Forskning kan hjälpa vid val av implantatförankrad protetik

VETENSKAP & KLINIKTEMA VÄVNADSFÖRANKRADE IMPLANTATbort bron igen om det skulle bli nödvändigt attinspektera ett enstaka implantat, behandla mjukvävnadskomplikationereller utföra reparationerpå bron. Vid cementering reducerar man eventuelltrisken att introducera spänningar i helakonstruktionen. Det har efter hand publiceratsen del studier som visar vilken lyckandegrad manhar vid användning av käkbensförankrade fastaproteser och också vilka komplikationer som kanförväntas uppstå. Vid en systematisk genomgångav tillgänglig litteratur ser man en överlevnad avkäkbensförankrade fasta proteser på 95 procentefter fem år och 87 procent efter tio år i funktion[1]. Detta är siffror som är i nivå med vad som kanförväntas av broar som är förankrade på tänder[2]. Trots en hög överlevnad av broar förankradepå implantat, har det rapporterats att biologiskaoch framför allt tekniska komplikationer kanuppstå.Den tekniska komplikation som oftast rapporterasär fraktur av fasadmaterial. Vid en genomgångav publicerad litteratur rapporteradePjetursson et al att 13,2 procent av alla käkbensförankradefasta proteser hade större eller mindrefrakturer på fasadmaterialet. Det har rapporteratsi flera studier att det är högre grad avfrakturer på fasadmaterial av akrylat än av keramik,något som kan hänga samman med hur dessamaterial binds till metallen [3, 4]. Oberoende avorsak är det betydligt enklare att reparera dessaskador om man kan ta bort bron (skruvförankrad)och göra reparationerna i laboratoriet, änom skadorna måste korrigeras i patientens munpå en cementerad konstruktion.Den näst vanligaste rapporterade tekniskakomplikationen är lossning av broskruvar, kumulativincidens på 5,8 procent efter fem årsuppföljning. Detta är emellertid en enkel komplikationoch ett mindre problem.Betydligt allvarligare är det däremot om distans/distansskruveller själva implantatet frakturerar.Vid systematisk genomgång av litteraturenförekommer dessa komplikationer i 1,5respektive 0,4 procent av behandlingarna efterfem år. Det finns ingen entydig rapport som förklararvarför detta sker, men spänningar i konstruktionensom kan uppstå på grund av suboptimalpassform av bro mot distanser är en möjligorsak tillsammans med ogynnsam ocklusion/artikulation.På grund av det begränsade området av käken,särskilt i maxilla, där man kan placera implantaten,är det ofta önskvärt av både estetiska ochfunktionella skäl att tillverka broar med extensioner.På broar med distala extensioner har fler komplikationerrapporterats [5–7] och dessa problemökar med längden på extensionen. Ett så tydligtsamband finns inte för broar som är förankradepå implantat. Detta gäller dock under förutsättningatt de distala extensionerna ligger inom denrekommenderade längden på 12–15 mm.FAKTA 1. Faktorer som kan påverka detfunktionella och estetiska resultatet viddirektbelastningPatientenAllmän hälsaOral hälsaFörväntningarOrsak till tandförlustenBenkvantitetBenkvalitetPeriodontiumRökvanorBruxismEstetisk bedömningFAKTA 2.ImplantatrelateradefaktorerMaterialDesignTopografiYtkemiDirekt belastning:En konstruktion placerad i ocklusion med motståendekäke inom 48 timmar efter att implantatet har installerats.Tidig belastning:En konstruktion som är i kontakt med motstående käkeoch placerad minst 4–21 dagar efter installation avimplantatet, men inte senare än 3 månader.Konventionell belastning:Konstruktionen fästs på implantaten efter en läkningsperiodpå 3–6 månader.Förlängd (utsatt) belastning:Konstruktionen placeras senare än vid konventionellläkningstid på 3–6 månader.Direkt och tidig belastningStörsta delen av litteraturen som beskriver överlevnads-och lyckandegrad baseras på behandlingarsom är utförda efter traditionella metoder.Med den ursprungliga tvåstegsmetoden opererasimplantatet och distansen in vid två olika operationermed en läkningstid på cirka 3–6 månader[8]. Under läkningsfasen rehabiliteras patientenmed en temporär avtagbar protes som kan varaobehaglig och som ofta saknar både retentionoch stabilitet. Olika metoder för att förenkla behandlingenoch förkorta behandlingstiden harpresenterats. En enstegsmetod har utvecklats föratt förenkla behandlingsproceduren och innebäratt samtliga implantatdelar (implantat och distans)opereras in samtidigt [9]. Dessutom harläkningstiden förkortats [10]. Två nya begrepphar introducerats; direkt och tidig belastning.tandläkartidningen årg 102 nr 1 201085

