Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dagfruntimmersshawl försvann genom tamburdörren deruppe och en manligfigur stod på öfversta steget i begrepp att försvinna genom samma dörr, isamma ögonblick greps denna figur bakifrån i axeln af en hand och någonsade tätt bakom på andra steget i den mörka trappan: »ändtligen har jagdig, nu skall du ej undslippa mig!»Men alldeles i samma ögonblick kände mannen på andra trappsteget enannan hand gripa i sin axel och en annan röst från tredje trappsteget sägamed lika hvasshet i tonen: »ändtligen har jag dig, nu skall du ej undslippamig!»»Hvad är det för oförskämdheter?» röt mannen, som stod på öfverstatrappsteget vid tamburdörren, till sin angripare.»Hvad är det för oförskämdheter?» skrek i sin tur mannen på andratrappsteget till sin fiende.»Ja jag vill fråga hvad det är för oförskämdheter», snäste åter i sin turmannen på tredje trappsteget, och dervid grep han än fastare om sin motståndaresarm. Denne – densame som stod på andra trappsteget – grepåter den öfverst stående om armen, och när denne, vid ett häftigt utfall föratt komma loss, förlorade jemnvigten och halkade utför trappan, indrogosalla de nedanföre stående i fallet, alldeles som man ser barn blåsa kull helarader af kortsoldater, och i den mörka trappan blef det ett ramlande, ettpustande, ett svärjande och ett alarm, som bragte hela huset i uppståndelseoch kunde förnimmas öfver hela qvarteret. Vän och fiende hade tumlatöfver hvarandra och brottades der, utan att så noga veta mot hvem, tillsändtligen förskräckta betjenter kommo med ljus och det chaotiska tumultetredde sig.»Nå så d– anamma,» skrek kapten Halsberg, som hade stått på öfverstatrappsteget, »så när hade jag brutit min arm. Hvad är det för kanaljer, somöfverfalla en så här i ens eget hus?» Och uppe i tamburdörren framtittademed förfäran en skrynklig fruntimmersfysionomi och ropade jemmerligt:»stötte du dig, Calle?»»Oh!» pustade mannen, som hade stått på andra trappsteget och ihvilken vi igenkänne herrn med de fasliga ögonen och den ljusa paletot’n– »Oh c’est horrible! jag har kommit på falska spår och misstagit mig oerhördt.»»Jaså det är kapten?» yttrade nu ursäktande den brandgule mannen,som stått på tredje trappsteget. »Jag ber tusen gånger om ursäkt, men vi haordres att gripa herrn här i paletågen, och då han tog till flykten hit uppförtrapporna ….»5101520253035161