"NEW START – Sysselsättning och social integration bland ...

1"NEW START – Sysselsättning och social integration bland traumatiseradeflyktingar"Presentation vid den 11. Nordiska Migrationskonferensen i Göteborg 28-20/10 1999, och vid 14.Nordiska konferensen för psykoterapeuter som arbetar med traumatiserade flyktingar, Norrköping 14-16september 2000. Uppdaterad 01 10 09.Gunilla Björkqvist, Leg. Psykolog, Projektledare, Doktorand. Psykologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.1. Projektet New Start - bakgrundNew Start är ett integrationsprojekt för traumatiserade irakiska flyktingar. Det startade 98 01 01 ochåtgärdsprogrammet pågick till 2000 12 31. I projektet utvecklas och utvärderas rehabiliteringsmodellerför traumatiserade flyktingar för att skapa vägar till arbete genom aktiv rehabilitering. I projektet ingårmetodutveckling och forskning inom ramen för ett åtgärdsprogram, som består av: 1) Enarbetskonsulent vägleder och ger deltagarna psykosocialt stöd i syfte att de skall komma närmarearbetslivet. 2) Anpassad svenskundervisning i små grupper, där särskild hänsyn tas till deltagarnassvårigheter och behov på grund av deras reaktioner på traumatiska erfarenheter. 3) En arbetspsykologiskutredning. 4) Parallellt med de praktiska åtgärderna pågår deltagarnas psykologiska/ medicinskarehabilitering. 5) Intervjuer med varje deltagare inom ramen för uppföljande psykologisk forskning.Forskningen sker i form av en uppföljande studie av faktorer som kan påverka traumatiserade flyktingarssociala integration och deras möjlighet att komma in i arbetslivet. Sekundär traumatisering är en centralprocess som studeras i sammanhanget.De flyktingar som har utsatts för svåra fysiska och psykiska trauman i hemlandet och sedan i exil ställsinför att försöka skapa ett nytt liv i ett främmande land har genomgått massiva förändringar i sinlivssituation. Projektets övergripande syfte är att undersöka och beskriva hur sådana förändringar ilivssituationen påverkar flyktingars hälsa, livskvalitet och möjligheter att finna vägar till integration i detnya landet.Fokus för projektet är interaktionen mellan flyktingar med olika grad av traumatisering och sociala ochpolitiska aktörer i flyktingmottagandet (socialtjänst, skola, sjuk- och hälsovård, arbetsförmedling,befolkningen i mottagarlandet, attityder till flyktingar, etc.), samt konsekvenserna av denna interaktionmed avseende på social utestängning (social exclusion) eller integration bland flyktingarna.Integrationsprocessen ses i ett systemperspektiv, där samhällen, organisationer, etniska och andragrupper, samt individuella personligheter interagerar och skapar ett mera eller mindre integrerat system.Integrationsprocessen ses också i ett helhetsperspektiv, där psykologiska, sociala, politiska, kulturella samtexistentiella och andliga aspekter ingår. Centrala faktorer i sammanhanget är utformning av och metodik iflyktingmottagandet, hur flyktingen bemöts i mottagandet, transkulturella aspekter, interkulturellförståelse och kommunikation, individuella förklaringsmodeller, flyktingens traumatiska erfarenheter,upplevelse av sin fysiska och psykiska hälsa, hans / hennes resurser och "coping" - strategier, socialanätverk, familjesituation, yrkes- och annan utbildning, språkinlärning, möjligheter att få arbete, väg in iarbetslivet, upplevelse av arbetet, boende, deltagande i kulturella, politiska, religiösa och andra aktiviteter,politisk händelseutveckling i hemlandet etc.Invandrares och flyktingars svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden, deras högre andelsjukfrånvaro och förtidspensionering har dokumenterats i många rapporter och studier. Myndigheter,forskare och andra har uttalat oro över den sociala segregering och det utanförskap som detta riskerar attmedföra. Med tanke på projektets målgrupp kan sägas att Sverige åren 1980 – 1999 har tagit emot 30963 irakiska flyktingar, 12 % av totala antalet emottagna flyktingar. Efter Gulfkriget har Sverige tagitemot irakiska kvotflyktingar som varit i flyktingläger i Saudi-Arabien.

2De flyktingar som lider av posttraumatiska reaktioner (PTSD) drabbas särskilt av den svåra situationen påarbetsmarknaden. Verksamma inom rehabilitering av traumatiserade flyktingar och med sakkunskap omarbetsmarknadspolitiska åtgärder framhåller att målgruppen traumatiserade flyktingar är en lågprioriteradgrupp hos Arbetsförmedlingar (AF) och AMI. Det utgör ofta ett hinder för dessa flyktingar att komma ikontakt med den yrkesinriktade rehabiliteringen inom Arbetsmarknadsverket. De krav som AF och AMIställer för att accepteras som arbetssökande är så höga att svårt traumatiserade flyktingar har mycket småmöjligheter att få ta del av deras verksamhet. En anledning till detta är att flyktingarna inte lärt sigsvenska i den utsträckning de i dag behöver för att komma tillrätta i arbetslivet (t.ex. att förstå och kunnaläsa instruktioner) (Ahlmark, M., 1999). För att dessa flyktingar skall få del av AF:s och AMI:s tjänster ärdet därför nödvändigt att fokusera denna grupps särskilda behov i ett projekt. (Balint, 1996; Engman,1997; Firnhaber, 1996; Gubi, 1997)En samhällsekonomisk analys görs av projektet. Detta gör det möjligt att utifrån projektets resultatberäkna samhällsekonomiska vinster av tidiga anpassade insatser för att underlätta traumatiseradeflyktingars integration i samhälle och arbetsliv.Projektet startades på initiativ av Gunilla Björkqvist. Det genomfördes i samarbete med ett EmploymentINTEGRA-projekt i Stadt Neuss i Tyskland, samt ett i Oldenzaal och ett i Utrecht i Holland. New Startfinansierades av Stockholms stad, ESF – Europeiska Socialfonden, Socialstyrelsen och AMS. AMSfinansierade också ett anknytande projekt, där arbetspsykologisk utredning gjordes av projektdeltagarna.Lokalt genomfördes New Start i samarbete med CTD/CTK, Centrum för tortyr- och traumaskadade iStockholm, Arbetsförmedlingen Södermalm, SFI Södermalm och Psykologiska institutionen vidStockholms universitet, där Björkqvist är doktorand.2. Syften med New StartPå ett sammanfattande sätt skulle huvudsyftet för projektets metodutveckling kunna sägas vara att sökavägar att vända den negativa cirkel som många traumatiserade flyktingar befinner sig i till en positivcirkel:svårt lära sig svenskalättare lära sig svenskasvårt attlättare attrehabiliteras svårt få rehabiliteras lättare få arbetearbeteProjektetets metodutveckling syftar till att utveckla särskilt anpassade metoder inomarbetsmaknadspolitiska åtgärder och språkutbildning för att underlätta för traumatiserade flyktingar attkomma in på arbetsmarknaden.Metodutvecklingen skall präglas av stor flexibilitet, öppenhet för kreativa och icke-traditionellalösningar, samt individuellt anpassade insatser utifrån varje deltagares behov, resurser ochreceptivitetsnivå.Parallellt med metodutvecklingen görs uppföljande psykologisk forskning. Med den vill vi bl.a. kartlägga- i vilken utsträckning de flyktingar som ingår i projektet lider av traumatiska erfarenheter till följdav organiserat våld samt av sekundär traumatisering;- vilka faktorer i flyktingmottagandet som kan ha en sekundärt traumatiserande inverkan hostraumatiserade flyktingar,