VETENSKAP & KLINIKEllingsen et alMed direkt implantatbelastning menas att implantatenbelastas inom 48 timmar efter operationen,antingen med permanent eller som oftastmed en provisorisk restaurering.»Tidig belastning« är något varierande beskriveti litteraturen. Oftast refereras till belastninginom tre veckor efter operation, men också vidbelastning upp till sex veckor.Enstegsmetoden med direkt eller tidig belastninganvänds nu i ökande grad eftersom den endastomfattar en operation och innebär kortaretotal behandlingstid. Detta behandlingsprotokollutmanar ändå biologin. Efter insättningenav implantatet sker både benresorption och benbildning.I denna läkningsfas, som leder framtill osseointegration är implantaten känsligaför rörelser. Implantatens stabilitet reducerasefter 3–6 veckor postoperativt på grund av remodelleringav benet, en effekt som kan mätas[11]. Överbelastning kan ge permanenta negativakonsekvenser för osseointegrationen av det enskildaimplantatet. Detta kan kliniskt minimerasgenom att man säkrar den primära stabilitetengenom splinting av implantaten. Man minskarockså de ocklusala krafterna genom en optimaldesign av den protetiska konstruktionen. Dettakräver betydande klinisk erfarenhet och gedigenkunskap om ocklusion, biologi och material.Under behandlingsplaneringen måste klinikernta ställning till för- och nackdelar som kanpåverka det funktionella och estetiska resultatetav direktbelastning. Detta är faktorer som manendast har begränsad information om i dag.entandsimplantatVid förlust av en enstaka tand, speciellt i fronten,har tidigare tillgängliga tekniker haft sina begränsningaroch ofta inte gett optimalt estetisktresultat. Då det blev möjligt att ersätta förlust avenstaka tänder med implantat var det en mycketefterlängtad protetisk behandlingsform för ersättningav saknade tänder i speciellt det ungaoch i övrigt intakta bettet.En fortsatt utveckling av behandling med entandsimplantathar skett bland annat genom attdistansen i titan har ersatts med andra material,till exempel keramiskt material (figur i). 1993presenterades en singeltandsdistans i sintradaluminiumoxid och lite senare i zirkoniumdioxid,som också kan ges en individuell utformning.Detta har framför allt gett estetiska vinster, menockså medfört en produktionsteknisk utvecklingmot en individuell maskintillverkad distans medhjälp av cad/cam (Computer Aided Design/ComputerAided Manufacturing). I en genomgång avpublicerade studier med jämförelser av keramiskadistanser och metalldistanser fann man ingensignifikant skillnad i överlevnad, 99,1 respektive97,4 procent [12]. Den estimerade kumulativa incidensenför tekniska komplikationer efter femår rapporterades vara 6,9 procent för keramiskaFigur 1. Entandsimplantat(Astra TechOsseospeed) placerati en extraktionsalveolefter trauma. Med modernametoder ochmaterial kan förloradetänder nu ersättas medkeramiska distanser(Zirconiumdioxid) ochhelkeramiska kronor,vilket ger ett närmastnaturligt utseende.distanser och 15,9 procent för metalldistanser,men inte heller dessa värden var signifikant olika.Den vanligast förekommande tekniska komplikationenbefanns vara skruvlossning, oberoendeav distansmaterial. Man fann inte heller signifikantaskillnader mellan keramiska distanser ochmetalldistanser för biologiska komplikationer.Estetiska komplikationer tenderade att förekommaoftare för metalldi stanser. Helkeramiskakronor cementerade på keramiska distanser rapporteradesha motsvarande komplikationsgradsom metallkeramikkronor på metalldistanser.Den troligen viktigaste faktorn för ett estetisktlyckat resultat med singelimplantatkronor iframtandsregionen är att implantatinstallationenblir optimal, sett i ett tredimensionellt perspektiv,det vill säga att implantatet placeras i samma86tandläkartidningen årg 102 nr 1 2010

