagrupp att förkovra sig i svenska och svensk samhällskunskap för attlättare kunna komma in i det svenska samhället och att få ett arbete.Mot bakgrund av detta kan för deltagarna i SAGA och Ams Ungdomsplatserstudier i enbart kärnämnen vara fel åtgärd. Fokus i identifieringsfasenbör i stället vara de arbetslösas individuella behov.För sent insatt åtgärd riskerar att försämra möjligheten att få jobbeller motivera till studierSAGA-insatsen är en åtgärd som erbjuds efter ca två års arbetslöshetnär personerna träder in i aktivitetsgarantin. I detta skede är det inteovanligt att personer har tappat tilltron till sig själv och sina möjligheterpå arbetsmarknaden. En uppbyggnad av självkänslan i ett sentskede tar tid och hade av allt att döma kunnat undvikas om rätt insatshade satts in i ett betydligt tidigare skede.131

Vi kan konstatera att i Ungdomsplatserna har enligt regelverket åtgärdenkunnat sättas in tidigare och medfört att utbildningsmålet medfortsatta studier på ett bättre sätt har kunnat nås för studieintresseradeungdomar. Detta tyder på att en tidig identifiering av den arbetslösesbehov är grundläggande för en bra arbetsmarknadspolitisk insats. Omresurser läggs ner i en tidig fas kan matchning mellan kompetens ocharbete eller insatser bli mer framgångsrik.Målen har inte uppfylltsRegeringens mål för folkhögskoleinsatserna är att ge arbetslösa baskunskapersom krävs för att påbörja yrkesinriktade studier eller kunnaåtergå till arbetslivet. Bidrag får utbetalas under förutsättning att detanvänds för kurser om högst sex månader på grundskolenivå eller ikärnämnen på gymnasienivå. 56 Detta kan tolkas som att avsikten är attstudier i främst kärnämnen ska göra deltagarna mer anställningsbaraeller rusta dem för att kunna påbörja en arbetsmarknadsutbildning ellerreguljära yrkesstudier. Målet är svårt att uppfylla eftersom en ökadkompetens ofta måste kunna styrkas för att göra individen mer anställningsbareller ge individen tillträde till reguljära studier.Ams och Folkbildningsrådet har å andra sidan tolkat målen vidare ochinriktat insatsen mot att stärka individerna genom att komplettera kunskaperoch höja självförtroendet för att därigenom öka de arbetslösasmöjligheter att få och behålla ett arbete. Ett ökat självförtroende ärenligt vår mening svårt att objektivt mäta och ger ett stort tolkningsutrymme.Vi noterar dock att studierna inte har lett till en ökad motivationtill att söka arbete. Majoriteten av deltagarna i SAGA och Ungdomsplatsernauppger en oförändrad motivation till att söka arbeteefter avslutad insats. De har heller inte fått bättre möjligheter att få ettarbete än sina jämförelsepersoner i effektstudien.Att sysselsättningseffekten inte har varit bättre än för jämförelsepersonernaberor sannolikt i relativt stor utsträckning på att deltagarnas utbildningsnivåinte har förändrats i den grad att de blir mer attraktiva påarbetsmarknaden än före insatsen. Det kan dels bero på att utbildningenär för kort för deltagare att få behörighet på grundskole- eller gymnasienivå,dels på att en stor del av deltagarna redan hade gymnasie-56 Ams regleringsbrev för år 2003132