3- vilka faktorer som kan minska deras möjligheter att ha en positiv integrationsprocess och att kommain på arbetsmarknaden,- vilka faktorer i mottagandet som kan underlätta flyktingarnas integrations- och adaptationsprocess. Isynnerhet fokuseras arbetets roll i integrationsprocessen.- undersöka om det förekommer en ömsesidig påverkan mellan flyktingens traumatiska erfarenheteroch hans/ hennes integrationsprocess, och hur denna ömsesidiga påverkan ser ut;- kartlägga flyktingarnas resurser med tanke på arbete och sysselsättning, samt vilka "coping"-strategiersom banar väg för en positiv integrations- och adaptationsprocessVi vill också- formulera förslag till åtgärder för att förebygga sekundär traumatisering och social utestängning, samtförslag till rehabiliterande åtgärder för att underlätta integrationsprocessen för traumatiseradeflyktingar- på individnivå utvärdera effekten av projeketets åtgärdspaket för flyktingens integrationsprocess,samt undersöka i vilken utsträckning de metoder som utarbetas i projektet kan underlättaflyktingarnas sociala integration, rehabilitering, oberoende, möjligheter att få arbete, samt förhindrasocial utestängning och sekundär traumatisering.3. ArbetshypotesProjektet förväntas belysa orsaker till svårigheter bland flyktingar att etablera sig på den svenskaarbetsmarknaden, samt öka insikterna om processer och förhållanden i samhället och arbetslivet somleder till marginalisering och utanförskap bland flyktingar. Den kunskap som erhålls i projektet förväntasge underlag till åtgärder för att skapa ett koordinerat flyktingmottagande i samarbete mellankommunernas integrationsprogram, medicinsk / psykiatrisk hälsovård och arbetsmarknadspolitiskaaktörer. Den förväntas också ge underlag för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder,sysselsättningspolitisk planering och beslutsfattande.En hypotes är att flyktingarnas trauman i hemlandet och de svårigheter de möter underintegrationsprocessen i Sverige är betydelsefulla bidragande faktorer till deras svårigheter att komma in idet svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden i långt fler fall än vad som hittills varit känteller dokumenterat. Detta behöver studeras för att få underlag för att finna fungerande lösningar.En annan hypotes är att det åtgärdsprogram som ingår i projektet kan motverka sekundär traumatisering,underlätta en positiv integrationsprocess, samt förbättra flyktingarnas möjligheter att komma in i arbeteeller att finna en meningsfull sysselsättning, som på sikt ökar möjligheterna att finna ett arbete. Omhypotesen bekräftas tyder det på att ett program med arbetsmarknadspolitiska insatser ochspråkutbildning av ovannämnda slag kan vara ett viktigt komplement till den individuellapsykoterapeutiska behandlingen av den ursprungliga traumatiseringen.4. MålgruppDeltagarna är irakiska muslimska, kurdiska och kristna arabisktalande flyktingar. Syftet var att ha 32deltagare, både män och kvinnor. Vi har fått 31 deltagare, varav 7 kvinnor och 24 män. Alla har varitmed om traumatiska erfarenheter och lider i olika grad av traumatisering. 12 av deltagarna kom tillSverige 1997 – 1998, 16 år 1994-1996 och två 1992 – 1993. Många av dem var således relativtnyanlända, då de kom med i projektet. 12 är kvotflyktingar (varav 9 från Rafha-lägret i Saudi-Arabien).Deras situation kommer att belysas. 15 deltagare fick del av ett åtgärdsprogram från augusti 1998 och 16deltagare i en väntelistekontrollgrupp från juni 1999. Alla som önskat har fått uppföljande bistånd av

4arbetskonsulenten fram till november 2000 och av projektledaren till hösten 2001 i samband meduppföljnings- och utvärderingsintervjuer.Deltagarnas ålderAnlänt till SverigeNN20-29 1 1992-93 230-39 21 1994-96 1640-49 8 1997-98 1350-60 1Deltagarna rekryterades i huvudsak via CTD, Centrum för tortyr- och traumaskadade, där de gått i eller ditde remitteras för behandling under projektet. CTD remitterade många av sina ”svåraste” patienter till NewStart för att de i projektet skulle få de särskilda insatser de var i behov av, särskilt inomsvenskundervisningen (SFI). Majoriteten av deltagarna, 22 av 31 (= 71 %), hade haft stora svårigheter attkunna koncentrera sig och delta i den vanliga SFI-undervisningen före projektet, och många hade deltagitmycket sporadiskt och kort tid i SFI. Före projektet hade ingen nått SFI-nivå, dvs fått godkänt sluttestbåde muntligt och skriftligt. Tre hade godkänt muntligt, men inte skriftligt, SFI-sluttest. Ingen avdeltagarna hade före projektet fått del av arbetsmarknadsåtgärder eller haft arbete. En deltagare hade haften praktikplats, som dock inte ordnats via arbetsförmedlingen. Deltagarnas utbildningsbakgrund är mycketvarierande. 8 har gått i skola 6-9 år. Av dem har några dock några svag skolunderbyggnad. 9 har gått iskola 11-12 år, 2 har yrkesutbildning och 12 har studerat vid eller har examen från universitet.Utbildning i IrakN6-9 år 8 (många av dem med svag skolunderbyggnad)10-12 år 9Yrkesutbildn. 2Univ. studier/examen. 12Av ekonomiska skäl omfattar interventionsstudien en liten grupp. Insatserna i projektets åtgärdsprogramär personalkrävande och därmed också kostsamma.5. Metod i forskningen i New StartI forskningen ingår både kvantitativa och kvalitativa intervjuer med projektdeltagarna samt intervjuermed personal i flyktingmottagandet. Deltagarna har matchats i fråga om kön, ålder, nationalitet (kurdeller arabisk irakier), och de har därefter lottats till en behandlingsgrupp och en väntelistekontrollgrupp(15 personer i respektive grupp). Under projektets första år hänvisades väntelistekontrollgruppen till deinsatser som samhället normalt erbjuder. Studiens förtest skedde 1998 i samband med inledningen avåtgärdsprogrammet och efterhand som deltagare tillkom. Efter att behandlingsgruppen genomgåttåtgärdsprogrammet under ett år testades både den och väntelistekontrollgruppen hösten 1999 medavseende på samma variabler som i förtestet. En uppföljande eftermätning av båda grupperna påbörjadessommaren 2000.Forskningen baseras på en kvantitativ intervju utifrån ett standardiserat frågeformulär, som är översatt tillarabiska och kulturellt validerat för en arabisk population av Prof. Joop de Jong vid TransculturalPsychosocial Organization i Amsterdam, Holland. Frågor gällande flyktingens upplevelse avflyktingmottagandet och hans/ hennes första tid i Sverige har lagts till. Dessa frågor har utvecklats avGunilla Björkqvist (i vissa avsnitt enligt modell från de Jongs frågeformulär, men anpassade till svenskaförhållanden).

5Samtliga deltagare genomgår intervju och testning med avseende på:- förekomst av traumatiska stressorer före och under flykten,- stressorer i värdlandet,- grad av posttraumatiska reaktioner och eventuell psykopatologi,- social adaptation,- upplevelse av livskvalitet,- socialt stöd,- etnisk identitet och- "coping"-strategier.Under intervjuerna ville många flyktingar berätta mera om sina traumatiska erfarenheter och sinlivssituation än att enbart kort besvara frågorna med ”ja” eller ”nej”. En del flyktingar sade att de underintervjuerna berättade om traumatiska erfarenheter i fängelse, under tortyr etc., som de inte berättat försin terapeut under 1 – 2 år i terapi. I dessa fall uppmuntrade jag dem att tala med terapeuten om det somframgått i intervjun. De sa att frågorna i intervjuerna gjorde det lättare att berätta. Av den anledningenhar intervjuerna tagit längre tid. Det har i sådana situationer känts viktigt att med respekt lyssna och taemot flyktingens berättelse om det svåra han/hon genomgått. Intervjuerna görs med hjälp av arabiskatolkar, som ofta tolkat i terapier vid CTD och har utbildats för att använda undersökningsinstrumenten.I kvalitativa frågor intervjuas flyktingen om sina förväntningar på sitt liv i Sverige innan ankomsten hit,bekymmer i hans/hennes dagliga liv nu, upplevelser (positiva och negativa) av flyktingmottagandet, ikontakt med samhället och myndigheter, hur personen själv och myndigheterna/olika samhällsorgan hargjort för att lösa hans/hennes problem, och vad flyktingen själv tror hade varit det bästa sättet att lösaproblemen.6. Deltagarnas bakgrundDå de faktiska resultaten beskrivs, är det nödvändigt att ha i åtanke att projektets målgrupp ärtraumatiserade flyktingar. I stort sett alla deltagare har varit fängslade (några upp till 4-5 år) eller harvarit i krig (i Iran – Irak kriget, Gulfkriget – en del har deltagit i båda, eller upproret i Södra Irak motSaddam Hussein 1991). Flera av dem har också suttit upp till 4 – 7 år i fångläger i Rafha i Saudi-Arabien.De enstaka personer som inte själva har varit fängslade har familjemedlemmar som fängslats och utsattsför organiserat våld, som de i många fall bevittnat.Traumatiska livshändelser N %Förlust av egendom 23 74 %Brist på mat, vatten 9 29 %Sjuk utan tillgång till vård 16 52 %Fängelse 24 77 %Allvarlig skada 16 52 %Varit med i stridssituation 20 64 %Tortyr 25 81 %Bevittnat tortyr 19 61 %Bevittnat att fam.medl. / vän dött 23 74 %Försvunnen, kidnappad 9 29 %Bevittnat mord av familjemedlem / vän 20 64 %Bevittnat att främling dödats 23 74 %Isolerad i isoleringscell 21 68 %Social isolering 23 74 %Varit nära döden 21 68 %Separerad från familjen 26 84 %Annat trauma 25 81 %

