Nya kontroll- och maktrelationer inom sjukvården - Lunds universitet

Eva Bejerot & Hans Hasselbladhhandlar om att stärka patientföreträdare.Förutom beställarorganisationer återfinns idenna kategori patientorganisationerna somunder 1990-talet fått en större legitimitet somrepresentanter för patienter både i nationellaoch lokala sammanhang.Det finns både bredd och djup i dessa styrpraktikerför att sprida information, utjämnaskillnader och få de olika intressenterna attspela sina roller. Vissa styrpraktiker kan sägas”hetta upp” relationer, som de mellan vårdpersonaloch patient genom att lyfta frambemötande, nöjdhet och klagomål (Bejerot& Hasselbladh 2001b), medan andra styrpraktiker”kyler ner” relationer, genom t exmetoder för att skapa avgränsade dialogermellan vårdpersonal och politiker/tjänstemänoch en känsla av delaktighet kring hetaområden som ledning, vårdprogram, etik ochprioriteringar.DiskussionViljan att söka styra sjukvårdens inre processer,inklusive läkarnas arbetsprocess, harsina rötter i ett globalt gestaltskifte. Utvecklingenav det moderna sjukhuset med dessspecialisering och infrastruktur var länge iväsentliga avseenden styrd av läkarprofessionenoch av huvudmännen betraktadsom en stödstruktur för den individuelleläkaren. Nu har en omreglering av läkarnasarbetsprocess inletts men vars mer exaktaeffekter ännu inte kan anas.Som tidigare påpekats är den svenskautvecklingen en del av en internationelltrend. De mer specifika tendenser vi sett iSverige i form av statligt iscensatta initiativatt reglera sjukvård genom nya former avförvaltningspolitik återfinns också i Storbritannien(t ex Morgan & Potter 1995) ochNorge (Vabö 2002). I Sverige har statensökade intresse för styrning av hälso- och sjukvårdenlett till ett antal nya lagar och föreskriftersom möjliggör en ny typ av styrningsom baseras på normering, systemkonstruktionoch skapande av nya aktörsformer.Implementeringen av den nya styrdoktrinenhar skett på många sätt, genom policy, avtal,finansiering, informationsteknik, kompetenscenter,nätverk, olika typer av verktygför att leda in patienttryck i organisationensamt lokala ”ambassadörer” och projekt somger ”mottagarkompetens” bland professioneroch tjänstemän. Att beteckna detta som”kompetens” är en övertalningsdefinition,då förändringen innefattar radikalt nyaroller och kriterier för handling för såvälläkare som hälso- och sjukvårdens tjänstemänoch chefer. I de nya styrpraktikerna ärkartläggning och systematisering av denmedicinska praktiken, en kraftfull satsningpå informationsteknik samt skapandet avnya aktörer med uppgift att hantera nyakunskapsområden viktiga inslag. Styrpraktikernaär invävda i varandra vilket göratt man utifrån en given punkt, t ex patienttillfredsställelse,lätt kan ”haka vidare” ochhänvisa till kvalitetsföreskrifter, en etiskplattform, patientens rättigheter, avtal,kvalitetsindikatorer, riktlinjer, rutiner förklagomål, jämförelser med andra ochförbättringspotentialer. Den totala normerandeeffekten kan bli betydande då mångaolika och till synes disparata inslag förenasav en gemensam logik.Nya inslag så som riktlinjer, prioriteringaroch vårdprogram kommer att påverkaläkarnas kliniska och professionellaautonomi. De stadfästa prioriteringarna ochprogrammen skapar en närvaro på klinikenav normer, som implicerar olika nya hänsynstaganden.Till exempel måste patientkollektivetssamlade behov beaktas vid sidanav behoven hos den enskilde patienten ibehandlingsrummet. Det paradoxala är attArbetsmarknad & Arbetsliv, årg 9, nr 2, sommaren 2003122