VETENSKAP & KLINIKTEMA VÄVNADSFÖRANKRADE IMPLANTATvertikala höjd som närstående tänder, horisontaltkorrekt på alveolarutskottet samt i korrektavstånd till granntänder. Man kan diskutera omdet är en fördel att direktinstallera ett implantatsamtidigt med att tanden extraheras jämfört medatt avvakta utläkning av alveolen och därefter genomföraen konventionell implantatinstallation.I en översiktsartikel av studier, som beskriverdirektinstallation anger man implantatöverlevnadenfrån 94 till 100 procent. [13]. Vidare beskriverman i vilka situationer ett direktinstalleratimplantat kan ge ett estetiskt lyckat resultat ,vilket inte alltid är helt förutsägbart och kräverstor kirurgisk kompetens och erfarenhet.Kvaliteten på det tandtekniska arbetet är självklartockså av mycket stor betydelse för det estetiskaresultatet.I en 15-årsuppföljning av 47 entandsimplantatpå 38 patienter rapporterades inte förlust avnågra implantat. Däremot måste elva kronor bytasut, varav två på grund av infraposition i förhållandetill granntänderna [ 14].En annan typ av one-piece (en-dels) implantatpresenterades 2005. Implantatet skulle installerasmed en minimalt invasiv teknik (det vill sägautan att det öppnades en vanlig lambå till operationsområdet).Implantatet preparerades därefteri den koronala delen och en temporär kronacementerades ovanpå för direktbelastning. Flerastudier rapporterade emellertid om betydandeförlust av implantat (10,9 procent) redan vid1-årsuppföljningen och större marginal benförlustregistrerades runt de installerade implantatenjämfört med konventionell kirurgisk ochprotetisk teknik [ 15, 16].»overdenture«/täckprotesGenerella indikationer både för ovd och/ellerkbf som alternativ till konventionell hp innefattarnedsatt neuromuskulär koordinationsförmåga,parafunktionella orala vanor, hyperaktivkräkreflex, psykologiska problem med att bära»löständer« samt patientens missnöje med hpoch önskemål om fasta tänder.Indikationerna för val av ovd framför kbf kanför övrigt vara både ekonomiskt och anatomisktmotiverade. Detta varierar visserligen en del frånland till land beroende på ländernas offentligabidragssystem. När anatomiska förhållanden favoriserarovd, är det ofta på grund av begränsadbenvolym och/eller benkvalitet. Behandlingenär dessutom oftast enklare och snabbare. För dentandlösa patienten är ovd ett bra alternativ till hpnär det gäller retention och komfort [17]. Dettagäller speciellt i underkäken där dessutom ömhetoch smärta är faktorer som gör hp besvärligatt bära för många patienter. Undersökningar harvisat att patienttillfredsställelsen genomgåendeär högre efter behandling med ovd än med hp iunderkäken [18] [19].Redan i en konsensusrapport från 2002 [20]FAKTA 3. Nackdelar med barretentionjämfört med kulfästen1. Tekniskt mer komplicerade både vid tillverkning ochunderhåll.2. Sämre tillgänglighet för renhållning både för patientensjälv och för tandvårdspersonal.FAKTA 4. Nackdelar och fördelar med OVDjämfört med KBF-BRONackdelar med OVD jämfört med KBF-BRO1. Resorption av sadeltäckta partier av alveolarutskottetkan kräva rebasering.2. Mekaniskt slitage av matris-/patrisdelarna i fästsystemet.3. Förutsätter att patienten motoriskt kan ta ut ochsätta in protesen.Fördelar med OVD jämfört med KBF-BRO1. Mer lättillgängligt för både tekniskt och hygienisktunderhåll.2. Lättare att kompensera för parallellitetsavvikelsermellan fixturer.FAKTA 5. Kriterier för lyckad OVDbehandling• Spänningsfri passform i retentionssystemet.• God oral hygien.• Biokompatibla protesmaterial.• Hög biomekanisk styrka i valda protesmaterial.• God, funktionell ocklusion och artikulation.• God, naturlig estetik.• Inga fonetiska hinder.framkom att fördelarna med ovd var klart störreän nackdelarna jämfört med hp i underkäken,och behandling med två implantat och täckprotesborde därför rekommenderas som förstahandsval.