Förberedelser och skötsel av mästerskapsbana - Golf.se

5. OrganisationRäcker det med den egna personalen under världens största damtävling SolheimCup?Självklart räcker det inte, det vill säga om man inte har 51 personer i den normalaarbetsstyrkan. Så många personer krävdes det nämligen för att sköta banan hos ossunder tävlingen.Förutom den egna personalen så hade vi förmånen att ha folk från i stort sett helaSverige som ställde upp och bistod med sin kunskap och erfarenhet.Rekrytering av extrapersonal måste ske ett bra tag innan tävlingen då detplaneringsmässigt alltid är viktigt att vara ute i god tid, inte bara för vårt egetplaneringsarbete utan också med tanke på extrapersonalens ordinarie arbetsplats. Dekommer ju trots allt att lämna denna under en veckas tid.Det rekommenderas att skicka ut ett välkomstbrev där man hälsar personenvälkommen och där det presenteras information om tider, passerkort, boende,parkering, mat och arbetskläder m.m.Vi ”krävde” sedan en bekräftelse tillbaka på att personen ifråga har mottagit brevetoch att han/hon kommer att närvara under tävlingen. Här löstes också boendefrågan.De alternativ som fanns att tillgå var eget boende, inneboende hos annan personal,husvagn/husbil eller boende på maskinhallens loft. Även önskad storlek påarbetskläder samlades in för att kunna beställas i god tid. Just detta, att vara ute i godtid samt att alltid kräva skriftliga svar, är något jag starkt kan rekommendera.Två månader innan tävlingen fick de som ville möjligheten att komma och bekantasig med anläggningen och de maskinerna som skulle användas. Därefter fanns tidavsatt för att spela banan och för gemensam middag.Under måndagskvällen på tävlingsveckan hade vi ett officiellt välkomnande i formav en grillkväll där det presenterades information om tävlingen och arbetsmomenten.Arbetsmomenten är många, och alla personer är lika viktiga för att resultatet skall blibra.På nästa sida följer listor på personalåtgång och maskiner.7

ArbetsuppgiftAntal personerSupervisor 3Green 8Forgreen/Approach 2Tee 2Fairway 4Semiruff 2Ruff 2Hålflyttning 2Bunkrar Ca 10Blåsning Ca 10Grässamling 1Avdaggning 2Gångvägskrattning 1Mekaniker 2Totalt 51Tabell 5.1: Personalåtgång för respektive arbetsmoment.Maskin Antal Märke & Modell KlipphöjdGreen 8 Toro Greensmaster Flex 21 3,1 mmGreenvagn 6 Toro Trans Pro 801 Toro Trans Pro 100Foregreen/approach 2 Toro Greensmaster 3250-D 9 mmTee 2 Toro Greensmaster 1600 9 mmTeevagn 2 Toro Trans Pro 100Fairway 4 Toro Reelmaster 5610 12 mmSemiruff 2 Toro Reelmaster 3100-D 25 mmRuff 2 Toro Groundsmaster 3500-D 50 mmBunkerkratta 1 Smithco SuperstarTransportfordon 16 Toro Workman e 20504 Kawasaki Mule2 Cushman3 Kawasaki fyrhjulig motorcykelLövblås Ca 10 Husqvarna 356BTx & Stihl BR 600Turbinblås 2 Buffalo TurbineTabell 5.2: Maskintyp, antal och klipphöjd under Solheim Cup.Jag anser det vara av yttersta vikt att alla maskiner, vagnar och transportfordonmärks upp med namnskyltar innan tävlingen. När väl alla kör ut på morgonen är detofta stressigt och det skall då inte råda något tvivel om vem som ska ha en vissmaskin och ett visst transportfordon. Detta är även bra för mekanikerna som dålättare kan kontrollera utrustningen om någon i personalstyrkan rapporterat problemmed sin maskin.8

Varje morgon under tävlingsveckan var det samling i fikarummet klockan 05.00 förgenomgång av dagen. Eftersom det var mitt i september var det fortfarande mörktute. Efter samlingen körde alla ut till sin startplats för att invänta det förstadagsljuset och sätta igång med sina uppgifter.För att göra ett så gott jobb som möjligt och hålla energin på topp behöver mansjälvklart näring i form av mat och dryck. Vi beställde mat från en närbelägenrestaurang och en lista anslogs varje morgon där man kunde välja mellan flera olikarätter och därefter kryssa för vad man ville ha. Detta system var mycket uppskattatdå ingen hade vare sig tid eller ork att laga egen mat under tävlingsveckan.Dessutom saknade boende på loftet också möjligheten att laga egen mat.En eller flera TV:s i fikarummet med omnejd är också bra att ha. Då kan man följatävlingen mellan arbetspassen om man inte vill gå ut och följa den på plats.Bild 5.3: Hela arbetsstyrkan samlad i maskinhallen.9