kompetens eller en eftergymnasial utbildning när de började folkhögskolesatsningenför arbetslösa.För deltagarna i Ungdomsplatserna har Ams och Folkbildningsrådethaft ett mer tydligt studiemål. I bilaga till samarbetsavtalet mellan Amsoch Folkbildningsrådet anges att utbildningen ska leda till kunskaperoch behörighet motsvarande gymnasiekompetens. 57 Här har kursernaockså varit mer inriktade mot studier i kärnämnen.En studietid på sex månader i folkhögskola är dock så kort att det ipraktiken är en omöjlighet att få en fullständig gymnasiekompetens.Det bör även påpekas att i realiteten har ca en tredjedel av dem somfullföljde den anvisade tiden deltagit högst tre månader i utbildningen.En påvisad effekt av folkhögskolestudierna är att ca 19 procent av deltagarnai Ungdomsplatserna har motiverats till att studera vidare.Syftet med de fortsatta studierna har främst varit att få gymnasiebehörigheteftersom den arbetsmarknadspolitiska insatsen endast harvarit en introduktion till gymnasiestudier. Vi vet dock att ca en fjärdedelav ungdomarna som fortsatte att studera redan var intresserade avstudier innan insatsen. Antingen kan deltagandet i Ungdomsplatsernaha hjälpt dem att realisera detta intresse eller så skulle de ha studeratvidare även utan insatsen. Detta kan innebära att effekten överskattas.Överlag bedömer vi dock att Ungdomsplatsinsatsen har stimulerat endel ungdomar att fortsätta studera.I den mån ungdomar har studerat vidare efter folkhögskolestudiernahar det skett främst på gymnasienivå och då framför allt på folkhögskola.Folkhögskolan har genom egen intern dokumentation vetat vareleven befinner sig kunskapsmässigt vilket har möjliggjort för elevenatt fortsätta sina studier i folkhögskolans ordinarie allmänna kurser.Att studiemotivationen inte ökat mer beror delvis på att ungdomar ären heterogen grupp som kräver olika insatser framkommer det i intervjuernamed folkhögskolorna. En del ungdomar i Ungdomsplatserna ärinte alls intresserade av teoretiska studier utan strävar mer mot en praktiskyrkesinriktning. Samtidigt har deltagarna oftast inte kunnat få57 Samarbetsavtal AMS-FBR år 2005-2006, 2005-09-14133

något intyg om höjd kompetens som krävs för tillträde till andra studierän folkhögskolestudier. I deltagarenkäten och i intervjuerna med folkhögskoloroch arbetsförmedlingar framkommer också att deltagarna ifolkhögskoleutbildningarna har en relativt låg benägenhet att ta studielånför att finansiera fortsatta studier på egen hand. Deltagarna kommeri flera fall från studieovana hem utan tradition att skuldsätta sig för utbildning.De anser inte att det är värt att skuldsätta sig för att få gymnasiekompetenseftersom det är osäkert om chanserna till arbete verkligenökar.Att intresset för att studera vidare är större bland deltagarna i Ungdomsplatsernaän bland SAGA deltagarna förklaras sannolikt av attungdomarna har mer aktuella kunskaper i kärnämnen, ingen tidigareyrkeskunskap, större möjlighet att få studiemedel enligt regelverketoch ofta har lägre försörjningsbörda. Dessutom är de betydligt yngreän genomsnittsdeltagaren i SAGA och deras förkovran i teoretiskastudier skulle kunna ge större effekt på framtida möjligheter till arbete.Det finns också indikationer på att ungdomarna är mer benägna att tastudielån än SAGA-deltagarna.8.2 Generella erfarenheter av undersökningenDet framgår av vår utvärdering att det finns flera skäl till att arbetslösainte bör ges en särskild arbetsmarknadspolitisk insats av teoretisk ellerstudieförberedande inriktning utan att sådan utbildning ska bedrivasinom utbildningsväsendet. Framförallt finns det svårigheter att inomramen för en rimlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd få behörighet förfortsatta studier. Folkhögskolestudierna leder inte heller till ett intygsom dokumenterar en högre utbildningsnivå och det är därför tveksamtom studierna ökar de arbetslösas anställningsbarhet på arbetsmarknaden.En utökad studietid för att få behörighet medför ökade kostnaderför staten, kostnader som bör belasta utbildningsväsendet.I det följande redovisar vi våra erfarenheter från undersökningen.Ett entydigt mål förbättrar möjligheterna att uppfylla målenErfarenheten från SAGA-insatsen och Ams Ungdomsplatser visar påvikten av att regeringen redan när en insats planeras tydliggör om den134