6Vid den första intervjun uppgav deltagarna att de alla led av de förluster av familj, vänner, arbete, socialoch ekonomisk ställning, egendom och personliga tillhörigheter, som följer med att de flytt från Irak.Alla uppgav att de led av att inte ha arbete, eller för dem med akademisk utbildning från hemlandet – ettarbete som motsvarar deras kompetens. Många, i synnerhet de ensamstående, led av social isolering ochbristande socialt nätverk, ensamhet, förlorad tro på framtiden och svårigheter att se en mening med livet idet nya landet Sverige.Alla deltagare har lidit/led av depression och alla led av posttraumatiska stressreaktioner. 28 deltagare(90%) fyllde alla kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och 3 deltagare fyllde alla kriterierutom ett (1 resp. 2 symptom för få) för denna diagnos. 28 (90 %) fyllde kriterierna för kronisk PTSD.Alla deltagare led av sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter och de flesta av minnesstörningar.Många led av fysiska sjukdomar - i många fall till följd av tortyr eller krigsskador - depression,ångestsyndrom (t.ex. fobier) och tvångssymptom. Det här har på olika sätt visat sig i projektet. Detgjorde att vi, sedan vi lärt känna deltagarna och de problem som de brottades med, sänkte ambitionsnivånoch förväntningarna på hur många som skulle kunna komma in i sysselsättning som leder till arbete underprojekttiden. Vi arbetade dock hela tiden utifrån de resurser den enskilde har, trots sina symptom ochsvårigheter, och försökte utifrån den nivå där varje deltagare befann sig hitta lämpligainsatser/sysselsättning som kunde leda honom/henne närmare mot arbetslivet.Exempel på förekomst av symptom på posttraumatisk stress vid första intervjutillfälletN %Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, 29 93%- alla kriterier utom ett (1 resp. 2 symptom för få) för 2PTSDKronisk PTSD 28 90 %Återkommande påträngande minnen 29 93 %Mardrömmar 31 100 %Återupplevande 27 87 %Obehag, upprörd då påminns 31 100 %Sömnsvårigheter 31 100 %Koncentrationssvårigheter 30 97 %Irritabilitet, vredesutbrott 29 93 %Startle-reaktioner 29 93 %Ökad vaksamhet 26 84 %Undvika tankar, känslor som förknippas med traumat 27 87 %Undvika platser, människor etc. 24 77 %Oförmåga minnas viktig del av händelsen 7 23 %Minskat intresse för tidigare viktiga aktiviteter 28 90 %Känsla av likgiltighet, främlingskap inför andra 27 87 %Begränsade affekter 23 av 30 77 % - en avböjde svaraKänsla av att sakna framtid 23 74 %Påverkar arbete, socialt liv, vardagslivet mycket 28 90 %Hindrat från att delta i sociala aktiviteter 23 74 %Skada av huvudet pga traumatisk händelse 19 61 %Medvetslös mer än 10 min. 15 48 %Haft symptom 2 senaste veckorna före intervjun 24 77 %- ” - 2 v. – 1 mån. före intervjun 2 6 %- ” - 4 – 12 mån. före intervjun 2 6 %- ” - mer än 1 år sedan 3 10 %

7En stor del av deltagarna har inte hunnit få någon längre tids yrkeslivserfarenhet i hemlandet pga att devarit ute i krig eller varit fängslade många år. Det gör att de i många fall har svagare självkänsla och harsvårt att lita till sin förmåga då det gäller att komma ut på en svensk arbetsplats och utföraarbetsuppgifterna där. En viktig del av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen i projektet var därför attstärka deltagarnas självkänsla, deras känsla av eget värde som människa, och deras tilltro till sin förmågaatt klara av att utföra ett arbete, delta i den sociala gemenskapen på arbetsplatsen etc.Från det att deltagarna kom till Sverige och tills de började i projektets åtgärdsprogram hade de alla fåttsin försörjning genom utkomststöd från socialtjänsten eller integrationsbidrag. Under projekttiden har 9(10 i juni 2001) deltagare fått avlönat arbete. Av de övriga hade 2 (3 + 1 på 50% i september -01) fåttsjukbidrag och 1 (3 i sept. -01) var sjukskriven. De resterande har tillsvidare försörjningsstöd. Alla som ärberoende av socialbidrag uppger att de lider av att vara det och vill komma bort från det så fort sommöjligt. Det upplevs kränkande att vara i den beroendeställning som följer av att få sin försörjning genomsocialbidraget. Många konflikter uppstår med socialtjänsten omkring utkomststödet – att det inte räckertill, missförstånd kring vad det skall användas till och inte, missförstånd pga språksvårigheter och attingen tolk fanns som kunde förklara etc. Det här orsakar ångest och stark oro hos många avprojektdeltagarna, ofta i så hög grad att de uteblev från skolan tills den ekonomiska situationen retts utoch de fått hjälp. De trauman de utsatts för gör att de är mera sårbara i situationer som orsakar stress, ochatt de i sådana situationer lättare kan uppleva en stark känsla av hjälplöshet, utsatthet och ångest, som ärassocierad till de traumatiska situationer de utsatts för i hemlandet. Det gör att en del lättare kan reageramed irritabilitet, vilket kan bidra till en förstärkt konflikt med tjänstemannen.Särskilt pressande har den ekonomiska situationen varit för flera av projektdeltagarna, som har gift sigmed kvinnor från hemlandet efter att de själva kommit till Sverige och under projekttiden har väntat påatt få hämta dem till Sverige. Det kan ha dröjt många månader, ibland ca ett år, innan frun fått tillståndatt resa in i Sverige. Under tiden har det enligt deras kultur varit mannens plikt att försörja sin hustru, somväntat i t.ex. Syrien på att få resa till Sverige. Mannen, som endast har rätt till socialbidrag för sitt egetuppehälle, har under tiden sänt pengar för mat och hyra till hustrun, och har själv ofta nästan inte haft rådatt köpa mat till sig själv, och inte SL:s månadskort för att kunna komma till skolan.7. Resultat och erfarenheter från New StartDe som deltagit i projektet har fått möjlighet till arbetsplatsorientering och praktik i ett betydligt tidigareskede än de hade fått genom Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. En viktig anledning till detta varatt de flesta deltagarna ännu inte hade godkänd SFI nivå.Situationen för deltagarna i fr o arbete, praktik etc. före projektet :Arbete Arbetsmarkn. Praktikåtgärder (via (inte via AF)AF;NS el. andra)Före projektet 0 0 1Situationen för deltagarna i fr o SFI före projektet och 00 09 13:Godkänd Godk. muntl., Ännu inte klara förSFI inte skriftl. sluttest(nivå 4) SFIFöre projektet 0 3 28 (de flesta är på nivå 1-2)00 09 13 4 3 24 (de ökad kunskap, flera är på högre språknivå)

8Resultat i den arbetslivsinriktade rehabilitieringen 01 05 27Arbete10 (varav två har anställning med lönebidrag, en har OSA(offentligt skyddat arbete), en avslutade ettårig anställningav psykologiska skäl men fick senare nytt arbete. 5deltagare hade praktik innan de fick arbete på sammaarbetsplats.)11 - i februari 2002. Detta kan ses som ett resultat avprojektets rehabiliterande insatser, även om personen fickarbete i februari -02.Avslutad (eller snart avslutad) praktik 17 En deltagare till börjar praktik i oktober - 01. Atthan börjar praktiken är enligt honom ett resultatav att han blev uppmuntrad i projektet. Underhela projekttiden var han inte villig att hapraktik.Arbetsplatsorientering 2Studier inom Kom Vux / Folkhögskola 2Yrkesförberedande utbildning3 (varav 2 har fått arbete)Fortsatt SFI8 (i ordinär SFI-klass)Prövning vid AF Rehabilitering 1Sjukskrivning * 1 3 i sept. -01Sjukbidrag * 2 3 + 1 på 50% i september -01Försörjningsstöd, har ej sysselsättning * 5- medicinska/psykologiska skäl huvudorsakGraviditet, föräldraledighet 1Gick kurs i data eller teori för körkort 16- finansierat av projektetHjälp till utökad medicinsk/psykologisk 9rehabilitering/vårdSärskilt tydlig förändring: blev motiverad 3att läsa svenska, ökad egen aktivitet föratt få arbeteTydligt ökad förmåga att kunna känna Denna förmåga har ökat hos alla, men särskilt tydligt hos 13tillit, knyta an och fungera socialt deltagare12 deltagare (*) har tydligt behov av mera psykologisk/medicinsk rehabilitering före praktik/arbete ärmöjligt.Deltagarna har haft praktik inom livsmedelsaffär, café/restaurang, dagis, fritids, grönsaksgrossist,elektronikföretag, idrottsförening, försäljning av telefoniprodukt, tobaksaffär, chaufför hos kemtvätt ochmed att sy/ reparera kläder som sänds till biståndsarbete. De som gick datakurs fick samtidigt lära sigsvenska. En deltagare bedömdes vid AMI och beviljades sjukbidrag pga fysiska skador från kriget. Genomatt han deltog i projektet fick han i ett mycket tidigare skede en sådan bedömning än vad han hade fåttutanför projektet. Ännu en deltagare har beviljats sjukbidrag. Nio deltagare fick mycket hjälp för att fåutökad medicinsk/psykologisk rehabilitering, något som de troligen inte hade fått om de inte deltagit iprojektet. Detta skulle ha fördröjt deras integrationsprocess mycket. En deltagare, som varit svår attmotivera att delta i svenskundervisningen och till att ha praktik, fick i slutet av åtgärdsprogrammetmotivation att börja lära svenska och ha praktik. En annan deltagare, som inte heller varit villig att hapraktik under projekttiden, blev motiverad att börja praktik efter åtgärdsprogrammets slut och säger att

