1975-03-02 Spel opp i spelemänner om svensk finska ...

CREATON · MEINDL · PFLEIDERER · TROST„RUSTICO ® “Der rustikale Falzziegel.Sparrenlänge und Lattenabstände*:Dachquerschnitt:Entlüftung über LüfterziegelLQ ca. 12 cm 2 /StückDer dargestellte Dachquerschnitt ist nur ein Konstruktionsbeispiel.Ortgangausbildung mit Ortgangziegel linksOrtgangausbildung mit Ortgangziegel rechtsmit Ortgangbrett*mit Ortgangbrett** Laut dem Regelwerk des ZVDH soll bei Ortgangziegeln der Abstand zwischen Innenkante Ortganglappen und Außenkante Giebelwand bzw. Außenkante Bekleidung mindestens 1 cm betragen.KPRU/D/05.13/15/Kr Druckbedingte Farbabweichungen und technische Änderungen vorbehalten.CREATON AGDillinger Straße 60D-86637 WertingenTelefon: +49 (0) 8272 86 0Telefax: +49 (0) 8272 86 139vertrieb@creaton.dewww.creaton.deCREATON · MEINDL · PFLEIDERER · TROST

Deltagarna i Brages första tävling för allmogespelmän 1907.Från knutdans till spAv ANN-MARI HÄGGMANAtt vi i dag har en levande finlandssvensk spelmanstraditionkan vi tacka dem — framförallt Otto Andersson — somförstod att vår gamla allmogemusik höll på att försvinna, ochatt det gällde att så snabbt som möjligt rädda vad som räddaskunde undan förgängelsen. Otto Andersson insåg att det intebara räckte med att teckna upp de gamla låtarna och visornautan att man också måste aktivera spelmännen, den gamlabruksmusikens utövare, att bära traditionen vidare. Han togår 1907 upp idén med spelmanstävlingar— som Anders Zornett år tidigare hade lanserat i Sverige — och följande steg blevde återkommande spelmaiisstämmorna. I dag kan vi tala omen ny spelmansrörelse; nya spelmän växer upp som svamparur jorden, och intresset för folkmusiken har vuxit lavinartatunder det senaste decenniet.Spelmän från Borgå vid förbundsdagenBo yVadenström och Knut Ewalds.iDagens spelmansmusik har sinarötter i ett samhällfe som var mycketolikt det vi upplever i dag. Vibehöver bara gå ett sekel tillbaka itiden för att finna den gamla bynsom en fast enhet, självförsörjandeäven när det gällde spelmän ochmusik.* Då hade spelmannen encentral roll, hans musik behövdes,vid bröllop, begravningar och tillställningarav olika slag. Sedanföljde tider med skiftesförordningar,industrialisering och folkbildningssträvanden;grunden för den gamlatraditionsbundna kulturen försämrades.Allmogemusikeni dödsryckningarTiden kring sekelskiftet utmärkesav ett flitigt insamlingsarbete. Forskareoch studenter vandrade omkringute i bygderna och tecknadeupp visor och låtar. Insamlingenhade för det mesta formen av enräddningsaktion, det gällde att tatillvara så mycket som möjligt avden gamla gehörsbundna traditioneninnan den helt och hållet försvann.Otto Andersson skrev 1903 iSvenska Folkskolans Vänners kalender:"Vår plikt är att se till, att såmycket som möjligt af dessa skatterräddas undan förgängelsen. Det ärsämre läge; i Österbotten kalladesden rätt allmänt "syndaryntjon"(syndårynkan).Också forskarna var bekymradeöver dragspelets stora succé. NärOtto Andersson tecknade upp spelmanslåtari Närpes 1902 konstateradehan bedrövat, att både fiolen ochklarinetten då höll på att ge vika fördragharmonikan. Han skrev i sinreseberättelse: "Där någon fiol ännuals fanns kvar, låg denna merändelsGenom Otto Andersson nåddespelmansrörelsen det svenska Finlandredan 1907. Han hade tagitintryck av Zorns idé om att anordnatävlingar för att uppmuntra fiolspeletpå landsbygden. Det var främstfiolspelmännen som kom att bäraupp spelmansrörelsen. Klarinettenhade vid den tiden redan så gott somhelt försvunnit och dragspelet var idetta sammanhang inte så väl settemedan det ansågs medverka till denBandspelaren är i dag ett oumbärligt arbetsredskap för