6. Begränsningar på banan inför tävlingenUppslagen torv tar som alla vet lång tid att läka och för att spara banan och få den ibästa tänkbara skick efter en minst sagt regnig sommar så användes slagmattor frånoch med vecka 32.Nedan följer ett veckoschema som beskriver de olika begränsningarna och övriginformation.Vecka BegränsningarÖvrigt32 Spel från slagmatta på fairway från 150 Inspel måndag 6/8meter och in mot green.33 Spel från slagmatta på hela fairway. Start byggnation av läktare m.m.34 Spel från slagmatta på hela spelfältet. Fortsatt byggnation av läktare m.m.35 Spel från slagmatta på hela spelfältet. Fortsatt byggnation av läktare m.m.36 Banan helt avstängd för förberedelser. Fortsatt byggnation av läktare m.m.37 Banan helt avstängd för tävling. Tävlingsvecka38 Banan stängd t.o.m. tisdag 18/9. Rivning av läktare m.m.39 Fortsatt rivning av läktare m.m.Tabell 6.1: Begräsningar inför tävlingen.Medlemmar och gäster informerades också om att det givetvis var tillåtet attanvända slagmattan överallt på spelfältet. Under hela perioden v. 32-35 fickgolfbilar enbart framföras i ruffen och på anlagda vägar.Efter att man började använda slagmattor på hela spelområdet så började vi även atthanddressa uppslagen torv på fairways, semiruffar och tees i större utsträckning änvanligt. Allt för att få bästa tänkbara spelyta under tävlingen.En blandning av sand, frö, färg och gödselmedel blandades ihop. Den förstablandningen visade sig innehålla för mycket gödselmedel vilket syntes genom attkanterna runt torvmärket blev gula av brännskador. Detta ändrades självklart tillnästa blandning.Nedslagsmärken är något som alltid kommer att förekomma på golfbanor så längedet finns golfare som spelar. Olagade nedslagsmärken, felaktigt lagadenedslagsmärken, allt resulterar i en green som varken är lämpad för tävlingsspel ellerär estetiskt tilltalande. Vi provade med olika sätt för att laga eller reparera skadornasom uppkommit. En vanlig hålpipa valdes till slut för att ta bort den fula gula ytansom uppkommit, sen lagades nedslagsmärket som vanligt med greenlagare genomatt föra materialet inåt. Till sist dressades de lagade nedslagsmärkena med grön,torkad sand.Både handdressning och lagning av nedslagsmärken är tidskrävande. Mitt tips ärdärför återigen att börja i god tid. Ett sätt att spara tid kan vara att ta hjälp avmedlemmar, vilket vi nyttjande när det gällde att handdressa fairways, semiruff ochtees.10

För att ytterligare öka det estetiska intrycket, både för åskådare på plats och för TVtittarevalde vi att i största möjliga mån rensa banan på skyltar. Allt från 150-meterspinnar till reklamskyltar plockades in. En positiv effekt av detta blev endiskussion om skyltarnas utseende samt plats och funktion på banan då de eftertävlingen skulle återföras. Resultatet i vårt fall blev ett minskat antal skyltar vilket vianser ger en mer naturnära upplevelse och en finare bana.11

