HavsUtsikt nr 1,2013 - Havet.nu

Valari svenska vattenVisst finns det valar i svenska vatten, ochdessutom många olika arter. Tumlaren ären stadigvarande invånare, medan andraarter observeras sporadiskt vid västkusteneller i Östersjön. Tack vare uppbyggdarapporteringssystem har vi ganska brakoll på vilka valarna är, och har mankameran framme när man ser en valfinns det ibland till och med möjlighet attidentifiera speciella individer.Foto: mattias Pettersson6 havsutsikt 1 2013

I En grupp med vitnosdelfinerobserverades i början på maj2013 öster om Skagen. Sommest sågs ungefär 30 individer.Vikval observerad i Skagerraki juli 2009. Den följde segelbåtarmellan Skärhamn ochSkagen. Notera det vita fältetpå bröstfenan. JIbland observeras valar i svenskavatten, och tack vare att de rapporteraspå olika sätt går det att få enbra bild över vilka arter som kanförekomma. Längs våra kuster kan bådetandvalar och bardvalar observeras, mende flesta arterna gör endast tillfälliga besökvid den svenska västkusten eller in iÖstersjön.Tumlare vanlig på västkustenSom de flesta känner till finns det i varjefall en valart stadigvarande i våra vatten,tumlaren. Denna lilla tandval, cirka1,5 meter lång som vuxen, är vanlig påvästkusten. Den rapporteras flitigt därifrån,men endast sporadiskt från Östersjön,och då framförallt i de södra delarna.Omkring 23000 tumlare uppskattasfinnas i danska och svenska vatten iSkagerrak och Kattegatt. I Östersjön, däremot,är populationen bara en spillra avvad den en gång var och akut hotad enligtrödlistan.är ett av världens mest spridda däggdjur.Den förekommer i alla hav, men mest ikalla vatten. Späckhuggarna har en stabilfamiljestruktur, och även hanar stannarmed sin mor livet ut, i motsats till detvanliga mönstret bland däggdjur, där hanarnabrukar lämna sin hemgrupp innaneller i samband med könsmognad. Destarka familjebanden har gett upphov tillolika dialekter av ljud hos olika flockar isamma område.…i augusti 2004 sågsen dögling, eller nordlignäbbval, vid västkusten.Denna art har decimeratskraftigt av den norskavaljakten, och är numeraovanlig.atlanten, och populationen växer. Vintrarnatillbringar dessa valar främst i Västindien,där hanarna sjunger sina välkändasånger för att locka honor, och där deparar sig och föder ungar. Sommaren tillbringarde i födosöksområden i norr. Valarnalär sig av sina mödrar att välja sammaområden år efter år.Ovanligt besökNäbbvalar är sällsynta gäster i våra vatten,men i augusti 2004 sågs en dögling, ellernordlig näbbval, vid västkusten. Dennaart har decimerats kraftigt av den norskavaljakten, och är numera ovanlig. Den leveri små flockar, men observationen 2004bestod av en ensam, ung individ. Troligtvisfanns hans flock längre ut. Normaltfinns arten i Nordatlanten på djupt vatten.Den är en dykmästare som kan vara undervattnet i väl över en timme och dykaner till över 1 000 meters djup i sin jakt påbläckfisk och fisk.ZFoto: Magnus LindegrenFlera delfinarterDe mest rapporterade delfinerna i våravatten är vitnosdelfin, späckhuggare,öresvin, vitsiding och springare. Dessaarter är talrika i Nordsjön och Norskahavet. Vitnosen är en av de vanligastei våra vatten. Den, liksom vitsidingen,finns bara i Nordatlanten. Springarenär en mer ovanlig gäst. Den är vanligi Nordsjön och söderut, globalt är denspridd i varmare hav. Öresvin är en av demest välkända delfinerna, eftersom denär vanlig i delfinarier.Andra mindre tandvalar som hör tillde mer sporadiska besökarna är strimmigdelfin, långfenad grindval, Rissos delfinoch vitval.Jättestor delfinDen största delfinen, späckhuggaren,ses mer eller mindre årligen på västkusten.Störst chans att se den är i juni, dåden tydligen följer makrillen in mot kusten.Mer sällan går späckhuggaren ocksålängre in mot Östersjön. I Nordatlantenblir hanen sju till åtta meter lång, ochhonan fem till sex meter.. SpäckhuggarenStora bardvalarDen vanligaste bardvalen hos oss är vikvalen,som också är den vanligaste globalt.Det finns cirka 140000 stycken totalti Nordatlanten, och den jagas kommersiellti Norge och Island, trots internationellavalfångstkommissionens moratorium.Denna val observeras var ellervartannat år vid västkusten, och iblandinne i Östersjön. Den är den minstaav bardvalarna i våra vatten, ungefärtio meter lång. Större bardvalar somförekommer mer sporadiskt är sillvaloch knölval. Sillvalen är den näst störstavalen, efter blåvalen, och kan bli uppemot25 meter lång och väga 100 ton.Det finns troligen cirka 30000 sillvalari Nordatlanten. Den jagas kommersielltrunt Island, och några få tas av grönländskaeskimåer.Knölvalen en vanlig gästKnölvalen har blivit en ganska vanliggäst. De senaste tio åren har den settsvarje år utom två i Östersjöregionen. Detfinns omkring 15 000 knölvalar i Nord­Valar observerade i svenskahav senaste decennietTandvalarVitnosdelfinTumlareSpäckhuggareÖresvinVitsidingVanlig delfinStrimmig delfinLångfenad grindvalRissos delfinVitvalNordlig näbbvalBardvalarVikvalSillvalKnölvalRapportera valar du serRapportera observationer tillwww.nrm.se eller www.valar.se.Döda individer tillhör statens vilt, ochska rapporteras till polisen, Naturhistoriskariksmuséet (ostkusten) ellerNaturhistoriska museet i Göteborg(västkusten).Läs mer: www.nrm.seText & kontakt:Thomas Lyrholm, Naturhistoriska riksmuséet,thomas.lyrholm@nrm.seVitnosdelfin. Foto: Mattias Petterssonhavsutsikt 1 20137