folkmusikforskarna.Den fångar alla rytmiska och musikaliska variationensom är särskilt viktiga just i folkmusiken. Alfons Mattssonbjudan till musikfesten och läto i gårhöra sig i täflan, den första iFinland, i Nyländska nationshuset.Prisdomare voro hrr V. Noväcek,B. Petterson, E. Furuhjelm och O.Andersson.Det var en ärevördig syn att sedessa i sin konst delvis redangrånade spelmän. Deras ansiktsuttryckangaf ett varmt, inspireradtuppgående i det föredragna, angafatt dessa violinmusikens representanteroch försvarare mot harmonikansvulgära intrång fattat sin sakmed allvar och en viss berättigadgrandezza. En vacker intimitetrådde mellan violinen, dess hanterareoch musiken. Spelmän funnos,som själv förfärdigat sin violin,lagat om sina stråkar, och äfvenlagat den musik de spelade. Därfunnos gamla gossar, födda 1834,35, 36, 37, ända till unga rivalerfrån 1891. Glädjande var att se ettså stort antal församlade. Alla togosin uppgift med pietet; en delutvecklade därvid djupt allvar,andra spelade med käckhet; engammal spelman utvecklade därviden nästan ungdomlig exaltation, förhonom var utförandet någontingheligt till dess uppgift. En fiskare,som troligen sett många gladalaxar, gaf sina musikstycken medtändande humor. De uppträdandevoro till yrket trädgårdsmästare,oss. TäsammaSverigelig ochOtto Anför: "Esammanpå estrsammanågra avalla ellerrepertoastämmandet blesådan sförut".Efterling hölregelbunlandsortVasa,trettiotalvid desDessa s

v«v 5 U ««» jvyiiv.au uicu jappau. JJJCK^a,en tofs i nacken och den va rooch deras mödom(m) va lang sen dö.arisL»Att den gamla allmogdet kan vem som helstfiolspelmän med "utkrusnationella schlager sammspelmännen från olikasöndag, den 9 mars, dbjuda på finlandssvenskbäst, kan man gott spåmer entusiastisk än nåBakgrunden till storsamlingenlands svenska spelmansförbunbundsdagar, som alltså också denavslutas med den traditionellaningen inför publik.Inför evenemanget — och med tdet växande intresset för allmogemvill söndagsläsningen med detta upläsarna en inblick i vår finlandsfolkmusik- och spelmanstraditionOtto Andersson kan betecknasvärldens främsta folkmusikforskvare hans och Föreningen Bragesvi i dag glädja oss åt en brokigtradition.dans till spelmansstäm[ANnsk spelmanstradition0 Andersson — sompå att försvinna, och-ädda vad som räddas5Son insåg att det intela låtarna och visornaelmännen, den gamlaionen vidare. Han togr — som Anders Zornoch följande steg blevI dag kan vi tala omter upp som svampar1 har vuxit lavinartatGenom Otto Andersson nåddespelmansrörelsen det svenska Finlandredan 1907. Han hade tagitintryck av Zorns idé om att anordnaSpelmän från Borgå vid förbundsdagen i Vasa 1973. Fr.v. Klas Gustafsson, Waldemar Lönnroos,Bo y^adenström och Knut Ewalds.bjudan till musikfesten och läto i gårhöra sig i täflan, den första iFinland, i Nyländska nationshuset.Prisdomare voro hrr V. Noväcek,oss. Tävlingarna hade i stort settsamma förlopp söm tävlingarna iSverige med undantag av en väsentligoch mycket viktig Avvikelse.med att alla spelmän till publikensstora förtjusning gemensamt utfördeett par låtar. 1911 kunde tidningarnakonstatera att "herr Otto AndersmöngällasattaFövissttogtjugoSpelmerar, ividmusiTävlpublispelmafton1921platsläktafannsfingoVasaspelmbeskrSång1929...manslångvsirligdenen knfånga

mkgruhdétt1111 äiomuumlands svenska spelmansförbundsdagar, som alltså ocksåavslutas med den traditioneningen inför publik.Inför evenemanget — och mdet växande intresset för allmvill söndagsläsningen med dettläsarna en inblick i vår finlfolkmusik- och spelmanstradtdans till spelmansstämPGMANOtto Andersson kan beteckvärldens främsta folkmusivare hans och Föreningenvi i dag glädja oss åt entradition.907.svensk spelmanstraditionOtto Andersson — somhöll på att försvinna, ochigt rädda vad som räddasdersson insåg att det inteamla låtarna och visornaspelmännen, den gamla:+kmr AywArr* ZrrnrE;e — och följande steg blevrna. I dag kan vi tala omn växer upp som svamparr ^suJurprarié unict iKdnsK*