7. Skötsel före och under tävlingen7.1. GreenHar man bra greener så har man en bra bana, hur många gånger har man inte hörtdet? I många fall stämmer det, det är ju oftast på greenerna allting avgörs och itävlingssammanhang är puttning kanske det enskilt viktigaste momentet. Rättvisagreener där alla håller samma fart, det är a och o.Skötselmässigt är det inga större konstigheter. Mycket vertikalskärning, dressningoch gödsling under våren och sommaren för att skapa de bästa förutsättningarna pågreenerna innan man drar ner eller helt avstår från de momenten ett tag innantävlingen.I takt med att stressen ökade på grund av bland annat sänkt klipphöjd, minskadgödsling och ökad klippfrekvens sågs antydan till problem med häxringar.Häxringarna består av svampmycel vilken sprider sig i en cirkel som växer sig alltstörre och ett flertal olika svamparter kan vara orsak till problemet. Svampen krävermycket näring och skadar gräset. Dessutom sänker häxringar greenens utseendekraftigt.Allt detta ansågs vara oacceptabelt till tävlingen och vi råddes att spruta en lösningbestående av Amistar och Revolution. Detta följdes av en lätt bevattning för att fåner sprutvätskan i markprofilen men inte igenom densamma som kunde ha varitfallet med för kraftig bevattning. För oss fungerade detta bra och häxringarnaförsvann efter ett tag.Greenklippning sker under sommaren med en klipphöjd på 3,5 mm. För att sedanhitta hastigheten som önskades på greenerna skedde en gradvis sänkning avklipphöjden för att till slut hamna på 3,1 mm. Detta gav den rätta hastigheten på 10,5fot på stimpmetern. Hastigheten bestämdes av Helen Alfredsson, kapten förEuropalaget.För ökat klippresultat bör maskhögar och dagg avlägsnas från greenen innanklippning. Vi provade med en borste men den gav inget bra resultat. Lösningen ivårt fall blev att använda en daggviska för att slå sönder och finfördela bådemaskhögar och dagg. Under tävlingen utfördes detta av samma person som sedanklippte greenen.Hastigheten på greenerna mättes efter varje klippning. Detta avgjorde om manbehövde dubbelklippa eller kanske till och med välta för att få upp hastigheten pårätt nivå. Alla 21 greener måste hållas inom stimpintervallet +- 6 tum (½ fot).Alla som singelklippte greener hade en komradio för att kommunicera med depersoner som mätte greenhastigheten och kunde på så vis tillkalla dem till platsenför mätning. Detta underlättade mycket, då det var många greener att mäta och manville snabbt avgöra om man skulle klippa dem en gång till. Alla hade ävenmobiltelefon som extra backup.12

Vi använde oss av en tabell där varje greens hastighet (stimptal) noterades dag fördag. Ett sätt som fungerade bra och därför kan rekommenderas.Hastigheten mättes i början av veckan endast en gång per dag för att sedan ökas tilltvå och till slut tre mätningar per dag under tävlingsdagarna (före, mellan och efterde två tävlingsronderna).Bild 7.1: Bild av green 6 tagen från TV-tornet.7.2. Foregreen och approachForegreen och approach sköttes i stort sett likvärdigt som green under våren ochsommaren. Under tävlingsveckan klipptes foregreen och approach morgon ochkväll.7.3. TeeNär man märkt ut platsen var teemarkeringarna planeras att stå under tävlingen sågäller det att stänga av dessa ytor och inte tillåta spel därifrån. Det görs allra lättastgenom att inte ställa de normala teemarkeringarna där under en tid innan tävlingen, ivårt fall hela sommaren. I övrigt gäller vanlig skötsel, fast med ökad delvertikalskärning, dressning och gödsling på de utvalda teeytorna. Underförberedelseperioden och tävlingsveckan singelklipptes tävlingsteeytorna inklusiveteeytor framför dessa. De senare enbart av estetiska skäl.7.4. FairwaySom jag beskrev innan vet man ju på förhand hur lång banan kommer att spelas ochdetta gör ju i gengäld att man ungefärligt vet var landningsytorna kommer att vara.Dessa landningsytorna dressade vi därför extra för att få en torrare, fastare ochjämnare yta just där. I övrigt gödslades fairway hårdare än normalt under våren och13

sommaren, detta för att läka alla sår eller skador som kan ha uppkommit undervintern. Även luftning och dressning av hela fairwayytan genomfördes på våren.Några veckor innan vi började ”bränna” in linjerna på fairway så valde vi attanvända oss utav en så kallad British Open-klippning (halva sidan medgräs, halvasidan motgräs). Detta för att minska vändningarna i ruffen och därmed också minskaslitaget där. En vecka innan tävlingsveckan började vi att använda korgar ochsamlade upp gräsklipp. En person var ansvarig för uppsamlandet av gräsklipp undertävlingen.7.5. SemiruffSemiruffen sköttes i stort sett likvärdigt som fairway avseende gödsling. Även häranvändes korgar sista tiden innan tävlingen och givetvis under tävlingsveckan.7.6. RuffRuffen var länge ett stort orosmoment. Vissa partier var i stort sett helt utan tillväxt,mycket på grund av torkan vi hade fram till midsommar. När väl nederbörden komkunde vi gödsla på ruffen ordentligt och problemet var löst, förmodligen till mångamedlemmars förtret. Ruffen luftades under sommaren med hålpipor.7.7. Sprutning av järnsulfatI våra förberedelser sprutade vi mycket järnsulfat över precis hela spelfältet.Sprutning gör att man får en snabb upptagning genom bladet och därigenom enkraftigare och bättre färg. Ytorna som tillförts järn får också en bättre slitstyrka.Även mot maskhögar kan järnsulfat fungera bra eftersom maskarna inte tolererarsura förhållanden. Alltså medför tillförsel av sura medel såsom järnsulfat minskadmaskförekomst och följaktligen minskar också antalet maskhögar.Bild 7.2: 17:e fairway färgad mörkt grön av järnsulfat.14