på kort sikt ska leda till studier eller till jobb. På längre sikt är målet förarbetsmarknadspolitiken alltid arbete. Ett entydigt mål underlättar utformningenav insatsen liksom urval av deltagare och förbättrar därmedmöjligheterna att uppfylla målen.Mer noggrann identifiering av behov och tidigare insatser leder tillbättre måluppfyllelseDet visar sig från vår utvärdering att behoven av insatser är olika fördeltagarna i SAGA och Ams Ungdomsplatser. Behoven hos de arbetslösabör därför identifieras mer noga i den individuella handlingsplanenför att matchningen mellan behov och insatser ska kunna bli merframgångsrik. Åtgärder bör också sättas in tidigare för att undvika enförsämring av självförtroendet hos de långtidsarbetslösa.Tydligare avtalsförhållanden om arbetsmarknadspolitiskaåtgärder upphandlas lokalt eller regionaltI folkhögskoleinsatserna har arbetsförmedlingen och folkhögskolaninte varit direkta avtalsparter vilket har försvårat arbetsförmedlingensstyrning av insatserna. Ett avtalsförhållande mellan arbetsförmedlingenoch en uppdragstagare medför att krav på utförandet kan tydliggörasmen också att en struktur för samarbete och uppföljning kan preciseras.Samtidigt är det tveksamt om ett tydligare avtalsförhållande överensstämmermed folkhögskolans verksamhetsidé.I en forskningsrapport där man utvärderat folkhögskolans insats i Kunskapslyftetframgår att när styrmedlen blev mer kursinriktade förändradesförutsättningarna för ett positivt resultat. Forskarna fann att omfolkhögskolan mer övergår till uppdragsverksamhet som har specifikakrav och mål riskerar folkhögskolan att tappa sina konkurrensfördelar.Vi bedömer att förberedande insatser inom arbetsmarknadspolitikenmånga gånger kräver styrning på lokal nivå. Det faktum att specifikakrav och mål kan inverka negativt på förutsättningarna för folkhögskolansverksamhet gör att folkhögskolan inte bör involveras i arbetsmarknadsinriktadeförberedande insatser.Däremot bedömer vi att arbetsförmedlingen på orten är den part sombäst har kännedom om de arbetslösas behov och behoven på den lokala135

arbetsmarknaden. Det innebär att det är den lokala arbetsförmedlingensom bör upphandla de förberedande insatserna som planeras.Utifrån vår studie bedömer vi att krav som bl.a. bör ställas på uppdragstagarenär att kunna anordna individuellt anpassad praktik hos detlokala näringslivet så att deltagarna får en bättre framtida förankring påarbetsmarknaden. För att undvika inlåsningseffekter bör uppdragstagarenäven i förekommande fall tillgodose arbetsförmedlingens krav påuppföljning av deltagarnas arbetssökande under kursperioden.Andra erfarenheter är att ett bestående arbetsmarknadspolitiskt mervärdebör kunna uppnås om arbetsförmedlingen och uppdragstagarenefter insatsen tillsammans med individen gör en plan så att lämpligaåtgärder eller utbildningar om möjligt kan påbörjas snarast efter avslutadinsats. Ett deltagande från uppdragstagaren i denna planeringbör kunna ställas upp som ett krav vid upphandlingen av insatsen.En förberedande insats för långtidsarbetslösa med mål om att fåjobb bör vara inriktad mot praktik och självstärkande inslagVi bedömer att en förberedande insats för långtidsarbetslösa med målom att få jobb bör avse arbetsrelaterade behov. Inslag av praktik,yrkesorientering eller jobbsökaraktiviteter bör vara viktiga komponenteri en sådan arbetsmarknadspolitisk insats. Sådana inslag finns ocksåidag inom arbetsmarknadspolitiska program på arbetsförmedlingen. Ivår studie framkommer att dessa inslag positivt har påverkat möjlighetenatt få jobb.Vi bedömer att för att praktik ska vara meningsfull för individen är detviktigt att den anpassas efter individens behov och har ett tydligt målsom följs upp under praktikperioden. Om individens behov står i centrumminskar risken för att praktiken tränger undan ordinarie arbetstillfällensamtidigt som individen får erfarenhet, referenser och ett störrekontaktnät som underlättar ett inträde på arbetsmarknaden.En förutsättning för att de arbetslösa ska kunna konkurrera med andraarbetssökande är att de tror på sig själva och sina möjligheter på arbetsmarknaden.En förberedande insats som fokuserar på motivationshöjande,självstärkande och vägledande/coachande inslag bedömer viär viktig för långtidsarbetslösa och är därför motiverad inom ramen för136

