Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledningav de historiska, är oftast starkt romantiska och spännande, men »de bästaäro dock de, i vilka han ger mer realistiska bilder av livet i Finland» – Castrénexemplifierar med »Fröken Drifva» och »Vincent Vågbrytaren». 128Viljo Tarkiainen noterar i Suomalaisen kirjallisuuden historia (1934) Topeliusstora inflytande på finsk litteratur. Han beskriver Topelius som en senföddromantiker av renaste vatten, en oskuldsfull och känslig barnasjäl – dockbegåvad med en livlig fantasi och en lätt löpande penna vars »tidvis skapandetalang» utvecklades snabbt genom arbetet med Helsingfors Tidningar.Tarkiainen nämner enbart de historiska novellerna som en beståndsdel i vadhan karaktäriserar som Topelius sällsynt mångsidiga men litterärt ojämnaförfattarskap. 129I Ny illustrerad svensk litteraturhistoria ser Gunnar Tideström Topeliusœuvre i Helsingfors Tidningar i ett sammanhang och uppfattar hans ambitioner:»Topelius hade journalistisk talang och förstod att med modernakåserier, med fingerade brev, småberättelser osv. stegra publikens intresseför allmänna och dagsaktuella frågor; sociala, litterära, religiösa och t. o. m.utrikespolitiska.» 130 Erik Ekelund placerar i Finlands svenska litteratur 2 inFältskärns berättelser i 1800-talets historism och traditionen efter WalterScott, resten av Topelius prosa reducerar han närmast till spaltfyllnad: »Närmaterialet till Fältskärns berättelser tröt, publicerade Topelius i sin tidningmindre berättelser med tema ur Finlands historia, men också med motivfrån nutiden [läs: samtiden] och t.o.m. från framtiden.» Därmed avser Ekelund»Simeon Levis resa till Finland», som han också kort refererar, medbetonande av Topelius utvecklingsoptimism. De tidiga novellerna nämnerEkelund inte, men konstaterar att berättelserna från 1850- och 1860-talenåterspeglar det sociala och ekonomiska brytningsskede som rådde när detillkom. Överhuvud har Topelius samtidsskildringar ett stort kultur- ochlokalhistoriskt värde, understryker Ekelund. 131Erik Ekelund presenterar Topelius även i Suomen kirjallisuus III (1964).I samma serie ingår en del ägnad åt de litterära genrerna i Finlands litteratur.Där behandlar Pekka Tarkka novellen och tangerar också Topelius ochhans dragning till skräckromantiken. Den finska novellistiken präglas intill1800- talets slut av utvikningar och av en romantiserande odifferentierad framställning,med Topelius som dominerande förebild, menar Tarkka. Topeliusmedgav visserligen slarv och brist på sammanhang i sin berättarstil, men bättradesig inte utan försvarade sina verk genom att åberopa tidningsmannensständiga tidspress, konstaterar Tarkka med en kombination av snellmanskoch nykritisk arrogans. 13215101520253035XLIII