7.8. Sprutning av vätmedelFör att minimera uppkomsten av torrfläckar så har vi under säsongen använtvätmedel i flytande form.Torrfläckar på greener och andra ytor uppkommer där belastning och slitage är högtoch oftast under torra perioder. Torrfläckar kan bero på (ofta osynliga)svampangrepp som orsakar en vattenavvisande hinna på gräsets rotsystem medresultatet att vatten inte kommer gräset tillgodo. Dessa torkskador växer sig oftastörre under säsongens gång.Ett bra vätmedel ökar gräsets vattenupptagningsförmåga genom att minskavattenytspänningen som i sin tur underlättar infiltrationen av vatten i markprofilenoch motverkar torrfläckar.Till green, foregreen och approach använde vi vätmedlet Revolution. Till övriga ytoranvändes vätmedlen Dispatch och Greenstim Flow.7.9. BunkrarBunkrarna är en annan viktig del som vi förr om åren inte lagt speciellt mycket tidpå i den dagliga skötseln. Detta är synd då det estetiska intrycket blir så mycketbättre om bunkrarna är välskötta.En av punkterna som behövde förbättras inför tävlingen var just bunkrarna.Problemen var, som på många andra äldre banor som inte renoverat sina bunkrar påett tag, till exempel att det fanns rötter som bara låg några cm under sandytan, olikasanddjup från bunker till bunker, olika storlek på sandpartiklarna och en färg påbunkersanden som inte var likvärdig banan igenom.På grund av detta var en bunkerrenovering nödvändig och utfördes under 2006-2007.Man började med att gräva bort all gammal sand, sen grävdes botten ut ochformades som man ville ha den och ny dränering lades i de flesta bunkrarna.Slutligen lades ny sand ut i form, färg, struktur som stämde med våra kriterier.Slutligen packades sanden och krattades både för hand och med maskin.Sanden hittade vi hos en lokal leverantör (LBC Ängstorp, Laholm) vilket gjorde attvi sparade in mycket pengar i både tid och frakt. En viktig faktor var även attleverantören kunde garantera tillgång under åtskilliga år framåt.För att hålla bunkerkanterna i skick på Halmstad Golfklubb utförs aldrig någonkantskärning utan istället trimmas kanterna med en mindre trimmer vars huvud ärsnedställt för att lättare utföra uppgiften. Bunkerkanterna hos oss skall hålla en höjdav cirka två golfbollar i framkant och cirka en golfboll i bakkant.15

Bild 7.3: Bunkerkanter trimmas inför Solheim Cup.Som alla troligen vet kom det en hel del regn under sommaren 2007. På mindre änsex veckor kom det 550 mm regn. Normalt regnar det mellan 600-800 mm på ett år,vilket innebar att vi fick över 75 % av årsnederbörden på mindre än sex veckor.Detta gjorde att många bunkrar vattenfylldes trots tidigare god dränering.Störst problem hade vi med bunkrarna på hål fem som stod under vatten redan innande värsta skyfallen började. Det hade inte samlats något vatten i de bunkrarna påmånga år och efter att många åsikter diskuterats blev den allmänna slutsatsen att detvar grundvattnet som stod ovanligt högt. Det väntades in i det längsta med någonåtgärd, förhoppningen stod till att vattnet skulle sjunka undan av sig själv. När såinte skedde var vi till slut tvungna att gräva varsin brunn i de tre bunkrarna ochtillsammans leda de till en större brunn i skogen varifrån vi kunde pumpa bortvattnet. Lösningen var (om än temporär under tävlingen) det bästa vi kundeåstadkomma för att inte göra större ingrepp på spelytorna.Tilläggas kan att en nu permanent dränering av bunkrarna genomförts och eftersomutloppet ligger över 300 meter längre bort kan ni kanske inse varför vi intepåbörjade dräneringen förrän efter tävlingen.16

