Krigsarkivet 200 år - Visa filer

JAN DAHLSTRÖM, BO LUNDSTRÖM, PETER NORDSTRÖM, ULF SÖDERBERGKrigsarkivet 200 årKrigsarkivet fyller i år zoo. Institutionens utvecklingfrån armens kartarkiv till dagensmångfacetterade verksamhet beskrivs här avkrigsarkivarie Ulf Söderberg och några av hansmedarbetare.I år jubilerar Krigsarkivet. Institutionen grundadesnämligen r 8os som en del av den då uppsattaFältrnätningskåren. Det är en arkivinstitution medett mycket omfattande bestånd. Där finns f n drygt72 hyllkilometer pappershandlingar, cirka 900 oookartor och ritningar, s-6oo 000 fotografier, 2 so 000böcker samt mikrofilm, mikrofiche och digitalaupptagningar. De äldsta handlingarna är från r S30-talet och de yngsta praktiskt taget från idag. Institutionenhar 28 anställda. Därav är precis hälftenarkivarier.De följande sidorna ger en synnerligen snabbttecknad bild av Krigsarkivets historia och därpånågra exempel på frågor som idag är aktuella förKrigsarkivet. Det rör sig om vissa aspekter på tillgängliggörandetav kartor och ritningar, Försvarsmaktenspågående omstrukturering, ett digitaltritningssystern samt sekretess. I Riksarkivets ochlandsarkivens årsbok för 200 s finns en utforlig historiköver Krigsarkivet.Krigsarkivets historia följer ganska väl utvecklingenav det svenska försvaret. Institutionen var vidgrundaodet och under flera decennier framöverframförallt en plats där kartor förvarades. Dessaskulle hållas tillgängliga för militären för vilka kartoralltid har varit och fortfarande är av stor betydelse.Under en stor del av r8oo-talethade institutionenfå likheter med ett arkiv i dagens betydelse- det fanns för övrigt utöver Riksarkivet knappastnågra arkivinstitutioner i landet och knappast ensRiksarkivet kan sägas ha varit ett arkiv i vår betydelseav ordet.För Krigsarkivet ändrades förhållandena då institutionenkorn att tillhöra den r873 grundadeGeneralstaben och inom denna den krigshistoriskaavdelningen. Det gamla och inte förverkligadeuppdraget för Krigsarkivet att skriva Sveriges krigshistoria genomfördes åtminstone delvis av justkrigshistoriska avdelningens officerare. För attkunna skriva krigens historia krävdes mer än barade gamla kartorna från r6- och 1700-talen somfunnits i Krigsarkivet alltsedan r8os. Genom ensoARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200S:I

Krigsarkivet 200 årrad kungliga beslut på I 870- och I 88o-talen skullede lantmilitära myndigheternas äldre arkiv levererastill Krigsarkivet. Så skulle t ex regementenasarkiv äldre än I 8 I 5 överlämnas till Krigsarkivet.Så skedde också. År I882 öppnades en forskarsalför allmänheten (som vid denna tid inte var särskiltallmän).Det var officerarna som hade makten och inflytandeti krigshistoriska avdelningen. Det fanns tidvisstarka spänningar mellan Krigsarkivet ochkrigshistoriska avdelningen. Dessa blev specielltframträdande under I920- och I93o-talen. Till endel berodde det höjda tonläget på de inblandadepersonerna. Krigsarkivarie sedan I 92 I var fil. drBirger Steckzen (I892-I966) som tidigare arbetat iRiksarkivet. Han hade tidigt ett klart mål förKrigsarkivet. Han ville att Krigsarkivet skulle blisjälvständigare, få en starkare organisation och enbetydligt stärkt arkivprofessionell prägel. Självständighetenskulle markeras gentemot såväl militärensom Riksarkivet. Arkivprofessionalitetenskulle stärkas genom att högt utbildade akademikerskulle tjänstgöra i institutionen i stället för ditkommenderadeofficerare. Krigshistoriska avdelningenschef under några år på I 920-talet var denmycket omtalade Carl Bennedich; känd Karl XIIbeundrareoch en av dem som hjälpt till att skrivaGustav V:s s k borggårdstal I9I4. Bennedich varingen anhängare av Steckzens ideer och en maktkampmed många intressanta inslag utspelades.Steckzen vann denna kamp och kontakterna medBennedichs efterträdare blev mindre konfliktfyllaeller t o m bra. I mitten av I930-talet fick Krigsarkiveten organisatoriskt starkare ställning, dåsambandet med krigshistoriska avdelningen upplöstes.Steckzen förde även en kamp med och motRiksarkivet, där vissa gärna såg att Krigsarkivetblev en del av Riksarkivet, alternativt helt försvann.Slutet av I93o-talet och framförallt I94o-taletinnebar en mycket stark upprustning i Sverige.Detta självklart mot bakgrund av den tilltagandespänningen i Europa och det därpå följande kriget.Genom I 942 års försvarsbeslut tillkom en rad förbandoch myndigheter inom försvaret. En av demyndigheter som tillkom var Krigsarkivet somfr o m I944 blev en egen myndighet och arkivmyndighetför alla myndigheter som tillhörde Försvarsdepartementet.Under en stor del av efterkrigstidenoch det kalla kriget fanns på så gott somsamtliga samhällsområden en parallell myndighetsstrukturinom försvaret. Så även på kulturområdet,där det fanns ett eget arkiv och egna museer.I samband med dels förändringarna inom Östeuropakring I 990, dels allmänna tendenser i denstatliga myndighetsstrukturen ändrades detta underI99o-talet. Många myndigheter lades ned elleromstrukturerades. Detta gällde även kulturen inomförsvarets område som överfördes till Kulturdepartementet.Krigsarkivet lades ned som egen myndighetI 99 5 och blev en enhet i Riksarkivet. RiksdagsbeslutetI995 garanterade dock att Krigsarkivetssärprägel även fortsättningsvis skulle behållas.Detta är säkerställt i instruktionen för Riksarkivetoch landsarkiven.Denna koncentration till ett särskilt arkiv förförsvarsområdet är inte något för Sverige unikt.Det är den modell som praktiskt taget alla länderhar valt. Organisationen växlar från ett land till ettannat. Ibland ligger arkivverksamheten helt inomrespektive lands försvarsmakt; stundom t o m såatt varje försvarsgren har sitt arkivväsen. Den näraanknytningen till försvarsmakten är särskilt påtagligi östra och södra Europa och antagligen i flertaletav världens länder i övrigt. Andra gånger ingårförsvarets arkiv i respektive lands nationalar kiv.Krigsarkivets kartsamlingarMilitären har alltid haft ett stort behov av kartoroch ritningar. Ett utmärkande drag för Krigsarkivetär därför de stora kart- och ritningssamlingarna,vilka omfattar långt mycket mer än nuvarandeSverige. Kartsamlingen är, jämte Lantmäteriets, denviktigaste i landet. Även sett i ett internationelltperspektiv är samlingen betydande. Särskilt bör detstora antalet handritade kartor och ritningar frånI 6oo-, I 700-, och det tidiga I8oo-talet framhållas.Redan vid Krigsarkivets tillkomst för tvåhundraår sedan var avsikten att det där skulle förvaras enstor och betydande kartsamling. I första hand skullesamlingen utgöra underlag för FältmätningskårensARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005: I

Jan Dahlstriim, Bo Lundström, Peter Nordströrn, Ulf SöätrrbergPå en karta över Pil/au ca I 6 28-I 6 2 9 finns den hitintills fdrsta bekanta framställningen av dagens svenska flagga.Kr A, Sveriges krig I:IJJ· Foto Bertil Olofsson.verksamhet. Men utöver detta önskade man ocksåskapa ett centralt kartarkiv. Redan från början bedrevsdärför ett omfattande kartinsamlingsarbetefrån såväl militärt som civilt håll. De stora samlingamaär idag: svenska och utländska topografiska kartor,svenska- och utländska stads- och fästningsplaner ochkrigsplaner (Sveriges krig respektive Utländska krigsplaner).Vid sidan av dessa tillkom tidigt de finskasamlingarna, där särskilt Finska rekognosceringsverketsöver 2 ooo kartor bör nämnas. Dessutom börde äldre svenska handritade sjokorten som på1950-talet deponerades här nämnas. Men alla kartorär inte gamla. Det finns även en betydande samlingmoderna, tryckta kartor, varav huvuddelen varen deposition från Rikets allmänna kartverk, mensom nu tillhör Krigsarkivet. Därtill finns även motsvarandesjökortsproduktion, svensk och utländsk.Krigsarkivets kart- och ritningssamlingar harblivit alltmer nationellt och internationellt uppmärksammade.Förutom utlån till utställningar haräven en påtaglig efterfrågeökning skett främst frånFinland, Tyskland, Baltikum, Ryssland och Spanien.Dels beror detta på att Krigsarkivet aktivt arbetatför detta, dels har den nya informationsteknikengivit nya möjligheter att göra samlingamamer kända. Idag finns vissa kartor och ritningarutlagda på Internet liksom de viktigaste kartförteckningarnaoch del 9 av Krigsarkivets beståndsöversikt,som handlar om kartor, ritningar och fotografier.De tekniska förutsättningarna för större publiceringfinns med andra ord redan. Men bakgrundenvar från början en annan: det fanns behov av attkomplettera den säkerhetsfilmning av materialet,ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Krigsarkivet 2 00 årsom pågått med vissa avbrott alltsedan 1967. År2ooo beviljades Krigsarkivet ett anslag från en privatfond för inköp av en modern skanner, utrustadmed kamera för säkerhetsfilmning i färg. Åretdärpå kunde skannern tack var ett nytt bidrag frånsamma fond kompletteras med en stor färgskrivare.Därmed påbörjades skanning och säkerhetsfilmningav de viktigaste kart- och ritningssamlingarna,ett projekt som all~ämt är i full gång. Numeraär det möjligt att förse forskare med goda ochfullskaliga kopior av kartor och ritningar, vilka kanframställas såväl på dvd- som cd-skivor. På siktIllustration ur Artilleriboken; "Svenskt fyrverkeri".Kr A, manuskriptsamlingen XV/:47. Foto BertilOlofsson.skall de digitaliserade kartorn·a, som f.n. lagras påCD-skivor, förvaras i Riksarkivets HSM-system.Den nya tekniken har också underlättat arbetetmed transport av kartor och ritningar till utställningar.Numera skickas ofta (men långtifrån alltid)originallika färgkopior, som framställts i Krigsarkivet.Det finns följaktligen stora fördelar med digitaliseringen.Förutom att kännedomen om kartsamlingarnaökar, är tanken att forskarna på sikt skallkunna sitta framför en dator och studera kartor ochritningar och genom ett beställningsförfarande motbetalning kunna få kopior i den storlek som önskas.Därmed behövs inte originalen lånas fram ochdärmed minskar slitaget.Men det finns vissa problem med den nya tekniken.Främst gäller det kontrollen av CD-skivornavid tillverkningen ("bränningen"). Ca r -2 % av filernablir i regel oläsliga och måste skannas om,vilket kan vara tidsödande. Härtill kommer en aspektav annat slag, som mera sällan nämns: känslanav att arbeta med ett original, oavsett om det är enhandling eller en karta, går förlorad. Ur forskningssynpunktinnebär digitaliserade kopior dessutomatt det blir svårt att tillämpa den traditionellakällkritiken. Därtill kommer att om inte hela materialetskannas, något som är både arbetskrävandeoch dyrbart, sker det en styrning av forskningen tillden lättåtkomligare delen och den andra ickeskannadedelen kan lätt glömmas bort.Arkivfrågor i samband med Försvarsmaktenspågående omstruktureringDet svenska militära försvaret har under de senastefemton åren genomgått mycket stora förändringar.De har inneburit dels att försvarets storlek harminskat kraftigt räknat i antal personer och förband,dels en omstrukturering från ett invasionsförsvartill ett insatsförsvar. Ett stort antal myndigheterhar lagts ned, slagits samman eller omorganiserats.Så som tillsynsmyndighet i arkivfrågor harKrigsarkivet följt utvecklingen på nära håll och i­bland även varit en del i processen.I december 2004 fattade Riksdagen ett nytt försvarsbeslutför den kommande femårsperioden. Be-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:153

