Nya kontroll- och maktrelationer inom sjukvården - Lunds universitet

Nya kontroll- och maktrelationer inom sjukvårdenmering av seniora professionella och av denenskilde yrkesutövaren. Men detta är intelängre så entydiga drag. I Sverige, ochmånga andra länder, har de senaste decenniernaolika reformer sökt göra sjukvårdenmer lik andra organisationer (t ex Bloomfield1991, Chua 1995, Kitchener & Whipp1995, Lundin & Söderholm 1997, Öhrming& Sverke 2002). Ledningsstrukturer, ansvarsfrågoroch ekonomiska aspekter avverksamheten kan inte längre betraktas somicke-frågor av klinikchefer. Det kliniskaarbetet har dock inte varit föremål församma typ av rationalisering. Det bedrivsfortfarande i stor utsträckning genom enkombination av lokal normering av senioraläkare, den enskildes omdöme och kunskapoch inte minst vad den inomprofessionellautvecklingen håller som god och vetenskapligtgrundad medicinsk vård.Omregleringen av läkarnasarbetsprocessMan kan nu se konturerna av en omfattandeomreglering av läkarnas kliniska arbete. Bakgrundenär dels de reformambitioner somvuxit fram de senaste decennierna, vars logikträffande beskrivits av Michael Power i hansbok Audit Society (1997, se även Grey &Garsten 2001). Ingen kan förväntas undgåsystematisk granskning i förhållande tillekonomiskt och politiskt sanktionerademålsättningar. Ingen kan förvänta sig tillitper se, vilket varit en del av professionernashistoriskt etablerade samhällskontrakt. 7Transparens och ”fakta” anses vara grundentill mer övervägt och effektivt handlande, liksomatt ingen kan tilltros att handla så utanmätning och kontroll.Professionell autonomi vilar på premissenatt den enskilde yrkesutövaren är dethandlande subjektet. När komplicerade nätav snävt avgränsade specialiteter, laboratorier,maskiner och mediciner utgör denorganiserade medicinen, snarare än en tapperoch allvetande individ, blir det möjligensvårare att försvara den enskilde läkarensfrihet att tillämpa sin kunskap och fattabeslut. Eller om man följer Powers argumentation,den relativa frihet för läkarensom tidigare accepterades som en nödvändigförutsättning för att få god sjukvård blirmöjlig att ifrågasätta. Om sjukvårdens prestationerlevereras av något som liknar ettsystem, snarare än fria professionella yrkesutövare,blir det möjligt att argumentera för viktenav att samordna och kontrollera läkarnasarbetsprocess (jämför Garpenby 1999).Läkarnas arbetsprocess kan nu sägas ståinför en programmering som liknar densom andra yrkesgrupper genomgått tidigare.Den medicinska professionen läggeren stark vikt vid formell kunskap och attall kunskapsproduktion ska ske efter vetenskapensregler. I så måtto finns en likhetmed kunskapssynen inom management(Grey 1997). Men kunskapsbildningen harfrämst skett i horisontella, inomprofessionellaprocesser. Den enskilde läkarens tilllämpningav denna kunskap har varit regleradendast i vida former genom lagstiftning.Inte heller har den enskilde läkarensskicklighet eller produktivitet i arbetet mätts.Att systematiskt föreskriva vad som börgöras och mäta utfört kliniskt arbete är nuinte längre något som kan ske, frågan ärendast hur det kommer att ske.Inom hälso- och sjukvården finns nustarka inslag av en ny ledningsdoktrin somerbjuder ett alternativ till tillit baserad påett förtroende för läkarprofessionen. Kund-7. Det finns här en stor diskrepans till den högagrad av tillit till vårdprofessionerna som finns blandallmänheten (Svensson 2002).Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 9, nr 2, sommaren 2003113