Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Trollkarlens Dottersolen sken bländande rätt emellan dem, syntes gestalterna mer än menskligthöga, skarpt kantade, lik halfgenomskinliga bilder, målade på den blåaduken af aftonhimlen. Skugglika skredo de långsamt förbi, och vandraren,som såg dem försvinna i klyftorna, tog dem måhända för gengående hamnaraf Kalevas jätteslägte eller för ett nyckfullt bländverk af granarnas skuggoroch solens skimmer i aftonskyn.Ättlingen af det an- och bragdrika konungahus, som i åttahundrade årbeherrskat Europas mest ridderliga folk, satte sig på klippan i ödemarkenvid den fattiga finska flickans sida och sade med talande ögon: »Jag älskardig!»»Min nådige furste skämtar med sin tjenarinna.»»Men» – fortfor prinsen – »älskar du mig tillbaka, min vilddufva?»»Min nådige furste vet det väl: jag älskar er!»»Hvarföre kallar du mig alltid din nådige furste? Se, Toini, just derföretviflar jag stundom. När finner en furste kärlek i ödemarken?»»Ack om jag vågade säga er det, min prins! Jag har sett er i hela glansenaf er börd. Ni är mig känd och kär sedan mer än tolf år tillbaka.»»Drömmer du, barn? Ah, din historie är hemlighetsfull. Sist när jagbrann af nyfikenhet att erfara något om dina öden, slog du bort frågan medett skämt, som nära kom mig att tvifla om ditt förstånd.»»Min historie är en olycklig flyende flickas, monseigneur, och min morförmanade mig att icke gifva den till pris åt nyfikenheten. Vi föddes docknära hvarandra, ack!»»Du är fransyska, Toini, det sade mig genast ditt språk, och än mer, duär parisiska, det sade mig din rena accent. Du nämnde engång ett namn:Antoinette, tror jag.»»Det var mitt. Jag kallades efter drottningen, emedan …»»Emedan? Säg, dyra! jag brinner af otålighet.»»…. emedan drottningen bar mig till dopet.»»Store Gud! hvem finner jag väl under denna grofva drägt, i dennavilda ödemark? Öde, din lek är grym.»»Men grymmare äro likväl menniskorna, min prins! Min mor varhoffröken hos drottningen; hon var skön, min mor, ni skulle sett hennesbländande hvithet och detta obeskrifliga uttryck af noblesse, hvilket manendast finner hos den gamla adeln i Normandie! En prins af blodet älskadeden sköna fröken, min mor älskade honom tillbaka och ack! min morvar svag. En dag sade prinsen till henne: ’Adelaide, vår kärleks hemlighetär upptäckt. För din egen skull måste du gifta dig; jag har utsett Vicomte510152025303583