Jan Dahlström, Bo Lundström, Pete1· Nm·dströ'!ll, Ulf Soäerbergslutet innebär ytterligare nedskärningar och omstruktureringar,som på olika sätt påverkar arkivbildningeni myndigheten Försvarsmakten. FörKrigsarkivetmedför beslutet att vi de närmaste årenkommer att ta emot en rad leveranser från de organisationsenhetersom avvecklas. Det innebär ocksåatt tillsyns- och rådgivningsarbetet intensifieras.Arkivbildningen i den militära delen av försvaretskiljer sig delvis från andra myndigheter. När myndighetenFörsvarsmakten bildades den r juli 1994innebar det att nästan roo självständiga myndigheterslogs samman till en. Förändringen medfördedock inte att Försvarsmakten blev en enda arkivbildare.Av regeringens proposition och instruktiontill Försvarsmakten framgår att alla ingående såkallade organisationsenheter skall vara självständigamyndighetsorgan i enlighet med 2 kap 8 § TF.Det innebär i praktiken att organisationsenheternaansvarar för sina allmänna handlingar på sammasätt som självständiga myndigheter och därmedockså är egna arkivbildare.I och med att Försvarsmaktens nya fredsorganisationskulle vara mer lik krigsorganisationen,innebar förändringen 1994 att antalet arkivbildareblev fler. Enligt Försvarsmaktens instruktion från1994 fanns det 140 organisationsenheter, det villsäga staber, förband och skolor. I och med försvarsbeslutet2004 kommer antalet nästa år attvaranere i 40. Visserligen har en hel del organisationsenheterslagits samman och blivit större men dettaförtar inte det faktum, att försvarets grundorganisationminskat kraftigt under det senaste decenniet.I början av 2ooo-talet bestämdes att Försvarsmaktensförband och skolor enbart skulle sysslamed kärnverksarnhet. Beslutet innebar att flertaletadministrativa verksamheter, däribland arkivvården,skulle flyttas över till en särskild organisationsenhet.Den nya organisationen sjösattes år2002 och fick namnet Försvarsmaktens logistik,förkortat FMLOG. Förändringen innebär att förbandenoch skolorna inte längre har egen arkivochexpeditionspersonaL Registrering av allmännahandlingar och vården av arkiven utförs numera avFMLOG på uppdrag av respektive förband ochskola. Fortfarande drygt två år efter förändringenråder oklarheter om var rågången mellan FMLOGoch övriga organisationsenheter går. Det handlardels om oklarheter om var gränsen mellanFMLOG:s respektive förbandens arkivbildninggår, dels om en viss förvirring kring det formellaansvaret för arkiven. Det senare beror bland annatpå att de arkivbildande förbanden och skolornarespektive FMLOG befinner sig i en köp-sälj relation,där de förra ibland tror sig slippa ansvaret ioch med att arkivvården lagts ut på entreprenad.Krigsarkivet har under de senaste åren fört mångaoch långa diskussioner med företrädare för Försvarsmakteni denna fråga. Förhoppningen frånarkivmyndighetens sida är att diskussionerna skallleda fram till en klar ansvarsfördelning inom Försvarsmaktensamt tydliga gränser mellan de olikaorganisa tiansenheternas arkivbildning.För Krigsarkivet betyder det senaste försvarsbeslutetatt insatserna på tillsyns- och rådgivningssidanintensifieras. Mycket snart kommer det ävenatt leda fram till en hel del leveranser, vilka i sintur medför fler förfrågningar och utlämnandeärenden.I praktiken innebär försvarsbeslutet att drygt20 självständiga arkivbildare i Försvarsmaktenkommer att upphöra. Av dessa är det 8 som försvinnerhelt och hållet. Resten inlemmas i någon formi andra organisationsenheter. Några av arkiven efternedlagda enheter kornmer att överlämnas tillövertagande myndigheter, men flertalet ska överlämnastill Krigsarkivet.Vid vissa nedläggningsorter - det gäller framföralltÖstersund och Muskö - finns det omfattandearv av arkiv efter tidigare organisationer. Det göratt Krigsarkivet kommer att få ta emot betydligtfler arkivbestånd än vad försvarsbeslutet i sig antyder.Krigsarkivet har tillsammans med Överbefälhavarenoch FMLOG gått ut med råd och anvisningarhur avveckling och överlämnande av arkivskall gå till. Dessa bygger i hög grad på erfarenheterfrån tidigare försvarsbeslut. Krigsarkivet haräven gett en kurs i arkivvård för de organisationsenhetersom skall avsluta och överlämna sina arkiv.Kursen gavs på uppdrag av FMLOG.54ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Krigsarkivet zoo årKrigsarkivets forskarsal, troligen1987. Ur broschyren "Krigsarkivet",Stockholm rg8g. Foto Bertil Olofsson.Något som delvis är nytt under pågående avvecklingär att det nu finns betydligt fler utbildade arkivarierverksamma i Försvarsmakten. Under långtid fanns det inga arkivarier i Försvarsmakten, undantagetett fåtal vid några av de centrala myndigheterna.Under 1997-1998 utbildades ett antalarkivarier som skulle verka vid Försvarsmaktensorganisationsenheter i landet. Många av dessa arkivarierär fortfarande verksamma och de har kompletteratsmed nyanställda kollegor. Dessutom harFMLOG på flera håll projektanställt utbildadearkivarier för arbetet med avvecklingen av arkiven.Det senare är en nyhet. Vid tidigare omstruktureringarhar arkivvården ofta förstärkts med övertaligpersonal som bara genomgått Krigsarkivetstredagars grundkurs i arkivvård. Flertalet av dessapersoner har gjort ett utmärkt arbete, men likväl ärdet ur Krigsarkivets perspektiv bättre att det är utbildadeoch erfarna arkivarier som arbetar med attavsluta och överlämna arkiven.Parallellt med att vårt militära försvar krymperoch allt fler arkivbestånd överlämnas till arkivmyndigheten,så kan man se tydliga tendenser tillen professionalisering av Försvarsmaktens arkivvård.Därmed inte sagt att vardagen för Krigsarkivetstillsynshandläggare blivit enklare. Ständigaomorganisationer, avvecklingar och delvisotydlig ansvarsfördelning inom Försvarsmaktengör ändå att Krigsarkivet i dagsläget måste satsalika stora resurser på "att arbeta för en god arkivhantering".ADB-medier och ritningsdatabasen BORISSå tidigt som på 1970-talet föreskrevs i fleragallringsbeslut digitala leveranser för förnödenhetssysteminom Försvarsmakten. Krigsarkivets positivainställning till nya medier avklingade efterhand,eftersom de levererande myndigheterna hadestora problem med konvertering och läsning av sinamagnetband. Först betydligt senare har digital arkiveringblivit verklighet. De allra första magnetbandsleveransernaskedde år 1990 och avsåg TOR,Försvarsmaktens redovisningssystem för förnödenheter.De största och de för forskningen mest intressantaaccessionerna har inkommit från Värnpliktsverket/Pliktverketi form av magnetband från dets k INSARK-registret (lnskrivningsarkivregistret)fr o m 1969 års mönstring. Till skillnad från det nuförekommande inskrivningsregistret PLIS bestårINSARK av flata filer med sammanlagt 350 positioneri en mycket enkel struktur.Krigsarkivet har under årens lopp tagit emot .stora mängder ritningar över krigsmateriel frånFörsvarets materielverk (FMV) med föregångare.Artilleri- och andra materielritningar från gångnasekel återfinns inte minst i serien Armemusei ritningssamling.FMV har funnits sedan 1968 och ansvararför materielförsörjningen till det svenska totalförsvaret,idag med fokus på det framtida nätverksbaseradeförsvaret. Myndighetens historiasträcker sig ända bort till 163o-talet, då Krigskollegiumoch Amiralitetskollegium skapades. På186o- och 70-talen ersattes dessa av Arme- ochARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:155

Jan Dnhlst:röm, Bo Lundström, Peter Nordström, Ulf Så'derbe1·gMarinförvaltningarna, senare på I900-talet ävenFlygförvaltningen.Undan för undan har alternativ till ritningar påpapper och väv sett dagens ljus. Framställning avfilmhålkort skedde tidigt hos FMV:s ritningsavdelningi Arboga från de ritningsoriginal somöverlämnades från verkets sakbyråer eller, i ökandeutsträckning, från försvarsindustrin. Problemetmed denna hanteringvar främst att bildkorten inteär att betrakta som arkivvärdiga, och Krigsarkivetmotsatte sig därför ett förslag om att ge korten statusav original. Alla de hundratusentals materielritningarsom fanns ute i verksamheten kunde naturligtvisinte bevaras. En rad gallringsföreskrifter,de flesta tillkomna på I98o-talet, har därför fastställtsför olika materielsystem såsom stridsfordonoch robotsystem. Bevarandet har inriktats på viktiganykonstruktioner och materiel som har haftstor betydelse för det svenska försvaret. I exempelvisgallringsbeslutet RA 990 av den I9 novemberI 984 utpekas en rad namngivna artilleripjäser somtypmodeller, för vilka samtliga ritningar skall bevaras,utom ritningar över detaljer i standardutförande.Modifieringar av typmodellerna har benämntsmodeller, och här är det sammanställningsritningarsom bevaras. För övriga objekt gäller attritningar kan gallras när de inte erfordras för tjänsten.De ritningar som skall bevaras för framtidenhar inkommit till Krigsarkivet på papper eller ritfilm.Tidigt upplevdes nackdelarna med detta sakernastillstånd. För det första har gallringsbeslutenbara omfattat vissa materielsystem och dessutomsnabbt blivit föråldrade. För det andra har det varitsvårt att avskilja de ritningar som skall bevaras(vad är egentligen "sammanställningsritningar"respektive "betydelsefulla konstruktionsdetaljer"?).För det tredje har ritningar i ökad utsträckning underI99o-talet helt kommit att behandlas digitaltoch aldrig tagits ut på papper. För det fjärde har debevarade ritningarna tagit allt större utrymme i anspråkoch därigenom dragit med sig stora kostnader.slutligen har ritningarna inte varit så tillgängligaför forskningen som önskvärt vore. Olika lösningarpå problemet har under ett par decennierdiskuterats i samtal mellan FMV och Krigsarkivet.Den överenskommelse parterna har fastnat förinnebär i korthet ett digitalt bevarande av samtligamaterielritningar.Sedan början av I990-talet har ritningar avseendeaktuella materielsystem överförts till enritningsdatabas hos FMV i Arboga. DatabasenBORIS, med den etablerade standarden CCITTgrupp4 calsraster, innehåller nu mer än I 'h miljonritningar. Enligt ett avtal mellan FMV och Krigsarkivetlevereras ritningar över avvecklad materieltill Krigsarkivet via filöverföring till en area avritningsdatabasen som formellt tillhör Krigsarkivet.Metadata rörande ritningarna levereras dessutomi XML-format. FMV betalar på sedvanligtsätt en leverans- och förvaringsavgift till Krigsarkivet.Ritningarna blir på detta sätt direkt tillgängligai digital form för allmänheten i KrigsarkivetsforskarsaLJust möjligheten att på ett smidigtsätt kunna tillhandahålla dessa arkivhandlingarär måhända den mest positiva följden avleveransöverenskommelsen, men härtill kommeren rad andra praktiska och ekonomiska fördelar förbåda parter.De pappersritningar tillhöriga aktuell materiel,som fortfarande förekommer, överförs av FMVkontinuerligt till BORIS. Detta gäller emellertidinte de inaktuella ritningar som finns kvar ute iverksamheten. För dessa måste därför tidigare utfärdadegallringsföreskrifter fortsätta att gälla. Ritningarpå papper, väv, ritfilm eller bildkort, vilkaäven finns i digital form i BORIS, får gallras när deinte längre behövs för verksamheten, hos FMV ellerFörsvarsmakten.sekretessEn fråga som kräver allt större resurser är densekretessgranskning som Krigsarkivet ständigt fårarbeta med. Det har sedan I98o varit en centralfråga för Krigsarkivet. Frågan var naturligtvis aktuelläven tidigare, men det var först i och med I 980års nya sekretesslag (I98o: 100) som frågan blev aktuellpå ett mer påtagligt sätt. Även tidigare hadeKrigsarkivet i sitt bestånd haft stora mängder hemligstämplatmaterial, men då en forskare begärde attARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I

Krigsarkivet 200 årfå ta del av sådant material sände man oftast ärendettill regeringen (Försvarsdepartementet) för beslut.Men 1980 års sekretesslag innebär som bekant ·att den myndighet som innehar en sekretessbelagdhandling beslutar om utlämning eller inte utlämning.Den sekretess som det här är tal om är "Sekretessmed hänsyn främst till rikets säkerhet ellerdess förhållande till annan stat eller mellanfolkligorganisation". Naturligtvis dyker med jämna mellanrumäven andra sekretessfrågor upp, men de ärförhållandevis enkla och fåtaliga.Den största förklaringen till att sekretessfrågornahar blivit alltmer tidskrävande är emellertid inteden ändrade lagstiftningen utan det förhållandet attKrigsarkivet som en följd av den av Riksdagen beslutadenedläggningen och omstruktureringen avett stort antal förband och staber den senaste lOårs-periodenhar mottagit åtskilliga hemliga ochkvalificerat hemliga bestånd. Med kvalificerathemlig handling avses för att citera lagtexten "allmänhandling av synnerligen betydelse för riketssäkerhet". Beslut om en enskilds begäran att få tadel av en kvalificerad hemlig handling fattas av regeringen.Således har Krigsarkivet nu ett betydande innehavav helt nya handlingar. Många forskare, professionellasåväl som amatörer, intresserar sig för alltyngre hemligstämplade handlingar. Det är doktorandereller färdiga forskare som fortsätter att analyseraSveriges säkerhetspolitik under kalla kriget.En ny inriktning är att denna forskning alltmerbörjat uppmärksamma kontakterna med västvärldenpå den tekniska sidan. Dessutom har många"amatörforskare" av skilda skäl börjat intresserasig för alla de anläggningar som försvaret byggtunder efterkrigstiden.Många avgöranden kan fattas direkt i forskarexpeditionenenligt fastlagda rutiner. Det går idessa fall att snabbt konstatera att sekretessen harförsvunnit. Andra gånger krävs en betydligt meromfattande sekretessgranskning. En forskare begärexempelvis att få ta del av tio volymer från 1980-och 1990-talen. I tre av dessa är handlingarnastämplade kvalificerat hemliga. För de hemligaskall Krigsarkivet fatta beslut om utlämnande.Krigsarkivets fasad sommaren 2004. Foto BertilOlofsson.Ofta klarar vi det ganska bra själva, men mångagånger måste vi begära hjälp av i första handFörsvarsmakten som sitter inne med kunskapenom vad som fortfarande, trots försvarets ominriktning,är hemliga uppgifter. Det händer att vi ävenmåste smäda med Försvarets materielverk, Totalförsvaretsforskningsinstitut, Fortifikationsverketoch andra myndigheter. Krigsarkivet fattar sedanbeslut om utlämnande/icke utlämnande, sedan vifått synpunkterna från de nämnda myndigheterna.För handlingarna som är stämplade kvalificerathemliga blir det första steget att försöka avgöra omhandlingarna i fråga även idag är kvalificerat hemligaeller om sekretessgraden har sjunkit till hemligeller till och med helt försvunnit. Om vi kommitfram till bedömningen att handlingarna fortfarandeär kvalificerat hemliga, överlämnar vi demtill regeringen (Försvarsdepartementet) för beslut.Regeringen meddelar den enskilde sitt beslut.Försvarssekretessen är i vanliga fall högst 40 år,men den kan i vissa frågor vara betydligt längre(198o:657). Det gäller "landskapsinformation somgäller militärgeografiska förhållanden" (högst 1 soår), "rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbrukeller underhållsanläggningar som kan röja försvaretsgrupperingar" (högst 1 so år), "planerade försvarsanläggningari form av mineringar och andrahinder" (högst 1 so år), "underrättelseverksamheteninom underrättelse- och säkerhetstjänsten"ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:157

Jan Dahlström, Bo Lundström, Peter Nordström, Ulf Söderberg(högst 70 år) samt "militärtekniska forskningsresultat"(högst 70 år).Det är många gånger ärenden som gäller "riketsfasta försvarsanläggningar" som Krigsarkivet intekan avgöra på egen hand. Vi vet helt enkelt intevilka anläggningar som fortfarande är aktuella.Som bekant är ju, med lätt överdrift, Sverige fyllt avbergrum m m som under efterkrigstiden byggtstill försvarets olika behov.Vi försöker få forskaren att med hjälp av diariernabegära endast specificerade skrivelser ellerärenden och således inte hela volymer. Iblandlyckas vi, men oftast inte. Forskaren vill, i och försig begripligt, ha tillgång till hela volymerna. Detgör naturligtvis att granskningen totalt sett iblandblir mycket tidsödande. Vad vissa forskare kostarde svenska skattebetalarna är bäst att inte tänka på.ssARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