I SPELEMANNSPELMANNE—vem var haTidigare intresserade sig forskarna huför melodierna som spelmannen spelade.På senare tid har man också börjat intrespelmannen själv. Vem är han, när spevarför spelar han?Människan bakom spelmannen och dhans musik fyller har blivit objekt för foFolkkultursarkivet inledde 1970 en undespelmanstraditionen, och redan nu kan mför ett material, som väl belyser spelmannevillkor under vårt sekel, och som fint komgamla handskriftssamlingarna.Matts "Bagg-Matt" Lindbäck (f. 1862), Oravais.Under senare delen av 1800-taletoch förra delen av 1900-taletutfördes hos oss en imponerandeinsamling av spelmanslåtar. Dessasamlingar som uppbevaras vid arkivi Helsingfors och Åbo är mycketvärdefulla källor för utforskningenav vår spelmanstradition.En stor del av melodierna hardessutom genom Otto Anderssons,Greta Dahlströms och AlfhildForslins försorg publicerats iverket Finlands svenska folkdiktning.Medan forskarna tidigare intresseradesig huvudsakligen för vad som.spelades, alltså själva melodierna,har man på senare tid alltmer börjatlägga huvudvikten vid andra faktorer.Vem är det som spelar, närspelar han och varför spelar han?Människan bakom spelmannen ochden funktion hans musik fyller blirföremål för forskningen.Är 1970 inledde Folkkultursarkiveten undersökning av spelmanstraditionenoch inom dettaprojekt har nu c. 200 spelmänintervjuats. Senaste vår utlyste arkiveten frågepristävling och resultatetblev c. 100 insända svar,som mycket väl belyser spelmannen,hans musik, miljö och villkorunder vårt sekel. Detta materialär en utmärkt komplettering tillhandskriftssamlingarna. En avvår intressantaste forskningsuppgifterjust nu är att följa spelmangenomnågon annan sysselsättningfått sitt levebröd. Största delen avspelmännen har varit bönder. Menmånga har också varit smeder, fiskareeller skomakare. Det var hellerinte ovanligt att socknens organisteller klockare uppträdde som spelman.Spelmännen var ofta mångsysslare.Mäster Berglund i Karis-.Lojo uppges ha varit byskomakare,vetebrödsförsäljare, åderlåtare m.m.Klarinettspelmannen Karl Sjölund iMolpe verkade bl.a. som skomakare,smed, snickare, urmakare ochfiskare.Spelmansyrket gick ofta i arv frånfar till son. I många hem kunde sågott som varje familjemedlem hanteranågot instrument, och i många fallkan man faktiskt tala om spelmanssläkter.I Sibbo med omnejd känner manväl till de musikaliska brödernaLindfors. Den äldsta av de fembröderna var Viktor Vigilius(1847—1930) som spelade både fioloch klarinett. Sen kom Gustav Verner( 1849—1926) som också speladebåde fiol och klarinett, FransSelim (1852—1914), Oskar(1856—1942) som var byggnadsarbetareoch spelade fiol och trumpet,samt Frithiof (1862—1892) somblåste Ess-bas i Nylands bataljonsmusikkår.Viktor och Gustaf började spelafiol vid c. 12 års ålder. ViktorLindfors har för sina barn berättat atthan som 20-åring hade spelat på 144bröllop, till dess förde han nämligenbok över bröllopen. Han var aktivspelman tills han var 73 år ochspelade på bröllop i Sibbo, Helsinge,Borgå, Mörskom, Borgnäs m.m.Nästan alltid var Gustaf med.Skutskeppareoch bysmederViktor och Gustaf Lindfors varklensmeder och skutskeppare i sinayngre år. De hade tillsammans enskuta och med den seglade de vedoch sand till Helsingfors på 1880-talet.De var också bysmeder i Spjutsundoch hade var sin smedja. Detvar ingen brist på arbeten; skadadejordbruksredskap