Ökat behov av kontroller, underhålloch reparationer med ovd jämfört med hp är väldokumenterat [21], liksom ökade kostnader [22].En återkommande fråga är hur många implantatsom bör installeras för att man ska uppnå ettoptimalt resultat. Här har lokalisering och fördelningav tuggbelastning betydelse. Beroendepå hur belastningen fördelas kan man i principskilja mellan tre olika huvudtyper av ovd:1. Huvudsakligen mjukvävnadsstödd ovd.2. Implantat- och mjukvävnadsstödd ovd.3. Helt implantatstödd ovd.Skillnaden mellan typ 1 och 2 är diffus, men tilltandläkartidningen årg 102 nr 1 201087

VETENSKAP & KLINIKEllingsen et altyp 1 räknas ofta konstruktioner med två singelimplantat(till exempel kulfästen) där alveolarutskottettar upp det mesta av tuggkrafterna.Typ 2 är ovd med två implantat fast förbundnamed en bar där tuggkrafterna fördelas jämnaremellan implantat/fästsystem och alveolarutskott.Både vid typ 1 och typ 2 bör protesbasen täckaalveolarutskottspartierna optimalt, det vill sägasom vid hp. I båda fallen placeras de två implantateni första hand bilateralt i hörntandsregionen.Till typ 3 hör ovd där fler implantat, ofta fyraeller fler, är fast förbundna med en sammanhängandebar och där all belastning huvudsakligenbärs av de understödjande implantaten.I en 10-årsuppföljning av ovd i underkäkenfann man inga signifikanta skillnader varken kliniskteller röntgenologiskt mellan användning avtvå respektive fyra implantat. Därför lade manendast en ekonomisk motivation som grund föratt två implantat bör rekommenderas [23]. Karabudaet al [24] jämförde kliniska resultat av ovdmed kul- och/eller barfästen utan att finna väsentligaskillnader. Man påpekade emellertid attretentionsproblem med kulfästen hade sambandmed dålig parallellitet mellan implantaten, medanproblem med barkonstruktion huvudsakligenvar kopplat till svårigheter med rengöring. Walton[25] fann att ovd retinerade med en bar gerett mindre behov av underhåll än motsvarandemed kulfäste. Andra studier har visat jämförbarlyckandegrad för mandibulära ovd oberoende avom belastningstidpunkten har varit »direkt«, »tidig«eller »konventionell« [26].ovd är en mer osäker behandlingsform i överkäkenän i underkäken [27, 28]. De gynnsammastekliniska långtidsresultaten med ovd i överkäkentycks uppnås där fler implantat (4–6) (typ 3)används och där retentionen sker genom ett fastbarsystem. Vid planerad installation av 4–6 implantathar man i en retrospektiv undersökningfunnit lika bra implantatöverlevnad efter tio år(99,3 procent) med ovd som med kbf [29]. Dettaär dock i motsats till tidigare publicerade data. Isamma studie visade författarna att ovd i överkäkenstödda av endast två implantat hade en överlevnadpå 85,7 procent.Trots att vissa studier tyder på att överlevnadav implantat för avtagbara konstruktioner ärjämförbara med fasta lösningar i överkäken [30],måste man ändå förvänta ett ökat behov av underhålloch reparationer. Även i fall där en enkelfast kbf-bro borde vara lösningen ser man iblandi litteraturen rekommendationer om teknisktavancerade och kostnadskrävande avtagbaralösningar [31].I enstaka fall, ursprungligen planerade för kbf,har ovd använts som »nödlösning« när en ellerflera installerade implantatfixturer inte har osseointegrerattillfredsställande. Kvarvarande implantati dessa fall har som regel visat sig ha enrelativt dålig prognos [32].Konklusionen är att man bör behålla den naturligatanden så länge som möjligt eftersomprognosen för den egna tanden i de flesta fall ärbättre än för implantat [33]. Käkbensförankradprotetik är i dag ett seriöst och väldokumenterattillskott till den behandlingsarsenal vi kan erbjudavåra patienter. Som tandläkare har vi fåttytterligare en möjlighet att kunna totalbehandlavåra patienter med fasta protetiska lösningar ochlösa deras problem med en god prognos. Riskenför framtida komplikationer i form av benförlustrunt implantaten bör inte överdrivas. God