Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Nå Waninka,» sade furstinnan, som märkte att den gamle hade någotpå hjertat, »hvad är det nu om? Har du åter sett syner på ljusa dagen? Duser rätt häpen ut.»»Ja», sade den gamle enstafvigt och korsade sig. »Jag har sett fursteni dag.»Furstinnan steg upp. »Följ mig in i kabinettet – nej stadna der och regladörren!» tillade hon hastigt med en blick på det hvita golfvet och en annanpå kuskens grofva sandiga stöflar.»Du har sett fursten? det är icke möjligt. Fursten är död för mångaår sedan, min vän, och ändå är det i dag tredje gången du vågar berättamig denna saga. Nej det är omöjligt, otroligt! Jag förbjuder dig att nämnaderom för någon. Hvar såg du honom? det vill säga, hvar inbillade du digatt du såg honom?»»Ers nåd befallte i dag att köra uppåt vägen förbi villorna och derifrånned förbi badhuset. När vagnen passerade brunnshuset stodo vid trappanfyra eller fem herrar, både militära och civila, och bland dessa en herre, sommycket noga betraktade vagnen och ers nåd.»»Deri finner jag ingenting besynnerligt.»»Denne herre var densamme som jag tvenne gånger sett förut, först vidångfartyget och sedan i promenaden. Då gömdes hans ansigte till större delenaf en slokig hatt, men nu bar han en modern liten hatt. Han såg mycketsvart, mager och föråldrad ut, jag skulle troligen ej ha kännt honom, men,ers nåd, hans ögon …»»Hans ögon? Nå!»»Hans ögon voro desamma som jag såg den rysliga natten, då furstenmötte mig i korridoren med barnet under kappan. Ack ers nåd, den somengång sett dessa förskräckliga ögon, kan aldrig mera förgäta dem sålängehan lefver.»Furstinnan gick häftigt fram och tillbaka öfver golfvet. »Nej», sade honmed en röst, hvars märkbara darrning motsade hennes afgörande ton, »nej,Waninka, det är omöjligt. Du är en gammal tok och jag är alltför barnslig,som lyssnar på ditt prat. Jag vill ej mera höra derom.»»Ers nåd!»»Tig! … Skaffa mig rätt på den karlens namn och afsigter här. Troligennågon äfventyrare. Hvem knackar på dörrn?»Deuxbatangerne öppnades och in trädde en ung officer af omkring20 år, artillerist, som uniformen utvisade. Stolta och lifliga voro den ungamannens drag, men blek var han, mycket blek, och hans klädsel felade be-174