"NEW START – Sysselsättning och social integration bland ...

10säger att den skillnad han märkt hos flera projektdeltagare har varit att de nu sagt att de vill gå till skolan,fast de inte klarat det, till skillnad från att de före projektet sade att de inte vill gå till SFI:n. Att ställahögre krav eller "straffa" genom avdrag på försörjningsstödet skulle i dessa fall troligen förvärratsituationen i stället för att förbättra den och skulle ha gett upphov till mera ångest och kraftigareblockeringar för inlärningen. I intervjuer med flera av de här deltagarna har de sagt att det inte hade hjälptatt ställa högre krav och att det snarare hade fått motsatt verkan.7.1. Metodutveckling genom psykosocialt stöd, arbetskonsulentens uppgifter och SFII projektet ingick att psykosocialt stöd skulle ges till deltagarna i så stor omfattning som möjligt för attmotverka sekundär traumatisering som de drabbades eller riskerade drabbas av pga psykisk stress ochbelastning i deras liv i Sverige. Arbetskonsulenten och projektledaren arbetade mest med det, men dethände att också lärarna gav deltagarna praktisk hjälp av psykosocial karaktär, t.ex. med att fylla iblanketter, kontakta sjukvården för att beställa tid etc.Projektets arbetskonsulent har kombinerat arbetsmarknadsinriktade och psykosociala arbetsuppgifter – enkombination av åtgärder som varit speciell för projektet och som inte erbjuds inom arbetsförmedlingensordinarie verksamhet. En tydlig erfarenhet är att flera deltagare har mycket stort behov av praktiskapsykosociala stödinsatser, t.ex. hjälp i kontakt med socialsekreterare, myndigheter, sjukvård, att skaffabostad, betala räkningar etc., och arbetskonsulenten har ägnat mycket tid till detta. Det har varitnödvändigt att ge detta stöd för att de skall få en tryggare plattform i sitt liv i Sverige innan de kunnat tatill sig insatser som syftar till att leda dem närmare arbetsmarknaden Kravet på arbetskonsulenten harvarit stort att försöka inge det förtroende och visa den lyhördhet och förståelse som en del deltagaresaknat eller önskat mera av i kontakten med andra myndigheter (Ahlmark, 2000). I arbetskonsulentensarbetförberedande uppgift har ingått att genom information, vägledning, ev. arbetsplatsorientering ellerarbetsprövning på deltid, samt andra insatser, föbereda och hjälpa deltagarna att komma fram till enrealistisk framtida sysselsättning och hitta vägar till en sådan (Ahlmark, 2000). Hon har anskaffatpraktikplatser till dem som bedömts kunna tillräckligt mycket svenska och orka med en praktik. Flera avdeltagarna har behövt lång tid för att lära sig mera svenska innan det kunde bli möjligt att få enpraktikplats, och för dem kan praktikplats anskaffas först i slutet av projekttiden. Några deltagare kommertroligen också i slutet av projekttiden att kunna för litet svenska för att få en praktikplats. Fleradeltagare har ställt villkor, som gjort det svårare att komma ut i praktik - t.ex. ”Jag vill inte studerasvenska om det är tvång - jag kommer varje dag till skolan om jag får bestämma själv, komma på de tidersom passar mig”, ”jag vill inte praktisera om det inte leder till jobb” (Ahlmark, 2000). Arbetskonsulentenhar följt med och introducerat deltagaren vid det första mötet med arbetsgivaren och har sedanregelbundet följt upp hur det går för deltagaren på praktikplatsen genom kontakt med deltagaren ocharbetsgivaren. Med endast en arbetskonsulent har det varit svårt att ha tillräcklig tid för alla deltagarna,och ännu en arbetskonsulent anställdes därför på deltid i mars 2000. En särskild rapport publiceras omdetta och distribueras via AMS.Projektledaren gav psykosocialt stöd, motiverande och uppföljande samtal i huvudsak till de deltagare somsällan, och under kortare eller längre perioder inte alls, deltog i svenskundervisningen eller hade kontaktmed arbetskonsulenten, pga att deras fysiska eller psykiska ohälsa gjorde att de ännu inte var aktuella föratt komma ut i praktik eller arbete. De flesta av dem var deltagare som varit i Rafha -lägret i Saudi-Arabien och kommit till Sverige som kvotflyktingar. Samtalen med dem skedde fortlöpande under helaprojekttiden. Den andra arbetskonsulenten, som tidvis arbetade i projektet under år 2000, ägnade sig ocksåi huvudsak åt denna grupp, som hade de största behoven av psykosocialt stöd, för att därigenom avlastaprojektets första arbetskonsulent så att hon skulle få tid att hjälpa fler av de övriga deltagarna in i praktikoch arbete.Flera av dessa deltagare upplevde sig bli redo för att gå ut i arbetslivet först då projektet höll på attavslutas eller efter att det slutat. Det visar att de behövde mera tid för sin rehabiliteringsprocess än de 1,5- 2.5 år de erbjöds i projektet.Att fortsätta att kontinuerligt ha de uppföljande och motiverande samtalen (naturligtvis förutsatt att