Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Brudendet mig? Åhå, månntro han inte känner mig, jag har ju bott i kejsarens slottoch druckit vassla ur gyllne skålar och blifvit så vacker. Jag gick ju enkombort för att få igen mitt barn. Kungen sade, blif quar hos mig, Lotta, ser duhvad jag har grann uniform. Men jag sade: det är sju mil till kriget, jag vill haigen mitt barn. Sådant barn finns inte, som min Clara Lovise. Ett fullmogetåkerbär kan inte vara vackrare. Jag skulle ha gjort henne till prinsessa öfveralla gullfiskar i ärtlandet, om inte riddar Blåskägg stulit henne. Vänta du!vänta du! Jag skall stjäla ditt barn, så får du se hur godt det gör, och senskola vi byta och fira bröllopp i bisättningshuset, ty när jag har din flicka,så måste du ge tillbaka min, o jag är inte dum, fast jag legat bisatt i grafvensedan sjutton år, åhå hvad det luktar lik här i brölloppssalen …»Nu hade vagnen hunnit fram till öfverstebostället. I samma ögonblickman vände in genom grinden, hoppade den galna ned från baksätet ochförsvann i böljorna af en derinvid belägen långhalmig rågåker.Om det är sannt att stora olyckor förebådas af vissa tecken, för hvilkaskrockfulla menniskor oupphörligt grufva sig, men deremot vid vigtiga tillfällen,såsom bröllopp o. d. en klar morgonhimmel låter hoppas framgångoch sällhet – så kunde man på Variala öfversteboställe vara lugn. Det varen söndag i augusti 1828. Solen sken varm och klar mellan lätt bortdunstandesommarskyar, dagen var en af de vackraste och då, förutom Ceciliasspindel rysningar i skogen, ingen anade annat än lycka och fröjd, öfverlemnademan sig sorglöst åt glädjen öfver den allmänt älskade frökens sjelfvaldaoch lysande förbindelse.Också hade öfversten tillredt allt på det präktigaste. Väl tvåhundradegäster voro bjudna från närmaste soknar och städer och på lindan närmastparken hade man uppslagit vida tält, i hvilka gårdens alla landbönder, torpareoch statdrängar med hustrur, barn och blomma rundligen undfägnades.Uppe i karaktersbyggnaden – Misstriss Wolstonecraft hade i sinresebeskrifning öfver Finland hedrat äfven detta hus, likasom Vöro prestgård,med namn af slott – deruppe, säga vi, var dukadt i fyra rum och föranrättningarne sörjde öfverstens förträffliga hushållerska, mamsell Stak,efter husbonden var enkling. Gästerne hade af åkningen till kyrkan fått denbästa apptit, och voro faten rundliga och buteljerna otaliga, så visste manock att göra heder åt deras innehåll. Aldrig hade man på Variala ätit ochdruckit så mycket och med så gladt lynne, som den dagen. Efter middagenkände sig mången litet tung och man företog nu angenäma promenader iden svala doftande parken, hvarifrån man sedan ämnade återvända för attdansa i salongen deruppe.5101520253035147