munhygienoch en väl koopererande patient är likaviktigt vid implantatprotetisk behandling somvid konventionell protetisk behandling på egnatänder.english summaryLongevity of various modalities for implant treatmentsupported by researchJan Eirik Ellingsen, Anders Ekfeldt, Karl Ekstrand, ErikSaxegaard and Hans Jacob RønoldTandläkartidningen 2010; 102 (1): 84–9The introduction of osseointegrated dental implantshas opened the possibility for large groupsof patients to achieve fixed prosthetic restorations.This treatment gives these patients a significantpositive effect in that they can smile, chew,feel the safety of having fixed »teeth« and as welloften experience an improved taste sensibility.This treatment with dental implants has thusopened the possibility for the dentists to moresuccessful treat the patients with missing teeth.Implant retained restorations can successfullybe used when the patients are missing a singletooth, several or all teeth and a variation of restorationscan performed from fixed single crowns,small and large fixed prosthesis and removableprosthesis. These procedures are today routinetreatment in the Nordic countries and althoughthis treatment mainly have been limited to specialistsin the past, increasing numbers of generalpractitioners are now offering treatment withdental implants.www.tandlakartidningen.se88tandläkartidningen årg 102 nr 1 2010

VETENSKAP & KLINIKTEMA VÄVNADSFÖRANKRADE IMPLANTATreferenser1. Tan K, Pjetursson BE, LangNP et al. A systematic reviewof the survival and complicationrates of fixed partialdentures (FPDs) after anobservation period of atleast 5 years. Clin OralImplants Res 2004; 15:667–76.2. Tan K, Pjetursson BE, LangNP et al. A systematic reviewof the survival and complicationrates of fixed partialdentures (FPDs) after anobservation period of atleast 5 years. Clin OralImplants Res 2004; 15:654–66.3. Kreissl ME, Gerds T, Muche Ret al. Technical complicationsof implant-supportedfixed partial dentures inpartially edentulous casesafter an average observationperiod of 5 years. ClinOral Implants Res 2007.4. Gallucci GO, Doughtie CB,Hwang JW et al. Five-yearresults of fixed implantsupportedrehabilitationswith distal cantilevers forthe edentulous mandible.Clin Oral Implants Res 2009;20: 601–7.5. Randow K, Glantz PO, ZogerB. Technical failures andsome related clinical complicationsin extensive fixedprosthodontics. An epidemiologicalstudy of longtermclinical quality. ActaOdontol Scand 1986; 44:241–55.6. Randow K, Glantz PO. Oncantilever loading of vitaland non-vital teeth. Anexperimental clinical study.Acta Odontol Scand 1986;44: 271–7.7. Pjetursson BE, Tan K, LangNP et al. A systematic reviewof the survival and complicationrates of fixed partialdentures (FPDs) after anobservation period of atleast 5 years. Clin OralImplants Res 2004.8. Branemark PI, Hansson BO,Adell R et al. Osseointegratedimplants in the treatmentof the edentulous jaw.Experience from a 10-yearperiod. Scand J Plast ReconstrSurg Suppl 1977; 16:1–132.9. Becker W, Becker BE, IsraelsonH et al. One-step surgicalplacement of Branemarkimplants: a prospectivemulticenter clinical study.Int J Oral Maxillofac Implants1997; 12: 454–62.10. Collaert B, De Bruyn H.Comparison of Branemarkfixture integration andshort-term survival usingone-stage or two-stagesurgery in completely andpartially edentulous mandibles.Clin Oral ImplantsRes 1998; 9: 131–5.11. Esposito M, Grusovin MG,Achille H et al. Interventionsfor replacing missingteeth: different times forloading dental implants.Cochrane Database Syst Rev2009: CD003878.12. Sailer I, Philipp A, Zembic Aet al. A systematic review ofthe performance of ceramicand metal implant abutmentssupporting fixedimplant reconstructions.Clin Oral Implants Res 2009;20 Suppl 4: 4–31.13. Bhola M, Neely A, KolhatkarS. Immediate implant placement:clinical decisions,advantages, and disadvantages.J of Prosthodontics,American College of Prosthodontists2008;17: 576–81.14. Jemt T. Single implants inthe anterior maxilla