En man sitter på en strand iZanzibar och rensar sjögurkorinnan de först kokas ochsedan soltorkas för att kunnaexporteras till Kina. JFoto: Hampus Eriksson (båda)Kinas aptitför sjögurkorFoto: shutterstockKnappast någon marknad i världen är förknippadmed så mycket myt, nyfikenhet och opinionsom den kinesiska lyxmarknaden med torkademarina produkter. Här handlas medhajfenor, öronsnäckan abalone, simblåsoroch sjögurkor. Genom kampanjer av WWFoch nyhetsinslag på TV så är nog de flestai Sverige bekanta med fisket efter hajfenor,men lika många har nog inte hört talas omdet enorma fisket efter sjögurkor.Sjögurkor fiskas runt om i världenför att kokas och torkas innande exporteras till Kina. Dentorkade produkten, som kallasbêche-de-mer eller trepang, läggs sedan iblöt för att tillagas enligt hundraåriga kinesiskatraditioner som en delikatess ochhälsokost. Sjögurkorna säljs mycket dyrtsom lyxmat, och har blivit ett sätt för denuppåtsträvande mellanklassen att visa sinrikedom. Med några få undantag är detbara i Kina som man äter sjögurkor.Växt eller djur?År 1908 deklarerade Dr Clark i en artikelpublicerad av The Smithsonian Instituteatt sjögurkan är ett djur och inte en växt.Denna revolutionerande upptäckt gjordeinte mycket för att ytterligare locka tillsig positiv uppmärksamhet, eftersom dendessutom målade upp bilden av ett djursom är ”fult, simpelt, och ibland motbjudande”(fritt översatt). Hundra år senarevet vi att sjögurkor finns i tusentals arter8 havsutsikt 1 2013

Dagens färgglada fångst.Fiskare i Zanzibar somdyker med sportdykarutrustninghar just tömthinken med dagensfångst av sjögurkor påmarken.i alla världens hav och att de är nära besläktademed sjöborrar och sjöstjärnor –man skulle närmast kunna likna dem viden enarmad sjöstjärna.I princip alla bestånd avsjögurkor i tropiska vatten,alltså i låginkomstländer,är idag överfiskade.Ett historiskt fiske …Redan 300 år innan Dr Clarks upptäckthade handelsfolk från staden Makassari Indonesien insett sjögurkornas värdeför eliten i Kina. De seglade på monsunvindarnaöver Arafurasjön till Arnhemlandi norra Australien för att samlasjögurkor, där dessa fanns i överflödi de grunda korallrevsområdena. Fångstenkokades och soltorkades för att fyllalastrummen till resan hem då monsunenvänt. Man tror att detta var den förstakontakten som ett muslimskt folkhade med Australien, åtminstone 100 årinnan Kapten Cook satte brittisk flaggapå den stora kontinenten ”down under”.Från sitt tidiga ursprung som handelsvarai centrala Sydostasien spred sig fisketav sjögurkor österut över öarna i StillaHavet och västerut över Indiska Oceanen.Den historiska handeln med sjögurkoravtog dock i samband med 1900-taletsvärldskrig och globala konflikter sommarginaliserade Kina.… som expanderatNär Deng Xiaoping genom sin reformistiskapolicy under det sena 1900-taletöppnade Kinas dörr mot omvärlden innebardet långtgående effekter på fisketrunt om i världen. I mitten på 1970-talet,just innan Kinas integrering i världsekonomin,producerades ungefär 1000ton torkad sjögurka per år för konsumtioni Kina, vilket ökade till cirka 15 000ton ungefär 20 år senare. Denna boom iproduktionen berodde på en global expansionav fisket till nya områden ochnya arter. En studie från 2013 visar attdet idag är mer än tre miljoner människorsom deltar i fisket efter cirka 70 artersjögurkor i alla världens hav för att tillgodoseden växande köpstarka mellanklasseni Kina.Överfiske och vattenbrukI princip alla bestånd av sjögurkor i tropiskavatten, alltså i låginkomstländer,är idag överfiskade. Det finns flera faktorersom har lett till denna situation. Sjögurkoringår nästan aldrig i nationell förvaltning,och det saknas helt enkelt reglerför fisket. Fisket drivs av en stark ochväxande marknad som betalar för en produktsom annars inte skulle använts lokalt.Det höga kommersiella värdet görockså att det pågår omfattande illegaltfiske och handel. Att sjögurkorna liggerstilla på botten, är lätta att hitta och barahavsutsikt 1 20139

Foto: Hampus ErikssonI Torkade sjögurkor i skyltfönstret på en butik i Hong Kong. I Kina anses sjögurkor vara en delikatess och hälsokost med lyxstatus. De fiskasrunt om i världen för att säljas tillsammans med hajfenor på den kinesiska marknaden för torkade marina produkter.fortplantar sig en gång om året gör detsvårt att utveckla ett hållbart fiske. Denstora efterfrågan innebär att försök attodla dem görs. Störst framgång har manhaft i Kina och Japan där man producerarcirka 3 000 ton torkad sjögurka årligen,men det är oklart om denna produktionär hållbar. I tropikerna har man intelyckats lika bra med odling, och möjligheternaatt driva ett hållbart vattenbrukav sjögurkor i dessa områden är i dagslägetsmå.Viktig rollSjögurkor har få naturliga fiender i havet,förutom människan. De fyller en ekologisktviktig roll i näringsväven genomatt bryta ned och återvinna organiskt materiali sedimenten. Man har kallat demför havets dammsugare. Eftersom de äterkorallsand så påverkar de också nivåernaav kalciumkarbonat i haven. Kalciumkarbonatär viktigt för skalbildande organismer,och för att buffra den förväntadeförsurningen av haven som orsakasav ökade atmosfäriska nivåer av koldioxid.Sjögurkor är också en mycket viktiginkomstkälla i fattiga samhällen i tropikerna.Till exempel så skulle ungefär 25procent av de som fiskar sjögurkor i Zanzibari Östafrika ha svårt att hitta en alternativinkomstkälla. Efter att tsunaminår 2007 ödelagt byar på Solomonöarna ivästra Stilla Havet var sjögurkor den primärakällan till inkomst och återbyggnad.Tyvärr är bestånden i båda dessaländer kraftigt överfiskade, men på Solomonöarnaär nu fisket det högst prioriteradeatt återbygga och förvalta.Framtiden vilar på KinaDet pågår initiativ att lista ett antal arterunder den internationella konventionenom handel med utrotningshotade arter,CITES. Men den processen är mycketlångsammare än fiskets utveckling, ochdet kommer att saknas kapacitet på nationellnivå att genomföra dessa regler.Det är uppmuntrande att fisket de senastetio åren har ökat i prioritet i och medatt man insett värdet för lokala samhällen.Till exempel driver FN:s livsmedelsochjordbruksorganisation nu en globalseminarieserie som syftar till att utbildaförvaltare och myndigheter i fiskefrågor.I stort är det dock troligt att sjögurkornasöde, och hur fisket kommer att påverkaekosystem och människor i framtiden, vilartungt i attityder hos kinesiska konsumenteroch hur Kina väljer att hanterainternationella fiskerifrågor.Ztext & kontaktHampus Eriksson, Institutionen för ekologi,miljö och botanik, Stockholms universitet,hampus.eriksson@su.se10 havsutsikt 1 2013