9han gör det tack vare att han uppmuntrats i projektet. Det här var mycket viktiga framsteg med tanke påde två sistnämndas integration. Under hela projekttiden hade mycket tid ägnats åt att motivera dem fördetta.Bristande motivation kan vara ett uttryck för att personen lider av depression, inte fått adekvatmedicinsk behandling för somatiska hälsoproblem eller är mycket upptagen i sitt inre av bekymmer ochoro för sina anhöriga i Irak, för sitt liv här i Sverige eller annat. Det är viktigt att uppmärksamma detta,så att vi ser de bakomliggande orsakerna till bristande motivation, undersöker om han/hon lider avdepression eller andra psykiska /somatiska symptom och ger personen adekvat behandling ochrehabilitering.Hos flera projektdeltagare märkte vi en tydligt ökad förmåga att kunna knyta an, känna tillit och fungerasocialt. Det var mycket viktigt för dem, både personligt och med tanke på deras möjligheter att närma sigden svenska arbetsmarknaden. De framstegen kom efter att deltagarna prövat om de kunde lita på ossanställda i projektet. Det var prövningar som ofta krävde mycket tålamod, tid och krafter från oss, mensom var värda allt det och gav oss stor glädje, då vi kunde ana och känna igen den tillit som skapades. Ettexempel är en svårt traumatiserad deltagare, som i början hade mycket svårt att känna tillit, ofta krävdeomedelbar hjälp med sina behov och hade svårt att kunna ta hänsyn till andras situation och behov. Enförmåga växte fram att känna tillit och kunna knyta an till personal i projektet, liksom förmåga attkunna se och ta hänsyn till andra och deras behov. Det märktes t.ex. då deltagaren började fråga efterandra i gruppen, då de inte var närvarande, och be läraren ringa och fråga vad som gjorde att de inte kom,och då deltagaren var rädd om en personals tid, pekade på klockan och sa att ”nu måste vi sluta, för numåste du gå iväg”.Några deltagare har haft hög frånvaro på grund av fysisk och psykisk ohälsa, och i samband med resor tillnågot grannland till Irak för att hämta hit sin fru eller sin familj, som väntat på återförening där, eller föratt besöka sin mor. De har också haft hög frånvaro pga oro och ekonomiska problem pga dessa resor ochdå de varit tvungna att med endast sitt eget utkomststöd försörja sina fruar som väntat på tillstånd att fåkomma till Sverige. Att få hit sin fru, sin familj eller att försöka få träffa sin mor har varit mycket viktigtför de här deltagarna för att de skall få psykiska resurser över för att bli mera aktiva i sinintegrationsprocess, och för att få ro att börja ta till sig språkundervisningen och andra insatser iprojektet. Det har varit svårt för dem fram till dess. Projektledaren har träffat dem kontinuerligt iuppföljande stödsamtal och för att motivera dem för att åter kunna börja delta aktivt iåtgärdsprogrammet. Arbetskonsulenten har haft kontinuerlig kontakt med några av dem och gett dempraktiskt och psykosocialt stöd.Några av ovannämnda deltagare fick under några månader svenskundervisning enskilt eller i grupp med 2-3 deltagare av en kurator och bildterapeut, som bl.a. använde sig av bild i undervisningen. De fick ocksåsvenskundervisning av arabisk tolk enskilt eller i den lilla gruppen. Båda dessa undervisningsformer varmycket uppskattade och hade god effekt för att underlätta språkinlärningen. Den enskilda undervisningenbehövdes för deltagare som pga sina psykiska svårigheter inte kunde ta till sig undervisning i den lillagruppen.Ingen deltagare har avbrutit projektet. För att förhindra avbrott har det dock varit helt nödvändigt attpersonalen ägnat mycket tid till psykosociala insatser, stödsamtal, uppföljning och motivation att delta.Alla deltagarna har uttryckt att de har motivation i form av god vilja att delta, men psykiska svårigheter,ekonomiska problem, oro för anhöriga i hemlandet etc. har gjort att flera av dem haft svårt attupprätthålla motivationen och de har därför behövt mycket stöd i detta.I mötet med den sistnämnda gruppen väcktes ofta frågor hos personalen om hur vi skulle motivera dematt komma till projektets SFI-undervisning - om vi inte kunde förvänta oss större närvaro, därför att degjorde sitt bästa men inte orkade mera pga sina psykiska svårigheter och/eller fysiska hälsoproblem, ellerom vi borde ställa mera krav (och kanske "straffa" genom att be socialtjänsten dra pengar från derasförsörjningsstöd, om de inte kom till skolan.) Min bedömning har varit, att de presterat så mycket dekunnat, och att de i de flesta fall inte förmått delta mera än de gjort. Den bedömningen delas av LuisRamos-Ruggiero (personlig kommunikation 00 01 21), psykolog och psykoterapeut på CTD, som också

10säger att den skillnad han märkt hos flera projektdeltagare har varit att de nu sagt att de vill gå till skolan,fast de inte klarat det, till skillnad från att de före projektet sade att de inte vill gå till SFI:n. Att ställahögre krav eller "straffa" genom avdrag på försörjningsstödet skulle i dessa fall troligen förvärratsituationen i stället för att förbättra den och skulle ha gett upphov till mera ångest och kraftigareblockeringar för inlärningen. I intervjuer med flera av de här deltagarna har de sagt att det inte hade hjälptatt ställa högre krav och att det snarare hade fått motsatt verkan.7.1. Metodutveckling genom psykosocialt stöd, arbetskonsulentens uppgifter och SFII projektet ingick att psykosocialt stöd skulle ges till deltagarna i så stor omfattning som möjligt för attmotverka sekundär traumatisering som de drabbades eller riskerade drabbas av pga psykisk stress ochbelastning i deras liv i Sverige. Arbetskonsulenten och projektledaren arbetade mest med det, men dethände att också lärarna gav deltagarna praktisk hjälp av psykosocial karaktär, t.ex. med att fylla iblanketter, kontakta sjukvården för att beställa tid etc.Projektets arbetskonsulent har kombinerat arbetsmarknadsinriktade och psykosociala arbetsuppgifter – enkombination av åtgärder som varit speciell för projektet och som inte erbjuds inom arbetsförmedlingensordinarie verksamhet. En tydlig erfarenhet är att flera deltagare har mycket stort behov av praktiskapsykosociala stödinsatser, t.ex. hjälp i kontakt med socialsekreterare, myndigheter, sjukvård, att skaffabostad, betala räkningar etc., och arbetskonsulenten har ägnat mycket tid till detta. Det har varitnödvändigt att ge detta stöd för att de skall få en tryggare plattform i sitt liv i Sverige innan de kunnat tatill sig insatser som syftar till att leda dem närmare arbetsmarknaden Kravet på arbetskonsulenten harvarit stort att försöka inge det förtroende och visa den lyhördhet och förståelse som en del deltagaresaknat eller önskat mera av i kontakten med andra myndigheter (Ahlmark, 2000). I arbetskonsulentensarbetförberedande uppgift har ingått att genom information, vägledning, ev. arbetsplatsorientering ellerarbetsprövning på deltid, samt andra insatser, föbereda och hjälpa deltagarna att komma fram till enrealistisk framtida sysselsättning och hitta vägar till en sådan (Ahlmark, 2000). Hon har anskaffatpraktikplatser till dem som bedömts kunna tillräckligt mycket svenska och orka med en praktik. Flera avdeltagarna har behövt lång tid för att lära sig mera svenska innan det kunde bli möjligt att få enpraktikplats, och för dem kan praktikplats anskaffas först i slutet av projekttiden. Några deltagare kommertroligen också i slutet av projekttiden att kunna för litet svenska för att få en praktikplats. Fleradeltagare har ställt villkor, som gjort det svårare att komma ut i praktik - t.ex. ”Jag vill inte studerasvenska om det är tvång - jag kommer varje dag till skolan om jag får bestämma själv, komma på de tidersom passar mig”, ”jag vill inte praktisera om det inte leder till jobb” (Ahlmark, 2000). Arbetskonsulentenhar följt med och introducerat deltagaren vid det första mötet med arbetsgivaren och har sedanregelbundet följt upp hur det går för deltagaren på praktikplatsen genom kontakt med deltagaren ocharbetsgivaren. Med endast en arbetskonsulent har det varit svårt att ha tillräcklig tid för alla deltagarna,och ännu en arbetskonsulent anställdes därför på deltid i mars 2000. En särskild rapport publiceras omdetta och distribueras via AMS.Projektledaren gav psykosocialt stöd, motiverande och uppföljande samtal i huvudsak till de deltagare somsällan, och under kortare eller längre perioder inte alls, deltog i svenskundervisningen eller hade kontaktmed arbetskonsulenten, pga att deras fysiska eller psykiska ohälsa gjorde att de ännu inte var aktuella föratt komma ut i praktik eller arbete. De flesta av dem var deltagare som varit i Rafha -lägret i Saudi-Arabien och kommit till Sverige som kvotflyktingar. Samtalen med dem skedde fortlöpande under helaprojekttiden. Den andra arbetskonsulenten, som tidvis arbetade i projektet under år 2000, ägnade sig ocksåi huvudsak åt denna grupp, som hade de största behoven av psykosocialt stöd, för att därigenom avlastaprojektets första arbetskonsulent så att hon skulle få tid att hjälpa fler av de övriga deltagarna in i praktikoch arbete.Flera av dessa deltagare upplevde sig bli redo för att gå ut i arbetslivet först då projektet höll på attavslutas eller efter att det slutat. Det visar att de behövde mera tid för sin rehabiliteringsprocess än de 1,5- 2.5 år de erbjöds i projektet.Att fortsätta att kontinuerligt ha de uppföljande och motiverande samtalen (naturligtvis förutsatt att