reparerades ochtill dem smiddes nya delar, mjölk -stånkor löcfdes, kastruller lappadesosv. På vårvintern gjorde skutskepparnasina skutor i ordning för nästasäsong och då var det en bråd tid,det fanns många skutskeppare itrakten.Viktor Lindfors hade många förtroendeuppdraginom kommunenoch han var en av initiativtagarna tillden första folkskolan i Spjutsund.Viktor skötte också om bouppteckningaroch auktioner. Fastän hanaldrig själv haft möjlighet att gå iTaklax etävlingen —i de tävlinJohan Enamnändri1856, uppbröder IsJohan Vefiolspelmämera bondVintertid bhäst och btorkade kahan sedanstörre garkade ocksförde på s

7 . ^^viiixwxillvillkor under vårt sekel, och som fint kogamla handskriftssamlingarna.SPELMANN—vem var hMatts "Bagg-Matt" Lindbäck (f. 1862), Oravais.Under senare delen av 1800-taletoch förra delen av 1900-taletutfördes hos oss en imponerandeinsamling av spelmanslåtar. Dessasamlingar som uppbevaras vid arkivi Helsingfors och Åbo är mycketvärdefulla källor för utforskningenav vår spelmanstradftion.En stor del av melodierna hardessutom genom Otto Anderssons,Greta Dahlströms och AlfhildForslins försorg publicerats iverket Finlands svenska folkdiktning.tMedan forskarna tidigare intresseradesig huvudsakligen för vad som.spelades, alltså själva melodierna,har man på senare tid alltmer börjatlägga huvudvikten vid andra faktorer.Vem är det som spelar, närspelar han och varför spelar han?Människan bakom spelmannen ochden funktion hans musik fyller blirföremål för forskningen.Är 1970 inledde Folkkultursarkiveten undersökning av spelmanstraditionenoch inom dettaprojekt har nu c. 200 spelmänintervjuats. Senaste vår utlyste arkiveten frågepristävling och resultatetblev c. 100 insända svar,som mycket väl belyser spelmannen,hans musik, miljö och villkorunder vårt sekel. Detta materialär en utmärkt komplettering tillhandskriftssamlingarna. En avvår intressantaste forskningsuppgifterjust nu är att följa spelmannensutveckling från oumbärligbyspelman till dagens folkdräktskläddagruppmusikant.De flesta hadeett brödyrkeMycket sällan har en spelmankunnat livnära sig på sitt spelande,å gott som alla våra spelmän har$svenska spelmännen. Men intressetfrån spelmännens håll var obetydligt.Granroth lyckades endast fåjiop ett tiotal spelmän, som iPbnservatoriets festsal framfördelåtar i samlat lag.I Sverige bildades ett riksspelmansförbundredan 1947. Initiativtill bildande av en riksorganisationför de finlandssvenska spelmännentogs på nytt på femtiotalet avfolkdansringen. Ringens viceordförandeSigurd Kjällman reste omkringi Åboland och Nyland ochsamlade namn och adresser på ettlundratal spelmän. Hjälp i sittgenom någon annan sysselsättningfått sitt levebröd. Största delen avspelmännen har varit bönder. Menmånga har också varit smeder, fiskareeller skomakare. Det var hellerinte ovanligt att socknens organisteller klockare uppträdde som spelman.Spelmännen var ofta mångsysslare.Mäster Berglund i Karis-.Lojo uppges ha varit byskomakare,vetebrödsförsäljare, åderlåtare m.m.Klarinettspelmannen Karl Sjölund iMolpe verkade bl.a. som skomakare,smed, snickare, urmakare ochfiskare.Spelmansyrket gick ofta i arv frånfar till son. I många hem kunde sågott som varje familjemedlem hanteranågot instrument, och i många fallkan man faktiskt tala om spelmanssläkter.I Sibbo med omnejd känner manväl till de musikaliska brödernaLindfors. Den äldsta av de fembröderna var Viktor Vigilius(1847—1930) som spelade både fioloch klarinett. Sen kom Gustav Verner(1849—1926) som också speladebåde fiol och klarinett, FransSelim (1852—1914), Oskar(1856—1942) som var byggnadsarbetareoch spelade fiol och trumpet,samt Frithiof (1862—1892) somOtto