Det effektivafiskets baksidaBottentrålning är en fiskemetod som är mycket omdiskuterad,på grund av den stora påverkan den har på miljön. När trålensläpas utmed havsbottnen gräver den ned sig och skaparett stort moln av sediment efter sig. Den rör upp närsalter ochmiljögifter som har legat lagrade i havsbottnen, och dessa påverkari sin tur organismerna i det omkringliggande vattnet.Världens havsbottnar täcks till70 procent av sediment. Sedimentenbestår av sand ochlera av olika partikelstorlek.De mjuka bottnarna är ofta slutstationför olika ämnen i naturen. Här finns ävenmiljögifter som härstammar från mänskligverksamhet. De lagras i sedimenten,och kan sedan brytas ned eller tas upp avbottenlevande djur. Om sedimentet virvlasupp i vattnet exponeras även andradjur för dessa partiklar och miljögifter.Kalhygge på havsbottenBottentrålen introducerades på1300­ talet, men den moderna trål somvi använder idag började utvecklas på1800-talet. Många fiskare var från förstabörjan bekymrade över de effekterredskapet hade på miljön, och att områdendär bottentrål använts blev värdelösapå grund av att fångsterna minskade.Sedan dess har antalet fiskebåtar, båtarnaseffektivitet och ytan på fiskade områdenständigt ökat. Oron är idag stor överhur bottentrålning ödelägger våra havsbottnaroch utplånar bottenlevande växt-och djursamhällen. Den har i många studierjämförts med skogsskövling där mankalhugger och plöjer hela skogen utanhänsyn till andra arter. En uppskattningär att 15 miljoner kvadratkilometer havsbottentrålas varje år. Det motsvarar enyta lika stor som halva kontinentalsockeln,havsområdet närmast kontinenterna,där det mesta fisket sker.Ställer till stor skadaBottentrålning har både direkta och indirektaeffekter på ekosystemet. En direkteffekt är att bottenlevande djur och väx-Foto: Martin Almqvist/Azotehavsutsikt 1 201311

I En modell av en fiskebåt med bottentrålefter sig. Där syns även trålborden längstfram som lämnar djupa spår i sedimenten.En stor trål kan vara upp till 150 meter bred.Svampdjuret i vår studie, Geodia barretti,hämtades in från 200 meters djup, och utsattesför olika sedimentkoncentrationer i ettlaboratorieexperiment. På bilden ligger de iett stort kar på 600 liter. Varje svamp är ungefären kubikdecimeter stor, och kan filtreracirka 24 000 liter vatten om dagen.Foto: Ingrid TjensvollIter skadas eller dör. Indirekta effekter äratt artsammansättningen på botten ändras,stora mängder sediment virvlas upptill överliggande vatten, och att närsalteroch miljögifter frigörs.Det finns flera typer av bottentrålar,den som används mest i svenska vattenär uttertrålen. Oberoende av vilken bottentrålsom används gör alla skada påmjuka bottnar. När trålen dras över sedimentytanär syftet att maximera kontaktenmellan bottenytan och trålen. Uttertrålenhar två stora trålbord, en på varjesida av nätet, som ska hålla trålöppningenöppen. Dessa gräver upp till 50 centimeterdjupa fåror, och sedimentetet virvlasupp i vattnet.Stora sedimentmolnI vår forskning har vi fokuserat på effekterav uppvirvling av sediment och hurmycket miljögifter som frigörs vid trålningen.För att undersöka detta utfördevi, tillsammans med norska forskare,ett fältexperiment i Eidangerfjorden. Detär en förorenad fjord i Norge som hadeett aktivt räkfiske när experimentet utfördes.Vi tog vattenprover direkt efteratt en räktrålare hade passerat, och mättesedimentmolnet som skapades. I dethär fallet var trålen ganska liten, 40 meterbred, men den skapade ändå ett sedimentmolnsom var 18 meter högt och150 meter brett. Vi uppskattade att totaltnio ton sediment virvlades upp i vattnetefter en nästan två kilometer lång trålsträcka.Hastigheten med vilken partiklarnasjunker till botten varierar beroendepå storlek, men de minsta partiklarnakan sväva i vattnet flera dagar, eller tilloch med veckor, innan de har lagt sig påbotten igen.I samma studie hittade vi förhöjdakoncentrationer av miljögifter, som dioxiner,furaner och PAH, i vattnet i det tråladeområdet. Vi kunde också visa attdessa togs upp av organismer, både aktivtgenom filtrering och passivt via diffusion,det vill säga upptag genom djurensvävnad.Fiske på djupare vattenIdag har fiskebåtarna utvecklats så att dekan vara ute i långa perioder och fiska pådjupare vatten. I dessa miljöer finns detmånga långlivade djur som lever i stabilaförhållanden, till skillnad mot djur pågrundare vatten. Ekosystemen på grundarevatten utsätts oftare för naturligavariationer, som till exempel vågor. Dessasystem har därför lättare att återhämtasig efter en fysisk störning, som exempelvisbottentrålning, än de stabila miljö-12 havsutsikt 1 2013

