Nielsen. "Avhandlings-PM" - Statsvetenskapliga institutionen

Amanda NielsenLinnéuniversitetet1972 stoppades den utomnordiska arbetskraftsinvandringen till Sverige efter attLandsorganisationen (LO) i en skrivelse uppmanat sina medlemsförbund att utnyttja sin maktsom remissinstans för att avslå ansökningar om arbetstillstånd. Det var således inte regeringeneller riksdagen som tog initiativ i frågan utan fackföreningsrörelsen (Johansson 2005:215).Det råder delade meningar om vilka faktorer som var avgörande för ställningstagandet.Tidigare forskning har ofta pekat på betydelsen av framväxande jämlikhetsambitioner ochviljan att garantera att även invandrare 1 inkluderades i det expanderande välfärdsprojektet (seexempelvis Öberg 1994). I linje med detta ansågs en begränsning av invandringen behövasför att se till att invandrares ställning på arbetsmarknaden, liksom tillgång till bostäder avacceptabel standard, inte skiljde sig från den övriga befolkningens. Samtidigt är det tydligt attäven andra dimensioner, såsom rädsla för integrationsproblem och en vilja att prioriteraeftersatta grupper på den inhemska arbetsmarknaden, spelade roll (se exempelvis Johansson2005). 2007 återinfördes möjligheten att arbetskraftsinvandra av en borgerligriksdagsmajoritet i samarbete med Miljöpartiet. Socialdemokraterna röstade emot förslagetoch var, liksom LO, kritiska mot centrala drag i reformen. Det man framförallt vände sig motvar att det är upp till den enskilda arbetsgivaren att göra en bedömning av behovet avarbetskraft. Till skillnad från arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden går inte längreansökningar om arbetstillstånd på remiss till de fackliga organisationerna vilket innebär attdessa helt förlorat inflytande över processen (Riksdagsprotokoll 2008/09:26).Ser vi till dessa två exempel tycks det finnas en kontinuitet i hur arbetarrörelsens bådaviktigaste grenar, det socialdemokratiska partiet och LO, motiverar sina ställningstaganden irelation till arbetskraftsinvandring. Argumenten från debatten 2007 ekar av sammatankegångar som 1972. Vid båda tillfällena är det farhågor om att arbetskraftsinvandringen1 Beteckningen invandrare är problematisk att använda såväl deskriptivt som analytiskt. Deskriptivt då detrefererar till en väldigt heterogen samling av människor vars livsvillkor och sociala position skiljer sig åt.Forskare har uppmärksammat att begreppet, trots denna heterogenitet, ofta får en ”etnisk” innebörd då den ipraktiken används för att referera till befolkningskategorier som uppfattas som etniskt och kulturellt avvikande(Borevi & Strömblad 2004:10). En del forskare har på senare år börjat använda begreppet rasifiering, ochbeteckningen rasifierade grupper, för att förstå de processer varigenom en del av gruppen invandrare, men ävenen del som inte tillhör gruppen, positioneras som underordnade i den samhälleliga hierarkin. Rasifiering syftar påde processer varigenom grupper av människor konstrueras som annorlunda och underordnade med grund iantaganden om biologiska eller kulturella olikheter. Rasifierinsbegreppet bygger ytterst på en förståelse av hurrasism fungerar som en strukturerande princip i skapandet av social ojämlikhet (se exempelvis Mulinari &Neergaard 2004:19).1

Amanda NielsenLinnéuniversitetetutgör ett hot för den svenska arbetsmarknadsmodellen som dominerar. Denna antas, i sin tur,vara en förutsättning för att viss jämlikhet på arbetsmarknaden bibehålls. Då, som nu, ärhuvudargumentet med andra ord, lite tillspetsat, att välfärdsstaten kräver reglerad invandring.Socialdemokratins restriktiva inställning till arbetskraftsinvandring går vidare hand i handmed en restriktiv hållning i relation till asylpolitik. Sedan 1980-talets slut har den svenskaasylpolitiken successivt rört sig i alltmer restriktiv riktning 2 (Johansson 2005:150) ochsocialdemokratin, i allians med Moderaterna, har varit drivande i denna utveckling (Abiri2000). Elisabeth Abiri har förklarat denna rörelse i restriktiv riktning med att det finns enföreställning bland politiker om att integrationen blir lidande om alltför många beviljasuppehållstillstånd. Bristande integration antas vidare resultera i ett minskat stöd för engenerös asylpolitik. Restriktiviteten förklaras således, paradoxalt nog, med ambitionen atthålla fast vid generositet som princip. Abiri pekar även på att omsvängningen skeddeparallellt med att arbetslösheten steg till rekordnivåer och stora nedskärningar gjordes i deoffentliga utgifterna (ibid). Även här kan man alltså se att de invandrarpolitiskamålsättningarna, och dess koppling till välfärdspolitik i stort, varit av avgörande betydelse förde migrationspolitiska ställningstagandena.Under det senaste decenniet har socialdemokraternas asylpolitiska ställningstaganden blivitalltmer ifrågasatta. Kritiken kulminerade 2005 i samband med införandet av en ny instansochprocessordning för asylärenden. En bred allians av frivilligorganisationer och religiösaförsamlingar ställde i samband med detta krav på en generell amnesti för gömda flyktingarsom fått avslag på sin ansökan om asyl i det gamla prövningssystemet (för en mer utförligredogörelse se exempelvis Tamas 2009). Förslaget fick, i ett initialt skede, brett stöd även iRiksdagen och stöddes av samtliga partier med undantag för just (s) och (m). Den politiskadebatten präglades av starka känslor och (s), och inte minst dåvarande migrationsministerBarbro Holmgren, anklagades för att driva en inhuman linje.Sammanfattningsvis kan konstateras att de ställningstaganden som LO och SAP, den svenskaarbetarrörelsens huvudsakliga aktörer, intagit i migrationspolitiska frågor under det senastedecenniet ifrågasatts allt mer. Parallellt med detta har välfärdsstaten i den politiska debatten2 Denna utveckling kan delvis kopplas samman med Sveriges medlemskap i EU och den ökade harmoniseringenav medlemsländernas migrationspolitik. Flera av de mest kritiserade aspekterna av svensk asylpolitik, såsomavvisningar enligt Dublinförordningen och tranportörsansvar, är kopplade till överenskommelser inom ramen förEU.2

Amanda NielsenLinnéuniversitetetallt oftare kommit att kopplas samman med protektionism och en önskan om att vilja bevara(relativa) privilegier. I ljuset av denna utveckling menar jag att det går att tala om ett växandedilemma för arbetarrörelsen på så sätt att legitimiteten i det nationella välfärdsprojektetalltmer undergrävs 3 . I min avhandling är jag därför intresserad av att undersöka hur dessabåda aktörer resonerar kring behovet av en restriktiv migrationspolitik.Min avhandling tar således avstamp i övertygelsen att den svenska arbetarrörelsen står infören utmaning på så sätt att legitimiteten i den nationella välfärdsstaten 4 alltmer undergrävs. Påett principiellt plan har välfärdsstatens nationella bas alltid varit problematisk då det går attifrågasätta huruvida det är försvarbart att ideal om jämlikhet bara är tillämpbara inomnationen/statens gränser. Historiskt sett finns det också ett arv av internationalism då dentidiga arbetarrörelsen förespråkade klassolidaritet över nationsgränserna. Även om införandetav socialismen i teorin förutsattas kräva internationell solidaritet och arbetarklassensgränsöverskridande samarbete kom kampen i praktiken dock snart att inriktas på att takontroll över nationella institutioner för att kunna förbättra villkoren i en nationell kontext 5 .Samtidigt var välfärdsstatens nationella grundvalar mindre problematiska då den faktiskagränsöverskridande rörligheten var obetydlig.Nationella välfärdsprojekt framstår dock som alltmer illegitima i takt med den parallellautveckling där rörligheten över gränserna ökar samtidigt som migrationspolitiken blir alltmerrestriktiv och bygger på ett aktivt utestängande av människor. Med aktivt avser jag här detfaktum att den restriktiva migrationspolitiken resulterar i att en växande skara människorhindras från att komma och leva i Sverige. Det rör sig dels om asylsökande som avvisas(alternativt aldrig ges möjligheten att ens ansöka om asyl) dels om människor som vill komma3 Detta påstående kan givetvis problematiseras. Samtidigt som en växande skara organisationer och debattörerriktar allt skarpare kritik mot den restriktiva migrationspolitiken så vinner Sverigedemokraterna, ett parti somprofilerar sig på kritik av den alltför generösa migrationspolitiken, opinionsmässiga framgångar. Det är såledestydligt att det inte råder någon konsensus i synen på svensk migrationspolitik som moraliskt ohållbar. Samtidigtmenar jag att det, givet grundläggande ideal och ideologi, finns anledning att argumentera för att restriktivitetenutgör ett dilemma för arbetarrörelsen.4 När jag skriver välfärdsstaten i relation till Sverige, och till arbetarrörelsen, refererar jag till den specifika formav välfärdsmodell som utvecklades i Sverige (ofta, i linje med Esping-Andersen, benämnd densocialdemokratiska).5 Det råder viss oenighet bland forskarna om hur man ska tolka arbetarrörelsens relation till nationen. Det råderdock samstämmighet om att ett viktigt skifte ägde rum på 1920-talet i och med att klasskampen tonades ner tillförmån för en mer nationell retorik. Detta har tolkats som ett sätt för partiet att profilera sig som ett folkpartisnarare än ett klassparti (Dahlqvist 2002).3

