Sörmländsk batologi - Botaniska sällskapet i Stockholm

5(1) Daphne 9Sörmländsk batologiHANS-ERIK WANNTORPLite björnbärshistoriaUnder 1800-talet upptäckte botanisterna attbjörnbär, Rubus fruticosus, som Linné beskrivitsom en enda art, tålde att delas upp iflera enheter. I första upplagan av Hartmansflora (1820) finns redan krypbjörnbär medsom en egen enhet. Den förste som på allvartog itu med svenska björnbärsstudier,batologi, som det ibland kallas, var P. P.Arrhenius (1839). I Sörmland tar redanHofberg (1852) upp sex av våra nio vildabjörnbärsarter: Skogsbjörnbär, sötbjörnbär,surbjörnbär, spirbjörnbär, samt av krypbjörnbären,de två vanligaste, hasselbjörnbäroch gyllenbjörnbär.Hallonbjörnbär, även det ett kryp björnbär,upptäcktes året därpå i Stockholms skärgård(Björnström 1853). Spetsbjörnbär rapporteradesfrån Sörmland av Neuman (1901).Ytterligare ett krypbjörnbär, identifieradesprovisoriskt med det danska fynbjörnbäret(R. fioniae) (Neuman & Alfvengren 1901).Helt nyligen har det visat sig vara en ny art,svenskbjörnbär (R. suecicus) (Weber &Karlsson 1988).En brist i sörmlandsmaterialetI listan för sörmlandsinventeringen har vi jumed ett antal björnbärsarter. Tyvärr har viinte skilj t ut de olika krypbjörnbären vilketär tråkigt. Allt vi vet om deras utbredningkommer därför från äldre material i herbariernasamt från insamlade beläggexemplar.Detta material har nu bestämts avden danske batologen Arnfinn Pedersen somhåller på att bearbeta björnbären för FloraNordica. Det här visar igen hur viktigt det ärmed beläggmaterial. Jag vill därför passa påatt uppmana alla som exkurerar i Sörmlandnästa sommar att pressa beläggmaterial avbjörnbär, alldeles särskilt från inlandet.Arter och småarterBjörnbär är apomiktiska. Det betyder attfrösättningen sker utan befruktning, precissom hos maskrosor och daggkåpor. Arvsanlagfrån olika individer blandas inte medvarandra, utan de olika varianterna får avkommasom genetiskt är lik sin förälder.Genetiskt sett är det ingen skillnad på dennakönlösa förökning och sådan som sker medhjälp av groddknoppar eller rotskott. Detbetyder att man kan urskilja många konstantasorter, precis som hos odlade växtersom vi förökar vegetativt, t ex potatis ellerjordgubbar.Detta gäller för de flesta björnbär somdärför är någorlunda lätta att identifiera.Krypbjörnbären är besvärligare. De förökarsig könlöst för det mesta men ibland skerpollination och befruktning och då kan nyavarianter och mellanformer uppkomma.Krypbjörnbär beter sig alltså på sammagång som en enda variabel art och som enserie könlösa arter. Inte konstigt att de betraktassom besvärliga. Många floror bryr siginte om att dela upp krypbjörnbären i arter. ISörmland finns det ganska få krypbjörnbärsformer,så problemet är inte omöjligtatt tackla. Man måste bara vara medvetenom att vissa bestånd helt enkelt inte gåratt bestämma.Vid insamling av björnbär behövs delsblomställningen, dels ett stycke av årsskottetmed vidhängande välutvecklade blad, dvsinte toppen utan ett stycke från mitten avskottet.Sörmlands björnbärHär följer en översikt över hittills upptäcktasörmländska björnbär. En nyckel till björnbärenfinns med i Mora Aronssons artikel i