CHRISTER BOGEFELDTAtt fånga det flyktiga - arkiven och detimmateriella kulturarvet 1"Kulturarv" har blivit ett modeord. Det är svårdefinierat,och blir det ännu mer när det användspå ett internationellt plan. Christer Bogefeldt,Riksarkivet, skriver här om en ny internationellkonvention.Unescos insatser för att skydda kulturarvet bestårbl a av ett växande antal normativa instrument avolika dignitet. Någon heltäckande definition av begreppetkulturarv finns inte, men genom deUnesco-dokument, som för olika praktiska syftenanvänder begreppet, kan detta ringas in. Vi rör osshär från konventionen från 1972 med sin världsarvslista,över 2003 års konvention' om det immateriellakulturarvet och fram till den diskussionsom nu pågår om kulturell mångfald. Från konkrettill abstrakt, från monument till mångfald.Rent allmänt vågar man nog påstå att den svenskaminnesapparaten - med sin lagstiftning och sinamyndigheter och institutioner av arkiv, bibliotek,museer och kulturmiljöorgan-fungerar relativt väloch kan leva upp till Unescos ambitioner. Systemetär naturligtvis inte fulländat, det finns gamla luckoroch nya problem, men det breddas successivt ochförändras i takt med att nya samhällsföreteelser avolika skäl kommer i fokus, ex genom att nå en vissålder eller omfattning eller genom förändrade värderingarom vad som är prioriterade företeelser ellerperspektiv. Arkiv för .språkliga minoriteter,rockmusik och formgivning, genus på museer osvkan ~äna som exempel på vad som tillkommit ochuppmärksammats under de senaste åren.Ställer konventionen om det immateriella kulturarvetden svenska minnespolitiken info'r nya frågor, hur skadessa i så fall hanteras och - vilken är arkivens roll isammanhanget?Konventionen kan sägas ha ett folkloristiskt huvudsyfte,men dess definition av vad som inryms i detimmateriella kulturarvet öppnar ett bredare fålt avtolkningsmöjligheter och tillämpningar. Det gemensammadraget är det handlar om samhällsföreteelser,som för att säkerställas kräver att deARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:159

Christer Bogefe/dtidentifieras och dokumenteras för att kunna främjas,skyddas och bevaras. Den dokumentation somanses önskvärd blir definitionsmässigt något materiellt,kunskapen måste ta fast form genom informationsbärareav något slag, ex skrift på papper,digital text eller ljud- och bilddokumentation.Yamato-deklarationenJ understryker att det materiellaoch det immateriella kulturarvet är ömsesidigtberoende av varandra och att man behöver utarbetastrategier för en hantering som tillgodoser detta beroende.När det gäller dokumentationsbehovet kommerarkiven med nödvändighet i fokus. I Unesco:s"Memory of the World"-program från 1992 definierasarkiven som "the documented , collectivememory of the peoples of the world - their documentaryheritage". Programmet har dock primärtanvänds för att uppmärksamma enstaka arkivhandlingarav "ikon" -status eller mindre samlingar, meni liten omfattning tagit fasta på den breda arkivfunktionensbetydelse för att dokumentera företeelserav olika slag. Här förefaller koventionen om detimmateriella kulturarvet de facto ge större uppmärksamhetåt den breda arkivverksamheten.En av arkivens huvuduppgifter är ju att säkerställade informationsbärare - dokument, handlingarosv - som skapas i olika verksamheter ochsom är ett naturligt utflöde av själva verksamheten.Redan här finns dock problem. Ett handlar ombristande vilja att långsiktigt bevara befintlig information,ex när det gäller privat näringsverksamhet.Ett annat problem handlar om bristandekunskaper eller resurser när det gäller att långsiktigtbevara digitalt lagrad information. Statensljud- och bildarkiv står exempelvis inför mycketstora ekonomiska resursproblem när det gäller attbevara den ljud- och bildskatt man redan förfogaröver.Men de statliga arkiven har också uppgiften att"verka för en god arkivbildning", vilket kan sessom ett ansvar att främja tillkomsten av informationsom dokumenterar en verksamhet eller företeelse,även om denna i sig eller av sig själv inte naturligtalstrar de önskvärda informationsbärarna.Ofullständig eller bristfällig dokumentation t exnär det gäller offentligt beslutsfattande kan behövakompletteras med aktiva insatser genom intervjueri s k oral history-projekt. Men det kan också varafråga om att främja arkivbildning genom rådgivningoch utbildning för att ex språkliga och etniskaminoriteter och deras organisationers del avkulturarvet säkras och blir en del av kulturutbudet.Så tillbaka till frågan om vilka immateriella företeelsersom ska säkerställas. Ett första konstaterandeär att detta är en fråga för varje land att identifieraoch att det är väsentligt att fånga sånt som ärunikt för respektive stat. Det är fullt möjligt att omman så vill göra en extensiv tolkning av konventionensom ger plats för företeelser som värdesystem,normer, rättsprinciper, attityder traditioneroch livsstilar.Från arkivsynpunkt kan det då vara naturligt attlyfta fram den svenska offentlighetsprincipen, somen hörnsten i vårt kulturarv. Men även folkbokföringssystemet,folkrörelser och folkbildning brukaranses - om inte helt unika - så i alla fall starkttypiska svenska företeelser. De hör emellertidknappast till de mest eftersatta när det gäller dokumentationoch säkerställande, så ökad uppmärksamhetmed utgångspunkt i Unescos konventionlär det nog inte vara fråga om.Annorlunda borde det vara med ett område somuttryckligen näinns i konventionen, nämligen"performing arts", som bl a inbegriper teater ochdans och sammanfattande brukar översättas som"scenkonst", även om mycket idag sker vid sidan avscenerna. Karaktäristikt för scenkonsten är attverksamhetens syfte och resultat, framförandet,upphör att existera så snart det fullbordats. Förutsättningarnaför att bevara och förmedla kunskapom det viktigaste verksamhetsledet illustrerar välproblemen med att fånga det flyktiga immateriellakulturarvet. Ljud- och bildupptagningar av föreställningarger möjligheter att fylla informationsluckan,men sådant arbete har länge varit eftersatti Sverige.De svenska folkrörelsearkiven har under senareår ägnat stor uppmärksamhet åt insamling av do-6oARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005: l

Att fånga det flyktiga - arkiven och det immateriella kulturarvetkumentation och vittnesbörd om människors vardags-och festliv. Berättelser om olika decennier av1900-talet, upplevelser av krigsåren och minnen avFolkets park är några exempel. Om museiföremålhar det sagts att de kräver sin berättelse för att förstås.Man kan med fog hävda att arkiven i sinaolika former i flera avseenden utgö·r själva berättelsenoch därmed är en nödvändig och omistlig del iarbetet med att säkerställa det immateriella kulturarvet.NOTERI . Texten har publicerats i Unescos konvention om skydd fo1· detimmateriella kulturarvet, Bakgrund, Sveriges arbete medkonventionen, synpunkter och tankar, Svenska Unescorådetsskriftserie Nr r/zoos2. Conventian for the Safeguarding of the lntangible Culturatheritage- zoo3, http://unescodoc.unesco,org/images/0013/001 J2 Sir 3 2 S40e.pdf3. Ytzmoto D edaration on lntegrated Approaches for SafeguardingTangible and lntangible Culturat Heritage, Unescosexpertmöte i oktober 2004 Nara, JapanARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:161

LOUISE LÖNNROTHGenus- och mångfaldsperspektiv iarkivverksamhetGenus och mångfald är mycket aktuella begrepp,som ofta förekommer i samhällsdebatt och forskning.De påverkar naturligtvis forskningen iarkivmaterial. Landsarkivarie Louise Liinnrothreder ut begreppen och diskuterar konsekvensernafor arkivinstitutionernas arbete.Arkivarier på offentliga arkivinstitutioner ärmycket noga med att inte försöka styra forskningen.Vi har alltid fått inpräntat i oss att vi skall tillhandahållaett arkivmaterial, där man varsamt har slagitvakt om den ursprungliga ordningen. Idealet äratt presentera ett välordnat arkiv för en forskaresom fritt och med egna utgångspunkter kan börjabotanisera i det. Våra arkivförteckningar har längemed sina översiktliga upplysningar betraktats somförment "objektiva", varför de också oftast ger ettganska torftigt intryck. Vi sätter dock en ära i attupprätta dessa redovisningar efter väl beprövade,över hundra år garilla ordningsprinciper. Detviktigastehar varit att säkra handlingarnas identitet ochsammanhang inom arkivbildarens verksamhet. Ettadministrativt perspektiv har dominerat. Inte förränpå senare tid har man börjat försöka utveckla nyaredovisningssystem med syfte att spegla modernarkivbildning. Huvudinriktningen är dock fortfarandedensamma: Dörren skall stå på glänt tillskattkammaren, men det är forskarens uppgift atthitta skatten!Medan vi ordnar dessa arkiv och ger våra forskarebasala sökingångar till materialet ökar vi självavåra kunskaper högst väsentligt. Det paradoxala äratt studenter vid våra universitet knappast hinner fåett grepp om ett arkivmaterial under sin begränsadeuppsatsskrivaretid medan vi, som dagligen umgåsmed handlingarna, själva vant svänger oss mellanolika bestånd och vet hur man letar i dem. Erfarenhetensäger oss att intensiv handledning frånarkivariernas sida kan ge snabba och utmärkta resultat,men vanligen är det inte vi som har den rollenutan deras lärare. Forskning bedrivs parallelltav universitetsfolk och arkivarier men sällan i samarbete.Samma förhållande har uppmärksammats imuseivärlden, där man nu, bland annat genom att62ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Genus- och mångfaldsperspektiv i ar.kivverksamhetman inrättat en forskarskola vid Nordiska museet,hoppas på en närmare samverkan mellan museer,universitet och högskolor. Museer och arkiv ärkulturarvsinstitutioner, som har mycket gemensamtmen också stora olikheter. En sådan olikhet ärnaturligtvisatt de offentliga arkiven styrs av lagar menskillnaden är också stor i sättet att samla in, systematiseraoch presentera det kulturarv vi förvarar.Museerna har tidigt, till skillnad från arkiven, inteskyggat för att direkt vägleda sina besökare i tolkningenav sitt material. Utställningar och programverksamhethar ofta uttalade budskap till besökarna.Detta arbetssätt har arkiven också, på senare år,försiktigt börjat tillämpa men då huvudsakligen iarkivpedagogisk publik verksamhet för barn ochungdomar. Traditionell arkivforskning i våra forskarsalarbedrivs på samma sätt som tidigare. Samtidigthar både arkiv och museer från departementshålluppmanats att pröva nya perspektiv i sinverksamhet. Syftet är att nå nya besökare ochanvändare grupper. Med tanke på museernas arbetssättoch närmandet till universitet och högskolor ärdet inte egendomligt att de, före arkiven, uppmanatsatt introducera sådana nya perspektiv under mer organiseradeformer.2001 tillsattes en statlig utredning med uppdragatt utarbeta förslag till hur genusperspektivetskulle kunna få större genomslagskraft i museernasverksamhet. Enligt direktiven skulle fyra områdenundersökas, nämligen utbildningsmöjligheter, forskningsamt utställnings- och programverksamhet.Man fick även i uppdrag att utreda möjligheternaatt etablera en resursenhet för genusfrågor på museerna.Utredarna bestod av företrädare för museer,arkiv och forskarsamhället. Ordförande varprofessorn i historia Ann-Sofie Ohlander. slutrapporten"Genus på museer" (Ds 2003 :61) överlämnadesi januari 2004 till kultunninistern.För Inig, som representant för arkivvärlden, gavutredningsarbetet anledning till flera reflexioner bla över hur genusperspektiv eventuellt skulle kunnaintroduceras i arkivverksamhet, trots att vi arbetarpå ett annorlunda sätt än museerna, inte minst närdet gäller strukturerandet av våra respektive arkivbestånd.Från genusperspektivet är steget inte långttill mångfaldsperspektivet och jag kommer här attkort utveckla varför dessa båda perspektiv kan kombinerasoch vitalisera vår verksamhet i framtiden.Vad menas med genusperspektiv?Regeringen poängterar i propositionen Kulturpolitik(1996/97:3) det ansvar som kultursektorn haratt belysa köns- och jämställdhetsperspektiv. Detmanliga kulturarvet har hittills dominerat. De centralamuseerna har i sina regleringsbrev, liksomArkivverket, numera krav på sig att i sin verksamhetbeakta flera perspektiv t ex kön, klass, etnicitetoch generation. Det mångkulturella perspektivetbetonas allt mer.Det är inte ovanligt att man blandar ihop begreppenkvinna-, jämställdhets- och genusperspektiv,men det finns en utvecklingslinje från kvinnoforskningvia jämställdhetsforskning till genusforskning.Idehistorikern Eva Gothlin har på ett lättfattligtsätt klarlagt begreppet genus i skriften "Kön ellergenus?" (utg. av Nationella sekretariatet för genusforskning1999). Hon sätter det biologiska könetmot det "sociala" Gämför engelskans sex- gender).Utgångspunkten för definitionen är att relationenmellan könen inte är biologiskt given utansocialt och kulturellt konstruerad. Genusperpektivetinnebär en kulturell tolkning av de biologiskaskillnaderna mellan män och kvinnor. Det är alltsåinte de biologiska skillnaderna i sig som utgör genusutan tolkningen av dessa.Gothlin citerar historikern Yvonne Hirdmansom hävdar att genus är en föränderlig process somskapar institutioner och föreställningar t o m avbiologi. "Den genusformerande processen" skaparhierarkier och olikheter som går ut på "könensisärhållande". Det skapas under olika tider "genuskontrakt",dvs könsbaserade normsystem inom deflesta samhällen, där bägge könen är delaktiga. Detmanliga står alltid över det kvinnliga i en hierarkiskordning. Genus är, enligt Hirdman, alltid relaterattill makt dvs ett sätt att uttrycka, förmedlaoch beteckna makt. Andra forskare anser att detkan finnas samhällen med icke-hierarkiska genussystem.Genus rör heller inte bara individer ochkaraktärer eller identiteter. Det är något som hörARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Louise Lönm·othtill såväl institutioner som historiska processer.Alla samhällen har emellertid en genusordning ellerett genussystem som influerats av olika ideologier,religioner, ekonomiska system etc."Man föds inte till kvinna- man blir det" skrevSimone de Beauvoir. Könsskillnaderna uttrycks irelationer, institutioner, lagar, texter, bilder mm.Genus är en analytisk kategori, ett analytiskt verktygmed vars hjälp man kan belysa och beskriva relationermellan könen i olika historiska kontexter,på sociala, språkliga och individuella nivåer, menarEva Gothlin. Kön och genus sammanfaller intealltid. Könsforskning kan innefatta genusforskningmen kan lika gärna innebära forskning som förklararbiologiska skillnader. Vissa hävdar att kön ärlika konstruerat som genus. Vårt tvådelade genussystemär sammankopplat med en föreställning omheterosexualiteten som "naturlig". Detta är nödvändigtom en stabil genusidentitet skall upprätthållas.Därav föreställningen om homosexuellamän som "feminina" eller homosexuella kvinnorsom "maskulina".Kvinnoforskning har utvecklats till genusforskning.Det innebär att man gått vidare från att synliggörakvinnor och deras villkor till att synliggöramaktstrukturer. Genusforskningen problematiserardärmed också manlighet som något historisktföränderligt och socialt präglat i stället för normenför människan ("man", "homme"). Queerforskning,som inte bara omfattar homosexuella utanäven bisexuella, transsexuella m fl, kan ses som enny gren av genusforskningen men precis som medmansforskning, så är inte relationen mellan genusforskningoch queerforskning oproblematisk. Delarav mansforskningen, som behandlar mänsmaktrelationer med andra män, tar inte sin utgångspunkti kvinna- och genusforskning och ifrågasätteräven postulatet om kvinnors strukturellaunderordning. Detsamma gäller inom queerforskning,påpekar Eva Gothlin.Eftersom genusperspektivet har slagit igenominom ett antal forskningsområden som exempelvishumaniora och samhällsvetenskaper är det naturligtvissynnerligen viktigt att även kulturarvsinstitutioneraktivt medverkar till att uppmärksammade maktrelationer som styrt synliggörandet avmäns och kvinnors olika samhällsroller över tid.Genusperspektivet kan, som tidigare nämnts, ocksåmed fördel kombineras med ett mångfaldsperspektiv.Vad menas med mångfaldsperspektiv?Mångfaldbegreppet har definierats på olika sätt.Vanligast och snävast tolkas det som mångfald i arbetslivet.I999 kom tre lagar som på olika sätt skallfrämja mångfald och hindra diskriminering. Dessaär lagen (I999= I JO) om åtgärder mot etnisk diskrimineringi arbetslivet (arbetsgivare skall aktivtfrämja etnisk mångfald), lagen (I999= IJ2) om förbudmot diskriminering i arbetslivet av personermed funktionshinder samt lagen (I999=IJJ) omförbud mot diskriminering i arbetslivet på grund avsexuell läggning. Sedan tidigare finns jämställdhetslagen(I 99 I :4 J J).Mångfaldens innehåll tyds på olika sätt. Förutometnisk och social mångfald talar man om könsmässigmångfald, ålder, kulturell bakgrund, skolbakgrund/ar be tslivserfarenhe t/yrkes bakgrund,funktionshinder, sexuellläggning samt religiös ochpolitisk åskådning. I ett vitt perspektiv omfattar alltsåmångfalden även samhällsklass och generation.Mångfaldens betydelse har kommit att uppmärksammasallt mer och mångfald ses som en demokrati-och rättvisefråga. Man talar om mångfaldensberikande potential; samhälleliga verksamheter fåren högre kvalitet genom att nya impulser och kunskaperkommer till. Genom att fler perspektiv tillförsfår man en samhällsbild som i högre gradöverensstämmer med verkligheten. Att öka mångfaldeni arbetslivet ses således som betydelsefullt mensamtidigt problematiskt att genomföra i praktiken.Mångfald är dock inget enkelt begrepp att arbetamed. Det råder t ex begreppsförvirring om den etniskamångfaldens innebörd. Vilka är underrepresenterade?Är det invandrare, personer med utländskbakgrund eller icke-svenskar?Antalet utrikes födda var I 940 I % av Sverigesbefolkning och I0,5% I995 (920 ooo).lnkluderaspersoner födda i Sverige med minst en förälderfödd utomlands blir det I,6 milj dvs I8 % av lan-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I