Amanda NielsenLinnéuniversitetetoch arbeta i hopp om att förbättra sin livssituation. Jag betonar med andra ord det aktivautestängandet eftersom det är tydigt att en mer generös migrationspolitik i det här fallet skulleresultera i att fler människor, som idag hindras från inresa och/eller uppehälle, immigrerar tillSverige. Restriktiviteten synliggör att välfärdsstatens ideal om jämlikhet inte är universellautan just nationella 6 . Problematiken aktualiseras ytterligare av att den restriktivamigrationspolitiken resulterar i att en växande skara människor, ofta benämnda ”papperslösa”,lever i det svenska samhället utan att ha tillgång till vare sig välfärd eller andra basalarättigheter. Genom sin närvaro aktualiserar de på ett mer praktiskt plan frågor om tillhörighetoch rättigheter.I min avhandling är jag intresserad av att studera internationell migration och rörlighet övergränserna som en utmaning för den svenska arbetarrörelsen. Mer specifikt är jag intresseradav att problematisera det dubbla fundament av universalism och nationalism som ärkännetecknande för den nationella välfärdsstaten både som idé och institution. Minutgångspunkt är att de exkluderande konsekvenser dessa får blir allt mer synliga i och medökningen av den gränsöverskridande rörligheten.I det följande kommer jag att kortfattat sammanfatta de viktigaste dragen i framväxten avmoderna välfärdsstater och hur dessa förhåller sig till migration. Min ambition är att vävasamman slutsatser och teoretiska perspektiv från tidigare forskning med en historiskredogörelse för den svenska välfärdsstatens framväxt och dess relation till migration. Fokusligger genomgående på att synliggöra den ambivalens som alltid präglat såväl ideal omvälfärdsstaten som dess institutionella praktik. Efter detta avsnitt följer en kortsammanfattande diskussion om forskningsläge idag där jag argumenterar för behovet av denstudie jag avser genomföra. Därefter preciserar jag avhandlingens syfte och redogör för vilkentyp av material jag kommer att ta min utgångspunkt och hur jag avser samla in detta.Avslutningsvis resonerar jag kring valet av diskursanalys som metod och teori och hur valetav metod hänger samman med avhandlingens syfte.6 En invändning mot detta påstående skulle kunna vara att välfärdsstaten alltid varit ett nationellt projekt ochaldrig varit avsett att omfatta andra än medborgare. Jag väljer dock att understryka denna kontrast eftersom jagvill betona att den nationella avgränsningen framstår som alltmer illegitim.4

Amanda NielsenLinnéuniversitetetInom välfärdsforskningen råder det oenighet om såväl hur välfärdsstaten 7 ska karakteriserasoch förstås som om hur man ska förklara dess framväxt. Förhållandet mellan välfärdsstatenoch kapitalismen är en central tvistefråga där det går att dra en grov skiljelinje mellan de sombetraktar välfärdstaten som oförenlig med kapitalism och de som tvärtom ser denna som enmöjlig, alternativt nödvändig, komponent i den utvecklade kapitalismen (Pierson 2006:10).Det finns vidare en rad olika konkurrerande teorier om hur dagens välfärdsstater växt framoch här återfinns den stora källan till oenighet i synen på i vilken mån välfärdsstatensframväxt bäst förklaras av historiska processer 8 eller politiska aktörers mobilisering (ibid:15-16). Forskare som är intresserade av att identifiera olika typer av välfärdsstater, samt förklaradessa skillnader, tenderar att betona betydelsen av politiska aktörer samtidigt som de delaruppfattningen att en rad samhälleliga processer utgjort en nödvändig förutsättning förframväxten av dessa. Den kanske mest välkända klassificeringen av välfärdsstater har gjortsav Gösta Esping-Andersen som med sin indelning i tre s.k. välfärdsregimer (den liberala,konservativa och socialdemokratiska) försöker fånga betydelsen av olika välfärdsstatersinstitutionella utformning. Hans argument är att välfärdens organisering får konsekvenserbl.a. i form av varierande grad av stigmatisering respektive de-kommodifiering men även omman ser till kapaciteten att utjämna socio-ekonomiska skillnader (Esping-Andersen1990:passim) 9 .Esping-Andersen klassificerar i sin typologi Sverige som tillhörande den s.k.socialdemokratiska välfärdsregimen. Dessa karakteriseras bl.a. av sina generellavälfärdsprogram med generösa ersättningsnivåer (Esping-Andersen 1990:26-27). Ytterligareett kännetecken för den svenska modellen har varit betoningen på samordning mellanekonomisk politik och socialpolitik. Denna keynesianskt influerade politik har kännetecknats7 Esping-Andersen pekar på att den mest grundläggande förståelsen av välfärdsstat är en stat som tar ansvar föratt garantera alla medborgare basal välfärd. Han är dock kritisk till detta sätt att förstå välfärdsstaten eftersom detenligt hans mening missar centrala aspekter såsom huruvida effekterna av statens välfärdspolitiska åtgärder äremancipatoriska och vilket förhållande de står till den rådande samhällsordningen (Esping-Andersen 1990:18-19).8 Dessa forskare understryker interaktionen mellan industrialismen, och de förändringar denna förde med sig iform av bl.a. urbanisering och skapandet av en arbetarklass, och införandet av demokratiska rättigheter somomfattande en allt större del av befolkningen (Pierson 2006:15-16).9 Esping-Andersens typologi kan sägas ha utgjort en form av startskott för denna gren av välfärdsforskningen.Hans klassificering har utsatts för en hel del kritik och andra forskare har introducerat omarbetningar elleralternativ till denna. Jag väljer dock att återge just Esping-Andersens typologi eftersom den, trots kritik, haft enenorm genomslagskraft.5

