Syd-Österbotten gar framåt 1 slmnlng - Urheilumuseo

O. Skarp och O. Antikainen, jämväl härifrån, vardera 7 min. 45 sek ....Sålunda uppnådde t-..renne av de deltagande enahanda rekord för erhållandeav 2. priset och uppmanades upptaga tävlingen ånyo för erhållandeav detsa=a, men då F. Tamminen icke gick in härpå tilIdelades 2. prisethans tävlingsbroder . .. »Notisen är ju i många stycken intressant. Det fanns inga idrottsföreningarpå den tiden i Västnyland, som anordnade tävlingar, utan detvar en mer tillfälligt sa=ansatt »bestyrelse*, som satte i gång det helaoch den bestod av lärare N., bördig från Österbotten, bryggmästare C.,inflyttad från Sverige och far tilI den över hela Svenskfinland kände kompositörenoch dirigenten Bengt C., samt kontoristen E., tilI börden tysk.Upphovet till tävlingen var synbarligen de förmögna engelska sportsmän,som skänkte de då utomordentligt stora penningprisen. Man behövdeju inte då smyga mynten i bakfickan efter slutad tävling, trots att 100mk var en summa för vilken mycket kunde fås. Inte mindre generös blevdärigenom den överlägsne segrarens gest att dela sitt pris med medtävlama.Förvånande många av Ekenäslöpama bar finska namn. Tyvärrframgår inte av referatet om man löpte i skilda grupper, annars borde juordningsföljden i mål kunnat fastslås. Nu ville man att både de båda somnått nästbästa tiden och de tvenne följande även de på samma tid skullelöpa om omedelbart det 2 km långa landsvägsloppet. Det är ju inte förvånandeatt en del vägrade och så gick miste om prisen.Om än det finns vissa omständigheter som talar för att detta var enav de allra första friidrottstävlingarna i Västnyland, så är det dock sannoliktatt man redan tidigare tävlat i skidning. Med säkerhet kan fastslåsatt följande vinter i Hangö anordnades en skidtävling med start och målvid stranden där frihetsstoden fanns, tilis ryssama stördes av den, ochmed isbanan slingrande runt Märaskär, vilken holme är mest känd somso=arregattornas prisdomartribun och startplats. Samtidigt anordnadesäven backtävlingar invid Casino. Själen i dessa arrangemang var 1.baningenjören vid Hangö-Hyvinge järnväg Ferdinand von Christierson,en liten, vittberest och kunnig herre med fast vilja och full av uppslagoch ideer.Sannolikt möttes Västnylands skidare, främst de från Karis, Ekenäsoch Hangö även de följande vintrarna i heta duster, trots att någon organisationinte stod bakom dessa tävlingar. 1902 sände Hangö sina bästaskidare att tävla i Ekenäs och lyckades erövra de b åda främsta platsernabland seniorerna genom *Sigge* Sundin och G. Wikander, medan juniorernaUno Lindroos och Alexander Bäckström slutade 2. och 3. Det tyderpå att idrottsintresset var synnerligen stort i det oftast snöfattiga Hangö,då man förmådde ställa opp till framgångsrik kamp i grannstaden. Dethar ju på senare tider hänt mer än sällan.112Västra distriktets stolthet 1953, rekordlöparen Tor Lönnqvist.Namnen på skidarna kom sedan att ofta lysa även i andra sa=anhang.Så Sundin de följande åren jämte Fjalar Gejtel den fräfnste friidrottsmanneni Västnyland och en tid måhända landets främste spjutkastare,medan bröderna Wikander, särskilt en yngre broder tili skidarenoch Bäckström blev snabbskrinnare av världsklass. Tyvärr flyttade Wikandersfrån Hangö och Alexander Bäckström bröts av lungtuberkulosi sina bästa år, efter att dock ha hunnit uppnå )>idrottskungavärdighetemsom segrare i västnyländsk 10-kamp.113a