Missing text /vti/pages/publication/downloadpdf for en

packningsförsöken i gyratorn blir massorna mer lättbearbetbara vid högrebindemedelsinnehåll (och tillsats av vatten).I princip ökar resistensen mot vatten (ibland markant) vid högre bindemedelsinblandning.Vid större påkänningar såsom upprepade frys-töväxlingar ochlagring i mättad saltlösning erhöll blandningarna med högsta bindemedelsinnehålldet bästa resultatet (4,0 % emulsion). Den relativa skillnaden mellan de olikablandningarna ökade vid de strängare beständighetsprovningarna. Vid ”tuffa”förhållanden på vägen bör således så mycket nytt bindemedel som möjligt blandasin, förutsatt att stabiliteten inte blir för låg.Stenmaterialinblandning och tillsats av cement påverkar också egenskaperna hosprovkropparna. Vid högt bindemedelsinnehåll gav tillsatsen av makadam enpositiv effekt på stabiliteten. I de flesta fall förbättrades också vattenkänslighetenav makadaminblandningen. Vid oförändrad mängd emulsion bör bruksdelen blimer mättat av bindemedel vilket kan vara förklaringen. Av samma anledninguppvisade blandningarna med makadam och granulat något lägre pressdraghållfasthetoch framför allt lägre styvhetsmodul trots högre hålrumshalter jämförtmed blandningarna utan makadam. Om ett stenskelett uppstår i materialetförbättras stabiliteten annars så får brukets styrka avgörande betydelse förresistensen mot deformationer.En mindre giva cement styvade i viss mån upp materialet (främst styvhetsmodulenpåverkades) men den största effekten av cementen erhölls påvidhäftningstalen som förbättras genom tillsatsen av 1,5-2,0 % cement. På senaretid har cement även börjat användas som vidhäftningsmedel i varmblandad asfalt.Inventeringen av olika asfaltgranulat från hela Sverige har givit en bra bild överspännvidden i materialsammansättning och egenskaperna hos bindemedlet.Granulaten var i de flesta fall krossade och sorterade till 0-16 eller 0-22 mm, dvs.de grövre klumparna hade siktats bort från massorna. I några fall ingick ävenfräsgranulat som inte hade krossats men väl sorterats. Asfaltgranulaten kom frånolika slag av mellanupplag (kommunala eller från Vägverket, temporära ellerstationära upplag). Bindemedelshalterna låg mellan 3,5-6,5 %. I de flesta fall låggranulatkurvan inom de gränsvärden som finns i ATB VÄG. De extraheradekurvorna liknade ABT-massor, vilket pekar mot att massorna huvudsakligenhärstammade från den typen av beläggningar. Inslag av ABS- och AEBÖ-massorfanns också med i granulaten. Spännvidden i bindemedelsegenskaperna var storaberoende på graden av åldring och ursprunglig massatyp. De flesta av bindemedlen(granulaten) uppfyllde dock Vägverkets krav på penetration som förnärvarande är > 25. Ett mycket bra samband förelåg mellan penetration ochmjukpunkt på återvunnet bindemedel. Vid penetration mindre än 25-30försämrades duktiliteten hos bindemedlet markant. En samband förelåg ävenmellan penetration och Fraass brytpunkt. Mot denna bakgrund verkar kravet på 25i penetration relevant. Vid lägre värden riskerar bitumenet att få alltför dåligalågtemperaturegenskaper och töjbarhet (elasticitet).Vatteninnehållet i mellanupplag varierade mellan 2,0-7,5 % beroende på årstidoch väderlek. Optimal vattenhalt låg mellan 4,0-6,0 % men packningskurvan varrelativt flack. Om fuktinnehållet överstiger 6,0 % (eller vätskan som är emulsion +104 VTI notat 1-2001