11deltagarna uttryckt att de ville ha kontakt med projektet), även om deltagaren sällan kom tillsvenskundervisningen och inte kunde gå ut i praktik, var mycket viktigt för deras psykologiska ocharbetslivsinriktade rehabilitering.Projektets SFI – undervisning har varit uppskattad av deltagarna. De tycker att de kunnat lära sig merasvenska, vilket var svårt för dem i de stora, vanliga SFI-klasser där de gått innan. Också lärarna har fåttägna mycket tid till psykosocialt stöd till deltagarna, t.ex. genom att de tagit tid att sitta och prata enskiltmed deltagare som varit oroliga, mycket nedstämda eller i något fall utagerande. Genom sittförhållningssätt har lärarna hjälpt många deltagare att kunna vara kvar i undervisningen, även om de måttdåligt. Undervisningen har skett i en hemliknande miljö för att skapa en mera avspänd inlärningssituation,som inte skall påminna om en auktoritär undervisningssituation, skola eller annan institution. En särskildrapport avses publiceras om detta.Deltagarna och arbetet i projektet har starkt påverkats av händelser i flyktingarnas hemland, t.ex.bombningarna av Baghdad och Basra kring årsskiftet –98 / -99 och senare bombningar i Irak, liksomgripandet av den kurdiske ledaren Abdullah Öcalan i Nairobi den 15. februari –99. En del av deltagarna hardå sådana händelser inträffat inte orkat delta i SFI-undervisningen, och de flesta har haft mycket svårt attkoncentrera sig under lektionerna i samband med det här. Oron för anhöriga i hemlandet har varit stor.Deltagarna har vakat på nätterna och följt händelseutvecklingen via TV, och de har gång på gång försöktringa sina anhöriga för att få tecken på att de lever, utan att komma fram på telefonlinjerna.Flera deltagare uttryckte tidigt oro över vad som skulle hända med dem efter projektet. Många av demsaded att de behöver hjälp under längre tid än ett år. De bedömde att de inte hann med den arbetsrelateraderehabilitering som de hade behov av under den tid som (beroende på tillbuddsstående medel) var planeradför åtgärdsprogrammet, och de frågade efter en uppföljning. Vi som arbetade i projektet insåg också attdeltagarna hade behov av längre insatser än ett år. Båda grupperna fick därför fortsatta insatser avarbetskonsulenten till november -00 och av projektledaren in på år -01.8. Att skapa tillitDeltagarnas tilltro och tillit till myndigheter, och ofta till andra människor överhuvudtaget, är i mångafall djupt skadad från erfarenheter i hemlandet. Flera av dem uttryckte misstro också mot svenskamyndigheter pga problem i kontakt med dem. Främlingsrädsla eller –fientlighet, som flera deltagare käntsig utsatt för i Sverige, ökade känslan av otrygghet och gav ofta upphov till ökad misstro. I projektet harall personal, var och en i sin uppgift, ägnat mycket tid och arbete åt att deltagarna skulle kunna kännatrygghet och tillit till personalen och de insatser vi erbjöd. Den tillit som byggts upp mellan personal ochdeltagarna är i många fall nödvändig som ett första steg för att deltagaren skall kunna börja öppna sigför att ta till sig svenskundervisning och bli mera öppen för att söka sig en plattform och ett nytt liv iSverige. Flera av projektdeltagarna fick inte arbete och kommer inte ut i praktik under projekttiden avolika skäl, t.ex. pga svårigheter att kunna koncentrera sig och lära sig svenska, stor frånvaro pga fysisksjukdom, att de mått psykiskt dåligt etc. Det kan ses som att projektet i deras fall inte lyckats nå sitt mål.Så är förstås också fallet i en bemärkelse. Sett ur ett annat perspektiv tror jag att projektet ändå bidragitmed något mycket viktigt till deltagaren – att ha hjälpt honom/ henne ett steg på vägen mot att återbörja kunna känna tillit - en grundförutsättning för att kunna möta andra människor i möten präglade avömsesidighet, lyssnande, förståelse, respekt, äkthet och glädje.9. Olika personer - olika behov av insatser i den arbetslivinriktade rehabiliteringenDen arbetslivinriktade rehabiliteringen i projektet var inte enbart en fråga om att erbjuda ”tekniska”lösningar – olika arbetsmarknadsåtgärder – utan handlade om mycket djupare mänskliga frågeställningarhos deltagaren.

12I projektet arbetade vi ständigt med frågan ”Hur hittar jag livet igen, då smärtan av det som gått sönder imin kropp och i min själ, i min bild av livet och världen, i min tillit till andra människor, och i dedrömmar jag hade om framtiden, ständigt är närvarande – på dagen och på natten?”.Hur hittar jag livet igen, då mina tankar oupphörligt far omkring och inte kan hållas på plats, dåminnesbilder av det fruktansvärda som hände ständigt tränger sig på, fast jag försöker hålla dem borta, dåjag inte har ord för mina känslor, då jag inte vågar somna av rädsla för att väckas av drömmar där jag serdet som hände mig, då jag är rädd, trött och ledsen, då jag inte vet om det finns någon framtid för mig ochär vred över det som förstörde så mycket i mitt liv?Hur hittar jag livet på nytt i ett nytt land, i en värld som jag trodde att jag skulle känna igen, men som ärså annorlunda och svår att förstå?Projektdeltagarna är olika på många sätt. De kommer från olika social och ekonomisk bakgrund i Irak, devar i olika åldrar då de började drabbas av sina traumatiska erfarenheter i Irak och då de kom till Sverige,de har olika bakgrund i fråga om studier och arbetslivserfarenhet i Irak, och de har olika religiösalivåskådningar. De befinner sig också i olika stadier av migrations- och adaptationsprocesserna. Allt dethär, och många andra faktorer bidrog till att vi mötte olika reaktioner hos olika personer, och de hadeolika behov av insatser.Vi arbetade ofta med frågor om hur mycket hänsyn vi behöver ta till deltagarnas traumatiska erfarenheteroch reaktioner på dem, deras psykiska hälsa och svårigheter, och vilka krav det är rimligt - ellernödvändigt - att ställa på olika deltagare utifrån vad vi vet om dem. Vi arbetade då med var vi skallbefinna oss i spektrat ”förståelse – gränssättande” i mötet med deltagaren.En del av deltagarna kommer från södra Irak och var med i upproret mot Saddam Hussein 1991. De ärshia-muslimer. De allierade hade kastat flygblad och lovat att de skulle bistå dem i upproret. Upproretmisslyckades, och de som deltagit i det flydde med hjälp av de allierade till Saudi-Arabien, där de tvingadesbo i tältläger upp till 7 -8 år, innan de med UNHCR:s hjälp fick en fristad i Sverige, Canada, Australien ochandra länder. De var 18 – 20 – åriga pojkar då de kom ut i kriget. Några av dem hade studerat viduniversitet, men de hade ännu inte hunnit få någon längre tids arbetslivserfarenhet. Andra hade arbetatnågra år i mera praktiska yrken. De skildes från sina föräldrar då de var mycket unga. De saknar sinaföräldrar, särskilt sin mor, mycket och lider av att inte ha sett dem på så många år. De flesta av dem hadefängslats och torterats i Irak, och i lägren i Saudi-Arabien utsattes de åter för misshandel, tortyr, ochmycket svåra livsomständigheter.De flesta av dem uttrycker stark besvikelse mot USA och i förlängningen mot länder i väst, som dekänner har svikit dem – i upproret mot Saddam, i fånglägren, då FN var på plats men ibland inte ingrepför att avvärja misshandel, tortyr och svåra levnadsförhållanden, som de utsattes för, och sedan genom attvästländerna och FN inte sörjt för att de har fått ett mera drägligt liv än de nu har i Sverige.Flera av dem uttrycker att de känner sig lurade av Sverige. De upplever att de borde få ha en särskild statussom flyktingar, då de valts ut av en svensk delegation och tagits hit av FN, och att den svenska statendärför på ett särskilt sätt borde ta ansvar för och se till att de får arbete och bättre livsvillkor i Sverige. Deupplever det som fel att de behandlas på samma sätt som flyktingar som de tycker inte har lika svårbakgrund som de själva och att de behandlas som invandrare som kommer hit "av andra skäl än flykt ochbehov av skydd ”. Många av dem har uppfattat att den svenska delegationen i Irak gett dem löfte att omde valde att komma till Sverige, skulle de få möjlighet att träffa sina mödrar. Flera uppger att det varanledningen till att de valde att flytta till Sverige. Då det senare visat sig att det var mycket svårt och småmöjligheter för dem att få träffa sin mor, har de känt sig lurade. Det här har ökat deras misstro motsvenska myndigheter och bidragit till konflikter som uppstått i deras kontakt med socialsekreterare ochandra aktörer i flyktingmottagandet.Många av dem som varit i lägren i Saudi-Arabien är ännu kvar i en process präglad av stark sorg överförlusten av hemlandet och allt som inbegrips i det. I processen ingår också stark sorg, besvikelse ochvrede över att ha förlorat så många och så viktiga år av sitt liv i ett krig som inte ledde till det resultat de

