Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning151015I Den svenska litteraturen lyfter Bengt Holmqvist fram Topelius mångsidighetsom lyriker, sagoförfattare, journalist och upphovsman till »en långrad historiska noveller och romaner». Topelius visste att förena ett livfulltberättande och intrigspinnande »med en kompakt, ehuru icke oförnumstigkunskapsförmedling» – det sista avser främst Fältskärns berättelser. 133 GeorgeC. Schoolfield betecknar Topelius berättelser från 1840-talet som oförargligaoch lätt sensationsbetonade, och som övningar inför Hertiginnan af Finland.Av de senare samtidsnovellerna nämner han bl.a. »Guldspöket» och »Pastorsvaleti Aulango», där Topelius kritiserar ekonomiska oegentligheteroch korruption inom prästerskapet. 134 I Finlands svenska litteraturhistoriaunderstryker Johan Wrede Topelius förtjänster som journalistisk förnyare,men förbigår helt den tidiga novellistiken och samtidsnovellerna. 135 Wredemedverkar med i stort sett motsvarande artikel i Suomen kirjallisuushistoria1. Där betonar han att Topelius »ohämmat» använder sig av följetongsmässigtspänningsskapande drag i verken – med exempel ur Vinterqvällar. 13620253035Senare receptionTopelius prosa har uppmärksammats mera av historiker än av litteraturforskareunder de senaste decennierna. Ett lysande undantag är Maija Lehtonensomfattande serie artiklar, där hon behandlar motiv, miljöskildring, intertextuelladrag m.m. i Topelius noveller. Serien inleds av essän om det gamlahuset som miljö i Vinterqvällar, »Vanha talo. Talvi-iltain tarinoiden miljöö»(1984) och fortsätter följande år med den finska versionen av »Mammonsmakt. Ett tema hos Zachris Topelius», på svenska 1999. Dessa och »’Tidensrätta väsende är evig ungdom’. Om tiden i Topelius’ berättelser»(1987) ingåri festskrifterna till resp. Kai Laitinen, Sigbrit Swahn och Harry Järv. »Naturenoch människan hos Topelius» publicerades på tyska 1991, på svenska 1997.I Historiska och litteraturhistoriska studier utkom »Intertextualitet i Topelius’berättelser» (1990), »Den topelianska världsbildens mörka sida. Topelius ochskräckromantiken» (1995), »Brasaftnar i vindskammaren. Fältskärns gestaltoch ramberättelsen i Fältskärns berättelser» (1997), »Tant Mirabeau» (1998),»Topelius reser i Europa» (1998) och »Cirkusprinsessans förvandlingar.Topelius novell ’Lindanserskan’» (2003). Den senaste artikeln är »Deuximages de la Laponie chez Z. Topelius» (2009), om »Trollkarlens dotter»och sagan »Sampo Lappelill».Maija Lehtonen behandlar oftast novellerna i Vinterqvällar, men hon ärinte bara medveten om att följetongsversionen existerar och ofta skiljer siganmärkningsvärt från den senare publiceringen, hon går också in på skillna-XLIV