Silander (f. 1896), Kumlinge. Foto A-M Häggman.inslag och estradmusik vid hembygds-och föreningsfester, börjadede olika spelmanslagen växa fram.Lagspel var i och för sig ingentingnytt; t.ex. vid bröllopen i södraÖsterbotten vid tiden kring sekelskiftetkunde 3—7 spelmän stå fördansmusiken. Det var heller inteovanligt att några spelmän slöt sigsamman till en liten "orkester" ochi spelmanstävlingarna redan på 20-och 30-talen uppträdde de tävlandebåde enkelt och i lagtävlan.Bildmaterialet som använts förblev de stora sammankomsternasmusik. Allmänhetens intresse växte,radio och TV började sända folkmusikprogramoch olika skivbolagslogs om att få publicera idolers ochpopulära spelmansgruppers musik.Många av de tillställningar somunder de senaste åren anordnats ispelmansmusikens tecken har dockmera fått formen av turistjippon änav spelmansträffar.Det mest anmärkningsvärda avallt är att spelmän vuxit fram somsvampar ur jorden. Spelmansstämmornahar med ens blivit ett markantinslag i vårt musikliv och spelmansblåsteEss-bas i Nylands bataljonsmusikkår.Viktor och Gustaf började spelafiol vid c. 12 års ålder. ViktorLindfors har för sina barn berättat atthan som 20-åring hade spelat på 144bröllop, till dess förde han nämligenbok Över bröllopen. Han var aktivspelman tills han var 73 år ochspelade på bröllop i Sibbo, Helsinge,Borgå, Mörskom, Borgnäs m.m.Nästan alltid var Gustaf med.Skutskeppareoch bysmederViktor och Gustaf Lindfors varklensmeder och skutskeppare i sinayngre år. De hade tillsammans enskuta och med den seglade de vedoch sand till Helsingfors på 1880-talet.De var också bysmeder i Spjutsundoch hade var sin smedja. Detvar ingen brist på arbeten; skadadejordbruksredskap reparerades ochtill dem smiddes nya delar, mjölkstånkorlöddes, kastruller lappadesosv. På vårvintern gjorde skutskepparnasina skutor i ordning för nästasäsong och då var det en bråd tid,det fanns många skutskeppare itrakten.Viktor Lindfors hade många förtroendeuppdraginom kommunenoch han var en av initiativtagarna tillden första folkskolan i Spjutsund.Viktor skötte också om bouppteckningaroch auktioner. Fastän hanaldrig själv haft möjlighet att gå inågon skola hjälpte han ortsbornamed olika slag av skrivarbeten.I början av 1900-talet deltog Viktoroch Gustaf Lindfors i spelmanstävlingari Helsingfors och hemfördeflera pris. Gustaf lär ha spelatmycket mjukt och vackert medanViktor spelade mera rivande ochhårt. Viktor var berömd för sinstråkföring, som säges ha varit isärklass, och han kunde användabåde tredje och fjärde läget, vilketvar ovanligt för en allmogespelman.En kritiker vid en spelmanstävlanreagerade på följande sätt inför hans.lägespel:De flesta spelade violin i förstaläget, men några, däribland ViktorVigilius (icke Virgilius) Lindfors —en gammal bekant och pristagarefrån Sibbo — vågade sig redan påett ryck i tredje läget, ja en till äfven4:e läget. Som pojke läste man iskolan om Hannibals tåg öfver Alpernaatt "nedstigandet var värreän uppstigandet". Ungefär så förhölldet sig äfven med gubben Vigilius9 nedkomst från9 'snöregioner-Taklatävlingeni de tävlJohannamnänd1856, ubröderJohan Vfiolspelmmera boVintertidhäst ochtorkadehan sedstörre gkade ockförde påEvert Slinge.svenskasamhetsoTaklaxler somresor köphade mystrumentdet berätriusfyndteshandevär. I hagavelvägugns vägbössor.Ännuberätta o