Ekosystemen i djuphaven är alltsåmycket känsliga för störningar. Det ärbevisat att exempelvis fiskpopulationer idjuphavet har kraschat efter bara någrafå år av fiske.Undervattensbild av trålspår på botten.Bilden kommer från Bratten-området iöppna Skagerrak och är tagen på cirka300 meters djup. Spårdjupet kan variera,ett vanligt djup är cirka två decimeter,men trålbordet kan gräva ned sig enhalvmeter eller mer.Foto: Clare BradshawI Ett foto av vår provtagare som visar enFoto: Tomas Lundälvaktiv och en passiv provtagningsmetod. Denaktiva består av en stålbur med blåmusslorsom filtrerar vatten. Den passiva, som heterSPMD, semipermeable membrane device,består av ett membran med fett inuti, ochska efterlikna hur ämnen tas upp genomorganismernas vävnad.erna i djupare hav. Ekosystemen i djuphavenär alltså mycket känsliga för störningar.Det är bevisat att exempelvis fiskpopulationeri djuphavet har kraschat efterbara några få år av fiske.Känsliga svampdjurSvampdjur är mycket långlivade och viktigaarter i djupare havsområden. De filtrerarstora volymer vatten och skaparskydd som attraherar många andra arter.Detta skapar också produktiva områdensom är attraktiva för fiskare.I en studie tillsammans med norskaforskare utsatte vi fotbollssvamp, Geodiabarretti, för sedimentkoncentrationermotsvarande de uppmätta vid bottentrålning.När detta djuphavs-svampdjurutsattes för grumligt vatten försöktedet skydda sig genom att stänga av sincellandning. Mycket få studier har dockutförts på djuphavssvamp och hur de påverkasav grumlighet, så fler studier behövsför att vi ska kunna säga hur mycketde påverkas.De flesta svampdjur hittas i mycketstabila miljöer med låg grumlighet i vattnet.Bottentrålning i sådana miljöer ställeralltså till stor skada. Svampdjuret ärockså en bra representant för djuphavsmiljöer,och kan användas som en indikatorartför olika störningar.Inga restriktionerVid muddring och andra byggarbeten vidkusten har ofta höga sedimentkoncentrationeri vattnet uppmätts, dock underkorta perioder. Det är väl känt att höggrumlighet har negativa effekter på organismer,till exempel minskad tillväxt, reproduktionoch överlevnad. Därför finnsdet krav att kontinuerligt mäta sedimentkoncentrationeroch minska sedimentspridningen.Muddring är också i vissafall förbjudet under fiskens lekperiod ochvandringar på grund av de negativa effekterdet ger. För fiske med bottentrålfinns dock inga restriktioner vad gällergrumlighet, trots att det pågår året runtoch i mycket större utsträckning. Det ären paradox att fiskenäringen inte värnarom den resurs man är beroende av.ZText & kontakt:Ingrid Tjensvoll, Institutionen för ekologi,miljö och botanik, Stockholms universitet,ingrid.tjensvoll@su.seClare Bradshaw, Institutionen för ekologi,miljö och botanik, Stockholms universitet,clare.bradshaw@su.sehavsutsikt 1 201313

Den hotade ålenBerättelsen om ålens lekplats är en av de stora biologiska detektivhistorierna. Det tillhörnumera allmänbildningen att veta att den europeiska ålen leker i Sargassohavet, någonstansmellan Puerto Rico och Bermuda. Det är emellertid mycket som fortfarande är okänt om denmystiska ålen – till exempel hur den hittar vägen över Atlanten, och inte minst hur ålarnaefter ett halvårs vandring hittar varandra i ett område som är större än hela Skandinavien.Rekryteringen av ål har minskat dramatiskt. Att lösa situationen med hjälp av odling är docksvårt, både av tekniska och principiella skäl.Fångsterna av europeisk ål harminskat kraftigt i Östersjön,precis som i övriga Europa.Foto: Martin Almqvist/Azote14 havsutsikt 1 2013

Historiskt ålfiskeÅlfisket har en lång historia. I tio tusen år gamla avlagringar, både från Sydeuropa och frånSkandinavien, finner man benrester av ål. För svensk del skiljer sig den historiska utvecklingenav ålfisket mellan olika landsändar. I Bohuslän (liksom i Norge) och Nordsverigebetraktades länge den ormlika ålen som ”ofisk”, något som inte kunde ätas. Ålfisket komdär inte igång förrän under 1900-talet och då i huvudsak inriktat på export. Man undvekhelst den så kallade ”ormens broder”.I södra Sverige har ålfisket emellertid varit omfattande och viktigt ända sedan medeltiden.För de danska kungarna och kyrkan var skatteinkomsterna från ålfisken i Skånebetydelsefulla. Gustav Vasa tog lärdom och införde kronofisken, bland annat för ål, sompå hans tid inbringade en femtedel av statens totala inkomster. Kronofiskena upplätsefter hand till enskilda mot att de skattelades. Sådana skattelagda ålfisken, drätter, leverfortfarande kvar i Skåne och Blekinge och har en unik status i fiskerättsammanhang eftersomde betraktas som fast egendom.I Ålfiske på Runö (Angerjapüüdjad), oljemålning av Erik Haamer 1942. Reproduceradmed tillstånd av familjen Haamer.Trots att alla ålar alltså föds påandra sidan Atlanten är ål enav de fiskarter som har störstutbredning i Europas floderoch sjöar. Arten har funnits länge, manhar hittat 70 miljoner år gamla fossil somi allt väsentligt överensstämmer med dagensålar. Den har överlevt ett stort antalistider, och har sett Europa och Nordamerikaglida isär. Mot denna bakgrundär det en skrämmande tanke att arten,En grundläggande svårighetligger i ålens speciellabiologi. Det finnsbara en lekplats där varjegeneration ålar blandasslumpmässigt. Detfinns alltså inget sambandmellan varifrån enblankål vandrar ut ochvar avkomman sedanhamnar. Det innebär attlokala åtgärder får liteneller ingen effekt där degörs.liksom flera av dess systerarter på andrakontinenter, nu är hotad.Minskande fångsterFångsterna av ål har minskat kraftigt iÖstersjön. Från 1900-talet finns statistiksom visar fångster i Östersjön på mellan1500 och 2000 ton per år fram till1970, varefter det sker en nedgång motdagens knappa 300 ton per år. Fångsternapå västkusten har hållit sig konstantarunt 200 ton per år under hela 1900-talet,ända fram till regleringen av ålfisket2007. Idag är allt fiske på västkustenstoppat. Även i insjöar har ålfångsternaminskat kraftigt.Detsamma gäller även i övriga Europa,där ålfångsten har minskat med omkring80 procent sedan 1960-talet. Menvad som är mest bekymmersamt är attmängden ålyngel – så kallad glasål – somanländer till Europas kuster har minskatdramatiskt. Den mängd som registreradesi Nordsjöområdet 2011 var endasten procent av 1960-talets nivå. Förövrig a områden var nivån under 5 procent.En liknande utveckling har skett förden nordamerikanska och japanska ålen.Fler a ålarter på södra halvklotet tycksockså minska.Nedgång med flera orsakerOrsakerna till nedgången är fortfarandeoklara, men mycket tyder på att mänskligaaktiviteter ligger bakom. Uppväxtområdenahar förstörts genom utdikning avvåtmarker, och vandringshinder har gjortatt ålen inte tar sig upp i vattendragen.Sverige har exempelvis förlorat en fjärdedelav alla ursprungliga våtmarker, i Skåneoch Mälardalen 90 procent. Det finnsfler än 5000 större kraftverksdammaroch många andra typer av dammar i desvenska älvarna. Förhållandena är ännuvärre i övriga Europa.Eftersom ålen lever länge utsätts denför miljögifter av många slag. Provtagningari Nederländerna och Belgien visarpå en cocktail av klorerade och bromeradeorganiska ämnen på hälsovådliga nivåer.Försök visar att hög miljögiftsbelastningminskar förmågan att klara av denlånga lekvandringen.Fisket kan också bidra till nergången.I hela sitt utbredningsområde är ålen föremålför ett omfattande fiske som riktasmot alla åldersgrupper, från invandrandeglasål till utvandrande blankål.Ålens biologi försvårarEn grundläggande svårighet ligger i ålensspeciella biologi. Det finns bara en lekplatsdär varje generation ålar blandasslumpmässigt. Det finns alltså inget sambandmellan varifrån en blankål vandrarut och var avkomman sedan hamnar. Detinnebär att lokala åtgärder får liten elleringen effekt där de görs. Alla måste bidratillsammans för att åstadkomma resultat.Den insikten ligger bakom den EU-förordningsom trädde i kraft 2008 och somi huvudsak innebär att alla EU-länderskall se till att utvandringen av ål ökartill minst 40 procent av historiska nivåer.Totalstopp ogenomförbartSverige har antagit en förvaltningsplansom bygger på att fisket skall minskamed 80 procent och att dödligheteni kraftverk skall minskas så att 40 procentav den utvandrande ålen överlever.En kraftfullare åtgärd hade naturligtvishavsutsikt 1 201315