Bild 7.4: År 2007:s största orosmoment, vattenfyllda bunkrar på hål 5.7.10. BunkerkrattningBunkrarna körs normalt med en Smithco Superstar med både kratta och borstebaktill. Inför tävlingen var det sagt att alla bunkrar först skulle köras med maskinoch sen krattas för hand i spelriktningen.Detta beslut revs senare upp. Detta berodde dels på att handkrattningen inte blev såbra som vi först trodde den skulle bli och att Europalaget med kaptenen HelenAlfredson efter inspelet var mer än nöjda med maskinkrattningen. (För alla som intetestat att köra med en borste bakom bunkerkrattan rekommenderar jag er att provadetta.)Enda problemet med maskinkrattningen är när man lämnar bunkern, man måste därlyfta borsten (och då normalt kratta sista biten för hand). Detta ansågs inte ge entillräckligt snygg avslutning men löstes av ”konstnären” Philip som vars viktigasteuppgift under tävlingen var att med en piassavakvast skapa den perfektaavslutningen där maskinen hade lämnat bunkern. En uppgift som var betydligtsvårare än det låter.17

Bild 7.5: Course Manager Niklas Svantesson utvärderar handkrattning.Bild 7.6: Valet av krattningsmetod blev den ”vanliga” maskinkrattningen.7.11. Bunkerkrattning under spelVi var även ansvariga för att bunkrarna skulle krattas under spelets gång. Enbunkerkrattare behövdes i varje tävlingsboll och de som ville hade därför chans attgå med och kratta. Ett minne för livet.7.12. BlåsningAtt blåsa bort allt klippspill som kan ha uppkommit efter alla klippningar göroerhört mycket för finishen. Eftersom det även var ostadigt väder, kom det även ner18

en hel del löv och barr som påverkade ytorna. Detta skulle i möjligaste mån blåsasbort, allt för att presentera en så fin bana som möjligt.Bild 7.7: Blåsgrupp erhåller direktiv från Julian Mooney.7.13. HålflyttningDet är viktigt att ha erfaren personal när man ska flytta hålen under tävlingen. I vårtfall var det två personer som känner greenerna mycket väl och som därmed kundegöra ett professionellt och snabbt jobb utan att för den delen tulla på kvaliteten.Även målning av hålkanterna skedde samtidigt som hålflyttningen.19

8. KlippmönsterOmrådeGreenKlippmönsterKlipps i diamantmönster, olika vid varje klippning och aldrigmot kameratorn. Yttervarv medurs.Foregreen- Krage Klipps moturs.- Approach Klipps i diamantmönster.TeeFairwaySemiruffRuffKlipps i diamantmönster.Klipps i diamantmönster. Yttervarv moturs.Klipps medurs.Klipps moturs. Linjeras därefter vartannat drag utåt.Mellan tee och fairway linjeras ruffen i spelriktningen.Tabell 8.1: Klippmönster under tävlingen.Varför ville vi inte klippa mot kameratornen?Orsaken är enkel. Om man mot förmodan inte skulle klippa raka linjer på greenkommer detta då inte att synas på TV.När man börjar bränna in linjerna på fairway så vill man ju självklart få ett bramönster. Hur går man då tillväga?Man vill alltid börja med diamantmönstret från green mot tee.För att linjerna ska bli diamantmönstrade sattes fyra pinnar ut i fairwaykanten frångreen sett (två på vardera sida av fairway).Bredden mellan de två första pinnarna var lika med fairwaybredden. Längdenmellan de två yttre pinnarna var det vi varierade för att åstadkomma det mönster viville ha.Med pinnarna i en kvadrat så visade sig att mönstringen blev väldigt svårtolkad förögat.Bredden mellan två på samma sida (av fairway) sittande pinnar ökades därför tillungefär 1,5 ggr fairwaybredden. På detta vis åstadkoms en rektangel och mönstretblev då så som vi önskade. Klippningen startade sedan med att man klipptediagonalt genom rektangeln. När man väl hittat sitt mönster är det bara att fortsättaklippa mot tee. Vi började med detta två veckor innan tävlingen.20