13kämpade för. Det här påverkar deras integrationsprocess. Deras höga grad av ursprunglig traumatisering ikombination med stark besvikelse, vrede och sorg över det de förlorat i livet, gör att de i många fall harstörre svårigheter att koncentrera sig, lära sig svenska, ta emot information om och öppna sig för det nyahemlandet med andra värderingar och vanor, och också lägre motivation för detta. Deras erfarenheterverkar vara så tunga och svåra att orka bära så att och det ibland leder till att de svåra känslorna och detonda i deras upplevelser projiceras utåt på omgivningen, inte sällan på tjänstemän och på oss anställda iprojektet.För andra av deltagarna verkar det i något större utsträckning vara möjligt att hitta sätt att bära degrymheter de utsatts för så att de tidigare kan ta steg mot framtiden i Sverige, arbete etc. Projektioner avdet svåra och onda de utsatts för förekommer sällan eller inte lika ofta och lika starkt hos dem. Många avdem uttrycker inte lika starkt eller lika stor besvikelse över hur de tagits emot i Sverige, och en del av demär nöjda med och tacksamma över mottagandet. Nära nog alla av de här deltagarna har varit fängslade, iflera fall i många år, de har torterats, och några har som mycket unga kommit in i Iran-Irak kriget ochdärefter i Gulf-kriget. De sörjer också, liksom de som varit i lägren i Saudi-arabien, förlusten av hemlandetoch lider av posttraumatiska reaktioner. De har kommit till Sverige som asylsökande eller somkvotflyktingar från flyktinglägren i Lettland. Vad kan då vara anledningar till en ökad förmåga atthantera de umbäranden de utsatts för? Data om detta har ännu inte analyserats statistiskt, men någrafaktorer som kan inverka kan preliminärt nämnas. Flera av dem är några år äldre än dem som varit ilägren i Saudi-Arabien och har hunnit vara yrkesverksamma några år i hemlandet. Några av dem har ocksåen större tidigare kännedom om och kontakt med västvärlden och är mera öppna mot den. De har olikareligiös/nationell bakgrund, är både shiamuslimer och kristna eller kurder. Det medför att de utsatts förregimens organiserade våld mot dem av delvis andra skäl än de som varit i lägren i Saudi-Arabien, och dehar delvis andra motiv för sitt motstånd mot regimen. Det som hjälpt de flesta deltagare att få kraft attöverleva och härda ut har varit att deras politiska bakgrund och ideologi, och deras religiösa tro, vilket hargett dem en mening för den kamp de uträttat, en förklaringsmodell för hur de kan förstå vissa delar av sittlidande, och kan för några ha gjort det lättare att hitta en mening för deras framtid.10. Hinder för arbetslivsinriktad rehabilitering – utmaningar för projektetI intervjuerna har flera projektdeltagare jämfört sitt liv i Sverige med sitt liv i Irak och berättat omlikheter som de upplever mellan sina känslor utifrån sitt liv här i Sverige och utifrån hur deras liv var iIrak.De upplever många gånger som att de lever i ett fängelse också här, men med den skillnaden att de kan gåut och in inne i fängelset här. En viktig anledning till den upplevelsen är att de är beroende avutkomststöd, socialbidrag. De upplever att socialtjänsten (ekonomihandläggaren) / samhället genom detbestämmer över deras liv, vad de får/kan och inte får/kan göra och hur de kan/inte kan utvecklas sommänniskor i Sverige. Många upplever det som mycket kränkande att Socialtjänsten drar av pengar frånderas utkomstbidrag, då de är frånvarande från SFI-undervisningen, särskilt då det beror på att de mårdåligt psykiskt, har familjeproblem som gör att de inte orkar gå till skolan etc. De associerar denauktoritära kontrollen i det här förfaringssättet till den diktaturregim de levde under i Irak, och det gör attde reagerar mycket starkt emot det. Samma association till diktaturregimen i hemlandet väcks då debemöts med en byråkratisk och ibland rigid tillämpning av regler och lagar, då det får som följd att derasliv i Sverige försvåras och deras möjligheter till utveckling begränsas. Det här har hos en del av deltagarnafött en negativ inställning till det svenska samhället och de insatser som erbjuds med syfte att underlättaintegrationen, och det försvårar deras integration. En annan skillnad mellan hur någon deltagare uppleverlivet i Sverige och i Irak är att det var lättare att förstå och veta vem de hade att kämpa emot och hur deskulle utföra kampen för sitt liv i sitt hemland än vad det är här (”där hade jag att kämpa mot bönder, härkämpar jag mot professorer”).Många projektdeltagare önskar få individuellt anpassade lösningar i mottagandet. De reagerar emot attregler och lagar tillämpas på samma sätt för personer med olika livssituationer - att det unika i deraslivssituation inte i större utsträckning kan påverka hur beslut fattas av tjänstemän då det gäller olikainsatser i mottagandet.

