Krigsarkivet 200 år - Visa filer

Christer Bogefe/dtidentifieras och dokumenteras för att kunna främjas,skyddas och bevaras. Den dokumentation somanses önskvärd blir definitionsmässigt något materiellt,kunskapen måste ta fast form genom informationsbärareav något slag, ex skrift på papper,digital text eller ljud- och bilddokumentation.Yamato-deklarationenJ understryker att det materiellaoch det immateriella kulturarvet är ömsesidigtberoende av varandra och att man behöver utarbetastrategier för en hantering som tillgodoser detta beroende.När det gäller dokumentationsbehovet kommerarkiven med nödvändighet i fokus. I Unesco:s"Memory of the World"-program från 1992 definierasarkiven som "the documented , collectivememory of the peoples of the world - their documentaryheritage". Programmet har dock primärtanvänds för att uppmärksamma enstaka arkivhandlingarav "ikon" -status eller mindre samlingar, meni liten omfattning tagit fasta på den breda arkivfunktionensbetydelse för att dokumentera företeelserav olika slag. Här förefaller koventionen om detimmateriella kulturarvet de facto ge större uppmärksamhetåt den breda arkivverksamheten.En av arkivens huvuduppgifter är ju att säkerställade informationsbärare - dokument, handlingarosv - som skapas i olika verksamheter ochsom är ett naturligt utflöde av själva verksamheten.Redan här finns dock problem. Ett handlar ombristande vilja att långsiktigt bevara befintlig information,ex när det gäller privat näringsverksamhet.Ett annat problem handlar om bristandekunskaper eller resurser när det gäller att långsiktigtbevara digitalt lagrad information. Statensljud- och bildarkiv står exempelvis inför mycketstora ekonomiska resursproblem när det gäller attbevara den ljud- och bildskatt man redan förfogaröver.Men de statliga arkiven har också uppgiften att"verka för en god arkivbildning", vilket kan sessom ett ansvar att främja tillkomsten av informationsom dokumenterar en verksamhet eller företeelse,även om denna i sig eller av sig själv inte naturligtalstrar de önskvärda informationsbärarna.Ofullständig eller bristfällig dokumentation t exnär det gäller offentligt beslutsfattande kan behövakompletteras med aktiva insatser genom intervjueri s k oral history-projekt. Men det kan också varafråga om att främja arkivbildning genom rådgivningoch utbildning för att ex språkliga och etniskaminoriteter och deras organisationers del avkulturarvet säkras och blir en del av kulturutbudet.Så tillbaka till frågan om vilka immateriella företeelsersom ska säkerställas. Ett första konstaterandeär att detta är en fråga för varje land att identifieraoch att det är väsentligt att fånga sånt som ärunikt för respektive stat. Det är fullt möjligt att omman så vill göra en extensiv tolkning av konventionensom ger plats för företeelser som värdesystem,normer, rättsprinciper, attityder traditioneroch livsstilar.Från arkivsynpunkt kan det då vara naturligt attlyfta fram den svenska offentlighetsprincipen, somen hörnsten i vårt kulturarv. Men även folkbokföringssystemet,folkrörelser och folkbildning brukaranses - om inte helt unika - så i alla fall starkttypiska svenska företeelser. De hör emellertidknappast till de mest eftersatta när det gäller dokumentationoch säkerställande, så ökad uppmärksamhetmed utgångspunkt i Unescos konventionlär det nog inte vara fråga om.Annorlunda borde det vara med ett område somuttryckligen näinns i konventionen, nämligen"performing arts", som bl a inbegriper teater ochdans och sammanfattande brukar översättas som"scenkonst", även om mycket idag sker vid sidan avscenerna. Karaktäristikt för scenkonsten är attverksamhetens syfte och resultat, framförandet,upphör att existera så snart det fullbordats. Förutsättningarnaför att bevara och förmedla kunskapom det viktigaste verksamhetsledet illustrerar välproblemen med att fånga det flyktiga immateriellakulturarvet. Ljud- och bildupptagningar av föreställningarger möjligheter att fylla informationsluckan,men sådant arbete har länge varit eftersatti Sverige.De svenska folkrörelsearkiven har under senareår ägnat stor uppmärksamhet åt insamling av do-6oARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005: l