10 Daphne 1994detta nummer. För mer ingående studier rekommenderas"Nordiske brombaer" (Pedersen& Schou 1989). I Weber & Karlsson(1988) finns en nyckel över östsvenska krypbjörnbär.Skogsbjörnbär — Rubus nessensisDen mest spridda arten. Den enda somfrämst finns i inlandet där den ofta bildarmeterhöga upprätta, hallonlika bestånd längsskogsvägkanter.Sötbjörnbär — Rubus plicatus Sällsyntlängs kusten, men flera fynd har också gjortsi centrala Sörmland. Den har välsmakandefrukter och flera av fynden har gjorts ianslutning till bebyggelse, kanskekvarstående från tidigare odling.Surbjörnbär — Rubus sulcatus Har ocksågod frukt. Den finns mycket sällsynt utmedkusten och på några av skärgårdens öar. INacka nära Stockholm samlades den redan1829.Spirbjörnbär — Rubus grabowskiiSällsynt i kusttrakterna. Enstaka fynd hargjorts i skärgården (Ornö) och i inlandet(sydberg vid sjön Klämmingen).Till samma underavdelning hör också någrainförda björnbärsarter:Armeniskt björnbär — Rubus armeniacusFram till mitten av detta sekel var detta detvanligaste björnbäret i mellansvenska trädgårdar.Här hinner det emellertid bara sättafrukt i särskilt goda lägen eller särskilt godaår. Man hittar det kvarstående i gamla trädgårdar.På ett par ställen i Sörmland har detförvildats kring bebyggelse.Flikbjörnbär — Rubus laciniatusLätt att känna igen på sina djupt flikadesmåblad. Flikbjörnbär verkar nu vara detmest odlade björnbäret i vårt område. Denodlade formen är tagglös. Arten förvildar sigpå utkast och vägkanter i en besvärandegrovtaggig form (fröplantor eller grundstam?).Sammetsbjörnbär — Rubus allegheniensisEn nordamerikansk art besläktad medskogsbjörnbär. Arten odlas ibland och förekommerförvildad t ex vid Jägarhult iVästerljung. Den samlades också iEskilstuna på 1940-talet av E. Almquist.Sammetsbjörnbär är ett storblommigt upprättbjörnbär med påfallande mjukhåriga,finsågade blad.Sektion CorylifoliiBjörnbär med (nästan) oskaftade nedre småblad,fårat bladskaft och lansettlika stiplerbrukar ofta sammanföras till en enda artkrypbjörnbär (Rubus corylifolius). Iblandbetraktas krypbjörnbären som en egen sektion:Corylifolii av släktet Rubus med enmängd svårskiljda arter. Hit hör de vanligastebjörnbären i Sörmlands kusttrakter.Fyra arter är säkert kända, men kanske kanytterligare andra hittas.Hallonbjörnbär — Rubus pruinosusHallonbjörnbär känns igen på de ludnafruktämnena, de delvis 7-flikiga bladen ochde tvåfärgade taggarna.Det finns i Sverige sällsynt runt kusternafrån Bohuslän till Uppland. I Sörmland harhittats på några platser i skärgården, frånSävö i Bälinge till Bodskär utanför Nämdö.Inga nyfynd har gjorts under inventeringen.Här kan båtfolket göra en insats.Belägg (identifierade av A. Pedersen och H. E. Weber)Sörmlands län, Bälinge: Sävö 1904 (F. O. WesterbergS); Trosa-Vagnbärad: Trosa 1894 (E. Köhler S).Stockholms län, Mörkö: Karsholmen vid Fifångsnordspets 1929 (G. O. Malme S); Ösmo: Herrö gård1908 G. (Samzelius S); Ornö: Hansten och Äspskär1927 (E. Asplund S); Nämdö: Villinge 1853 (F. J.Björnström S); Boskapsö, Finnskär, Svartskär, Ånskär,Bodskär 1923 (E. Asplund S).Svenskbjörnbär — Rubus suecicusSvenskbjörnbäret är det senast beskrivna avSörmlands björnbär. Uddbladet som är bre-