Amanda NielsenLinnéuniversitetetav att traditionella socialpolitiska program kompletterats med exempelvis budgetpolitik ochaktiv arbetsmarknadspolitik (Pierson 2006:126). I relation till Esping-Andersens teoretiskaramverk bör också betonas att den svenska modellen kännetecknats av en hög grad av dekommodifieringvilket innebär att medborgare åtnjutit en viss befrielse från tvånget att säljasin arbetskraft för att överleva (Esping-Andersen & Korpi i Erikson et al 1987:53). Det råderdelade meningar i forskarsamhället om huruvida den svenska modellen har behållit sinagrundläggande drag eller genomgått sådana förändringar att den förlorat några av sinaviktigaste karakteristika 10 . En skiljelinje kan här ses mellan de som menar att densocialdemokratiska synen på välfärd triumferat på ett sådant sätt att den idag uppnått enhegemonisk ställning i det svenska politiska samtalet (jfr Rothstein 2010) och de som menaratt centrala aspekter av modellen övergivits (jfr Schierup et al. 2006:204-206). De senarepekar på att full sysselsättning, som var ett fundament i den svenska modellen, sedan 1990-talet övergivits till förmån för inflationsbekämpning som övergripande princip. Ofta lyftsockså framväxten av en mer avreglerad arbetsmarknad och den med den medföljandeökningen av osäkra och tidsbegränsade anställningar fram. Dessa förändringar framhålls somcentrala just eftersom de urholkar principen om de-kommodifiering och således också detsociala medborgarskapet.Medborgarskapsbegreppet är centralt i relation till diskussioner om välfärd då de socialarättigheter som förverkligas genom välfärdstaten av många betraktas som en integrerad del avdet moderna medborgarskapet. Framväxten av välfärdsstaten är vidare svår att separera frånbyggandet av de moderna nationalstaterna. Michael Bommes och Andrew Geddes har pekatpå att nationalstatens suveränitet var, och fortsätter vara, baserad på att medborgare utlovarlojalitet i utbyte mot att staten tillhandahåller välfärd. Det moderna medborgarskapetrepresenterar, argumenterar de båda författarna, institutionaliseringen av sociala förväntningarpå att staten ska ansvara för dess medborgares inkludering i samhället och den nationellagemenskapen. Bommes och Geddes pekar således på att underliggande konceptuella ramenför välfärdsstaten var den nationella gemenskapen (Bommes & Geddes 2000:1). Sambandetmellan nation och medborgarskap understryks också av Christopher Pierson som pekar på att10 Inställningen i denna fråga hänger samman med hur snävt man avgränsar den svenska modellen; d.v.s. iförlängningen vad man definierar som centrala drag i den svenska modellen6

Amanda NielsenLinnéuniversitetetvälfärdsstater alltid varit nationella institutioner som baserats på tanken om nationelltmedborgarskap (Pierson 2006:82) 11 .De moderna välfärdsstaterna växte således fram i territoriellt avskärmade rum och de utökadesociala rättigheter som var förbundna med dess expansion var initialt kopplade tillmedborgarskap. På så sätt fungerade nationalitet i praktiken som ett av välfärdsstatensfundament. Successivt kom dock de framväxande välfärdstaterna att, i varierande grad,inkludera också invandrare. Magnus Ryner har argumenterat för att efterkrigstidens nationellavälfärdsstater, trots att de aldrig var tänkta att omfatta invandrare, successivt kom attinkludera dessa i sina välfärdspolitiska åtaganden. Han förklarar detta med att denallmängiltighet som är kännetecknande för välfärdsstatens institutioner gör det svårt attdiskriminera mellan grupper (Ryner i Bommes & Geddes 2000:51). Tomas Hammar haranvänt termen denizens som en beteckning på de permanent bosatta invånare som saknarmedborgarskap men som, bortsett från fulla politiska rättigheter, är garanterade i stort settsamma uppsättning rättigheter som medborgare (Hammar 1990).Migration har formulerats som ett hot mot välfärdsstaten på flera olika plan. Det vanligasteargumentet är att obegränsad migration skulle undergräva välfärdsstaten eftersom kostnadernaskulle bli oöverskådliga. Detta argument är problematiskt då det förutsätter att migranterkommer att utgöra en ekonomisk belastning för staten vilket det inte finns entydiga beläggför. Migration kan tvärtom bidra positivt till statens intäkter vilket bl.a. beror på att migrantertenderar att vara yngre vilket innebär att de belastar kostsamma välfärdsprogram somsjukvård och pensioner i lägre utsträckning. Utöver detta bidrar de till att öka inkomsterna istatskassan genom att betala skatt (Pierson 2006:90-91). I diskussioner om migration och dessekonomiska konsekvenser är det viktigt att komma ihåg att utfallet är beroende av i vilkenmån invandrare har möjlighet att försörja sig genom lönearbete, vilket ger den typ av positivautfall som skisserats ovan, alternativt blir beroende av välfärdsprogram för sin försörjning,vilket innebär ökade kostnader.11 Den nära kopplingen mellan välfärd och nation blir synlig också om man ser till T. H. Marshalls tongivandeteori om utvecklingen av ett modern medborgarskap. Marshall förstod det successiva införandet av socialarättigheter som ett medel i skapandet av social integration. I enlighet med detta synsätt innebar införandet avsociala rättigheter att alla klasser införlivades i den nationella gemenskapen (Banting i Bommes & Geddes2000:15).7

Amanda NielsenLinnéuniversitetetYtterligare ett vanligt förekommande argument är att migration utgör ett hot motvälfärdsstaten på så sätt att den resulterar i en betydligt mer heterogen befolkningsstruktur.Denna typ av argumentation bygger på övertygelsen att välfärdsstaten är baserad på en formav nationell konsensus där ömsesidig identifikation är nödvändig (Pierson 2006:90).Välfärdsstaten förutsätter enligt ett sådant synsätt en kulturell homogenitet för attbefolkningen ska känna den samhörighet som i sin tur krävs för att de ska vara beredda attstödja välfärdsstaten. Will Kymlicka och Keith G. Banting diskuterar denna oro som ett”progressivitetens dilemma” vars huvudsakliga innebörd är att det krävs en avvägning mellanå ena sidan ekonomisk omfördelning och å andra sidan generös migrationspolitik 12 . Dettadilemma är enligt dem särskilt aktuellt för socialdemokrater och har resulterat i att dessa imånga fall börjat driva en mer restriktiv migrationspolitik. Samtidigt konstaterar de bådaforskarna att det är svårt att finna empiriskt stöd för påståendet att migration, och medföljandeheterogenitet, underminerar välfärdsstaten (Banting & Kymlicka 2006).Tolkningar av invandrares situation i relation till den svenska välfärdsstaten går isär. Oftaframhålls välfärdsstatens inkluderande effekter och då hänvisas inte minst till det faktum attinvandrare tidigt garanterades samma sociala rättigheter som medborgare. För att kvalificerasig för välfärd krävs permanent uppehållstillstånd men i övrigt görs inga distinktioner (jfr.Borevi 2002:20-21). Enligt Karin Borevi etablerades det så tidigt som 1950-talet en principom jämlikhet mellan invandrare och infödda på arbetsmarknaden. Hon förklarar detta med detstarka fackliga inflytandet över arbetskraftsinvandringen och det faktum att frågan omarbetstillstånd gick på remiss till de fackliga organisationerna. Dessa, i sin tur, beviljadeendast dessa under förutsättning att löne- och arbetsvillkor motsvarade svenska förhållanden(Borevi 2002:79).Denna bild har dock problematiserats av forskare som lyft fram den underordnade positionsom många invandrare kom att inta på den svenska arbetsmarknaden. Anders Neergaard pekarpå att situationen för efterkrigstidens arbetskraftsinvandrare i ett komparativt perspektiv varrelativt god. Detta förklaras med utgångspunkt i den prioritet som gavs politik för fullsysselsättning i kombination med minskande klassklyftor generellt sett. Även den svenska12 Kymlicka och Banting inkluderar även mångkulturalism i sin diskussion men jag har pga. utrymmesskäl valtatt inte återge denna här.8