Tidigare intresserade sig forskarna huvudsakligenför melodierna som spelmannen spelade.På senare tid har man också börjat intressera sig förspelmannen själv. Vem är han, när spelar han ochvarför spelar han?Människan bakom spelmannen och den funktionhans musik fyller har blivit objekt för forskningen.Folkkulturs arkivet inledde 1970 en undersökning avspelmanstraditionen, och redan nu kan man redovisaför ett material, som väl belyser spelmannens miljö och*villkor under vårt sekel, och som fint kompletterar degamla handskriftssamlingarna.SPELMANNEN—vem var han?JBröderna Viktor (f. 1847) och Gustaf (gott som varje familjemedlem hanteranågot instrument, och i många fallkan man faktiskt tala om spelmanssläkter.I Sibbo med omnejd känner manväl till de musikaliska brödernaLindfors. Den äldsta av de fembröderna var Viktor Vigilius(1847—1930) som spelade både fioloch klarinett. Sen kom Gustav Verner(1849—1926) som också speladebåde fiol och klarinett, FransSelim (1852—1914), Oskar(1856—1942) som var byggnadsarbetareoch spelade fiol och trumpet,samt Frithiof (1862—1892) somblåste Ess-bas i Nylands bataljonsmusikkår.Viktor och Gustaf började spelafiol vid c. 12 års ålder. ViktorLindfors har för sina barn berättat atthan som 20-åring hade spelat på 144bröllop, till dess förde han nämligenbok över bröllopen. Han var aktivspelman tills han var 73 år ochspelade på bröllop i Sibbo, Helsinge,Borgå, Mörskom, Borgnäs m.m.Nästan alltid var Gustaf med.Skutskeppareoch bysmederViktor och Gustaf Lindfors varklensmeder och skutskeppare i sinayngre år. De hade tillsammans enskuta och med den seglade de vedoch sand till Helsingfors på 1880-talet.De var också bysmeder i Spjutsundoch hade var sin smedja. Detvar ingen brist på arbeten; skadadejordbruksredskap reparerades ochtill dem smiddes nya delar, mjölkstånkorlöddes, kastruller lappadesosv. På vårvintern gjorde skutskepparnasina skutor i ordning för nästasäsong och då var det en bråd tid,det fanns många skutskeppare itrakten.Viktor Lindfors hade många förtroendeuppdraginom kommunenoch han var en av initiativtagarna tillden första folkskolan i Spjutsund.Viktor skötte också om bouppteckningaroch auktioner. Fastän hanaldrig själv haft möjlighet att gå inågon skola hjälpte han ortsbornamed olika slag av skrivarbeten.I början av 1900-talet deltog Viktoroch Gustaf Lindfors i spelmanstävlingari Helsingfors och hemfördeflera pris. Gustaf lär ha spelatmycket mjukt och vackert medanTaklax erövrade första priset i dentävlingen — det gjorde han vanligeni de tävlingar, som han ställde upp i.Johan Erik Taklax, efter 1920 årsnamnändring Linvall, var född1856, uppvuxen i Petalax, där hansbröder Isak Vesterback och KarlJohan Vesterback även var godafiolspelmän. Johan Erik blev sedermerabonde i Taklax by i Korsnäs.Vintertid brukade han köra runt medhäst och brädskrinda; han köpte upptorkade kalvskinn och fårskinn, somhan sedan i sin tur sålde åt någonstörre garverifirma. Taklax tillverkadeockså handskar, som han salufördepå sina resor. Han hade södraEvert Silander (f. 1834), Kumlinge.Foto Otto Andersson.svenska Österbotten som sitt verksamhetsområde.Taklax byggde själv ett tiotal fiolersom han sålde, och under sinaresor köpte han och bytte fioler. Hanlax kom till gården, tog ner en fiolfrån väggen och spelade på den.Johan Eriks son Johannes Emil (f.1891) spelade mycket på danstillställningari portar, på danslavar ochi ungdomsföreningshus i seklets början.Han var känd för sitt taktfastaspel. Också sonen Frans Linvall harvarit en duktig fiolspelman.SpelmanssläktenSilanderPå Åland har Kumlingespelmänmed namnet Silander en speciellklang. Evert Silander (1834-—1915)härstammade från en spelmanssläktmed anor från mitten av 1700-talet.Han var kantor på Kumlinge ochsonson till fiolspelmannen Isak Silander(1730—1807) också han kantor.Evert Silander var som 18-åringen tid elev vid en sångskola i Åbooch hans lärare "gubben Jernberg"hade en tresträngad fiol som han fickspela på. Jernberg ville gärna atthans elev skulle stanna i