Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag.En Händelse.510152025Det var klockan mellan 8 och 9 om aftonen, en af dessa himmelskt skönaqvällar i början af September 1846. Med sommaren var det förbi – så sade åtminstonealmanackan – och man kunde möjligen skönja något sådant af ettgulnadt löf här och der midt i lönnarnas dunkla grönska. Men denna sommar,så herrlig för öfrigt, hade varit odrägligt het; förgäfves hade man söktsvalka i 25-gradigt hafsvatten; luft och mark hade hvimlat af insekter; maskhade härjat ängarna; under många veckor hade ingen regndroppe uppfriskatjorden och när åskan någon gång lät höra sig i sin majestätiska skönhet,var all dess kyla om några timmar igen försvunnen. I södern af Europa hadesol och torka förbrännt all grönska, löfven hade dignat i vanmakt från träden,och när ändtligen höstens dagar stundade, hade naturens feberhettabrutit sig i starka jordbäfningar, hvilka med förfäran uppfyllt de fredligaRhenländerna och bestrött med massor af ruiner Toscanas yppiga slätter.Här i norden – ty vår skådeplats är nu Helsingfors – hade rötmånadeni stillhet gått öfver. Man hade haft sitt »augustisprång»: några få dagarsstorm och kyla; men derpå hade följt en behaglig eftersommar. Dagarnevoro nu mindre heta och qvällarna genomandades af den mildaste svalka.I 19-gradigt hafsvatten kunde man med nöje bada och man blef deraf friskoch glad i hågen. Väl försporde man derjemte någon sjuklighet och läkarneredde sig till motvärn, i förväntan på den långt för detta spådda farsoten.Dock syntes farhågan i detta afseende alltmera försvinna; endast spädabarna kinder bleknade i förtid bort och föräldrars tårar runno mångenstädesunder den börjande höstskymningen.Vid den uppgifna tiden på aftonen såg man talrika vandrare befolkapromenaden närmast salutorget i Helsingfors. Genom det täta hvalfvetaf lönnarna, hvilkas skuggor föllo i mörkt behag öfver gångarna, såg manhöstens måne vackert glimma. Lockande lyste i närheten ljusskenet från156