after 15years of follow-up: comparisonwith central implants inthe edentulous maxilla. Int JProsthodont 2008; 21:400–8.15 . Albrektsson T, Gottlow J,Meirelles L et al. Survival ofNobelDirect implants: ananalysis of 550 consecutivelyplaced implants at 18different clinical centers.Clin Implant Dent Relat Res2007; 9: 65–70.16 . Ostman PO, Hellman M,Albrektsson T et al. Directloading of Nobel Direct andNobel Perfect one-pieceimplants: a 1-year prospectiveclinical and radiographicstudy. Clin Oral ImplantsRes 2007; 18: 409–18.17. Meijer HJ, Raghoebar GM,Van ’t Hof MA. Comparisonof implant-retained mandibularoverdentures andconventional completedentures: a 10-year prospectivestudy of clinical aspectsand patient satisfaction. IntJ Oral Maxillofac Implants2003; 18: 879–85.18. Boerrigter EM, GeertmanME, Van Oort RP et al. Patientsatisfaction withimplant-retained mandibularoverdentures. A comparisonwith new completedentures not retained byimplants – a multicentrerandomized clinical trial. BrJ Oral Maxillofac Surg 1995;33: 282–8.19. Raghoebar GM, Meijer HJ,van ’t Hof M et al. A randomizedprospective clinicaltrial on the effectiveness ofthree treatment modalitiesfor patients with lowerdenture problems. A 10 yearfollow-up study on patientsatisfaction. Int J OralMaxillofac Surg 2003; 32:498–503.20. Feine JS, Carlsson GE, AwadMA et al. The McGill consensusstatement on overdentures.Mandibular two-implantoverdentures as first choicestandard of care for edentulouspatients. Gerodontology2002; 19: 3–4.21. Visser A, Meijer HJ, RaghoebarGM et al. Implantretainedmandibular overdenturesversus conventionaldentures: 10 years ofcare and aftercare. Int JProsthodont 2006; 19:271–8.22. Takanashi Y, Penrod JR,Lund JP et al. A cost comparisonof mandibular twoimplantoverdenture andconventional denture treatment.Int J Prosthodont2004; 17: 181–6.23. Meijer HJ, Raghoebar GM,Batenburg RH et al. Mandibularoverdentures supportedby two or four endosseousimplants: a 10-yearclinical trial. Clin Oral ImplantsRes 2009; 20: 722–8.24. Karabuda C, Yaltirik M,Bayraktar M. A clinicalcomparison of prostheticcomplications of implantsupportedoverdentureswith different attachmentsystems. Implant Dent 2008;17: 74–81.25. Walton JN. A randomizedclinical trial comparing twomandibular implant overdenturedesigns: 3-yearprosthetic outcomes using asix-field protocol. Int JProsthodont 2003; 16:255–60.26. Kawai Y, Taylor JA. Effect ofloading time on the successof complete mandibulartitanium implant retainedoverdentures: a systematicreview. Clin Oral ImplantsRes 2007; 18: 399–408.27. Bryant SR, MacDonald-Jankowski D, Kim K. Doesthe type of implant prosthesisaffect outcomes for thecompletely edentulous arch?Int J Oral Maxillofac Implants2007; 22 Suppl:117–39.28. Schwartz-Arad D, Kidron N,Dolev E. A long-term studyof implants supportingoverdentures as a model forimplant success. J Periodontol2005.29. Sanna A, Nuytens P, Naert Iet al. Successful outcome ofsplinted implants supportinga ’planned’ maxillaryoverdenture: a retrospectiveevaluation andcomparison with fixed fulldental prostheses. Clin OralImplants Res 2009; 20:406–13.30. Berglundh T, Persson L,Klinge B. A systematicreview of the incidence ofbiological and technicalcomplications in implantdentistry reported in prospectivelongitudinal studiesof at least 5 years. J ClinPeriodontol 2002; 29 Suppl3: 197–212; discussion232–3.31. Krennmair G, Krainhöfner M,Piehslinger E. Implantsupportedmaxillary overdenturesretained withmilled bars: maxillary anteriorversus maxillary posteriorconcept – a retrospectivestudy. Int J Oral MaxillofacImplants 2008; 23:343–52.32. Widbom C, Söderfeldt B,Kronström M. A retrospectiveevaluation of treatmentswith implant-supportedmaxillary overdentures.Clin Implant Dent Relat Res2005.33. Tomasi C, Wennström JL,Berglundh T. Longevity ofteeth and implants - asystematic review. J OralRehabil 2008;35(Suppl 1):23–32.Artikeln är översattfrån norska av NordiskOversættergruppe,Köpenhamn.tandläkartidningen årg 102 nr 1 201089