Amanda NielsenLinnéuniversitetetinvandrarpolitiken, och dess fokus på mångkulturalism, ses som betydelsefull. Samtidigtbetonar han att invandrarna var sysselsatta inom branscher mer sämre arbetsvillkor och tillsämre löner än den inhemska arbetskraften. Neergaard använder begreppet underordnadinkludering för att fånga den denna ambivalens hos efterkrigstidens välfärdsstat (Neergaard iNeergaard 2009:206). Han understryker vidare vikten av att se till de sammantagna effekternaav olika regimer 13 . En regim som ger prioritet till full sysselsättning resulterar sannolikt,argumenterar han, i underordnad inkludering medan en regim som tillåter arbetslöshettenderar att resultera i underordnad exkludering (ibid:209). I likhet med Borevi pekarNeergaard således på att det fanns en facklig och politisk ambition att skapa lika villkor förden invandrade arbetskraften. Neergaards diskussion synliggör dock behovet av att också sehur dessa ambitioner endast i begränsad mån fick genomslag i praktiken. I mötet med enarbetsmarknad som på ett övergripande plan är strukturerat i enlighet med föreställningar ometnicitet gör fackliga ambitioner endast begränsad skillnad.Även de mångkulturella målsättningarna brukar föras fram som ett argument för att densvenska invandrarpolitiken haft en tydlig inkluderande ambition. Den svenskainvandrarpolitiken formulerades under 1960-talet i spåren av omfattandearbetskraftsinvandring. 1968 etablerades jämlikhet som principiell hållning gentemotinvandrare i det svenska samhället efter ett beslut i Riksdagen (Borevi 2002:83). Några årsenare, 1974, utökades ”jämlikhet” med ”valfrihet” och ”samverkan” som övergripandemålsättningar för den svenska invandrarpolitiken. I och med detta utökades ambitionen frånatt omfatta socio-ekonomisk jämlikhet till att också inbegripa kulturell jämlikhet (ibid:89-90).Successivt växte det dock fram en kritik mot mångkulturalismen som ansågs bygga på enstatisk och homogeniserande syn på kultur. Vidare lyfte kritiker fram en tendens tillstereotypisering och till att reducera strukturellt grundade ojämlikheter till kulturellt grundadeskillnader (Schierup & Ålund 2009).Banting har pekat på att viljan att begränsa välfärdens omfattning kan ta sig två olika uttryck;å ena sidan restriktioner i tillgång till välfärd för invandrare och å andra sidan restriktivmigrationspolitik. Han menar att det är den senare som kommit att dominera i de flesta länder13 Han diskuterar framförallt tre sådana; klass (traditionellt benämnt välfärdsregimer), genus och migration(Neergaard i Neergaard 2009:204-05).9

Amanda NielsenLinnéuniversitetet(Banting i Bommes & Geddes 2000:23). Detta stämmer särskilt väl in på det svenska fallet.Tidigare forskning har ofta framhållit den starka kopplingen mellan välfärdspolitiskaambitioner och regleringen av invandringen; inte minst i relation till arbetskraftsinvandringenmen i viss mån också i relation till asylmottagning. Nils Öberg har sammanfattat detta som attden svenska migrationspolitiska strategin från slutet av 1960-talet kan ”karakteriseras somrestriktiv när det gäller invandringspolitiken och jämlik ifråga om invandrarpolitik” (Öberg1994:60).Zoran Slavni har argumenterat för att fackföreningsrörelsens stopp avarbetskraftsinvandringen kan förstås med utgångspunkt i att den svenska politiken inom dettaområde alltmer kom att präglas av motsägelser. Enligt Slavni var det en växande insikt omatt de utländska arbetarna kommit för att stanna, tvärs emot alla förväntningar, i kombinationmed den ojämlika status de tilldelades i Sverige som var avgörande. Han menar att kontrastenmellan marginaliseringen av invandrare och de inkluderande principer som omfattade demsom uppfattades som medlemmar i den svenska nationen därmed blev alltmer ohållbara. Dettauppfattades i sin tur som problematiskt med tanke på den profil Sverige höll på att skapa påden internationella arenan. (Slavni i Neergaard 2009:101-02). Liknande slutsatser har dragitsäven av andra forskare och den dominerande tolkningen är också att det är viljan att garanterajämlika förhållanden mellan den inhemska arbetskraften och invandrare som drivit densvenska migrationspolitiken i restriktiv riktning (se exempelvis Schierup et al. 2006).Forskare har lyft fram den inbyggda spänningen mellan å ena sidan den prioritet som gesvälfärd och full sysselsättning (förverkligad inom ramen för den nationella välfärdsstaten) ochå andra sidan deklarerad universalism och globalt ansvar. Denna konflikt får ett konkretuttryck i spänningen mellan integrations- och migrationspolitik där det uppstår svårigheter attförena välfärdsstatens ideal om universell rättvisa med ambitiös internationell solidaritet.Detta problem är enligt en del bedömare mest akut för arbetarrörelsen då denna formulerat enidentitet som kombinerar dessa båda värden (Schierup et al. 2006:217-19).I redogörelser över den svenska migrationspolitiken framhålls således ofta grunden tillrestriktiviteten som liggandes i ambitiösa jämlikhetsmål. Samtidigt finns det forskare sombetonar att en ensidig fokus på välfärdspolitiska ambitioner tenderar att osynliggöra att ävenandra aspekter varit betydelsefulla i relation till migrationspolitiska avvägningar. Det ärvälkänt att diskussionen om reglerad invandring under mellankrigstiden präglades av10

Amanda NielsenLinnéuniversitetetrasbiologiska och antisemitiska uttryck (Öberg 34) 14 . Mindre etablerad är uppfattningen att”etniska” aspekter är diskursivt närvarande även under efterkrigstiden. En av de som lyft framjust dessa aspekter är dock Christina Johansson som i sin avhandling pekar på att det ärinvandringen från länder som uppfattas som språkligt, religiöst och kulturellt avvikande sombetraktas som problematisk. Det är således specifika grupper av migranter som diskursivtkonstruerats som mer svårintegrerade och etniskt avvikande (Johansson 2005:229;242).Johansson understryker vidare att det finns en inbyggd ambivalens i de invandrarpolitiskamålen och vänder sig mot uppfattningen att dessa med nödvändighet är ett uttryck för enprogressiv invandrarpolitisk ambition. Hon argumenterar för att målen samtidigt haftexkluderande effekter då de använts för att rättfärdiga utestängningen av migranter (ibid:238).En slutsats som kan dras utifrån tidigare forskning om välfärdsstaten är vikten av attuppmärksamma dess ambivalens. De första välfärdspolitiska åtgärderna initierades avkonservativa krafter i ett försök att dämpa de akuta problem som uppstod i under den tidigaindustrialismen (se exempelvis Esping-Andersen 1990:41). Även idag har välfärdsstaten påmånga sätt en kluven betydelse i relation till det kapitalistiska systemet på så sätt att den på enoch samma gång motverkar och förstärker reproduktionen av klass. Marxistisk ochfeministisk forskning har understrukit att välfärdsstaten är en del i en ”racially structured andpatriarchal capitalism” (Williams 1989:149). Detta synliggör behovet av att problematiseravälfärdsstaten som emancipatoriskt projekt och förhålla sig till det sätt som denna byggtvidare på och förstärkt befintliga föreställningar om Familj och Nation. Dessa föreställningarhar bl.a. implikationer för synen på kvinnors roll i samhället (och kvinnors roll i arbetslivet isynnerhet). De har också betydelse för hur gränser dras mellan kollektiv som ansesberättigade att ta del av den gemensamma välfärden och kollektiv som inte anses ha legitimaanspråk. Samtidigt har välfärdsstaten tveklöst öppnat upp staten för underordnade grupper ochderas krav på ökad trygghet (jfr. Ryner i Bommes & Geddes 2000:56). Jag menar att denmotsägelsefulla bild jag tecknar av den svenska välfärdsstaten i det här avsnittet måste förståsi relation till det faktum att välfärdstaten som idé och institution präglas av motstridigaintressen.14 Socialstyrelsen argumenterade exempelvis under 1920-talet för en mer restriktiv invandringspolitik medhänvisning till vikten av att bevara det svenska folkets homogenitet avseende ras, språk och religion (Öberg:39).11

