Krigsarkivet 200 år - Visa filer

RecensionThord Bylund ger i sin artikel "arkivlektorn iforskningens tjänst" en intressant personlig bild avhur det kunde vara att arbeta på det gamla Riksarkivet,vackert beläget på Riddarholmen, men ävenåterkomsten till Norrland och de vidare ödena pålandarkivet i Härnösand, uppbyggnaden av verksamheteni Ramsele och förstås forskningsarkivetvid Umeå universitet.Ett modeområde inom arkivsektorn som berörsär inte minst arkiven och de pedagogiska insatsernasom krävs för att åskådliggöra materialet för studenterna.Ett angeläget område är förstås hur manskall få dagens elever att utnyttja arkiven. Kringdetta resonerar Johan Liliequist i sin artikel "Arkiveti undervisningen". Lösningen ser han i att användahårt styrda val av uppsatser och handledning,där studenterna får hjälp i att ta sig igenom materialetoch att det där fokuseras kring uppsatsgruppen.Kanske är Liliequists väg en lösning, särskiltsom det ofta påpekas, måhända med viss orätt,att studenternas grundkunskaper befinner sig i avtagande.Det sista kapidet berör Forskning vid arkiv, ochdå företrädesvis i Umeå. De lösningar på problemsom presenteras här är rätt liknande de problemoch lösningar som presenterats i övriga Sverige.Torkel Jansson beskriver i sin artikel "tankar utifrånoch kring Umeåmodellen" om dels behovet avförvaltningshistoria/informationskunskap på forskarutbildningsnivå,dels demokratisering av tillgångentill arkivmaterialet.Avseende kunskapsbehovet på forskarutbildningarnapekar han på flera saker. Ett är att ha kurseri förvaltningshistoria och gärna då med konkretafrågeställningar om varför ett arkiv ifrån enviss period sväller ut, kontra i det närmaste förblirobefintligt. Men också om de ökade krav somställs/kommer att ställas på handledare och universitetsinstitutionerna.Det kommer, som en följdav krav på snabbare genomströmning m m att krävasmer serverat material till studenterna även pådoktorandnivå. Här ser J ansson en möjlighet till attutveckla verksamheten för arkivinstitutionerna. Tilldetta kommer det dock att behövas större ekonomiskaresurser. Det är möjligt att författaren har rätti sin analys över färdriktningen. Detta vore docksynd. Identifieringen av källor och dess relevansbör vara en väsentlig del av forskningsprocessenoch en utveckling där handledarna och professionernatar över denna del, vore olycklig, även ominstitutionerna på detta sätt skulle kunna växa kvantitativtoch öka i betydelse.Den andra aspekten som behandlas rör spridningenav källmaterialet. Förutom att peka på värdetav digitalisering och spridning i former som gördet geografiska avståndet irrelevant, framhäver hanockså vikten av att de forskningsarkiv som nu utvecklasvid de nya universitetsorterna inte begränsarsitt material till den lokalhistoriska forskningensintressen. Det är viktigt, menar han att forskningsarkivenges en bredd som nedtonar den geografiskaavgränsningen i källmaterialet.Jubileumsboken som företeelse har förändrats endel med tiden. Den klassiska formen med en författaresom noggrant på ett vetenskapligt, men ändå ipopulariserad form presenterar verksamhetens historia,är om inte på upphällning, så i alla fall en alltmersällsynt gäst i boklådorna. Ofta väljs enderaartikelsamlingens form, där en rad författare, utifrånderas specifika kunskaper, beskriver en del avverksamheten, i andra fall utformas jubileumsböckernamer till bildcollage med några kortarepresentationer av bildmaterialet. När det rör sig omen relativt kort historisk tidsrymd som i detta fall,känns artikelsamlingen dock adekvat. Det blir naturligtatt i detta sammanhang inte lägga en alltförstor vikt på historiken. Problemet blir förstås att enhetligheteni beskrivningen försvinner. Det finnsnackdelar med detta, men när det gäller dennaskrift, har det ändå varit en lyckad väg att vandra.Lars LundqvistARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:179