arbetsmarknadspolitiken. En sådan självstärkande kurs kan också ledatill att deltagarna motiveras till att studera för att få ett yrke och på siktlättare kunna träda in på arbetsmarknaden.Det finns dock i vår studie indikationer på att effekten av en kurs medsjälvstärkande inslag avtar när kursen är avslutad. Detta tyder på att enförberedande insats snarast bör följas av arbetsmarknadspolitiska åtgärdersom står arbetsmarknaden närmare eller att deltagaren får hjälpmed att lägga upp en detaljerad studieplan för teoretiska eller yrkesinriktadestudier som efterfrågas på arbetsmarknaden.En förberedande insats av självstärkande, motiverande och vägledandeart i kombination med praktik och jobbsökaraktiviteter bedömer viligger delvis utanför folkhögskolans kärnkompetens. Folkhögskolanssärskilda kompetens och kvalitet är bl.a. att förmedla kunskaper i kärnämnenoch yrkesorienterade ämnen och där studiemotivation är centraltför studieframgång.En utbildningsinsats på grundskole- och gymnasienivå bör gebehörighet och bör företrädesvis bedrivas inom utbildningsväsendetKommunerna har ett ansvar att ge vuxenutbildning som motsvarargrundskolebehörighet och svarar också för vuxenutbildning på gymnasienivå.Idag kompletteras i vissa fall kommunens ansvar för vuxenutbildningengenom arbetsmarknadspolitiska utbildningsinsatsergenom att bl.a. staten anvisar till den kommunala vuxenutbildningeneller köper tjänster av folkhögskolan som syftar till att höja kompetensnivånpå bl.a. grundskole- och gymnasienivå. Staten ger ocksåstatsbidrag till folkbildningen och folkhögskolans ordinarie verksamhet.Den består bl.a. av allmänna kurser som kan ge behörighet tillhögskolestudier. Därutöver finns bl.a. särskilda kurser som ofta äryrkesinriktade.Syftet med de arbetsmarknadspolitiska folkhögskoleinsatserna är enligtvår bedömning snarlik syftet med den kommunala vuxenutbildningenoch folkhögskolans ordinarie verksamhet vilket innebär att det finns engråzon mellan kommunerna och staten och mellan ordinarie utbildningsverksamhetoch arbetsmarknadspolitiska insatser när det gälleransvaret för vuxna med kort utbildning. Ansvarsfördelningen blir oklar137

