Linnés Kristianstad och de sandiga markerna kring à hus. En ... - Buf

Uteklassrum linnérundanLinnés KristianstadDen skånska resan blev Carl von Linnés sista stora landskapsresa. Under 1749 gästade Linné Kristianstad vid två olikatillfällen. Han besökte givetvis även många andra och spännande platser i Kristianstadsbygden, t ex Torsebro, Balsberget,Åsum, Maltesholm, Forsakar, Vittskövle, Degeberga, Maglehem osv. Här återges endast hans iakttagelser från Kristianstadoch Åhus och resorna där emellan.Syftet med den här ”kompakta” sammanfattningen är att ge en bild av hur Linné upplevde och beskrev stad och landskap förmer än 250 år sedan. Det är sedan upp till dig som pedagog Linnés iakttagelser i ett sammanhang!Studera gärna också kartor (och bilder) över Kristianstad med omnejd från olika tidsperioder.Beställ karthäfte från Naturskolan (naturskolan@utb.kristianstad.se)Informationsmaterial finns även på www.buf.kristianstad.se/kick/not/uteklassrum/linnérundan och påwww.vattenriket.kristianstad.seUtdragen är hämtade från följande litteratur• Linné i Skåne av Bertil Gullander,• I Linnés hjulspår runt Skåne, av Sven Snogerup och Matz Jörgensen.• I Linnés spår genom Sverige av Ove TorgnyEgna kommentarer är angivna som kursiv text inom parentesOBS! För att få nuvarande tideräkning lägger man till 11 dagar.| Lärarhandledning |Christianstad 19 maj 1749• Linné kommer till en av Christian IV relativt nyanlagd stad (1614) efter det att den svenske kungen Gustaf II Adolft bräntoch plundrat Vä• Christianstad byggdes på halvön Allön (Al-ön); ett stycke fast mark (morän) i ett annars vattensjukt landskap• Christianstad är uppbyggd kring rutnät av gator och två symmetriskt placerade torg och avskuren med grävda kanaler,befäst m. vallar och vindbryggor• Linné kallar Christianstad för stapelstad (= förrådsstad), tidigare benämning på en stad med rättigheter att bedriva importoch export• Husen; korsvirke, tegeltak, putsade• Helge å benämns Helige å (så kallas Helge å fortfarande under dess lopp från Helgasjön till Åsnen.)• Helige å ”omkringränner” Christianstad med mer än ½ mils bredd på alla sidor. Höst/vinter verkar Christianstad ligga i ensjö, vår och sommar mitt i sumpmarker (Hammarsjön var dubbelt så stor som idag)• Kong Christian IV placerade staden otillgänligt av försvarstekniska skäl: Svårt för fiender nå staden via oberäkneligasankmarker…• För att nå staden krävdes broar som var höga och långa, t ex ”Höga bro” för att ej översvämmas (jmf Långebro!)• Vinrankor växer i staden• Kor som släpps norr om staden dör om sommaren. Folket misstänker sprängört (mycket giftig, ej ovanligt att kreatur dörav denna i nutid). Linné hittar ej denna ört och ej heller vattenstäkra eller pipstäkra. Linné föreslår att borgmästaren skagenomföra experiment där man blandar vattenstäkra med mjöl och vatten och ge till boskapen: ”då effekten lärer visasig”…(Linné återbesöker Christianstad sensommaren 1749 för att försöka reda ut orsaken till kodöden; se vidare längre fram itexten!)• Linné hittar äggkapslar av stor vattenbagge (Hydrophilus piceus – mycket ovanlig - finns idag i Herkulesdammarna)• Det finns gott om kineska svin (hängbuksvin!) i och runt staden, ditförskaffade av Borgmästare Schultén. Enligt Schulténhar de flera fördelar: Bökar ej i människans avträde, ”renligare”, köar till sina ”toaletter”, fetare. (Vanliga svin är likarenliga om de får leva ”värdigt”, vilket Linné tydligen inte visste…)• Linné observerar att betesmarken är ”härligt grön” och utan mossa tack vare de årliga översvämningarna• Vanliga ogräs på åkrarna är penningört och buskar av björnbär (!). Linné anser björnbär ger vinet ”ganska behageligt”…Resan Christianstad – Åhus 20 maj• Resan Chrisitanstad-Åhus måste gå i en vid båge öster om stan (pga Nosabyviken som utdikades senare delen av 1800-talet av Milner – se kartor!)