15bryta ner individens identitet och personlighet (SOU 1993:4). Förödmjukelse är ett annat syfte medtortyr, liksom att skapa djup rädsla både hos offret och hos andra i det samhälle där offret lever (Suedfeld,1990).Tortyrens huvudsakliga komponenter är svaghet, beroende, fruktan och disorientering. Den somtillfångatar framkallar avsiktligt fysisk och psykisk svaghet. Beroende framkallas genom att fångenbringas att tro att hans/hennes öde helt är i händerna på den som tillfångatar. Belöningar och straff ges påett oförutsägbart och också slumpmässigt sätt, vänskapsband och auktoritetsstrukturer bland fångarnaförstörs, och fången fråntas status och värdighet. Den som torteras hålls i ett konstant tillstånd av fruktanoch ångest. Individen åsamkas disorientering genom att han/hon bringas i ett tillstånd av förvirring,osäkerhet och en känsla av att vara ”förlorad”. En strategi för att åstadkomma detta är att oväntat bytatortyrmetod för att hindra fången från att utveckla ”coping” tekniker - sätt att hantera situationen för attklara av den. (ibid.)Marika Lindbom-Jakobson (1986) beskriver att det att gå igenom tortyr och att leva i en extremt hårdfängelsestruktur i psykologisk mening är det samma som att bli infantiliserad som vuxen människa. Ifängelset fråntas personen utrymme för egna initiativ eller för att påverka den egna situationen och t o mrätten att kontrollera sina mest primära behov. Avhumaniseringen, depersonaliseringen, att bli totaltberövad sin möjlighet att kontrollera sin situation och att inte få uttrycka aggressivitet mot den sadistiskabehandlingen - försätter personen i en kaotisk värld som påminner om spädbarnets, om man tänker sigspädbarnet helt utelämnat till sadistiska vårdnadshavare. Förlusten av egna kontroll- ochuttrycksmöjligheter driver fram regression, som ibland verkar gå tillbaka till mycket tidig nivå, därförintelseångest aktualiseras.Det ovan nämnda ligger nära inlärd hjälplöshet, som enligt Seligman (1975) orsakas av att individen intetror sig kunna påverka en händelses utfall. Seligmans teori har senare reviderats av Abramson, SeligmanochTeasdale (1978). De fann att symptom på inlärd hjälplöshet påverkade såväl emotionella som kognitivaoch motivationella funktioner.De motivationella symptomen märktes i form av långsammare initiativ till frivilliga handlingar ochåterspeglas i passivitet, långsam intellektuell funktion och sämre socialt fungerande i samband meddepression. Bristerna avseende frivilliga handlingar är direkta konsekvenser av förväntningar om att utfallav handlingar inte kan påverkas. De kognitiva bristerna innebär svårigheter att lära sig att handlingar gerresultat och ses också som en följd av förväntan att utfall av handlingar inte kan påverkas. Modellenpostulerar att depressiv affekt är en följd av att individen har lärt sig att utfall av handlingar inte kankontrolleras. (ibid.)Många som utsätts för tortyr dissocierar omedvetet och som en överlevnadsmekanism från sina kroppar –de stänger av eller skiljer åt sin kropp och sitt språk från sina känslor. Det här kan också inverka påspråkinlärningen. Det gör att det är viktigt att i inlärningssituationen skapa trygghet, kontinuitet,struktur, och en ”hållande” miljö, där det emotionella klimatet skapar goda förutsättningar för attpersonen igen skall kunna integrera och ”få ihop” förbindelsen mellan sitt känsloliv och sitt språk.Frågan är, hur vi i flyktingmottagandet, i språkinlärningen, den arbetslivsrelaterade rehabiliteringen ochandra insatser för att underlätta flyktingens väg in i arbetslivet, kan bistå flyktingen att rehabiliteras, blifri och återupprättad från de destruktiva följder som tortyr och fängelsevistelse har medfört för hans /hennes självkänsla, tilltro till sin egen förmåga att handla och påverka sitt liv, förmågan att ta initiativ,leva i oberoende etc.12. Att hitta livet igen – att hitta sig själv på nyttAtt hitta livet igen, fast det ännu gör ont, handlar på många sätt om att hitta sig själv och sin identitet iett nytt sammanhang, som är så annorlunda på grund av de svåra livserfarenheter som lagts till och en ny

16och helt annorlunda omgivning, kultur och miljö.Många psykologiska teoretiker, t.ex. Klein, Mahler, Erikson (1985), Winnicott (1991) och Stern (1992)beskriver hur människans identitet eller "själv" växer fram genom kommunikation, intoning, spegling,identifikation, utveckling av individualitet och andra former av relaterande. Att individen får engrundtillit genom anknytningen till sin vårdare är av fundamental betydelse för identitetsutvecklingen.(Bl.a. Erikson, 1979; Winnicott, 1991)Erik Homburger Erikson (1985) har analyserat begreppet identitet och hur människans identitet utvecklasunder hela livet genom steg i en serie potentiella kriser. Han ställer begreppet "kris" i ettutvecklingssammanhang. "Kris" betyder här inte en hotande katastrof utan en vändpunkt, en period avökad sårbarhet och ökade möjligheter och därigenom en ontogenetisk källa till produktiv styrka eller tillmissanpassning.En definition av identiteten eller känslan av ett "jag", som Erikson (1985, s. 82) ger är:"för "jag"-känslan vissa grundläggande existensmönster (...) - nämligen en upplevelse avatt ha ett centrum, att vara aktiv, hel och klart medveten - och därmed övervinna känslanav att vara perifer och inaktiv, fragmenterad och oklar."Erikson (ibid.) diskuterar också begreppet "identitetskris". Enligt vad han minns användes begreppet försti ett kliniskt sammanhang vid Mt Zion Veterans' Rehabilitation Clinic under andra världskriget.Psykiatriker kom där till slutsatsen att deras patienter genom krigets påfrestningar hade förlorat känslanav personligt sammanhang och historisk kontinuitet. Det som skadats hos dem var den centralasjälvkontroll som inget annat än egots "inre funktioner" enligt psykoanalysen kunde svara för.De utvecklingsuppgifter som människan enligt Erikson (1985) har att gå igenom under de psykosocialalivsstadier eller "kriser" genom vilka hennes identitet utvecklas leder på varje stadium fram till en lösning,som kan innebära en grundläggande psykosocial styrka eller en negativ motsats, kärnpatologi. De olikastadierna, psykosociala kriserna och de lösningar de kan utmynna i beskrivs kortfattat nedan:Stadier Psykosocial kris Grundläggande styrka Kärnpatologi / Negativ motsatsSpädbarns- Grundtillit eller Hopp Isoleringåldern misstroSmåbarns- Autonomi eller Vilja Tvångsmässighetåldern skam, tvivelLekåldern Initiativ eller skuld Målmedvetenhet HämningSkolåldern Verksamhet eller Kompetens TröghetunderlägsenhetTonåren Identitet eller Trohet AvvisandeidentitesförvirringDe tidiga Intimitet eller Kärlek Uteslutandevuxenåren isoleringVuxenåren Generativitet eller Omsorg FörkastandestagnationÅlderdomen Integritet eller Visdom Avsmak, föraktförtvivlan

17För en flykting som utsatts för organiserat våld kan trauman i hemlandet, t.ex. tortyr, och depsykologiska och fysiologiska reaktionerna på dessa medföra en ökad påfrestning då det gäller att lösa deutvecklingsuppgifter Erikson talar om. De större påfrestningarna i samband med kriserna kan varaorsakade av inträffade trauman och åtföljande reaktioner i sig, men också av en kombination av dessa ochökad belastning på grund av upplevelser och svårigheter i samband med adaptationsprocessen i det nyalandet.I synnerhet i samband med tortyr, men också i samband med andra trauman på grund av organiserat våld,kan individens upplevelse av grundtillit utsättas för allvarliga skador. Grundtilliten är enligt Erikson(1985) m.fl. grundbyggstenen i personens identitetsutveckling och för många områden av personligheten.Också för den kognitiva utvecklingen är grundtilliten av betydelse.Tortyr och andra trauman på grund av organiserat våld innebär allvarliga påfrestningar på allagrundläggande styrkor som en person enligt Eriksons teori kan ha utvecklat under sin uppväxt och ivuxenlivet, och därmed allvarliga påfrestningar på varje utvecklingsfas under livet. Tortyr och andraformer av organiserat våld kan skada individens upplevelse av grundtillit, men också personens autonomi,vilja, initiativ, målmedvetenhet, verksamhet, kompetens, identitet, förmåga till intimitet, känslomässigtengagemang och närhet, liksom förmågan till generativitet och att finna personlig integritet. Tortyrenmedför en risk för att de grundläggande styrkorna hos den som utsatts i olika grad kan vändas i sinanegativa motsater isolering, tvångsmässighet, hämning osv.Frågan är, hur vi i alla insatser i mottagandet kan bistå flyktingarna så att de kan utveckla hopp, vilja,målmedvetenhet, kompetens, trohet, kärlek, omsorg och visdom, och förhindra isolering,tvångsmässighet, hämning, tröghet, avvisande, uteslutande, förkastande, avsmak och förakt – drag somvi känner igen i processer som vi på allt sätt vill värja oss emot på individ-, grupp- och samhällsnivå.13. Identitet och meningDr David Becker (1993):"Sometimes it is not possible to avoid things breaking,but it is worthwile not to lose the pieces."Att hitta en egen plats och få ett nytt hem i ett nytt land handlar om att bli någon för dem man möter idet nya landet - att få en identitet. Varje människa har behov av att bli sedd för att bli någon och få enidentitet.Frankl (1986) menar att människan finner hälsa med hjälp av mening. Han menar vidare att det att varamänsklig innebär att man ställs inför en mening att fullfölja och värden att förverkliga. Vilken dennamening är, är varje människas uppgift att söka och själv finna fram till. Meningen i livet kan människanfinna genom 1) att skapa, genom det hon skänker världen i form av sina skapelser, 2) vad hon tar emotav världen i form av sammanträffanden och upplevelser - genom att uppleva "godhet, sanning ochskönhet, genom att uppleva natur och kultur", eller "genom att sammanträffa med en annan unik varelse idenna mänskliga varelses själva unicitet" - genom att älska varelsen i fråga. Den tredje uppfattningen avmening är 3) den inställning en människa väljer att ha till sina livsomständigheter, till sitt predikament,ifall hon måste möta ett öde som hon inte kan förändra - en inställning som ger möjlighet att förvandlasitt predikament till en insats eller triumf.Många flyktingar har ställts och ställs inför stora existentiella påfrestningar i samband med tortyr ochandra former av organiserat våld, genom traumatiska förluster i samband med flykten, underadaptationsprocessen i mötet med ett nytt land, en ny kultur osv. och genom den identitetskris de kanuppleva till följd av de här erfarenheterna.Frågan är på vilket sätt flyktingmottagandet kan skapa förutsättningar för flyktingarna att finna enmening, med logoterapins termer, under sin vistelse i det nya land dit de kommit.