och riskerar att medföra att resurserna sammantaget inte används på ettändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt.Regeringen har initierat ett förändringsarbete inom det reguljära utbildningsväsendetför att göra det mer flexibelt. Avsikten är att skapa enindividuellt anpassad skolform där man från början utgår från elevernaskunskapsnivå för att nå ut till alla. När individen har nått sina målgår individen vidare inom utbildningsväsendet. Det kan innebära attskolgången varierar i tid beroende på de kunskaper man har med sigfrån början. I direktiven 58 till den nya gymnasieskolan skisseras ocksåtre olika utbildningsvägar som leder till gymnasieexamen och där alternativenär både studieförberedande och yrkesförberedande utbildningsamt lärlingsutbildning.Problemen med att personer har en för låg teoretisk utbildningsnivå föratt bli efterfrågade på arbetsmarknaden bedömer vi inte bör lösas medsärskilda arbetsmarknadspolitiska utbildningsinsatser. Teoretiska studierbör syfta till behörighet på grundskole- och gymnasienivå. Dessabör främst bedrivas inom ett förändrat och mer individuellt anpassatutbildningsväsende som kan motivera fler att studera och tillgodosefler intresseinriktningar.De slutsatser vi drar av vår utvärdering är att studiemotivationen ärcentral för att lyckas i studier och att teoretiska studier därför bör byggapå eget val. Även utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildningdrar slutsatsen att frivillighet och egna val är framgångsfaktorerför bl.a. utsatta ungdomar. 59 Vi bedömer att arbetsförmedlingensuppgift bör vara att identifiera de arbetslösas faktiska utbildningsbehovoch studieintresse för att utbildning ska bli till nytta för individen självoch samtidigt vara samhällsekonomiskt lönsam. Finns de rätta förutsättningarnabör arbetsförmedlingen vägleda de arbetslösa att hittalämpliga utbildningsvägar och utbildningsanordnare som kan tillgodosederas behov.Vi bedömer att särskilt för arbetslösa med låg utbildning kan folkhögskolansordinarie kurser vara ett alternativ för arbetsförmedlingen att58 Kommittédirektiv 2007:859 SOU 2007:18 Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösaungdomar138

ekommendera. Även regeringen anser att folkhögskolan ska vara enalternativ väg för att nå gymnasiekompetens och vidare studier samttill yrkesutbildning. Folkhögskolan har idag en egen ingång i tillträdessystemettill universitet och högskola genom den särskilda urvalsgruppenför folkhögskoledeltagare grundad på studieomdömet. Regeringenunderstryker i den senaste folkbildningspropositionen att denna unikaställning kräver stor omdömesgillhet i hanteringen för att upplevas somlegitim. 60Vi menar att ökad effektivitet och den enskildes nytta är skäl för attarbetslösa i större utsträckning ska utnyttja utbildningsväsendet. Det ärsedan en fråga för regeringen att värdera nyttan av att finansiera uppehälletför de långtidsarbetslösa under en del av den planerade studietidenför att nå behörighet. Från samhällsekonomisk synvinkel är detviktigt att finansieringsformen ger incitament till vidare studier och påsikt egen försörjning och samtidigt kan betraktas som rättvis i förhållandetill andra studerandekategorier.8.3 FörslagSammanfattningsvis kan vi notera att folkhögskolestudierna har gettett mervärde för deltagarna eftersom 70 procent av deltagarna är nöjdamed kurserna. Den höga tillfredsställelsen har dock inte gett någoneffekt på möjligheten att få jobb. Vi bedömer att det arbetsmarknadspolitiskavärdet av insatserna är ringa eftersom utbildningen är för kortför att ge behörighet, de förvärvade kunskaperna inte kan styrkas ochinsatsernas mål, organisering och utformning inte varit ändamålsenlig.Det är därför tveksamt om studierna ökar de arbetslösas anställningsbarhetpå arbetsmarknaden. SAGA-deltagarnas benägenhet att övergåtill yrkesinriktade studier eller studera vidare på gymnasienivå har inteheller ökat och varit begränsad för deltagarna i Ungdomsplatserna. Enförklaring är att insatserna varken ger behörighet till högre studier ellerintyg om högre uppnådd kompetens och att deltagarna har en relativtlåg benägenhet att ta studielån. Därutöver bedömer vi att betydelsen aveget val och studiemotivation har underskattats i organiseringen avinsatserna.60 Prop. 2005/06:192, Lära, växa, förändra, Regeringens folkbildningsproposition139