Amanda NielsenLinnéuniversitetetDet har under det senaste decenniet publicerats flera avhandlingar som analyserar olikaaspekter av svensk migrations- och integrationspolitik 15 . Två relativt aktuella exempel är debåda statsvetarna Carl Dahlström och Karin Borevi som under 2000-talet har disputerat påavhandlingar om svensk invandrarpolitik. Dahlströms studie är en analys av diskrepansenmellan retorik och praktik i svensk invandrarpolitik 16 . Avhandlingen är ett försök att förklaradenna diskrepans med hjälp av institutionell teoribildning och i viss mån kan man säga attDahlström använder invandrarpolitiken som empiri i en teoriutvecklande ansats. Karin Borevitar sin utgångspunkt i det hon benämnet ”välfärdsstatens integrativa logik” 17 och analyserar(välfärds)statens avvägningar i det mångkulturella samhället. Borevis analys tar avstamp i treidealtypiska spänningar (individ-kollektiv, etnos-demos samt allmänna-riktade åtgärder) ochundersöker hur utredare och beslutsfattare förhållit sig till dessa spänningar i relation tillsvensk invandrarpolitik. De frågeställningar jag är intresserad av analyseras dock endast ibegränsad omfattning i dessa båda avhandlingar även om de ofrånkomligen berörproblematiken på ett mer övergripande plan.Nils Öbergs avhandling från 1994 är enligt min mening, trots sin relativa ålder, ett viktigtbidrag. Öberg har en ansats liknande min på så sätt att han tar sin utgångspunkt imigrationspolitik som ett moraliskt dilemma. Han argumenterar för att migrationspolitikytterst handlar om en avvägning mellan å ena sidan en generös invandringspolitik och å andrasidan strävan efter jämlikhet inom ramen för invandrarpolitiken (Öberg 1994:passim).Avhandlingens bidrag består i att relatera migrationspolitik till två politisk-filosofiskaströmningar för att kontrastera olika synsätt på graden av ansvar för medmänniskor och hurdenna (eventuellt) skiftar med avstånd. Sedan avhandlingen skrevs har svenskmigrationspolitik genomgått en rad förändringar. Samtidigt är Öbergs historiska genomgångliksom hans principiella filosofiska resonemang om statliga överväganden fortfarandeaktuella. Även Christina Johanssons avhandling från 2005 utgår i viss mån från premisser15 Under de senaste decennierna har det skett förändringar i begreppsanvändning. Traditionellt har det i Sverigegjorts en åtskillnad mellan å ena sidan invandringspolitik (som handlar om gränspolitik) och å andra sidaninvandrarpolitik (som handlar om statens förhållningssätt till invandrare). Beteckningen invandrarpolitik har idagersatts med integrationspolitik.16 En diskrepans som Dahlström förklarar med att retorik och praktik drivs av två olika logiker, moraliskförsvarbarhet respektive effektivitet, och således förhåller sig (på olika sätt) till olika former av kritik (Dahlström2004:passim).17 Borevi tar avstamp i Marshall och den syn på välfärdsstaten som integrationsprojekt han förespråkade. Honpekar här på betydelsen av sociala rättigheter för skapandet av en (nationell) gemenskap (Borevi 2002:11-12).12

Amanda NielsenLinnéuniversitetetliknande mina. I sin studie är hon är intresserad av att undersöka den migrationspolitiskadiskursens koppling till nationalstatliga diskurser. Hennes ambition är att bryta det honuppfattar som en ensidig fokusering på realpolitiska överväganden och istället lyfta fram attdet finns ”en relation inte bara mellan stat och migrationspolitik, utan också mellannationalstat och migrationspolitik” (Johansson 2005:244). Johanssons studie är intressant dåhon problematiserar aktörernas egna utsagor och på så vis synliggör motsägelsefulla inslag idessa.Det saknas således inte forskning om huvuddragen i svensk migrations- ochintegrationspolitik. Min avsikt är därför inte heller att genomföra ytterligare en kartläggningoch problematisering av framväxten av de olika politikområdena då det redan idag finnsutmärkta redogörelser över detta. Min övergripande ambition är istället att skapa en dialogmellan välfärds- och migrationsforskning som är två forskningsfält som, trots vissöverlappning, i stort sett utvecklats separat.Jag anser att det är angeläget och aktuellt att försöka koppla samman de politiska diskussionersom förs i relation till å ena sidan migration och å andra sidan i relation till välfärdspolitik dåpolitiken inom de båda områdena formuleras parallellt med varandra. Min utgångspunkt ärsåledes att det inte är möjligt att förstå framväxten av ett etnifierat ”utanförskap” utan att tahänsyn till de omprioriteringar och nedskärningar som gjorts i välfärdssystemen. Samtidigt ärdet inte heller möjligt att förstå den ökade restriktiviteten i migrationspolitiken utan att tahänsyn till etnifierad ojämlikhet och föreställningar om misslyckad integration. Det är närinvandrare, eller snarare specifika grupper av invandrare, uppfattas som en belastning på devälfärdspolitiska programmen som krav på ökad restriktivitet reses. Samtidigt måsteinstitutionella förändringar i relation till arbetsmarknad och välfärdsprogram tas i beaktningom man vill förstå den ”misslyckade” integrationen.En rad forskare har argumenterat för att det går att identifiera förskjutningar på diskursiv nivåi hur social ojämlikhet konceptualiseras och förklaras i det politiska samtalet. Dessa pekar påen tendens att social ojämlikhet dels individualiseras dels kulturaliseras. Ruth Levitas tillhörde som analyserat den första tendensen. Hon har, i en brittisk kontext, problematiseratanvändningen av begreppet social inkludering och pekat på det faktum att detta kan förstås pååtminstone tre olika sätt. Levitas menar att begreppet ursprungligen användes inom ramen fören kritisk förståelse av social ojämlikhet. Social exkludering (motsatsen till inkludering)13

Amanda NielsenLinnéuniversitetetkopplades samman med fattigdom och bredare mönster av social ojämlikhet och lösningarsom fördes fram inbegrep någon form av omfördelning av resurser. Under 1990-talet komdock denna förståelse, enligt Levitas, att kompletteras med två konkurrerande diskursivarepresentationer. Den första av dessa begreppsliggör social inkludering som integrering isamhället med särskild betoning på integrering till lönearbete. Denna diskurs är enligt Levitasytterst problematisk då den osynliggör arbetsförhållanden och fortsatt utsatthet i arbetslivet.Den andra konkurrerande diskursen förstår exkludering i moraliska termer. Social inkluderingantas här hänga samman med att de exkluderade inlemmas till den samhälleliga gemenskapengenom att tillgodogöra sig dennas värderingar och moral (Levitas 2004). De senare bådadiskurserna har, vilket bl.a. Magnus Dahlstedt visat, fått ett visst fäste i den svenska debattenunder de senaste två decennierna. Ett exempel på detta är begreppet ”utanförskap” som underde senaste åren etablerats som en metafor i det politiska samtalet för arbetslöshet ochbidragsberoende och är starkt kopplat till den typ av förståelse av social exkludering somLevitas är kritisk till (Dahlstedt 2009).Individualisering innebär en förskjutning bort från en strukturell förståelse av socialojämlikhet. Fokus skiftar från breda omfördelande åtgärder till att inkludera individer i densamhälleliga gemenskapen genom lönearbete och förändrad moral. Kulturalisering uppvisaren del likheter med individualisering på så sätt att den utgör en förståelse av sociala problemdär fokus flyttas från en strukturell förståelse. Till skillnad från individualisering byggerkulturalisering dock på att problem uttryckligen kopplas samman med en föreställd etniskgrupptillhörighet.Aleksandra Ålund är en av de som pekat på en kulturalisering, i form av ”kulturrelateratbeslöjande av ojämlikhet och diskriminering”, av sociala problem som drabbar invandrare.Med detta avser hon en situation där fenomen som segregering och diskriminering förklarasmed hänvisning till stereotypa förståelser av invandrares ”avvikande” kultur. En konsekvensav denna kulturalisering är enligt henne att social ojämlikhet omformuleras till en fråga omkulturella anpassningsproblem och att fokus riktas mot de som avviker. Enligt Ålund ärkulturalisering av sociala problem sålunda kopplad till en essentialistik förståelse av kultursom något givet och oföränderligt. Denna förståelse resulterar i en problematiskkategorisering av människor utifrån tillskriven kulturell tillhörighet. Ålund betonar detkomplexa samspelet mellan social struktur och kultur och varnar för faran i att bortse frånbetydelsen av sociala strukturer i skapandet av ojämlikhet (Ålund i Meeuwisse & Swärd14