Åbo, mendet hade Evert Silander inte rådmed. Fiolspelandet lämnade han ändåinte och det kan nämnas att hanvid spelmanstävlingen i Mariehamnår 1908 tilldelades ett hederspris på30 mk. Hur mycket fiolen verkligenbetydde för Evert Silander förstårman kanske då man hör att han ännu. på sin dödsbädd skall ha sagt till sinson: "Pojts, tu ska hald strengjar påfioulin".En annan Kumlingespelmän med• namnet Silander var Axel Ferdinand(1892—1965) om vilken det berättasatt han redan som barn började spelapå en fiol som hans far i tidenlyckats tillhandla sig i Torsholma iBrändö. Axel lärde sig låtar både avsin far och av Evert Silander ochuppträdde första gången på en spelmansstämmai Mariehamn år 1914.god framstävlingastämmanuppträddmed enpå omstmycket fDenBaggEn kängestalt(1862—1"Bagg-Mbosatt ivais. HaMångaspelmännra fioleSpelmanshur Rosfödd 18bilden

lkor under vårt sekel, och som fint kompletterar demla handskriftssamlingarna.SPELMANNEN-vem var han?BrödernaViktor (f. 1847) och Gustaf (f. 18om varje familjemedlem hante-*ot instrument, och i många fallnan faktiskt tala om spelmansibbomed omnejd känner manill de musikaliska brödernaörs. Den äldsta av de femrna var Viktor Vigilius'—1930) som spelade både fiollarinett. Sen kom Gustav Ver-1849—1926) som också spelaidefiol och klarinett, Fransi (1852—1914), Oskari—1942) som var byggnadsar-^ och spelade fiol och trumpet,Frithiof (1862—1892) somo A-M Häggman.stora sammankomsternaslmänhetens intresse växte,TV började sända folkmunoch olika skivbolagitt få publicera idolers ochspelmansgruppers musik,v de tillställningar somsenaste åren anordnats inusikens tecken har dockformen av turistjippon ännsträffar.is t anmärkningsvärda avspelmän vuxit fram somlr jorden. Spelmansstämmedens blivit ett markantrt musikliv och spelmansblåsteEss-bas i Nylands bataljonsmusikkår.Viktor och Gustaf började spelafiol vid c. 12 års ålder. ViktorLindfors har för sina barn berättat atthan som 20-åring hade spelat på 144bröllop, till dess förde han nämligenbok över bröllopen. Han var aktivspelman tills han var 73 år ochspelade på bröllop i Sibbo, Helsinge,Borgå, Mörskom, Borgnäs m.m.Nästan alltid var Gustaf med.Skutskeppareoch bysmederViktor och Gustaf Lindfors varklensmeder och skutskeppare i sinayngre år. De hade tillsammans enskuta och med den seglade de vedoch sand till Helsingfors på 1880-talet.De var också bysmeder i Spjutsundoch hade var sin smedja. Detvar ingen brist på arbeten; skadadejordbruksredskap reparerades ochtill dem smiddes nya delar, mjölkstånkorlöddes, kastruller lappadesosv. På vårvintern gjorde skutskepparnasina skutor i ordning för nästasäsong och då var det en bråd tid,det fanns många skutskeppare itrakten.Viktor Lindfors hade många förtroendeuppdraginom kommunenoch han var en av initiativtagarna tillden första folkskolan i Spjutsund.Viktor skötte också om bouppteckningaroch auktioner. Fastän hanaldrig själv haft möjlighet att gå inågon skola hjälpte han ortsbornamed olika slag av skrivarbeten.I början av 1900-talet deltog Viktoroch Gustaf Lindfors i spelmanstävlingari Helsingfors och hemfördeflera pris. Gustaf lär ha spelatmycket mjukt och vackert medanViktor spelade mera rivande ochhårt. Viktor var berömd för sinstråkföring, som säges ha varit isärklass, och han kunde användabåde tredje och fjärde läget, vilketvar ovanligt för en allmogespelman.En kritiker vid en spelmanstävlanreagerade på följande sätt inför hans.lägespel:De flesta spelade violin i förstaläget, men några, däribland ViktorVigilius (icke Virgilius) Lindfors —en gammal bekant och pristagarefrån Sibbo — vågade sig redan påett ryck i tredje läget, ja en till äfven4:e läget. Som pojke läste man iskolan om