Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035taklisten, låg en något hyggligare inredd kammare, på hvars hvitgråa soffamed brunblommigt kattunsöfverdrag de tvenne nykomne gästerne tagitplats på tu man hand för sig. Mannen i tröjan, som betedde sig temligenhusvan på stället, hade allaredan reqvirerat tillbehören till en thoddy ochderefter sorgfälligt tillstängt dörren till salen, då han med en viss spefullfryntlighet vände sig till sin kamrat och sade pekande på glasen: »nå välkommentill Finland, Arseni Stefanowitsch! Hvad d–, jag tror du drickerinte?»Den tilltalade, som med en ofrivillig qvarlefva af förnämhet betraktatbåde stället och kamratskapet, hvilkas ruskighet påtagligen generade honom,afkastade den korta kappa, i hvilken han hittills insvept sig, bortladesin slokande hatt, framträdde till bordet klädd i ljus paletot, fattade glasetoch fästade på sin följeslagare ett par underliga eldkolsblickar. »Är detrhum?» yttrade han enstafvigt.»Så god man här kan insmugla», genmälte den andra. »För öfrigtkristen vara, två gånger döpt, ty våra vinhandlare bekänna sig alla tillvederdöpare-sekten. Bättre ha vi druckit tillsamman, kommer du ihågJohannisbergern på Babels torn i Wiesbaden, när vi tillsammans plockatGenuesaren? Fast jag får tillstå att vi ock hållit till godo med sämre sort,såsom i London, när vi söpo deras eländiga Whisky i två veckors tid påvinden vid Richardsstreet när constablerne slogo efter oss. How do you do?säger Engelsman, det är sjelfvaste f–n, mon cher ami, hvad vi tillsammansupplefvat olika öden, vi skildes icke just vänligen, men tro ej att jag merafrågar efter de lumpna parhundra gyllen du af misstag tog med dig vid dethonetta afskedet i Triest. Gesundheit! predikar Tysken. Men så säg mig,signor, hvad blåser nu för vind, när pharaobankerne vid Ems och Pyrmontförlorat sin skickligaste voltslåare?»»Usling!» mumlade den andre med ett förfärligt ögonkast, och dervidkramade han thoddyglaset med den styrka, att det brast i stycken mellanhans fingrar, som började blöda.»Så så, Signor Arseniko, jag ber aldraödmjukast, respekt för varan! Enfattig ångfartygseldare, som jag, gör visst mycket djerft uti att storas medförnämt stallbroderskap, men hvad säger Fransosen: je ne suis pas si diableque je suis noir, får det lof att vara ett glas till? Se så drick för tusan d–, kamrat,och säg hvarför jag fick den höga äran att ledsaga dig hit i afton?»»Jaså, du är ångfartygseldare?»»Ja hvarför icke, i brist på bättre. Det var det beqvämaste sättet att kommafrån Stettin, dit ett ’Steckbrief ’ kom mig på halsen från mina vänner i168