Amanda NielsenLinnéuniversitetet2002). Ovan beskrivna tendenser aktualiserar behovet av att undersöka hur förståelsen avvilka mekanismer som kan förklara sociala skillnader ser ut. I linje med tidigare resonemangvill jag betona att dessa är av central betydelse för att förstå ställningstaganden imigrationspolitiska frågor.De är inte minst viktiga eftersom jag har en övergripande ambition om att problematiserauppfattningen att välfärdsstater förutsätter en restriktiv migrationspolitik. Detta är ett centraltantagande i politisk debatt och accepteras ofta som ett faktum också inom välfärds- ochmigrationsforskning. Det finns en tendens bland såväl forskare som politiska debattörer attförutsätta att migration utgör en form av hot mot välfärdsstaten. Grovt sett kan man här skiljamellan hot som formuleras i ekonomiska och kulturella termer. De förra diskuterar hurstatsfinanserna påverkas av migration genom att väga eventuella vinster ellerkostnadsökningar mot varandra. De senare lägger istället tonvikten på de (eventuella)konsekvenser ökad kulturell heterogenitet får för stödet för en generell välfärdspolitik. Oftapräglas denna senare typ av studier av en statisk syn på kultur och kulturella identiteter därmigration inte sällan förstås som en implicit utmaning av ”svenska normer och värderingar”.Denna typ av frågeställningar har diskuterats alltmer intensivt under det senaste decenniet itakt med att föreställningar om bristande integration lyfts upp på den politiska agendan. Mittval att fokusera på diskursiva ramverk och föreställningar är grundat i att detta öppnar uppjust för möjligheten att synliggöra och problematisera underliggande antaganden idiskussionen om välfärd och migration.Det övergripande syftet med min avhandling är att studera ökad gränsöverskridande rörlighetsom en utmaning för den nationella välfärdsstaten. I detta sammanhang är det viktigt att skiljamellan utmaningar för välfärdsstaten som faktiskt existerande institution och utmaningar förideal om densamma 18 . Det kan vara svårt att dra en klar skiljelinje mellan dessa båda typer avutmaningar då det är troligt att ideal påverkas av föreställningar om institutionella möjligheteroch begränsningar. I min studie kommer jag att inkludera båda aspekterna men fokus kommeratt ligga på ideal om välfärdsstaten. Eftersom jag har för avsikt att analysera de diskursiva18 Jag vill poängtera att när jag talar om migration som en utmaning så avser jag inte utmaning i betydelsen hot.Min utgångspunkt är snarare att migrationen utgör en utmaning på så sätt att den synliggör välfärdsstatensnationella avgränsning.15

Amanda NielsenLinnéuniversitetetramverk som omgärdar föreställningar om välfärdsstaten kommer dock även uppfattningarom hur dagens institutioner fungerar och vilka begränsningar dessa har att lyftas fram. Mininställning är att aktörernas ställningstaganden utformas i dialog mellan just ideal ochföreställningar om det handlingsutrymme som erbjuds av befintliga institutioner. Därmed blirvälfärdsstaten som institution i viss mån relevant även för min studie. Samtidigt kommer mittfokus att ligga på ideal och, mer specifikt, på hur utvalda politiska aktörer resonerar kringdessa ideal. Min inställning är dock att dessa ideal har betydelse också på ett praktiskt plan dåde har implikationer för det praktiska utformandet av policy och därmed också iförlängningen för förändringar på institutionell nivå.Den problematik jag skisserar kan, i viss mån, iakttas i olika typer av välfärdsregimer och förpolitiska aktörer som förhåller sig till välfärd på olika sätt. Problematiken ställs dock, vill jaghävda, på sin spets i den typ av universella välfärdsregimer som den svenska modellen räknastill och för de politiska aktörer som försvarar denna modell. Detta beror på att normer omjämlikhet som utgör ett bärande fundament i denna modell. Jag har därför valt att närma migfrågan genom att studera hur arbetarrörelsens största partipolitiska och fackliga grenar 19 , dvs.SAP och LO, förhåller sig till migrationen som en utmaning för den nationella välfärdsstaten.Jag har valt just dessa aktörer eftersom de utgör de drivande krafterna bakom den svenskavälfärdsmodellen. Vidare har båda dessa aktörer fått utstå en växande kritik för att inta enrestriktiv hållning i migrationspolitiska frågor och anklagats för att förespråka en form avvälfärdsnationalism. Jag menar därför att frågor om legitimiteten i ett nationelltvälfärdsprojekt och räckvidden på ideal om jämlikhet och rättvisa bör framstå som mestutpräglade för dessa båda aktörer.Syftet med studien är att analysera föreställningar om välfärd och välfärdsstat i relation tillmigration hos den svenska arbetarrörelsen. Jag vill studera och problematisera underliggandeantaganden om hur välfärden bör organiseras och vilken räckvidd den bör ha. Mitt intressekretsar i synnerhet kring arbetarrörelsens föreställning om behovet av en reglerad invandringoch jag vill därför kartlägga hur aktörerna resonerar kring behovet av reglerad invandring ochhur de kopplar detta behov till välfärd. Eftersom ambitioner att skapa jämlikhet i en svenskkontext är nära kopplade inte bara till migrationspolitik utan även till integrationspolitik19 Jag är medveten om att det finns viktiga skillnader mellan dessa båda rörelser då partipolitiskt och fackligastrategier skiljer sig från varandra och då de kollektiv man appellerar till och representerar delvis skiljer sig åt.Detta faktum kommer givetvis att uppmärksammas och problematiseras ytterligare när jag går vidare medprojektet.16

Amanda NielsenLinnéuniversitetetkommer även föreställningar om integration att undersökas. Invandrar-, och senareintegrationspolitiken, är den sammanfattande beteckningen på den politik som ytterst syftartill att garantera jämlikhet för invandrare. Därmed blir den intressant om man vill förståarbetarrörelsens inställning till migration. Jag menar vidare att inställningen till migrationmåste förstås i relation till synen på vad som utgör social ojämlikhet och hur den uppstår. Detblir därför också relevant att studera arbetarrörelsens syn på social ojämlikhet så som denformuleras i dokument och diskussioner.Mitt primärmaterial kommer att vara av två olika typer och samlas in under två olika faser.Det huvudsakliga materialet kommer att samlas in i den första fasen och utgöras av olikatyper av texter som producerats av de utvalda politiska aktörerna. Det rör sig dels omutåtriktat material, exempelvis policydokument och remisser, dels om material som på olikasätt avspeglar den interna debatten. Till den senare typen hör exempelvis kongressprotokolloch debattinlägg i internpress. Initialt är jag intresserade av text som explicit behandlar frågorom migration i relation till välfärdsstaten. Jag förutsätter dock att det också kommer att bliaktuellt att analysera även texter som inte explicit anknyter till migration. En anledning tilldetta skulle vara behovet att relatera de ställningstaganden som utgör det primära källan tillintresse för mig med bredare politiska positioner. Eftersom jag inte genomfört någon förstudiehar jag svårt att i nuläget ange en exakt avgränsning av vilken typ av texter som kommer attbli aktuella. Detta hänger i hög grad samman med hur mycket texter jag kan hitta inom varoch en av de kategorier som angetts ovan.I en andra fas av undersökningen hoppas jag kunna genomföra intervjuer med företrädare påolika positioner inom de utvalda rörelserna. Intervjuerna är tänkta att äga rum på ett stadium iavhandlingsprocessen där jag hunnit bli förtrogen med den typ av textmaterial som beskrivitsovan och har en relativt god bild av hur ställningstaganden och antaganden inom rörelsernaser ut. Tanken är att intervjumaterialet ska användas som ett komplement tilldokumentstudierna på så sätt att de är tänkta att ytterligare belysa konflikt- och skiljelinjer.Vidare är min förhoppning att intervjuer ska ge en mer fullständig belysning av hur man inomrörelserna resonerar kring problematiken och hur man ser på sina ställningstaganden i ljusetav den kritik som förts fram i den samhälleliga debatten.17