Genus- och mångfaldsperspektiv i arkivverksamhetdets befolkning I 99 5. Det finns såvällikheter somskillnader mellan etniskt mångfaldsarbete och jämställdhet.Mycket av jämställdhetsarbetet baseraspå idealet om lika möjligheter oberoende av kön.Effektivitets- och lönsamhetsargument, konkurrenssamt bättre ledning och hantering av de anställdasolikheter anges inte som motivering tillsatsningen på jämställdhet.En del framhåller internationell verksamhet somexempel på mångfaldsarbete. Men även de mångfaldigakulturella skillnaderna i Sverige måste synliggöras.Orden etnicitet och kultur handlar intebara om andra etniciteter och andra kulturer. Kulturellmångfald är ett bredare begrepp än etniskmångfald i och med att kulturell mångfald omfattarsociala grupper i vid demografisk mening,medan etnisk mångfald tar hänsyn till det som harmed folkgrupper att göra och därmed utestängerinfödda manliga respektive kvinnliga grupper ochåldersgrupper. Detta framhålls exv i skriften"Mångfald- en bristvara i högskolan? SFS rapportom mångfaldsarbete i högskolan"Mångfaldssatning kan ge nya impulser och därmedhöja kvaliteten på verksamheten. Likriktningär inte alltid det bästa. Internationaliseringen (EUoch globalisering) betonar betydelsen av kulturellmångfald. I en pluralistisk organisation utgår manifrån att både skillnader och likheter spelar storroll för organisationens utveckling och framgång.Av ovanstående torde det framgå att en kombinationav genus- och mångfaldsperspektiv i hög gradkan berika och utveckla kulturarvsarbete.Hur kan genus- och mångfaldsperspektivintegreras i arkivverksamheten?Genus- och mångfaldsperspektiv kan genomsyra allarkivverksamhet. Det handlar i hög grad om attompröva verksamheten på flera områden. En reflexivanalys av hur vi hittills arbetat är lämpliginnan vi börjar diskutera fortsättningen. Vi har ju enviss vana vid historiska perspektiv.Först kan man börja med att utifrån dessa nyaperspektiv pröva vilka värderingar som har formatde organisationer som vi ingår i. Vilka normer styrverksamheten och hur rekryteras personalen? Må-le t måste ju vara att våra institutioner inte sluter sigoch konserverar gamla system som hindrar impulserutifrån. Vi måste i vår verksamhet vara medvetnaom de maktstrukturer som finns i samhället istort och hur de påverkat alla samhälleliga organisationer(inklusive våra egna) och de arkiv som vivårdar. Detta är viktiga kunskaper för att vi skallkunna bedriva arkivverksamhet på ett så bra sättsom möjligt.Hur kan arkivpersonalen tillföras dessa nya perspektiv?De bör naturligtvis integreras i arkivutbildningenmen även ingå i intern fortbildning.Men det är också nödvändigt att vi ser vår egenverksamhet i ett internationellt perspektiv. Vi bordefrämja ett internationellt utbyte, både när detgäller personal och kunskaper, som får oss atteventuellt ompröva våra metoder. Eftersom vi börvidga våra perspektiv för att bättre kunna speglaolika kulturer bör vi också ta del av olika vetenskapssyner.Det kan vi göra genom att stimuleratill forskning inom våra arkivinstitutioner menockså samarbeta med andra kulturinstitutioner.Arkivvetenskapen borde härigenom kunna berikasoch utvecklas.Hur ser våra bestånd ut idag och hur ser arkivbildningenut på fältet? Vad styr arkivbildningenoch hur kan den påverkas? Inom den verksamhetsom styrs av arkivlagen idag flnns det möjligheteratt påverka myndigheter att försöka strukturerasina arkiv så att forskning på alla nivåer och medolika perspektiv skall kunna bedrivas. Ur demokratisynpunktär det t ex viktigt att kulturella skillnaderliksom skillnader mellan könen i effekternaav offentlig verksamhet synliggörs. Olikheter mellan"centralmakten" och lokalsamhällen på skildahåll i Sverige är en del av mångfalden, som vi måstebevaka.Avspeglar de mottagna enskilda arkiven utifrånett genus- och mångfaldsperspektiv på ett representativtsätt exempelvis enskild företagsamhet?Samma slag av frågor kan ställas till föreningsfolkrörelse-och personarkiv. Blir man medvetenom eventuella skevheter finns det ju också möjlighetatt göra något åt dem. Vi bör öka kunskapenom utrikes födda.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Louise LönnrothDe arkivredovisningar och andra sökmedel, somhittills utarbetats, främjar knappast forskning utifrångenus- och mångfaldsperspektiv. Det finns allanledning att diskutera hur detta skall kunna förbättras.Arkivens utåtriktade verksamhet betonas alltmer.Vi bör fortsätta att ta reda på vilka våra användareär och försöka vidga denna krets både kulturelltoch socialt. Är det fler män än kvinnor och vilka åldersgrupper?Vilken information söker de? Dearkivpedagogiska satsningar som på senare årgjorts i Sverige har i hög grad stimulerat nya användareatt besöka arkiven. Barn och ungdomarhar upptäckt arkiven men även kretsen av universitetsstuderandehar vidgats. Den senare gruppen ärnumera medveten om genus- och mångfaldsperspektiv.Deras önskemål måste vi kunna gå tillmötespå ett mer professionellt sätt, bl a genom attstimulera till forskning på dessa områden inom arkiven.Här kan man göra jämförelser med denforskning som bedrivs på (främst de kulturhistoriska)museerna.Forskning inom museer och arkivinstitutionerDen akademiska definitionen av forskning kankanske inte alltid utan vidare öyerföras till den"forskning" som bedrivs i daglig musei- och arkivverksamhetmen i insamlings- och dokumentationsverksamhet,klassificering, kunskapsuppbyggnadoch fördjupade studier inför utställningar ocharkivpresentationer kan till vissa delar räknas såsomdelar av arkivens och museernas forskningstradition.Denna forskning behöver inte vara avsämre kvalitet, men den är annorlunda har det hävdats.Dessutom blir inte denna forskning offentligtvetenskapligt bedömd på samma sätt som exempelvisen akademisk avhandling.Erfarna arkiv- och museitjänstemän har, vid sidanav sin akademiska utbildning, en speciell yrkeskunskapom den skriftliga dokumentation, bilder ochföremål som de insamlar eller tar emot, förvaltar,tillgängliggör och levandegör inom olika ämnesområden.Med kännedom om materialets tillkomst,dess bakgrundshistoria och användbarhet mm kanman få en bra överblick över olika kulturarvsmyndighetersverksamhet över tid. Från denna utsiktspunktkan man i ett historiskt och samtida perspektivstudera vad som styrtverksamhetens inriktningoch förändringar i denna. Det kan gällavetenskapssyn och -metod, kontakter med och öns- ·kemål från forskarsamhället, påverkan från massmediaoch allmänhet, kulturpolitik och kulturdebatt.I ett snävare sammanhang har insamlingspolicy,traditionella värderingar, ekonomi etc ocksåstyrt verksamheten. Man skaffar sig som musei- ellerarkivtjänsteman också en unik kunskap om materialetsstyrka, brister och kombinationsmöjlig..:heter. Man ser många gånger tidigt materialetsforskningspotential och kan ge råd och anvisningartill de forskare som använder bestånden.Man vet ganska väl hur materialet hittills använts,vilka problemformuleringar, teorier och metodersom brukats och i vilka sammanhang som tidigareforskning har bedrivits. Indirekt får man också enuppfattning om vilken forskning som inte är möjlig,var materialet är missvisande och av sämre kvalitetoch vilka områden som museet eller arkivet behöverskaffa mer information om för att kunna fungerabra som en allsidig kunskapsbank.Denna kännedom om materialet borde också gearkivens och museernas personal inflytande överoch ett stort ansvar för framtida forskning mensamtidigt goda tillfällen att reflektera över ocheventuellt ompröva verksamheten för attvidga ochutveckla den. Nya perspektiv som introduceras, exempelvisgenus- och mångfaldsperspektiv, germöjligheter till att använda materialet på ett nyttsätt och även nya impulser till utbildning, insamling,dokumentation och tillgängliggörande. Attutveckla mångsidiga men "öppna" söksystem tillmaterialet, som hjälper men inte styr och begränsarforskaren, är en central uppgift i det forskningsförberedandearbetet, inte minst i en tid när mandigitaliserar i allt större skala för att ökatillgängligheten. Det är därför mycket angelägetatt arkiv- och museipersonal inte fjärmar sig frånbestånden utan ständigt själva arbetar med dem påolika sätt. Digitaliseringen behöver i hög gradkunnigt fackfolk som kan sätta in t ex digitaliseradeföremål eller handlingar i ett sammanhang66ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2 0 05:1

18 ISLIP BULLETIN - January 20, 2011LONG ISLAND ADVANCESUFFOLK COUNTY NEWSISLIP BULLETINDEADLINE: Tuesday at NoonSERVING THE SOUTH SHORETO PLACE AN AD CALL 631-475-1000 OR 631-589-6200All classified ads go in ourthree newspapers and on our Web sitesLINE AD RATESPersonal Ads3 Lines....$21.004 Lines....$25.505 Lines....$30.006 Lines....$34.50FREE! $50 and Under AdsOne week for any one item for saleunder $50. (3 lines)Happy Ads!$20 for a 1 column x 1 1/2”(birthdays, anniversaries, promotions, etc.)Call or stop by our offices at20 Medford Avenue in Patchogue23 Candee Avenue in SayvilleWe will not be responsible for errors after the first week’s insertion. Please check your ad carefully. Want more? StatewideClassifieds reach more than 3 million readers in New York’s community newspapers. Long Island region $195 - New York Cityregion $275 - Central region $195 - Western region - $195 - All regions $425.25 words. $10 each additional word.FROM WEST ISLIP TO EAST MORICHESBOX AD RATES1 col. x1” adsstart at $382 col. x 2”start at $105

LARS LUNDQVISTInternationell arkivkongressi Wien 2004Internationella arkivrådets (ICA:s) vart fjärde åråterkommande kongresser samlar många deltagare,däribland många från Norden. Den senastekongressen 2004 innehöll ett stort antal parallellafireläsningar och seminarier. Detta innebäratt alla deltagare har olika intryck. Lars Lundqvistger här sin bild av kongressen.International Council on Archives (ICA) höll sinfemtonde internationella arkivkongress i augusti2004. Wien var platsen för evenemanget. Temat förkongressen var kunskap, minne och samhälle. Allmänthållna teman som naturligt skapar en linje,struktur i utbudet, snarare än ett egentligt urval avämnen. Upplägget av evenemanget blev sådant attdet är svårt att egentligen karaktärisera kongresseni någon specifik riktning. De teman som angivitshar i detta avseende en tämligen allmän karaktäroch kan nog tillsammans rätt bra utmärka professionensgrundpelare. Den mångfald i parallellaseminarier som erbjöds och ämnesrikedomen kanskesnarare låter peka på den bredd som professioneninbegriper och har utvecklats till. Den ökadespecialiseringen har helt enkelt låtit visa på omöjlighetenav överhuvud använda sig av formen gemensammasessioner. På detta sätt kunde gruppernainom ICA ges stort utrymme till att presentera derasspecifika arbeten och pågående projekt. En följdav detta kan dock bli att fokus mer blir på det praktiskaarbetet, än de mer visionära ideer som ocksåbehövs. Hur som gav kongressen en god bild överpågående aktiviteter inom ICA och arkivvärlden istort. Nedan görs ett försök att peka på några av deintressanta aktiviteter och tendenser som därigenomkunde synliggöras.Professionsfrågorna behandlades ur flera aspekter.En tendens som setts i arkivsamhället och somockså kom till uttryck här, är den alltmer kompliceradeskiljelinjen mellan records managementkontra arkivarier, en gränsdragning som sedan entid tillbaka har ifrågasätts även internationellt. Därinte minst den digitala utmaningen gör uppdelningenproblematisk. Uppdraget blir därigenomomöjligt om det inte går att följa hela dokumentets68ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005: l

