Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledninghållsrikare, »utan att dock på länge uppnå någon hög litterär kvalitet». 117Nybergs kritiska grepp är dock påfallande schematiskt applicerat: han dömerut de noveller som inte senare tas in i Vinterqvällar. Vasenius dömer inte utnågonting, men indirekt kan en värdering spåras i att han understryker attTopelius med tiden ställde större krav på sig själv som novellförfattare ochrefererar till verken i Vinterqvällar som »noveller som författaren ansettvärdiga att omtryckas i bokform». 118 Vest, Vasenius och Nyberg ställer genomgåendede historiska novellerna högre än samtidsnovellerna och verkmed naturskildringar och en fosterländsk anstrykning framom verk utan.Kanske är det Vasenius beundran för skalden Topelius som bereder honomsvårigheter att uppskatta novellisten. Han anser att Topelius berättande diktning,prosan, skiljer sig »ganska bestämdt» från den lyriska, och att den förrabottnar i »den intresserade åskådningen af den yttre världen, med hvilkenhan dock kände sig stå i oupphörlig sympatisk växelverkan». Det är tydligtatt Vasenius inte tillskriver den yttre världen lika stor betydelse som Topeliusinre världar. Han saknar blick för värdet i Topelius samtidsskildringar,möjligen för att de stod honom för nära tidsmässigt – detta gäller också R. F.von Willebrand, född 1858. Vasenius säger att Topelius »själf insåg, att hanssamtids lifsformer icke erbjödo tillräckligt värdiga ämnen för en berättarkonstmed högre syften». Då uppstår frågan vilka dessa högre syften är, och omTopelius »insåg» samtidens bristfällighet eller om det är Vasenius åsikt. Den»sedeskildring», d.v.s. de kulturhistoriska inslagen, som Vasenius uppskattari de historiska novellerna upptäcker han inte i samtidsnovellerna, utanmenar – på tal om Leopoldinerbreven – att Topelius »icke drar sig för attannotera småsaker». 119 Eftersom det är så många noveller som Paul Nyberglåter bli att över huvud nämna kan man dra slutsatsen att också han förhållersig en smula generat till samtidsnovellerna.Selma Lagerlöf invaldes i Svenska Akademien 1914 och fick inför Topeliusjubileet1918 uppdraget att skriva en minnesteckning. I den delvis okonventionellaZachris Topelius. Utveckling och mognad (1920) berättar hon i sagansform hur G. O. Wasenius anställde Topelius som redaktör. 120 Fiktionen gerhenne möjlighet att förtäta hans program, som när hon låter Wasenius otåligtutbrista: »’Herrn vill visst göra en skolmoster av min gamla skvallerbytta’»,och Topelius får replikera: »’Visst inte, herr konsul, jag ville snarare görahenne till trädgårdsmästare för att lära finnarna att skapa om sitt land till enrosengård.’» 121 Programmet präglade småningom allt vad han skrev, sägerSelma Lagerlöf, och antar att Topelius på det här sättet blev van vid att sällandikta för diktens egen skull. »Han var folkuppfostrare, då han diktade, och15101520253035XLI