Vid årsskiftet 2006/07 underrättades Folkbildningsrådet att Näringsdepartementinte har för avsikt att ge fortsatt stöd till AMS för verksamhetenAms Ungdomsplatser under 2007. Anledningen är att en nyjobbgaranti för ungdomar planeras införas. Tills propositionen är klarpåbörjas inga nya Ams Ungdomsplatser.Mot bakgrund av resultaten från utvärderingen finner Statskontoret detinte motiverat att föreslå en ny likadan ungdomssatsning. Vi bedömerinte heller att SAGA-insatsen bör förlängas i sin nuvarande utformning.Folkhögskolans ordinarie verksamhet bör istället kunna vara ettav alternativen att rekommendera till långtidsarbetslösa vid intresse attstudera. Vi bedömer att ordinarie kursverksamhet inom folkhögskolanger mer incitament att fullfölja gymnasiestudier.140

RegeringsuppdragetBilaga 1141

142

LitteraturförteckningBilaga 2AMS, Redovisning av uppdrag 1.2 a i regleringsbrev för budgetåret2002, 2002-04-18AMS, Redovisning av SAGA år 2002 PM 2003-01-07AMS, Uppföljning av SAGA år 2003, PM 2004-06-01 och PM 2004-02-24AMS, Uppföljning av SAGA år 2004, PM 2005-11-21AMS, Uppföljning av SAGA år 2005, PM 2006-09-04AMS, Ure 2005:1 Arbetsmarknadspolitiska program Årsrapport 2004AMS, Ure 2006:1 Arbetsmarknadspolitiska program Årsrapport 2005AMS/Folkbildningsrådet, Samarbetsavtal SAGA, Ams dnr 06-359-20,FBR dnr 42-091-2006, bilaga 1 2006-01-25, bilaga 2 2006-01-25AMS/Folkbildningsrådet, Samarbetsavtal Ams Ungdomsplatser, Amsdnr 05-1939-01, FBR dnr 116-091-2005, bilaga 1 2005-10-25, bilaga2 2005-09-14AMS/Ramböll Management (2005), Utvärdering av projektet Vägen ini arbetslivet – VIAAMS/Ramböll Management (2006), Slututvärdering av VIAAndersson, Larson, Wärvik (2000), Kunskapslyftet på folkhögskola.Deltagarnas motiv för studier och för valet av folkhögskola samtderas syn på undervisningen.Assarsson, Sipos-Zackrisson (2005), Iscensättande av identiteter ivuxenstudier, Studien bygger på intervjuer och deltagandeobservationer hos tre olika anordnare i en stad.Bergstedt &Helmstad (2003), Existens och folkbildning! i SOU 2003:112Berndtsson (2003), SAGA-projektet 2002, en uppföljning av folkhögskolansutbildningar för deltagare inom aktivitetsgarantinBerndtsson (2004), SAGA verksamheten 2003Berndtsson (2006), Folkhögskolestudier inom aktivitetsgarantin, SAGA2002-2005Byström m fl (2004), Flexibel folkbildning? IKT-stöd och distansutbildningpå folkhögskola och i studieförbund – styrning ochutvecklingFolkbildningsrådet, Delrapport om folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatserför arbetslösa år 2001 (aug 2001)Folkbildningsrådet, Särskild utbildningssatsning för personer inomAktivitetsgarantin, 15 nov 2001143