Internationell arkivkongress i Wien 2004livscykel. Det är således intressant att notera att utvecklingenkommit i kapp den syn som varit rådandeinom svensk offentlig förvaltning.Även om IT inte var något huvudtema för dennakongress, behandlades det i olika aspekter inom deseminarier som hölls. På detta sätt kom dock frågornanaturligt in i de ämnen som behandlades,utan att bli något huvudtema i sig. Långtidslagringav digital information kom förstås upp inom fleraområden och där kunde det konstateras att Nordenligger långt framme. Intressanta utvecklingar ärdock på gång även på andra håll och i Storbritannien,där den nyligen införda Freedom ofinformationAct (att jämföra med den svenska offentlighetsprincipen),förändrat behovet av datalagring. En intressantlösning är här att man vill bevara handlingarnai ursprungsformatet. Lösningen får säkert sesi ljuset av att gallringsförfarandet är ett annat än försvenskt vidkommande.Ofrånkomligen, inte minst med tanke på ICA:sinriktning, kom en hel del av arbetet att röra standardisering.Flera intressanta projekt är också underarbete och här kan endast nämnas ett fåtal. Ettarbete som rapporterades och som uppvisade ettstort intresse var förstås EAC (Encoded ArchivalContext), som är tänkt attvara ett komplement tillEAD (Encoded Archival Description) för att möjliggörautbyte framförallt genom webbteknik. Tankenmed EAC är att få en xml-baserad standard förarkivbildarinformation, det vill säga uppgifter omsjälva arkivbildaren.Att önskan om standardisering är större, än defaktiska möjligheterna visade sig både ifrån försökenatt förena standarder-såsom ett samarbetsprojektmellan Kanada och USA, kallat Custard-projektet- och i försöken att följa standard, som uppenbaradesig i ett danskt projekt för att skapa enAnders Gidlöf och David Leidenborg står vid skylten utanfor konferensen. Foto: Jonas Dahlberg.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Lars Lundqvistarkivbeståndsdatabas. När det gäller Custard-projektvisade det sig svårare än man trott att harmoniseraländernas arkivredovisningar. Den Kanadensiskasom mer liknar den svenska modellen, kontraden amerikanska med beskrivning ner på enhetsnivå.Resultatet blev alltså två nya standarder, förvissoanpassade till de internationella standarderna,men ändå med inbördes skillnader. När det gällermöjligheten att följa standard kom också detta uppi ett par seminarier. Så kunde man ifrån Danmarkexempelvis peka på arbetet med ett beståndsregisterför danska arkiv, där man inte ansåg sig helt kunnafölja ICA:s standarder. Detta då man inte ansåg attde helt tog hänsyn till Danmarks arkivstruktur.Ett område som är på framväxt är inte minst vägarnaför att göra arkiven mer tillgängliga, därArkivens dag i olika former uppmärksammades.Att intresset för detta finns ifrån många håll var påtagligtoch det märktes att detta är en växande aktivitetrunt om i världen. Till och med i Kina ochländer som normalt inte förknippas med demokratiskastyrelseskick har detta prövats. Från Reykjaviksstadsarkiv, presenterades också några bra metoderför att få nya grupper att komma till arkivet,eller rättare när besökarna inte kommer till arkivet.Ett exempelvis var att - i samband med arkivensdag - flytta ut delar av arkivet till köpcentret, ettannat att ha olika former av lockande utställningar.Trots intresset för att på olika sätt marknadsföraarkiven till nya användargrupper var det påfallandetyst angående ABM -samarbeten. Om att samla flerainstitutioner under samma tak handlade dock ettflertal föredrag med exempel från olika håll i världen.Men detta behandlade till ganska liten del ensammanlänkning mellan de olika professionernaoch deras verksamheter, utan snarare om den typenav arkivcentrum som sedan länge etablerats iSverige.I svenska arkivkonferensprogram är det sällsyntmed punkter som rör det rent fysiska skyddet av arkivhandlingar.I alla fall om man ser till den fysiskasäkerheten i form av arkivlokaler och katastrofberedskap.På en internationell konferens är detta ettbetydligt vanligare tema, inte minst är detta av stor ·betydelse för länder som saknar eller är på gång attbygga upp en central arkivorganisation. Händelsersom I I september tycks dock i ökad utsträckningha aktualiserat frågan även i västvärlden. ÄvenTyskland drabbades för ett par år sedan av storaöversvämningar och likaså andra händelser har visatpå att behovet av diskussion även inom dessafrågor är av betydelse.Ett viktigt arbete som bedrivs inom ICA är attframställa en del handböcker som kan vara nyttigaför arkivarier och institutioner. På denna kongressframlades två sådana som kan vara värda att omnämna.Den ena var en handledning om hur gallringskall kunna ske och den andra om bevarandeav digitala handlingar. Två för den oinvigde svåraområden som kan vara till stort stöd i arbetet, särskilti länder och regioner där mer avanceradarkivutbildning saknas.Sammantaget kan kongressen sägas ha vara en välgenomförd aktivitet. På ett balanserat sätt har kongressenpresenterat en agenda för de frågor som ärav betydelse inom arkivvärlden för tillfället. Förhoppningsvisbidrog också mötet till att de arbetsgruppersom arbetar inom respektive område,kunde komma ett steg framåt i arbetet.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I

KATHARINA PRAGERUpphovsrätt- från teori till praktikUpphovsrätten upplevs av många som krånglig.Den är dock av stor betydelse for många inomarkivområdet. Svenska arkivsamfundet anordnadebösten 2004 en välbesökt temadag om upphovsrätt.Katbarina Prager, Bra arkivkonsultPrager & Co AB, rapporterar från temadagen.Höstens temadag i Arkivsamfundets regi anordnadespå Nordiska museet den 21 oktober2004. Bakom arrangemanget stod styrelsen genomBerndt Fredriksson, Eva Block, Magdalena Gramoch Sara Naeslund. Över hundra personer hade tagitsig till museets pampiga konferenssal för att underen dag ägna sig åt ett ämne som fått mer ochmer uppmärksamhet, nämligen upphovsrätt. Spännviddenpå deltagare visade att upphovsrätt engageraralla arkivsektorer och att många av oss måstebeakta den i vår dagliga verksamhet.Inledning- Berndt FredrikssonInledningstalaren Berndt Fredriksson slog fast attdet ökande intresset för upphovsrättsfrågor är etttecken på att vi befinner oss i det postindustriellasamhället, där kapitalet inte längre utgörs av råvaroroch tillverkningsprocesser utan av främst kun-skap och andra immateriella värden. Konstnäreroch andra skapare, liksom olika typer av investerare,flyttar fram sina positioner och detta märksäven i arkivariemas vardag. Syftet med regelverketär förståeligt men det är inte alltid lätt att tolka reglernaoch förstå vilka rättigheter och skyldigheterman har.DefinitionerUpphovsrätt innefattar den uteslutande rättenatt förfoga över verket genom att framställa exemplarav verket och genom att göra det tillgängligtför allmänheten.Upphovsman är den som skapat ett litterärt ellerkonstnärligt verk.Med verk menas resultatet av en intellektuellandligt skapande verksamhet. Begreppet verkhar idag ett juridiskt innehåll som kan sägasvara frikopplat från estiska och andra konstnärligakrav.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Katharina PragerUpphovsrättens två delarDen ekonomiska rätten: upphovsmannen harrätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande avverket, t ex fotokopiering eller annan kopieringsamt rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten,dvs. att framföra verket offentligt, attvisadet offentligt eller att sprida exemplar av verket.Den ideella rätten: upphovsmannen har rätt attkräva att verket inte används i ett kränkandesammanhang eller ändras på ett kränkande sättsamt att bli namngiven som upphovsman.Ingen har rätt att ändra eller manipulera ettverk utan upphovsmannens tillstånd.Inskränkningar i de ekonomiska rättigheternaVar och en har rätt att, med vissa begränsningar,framställa exemplar för enskilt bruk.Följande arkiv och bibliotek:r. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna2 . Statens ljud- och bildarkiv3· de vetenskapliga bibliotek och fackbiblioteksom drivs av det allmänna4· folkbibliotekenhar rätt att framställa exemplar av verk, utomdatorprogram• för bevarande-, kompletterings- ochforskningsändamål,••för utlämning tilllånesökande av enskildaartiklar eller korta avsnitt eller av materialsom av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut ioriginal ellerför användning i läseapparater .Upphovsrätt, vad är det? -Henry OlssonSom andre talare klev Henry Olsson, sakkunnigfrån Justitiedepartementet, upp i talarstolen. Ävenhan konstaterade att upphovsrätten ständigt är aktuelloch att den väcker många politiserade frågor.När skyddet för till exempel dataprogram lades underupphovsrätten sågs det av många som ett tydligtuttryck för att skydda amerikanska ekonomiska intressen.Men för att på allvar kunna diskutera enfråga behövs bakgrundskunskaper och därför gickOlsson igenom grunderna kring upphovsrätten. Sefaktaruta intill.Upphovsrätten är begränsad i tid, vilket innebäratt så småningom blir allt tillgängligt utan upphovsrätt.Både i Europa och USA gäller upphovsrätten i70 år dessutom efter upphovsmannens död. Upphovsrättenär en tillgång som kan ärvas och tankenvar att ett verk skulle kunna försörja två generationer.USA hade länge en kortare begränsning mennär skyddet för Musse Pigg höll på att löpa ut ageradeWalt Disney och USA valde att följa Europasexempel.Skyddet för de närstående rättigheterna kan docki många delar uppfattas som ett investeringsskyddför producenter och synes ibland vara avlägset tankenatt skydda andens barn, som var grunden i upphovsrättslagstiftningen.Olsson redogjorde även för vad som kan händavid intrång i rättigheterna, vilket visade sig varaflera saker, fördelade på straffansvar med böter ellerfängelse, skadeståndansvar, beslag eller förverkandeav material samt vitesförbud. Vidare finnsnumera krav från Världshandelsorganisationen(WTO) på att även Sverige inför regler för så kalladintrångsundersökning.Internationella konventionerAtt WfO och andra internationella organ kan ställakrav på Sverige i fråga om utformningen av lagarnaberor på att reglerna kring upphovsrätt vilar bådepå nationelllag och internationella konventioner.Sverige har genom att ansluta sig till bland andraBernkonventionen och TRIPS-avtalet förbundit sigatt följa dessa. Hela den industrialiserade världenhar i stort sett anslutit sig till konventionernamedan flera av utvecklingsländerna är starkt kritiskamot USAs makt och inflytande. Många u-länderhar därför valt att inte ansluta sig till de internationellakonventionerna. Även inom i-världenfinns kritiska röster, såsom konsumentorganisationersom menar att upphovsrätten skapar monopolistiskatendenser inom den kreativa sfären. Protesteroch yttre påtryckningar har visat sig verkningsfulla,eftersom de inte alltför sällan lett tilllagändringar.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Upphovsrätt -från teori till praktiklnforlivande av direktivÄven inom EU pågår ett digert arbete med upphovsrättsligafrågor, både i syfte att stå upp emotHollywood och för att underlätta kulturutbytet mellanmedlemsländerna. Arbetet har hittills lett till sjudirektiv som ska införlivas i den nationella lagstiftningen.Ett av dem, Infosoc-direktivet skulle ha varitinförlivat i nationelllag den 22 december 2002men fem länder, däribland Sverige, har ännu intekornmit så långt. Att det har tagit sådan tid beror,enlig Olsson, på att politiskt svåra frågor måste lösas.Några av de frågor han nämnde var:- att kassettavgiften på oinspelat material måste sesöver för att även omfatta digitala inspelningsmedia,- att 130 remissyttranden med skarpa och kritiskakommentarer har gjort det svårt att få till en lagrådsremiss.- att formulera en definition av exemplar i digitalform: även flyktiga kopior är att betrakta som exemplarEn betydande knäckfråga är även hur man ska formuleraskyddet för tekniska skyddsåtgärder eftersomman fruktar inlåsningseffekter i föråldrad teknik.Direktivet innehåller även en snävare definitionav enskilt bruk: rent privat bruk medger enbartett fåtal kopior. Litterära verk får bara kopieras ibegränsad~ delar och det blir bara tillåtet att kopierafrån lovliga förlagor. Sveriges reaktion pådenna definition kornmer att framgå av den lagrådsremisssom vid denna artikels tillkomst ännuinte kommit.AvtalslicenserPå frågan om varför de inskränkningar i upphovsrättensom finns bara gäller för vissa offentliga institutionersvarade Olsson, att den allmänna hållningenär att den privata sektorn kan betala för användningenav upphovsrättsskyddat material. Tillgänglighetenhos tex folkrörelsearkiv måste lösasmed avtal om användrllng och spridning. Olssonredogjorde för tankarna bakom avtalslicenser förspridning av digitalt upphovsrättsskyddat material.Avtalslicensen är ett kollektivavtal mellan en organisationsom representerar rättighetsinnehavarnaoch en som representerar brukarna. Avtalsförhandlingarmåste till för att reglera användningenoch eftersom både arkiv, bibliotek och museer strävarefter ökad digital tillgänglighet såg han anledningtill ett ökat ABM -samarbete.Upphovsrätten i sitt idehistoriskasammanhang- Stig StrömholmVarför respekteras fysisk egendorn men inte intellektuell?Äganderätten till fysisk egendorn har varitinternationellt respekterad så länge som det funnitsordnade samhällen. Strömholm illustrerade hur livetskulle kunna se ut om respekten för fysisk egendornvore samrna som den för intellektuell, med ensemestrande familj. De lämnar sin bil på en parkeringsplatsoch någon annan tar den, med hänvisningtill att bilen var deras i Sverige men att svensk laginte gäller i Norge.Upphovsrätten är knuten till det andliga innehålletoch inte bundet till det fysiska manuskriptet.Innehållet slits inte ut även om boken gör det ochdet är lätt att ta innehållet utan att upphovsmannenmärker det. Före uppkornsten av en upphovsrättslagstiftningvar det enda sättet att skydda sin andesbarn att heinlighålla det. Men eftersom detta inte ärdrivkraften bakom andligt skapande behövdes enannan form av skydd. Med äganderättsligt skyddkunde upphovsmannen få ära och berömmelse,övertyga andra och ~äna en slant.Boktryckarkonsten, upphovsrättens ursprungUtnyttjandet av någon annans material ansågs moralisktförkastligt långt innan det blev juridiskt reglerat.Redan de attiska tragedierna omgärdades avkraftfulla regler till skydd för verken och upphovsmannen.Ordet plagiat kornmer från latinets plagiariussom betyder barnarövare/slavhandlare. Menså länge som det inte handlade om så stora kvantiteterutgivna verk fanns det inget (ekonomiskt) intresseatt stifta världsliga lagar. Boktryckarkonstenväckte dock det ekonomiska intresset för att skyddaverk och ett upphovsrättsligt embryo korn till i Venedigi slutet av 1400-talet. Där såg man förläggarensom upphovsman snarare än författaren ochupphovsrätten var länge nations begränsad. DärförARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:173