Amanda NielsenLinnéuniversitetetMin intention är att analysera samtida föreställningar om migration och välfärdsstat hos densvenska arbetarrörelsen. Jag har således inte planerat att göra en longitudinell studie av hurarbetarrörelsens syn på migration förändrats genom decennierna. Fokus ligger på attundersöka hur aktörerna resonerar kring hur jämlikhet och rättvisa kan förstås och uppnås isamtiden i en värld karakteriserad av ökad gränsöverskridande rörlighet. Min ambition ärsåledes att identifiera aktörernas föreställningar och de antaganden som bär upp dessa så somde formuleras i aktuella politiska program och debatter. Jag menar dock att ett sådant fokusinte utesluter möjligheten att grovt skissera hur inställningen i frågan förändrats över tid. Jagförutsätter tvärtom att en sådan tillbakablick kommer att bli högst relevant om jag villidentifiera och förstå motsägelser i samtida ställningstaganden.Jag har hittills inte formulerat en klar tidsmässig avgränsning för studien. Jag menar att denproblematik som intresserar mig aktualiserats under de senaste två decennierna i takt medökade migrationsströmmar. Avgränsningen försvåras av att jag har ambitionen att anlägga ettbrett perspektiv på migration och diskutera både asyl- och arbetskraftsinvandring och detdelvis går att identifiera olika brytpunkter i relation till dessa. Om man ser till asylpolitik gårdet att argumentera för att det sker ett viktigt skifte under det sena 1980-talet då den svenskapolitiken rör sig i en tydligt restriktiv riktning. En mer neutral brytpunkt som påverkar bådaaspekter av migration är det svenska medlemskapet i EU 1995. Jag lutar åt att denna händelseskulle kunna utgöra startpunkten för den tidsmässiga avgränsningen av min studie. Samtidigtvill jag hålla öppet för att detta ställningstagande kan komma att revideras efter att jag blivitmer förtrogen med materialet.I introduktioner till diskursanalys som samhällsvetenskaplig metod påtalas ofta att denna påen och samma gång kan betraktas som en teori och en metod (se exempelvis WintherJörgensen & Phillips 2000). Detta påstående stämmer väl in på den ansats jag valt för minstudie. Jag förstår mitt diskursanalytiska ramverk som ett sätt att förstå hur politik skapasinom ramen för diskurser och hur dessa på en och samma gång begränsar och möjliggörhandling. En av ambitionerna med min studie är också att utforska sambandet mellan aktörersföreställningar och ställningstaganden och diskurs.18

Amanda NielsenLinnéuniversitetetDiskursanalys är ett samlingsbegrepp för en rad olika textanalytiska ansatser som förenas i ensocialkonstruktivistisk förståelse av språkets centrala roll i att strukturera identitet ochhandling. De olika ansatserna skiljer sig åt vad gäller mer precisa definitioner av diskurs menförenas i utgångspunkten att vår förståelse av ”verkligheten” inte på ett neutralt sätt avspeglardenna. Istället betonar man språkets centrala roll i skapandet och förändringen av identiteteroch sociala relationer. En viktig källa till oenighet ligger i uppfattningen om diskursernas”räckvidd” och huruvida man anser att diskurs konstituerar det sociala eller att diskurserkonstitueras av andra aspekter av det sociala (ibid:7-9). Jag tenderar att luta åt den senareuppfattningen men vill samtidigt jag betona att jag inte fullt ut tagit ställning i frågan. Dettaberor inte minst på att en av ambitionerna med avhandlingen, på ett teoretiskt ochmetodologiskt plan, är att utarbeta ett ramverk för analys av diskurser och hur dessa kananvändas för att förstå politiska aktörers handlingsutrymme.Det går vidare att göra en grov distinktion mellan de ansatser som framförallt studerarspråkliga mönster och de ansatser som studerar hur frågor ges en specifik mening i socialasammanhang. De förra tenderar att fokusera på lingvistik och retorik och hur dessa används ikonstruktionen av text. De senare syftar snarare till att identifiera ramar för tolkning ochbegreppsbildning (dvs. diskurs) i texter samt problematisera hur dessa skapar specifikaförståelser av frågor och händelser. Det får att identifiera en spänning mellan dessa bådaansatser i synen på subjektivitet och aktörskap då de har skilda synsätt i frågan huruvidasubjekt framförallt ska förstås som användare av diskurs eller som konstituerade i diskurs(Bacchi 2005).Det finns en växande litteratur som understryker vikten av att se till diskursers betydelse förhur samhälleliga problem förstås. Carol Bacchi är en av de forskare som försökt utforma ettramverk för kritiska studier av policy som tar sin utgångspunkt i diskursanalys. Hon pekar påatt de flesta studier av utvecklandet av policy tenderar att bygga på antagandet att syftet meddessa är att lösa ”sociala problem”. Bacchi avvisar ett sådant sätt att förstå policyformuleringoch lyfter istället fram den betydelse som representationer av ”sociala problem” har iskapandet av policy. I enlighet med detta synsätt är ”problem” endogena, dvs. skapade inom,snarare än exogena i relation till skapandet av policy. Således, argumenterar Bacchi,19

Amanda NielsenLinnéuniversitetetimplicerar policy alltid en förståelse av vad som behöver förändras och i och med detta kanman säga att policy formar problem snarare än att lösa dem (Bacchi 2009:x).Bacchi har skapet ett metodologiskt ramverk för att kritiskt studera de premisser som liggertill grund för specifika problemrepresentationer. Hon menar att det är av central betydelse attsynliggöra att antaganden och förutsättningar som ligger bakom och formar policy har viktigaimplikationer samt att dessa har skilda effekter på olika grupper (ibid:xiv;15). Bacchi menaratt det går att urskilja tre olika effekter som följer av det sätt problem formuleras.Problemformuleringar har för det första diskursiva effekter då de sätter gränser för vad somkan tänkas och sägas. Vidare, argumenterar Bacchi, har de betydelse på ett djupare plan då defår effekter för hur subjekt och subjektivitet konstitueras i diskurs. Genomproblemrepresentationer skapas specifika politiska subjekt och dessa fungerar frigörande fören del och stigmatiserande för andra. Slutligen poängteras att problemrepresentationer ocksåhar ”levda effekter” på så sätt att de ger direkta materiella effekter i människors liv (ibid:16-17; 42).Banting har lyft fram betydelsen av problemrepresentationer och tolkningar i formulerandetav socialpolitik. Han pekar på att denna alltid bygger på specifika förståelser av vad somutgör en källor till ojämlikhet och av vilka grupper som är mest missgynnade. Detta är, menarhan, inte minst synligt om man ser till hur socialpolitiska åtgärder alltid formats medutgångspunkt i avgränsade gemenskaper där diskursiva gränsdragningar avgör vilka sominkluderas och exkluderas och därmed vilka som är berättigade till stöd inom ramen för enömsesidig solidaritet (Banting i Bommes & Geddes 2000:13).Min studie kommer att ta avstamp i en konstruktivistisk förståelse av hur sociala ”problem”skapas och förstås. Detta innebär att jag, i linje med resonemanget ovan, vill uppmärksammaatt sättet att förstå sociala problem har betydelse för vilka orsakssamband och lösningar somförs fram. Dessa har i sin tur skilda effekter för olika grupper och styr i slutändan överutformandet av politiska åtgärdsprogram. Jag vill understryka att detta inte innebär att jagintar en rakt igenom relativistisk hållning och hävdar att vi ska sluta identifiera och försökaåtgärda det vi uppfattar som problem. Detta hävdar, för övrigt, inte heller Bacchi då honunderstryker att hennes ansats inte utesluter förekomsten av ”a full range of troublingconditions that ought to be dealt with” (Bacchi 2009:xi). På ett övergripande plan kan hela20