Folkbildningsrådet, Slutrapport om folkhögskolornas särskilda utbildningsinsatserför arbetslösa år 2001 (feb 2002)Folkbildningsrådet, Nytt folkhögskoleuppdrag för utbildningar avpersoner som ingår i Aktivitetsgarantin, Info 1, 12 april 2002Folkbildningsrådet, Prognos 2 Folkhögskolornas särskilda utbildningssatsninginom aktivitetsgarantin år 2002, 6 aug 2002 (till AMS)Folkbildningsrådet, Folkhögskolornas SAGA satsning, info 15, 7 okt2002Folkbildningsrådet, Folkhögskolornas utbildningar för personer inomAktivitetsgarantin, 15 april 2003Folkbildningsrådet, Slutrapport om folkhögskolans särskilda utbildningsinsatserför arbetslösa år 2003, 2004-02-19Folkbildningsrådet, SAGA 2004, ÅrsrapportFolkbildningsrådet, Fakta om folkbildning 2006,Folkbildningsrådet, Folkhögskolornas ekonomi 2005Folkbildningsrådet/Ramböll Management, Utvärdering av Ungdomsplatserna/AMS,april 2006Folkbildningsrådet/ Ramböll Management (2006), Utvärdering avUngdomsplatserna/AMSFolkbildningsrådet/Ramböll Management (2006), Samverkan mellanfolkhögskola och arbetsförmedling, Utvärdering av SAGA 2006Hartman (1999), Att mötas i studier – en studie av vuxenstuderande ifolkhögskola och studieförbundHöghielm, Folkhögskolans pedagogiska praxisHöghielm, Undervisning i KomvuxIFAU 2005:9, Kommunala arbetsmarknadsinsatser riktade till ungdomarmellan 18 och 24 årIFAU 2006:5, (Hur) hjälps ungdomar av arbetsmarknadspolitiskaprogram för unga?Landström (2004), Mellan samtid och tradition – folkhögskolansidentitet i kursutbudets yrkesinriktningLindgren, Petersen & Ring (1997), Excellens i flexibilitet, en utvärderingav folkbildningens insatser för arbetslösaMustel (2004), Folkbildningens insatser för unga arbetslösa.Nordström; Bengtsson-Sandberg (2004), Kunskapslyftet Ett lyft förhela själenOlofsson & Wadensjö (ESS 2006:4), Lärlingsutbildning – ett återkommandebekymmer eller en oprövad möjlighet?144

Prop. 2005/06:192, Lära, växa, förändra, Regeringens folkbildningspropositionRegeringskansliet, Eftergymnasiala yrkesutbildningar – en kartläggning,sept 2005Riksrevisionen (RiR 2005:17), AktivitetsgarantinRiksrevisionen RiR 2006:14, Arbetsförmedlingen och de kommunalaungdomsprogrammenRiksrevisionsverket (1999), Folkbildning styrning och kontrollRubenson et al (2000), Från Kunskapslyftet till en Strategi för Livslångtlärande i SOU 1999:141SFS 1998:973, Fakta om folkbildning 2006, FBRSkolverket, dnr 2004:499Skolverket, dnr 2004:00102Skolverket: Information om icke skolpliktiga ungdomar – det kommunalauppföljningsansvaret, dnr 2005:3341SOU 1990:65, Folkhögskolan i framtidsperspektiv, Betänkande frånfolkhögskolekommitténSOU, 1999:141, Från Kunskapslyftet till en Strategi för LivslångtlärandeSOU 2000:28, Kunskapsbygget 2000 – Det livslånga lärandet. Slutbetänkandeav kunskapslyftskommitténSOU 2004:30, Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbundoch högskolorSOU 2007:18, Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatserför arbetslösa ungdomarStatskontoret (2003:10), Kommunernas ansvar för vuxnas lärandeStatskontoret (2003:15), Folkbildningsrådets myndighetsrollStatskontoret (2004:15) Individuella handlingsplaner vid arbetsförmedlingenStatskontoret (1999:18), Hur mycket kostar kunskapslyftet? – en analysav kommunernas kostnader och bidragStatskontoret (2001:4), Särskilda ungdomsåtgärder? Om kommunalaungdomsprogrammet och utvecklingsgarantinSundgren (1998), Folkbildningsforskning en kunskapsöversiktSundgren, Folkbildningens särart som fenomen och problem i SOU2003:94Svanberg-Hård (1992), Informellt lärande. En studie av lärprocesserUngdomsstyrelsen (2005), Fokus 05 – En analys av ungas etableringoch egen försörjning145

146