Katharina Fragerkunde en blomstrande kopieringsverksamhet uppkommautanför kända verks nationsgränser. Wien,Bryssel och Holland var viktiga kopieringscentraoch länge var det en diger uppgift att verkligenskydda sitt verk. Exempelvis skyddades Goethessista verk av 20 rättigheter enbart i de olika tyskarikena.Frankrike var ett föregångsland för utvecklingenav de ideella rättigheterna, men den första egentligacopyrightlagen kom i England 1709. Istället för ettfurstligt privilegium blev den nu ett allmänt skydd,men den som hade upphovsrätten var tvungen attregistrera den. Lagstiftningen utvecklades i sambandmed franska revolutionen. Då flyttades deekonmillska rättigheterna från förläggaren till denskapande upphovsmannen (författaren).Informationsteknik, upphovsrättens baneman?Även Strömholm redogjorde för lagstiftningens utvecklingoch menade att den ursprungliga tankenbakom upphovsrättslagen dog i samband med attdatorprogram klassades som litterära verk. Lagenblev istället ett investeringsskydd, eftersom ingenmäktade med att ta fram ett särskilt lagskydd fördatorprogram. !T-folket har fokuserat på de ekonomiskarättigheterna och tillgången till informationbörjar bli för dyr. Runt verket finns nu inte bararegler; ofta finns även inbyggda tekniska skydd föratt säkra reglernas efterlevnad.Avslutningsvis berättade Strömholm att upphovsrättslagstiftningenhar genomgått en demokratiseringsprocessi fråga om vad som skyddas. I praktikenhar upphovsrätten blivit ett skydd för brukskonstoch det faktum att allt mer får skydd avsätterspår även i arkiven. Arkivariernas vardag har måhändablivit krångligare men å andra sidan kanskedetta ger fler arkivjobb.Upphovsrätten på zooo-talet-KatarinaRenman ClaessonDagens utveckling är, enligt juridikdoktorandenKatarina Renman Claesson, resultatet av en 10-årigdebatt där den snabba !T-utvecklingen har lett tillen fördröjning i normeringen. Diskussionernahandlar nu om tekniska skydd och spridningsmöjlighetereftersom det är så enkelt att göra kvalitativakopior idag. Att skyddet för tekniska skydd vävsin i upphovsrättslagen tolkar Renman Claessonsom en nervös ansats som syftar till att hitta enlämplig nivå för skyddet av digitala upphovsrätter.Men problemen idag handlar snarare om att för fåkommer åt informationen och inte för många. Detblir allt mer tydligt att rättighetshavaren inte alltidhar samma intressen som samhället/brukarna. Bibliotekariernahar länge kämpat för tillgången tillverk för spridning och bevarande. Tyvärr verkar detnya direktivet leda till att rättighetshavarnas skyddstärks medan användarnas rättigheter minskar.Investeringsskydd eller skydd för andens barnFokus ligger inte längre på upphovsrätten utifrånkreativitet utan alltmer på de närstående rättigheterna.Även Renman Claesson såg detta som att lagenblivit ett investeringsskydd för filmbolag,radiokanaler, dataproducenter mm. Många i u-ländernaär skeptiska mot detta fokus på investeringsskyddoch man vill ökaiförtydliga skyddet för detkreativa skapandet. Men, enligt Renman Claesson,kommer det år 203 o vara en tydligare skillnad mellanskyddet av andens barn och investeringsskyddet,eftersom det senare kommer att regleras i någonannan form. Investeringsskyddet används både nuoch tidigare för att hindra teknikutvecklingen (video,mp3), vilket leder till en skepsis tilllagstiftningeni sig. Därför ser Renman Claesson det somnaturligt att lagstiftningen delas i två delar. En förskjutninghar skett från de ideella rättigheterna somövervakas av FN (WIPO 1971) till de ekonomiskarättigheterna som hanteras av WTO och EU. Mendet stora intresset från remissinstanser tyder på attde ideella rättigheterna inte kommer att glömmasbort.Renman Claesson är inte pessimistisk utan väldigtoptimistisk när det gäller utvecklingen, eftersomden pågående debatten leder till att systemetssvagheter aktualiseras. Det viktigaste nu är att hållaliv i debatten om balansen mellan upphovsrätt, tillgänglighetoch konkurrens. Renman Claessons tipstill alla som värnar tillgängligheten är att nå de internationellaorganisationerna och att liera sig med74ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Upphovsrätt -från teori till praktikde aktiva krafterna i USA. Där har inte bara de ekonomiskautan även de ideella rättigheterna ochtillgängligheten starka företrädare.Fotografier- Staffan TesteI994 upphörde den särskilda fotografilagen ochupphovsrätt till fotografier fördes in i upphovsrättslagen.Förändringen togs emot med glädje av fotografernamedan bildanvändarna inte var lika nöjda.F o to grafen har numera alltid upphovsrätt om annatinte avtalas. Tidigare tillföll upphovsrätten beställarenenligt den så kallade beställarregeln. Antaletfotografier som klassas som verk ökade markanteftersom det före I994 ställdes högre krav på fotografierän på andra uttryck för att nå verkshöjd.Numera är skyddet för gamla foton i stort sett likastarkt som för fotografier som är tagna efter I 994·Detta ställer krav på alla som har någon form avbildarkiv, bland annat är man skyldig att efterforskaupphovsmannen innan användning av fotografiet.Om det inte lyckas måste man noggrant ange omständigheternakring varför upphovsmannen intenämns, för att undvika stöld.Fotografier har, som tidigare nämnts, en lågverkshöjd. Det finns dock inget rättsligt avgörandeav vad verkshöjd innebär för fotografier, eftersomdet hittills inte prövats i domstol. För fotografiskaverk gäller 70 års skyddstid men eftersom det ärotydligt vad som är ett verk bör man, enligt Teste,alltid sätta den gränsen. Reprofoto och röntgenbildertogs dock upp som exempel på fotografier somsaknar verkshöj d.Register över upphovsmän underlättaruppfYllandetavlagenUpphovsmannen kan även efter lång tid ge sig tillkänna och har då i många fall rätt att bestämmaöver sin bild, eftersom de ideella rättigheterna intekan överlåtas i sin helhet. Inte heller kan den ideellarätten testamenteras bort, utan upphovsmannens arvingarska ge sitt tillstånd vid användning efter upphovsmannensdöd. För fotografier som är tagna föreI 994 finns kanske även en beställare som måste gesitt tillstånd. Därför uppmanar Teste att upphovsrättsregisterska upprättas. Utan en sådan kontrollöver rättigheterna blir det i praktiken omöjligt attlagligt förfoga över fotografiskt material. Ny användning,tex publicering på Internet, brukar inteingå i äldre gåvoavtal och därför är det viktigt attange vilken typ av förfoganderätt som arkiven hartill fotografierna. Uppgifter om vem som harupphovsrätten till fotografier kan finnas i gåvobrev,framgå av fakturor och av fotografierna i sig.Bevisbördan att man förfogar över upphovsrättenligger hos användaren och förklaringar såsom attman handlat i god tro, eller att fotografiet skullevara gratis, håller inte. Likaså uttryckte Teste skepticismi fråga om hur offentliga institutioner/arkivhanterar och lämnar ut fotografier. Han efterlystetydligare direktiv från arkiven för hur den som fåttdel av fotografiskt material i sin tur får använda det.Arkiven måste helt enkelt bli bättre på att dela utförhållningsregler för upphovsrättsligt skyddat material.Avslutningsvis manade Teste arkivvärlden attvara rädd om originalfotografierna. För det kanvara dyrt att förstöra original och på så sätt göravåld på upphovsrätten.Ritningar - Björn PeckSom ett utmärkt komplement till föregående talaregav Björn Peck en bild av hur upphovsrättsliga aspekterpåverkar verkligheten på Riksantikvarieämbetet(RAÄ). Med utgångspunkt från sin roll somarkeolog och geolog redogjorde Peck för upphovsrättenkring geografisk information. RAÄ har ettvärldsunikt bestånd av historiska kartor, såsom geometriskajordeböcker från I6oo-talet och skifteskartorfrån I76o- till I9oo-talet.Peck visade hur man med hjälp av digital teknikkan skapa många kulturgeografiska användningsområdenför de historiska kartorna. Det historiskamaterialet har först skannats. Därefter kalibreradeskartor från olika tid och av olika slag, så kallad rektifiering.Genom vektorisering tolkades informationeni enlighet med GIS så att kartorna kan kopplastill exakta geografiska lägen. Alla dessa stegmöjliggör en visualisering av landskaputvecklingenoch kulturmiljön. Peck beskrev upplevelsen som attflyga en mycket gammal helikopter över svunnaARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I75

Katharina Pragerlandskap och att detta ofta väcker intresse hoskommunalpolitiker m fl som normalt sett inte brukarha någon större förståelse för RAÄ:s perspektiv.Brist på samordning försvårartillgängliggörandet.RAÄ:s kartor är allmänna handlingar utan upphovsrättsligtskydd men digitaliseringen har givitdem ny verkshöjd i form av skydd för databaser.Upphovsrätt återinträder vid tillgängliggörandeoch problemet för RAÄ är att det är Lantmäterietsom har upphovsrätten till det digitaliserade kartmaterialet.Peck pekade på en brist på samordningmellan departementen som ger olika förutsättningarför myndigheter som måste och vill samverka.Lantmäteriet ska finansiera sin verksamhetmed intäkter medan RAÄ, som är anslagsfinansierat,inte får ta betalt för sina tjänster.Lantmäteriet måste alltså ta ut betydande avgifteräven av andra offentliga organ när de vill nyttja dedigitaliserade historiska kartorna. Detsamma gälleräven för moderna kartor. För att visualisera Fornminnesregistretlägger RAÄ in koordinater påLantmäteriets flygfoton. Men för att tillgängliggöraregistrets över 1 miljon poster för allmänheten påett, måste RAÄ använda de upphovsrättskyddadeflygfotona från Lantmäteriet. Eftersom kostnadernaför detta skulle landa på mellan 3 till4 miljoner perår har man tvingats avstå. Ekonomiska intressen,"IBM -syndromet", förekommer alltså även i offentligförvaltning.Peck avslutade med att poängtera att han inte sågupphovsrättslagen som något egentligt hinder. Iställetär det den bristande samordningen mellan departementoch myndigheter som förhindrar attupphovsrättsskyddade allmänna handlingar kantillgängliggöras på ett intresseväckande och lättillgängligtsätt.Litterära verk- Thorbjörn ÖströmAnledningen till att Sveriges Författarförbund börjadeintressera sig för arkiv och upphovsrätt kommerur de förvaltningsuppdrag av kända författareskvarlåtenskap som förbundet åtagit sig. Östtöm påmindeom att upprättslagstiftningen uppkom somett skydd för det skrivna ordet och att författaren ärarketypen för en upphovsman. Vidare slog han fastatt äganderätt inte är samma sak som upphovsrätt.Brev får inte publiceras utan godkännande från densom skrivit brevet. Ulf Lundelis brev till KaralinaRamqvist som publicerades i antologin Fittstim ärett mycket känt exempel på detta.Att bevara för forskningsändamål är inte sammasak som tillgängliggörande för allmänheten. Menmånga arkivinstitutioner har ovärderliga brevskattersom förtjänar vidare spridning och för detkrävs, som nämnts, upphovsmannens tillstånd. Vidpublicering av en persons korrespondens har maninte alltid bara att göra med två upphovsmän. Detkan ju röra sig om många brevskrivare och det ärinte alltid helt enkelt att hitta alla upphovsmän. Avvägningarmåste göras för om man vågar publicerautan tillstånd eller inte. Vid sådan publicering ärdet nödvändigt att dokumentera ansträngningarnaför hur man gått tillväga för att hitta alla upphovsmän.Att publicera brev betyder vanligen att det rör sigom ett första offentliggörande och tillståndsfråganblir då extra viktig/känslig. För att undvika svårighetervid användningen av exempelvis privatpersonersefterlämnade arkiv rekommenderade Östtömatt arkivinstitutionerna utvecklar goda rutiner viddonationer etc. Man bör dokumentera hur och ivilka sammanhang materialet för användas ochteckna avtal kring detta.Upphovsrättslagen försöker täcka stora och iblanddisparata intressen och Östtöm menar attmediedebatten kring upphovsrätten ofta är onyanserad,eftersom man gärna fokuserar på att hur rikablir ännu rikare och andra mer industriella aspekter.Men upphovsrätten skyddar inte bara JanGuillou och Liza Marklund, utan även i stort settokända personer som skriver för sin egen skull.Samtidigt uppmanar Östtöm alla som hanterarupphovsrättsligt skyddat material att byta inställningfrån "vad kan vi göra utan upphovsmannenstillstånd" till "vad kan vi göra för att få upphovsmannenstillstånd". Oftast är det betydligt bättreoch billigare att göra rätt från början.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Upphovsrätt -från teori till praktikUpphovsrätten och offentlighetsprincipen­BerndtFred~sonDagens sista talare var Berndt Fredriksson som höllett föredrag i kåserande form men på ett allvarligttema. En tidigare medlem hos scientologerna hadelämnade in den sk scientologbibeln till en rad myndigheterför att därmed kunna sprida den. Enenorm process drogs igång och den hotade att störalandets relationer med USA. I och med att ett utlämnandeav allmän handling hotade förhållandettill annan stat, hemligstämplades scientologbibelnförst med hänvisning till utrikessekretessen. Dettavisade sig inte hålla vid en prövning och flera diplomatiskaturer ledde istället till en modifiering isekretesslagens 8 kap och skyddet för enskilds ekonomiskaförhållanden. Bakgrunden var att Sverigeskulle göra sig skyldig till avtalsbrott enligt flerainternationella konventioner om scientologbibelntillgängliggjordes med hänvisning till offentlighetsprincipen.Det finns, som Fredriksson påpekade, en spänningmellan offentlighetsprincipen och upphovsrätten.Av upphovsrättslagen framgår dock att all-männa handlingar skall, oavsett upphovsrätten,tillhandahållas enligt 2 kap. Tryckfrihetsförordningen.Även icke offentliggjorda verk ska lämnas utmen omvänt skaderekvisit gäller. Offentlighetsprincipengaranterar utlämnande, men hur den som tagitdel av handlingama förfogar över dem, reglerasi upphovsrättslagen. Turerna kring Scientologbibelnhar inte ändrat på den principen och myndigheterkan i stort sett inte heller ta betalt för upphovsrättsligtskyddat material utöver det som reglerasi avgiftsförordningen.Hela frågeställningen kring scientologbibelnhandlar om inkommande allmänna handlingar menäven handlingar som upprättas av en myndighetkan ha upphovsrättsligt skydd, något som inte minstPecks föredrag vittnade om.Arkivariekåren hade flera gånger under dagenfått anmärkningen att vi inte lika aktivt som bl abibliotekarierna strider för tillgängligheten. Dockavslutade Fredriksson med att redogöra hur hanoch andra verkar inom organisationer somEBLIDAochiCA.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:177