Bild 8.2: Pinnar utsatta kvadratiskt respektive rektangulärt.Man får alltid vara aktsam för slitage när man bränner in linjer och i stort sett kör isamma spår dagligen. Planeringen var att klippa både på morgonen och påeftermiddagen/kvällen under tävlingsveckan. Dock blev slitaget på semiruffen såstort att så vi hoppade över klippningen på eftermiddagen i slutet av veckan. Mitttips är därför att alltid väga slitage kontra resultat.Bild 8.3: Diamantmönstrad fairway samt linjerad semiruff och ruff.21

9. Regn och bevattningSom jag nämnde tidigare regnade det väldigt mycket under sommaren 2007. Påmindre än sex veckor kom det 550 mm regn. Normalt regnar det mellan 600-800mm på ett år, vilket innebar att vi fick över 75 % av årsnederbörden på mindre änsex veckor. På midsommarafton slogs troligtvis alla tidigare rekord med endygnsnederbörd på 100 mm. Detta resulterade i att stora delar av fairwayvattentäcktes på bland annat hål 2, 5, 8 och 12 i större omfattning än vad vi någonsintidigare upplevt. Det allra största orosmomentet var dock den 16:e greenen som heltvattentäcktes på grund av att bäcken översvämmades. Naturligtvis fanns detingenting att göra åt detta, att avvakta var det enda möjliga.Bild 9.1: Puttinggreenen framför klubbhuset midsommarafton 2007.22

Bild 9.2: Det kraftiga regnet översvämmade bäcken och täckte 16:e green.Bild 9.3: 16:e green några dagar senare.23

Trots att det regnade nästan hela sommaren fanns det dagar då det var så torrt attman behövde vattna. Som komplement till vår greenbevattning försöker vi såmycket som möjligt att vattna för hand. Den typ av bevattningsvagn vi använder ossav dras efter ett vanligt arbetsfordon och kopplas till ett vattenuttag vid berörd green.Fördelen med handvattning är att man verkligen får vattnet där man vill ha det. Omman vill så kan man även koppla på en behållare som man sätter mellan slangen ochmunstycket, i behållaren lägger man vätmedelspuckar som ökar infiltrationen avvattnet.Beaktansvärt är dock att högt tryck tillsammans med en hård stråle kan skada gräset.Därför är det viktigt att välja ett munstycke med inställningar som ger en mjukstråle.Bild 9.4: Handvattning ger rätt mängd vatten på rätt plats.24

10. AvdaggningOfta ligger daggen tung på våra banor. För att ta bort daggen så smidigt och fort sommöjligt använde vi en slang på cirka 65 m som sattes fast mellan två fyrhjuligamotorcyklar. Detta är det sätt som fungerat bäst hos oss under flera säsonger och vikör normalt alla 36 hål på cirka 90 minuter.Fördelarna med att dagga av är många, bland annat minskade svampangrepp, bättreklippresultat och vid vanligt sällskapsspel (då inte alla ytor klippts) en service tillspelarna.Bild 10.1: Avdaggning sker med slang och motorcyklar.25

11. AvspärrningarNär väl publiken är på plats måste även alla avspärrningar vara på plats. Dessa repskall skilja publiken från spelarna, och vara till för att publiken inte ska gå in påbanan.Man måste dock låta publiken passera över banan på vissa ställen, det skulle ju tillexempel vara orimligt att man på ett par 5-hål måste gå runt hela hålet för att kommatill andra sidan av fairway.Platsen för dessa övergångar måste väljas med omsorg då den med allra störstasäkerhet kommer att bli utsatt för stort slitage. Underförstått är att aldrig ha dem inärheten av spelarnas tänkta landningsytor. Om det är möjligt, se också till att haövergångarna i ruffen, allt för att minska slitaget på fairway.Övergångarna bör i förväg dressas och luftas, allt för att de skall tåla så mycketslitage som möjligt när tävlingen väl är igång.26