Annorlunda larverÅlens larver är så annorlunda den vuxna ålen att de länge klassificerades som en egenart, Leptocephalus brevirostris. En decimeterlång genomskinlig fisk med litet huvud ochstark tillplattad, pilbladsliknande kropp. I slutet av 1800-talet fann man dock att Leptocephalussom hölls i akvarium minskade i längd och smalnade av i kroppen. Till slutomvandlades de till genomskinliga glasålar, den välkända form av ålyngel som undertidig vår samlas i flodmynningarna.Leptocephaluslarver skiljer sig inte bara i utseende från den vuxna fisken, något somgäller för många fiskarter, men som fisklarv har den dessutom flera unika drag. Den blirexempelvis mycket större än någon annan fisklarv. Alla ålarter har leptocephaluslarveroch flera kan bli mycket stora. Den danska Danaexpeditionen 1928-30 fångade i Sydatlantenen leptocephaluslarv som var 184 cm lång. Den vuxna ålen har aldrig påträffats,vilket kanske är bäst så. Skulle den växa till en längd som hade samma proportion mellanlarv och vuxen som hos vår ål skulle den bli 40 meter lång!En annan egenhet är den extremt långa tiden i larvstadiet. Den europeiska ålen tillbringar2 till 3 år som leptocephaluslarv i Atlantens ytvatten innan den når kusten. Dettainnebär stora svårigheter att bemästra om odling genom hela livscykeln skall lyckas.Foto: Sönke Johnsen, Duke UniversityKostnaden för att fåfram en enda glasål frånhormonbehandladevildfångade föräldrar ärcirka 10 000 kronor, ochstyckepriset för andragenerationens ålar blirastronomisk.Den europeiska ålen lekeri Sargassohavet, men dentillhör ändå den fiskart somhar störst utbredning i Europasfloder och sjöar. JFoto: Tony Holm/Azotevarit att kräva att det byggdes fungerandeupp- och nedvandringmöjligheter förål vid alla vattenkraftverk och att stoppaallt fiske.Politiskt bedömdes detta dock somogenomförbart. Kostnaderna för att räddaett fåtal ålar i de norrländska kraftverkenskulle bli mycket höga, och man valdedärför att koncentrera insatserna därdet finns mest ål. Möjligheterna att få acceptansför att stoppa ålfisket tycktesockså små, med tanke på att det relativtokontroversiella beslutet att kräva speciellttillstånd för att fiska ål orsakade i särklassflest överklaganden till regeringen ihela Fiskeriverkets historia.Värna småskalighetVill man värna om det småskaliga kustochinsjöfisket finns också starka skäl atttillåta ett begränsat ålfiske, så länge detsker inom ramen för en fungerande återhämtningsplanför ålen. Så som fisketär organiserat idag hänger överlevandetför flertalet kustfiskare på ålfångsten, eftersomålen kan sumpas och samlas underen längre tid för att säljas till uppköparesom hämtar fisken hemma hos fiskaren.All annan fiskhantering sker idagcentralt via Göteborg, och kostnadernaför transport äter upp det mesta av deninkomst en småskalig ostkustfiskare skullekunnat få.Vildfångad ål odlasOdlingen av ål är en omfattande verksamhet.Globalt är 97 procent av all ålsom konsumeras odlad. Ålodlingar producerarcirka 270 000 ton per år till ettvärde av 10 miljarder kronor. Största delenav odlingen sker i Asien av den japanskaålen, men även europeisk ål odlas,både här och i Asien. Gemensamt för allålodling är emellertid att den kräver attman startar med glasål som har fångats inaturen. Ålodling blir på så sätt en direktnegativ faktor när det gäller bevarandetav ål, genom att man minskar antalet ålyngelsom får chansen att växa upp ochreproducera sig.Dyr metod kan fungeraDet pågår dock försök att komma ur dettadilemma. Man har länge med hjälp avhormonbehandling kunnat få ålar könsmognaoch att leka i fångenskap. Japanhar kommit längst i utvecklingen av sådanartificiell odling. Efter 35 års experimenterandelyckades man år 2010 slutalivscykeln och få fram andra generationensållarver från föräldrar som levt helasitt liv i fångenskap. Ännu är man emellertidlångt från en kommersiell verksamhet.Kostnaden för att få fram en endaglasål från hormonbehandlade vildfångadeföräldrar är cirka 10 000 kronor, ochstyckepriset för andra generationens ålarblir astronomisk. För att konkurrera behöverpriset komma ner till under 10 kronor.Kräsna larverDet långsiktiga målet är enligt professorTsukamoto, som är en av de ledandeforskarna i utvecklingsarbetet, att bevarade kvarvarande vilda ålarna samtidigtsom man önskar behålla en av de trekulturellt viktigaste japanska maträtterna,grillade ålfileer – kabayaki. Den störstasvårigheten har varit att finna rätt födaför larverna. En blandning av krillextraktoch gulan från hajägg har visat sig fungerasom foder, men tillväxten är dålig ochdödligheten mycket hög. Det är naturligtvisinte heller önskvärt att föda upp denhotad ålen med äggen från likaledes hotadehajar. Ett viktigt framsteg var närman förra året med isotopteknik kundefastställa att ållarvernas naturliga födahar låg trofisk nivå och tycks utgöras avpartikulärt organiskt material, till exem-16 havsutsikt 1 2013

