Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag»Densama. Hon säges varit gift med en Gulkin, som behandlat hennepå det ovärdigaste sätt, förstört hennes rika hemgift, som stigit till millioner,bortskänkt hennes nipper åt tvetydiga fruntimmer, undandolt hennesbarn och slutligen rymt, i det han lemnade henne i den hjelplösaste belägenhettill rof för en skara förbittrade fordringsägare.»»Officern der vid hennes sida, hvem är han?»»Lehmann, Finne och permitterad kapten vid artilleriet, känner du ejhonom, en gammal kadettkamrat, ehuru äldre än jag. Men apropos, hvadskulle herrarna säga om ett glas punsch …?»Och herrarna drogo sig närmare kapellet, – i hvad ändamål, det låterhistorien endast ana.Emellertid skulle det ej ha undgått en uppmärksam betraktare, att enmärkelig förändring försiggick med mannen i den ljusa paletot’n borta isoffhörnet på norra sidan om promenaden. Han hade skjutit hatten högreupp, så att månskenet föll på en del af ett brunt, ärrigt och vidrigt ansigte,beskuggadt, lik en solvisare, af en ofantlig örnnäsa. Hade icke dagern varitså svag, skulle man kanhända i de hemska dragen ha upptäckt ett lifligtmuskelspel, att döma af den häftighet, med hvilken mannen rest sig uppoch nästan krampaktigt omfattat hörnet af soffan. I hela sin resliga längdstod han der orörlig med ena foten framsträckt, likasom till språng – etttigersprång, ifall det gällde något angrepp, ty mannen hade allt utseendeaf en menniskoätare.Emellertid blef denna rörelse troligen osedd af de kringstående, medanuppmärksamheten var riktad på den sköna furstinnan, som just i dettaögonblick visade sig i promenaden. Lätt och behagfull som en fe, sväfvadeden vackra damen under lönnarnas skuggor, nådde med sin ledsagare detgröna planket mot salutorget och försvann innan kort i den redan starkaaftonskymningen.Knappt hade den sköna damen och hennes ledsagare försvunnit, innanpaletotmannen med häftighet rusade upp, slog sig för pannan och störtadefram mot utgången åt salutorget.Kort derefter hördes en häftig ordvexling der utanför.»Herrn får inte röka cigarr på torget – nej nej, jag säger att herrn får inte –Herrns namn? – Vojasör, var det så? – Hvar bor Hr Vojasör? – Nej vänta – Siså Berglund, tag i honom, han slåss och jag får inte händer med honom – Ajaj för f–, nå nå, det var väl sju sjutton – så, nu tog han till fötters …»I detsama uppslogs ett fönster i det närgränsande ecklärerade Hôtel deBellevue och den inbjudande musiken af tyska harpspelerskor ljöd ut i den5101520253035159