12. Estetiska förbättringarIbland blir man hemmablind och tror att allt alltid sett ut precis som det gör förstunden. Därför är det bra att besöka andra klubbar och få inspiration och nyatankegångar som man kanske inte skulle ha fått annars.12.1. Friläggning av stenar i bäckarGräs har en speciell förmåga att växa där man kanske inte alltid vill att det ska växa.Ett exempel på detta var bland stenarna i bäckkanterna på hål 5, 12, 13 och 16. Vihämtade inspiration från The K Club (som anordnade Ryder Cup 2006) för attåtgärda detta. The K Club hade väldigt fina stensatta kanter utmed vattnet, och undersommaren påbörjade vi ett projekt att frilägga våra stensatta bäckkanter på ovannämnda hål från gräs och jord. Förutom att det blir snyggt och prydligt så blir ävendefinitionen för vattenhinder väldigt klar då man har en skarp kant. Tilläggas kan attstenläggningarna såhär säsongen efter friläggningen blivit mycket mer lättskötta.Tidigare trimmades gräset mellan stenarna flera gånger per säsong, något som intekrävs i dagsläget.I vårt fall användes följande metod:Först skars kanten man vill ha med en klassisk kantskärare med diagonalt blad. Sengrävdes all jord nedanför denna kant bort för hand (vilket kan bli en hel del jobb omman inte gjort det på länge). Efter detta moment tvättades slutligen stenarna medhögt tryck med hjälp av bevattningsvagnen (se Bild 9.4). Resultatet blir rena stenaroch en jämn och fin kant med klara definitioner. Tvätten innebar också att jordmellan stenarna försvann vilket i sin tur försvårade återväxten vilket gjort attstenarna än idag är i princip helt fria från växtlighet.Bild 12.1: 16:e hålet våren 2007.27

Bild 12.2: 16:e hålet senare samma år.12.2. ÖvrigtUtöver friläggningen av stenarna gjordes flera andra arbeten för att höja intrycket förframförallt TV-tittarna. Exempelvis monterades skyddsnät vid 16:e tee ner för attinte synas på kamerabilder och betonggrisar som tidigare skyddade 17:e green motillasinnade bilister byttes mot natursten, återigen för att höja det estetiska intrycket.Det finns ofta många småsaker som kanske inte alltid har någon betydelse för självagolfspelet men som stör synintrycket. Går detta att med enkla medel att lösa är detgivetvis bra.28

13. Efter tävlingen13.1. GreenGreenerna började efter tävlingen att se väldigt bleka ut. Vi funderade på om de varstressade av den hårda belastningen och/eller den relativt låga klipphöjden.Inledningsvis diskuterade vi att höja klipphöjden med beslutade oss istället för attgödsla greenerna. Detta gav ett mycket gott resultat.Vi bibehöll klipphöjden ytterligare en tid och hade sen fina greener hela året ut.Även övervintringen på norra banan var mycket god, bättre än på många år. En mildvinter gjorde sitt, men all skötsel innan tävlingen påverkade säkert även resultatet ipositiv riktning.Vi fortsätter i år att singelklippa flertalet dagar i veckan på norra banan. Inganyinvesteringar har gjorts utan de sju singelklippare vi har fungerar tillfredställande(fyra med borste framtill och tre med groomer).13.2. Foregreen och approachProblemet med denna yta är att den ligger där den ligger. Här sker en hel delpackning av fordon som vänder, från både green och fairway, samtidigt somluftningen är kraftigt eftersatt. Det beror på att material med förhållandevis mycketsten bygger upp foregreen och approachen och därför inte lämpar sig för någondjupare luftning. Luftningsmaskiner kommer också sällan åt då det är trångt mellanbunkrar och green m.m.För att komma tillrätta med detta problem kommer vi under nästa säsong attinvestera i en Toro ProCore 648. Denna luftare framförs av en gående greenkeeper.Detta ger en bättre överblick och möjlighet att agera på små ytor. Tillsammans meddess låga tyngdpunkt gör detta att den kommer att vara användbar inte bara påforegreen/approach utan även på t.ex. bunkerkanter hos oss på Halmstad Golfklubb.13.3. TeeVi har efter tävlingen investerat i ännu en ny singelklippare. Samtliga tees på norrabanan kommer fortsatt att singelklippas som tävlingsteena klipptes innan- och undertävlingen.13.4. RuffUnder Solheim Cup gav mönstringen av ruffen ett väldigt välskött intryck.Maskinerna vi hade då var bara till låns, men vi har under våren investerat i en nyruffklippare av samma modell som under tävlingen (Toro Groundsmaster 3500-DSidewinder). Med denna skall ruffen fortsatta mönstras i samma mönster som undertävlingen. Detta har under den gångna delen av denna säsong givit ett estetisktintryck lika bra som under tävlingsveckan.29