pel övergivna gelehus från svanssjöpungar(Appendicularia). Med den informationenkanske man kan få fram ett bättrestartfoder, och öka tillväxt och överlevnadi odlingen.Bevarande prioriterasUr europeisk synvinkel kan man frågasig om ålodling kan eller bör bli en lösningför bevarandet av ålen. Larvstadietär mycket kortare för den japanska ålenän för den europeiska, vilket innebär väsentligtstörre svårigheter att lyckas medodling av den europeiska ålen. Hos ossfinns inte heller samma intresse och traditionkring ål som maträtt. Det var längesedan inkokt ål var den brittiska arbetarklassensstapelföda. Prioriteten är snararebevarandet av ålen som en viktig deli ekosystemet, samt bevarandet av detsmåskaliga kust- och insjöfisket där ålfiskethar en viktig roll. ZText & kontakt:Håkan Westerberg, Akvatiska resurser, SLU,hakan.westerberg@slu.seFoto: André Maslennikov/AzoteI Vill man värna om det småskaliga kust- och insjöfisket finns också starka skäl att tillåta ettbegränsat ålfiske, så länge det sker inom ramen för en fungerande återhämtningsplan förålen.havsutsikt 1 201317

En gravid sjöhäst från Fjordlands i Nya Zeeland.Sjöhästen förökar sig sexuellt och det är hanensom bär ansvaret för ynglen. Han har en fickapå magen där honan lägger sina ägg och somhanen sedan befruktar.Forskaren: Varför är sexuell reproduktionså vanligt?Sjöhästen: Ett viktigt argument är att sexgenererar varierande avkomma. Det naturligaurvalet, selektionen, kan sedanverka olika på dem. I en syskonskara kansyskon dessutom fylla olika funktioner,och behöver inte konkurrera.Sexuell ellerklonal förökning, ,det är frågan!Foto: Mattias SköldForskaren: Fungerar det verkligen?Sjöhästen: Njae, syskon konkurrerar ju.Men visst har honor och hanar till vissdel olika funktioner och roller, ibland.Dessutom kan föräldrarna vara primavara på var sitt håll, men det är inte allssäkert att de tillsammans ger upphov tillprima vara ungar. Matematiska modellerhar faktiskt visat att avkomman till superföräldraroftast blir sämre än sitt ursprung.Men om föräldrarna är lite halvskapligabara, så kan det ju hända att enav ungarna blir en bra kombination. Ochdet är ju bingo för dem isåfall. Fast ute inaturen är de flesta som klarar sig sålångt så att de får avkommor ganska bra.Det gäller att ligga i!Forskaren: Är alla som reproducerar sigsexuellt av superkvalitet?Sjöhästen: Vad är kvalitet? Förhoppningsvishittar man sin drömpartner efter någraår, om man inte dör på vägen. Processenatt välja sin partner är ett signum försexuell reproduktion som genererat massorav olika specialanpassningar och riskbeteenden.Mycket av den färgprakt vihar i naturen har bildats utifrån partnerval.Men även de unga och de som inteär så vackra kan sno åt sig tillfällen. Detgäller att ligga i och hänga med i svängarna,och allt det kostar på.Forskaren: På lång sikt verkar det intevara hållbart att klona sig. Asexuella linjeruppstår regelbundet men de verkaruppstå från rent sexuella förfäder. Dettamönster har man tolkat som att klonalalinjer är mer sårbara på sikt och att artbildninggynnas av sexuell reproduktion.Nästan alla klonala arter förökar sig docksexuellt ibland iallafall. Låt oss fråga sjöstjärnanvarför den valt att klona sig.Att föröka sig sexuellt är krångligt och bryter lyckosammagenkombinationer. Trots det är det den absolut vanligaste formenav reproduktion i både djur- och växtriket. Att klona sigverkar dock vara bra på kort sikt och för enskilda individer.Varför sexuell reproduktion dominerar är en av de gamla klassiskafrågorna inom biologin. Jag har här gett mig ut i naturenför att fråga några marina arter varför de gör som de gör !Leva i en föränderlig miljöSjöstjärnan: Jag klonar mig för att jagfungerar väldigt bra i den här miljön somjag lever i. Jag får massor av barn som ärlikadana som mig och eftersom jag förökarmig genom delning så slipper jagdessutom en massa känsliga larver. Justi denna miljö, där jag och många andraklonala arter lever, så klarar sig faktisktägg, spermier och larver inte så bra. Där-18 havsutsikt 1 2013