18Följdfrågor blir, vilka möjligheter flyktingarna får i mottagandet att skapa, genom det de skänker världeni form av sina skapelser, vilka möjligheter de får att ta emot av världen i form av sammanträffanden ochupplevelser - genom att uppleva ”godhet, sanning och skönhet, genom att uppleva natur och kultur”, ellergenom genuina mänskliga möten. Frågan är också vilken inställning till livet som det blir möjligt för dematt utveckla genom de livsförutsättningar som erbjuds i mottagandet. Livsförutsättningar som inte ärgynnsamma behöver förändras. Flyktingarna ställs samtidigt inför omständigheter i deras liv i det nya landet,som de inte alltid kan förändra, t.ex. förluster från hemlandet, fysiska och psykiska reaktioner på derastraumatiska erfarenheter. Frågan är då, i vilken mån insatserna i mottagandet kan bidra till flyktingarnasmöjligheter att finna och välja en inställning till deras livsomständigheter, som bär, inför det som ärönskvärt, men kanske inte alltid möjligt, att förändra.Graden av kontroll över stressande situationer är en nyckelfaktor då det gäller förmågan att hantera stress(Smith, 1993). Många studier om graden av kontroll visar att ju mera kontroll individen kan utöva isituationen, desto mindre lider han/hon av olika symptom och desto bättre kan han/hon fungera (t.ex.Weisz, Rothbaum & Blackburn, 1984; ref. i Kleber, Brom, Defares, 1992). Det ställer oss inför frågan påvilket sätt vi skapar utrymme och möjlighet för flyktingarna att kunna påverka sin egen livssituation i såstor utsträckning som möjligt.14. Arbetslivsinriktad rehabiliteringen för traumatiserade flyktingarI en arbetslivsinriktad rehabilitering för traumatiserade flyktingar behövs tidiga arbetsmarknadspolitiskainsatser som är anpassade till målgruppens särskilda behov pga deras reaktioner på traumatiskaerfarenheter. Psykologisk/ medicinsk rehabilitering behövs för att ge dessa flyktingar en grundläggandenivå av rehabilitering så att de kan delta i språkundervisning, praktik, ev. kurser och utbildning. Debehöver samtidigt få komma i kontakt med arbetslivet och få del av de arbetsmarknadspolitiskaåtgärderna så tidigt som möjligt efter ankomsten till Sverige. Det är inte nödvändigt att de är”färdigrehabiliterade” (symptomfria) innan de får en praktikplats eller andra arbetsmarknadspolitiskainsatser. Den psykologiska/medicinska rehabiliteringen behöver bara ha kommit till en nivå där de kandelta i och dra nytta av de insatser som erbjuds. Efter det kan de få fortsatt psykologisk/ medicinskrehabilitering samtidigt som de deltar i praktik, andra arbetsmarknadspolitiska insatser och vid behovspråkundervisning.Många traumatiserade flyktingar behöver få anpassad språkundervisning i små grupper för att kunna lärasig språket. En del av dem har sådana skador pga sina trauman att det är svårt för dem att ta till sigundervisningen även i en liten grupp. För dem behövs enskild undervisning. Det här är naturligtviskostsamma lösningar på kort sikt, men på längre sikt ger det en samhällsekonomisk vinst.I den arbetslivsinriktade rehabiliteringen för traumatiserade flytkingar behövs ”Tekniska lösningar” i formav arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men samtidigt är det här inte tillräckligt. Målgruppen har behov avatt samtidigt få (ibland omfattande) psykosocialt stöd till hjälp för dem i integrationsprocessen, t.ex. ikontakt med socialsekreterare, olika myndigheter, sjukvård, bostadsförmedling etc. I arbetslivsinriktadrehabilitering för traumatiserade flyktingar är det nödvändigt att de får uppleva och bli mötta i enidentitetsstärkande arbetsmiljö.14.1. En identitetsstärkande arbetsmiljö:Bemötandet av personen är centralt.- att bli sedd och bekräftad, att bli någon för någon annan – genom intoning, spegling,identifikation- att åter få förmågan att känna grundtillit genom anknytningen- att få tillbaka självkänsla, upplevelse av att vara värdefull, värd respekt och ha integritet- att återfå inflytande över och möjlighet att påverka sitt eget liv

19- återupprättad förmåga till kommunikation – att få ett språk- att bli lyssnad till- att bli bemött med respekt och vänlighet- kunskap om varandra, förståelse och acceptans- att återfå hopp, vilja, målmedvetenhet, kompetens, trohet, kärlek, omsorg, visdom- att få skapa genom det vi skänker världen- att få ta emot av världen – genom att uppleva ”godhet, sanning och skönhet”, natur och kultur,- eller genom genuina mänskliga möten- att få utöka sin kunskap och utveckla sina resurser och sin kompetens- att få flexibla, individanpassade insatser utifrån personens egna behov, resurser och receptivitetsnivå- en struktur som skapar trygghet- att finna mening och sammanhangFörhållningssättet i bemötandet av flyktingen är av stor vikt, liksom vilka möjligheter till rehabilitering,utveckling och integration vi skapar genom de system och insatser vi ställer till förfogande.Kontinuitet i de åtgärder flyktingen erbjuds, liksom i relationen till personal i mottagandet och i svenskundervisningenär av stor betydelse för att skapa trygghet och en plattform för rehabilitering ochintegration.Samverkan mellan aktörer är av största vikt – särskilt i arbetet med traumatiserade flyktingar, eftersomsamverkan bidrar till att skapa sammanhang, struktur, enhet och mening i deras tillvaro, för att motverkaden söndring och splittring deras liv utsatts för förut.

20LitteraturAbramson, L.Y., Seligman, M.E.P., Teasdale, J.D. (1978): ”Learned Helplessness in Humans: Critique andReformulation”. Journal of Psychology, 87, 49-74.Becker, D. (1993): ”The Deficiency of the Concept of Posttraumatic Stress Disorder When Dealing with Victims ofHuman Rights Violoations”, i Kleber, R.J, Figley, C.R. & Gersons, B.P.R. (ed.) (1995): ”Beyond Trauma. Culturaland Societal Dynamics”. Plenum Press. New York.Erikson, E.H. (1985): ”Den fullbordade livsscylkeln”. Natur och Kultur. Lund 1985.Frankl, V. (1986): ”Viljan till mening”. Natur och Kultur. Lund 1986Kleber, R.J., Brom, D. & Defares, P.B. (1992): ”Coping with Trauma. Theory, Prevention and Treatment”. Swets& Zeitlinger. Amsterdam 1992.Lindbom-Jakobson, M. (1986): ”Några tankar efter ett års klinisk erfarenhet med torterade flyktingar”. I ”PsykiskHälsa”, november 1986. Stockholm.Seligman, M. E. P. (1975): ”Helplessness. On Depression, Development, and Death”. W. H. Freeman andcompany. San Fransisco. USA.Smith, R. E. (1993): ”Psychology”. University of Washington. West Publishing Company. St. Psul, MN, USA.SOU 1993:4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. Delbetänkande avPsykiatriutredningen. Socialdepartementet. Stockholm.Stern, D.N. (1992): ”Spädbarnets interpersonella värld”. Natur och Kultur. Lund.Suedfeld, P. (1990): ”Torture: A Brief Overview” i Suedfeld, P. (Ed.): ”Psychology and Torture”. HemispherePublishing Corporation, USA.Winnicott, D.W. (1991): ”Spädbarn och deras mödrar”. Wahlström & Widstrand, Helsingborg.Personlig kommunikation, otryckta källorAhlmark, M., 1999, Arbetsförmedlare vid AF Södermalm, Arbetskonsulent i New StartAhlmark, M., 2000, PM - Dokumentation av erfarenheter som arbetskonsulent i New StartBalint, M., 1996, Psykolog vid CTD, Centrum för tortyr- och traumaskadadeEngman, S., 1997, Arbetskonsulent vid AMI StadshagenFirnhaber, R., 1996, Psykiater vid Röda korsets Center för torterade flyktingar i StockholmGubi, M., 1997, Arbetspsykolog vid AMI SollentunaRamos-Ruggiero, L., 2000, Leg. psykolog, enhetschef vid Centrum för Tortyr- och Traumaskadade, CTD, Stockholm