5(1) Daphne 11dast upptill, ofta med ett tydligt hak, och desvaga taggarna är karakteristiska. Uddbladetkan vara brett eller smalt. Svenskbjörnbärfinns bara utmed svenska östkusten, frånSmåland till Sörmland. I Sörmland upptäcktesarten i slutet av 1800-talet i nyköpingstraktenoch identifierades med det danskafynbjörnbäret (R. fioniae). Svenskbjörnbäretbeskrevs som ny art så sent som 1988 (Weber&C Karlsson 1988). Arten borde eftersökas,särskilt på sina gamla lokaler i nyköpingstrakten.Belägg (identifierade av T. Karlsson och A. Pedersen)Sörmlands län, Husby Oppunda: Torp 1862 (C.Indebetou S); Helgona: Bullersta 1889-93 (G. V.Schotte G, L, S UPS); Nicolai: Hållet 1890 (G.Indebetou L).Stockholms län, Grödinge: Rosenhill 1993 (R. IseborgS. Inplanterad från Östergötland 1982); Nacka: St Sicklai ett busksnår vid Fiskarstugan 1922-26 (många samlareG, L, S) , Duvnäs, järnvägskant mittför Karlberg1950,1954 (C. A. Torén G, L), 300 m V om Duvnäs stnpå slänten mellan järnvägen och vägen 1993 (H-E.Wanntorp S).Hasselbjörnbär — Rubus wahlbergiiSkiljer sig från gyllenbjörnbär genom mycketbredare, tvärt avsmalnande uddblad somkraftigt överlappar sidobladen. Den gråfiltadebladundersidan är också en bra karaktärmen är otydlig på skuggexemplar.Blomställningens täta klolika taggar brukarockså vara tydliga.Hasselbjörnbär finns i södra Sverige,främst längs kusterna från Bohuslän tillUppland. I Sörmland finns den från Bråvikentill Stockholm, nästan enbart utmed kustenoch i skärgården.enkla, björkbladslika. Undersidan är mjukhårig.Taggarna är fina och svagt krökta.Gyllenbjörnbär finns enbart utefter densvenska östkusten från Småland till Uppland.I Sörmland är det det vanligaste björnbäret ikusttrakterna och i skärgården från Bråvikentill Stockholm och enstaka lokaler inåtMälaren. I Sörmlands inland finns enstakafynd t. ex. från Katrineholm, Värmbol.Litteratur:Almquist, E. och Asplund, E., 1937: Stockholmstraktensväxter Botaniska Sällskapet i Stockholm.Stockholm.Arrhenius, J. P, 1839: Ruborum Sueciae dispositomonographico-critica. UppsalaBjörnström, F. J., 1853: Bidrag till kännedomen omStockholms skärgårdsflora. Botaniska Notiser 113-119.Hartman, C. J., 1820: Handbok i SkandinaviensFlora 1. Stockholm.Hofberg, H., 1852: Södermanlands Pbanerogamer ochFilices P. Ad. Huldberg. Stockholm.Martensen, H. O. och Pedersen, A., 1987: Rubusgothicus och närstående arter. Svensk BotaniskTidskrift 81: 257-271.Neuman, L. M. och Alfvengren, E, 1901: Sverigesflora. Gleerup. Lund.Pedersen, A. och Schou, J. C., 1989: NordiskeBrombar. B. 011gaard (ed.) AAU Reports,Aarhus universitet. Aarhus.Weber, H. E. och Karlsson, T, 1988: Rubus suecicus ettnytt björnbär av sektionen Corylifolii. SvenskBotanisk Tidskrift 82: 209-216.Gyllenbjörnbär — Rubus aureolusBladen har smalare, knappt överlappandeuddblad, ofta med ett hörn och rätt oregelbundetgrovtandat. Blomställningens blad äroregelbundet grovtandade, upptill vanligen* Detta tidigt uppmärksammade bestånd är något avvikande ochaccepterades först inte som R. suecicus (Weber and Karlsson 1988),men har nu av A. Pedersen förts till denna art.