för är det optimalt för mig att klona mig.Det är bara att beklaga att du som människainte kan det.Forskaren: Men vad händer med klonerom miljön ändras?Sjöstjärnan: Ja, det är klurigt. Regelbundnaförändringar är vi vana vid. Vi leverju i en föränderlig miljö. Som vid strandkantendär jag trivs. Men det är klart,om det blir en annan förändring som jaginte är van vid, då kan det nog bli problem,eftersom vi alla är så lika. När sådanastressiga situationer uppstår så förökarvi oss sexuellt, eller så klonar vi ossännu mer.Forskaren: Så varför är då sexuellreproduktion så vanligt?Sjöhästen: Kanske har det med parasiteroch sjukdomar att göra. Sådana sakerkan slå väldigt hårt på kloner. Eller väldigtsnabba förändringar? Eller att allainom en klon har samma färger. Eller såär det något vi missat.Problem med åldrandet?Forskaren: Kloner åldras ju inte på sammasätt som vi andra, men tänk om detär så att en individuell klon ändå åldrasoch blir gammal och sliten? Och intebara kroppen utan även könscellerna, såsomhos oss?Sjöstjärnan: Eftersom vi investerar massormed energi i våra kroppar och på attdela oss, och inte lika mycket i sexuell reproduktion,då blir det ju inte hållbart påsikt om våra kloner ska åldras såsom vårasexuella förfäder. Tror du att det kan varadet som är problemet? Att även om någraav oss, tillsammans med våra kloner, nårextrem livslängd såsom koraller och sjögräsgör ibland, så kanske vi åldras ändå?Forskaren: Kanske är det så att kloneråldras och att det innebär problem. Detär inte alls konstigt om så skulle vara fallet.Men problematiken gäller ju även deorganismer som har jungfrufödsel, ochdå finns det ju inget problem med åldrandeeftersom de börjar om från ägg.Eller så finns det det, ingen har faktisktkollat upp det. Eller så är det en kombinationav faktorer som gör att de flestakloner dör ut med tiden. Variation i populationenär en sådan sak som är bra attha om miljön ändras och föräldrarna tappatgreppet.Grejen är att det finns ganska mycketteorier kring detta med sex, men man harlångt ifrån koll på hur det ser ut i verkligheten.Stämmer modellerna med verkligheten?Vilka är förutsättningarna för genetiskdrift, för att ta ett konkret exempel?Genetisk drift, som är en slumpmässigförändring av generna, tror man nämligenkan gynna sexuell förökning. Menatt genetisk drift ska få något genomslagförutsätter att populationerna inte är förstora. Och om man vänder på steken såförutsätter isåfall klonalitet på lång siktatt populationen är stor. Detta har maninte heller mycket koll på.Dags att ge sig ut i fältSjöhästen och sjöstjärnan i kör: Men ni fårväl komma ut i naturen för att ta reda påhur det fungerar! Och de som inte vill slitasig från sina skrivbord kanske iställetkan kolla upp hur miljön egentligen förändrasoch har förändrats över tid, ochse hur det kanske sammanfaller med vårutbredning och hälsa? Och kolla upp hurpopulationerna ser ut egentligen, hur storaär de? Hur klonala eller sexuella ärde? Och konkurrar sexuella och asexuellapopulationer i verkligheten?Forskaren: Vi kan sammanfatta det helamed att man idag tror att sexuell reproduktionupprätthålls när det sker variationi miljön över tid. Den bibehålls ocksånär miljön är variabel rent geografiskt.Och när organismer är mindre anpassadetill sin miljö och när populationer ärbegränsade i sin utbredning. Tja, det ärväl bara att ge sig ut och mäta då och sehur detta passar in på facit, det vill sägaverkligheten. Och då skall jag även testahur bra de klonala är i förhållande tillde sexuella och om de klonala har problemmed åldrande. Och någon måstemäta hur stora populationerna egentligenär. Dessutom så har ju inte kloner någotpartnerval som man från bland annatforskning på fisk vet gynnar nästa generation.Det kanske är en viktig komponentsom man missat?Men varför fundera?Sjöstjärnan: Usch, jag får huvudvärk avallt detta. Varför behöver vi anstränga ossmed denna intellektuella övning?Forskaren: Våra ekosystem, även de marina,är utsatta för hård press av oss människorsom tar mer och mer plats och resurseri anspråk. Vi behöver avsätta områdeni naturen som sparas för framtidenoch som upprätthåller arter och ekosystem.För det behövs kunskap kring vilkaarter och populationer som har bäst förutsättningatt klara sig på sikt. Kanske ärklonerna dömda på lång sikt, men är detidsramarna verkligen aktuella här? Kanskeär det snarare överlägsna kloner somi vissa områden har bäst förutsättning attupprätthålla ekosystemen. För att ta rättbeslut här, behöver vi helt enkelt vetamer. Och kanske hittar vi då även nycklarnatill extrema livslängder och brahälsa.ZText & kontakt:Helen Nilsson Sköld, Sven Lovén centrumför marina veten skaper, Kristineberg,Göteborgs universitet, helen.skold@gu.seFoto: Mattias SköldKlonal sjöstjärna från Otago Harbour, Nya Zeeland.En del sjöstjärnor kan föröka sig genom kloning. Dedelar sig då på mitten och de armar som fattas växerut och möjliggöra att två nya individer bildas.havsutsikt 1 201319

Gifter orsakarsvårupptäcktaproblemBåtskrov och annan utrustning i havet, som oljeplattformaroch vågkraftverk, utsätts för påväxt av olika marina organismer.Detta ger problem med ökat vattenmotstånd, korrosionoch ökad vikt. För att motverka detta används giftiga färger.Men dessa färger påverkar inte bara de organismer man villåt, utan även växter och djur i de omgivande vattnen. Manhittar också effekter av gifterna långt ute i kustbandet, fleramil ifrån de småbåtshamnar som anses vara de mest förorenademiljöerna.Sedan urminnes tid har man använttjära, beck eller giftiga metalleri form av kopparspikaroch kopparplåt för att råda botpå påväxtproblemet. Fram till 1980-taletanvändes koppar, arsenik, kvicksilveroch tjärprodukter, men när självpolerandefärger innehållande ämnet tributyltenn,TBT, utvecklades ansågs påväxtproblemetvara löst. Som i många andrafall då giftiga kemikaler har använts storskaligtdrabbades det marina ekosystemetnegativt. När man upptäckte missbildningaroch reproduktionsstörningar ikänsliga ostron och snäckor förbjöds användandetav TBT på fritidsbåtar i Frankrike,och denna åtgärd spreds snabbt tillandra länder. Efter år av intressekonflikterkom ett internationellt förbud att gällaäven stora fartyg världen över.Bäst anpassade klarar sigDarwins tes om att det finns variationinom och mellan arter, samt att det ärden som är bäst anpassad till den befintligamiljön som överlever, gäller även ide områden som vi människor förorenar.Olika arter är olika känsliga för miljögifter,och gifterna verkar som ett urvalpå arterna i miljön. Detta innebär heltenkelt att arter som är känsliga för ettgift missgynnas och kan gå förlorade omderas livsmiljö utsätts för giftet. De artersom råkar vara lite tåligare mot giftetkommer att breda ut sig när de känsligaförsvinner, vilket leder till att toleransenmot giftet i det kvarvarande organismsamhälletökar. Toleransökningen ärspecifik för just det gift som gjort urvalet.Detta innebär att organismsamhället inteblir tolerant i största allmänhet eller motvad som helst, utan just mot det aktuellagiftet. Detta fenomen, som kallas PICT,Pollution-Induced Community Tolerance,kan användas i fält- eller laboratoriestudierför att peka ut den kemikaliegruppsom orsakat skada.Från TBT till irgarolNär TBT förbjöds på båtskrov följde enperiod av oro på båtfärgsmarknaden,med en mångfald av olika produkter.De flesta färger hade det gemensamt attkoppar kombinerats med något bekämpningsmedelfrån jordbruksområdet. Medelmot svamp och ogräs på land användesnu i havsmiljön för att hålla skrovenrena. Kemikalieinspektion i Sverige valdei början av 1990-talet att utöver kopparendast tillåta ett medel, irgarol. Detliknar vanliga ogräsmedel och hämmarPåväxtsamhällen… eller perifytonsamhällen som deockså heter, bildar en biofilm på ytorunder vatten, exempelvis på klippor ellerbåtskrov. De består av en stor mängdolika organismer som virus, bakterier,mikroskopiska alger och djur, maskaroch larver av större frisimmade djur.Många studier har visat att det finns enmycket stor mångfald i dessa samhällen.Eftersom de dessutom är fastsittande,och alltså måste klara av de förhållandensom finns på platsen, är de mycketlämpliga för miljöövervakning och ekotoxikologiskastudier.Påväxtsamhällena bildar en biofilm påytor under vatten. Dessa innehåller enmängd olika organismer, här i mikroskop.25 µmFoto: Mats Kuylenstierna20 havsutsikt 1 2013