• Linné blir imponerad av markerna mellan Chrisitanstad-Åhus ”Landet var det härligaste och bestod av de störste åkerfältvarimellan präktiga ängar lyste”• Resan går genom välluktande fält och sandmarker. Folket berättade för Linné om sandnejlikans härliga dofter. Linné hadealdrig plockat denna förr. (Exotiskt för Linné Sandnejlika har sin enda rikliga förekomst på östskånska och västskånskasandfält. Sandnejlika finns ännu kvar men 1749 fanns den tydligen i väldiga mängder?!)• Linné noterar att trädgårdsmästare planterar sandnejlika istället för buxbom• Åkrarna var ej dikade pga sandjord (redan då dikade man ut för att vinna åkermark!)Åhus 20 maj• Linné kallar Åhus för by. Åhus förlorade stadsrättigheterna 1617 till då nyanlagda Christianstad. Åhus blev naturlig hamntill Christianstad• Linné beskriver endast ett utlopp för Helige å och de tilltagande problem att ta sig mellan Christianstad och Åhus i den alltgrundare ån och mindre jordbruksmark. Detta berodde på sedimentering i ån vilket ledde till mer omfattandeöversvämningar och därmed mindre mängd åkermark. (Utloppet vid Yngsjö, Gropahålan, tillkom vid vinter/vårfloden 1775.Läs vidare i informationsmaterialet ”Helge å får ett nytt utlopp”)• Linné beskriver problemet med flygsand på bägge sidor av ån vid Åhus. Flygsanden transporteras långa sträckor vilket gerproblem för folket; floderna blir grundare och åkrarna sandfulla. Linne´ger exempel på hur viktig växtlighet är för att bindasanden (t ex sandrör)• Linné ger Smörhålan som exempel på hur djupt sanden kan ligga, 1-2 fot. (se informationsmaterial om Smörhålan)• Linné hittar flintstenar, bärnsten, fossil i flygsanden

• (De stora områdean med rörlig sand idag nästen helt bundna av vegetation (tall), åker, bebyggelse etc. Resten av dessatrakter – enorma sandkullar - kan ses i gamla tallplanteringar söder om Åhus)• Linné noterar sand- och jordlager på sandhedarna: tecken på att ombyten av jordlager• Linné beskriver sandmarkernas flora: backtimjan, hedblomster, gåsört, vårfingerört, sandstarr, gulmåra, gråfibbla,vårklynne, björnmossa, islandslav, snölav, backtrav, åkerförgämigej, änsviol, kråkbär, fårsvingel, fältsippa, grusbräcka, gulfetknopp, skatnäva, röllika, maskros, kärringtand, oxtunga, bockrot, krypvide• Bönderna berättar att gräshoppor torra somrar kan göra skada på säden• Linné observerar att på sandfälten odlas bl a bovete, råg blandad med fodervicker. Ärtväxter binder kväve urluften(kvävefixering). Detta visste bönderna inte, men hade lärt sig detta av erfarenhet, eftersom odlingsresultatet blev bättre!Linné noterar inblandning av ärtväxter i odlingen längs resan, men är tveksam om han inser hur sambandet ärter-bättreskörd fungerar…• Linné ger akt på att tång inte användes som gödning och att mjölkört svårt ogräs i åkrarna (– knappas vanligt idag iåkrarna…)• Linné beskriver vandrande jordbruk dvs att bönderna odlade sandfälten med ett mellanrum av 5-10 år och som däremellanutnyttjas som betsesmark. (Växtarter som präglade långtidsträdorna härstammade från naturlig sand- ochstrandvegetation finns alltså fortfarande kvar. Pågående projekt i Vattenriket för att rädda, bevara och utveckla dessaunika marker, fauan och floran. Ett nytt uteusuem har skapats; Utemuseum Sånnarna! Mer info finns på Vattenriketshemsida!)