13.5. SlitagePubliktrycket var under tävlingsdagarna enormt. Totalt över 100 000 människorhade trampat runt på banan, och med allt regn som hade kommit trodde vi att slitagetskulle vara enormt även det.Skillnaden mellan en vanlig tävling och Solheim Cup är märkbar. Under SolheimCup gick väldigt få bollar ut vilket innebar att alla i publiken trängdes på sammaplats. Tack vare detta belastades en viss yta enbart under en kortare tid under dagen(jämfört med en vanlig tävling då publik finns på en viss yta under många timmar).Därefter fick ytan vila under en relativt lång period innan spelet åter nått detta hål.Detta tror jag är en stor orsak till att slitaget blev så litet trots allt.Nästan ett år efter tävlingen ser vi inte något av de få och lätta slitskador somuppkom på norra banan där tävlingen avgjordes.Man ser dock fortfarande skador där tält och paviljonger stod uppställda, och dåsärskilt sponsorbyn på hål 1 södra banan. Där fanns även en av ingångarna tillområdet vilket gjorde det hela ännu mer exponerat. Med detta facit hade det såklartvarit fördelaktigt att inte ha sponsorbyn på ytor där spel normalt bedrivs, men pågrund av platsbrist var detta enda utvägen för oss.Som det ser ut nu så kommer vi under hela året ha problem med dålig tillväxt pågrund av de byggnader och tält som stod uppställda på hål 1 södra banan.Byggnationerna har även orsakat sättningar och packskador. För att komma tillrättamed dessa problem gödslar, luftar och dressar vi dessa ytor extra mycket. Detta ärnågot som förmodligen kommer att fortgå under hela säsongen.Bild 13.1: Sponsorbyn på hål 1 södra banan satte sina spår.30

14. SlutsatserDet är totalt sett mycket jobb som måste läggas ner, både före och under tävlingen,men det har varit värt varenda minut.Det är under en tävling som denna som alla verkligen tar fram sitt yttersta för attprestera så bra som möjligt. ”Tillsammans är vi starka” är ett uttryck som verkligenkom till sin rätt och sällan har arbetslaget varit mera sammansvetsat än det var undertävlingen.Att man får hjälp av kollegor och bankonsulenter som kommer från landets alla hörnhar varit en upplevelse och det var som en ERFA-träff varje dag. Givetvis är dettaockså nödvändigt för att klara av en tävling av Solheim Cups storlek.Tack alla er som hjälpt till med att göra denna tävling till en stor upplevelse ochhoppas att vi får nöjet att återses igen.Vad gäller maskin- och personalåtgång mer än fördubblades denna undertävlingsveckan. De normala två fairwayklipparna blev under tävlingen fyra och denormala tre singelklipparna till greenerna blev under tävlingen åtta. Fördubblingen(eller mer) finns i princip inom alla områden på banan, tillkommer gör också en storblåsgrupp som inte tillhör den vardagliga skötseln liksom det stora antaletgreenkeepers i bunkrarna. Att antalet maskiner och greenkeepers mer änfördubblades stämmer ganska bra överens med de tidskrav vi hade under tävlingen.Normalt färdigställs norra banan på cirka fyra timmar, något som undertävlingsveckan behövde kortas till cirka två. Detta var något som den mer ändubblerade arbetsstyrkan löste mycket bra.En viktig slutsats är också att dels ha en väl genomtänkt plan färdig långt innantävlingsveckan men också att inte vara rädd att förändra densamma om problemuppstår. Onormala väderförhållanden gjorde t.ex. att personal fick omfördelas mittunder pågående tävlingsvecka.Skötselmässigt innebar en stortävling trots allt inte några enorma förändringar medexempelvis nya arbetsmoment. Istället ökades enbart frekvensen på tidigareskötselprogram med framförallt mer gödsling, luftning och dressning.Slutligen några ord till alla er som ännu inte arbetat under en stortävling. Omchansen dyker upp rekommenderar jag er varmt att anta utmaningen. Det är etttrevligt sätt att träffa kollegor, lära sig nya saker, och man kommer absolut att fåminnen för livet.31

KällförteckningNiklas SvantessonCourse Manager, Halmstad GolfklubbTournament Agronomy Preparation RapportsJulian Mooney, Tour Agronomist LETMikael Frisk, Göran Hansson och Kim SintornBankonsulenter SGFhttp://www.ladieseuropeantour.com/http://www.lpga.com/http://www.hgk.se/