Nya kontroll- och maktrelationer inom sjukvården - Lunds universitet

Eva Bejerot & Hans Hasselbladhserats i hälso- och sjukvården genom initiativfrån politiker/tjänstemän respektiveläkarprofessionen.Socialstyrelsens rollStyrpraktikerna i tabell 3 kan ses som ”svar”på Socialstyrelsens kvalitetsföreskrifter. Härformuleras med närmare 140 krav hur Hälsoochsjukvårdslagens paragraf om systematisktkvalitetsarbete ska tillämpas i praktiken. Storvikt läggs vid systematik och mätmetoder.Kvalitetsföreskrifterna och de allmännaråden ställer krav på att all verksamhetinom hälso- och sjukvården skall omfattasav system för planering, utförande,uppföljning och utveckling av kvaliteten,dvs system för egenkontroll. All personalskall medverka i den systematiska ochfortlöpande kvalitetsutvecklingen. Detskall ingå som ett naturligt led i allt vårdochbehandlingsarbete att systematisktoch fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten.[…]Verksamhetschefen/motsvarande ansvararför att de operativa verksamhetsmålenformuleras så att de är mätbaraoch att de kan nås. Alla medarbetare skallengageras i arbetet med att formuleramål. Mätbara mål, mått och mätmetoderbör fastställas för viktiga processer i verksamheten.Om det finns nationellt utvecklademål, mått, indikatorer ochnormer för en verksamhet bör de användas.Genom att delta i olika nationellaoch internationella register kan jämförelsergöras med andra inom sammaverksamhet och den egna verksamhetenföljas upp över tid (Socialstyrelsen 1996,s 2‒3).Kvalitetsstyrningens ideal och styrpraktikerhar förändrat Socialstyrelsens roll och arbetssätt.Den övergripande strategin och kopplingenmellan verkets olika enheter illustrerasmed verkets egen ”kvalitetscirkel”.Cirkeln inleds med normeringsinsatser (allmännaråd, riktlinjer, rekommendationer,kvalitetsindikatorer m m) som följs av vårdprogramoch lokala riktlinjer, vilka i sin turska ligga till grund för verkliga förändringari verksamheten, en verksamhet som följsupp genom Socialstyrelsens tillsyn. Kvalitetscirkelnsluts genom att uppföljningarnaanvänds i en omprövning av normerna.Normering och tillsyn ses som ”två sidorav samma mynt” eftersom båda verksamheternahandlar om att säkra vårdens kvalitetoch de ”står i ett viktigt inbördes förhållandetill varandra” (Socialstyrelsen 2001a, s 62).Socialstyrelsens olika avdelningar normeraroch utjämnar således skillnader i praxisgenom styrpraktiker som nationella riktlinjeroch kvalitetsindikatorer, en kunskapsproduktionsom även involverar aktörersom Statens beredning för medicinsk utvärdering(SBU), Läkemedelsverket ochLäkaresällskapet. De nationella riktlinjernaöversätts till ett språk som gör den medicinskapraktiken begriplig även för ickemedicinare.På den internetbaserade faktadatabasenMARS publiceras de nationellariktlinjerna för att möta olika intressenters,personal, beställare och patienters, behov.Dessa riktlinjer har i realiteten ofta kommitatt uppfattas som närmast tvingande normereller standarder genom att patienter,patientföreningar, professioner och massmediakräver att rekommenderad vårdockså ska erbjudas (Riksrevisionsverket2002, s 125). Ett sätt att hantera detta tryckär att få medborgarnas och vårdprofessionernasstöd för öppna och medvetna prioriteringarav sjukvårdens åtgärder (NationellaArbetsmarknad & Arbetsliv, årg 9, nr 2, sommaren 2003118