Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Lindanserskan»Der är lindansaren!» skrek någon och pekade på tornet.Men det var icke lindansaren. Det var en tjufpojke, som, för att visa sinmanhaftighet, klättrat upp den farliga vägen till tornspetsen och nu satt siggrensle öfver kyrktuppen, för att derifrån betrakta den ännu mera halsbrytandepromenaden öfver linan. Bra! bra! ropade mängden.»Låt bara pojken komma ned,» menade basrösten, »så skall jag lärahonom att våga halsen för ro skull.»»Hvad är det der hvita för slag, som rör sig uppåt på östra sidan af tornet?»frågade någon i hopen.Allas ögon riktades åt detta håll. Man urskilde nu tydligt gestalten afen flicka i bländande hvita turkiska benkläder, kort hvit kjol och lifstyckeaf bjert röd färg. Tornet hade ingen uppgång invändigt och det var derförenödvändigt att först uppstiga på det branta spåntaket och derifrån påinslagna jernkrokar uppåt tornet. Denna vådliga väg måste flickan hafvapasserat, ehuru man ej märkt hennes uppgång, medan man betraktade piltensmanöver uppe på tuppen. Steg för steg följdes nu hennes uppstigandeaf tusende uppmärksama ögon. Man beundrade redan den säkerhet ochsnabbhet, hvarmed hon syntes stiga uppför de för åskådarnes blickar osynligakrokarna, alldeles som hade hon af kattslägtet lärt konsten att klängauppför släta väggar. Ändtligen hade hon uppnått luckorna, svängde sig medett lätt språng in i en af dem, som stod halföppen, och försvann, sannoliktför att några ögonblick hämta andan i det inre af tornet.Hopen dernere sorlade nu åter högljuddare och herrar och damer gåfvosig tid att aftorka sina kikare.Hr Casper hade uppklifvit på en brunn och höll derifrån ett för tillfälletlämpeligt tal. »Mina högtärade hedervärda herrskaper!» utropade han,»deruppe sen I den bästa och raskaste lindanserska i hela Europa, min förträffligadotter Demoiselle Felicia, som till ert höga nöje skall på 25 famnarshöjd promenera öfver den lina, som synes spänd mellan båda tornen. Påspetsen af det resp. tornet här till venster skall hon plantera en röd flagga afsiden bredvid den gamla rostiga jernflöjeln samt derefter återvända sammaväg tillbaka. Ihågkommen den snälla flickan derföre med en liten penningpå den tallrik, som pajazzo strax skall ha den äran att kringbära bland eder!Det tillfaller henne alltsammans ensam.»Knappt hade den egennyttige charlatanen slutat detta bevekande tal,innan flickan i tornet åter visade sig utanföre, hållande i venstra handenen med röda band omlindad balancerstång och en liten flagga i munnen,medan hon med högra handen fattade i luckan och derpå lätt och för-5101520253035103