13.07.2015 Views

1975-03-02 Spel opp i spelemänner om svensk finska ...

1975-03-02 Spel opp i spelemänner om svensk finska ...

1975-03-02 Spel opp i spelemänner om svensk finska ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Deltagarna i Brages första tävling för allmogespelmän 1907.Från knutdans till spAv ANN-MARI HÄGGMANAtt vi i dag har en levande finlands<strong>svensk</strong> spelmanstraditionkan vi tacka dem — framförallt Otto Andersson — s<strong>om</strong>förstod att vår gamla allmogemusik höll på att försvinna, ochatt det gällde att så snabbt s<strong>om</strong> möjligt rädda vad s<strong>om</strong> räddaskunde undan förgängelsen. Otto Andersson insåg att det intebara räckte med att teckna upp de gamla låtarna och visornautan att man också måste aktivera spelmännen, den gamlabruksmusikens utövare, att bära traditionen vidare. Han togår 1907 upp idén med spelmanstävlingar— s<strong>om</strong> Anders Zornett år tidigare hade lanserat i Sverige — och följande steg blevde återk<strong>om</strong>mande spelmaiisstämmorna. I dag kan vi tala <strong>om</strong>en ny spelmansrörelse; nya spelmän växer upp s<strong>om</strong> svamparur jorden, och intresset för folkmusiken har vuxit lavinartatunder det senaste decenniet.<strong>Spel</strong>män från Borgå vid förbundsdagenBo yVadenström och Knut Ewalds.iDagens spelmansmusik har sinarötter i ett samhällfe s<strong>om</strong> var mycketolikt det vi upplever i dag. Vibehöver bara gå ett sekel tillbaka itiden för att finna den gamla byns<strong>om</strong> en fast enhet, självförsörjandeäven när det gällde spelmän ochmusik.* Då hade spelmannen encentral roll, hans musik behövdes,vid bröllop, begravningar och tillställningarav olika slag. Sedanföljde tider med skiftesförordningar,industrialisering och folkbildningssträvanden;grunden för den gamlatraditionsbundna kulturen försämrades.Allmogemusikeni dödsryckningarTiden kring sekelskiftet utmärkesav ett flitigt insamlingsarbete. Forskareoch studenter vandrade <strong>om</strong>kringute i bygderna och tecknadeupp visor och låtar. Insamlingenhade för det mesta formen av enräddningsaktion, det gällde att tatillvara så mycket s<strong>om</strong> möjligt avden gamla gehörsbundna traditioneninnan den helt och hållet försvann.Otto Andersson skrev 19<strong>03</strong> iSvenska Folkskolans Vänners kalender:"Vår plikt är att se till, att såmycket s<strong>om</strong> möjligt af dessa skatterräddas undan förgängelsen. Det ärsämre läge; i Österbotten kalladesden rätt allmänt "syndaryntjon"(syndårynkan).Också forskarna var bekymradeöver dragspelets stora succé. NärOtto Andersson tecknade upp spelmanslåtari Närpes 19<strong>02</strong> konstateradehan bedrövat, att både fiolen ochklarinetten då höll på att ge vika fördragharmonikan. Han skrev i sinreseberättelse: "Där någon fiol ännuals fanns kvar, låg denna merändelsGen<strong>om</strong> Otto Andersson nåddespelmansrörelsen det <strong>svensk</strong>a Finlandredan 1907. Han hade tagitintryck av Zorns idé <strong>om</strong> att anordnatävlingar för att uppmuntra fiolspeletpå landsbygden. Det var främstfiolspelmännen s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> att bäraupp spelmansrörelsen. Klarinettenhade vid den tiden redan så gott s<strong>om</strong>helt försvunnit och dragspelet var idetta sammanhang inte så väl settemedan det ansågs medverka till denBandspelaren är i dag ett oumbärligt arbetsredskap för folkmusikforskarna.Den fångar alla rytmiska och musikaliska variationens<strong>om</strong> är särskilt viktiga just i folkmusiken. Alfons Mattssonbjudan till musikfesten och läto i gårhöra sig i täflan, den första iFinland, i Nyländska nationshuset.Prisd<strong>om</strong>are voro hrr V. Noväcek,B. Petterson, E. Furuhjelm och O.Andersson.Det var en ärevördig syn att sedessa i sin konst delvis redangrånade spelmän. Deras ansiktsuttryckangaf ett varmt, inspireradtuppgående i det föredragna, angafatt dessa violinmusikens representanteroch försvarare mot harmonikansvulgära intrång fattat sin sakmed allvar och en viss berättigadgrandezza. En vacker intimitetrådde mellan violinen, dess hanterareoch musiken. <strong>Spel</strong>män funnos,s<strong>om</strong> själv förfärdigat sin violin,lagat <strong>om</strong> sina stråkar, och äfvenlagat den musik de spelade. Därfunnos gamla gossar, födda 1834,35, 36, 37, ända till unga rivalerfrån 1891. Glädjande var att se ettså stort antal församlade. Alla togosin uppgift med pietet; en delutvecklade därvid djupt allvar,andra spelade med käckhet; engammal spelman utvecklade därviden nästan ungd<strong>om</strong>lig exaltation, förhon<strong>om</strong> var utförandet någontingheligt till dess uppgift. En fiskare,s<strong>om</strong> troligen sett många gladalaxar, gaf sina musikstycken medtändande humor. De uppträdandevoro till yrket trädgårdsmästare,oss. TäsammaSverigelig ochOtto Anför: "Esammanpå estrsammanågra avalla ellerrepertoastämmandet blesådan sförut".Efterling hölregelbunlandsortVasa,trettiotalvid desDessa s

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!