RecensionArkiven i forskningens tjänstArkiven i forskningens tjänst. 20 år medforskningsarkiv vid Umeå universitet.Scriptum 52: Rapportserie utgiven avForskningsarkiv vid Umeå universitet. RedGöran Larsson. ISBN 91-7305-551-4Lars Lundqvist recenserar en jubileumsskrift om F orskningsarkiveti Umeå.Det är sällan som tid ges till att beskriva institutionshistoria,men det känns välbehövligt. Vid jubileumges möjligheten till att stanna upp och funderaöver den egna rollen. Det är också vad mangjort ifrån Forskningsarkivet i Umeå. Med anledningav sitt 20-årsjubileum 2003 gavs en jubileumsbokut med Göran Larsson som redaktör. Kanskesom en följd av den relativt korta verksamhetstiden,ligger fokus till stor del även på att beskrivaden verksamhet som pågår vid institutionen i nulägetoch förhoppningar inför framtiden. Avstampetsker dock redan med tankarna bakom skapandet avdagens landsarkivsstruktur i Norrland och de politiskaförvecklingar som ledde till den något konstrueradeuppdelningen med två landsarkiv i Norrland,där det ena kom att förläggas i Härnösand ochdet andra i Östersund. Umeå, som inte lyckadesvinna den tidens politikers öron för motsvarighetentill dagens utlokalisering av myndigheter, fick åandra sidan det norrländska universitetet. Dennauppdelning innebar dock ett problem, kanskefrämst för den humanistiska forskningen vid universitet.Arkivalierna kom därmed att befinna sig på ettlångt geografiskt avstånd ifrån forskarna. På senaretid har detta till viss del kompenserats. I de tvålandsarkivstäderna har Mittuniversitetets tillkomstinneburit närhet till forskningen och för Umeås delhar avståndet till de historiska originalkällorna letttill en stor och omfattande verksamhet vid forskningsarkiveti Umeå. Därigenom har det kommitatt bli ett naturligt centrum även för arkivvetenskapligforskning och utveckling, både regionalt iNorrland men även för Sverige som helhet.Det kan vara värt att stanna en stund vid fenomenetforskningsarkiv som sådant. För att ett universitetskall kunna verka på ett bra sätt krävs det tillgångtill källor. Särskilt gäller detta för ämnen medhistorisk inriktning. Även om en del vetenskapligautgåvor i bokform gjorts av urkundshandlingar ärdetta förstås endast en marginell insats sett till dentotala arkivmängd en. Här skall även beaktas värdetav att studenterna lär sig hantera källorna i dess ursprungligaform. Helt lottlösa är förstås inte deuniversitet som saknar närhet till arkivinstitutioner.Universitetsbiblioteken har ofta fungerat sommagneter även när det gäller arkivhandlingar. Inteminst brevsamlingar har här funnit en given plats.Lokalt material har förstås också funnits i form avkommun- och folkrörelsearkiv. Behovet har ändåvarit att på andra sätt lösa problemet med tillgångtill arkivhandlingar, lösningen i Umeå blev Forskningsarkivet.Här har en betydande mängd källmaterialmikrofilmats och inte minst har det funnitsmöjlighet att låna originalhandlingar ifrån arkivinstitutionerrunt om i landet.Jubileumsskriften är indelad i sex delar, med utgångspunktifrån olika teman på forskning och arkiv.Den första delen rör just tillkomsten som berörtsovan, andra delen tar upp projekt inom forskningsarkivet.Tredje delen har den något dunkla titelnForskning och arkiv- en resa i tid och rum,som ger så pass speciella inblickar som om arkivetfrån Saint-Bartheleroy och en i Sverige föga beskrivengenre som vår kolonisationshistoria. En Intressantläsning inom nämnda huvudtema utgör ocksåBirgitta Holms berättelse om hur Sara Lidmans arkivhar levererats till Umeå universitet, inte minstdå det kommit dit under överseende av författarinnansjälv.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

RecensionThord Bylund ger i sin artikel "arkivlektorn iforskningens tjänst" en intressant personlig bild avhur det kunde vara att arbeta på det gamla Riksarkivet,vackert beläget på Riddarholmen, men ävenåterkomsten till Norrland och de vidare ödena pålandarkivet i Härnösand, uppbyggnaden av verksamheteni Ramsele och förstås forskningsarkivetvid Umeå universitet.Ett modeområde inom arkivsektorn som berörsär inte minst arkiven och de pedagogiska insatsernasom krävs för att åskådliggöra materialet för studenterna.Ett angeläget område är förstås hur manskall få dagens elever att utnyttja arkiven. Kringdetta resonerar Johan Liliequist i sin artikel "Arkiveti undervisningen". Lösningen ser han i att användahårt styrda val av uppsatser och handledning,där studenterna får hjälp i att ta sig igenom materialetoch att det där fokuseras kring uppsatsgruppen.Kanske är Liliequists väg en lösning, särskiltsom det ofta påpekas, måhända med viss orätt,att studenternas grundkunskaper befinner sig i avtagande.Det sista kapidet berör Forskning vid arkiv, ochdå företrädesvis i Umeå. De lösningar på problemsom presenteras här är rätt liknande de problemoch lösningar som presenterats i övriga Sverige.Torkel Jansson beskriver i sin artikel "tankar utifrånoch kring Umeåmodellen" om dels behovet avförvaltningshistoria/informationskunskap på forskarutbildningsnivå,dels demokratisering av tillgångentill arkivmaterialet.Avseende kunskapsbehovet på forskarutbildningarnapekar han på flera saker. Ett är att ha kurseri förvaltningshistoria och gärna då med konkretafrågeställningar om varför ett arkiv ifrån enviss period sväller ut, kontra i det närmaste förblirobefintligt. Men också om de ökade krav somställs/kommer att ställas på handledare och universitetsinstitutionerna.Det kommer, som en följdav krav på snabbare genomströmning m m att krävasmer serverat material till studenterna även pådoktorandnivå. Här ser J ansson en möjlighet till attutveckla verksamheten för arkivinstitutionerna. Tilldetta kommer det dock att behövas större ekonomiskaresurser. Det är möjligt att författaren har rätti sin analys över färdriktningen. Detta vore docksynd. Identifieringen av källor och dess relevansbör vara en väsentlig del av forskningsprocessenoch en utveckling där handledarna och professionernatar över denna del, vore olycklig, även ominstitutionerna på detta sätt skulle kunna växa kvantitativtoch öka i betydelse.Den andra aspekten som behandlas rör spridningenav källmaterialet. Förutom att peka på värdetav digitalisering och spridning i former som gördet geografiska avståndet irrelevant, framhäver hanockså vikten av att de forskningsarkiv som nu utvecklasvid de nya universitetsorterna inte begränsarsitt material till den lokalhistoriska forskningensintressen. Det är viktigt, menar han att forskningsarkivenges en bredd som nedtonar den geografiskaavgränsningen i källmaterialet.Jubileumsboken som företeelse har förändrats endel med tiden. Den klassiska formen med en författaresom noggrant på ett vetenskapligt, men ändå ipopulariserad form presenterar verksamhetens historia,är om inte på upphällning, så i alla fall en alltmersällsynt gäst i boklådorna. Ofta väljs enderaartikelsamlingens form, där en rad författare, utifrånderas specifika kunskaper, beskriver en del avverksamheten, i andra fall utformas jubileumsböckernamer till bildcollage med några kortarepresentationer av bildmaterialet. När det rör sig omen relativt kort historisk tidsrymd som i detta fall,känns artikelsamlingen dock adekvat. Det blir naturligtatt i detta sammanhang inte lägga en alltförstor vikt på historiken. Problemet blir förstås att enhetligheteni beskrivningen försvinner. Det finnsnackdelar med detta, men när det gäller dennaskrift, har det ändå varit en lyckad väg att vandra.Lars LundqvistARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:179

RecensionFrån handskrift till XMLFrån handskrift till XML.Informationshantering och kulturarv. RedKerstin Rydbeck. ISBN 91-631-4040-3ABM är ett ofta använt uttryck. Lars Lundqvist recenseraren rapport från ett symposium som ger olika perspektivpå arkiv, bibliotek och museer och forskning i derasmaterial.Från handskrift till XML: informationshanteringoch kulturarv är titeln på en artikelsamling, ifrånföredrag hållna på Humanistdagarna vid Uppsalauniversitet 2002. Temat för dagarna var arkiv-bibliotek-museum.Skriften ger en bred bild av verksamheten inomABM-områdena. Då boken bygger på föredrag,kan det måhända uppfattas som orättvist att kritiseraden bredd på ämnesval som här manifesteras,men kanske är detta också ett tecken på att de områdensom respektive disciplin behandlar är ganskadifferentierade till sin karaktär. Var och en för sigär artiklarna välskrivna och intressanta, men det geringet mervärde i att ge ut dem tillsammans. Kanskeär det ibland så att önskan att dokumentera tillfälletibland är större än nyttan av resultatet? Samtidigtfinns det förstås ett värde i den spretighet somkännetecknar innehållet. Områden som annars förbigåsi mediebruset, får härigenom en möjlighet attgöra sig påminda och läsarens horisont kan för ettögonblick måhända växa en aning. Den uppenbararisken med den här typen av projekt är väl just att detenderar att förbli en historia främst för de närmastsörjande.En intresseväckande artikel ger Per Cullhed ombläckets och pennans historia. Onekligen en intressantutveckling inom teknikens område som sällanges utrymme i bokform. Humanister har ägnatmycket tid åt forskning kring de företag och verksamhetersom påverkar förutsättningar för skrivandet,såsom bokförlag och tryckerier, men föga tid åtsjälva skrivverktygen. T o m pappret har omfattatsav en mer genomgripande granskning än vadkulspetspennan och den moderna blyertsen haft,trots den betydelse dessa uppfinningar haft för1900-talets skrivande. Att i artikeln rubricera detsom "kulturarvets bortglömda vardagsföremål"känns därför helt adekvat.Bode Janzon ger ett mer arkivanknutet perspektivi sin artikel om "Arkiv för alla, Vision och verklighet".Problem som den negativa bilden av arkiv hosallmänheten och den inlärningströskel som forskandeti arkivet innebär penetreras. Detta på fleraplan, både i handlingarnas utformning i sig och hurarkivlandskapet är organiserat. I det senare inkluderasbåde svårigheterna att hitta till den institutiondär arkivalierna finns och förstås också det geografiskaavstånd som kan finnas till institutionen. Devägar som Bode Janzon pekar på för att undergådessa problem är tillblivelsen av arkivcentrum föratt samla bestånden, öka dialogen med forskarnaoch använda pedagogiska hjälpmedel. Han pekaräven på behovet av digitalisering och s k virtuellaforskarsalar, vilket skulle innebära att forskaren intefysisk behöver bevista arkivens lokaliteter och attdärigenom underlätta förmedlandet av arkivensinnehåll.Laila Nordquist ger i "Ockupationsarkivet iNovgorod- ett europeiskt kulturarv" en intressantinblick i ockupationsarkivet från Novgorod. Stadenvar nämligen under några år in på sextonhundrataletsbörjan, i svensk besittning. Förutom en historiskinblick, ges här också en redogörelse för arkivetsintressanta innehåll. Materialet är rätt unikttill sin karaktär. Genom att det inte fördes tillMoskva, kom ockupationsårens handlingar att undgåde bränder som gick förödande åt de ryska statligaarkiven. Istället kom handlingarna av de la Gardieatt föras över till Sverige och förvaras idag påRiksarkivet.Att arkivarien i den breda allmänhetens stereotypauppfattning av yrket (i den mån det inte förväx-8oARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Recensionlats med andra yrkesgrupper) fått en något världsfrånvändgestaltning har säkert inte undgått någon.Även bibliotekarieyrket har getts en något schabloniseradbild. Kerstin Rydbeck ger i en lättsam artikelbilden av bibliotekarien, men också de försöksom görs i att förändra bilden. Att något kanske där,liksom förhoppningsvis även när det gäller arkivariestereotypen,är på väg att hända, antyder väl ominte annat den något kontroversiella artikelrubriken"från argsint tråkmåns till farlig sexbomb".En genusreflexion man kan göra utifrån Rydbeckanalys är att medan bibliotekarien ofta har porträtteratssom en bister dam med håret i knut ochglasögon, är den klassiska gestaltningen av en arkivariesnarare en man i sliten kavaj, filttofflor ochrökandes på sin pipa. En sak som förenar problemetmed båda yrkesgrupperna är nog att bilden av professionensom ett serviceyrke varit dåligt förankrat.Kerstin Rydbeck ser här en viktig uppgift i utbildningenatt genom stereotyperna visa på hur det börfungera och vikten av att ge service, utan diskriminering.Ett område som även arkivariekåren bör reflekteraöver. Inte minst gäller detta synen på denhjälp som ges åt olika kategorier forskare, där väldet inte är ett okänt dilemma attvissa grupper oftagetts en något högre status och service än andra.Samlingen innehåller en rad artiklar som härbara kan ges ett kort mnnä~nnande. Om hur en historiskbetydelsefull karta på ett spännande sätt förvärvastill Carolina Rediviva berättar Lars Munkhammar.Margareta Björkman beskriver lånebibliotekensroll och hur man i materialet av gamla bokkatalogerkan få fram information om läsvanor på1700- och 18oo-talet. Eva Heggestad gör dels enkomparation mellan Victoria Benedietssons fruMarianne och Martha Sandwall-Bergmans Kulla­Gulla-böckerna utifrån ett genusperspektiv, dels redogörför synen på de båda böckerna fram till idag.Samtidigt som boken onekligen bjuder på bådeintressant läsning och innehåller spännande artiklarkan man fråga sig vilken målgrupp den här typen avutgivningar har. Visst finns det ett värde att hålla siginformerad om vad de andra disciplinerna ägnar sigåt, men det ger inget mervärde att korsbefruktadisciplinerna. Det är inte där värdet av ABM-samarbeteligger.Lars LundqvistARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