Amanda NielsenLinnéuniversitetethennes ansats också ses som ett försök att öppna upp för alternativa förståelser av problemsom i sin tur kan fungera emanciperande.Min avhandling grundar sig i en strukturell förståelse av social ojämlikhet. Detta innebär attjag menar att människors levnadsvillkor, liksom deras identiteter, formas med utgångspunkt ihur de positioneras i relation till samhälleliga strukturer. Samtidigt anser jag att det är viktigtatt poängtera att vår förståelse av strukturer och de kategoriseringar vi använder för attsynliggöra dess effekter är diskursivt reglerad. Paulina de los Reyes argumenterar för viktenav att förstå kategorier som klass, kön och etnicitet som ”konstruerade, komplexa,föränderliga och situationsbundna kategorier som saknar en essentiell innebörd”. Honunderstryker att dessa kategorier kan användas i ett beskrivande syfte men att det är viktigt attinte glömma bort att de måste förstås inom ramen för en socialt skapad ordning (de los Reyesi Hjerm & Peterson 2007:44-46). Jag delar denna uppfattning och vill i linje med dettaunderstryka att jag kommer att använda kategorier som en analytisk strategi men att jag ärmedveten om att dessa i slutändan är just konstruktioner och att de som sådana alltid har sinabegränsningar. Jag kommer således att använda begrepp som exempelvis ”klass” och”rasifiering” i syfte att synliggöra specifika mönster i samhället och försöka förstå dessasamtidigt som jag är medveten om att dessa inte på ett exakt sätt avspeglar verkligheten.I min analys är jag intresserad av att analysera hur diskursiva representationer av de senastedecenniernas sociala omvälvningar får betydelse för politiska analyser och strategier. Som jagpoängterade tidigare utgår jag från en förståelse av diskurser där dessa samtidigt påverkar ochpåverkas av en omgivande materiell kontext. Mitt huvudsakliga studieobjekt kommer att varadiskurs men detta innebär inte att jag bortser från de realpolitiska och sociala förändringarsom ägt rum under min undersökningsperiod. Tvärtom kommer jag att anknyta till dessa föratt kunna diskutera hur aktörernas föreställningar präglas av dessa. Ett exempel på en sådanrealpolitisk förändring är att politiska partier med en uttalat invandringskritisk profil etableratsig på den svenska politiska scenen. Ett exempel på en bredare social process är framväxtenav en form av etnifierad fattigdom, karakteriserad av bl.a. permanent arbetslöshet ochlångvarigt bidragsberoende, i det svenska samhället (Schierup i Hjerm & Peterson 2007). Min21

Amanda NielsenLinnéuniversitetetutgångspunkt är att båda dessa förändringar kommer att framstå som betydelsefulla om manvill förstå den svenska arbetarrörelsens inställning till migration.Sammanfattningsvis kan konstateras att mitt forskningsprojekt anknyter till flera olikaetablerade statsvetenskapliga forskningsfält varav migrationsforskning och forskning kringvälfärdsstater och olika välfärdsmodeller hör till de mest etablerade. Min studie anknyterockså till den omfattande forskningstradition som teoretiserat samhällelig inkludering ochexkludering med hjälp av begreppet medborgarskap. Avhandlingen fokuserar på ettövergripande plan de dubbla mekanismer av inkludering och exkludering som finns inbyggdai den nationella välfärdsstaten som ideal och praktik.Studiens syfte är att analysera föreställningar om välfärd och välfärdsstat i relation tillmigration hos den svenska arbetarrörelsen. Min ambition är att fokusera på diskussionensdiskursiva ramverk och problematisera de underliggande antaganden som bär upp det, förstudien, centrala antagandet att en välutbyggd välfärdsstat förutsätter en restriktivmigrationspolitik. På ett övergripande plan har jag vidare en förhoppning om att min studiekan bidra till förståelsen av hur politiska aktörer agerar med utgångspunkt i interaktionenmellan sociala förändringar och de diskursiva ramverk som skapar föreställningar omhandlingsutrymme.Abiri, Elisabeth, 2000. ”The Changing Praxis of ’Generosity’: Swedish Refugee Policy duringthe 1990s” i Journal of Refugee Studies, vol 13, Nr. 1.Bacchi, Carol, 2005. “Discourse, Discourse Everywhere: Subject ‘Agency’ in FeministDiscourse Methodology” i Nordic Journal of Women’s Studies, vol 13, Nr. 3.Bacchi, Carol, 2009. Analysing Policy. What’s the problem represented to be? French Forets:Pearson.22

Amanda NielsenLinnéuniversitetetBanting, Keith G., 2000. “Looking in three directions: migration and the European welfarestate in comparative perspective” i Bommes, Michael & Geddes, Andrew (red) Immigrationand welfare. Challenging the borders of the welfare state. London: Routledge.Banting, Keith, & Kymlicka, Will, 2006. “Immigration, Multiculturalism, and the WelfareState” i Ethics and International Affairs, vol 20, Nr. 3.Bommes, Michael & Geddes, Andrew (red), 2000. Immigration and welfare. Challenging theborders of the welfare state. London: Routledge.Borevi, Karin, 2002. Välfärdsstaten i det mångkulturella samhället. Uppsala: ActaUniversitatis Upsaliensis.Borevi, Karin & Strömblad, Per, 2004. Kategorisering och integration: om föreställdaidentiteter i politik, forskning, media och vardag. Rapport från Integrationspolitiskamaktutredningen. Stockholm: Fritzes.Dahlstedt, Magnus, 2009. Aktiveringens politik. Demokrati och medborgarskap för ett nyttmillennium. Malmö: Liber.Dahlström, Carl, 2004. Nästan välkomna. Invandrarpolitikens retorik och praktik. Göteborg:Göteborg studies in politics.Dahlqvist, Hans, 2002. ”Folkhemsbegreppet: Rudolf Kjellén vs Per Albin Hansson” iHistorisk tidskrift, Nr. 122.de los Reyes, Paulina, 2007. “Intersektionella perspektiv på etniska relationer” i Peterson,Abby & Hjerm, Mikael (red) Etnicitet. Perspektiv på samhället. Malmö: Gleerups.Esping-Andersen, Gøsta, 1990. The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cambridge: PolityPress.Esping-Andersen, Gøsta & Korpi, Walter, 1987. ”From Poor Relief to Institutional WelfareStates: The Development of Scandinavian Social Policy” i Erikson, Robert, Hansen, Erik23

Amanda NielsenLinnéuniversitetetJørgen, Ringen, Stein & Uusitalo, Hannu (red) The Scandinavian Model. Welfare States andWelfare Research. New York: Sharpe.Hammar, Tomas, 1990. Democracy and the nation state: aliens, denizens and citizens in aworld of international migration. Aldershot: Avebury.Johansson, Christina, 2005. Välkomna till Sverige? Svenska migrationspolitiska diskurserunder 1900-talets andra hälft. Malmö: Bokbox.Levitas, Ruth, 2004. ”Let’s Hear it for Humpty: Social Exclusion, the Third Way and CulturalCapital” i Cultural Trends, vol 13, Nr 2.Mulinari, Diana & Neergaard, Anders, 2004. Den nya svenska arbetarklassen. Rasifieradearbetares kamp inom facket. Umeå: Boréa.Neergaard, Anders, 2009. “Racialisation in the Labour Market: In Search of a TheoreticalUnderstanding” i Neergaard, Anders (red) European Perspectives on Exclusion andSubordination. The Political Economy of Migration. Maastricht: Shaker Publishing.Pierson, Christopher, 2006. Beyond the Welfare State? The New Political Economy ofWelfare. Cambridge: Polity.Riksdagsprotokoll 2008/09:26Rothstein, Bo, 2010. “En ny samhällsteori för socialdemokrati” i Tvärdrag Nr. 3-4 2010.Ryner, Magnus, 2000. “European welfare state transformation and migration” i Bommes,Michael & Geddes, Andrew (red) Immigration and welfare. Challenging the borders of thewelfare state. London: Routledge.Schierup, Carl-Ulrik, Hansen, Peo & Castles, Stephen, 2006. Migration, Citizenship and theEuropean Welfare State. Oxford: Oxford University Press.24

Amanda NielsenLinnéuniversitetetSchierup, Carl-Ulrik, 2007. “Migration och välfärdsstat” i Peterson, Abby & Hjerm, Mikael(red) Etnicitet. Perspektiv på samhället. Malmö: Gleerups.Schierup, Carl-Ulrik & Ålund, Aleksandra, 2009. Beyond Liberal Pluralism. Migration andPolitics of Exclusion in Europe. Norrköping: REMESO.Slavni, Zoran, 2009. ”Integration into the Vertical Mosaic: Reflections on the History ofIntegration Policy, IMER Research and Journalism in Sweden since the 1960s” i Neergaard,Anders (red) European Perspectives on Exclusion and Subordination. The Political Economyof Migration. Maastricht: Shaker Publishing.Tamas, Gellert 2009. De apatiska: om makt, myter och manipulation. Stockholm: Natur ochkultur.Williams, Fiona, 1989. Social Policy: A Critical Introduction. Cambridge: Polity.Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000. Diskursanalys som teori och metod.Lund: Studentlitteratur.Ålund, Aleksandra, 2002. ”Sociala problem i kulturell förklädnad” i Meeuwisse, Anna &Swärd, Hans (red) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och Kultur.Öberg, Nils, 1994. Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman ivälfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.25