Hannibals tåg öfver Alpernaatt "nedstigandet var värreän uppstigandet". Ungefär så förhölldet sig äfven med gubben Vigilius'nedkomst från "snöregioner-9Taklax erövrade första priset i dentävlingen — det gjorde han vanligeni de tävlingar, som han ställde upp i.Johan Erik Taklax, efter 1920 årsnamnändring Linvall, var född1856, uppvuxen i Petalax, där hansbröder Isak Vesterback och KarlJohan Vesterback även var godafiolspelmän. Johan Erik blev sedermerabonde i Taklax by i Korsnäs.Vintertid brukade han köra runt medhäst och brädskrinda; han köpte upptorkade kalvskinn och fårskinn, somhan sedan i sin tur sålde åt någonstörre garverifirma. Taklax tillverkadeockså handskar, som han salufördepå sina resor. Han hade södraEvert Silander (f. 1834), Kumlinge.Foto Otto Andersson.svenska Österbotten som sitt verksamhetsområde.Taklax byggde själv ett tiotal fiolersom han sålde, och under sinaresor köpte han och bytte fioler. Hanhade mycket god kännedom om instrumentenoch ett gott musiköra;det berättas att han gjort "Stradivariusfynd".Taklax idkade också byteshandelmed bössor och hagelgevär.I hans hem i Taklax var den s.k.gavelväggen full av fioler medanugnsväggen var fullbelamrad avbössor.Ännu finns det många som kanberätta om de ljusa stunder, då Taklaxkom till gården, tog ner en fiolfrån väggen och spelade på den.Johan Eriks son Johannes Emil (f.1891) spelade mycket på danstillställningari portar, på danslavar ochi ungdomsföreningshus i seklets början.Han var känd för sitt taktfastaspel. Också sonen Frans Linvall harvarit en duktig fiolspelman.SpelmanssläktenSilanderPå Åland har Kumlingespelmänmed namnet Silander en speciellklang. Evert Silander (1834—1915)härstammade från en spelmanssläktmed anor från mitten av 1700-talet.Han var kantor på Kumlinge ochsonson till fiolspelmannen Isak Silander(1730—1807) också han kantor.Evert Silander var som 18-åringen tid elev vid en sångskola i Åbooch hans lärare "gubben Jernberg"hade en tresträngad fiol som han fickspela på. Jernberg ville gärna atthans elev skulle stanna i Åbo, mendet hade Evert Silander inte rådmed. Fiolspelandet lämnade han ändåinte och det kan nämnas att hanvid spelmanstävlingen i Mariehamnår 1908 tilldelades ett hederspris på30 mk. Hur mycket fiolen verkligenbetydde för Evert Silander förstårman kanske då man hör att han ännu, på sin dödsbädd skall ha sagt till sinson: "Pojts, tu ska hald strengjar påfioulin".En annan Kumlingespelmän mednamnet Silander var Axel Ferdinand(1892—1965) om vilken det berättasatt han redan som barn började spelapå en fiol som hans far i tidenlyckats tillhandla sig i Torsholma iBrändö. Axel lärde sig låtar både avsin far och av Evert Silander ochuppträdde första gången på en spelmansstämmai Mariehamn år 1914.Kumlingetraditionerna förs i våradagar vidare av Otto Silander (f.1898), son till bröllopsspelmannenOskar Silander som i sin tur varbrorson till storspelmannen Ever Silander.Otto Silander började spela i10-årsåldern och hade redan frånbörjan ett gott stöd av sin far. OttoSilander som varit jordbrukare ochfiskare i hela sitt liv, har spelat påmånga bröllop i trakten och har medgod framgångstävlingar sedanstämman på Åluppträdde han tmed en gammapå omstämd fimycket få behäDen legeBagg-MaEn känd östegestalt var(1862—1937)"Bagg-Matt".bosatt i bygrupvais. Hans farMånga av despelmännen hra fiolen reSpelmansplantanhur Rosander,född 1874 ochbilden togs.Lindbäck var påman, och Bagbröllop redan viNär han vargång ombedd alop, men då hskriftskolan vågupp, av rädsla fömerad. Men bruutan sökte upp pskulle ge sitt saha svarat: "Harett sånt yrke, sådet. Men det sken spelman harfinger."OefterhäDet berättashan kunde flerannan spelman.