Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035med häftighet … en mängd silfversedlar stadna i hans hand … han räknardem darrande … o försyn! det är den oumbärliga summan, det är priset förhans dotters hand, det är 2 800 Rubel Silfver!Men det är ock något mer än den gamle mannen kan bära med lugn.Han knäpper sina händer, han kastar sig på sophan, han gråter som ett barn.O penning, penning, huru ligger icke i din makt den svages öde!Knappt hade den uppbrusande svallvågen af Rengels känslor åter lagtsig, knappt hade pannan återtagit sin glatthet och ögat sin lugna tjenstemannablick,innan det ringde på klockan i tamburen och en herre visadesig. Man öppnade och det befanns vara Rådet Rolf Rell.Hvad var orsaken dertill, att en vidrig känsla nu genomfor Rengel vidanblicken af denne man, att han ryste vid tanken på gårdagens underhandlingaroch inom sig prisade sin och Celestines lycka att hafva undgått ennärmare förbindelse med Rell? Hvad? ack egennyttan, tanken på egen fördel,som försötmar allt, som sockrar de bittraste piller och kastar en slöjaaf behag öfver sjelfva de afgrunder, i hvilka man står färdig att störta sig– egennyttan lade icke mera i vågskålen sin vältaliga röst. Rengel behöfdeRell icke mer: han kunde nu afsky honom utan hinder.De båda herrarne hade så temligen ombytt ställning sedan i går. Rollernaaf bön och vägran, af hjertängslan och hånleende voro nu omkastade.Ty äfven Rengel tillhörde ej dessa upphöjda karakterer, som stå öfver allhämdlystnad; det är blott starka själar som kunna glömma oförrätter.»Tack för gårdagen!» började Rell förbindligt. »Hur står till? bra, hoppasjag? Gammalt krut. För mig duger icke nattvak mera. Jag börjar blisensibel för rummel. En pris?»»Mjuka tjenare, mig har gårdagen ej förstört.»»Fägnesamt. Behaglig väderlek. Stark blida att befara. Ledsamt för slädföret.Torgpriserna stiga nu troligen åter. Men apropos, vi talade i går om enpenningeaffär. Jag hoppas bror ej illa upptagit mina betänkligheter. Minatillgångar för ögonblicket … det der allt har jag förklarat bror. Emellertidskulle ingenting vara mig mera kärt, än om jag i någon mån kunde tjena engammal vän, och jag har derföre nu arrangerat så att den nämnda summannu genast står till brors disposition.»»Mycket förbunden. Men min dotters afslag …»»Bror måtte väl ej tagit mitt förslag för annat än raljeri? Väl skulle jagskattat mig lycklig att knyta en närmare förbindelse med brors hus, menjag vet alltför väl att jag är en gammal man och flickor böra ha sina anspråk.Således låtom oss ej mera tala derom.»140