RecensionNy handbok om bevarande och gallringCraig, Barbara, Archival Appraisal, Theoryand Practice. KG Saur Miinchen 2004. ISBN3-598-IISJS-5.Håkan Lövblad recenserar en ny handbok om bevarandeoch gallring.Barbara Craig är fil.dr. och docent i 'ArchivalStudies' vid University ofToronto. Craig har tidigarevarit arkivarie vid Archives of Ontario och vidYork University. Hon har ägnat sig åt omfattandeforskning i sjukhusarkiv och publicerat bl a MedicalArchives: what they are and how to keep them. Menäven intresserat sig för bredare ämnen som dokumentationoch minne, arkivteori, arkivhistoria, användningav arkiven och bevarande och gallring.Craig är för närvarande även redaktör för den kanadensiskatidskriften Archivaria.'Appraisal' betyder värdering och används i denanglosaxiska arkivverksamheten i olika sammanhang,bl a för att tydliggöra arkivariens subjektivapåverkan på arkivet. Begreppet förekommer ofta isammansättningarna 'appraisal for acquisition',värdering för förvärv av bestånd, respektive 'appraisaland selection', värdering och urval av handlingar.I den anglosaxiska traditionen fokuseras intressetpå de bestånd och handlingar som är värdaatt bevara. De som inte uppfyller kriterierna för ettbevarande kan förstöras. Jag använder begreppetarkivvärdering för att syfta på den process som lederfram till ett ställningstagande om bevarande ellergallring.Publikationen 'Archival Appraisal' presenterassom en unik professionell handbok för värdering avbestånd av handlingar riktad till arkivarier och !Tspecialister.Unik och professionell för att den sägsinnehålla detaljerad information om de senaste metodernaoch rekommendationerna på området. Bokenär indelad i sju kapitel, en studiehandledningoch sex bilagor. I de olika kapitlen går Craig igenomvad arkivvärdering är och varför den görs ochvilka som utför den. Hon berör olika synsätt på värderingav arkiv och ger en kort historisk tillbakablick.I ett kapitel problematiserar hon hur arkivvärderingengenomförs i praktiken och i det efterföljanderekommenderar hon en arkitektur för enansvarstagande arkivvärdering. En sådan grundomfattar ett tydligt syfte med arkivvärderingen, logikoch metodik i tillvägagångssätt och en lättillgängligoch konsekvent dokumentation av beslutoch resonemang. Huvudbudskapet i boken är attCraig anser att hur arkivvärderingen utförs bör förbättras.slutligen sammanfattar hon att arkivvärderinginnebär att vi får leva med oklarheter och accepterakvalitativa bedömningar, men aldrig glömmaatt det är handlingar och ytterst mänsklig verksamhetsom värderas. studiehandledningen kompletterarkapitlen för den som är intresserad av fördjupningoch ytterligare lästips. Bilagorna innehållerdefinitioner av begrepp, en handledning för värderingav audiovisuella handlingar hämtad från ettuniversitetsarkiv, ett diagram med kartläggning avplaneringsprocessen för förvärv av bestånd och trebilagor som åskådliggör stadsarkivet i Torontosuppdrag, policy och rutiner för förvärv och hur desenare dokumenteras. Bilagorna upptar en fjärdedelav boken och anknyter tydligast till boken somhandbok. Förutom diagrammet som nämnts förekommeringa illustrationer. Boken är inbunden,omfattar 2 24 sidor och kostar Bo Euro hos förlaget,http:/ /www.saur.de.Den som förväntar sig att få specifik vägledningför sin arkivvärdering blir besviken på 'ArchivalAppraisal'. Craig karaktäriserar på sidan I I 3 andraarbeten om arkivvärdering som ojämna och ensidigaoch inte riktade till nybörjare, utan till erfarnaarkivarier som vill fördjupa och utveckla sin egenförståelse inom området. Detta gäller enligt minmening även hennes egen bok. Hon tar för givet attman som läsare är väl införstådd med internationellastandarder och olika metoder inom och utan-82ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I

Recensionför arkivsfåren och resultat från projekt somIn terpares etc. Tanken smyger sig in att hennes bokkan ses som en ansats till summering av det senastedecenniets internationella debatt om arkivvärdering.Och i vilken hon försöker gjuta olja påvågorna genom att lyssna på olika positioner och gedem erkännande. Den ställning hon själv tar är atthävda att någon teori för arkivvärdering inte ärmöjlig pga. den sociala och kulturella mångfaldeni världen. Och som en följd, att de flesta metoderoch verktyg som har utvecklats för arkivvärderingkan användas även framgent, under förutsättning attde överensstämmer med syftet med den specifikavärderingen.Arbetsnamnet för publikationen: 'Archival Appraisal:Choosing and Accounting for Choice' ger entydligare fingervisning om dess fokus. Valet att bevaraeller gallra ger arkivarien både makt och ångest.Craig som tillbakavisat teorin understryker iställetbegreppen 'accountability' (ansvarighet) och'audit' (granskning) i arkivvärderingens praktik.Begrepp som ursprungligen är hämtade från ekonomiskredovisning och revision. Innebörden här äratt arkiven ska spegla verksamhetsprocesserna påett uttömmande sätt, så att de aktiviteter som bedrivitskan granskas i dokumenten. Begreppen användsi sammanhang som 'New Public Management' och'corporate citizenship' och sägs paradoxaltnog ledatill 'företagisering' av förvaltningen respektive politiseringav företagen. Tankegångar bakom kan bla kort sammanfattas med att lagstiftningens krav påorganisationer inte är tillräckliga, utan ett samhällsansvarutöver det reglerade fordras både medhänsyn till brukare och kunder och i det egna intresset.Detta kan avse t ex att ett företag aktivt inom ettgeografiskt område måste ta långsiktig hänsyn tillde boendes miljö och kunna visa upp dokumentationom hur verksamheten har bedrivits för att intehamna i trångmål. Arkivvärdering utifrån det perspektivetinnebär att utifrån verksamhetens art se tillatt kärnprocesser och aktiviteter dokumenteras ochatt denna dokumentation bevaras för att kunnasvara upp mot de krav som ett samhälleligt ansvarstagandeinnebär. Värderingen påverkar således helaarkivbildningsprocessen och förutsätts även den isig dokumenteras för att vara möjlig att granska.J ag delar i och för sig Craig's syn på arkivvärderingensom en process och håller med om att denbåde bör och kan förbättras. Men jag noterar ävenhennes ensidighet i sin betoning på ovannämndabegrepp. Dessa är hämtade ifrån dagens förhärskandesyn på organisationer och behandlas utankritik. En invändning som jag har är att Craig intehar definierat hur hon tolkar begreppen. Begreppet'accountability' behandlas ur olika perspektiv ingåendeav t ex Mark Bovens och han visar att detta gesskilda innebörder. (The Quest for Responsibility,Accountability and Citizenship in Camplex Organizations,I 998) Michael Power menar att granskningpåverkar verksamheten att anpassa sig till dess krav.Och att den paradoxalt nog kan innebära att insynoch öppenhet minskar och förbehålls granskare ochgranskade. Power ger en negativ bild av det misstroendesom är grunden för granskningssamhälletoch karaktäriserar detta som 'the anxious society'.("The Audit Society" i Accounting as social andinstitutional practice redigerad av Anthony G. Hopwoodoch Peter Miller, 1994)Styrkan med 'Archival Appraisal' är att den kan geläsaren insikter och inspiration till vidare studiergenom de frågeställningar som Craig behandlaroch med hjälp av de många och breda referensernatill andra arbeten som lämnas. Svagheten med bokenär att Craig alltför lättvindigt överger teorinoch oreflekterat och okritiskt anammar begrepphämtade ur managementlitteraturen. I värsta fallskulle Craig's recept för att bota arkivariens ångestöver sin arkivvärdering kunna innebära att läggamer ved på brasan.Håkan LövbladARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1

Svenska Arkivsamfundets verksamhet 2004Styrelsen för Svenska Arkivsamfundet får härmedavge följande verksamhetsberättelse för år 2004.StyrelsesammanträdenStyrelsen har under verksamhetsåret sammanträttfyra gånger. Arbetsutskottet har under verksamhetsåretsammanträtt tre gånger.ÅrsmöteÅrsmötethölls den 2 I april på Folkets Hus i Stockholm,i anslutning till arkivveckan (Avec-04).Vid mötet valdes följande styrelse för år 2004:ordförande: Berndt Fredriksson, Utrikesdepartementet;vice ordförande: Carina Sjögren, SverigesRadio Förvaltnings AB; sekreterare: Julia Åslund,Stockholms Stadsarkiv; skattmästare: Peter Nordström,Krigsarkivet; redaktör: Staffan Smedberg,Stockholms stadsarkiv; övriga: Eva Königsson, Eskilstunakommun; Ann Hörsell, Riksantikvarieämbetet;Sara Naeslund, Stockholmshem; LeifGidlöf,Riksarkivet; Mats Danielsson, Forskningsarkivet iUmeå; Anna Christina Ulfsparre; Eva Block, Statensljud- och bildarkiv; Mikael Dahlin, AstraZeneca AB; Karin Englund, Arbetarrörelsens arkivoch bibliotek; Magdalena Gram, Nordiska museet.Revisorer: Viveca Karlsson, Bo Elthammar. Revisorssuppleanter:Karin Ljungkvist Borg, Bo Berg.Till valberedning valdes: Petra Dornbusch-Lind(sammankallande), UlfSöderberg, UrbanJohansson.Temadagar- Vårens temadag utgick med anledning av arkivveckan.- Höstens temadag hölls den 2 I oktober på Nordiskamuseet. Ämnet för dagen var Upphovsrättfrånteori till praktik.Övrigt- Under våren hölls ett medlemsmöte på Svensktvisarkiv. Christina Mattsson som varit anställdvid Svenskt visarkiv berättade om sin tid på visarkivetoch arbetet på ett forskningsarkiv, ochSvenskt viskarkivs förste arkivarie Eva Danielssonredogjorde för hur visarkivet fungerar idag.- Under hösten hölls ett medlemsmöte på Stockholmsstadsarkiv. stadsarkivetvisade upp sina nyalokaler och enhetscheferna Lennart Ploom,Peeter Mark och Stefan Fogelvik berättade omarbetet med att tillgängliggöra arkivmaterial i digitalform, samt tillhandahållandet av moderntarkivmaterial.- Ordföranden har representerat samfundet iE blida (European Bureau of Library, Informationand Documentation Associations).- KnowHow Sweden AB har skött samfundets räkenskaperoch medlemsmatrikel för året.- Samfundet har slutit avtal med Blenda Bildproduktion,som ska ge samfundets hemsida enny, attraktivare struktur och ett fylligare innehåll.- Samfundet har arbetat med en strategi för samfundetsframtida utveckling.- Samfundet har börjat se över möjligheten attforma ett slags mentorskap i samarbete medäldre arkivarier, i syfte att dels förstärka professionen,dels sprida kunskaper och erfarenheter tillyngre arkivarier.- Arkiv Samhälle och Forskning utkom med trenummer under året (2003:2 samt dubbelnumret2004:I-2).- Anslag har erhållits från Vetenskapsrådet med35 000 kr.- Antalet medlemmar uppgick vid årsskiftet till ca8I6 st stycken (ökning från föregående avserfrämst arkivstudenter som under studieåret harerbjudits gratis medlemskap).Berndt Fredriksson ordf.Julia Norebring (j. d. Åslund) sekr.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:I

ATT LÄMNA BIDRAG TILL TIDSKRIFTENArkiv, samhälle och forskning välkomnar bidrag avföljande karaktär:ArtiklarAnalytiska framställningar baserade på arkivvetenskapligforskning eller omfattande litteraturstudier inom detarkivvetenskapliga området. Arkiv, samhälle ochforskning tillämpar ett referentsystem för artiklar i syfteatt säkerställa dess vetenskapliga kvalitet. Insändaartikelmanus sänds (utan författarens namn) förgranskning av två läsare som värderar det ochrekommenderar publicering, refusering eller revidering.Publiceringstillstånd åtföljs vanligen av revideringskrav.Författare får möjlighet att godkänna redaktionellaändringar och läsa korrektur. Redaktions- ochproduktionstid ink!. referentgranskning är normalt caI2 månader.ÖversikterÖversikter i form av beskrivande texter om företeelseroch förhållanden av betydelse för arkivarier. Hit höräven översikter över utländska arkivförhållanden, genomgångarav utländsk arkivvetenskaplig litteratur m m.RapporterRapporter från konferenser och kongresser av intresseför arkivarier publiceras under denna rubrik.DebattAvser kortare inlägg och svaromål mot tidigare infördaartiklar, översikter, rapporter m m.RecensionerRecensioner avseende såväl tryckt litteratur, somarkivutställningar, webbsidor på Internet och andrakommunikationsformer av relevans för arkivvärlden.eller PDF-fil bifogas om det behövs för den grafiskapresentationen. I största möjliga utsträckning börvedertagna journalistiska skrivregler följas (DagensNyheters skrivregler).För artiklar gäller att författares namn och adressendast får förekomma på titelsidan, vilken ska varaskild från artikeln. Artikellängden bör vara minst 8sidor (28ooo tecken ink! blanksteg), men ej överstiga20 sidor (7oooo tecken ink! blanksteg). Till artiklarskall fogas en sammanfattning på ett av de treovannämnda nordiska språken eller en engelsk, tyskeller fransk översättning som inte bör överstiga entrycksida (ungefär 3500 tecken ink! blanksteg).För översikter, rapporter, debattinlägg och recemionergäller att längden inte bör överstiga 5 trycksidor(ungefär I7500 tecken). Recensioner inleds meduppgifter om den anmälda boken, isbnfissn-nummeroch avslutas med författarens namn kursiverat ochhögerställ t.Noter numreras i löpande följd och placeras eftertextens slut (t ex Microsoft Words funktion "infogaslutkommentar") och skrivs enligt det s k Oxfordsystemet.I texten utförs förkortningar utan mellanliggande elleravslutande punkt. Onödiga blankrader bör undvikas.Nytt stycke markeras med indrag.Bilder, diagram och tabeller bifogas som separata TIFFfilermed minsta upplösningen 300 dpi. I texten angestydlig hänvisning till bifogad fils beteckning, text tillillustration formuleras, källa och upphovsman anges.Författare bifogar vid behov tillstånd för publicering.ManuskriptManuskript kan sändas till redaktionen ellerredaktörerna, författade på svenska, norska, danska ellerengelska. Manuskript med uppgift om författaresnamn levereras som ordbehandlingsfil bifogad e­postmeddelande, på cd eller diskett. PappersutskriftManusstoppManusstopp är den I februari respektive den Iseptember.Välkomna med bidrag till Arkiv, samhälle ochforskning!ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2005:1ss

MEDVERKANDE I DETrA NUMMERChrister Bogefeldt, kultursekreterare, RiksarkivetJan Dahlström, förste arkivarie, KrigsarkivetFL LeifGidlöf, arkivråd, RiksarkivetFD Bo Lundström, arkivarie, KrigsarkivetLars Lundqvist, arkivarie, DokonriaLouise Lönnroth, landsarkivarie, Landsarkivet i GöteborgHåkan Lövblad, förste arkivarie, RiksarkivetFD Peter Nordström, förste arkivarie, KrigsarkivetKatharina Prager, arkivarie, Bra arkivkonsult Prager & Co ABFL JBLD Strömberg, arkivarie, Post- och telestyrelsenFD UlfSöderberg, krigsarkivarie, Krigsarkivet