• Linné beskriver några olika växter han träffar på:o benved: vackra häckar, pulver av bären dödar löss på barn…o hedblomster; ströddes på gravaro slån: använder t. häckar/stängsel och svår att bli av med. Bären ger rött välsmakande välluktande vin.Träet användes till räfspinnoro avenbok: krutstampar (?), häckar, löven till vinterföda åt kreatur, barken ger gul färg, träet hårt tillhjulaxlar, kvarnhjul, hantv. verktygChristianstad 22 maj• Linné besöker Blacke (Lillö). Av borgen finns endast en kulle kvar och något av muren.Växter på Lillö: stor igelknopp (finns ej nu?), björnbär, hårkfloka, löktrav, vityxne (utdöd i Skåne), vinbär, humle,palsternacka, fläder, plommon, körsbär, körvel (rester från forna trädgårdar)• Linné noterar gott om märgel (kalkrik lera, användes som jordförbättringsmedel)• Linné beskriver handelsstaden Christianstado 5000 invånareo Omkring 150-160 borgare = ståndspersoner värda att omnämna, 25 handlare, 100 hantverkare)o Omfattande hantverk (väverier) med ylle- linne- och sidenprodukter ( Yllan!!)o Klädesmanufakturi (tillverkning)o Exportvaror från staden: pottaska, beck, aluno Tobaksplanteringar!! (1749 fanns 25 tunnland: Tyckte nog Linné om – han rökte pipa! Odling till 1964:”Åhushavannan”! Tobaksodlingen har idag återupptagits småskaligt i Åhustrakten i forskningssyfte för att fåfram cancerförebyggande ämne!!)o Överhetens resurser • Kyrkan; gigantiskt skrytbygge i förhållande till storleken på stad• Försvarsvallar• Linné beskriver några fiskar bl a mal, skärkniv (sällsynt karpfisk)Christianstad 28 juli• Linné beskriver växter vid Isternäset:o gullstånds ”lyste över själve starren med sina gula blommor, en ört som jag aldrig tillförne sett växa vild”Linné beskriver växten mycket noga (Gullstånds fortfarande mycket sällsynt. Växer endast på två platser ilandet. Största bestånden i Vattenriket. Finns längs ån Tivoliparken-badet)o krypflocka: ”aldrig tillförne sett i Sverige var allmän söder om Isternäset inom starren, där som nu var såsankt att man näppeligen där kund gå”…Denne lille ört…nog rar i Europa, var här den allmännaste”(krypfloka finns fortfarande på Isternäset)o Klotgräs: ”Är en en av de raraste örter, som förnöjt vår tids snällaste botanister. Sedan denna örten blivitmig fordom vist av den namnkunniga botanisten herr professor Bernhard Jusieu vid Fontainebleau 1738,har jag densamma med allt flit i Sverige eftersökt, men förgäves intill dess jag nu kom till Isternäset”)(Denna växt, som tillhör ormbunkarna, har inte setts på Isternäets på senare tid, men finns fortfarande påannat håll i Vattenriket)o hög vass-starr, jättegröe, flotagräs, jättegröe, hundstarr, träjon, sylört, sjöranunkel, gråbinka, luddkrissla,krustistel, vattenmärke, vattenstäkra, smällglimo Ingen sprängört• Linné besöker apoteket på V Storg 52 och ger en lista på rysliga felbestämningar av medicinalväxter och noterar; ”hurnödvändigt det är för apotekare att studera botanik och väl känna medicinalväxter att de icke då taga orätta örter i sinaapotek, till doktorns ringa och patientens skada.” Linné anser att apotekargesäller vistas en sommar vidakademiträdgårdar för att lära sig apotekarväxterna!• Linné undersöker boskapsdöden på Isternäset där det är vanligast att kor dör: Han noterar att ” Då korna släppas i juni,juli på de sidlänta ängarna omkring staden, svullna åtskilliga och får påsar på hals och huvud, varutur en gulgrön materiautrinner såsom ett slem. De vrida på huvudet på sned, och mulen uppåt samt då ofta därav inom några timmar”• Sjukdomen kallas ”boskapsstupan” och var vanlig i hela landet där boskapen släpptes på bete på sanka marker.• Linné misstänker pipstäkra och genomför ett experiment: De ger korna pipstäkra blandat med mjöl och vatten men kornatar ingen skada…Linné måste resa vidare men borgmästaren lovar göra försök med vattenmärke och krypfloka…(Idag vetvi att sjukdomen var sk frasbrand, orsakad av bakterie, lätt att vaccinera mot)