Båtskroven utgör en stor delav båtarna. När båtarna läggs ivattnet täcks botten snabbt avolika påväxande marina organismer.Dessa gör så att viktenoch vattenmotståndet ökar.Foto: Marco Pennbrant/Azotepict… eller Pollution-Induced CommunityTolerance, är ett sätt att undersöka omett samhälles tolerans mot en föroreninghar ökat. PICT-metoden användsför att upptäcka små miljöförändringaroch för att identifiera den kemikalie ellerkemikaliegrupp som orsakat skadan.Metodiken bygger på att ett gift dödareller missgynnar de mest känsliga organismernai ett samhälle. Då ökar helasamhällets medeltolerans, det vill sägaPICT uppstår. De kvarvarande organismernai det förorenade samhället äralltså tillräckligt toleranta mot giftet.Ett samhälles PICT bestäms i enklakorttidsexperiment som reder ut omtoleransen ökat för just den testadekemikalien. Den kan användas i olikamiljöer, som bäckar, åar, floder, sjöar,hav, jord och sediment. Det finns idagutvecklade PICT-metoder för alger,bakterier, svampar och maskar. Olikaprovtagnings- och mätmetoder måstedock användas för dessa olika grupper.växter, alger och cyanobakterier genomatt blockera energiomvandlingen i fotosyntesen.Efter ett sammanträde på Kemikalieinspektioneni början av 1990-talet, därvåra resultat från fältstudier av TBT-toleransi påväxtsamhällen redovisades, insågvi att irgarol skulle komma att domineraden inhemska färgmarknaden förfritidsbåtar. Vi beslöt att starta ett projektkring effekter av irgarol och inleddeen fältstudie för att undersöka toleransenhos påväxtsamhällen i Gullmarsfjordensmynning. Studien genomfördes på lokalerplacerade i en gradient, från Fiskebäckskilssmåbåtshamn och utåt mot deyttersta skären.Alarmerande resultatStudien gav under flera år förbryllanderesultat. Trots förekomst av irgarol i vattnetverkade ingen irgaroltolerans uppträda.Först år 2000 kunde vi se en förändringi toleransnivån på de mest förorenadelokalerna i och omkring småbåtshamnen.Förklaringen till detta är att det frånbörjan inte fanns några avgörande skillnadermellan påväxtorganismernas känslighetför medlet. Under ett antal år hardock arter eller individer med en bättretålighet mot irgarol gynnats. De hadegynnats i de förorenade områden därkänsliga arter missgynnats eller dött.Vad som kanske är ännu mer alarmerandeär att vi kunde se en trend att toleransenmot irgarol med tiden ökade påalla de platser vi studerade under de tioår som studien pågick. Detta innebär atthela kustvattnet, ända ut till de ytterstaskären, i det studerade området på västkustensakta men säkert blev mer ochmer påverkat av irgarol. Denna typ av effektskulle aldrig kunna påvisats om intestudien pågått så länge.Fotosyntesen minskarDet faktum att toleransen mot irgarolinte fanns i området från början, och utveckladeslångsamt, antydde att alla organismervar ungefär lika känsliga frånbörjan, och att det var svårt för dem attutveckla en tolerans. Vi fördjupade vårastudier av tänkbara mekanismer bakomen sådan tolerans. En molekylärbiologiskstudie visade att påväxtsamhällen somutsattes för irgarol hade helt olika uppsättningav ett viktigt fotosyntesprotein.Dessutom hade de proteiner som gynnadesav irgarol en typisk egenskap, nämligenen ändrad struktur i den del av proteinetsom är viktig för omsättningen. Föratt kunna hantera irgarols giftighet verkarproteinet behöva bytas ut oftare än ien irgarolfri miljö. De utsatta påväxtsamhällenablev toleranta mot irgarol, menhade samtidigt förlorat 80 procent avden tillväxt och fotosyntes som de giftfriasamhällena uppvisade.Miljömålen uppfylls inteSammanfattningsvis är det uppenbartatt även låga halter av giftiga ämnenkan strukturera om organismsamhällenai våra kustområden. Gifterna förändrarkonkurrensen mellan arterna och dettaverkar inte bara ske lokalt utan ävenlångt från de mest förorenade miljöerna.Förutom att det svenska miljömålet Engiftfri miljö inte verkar uppfyllas i dettafall så hade irgarolanvändningen ävenpotential att förändra och utarma denbiodiversitet vi enligt ett annat av våramiljömål skall bevara.För att uppnå en ansvarsfull användningav effektiva påväxtmedel bör substansenvara giftig nära båtskrovet ellerytan den appliceras på, men den bör sedansnabbt brytas ned för att inte högakoncentrationer skall nå de andra organismernai miljön. Irgarolexemplet visaratt nedbrytningen inte var snabb nog föratt skydda kustmiljöerna. Det nu tillåtnaämnet koppar uppfyller inte heller dettakrav, eftersom koppar och andra giftigatungmetaller inte bryts ner överhuvudtaget.ZText & kontakt:Martin Eriksson, Institutionen för sjöfart ochmarin teknik, Chalmers tekniska högskola,martin.eriksson@chalmers.seHans Blanck, Institutionen för biologi ochmiljövetenskap, Göteborgs universitet,hans.blanck@bioenv.gu.sehavsutsikt 1 201321

De första djurens hav oBorrkärnor genom en halvmiljard år gammal havsbottenvittnar om den explosionsartadeutvecklingen avdjurarter på jorden. De visarockså att djuren bevaradestack vare ett maousoleumav fin lera, kalkcement ochsvältande mikrober.När djur dök upp på vår planethade mikroskopiska livsformerdominerat under tremiljarder år. Men så, på relativtkort tid för 500 miljoner år sedan,under en period som vi kallar för kambrium,formligen exploderade mångfaldenav synligt liv runt om i jordens hav. Vi vetännu inte vad som orsakade denna explosioni artrikedom. Och dessutom kundedenna explosion i artrikedom ha gåttoss helt förbi, eftersom många av djurenvar omineraliserade, det vill säga saknadebåde skelett och skal.Glimt av utvecklingenNär marina djur som saknar skal och bendör så går de sönder, käkas upp och försvinnerinom ett par timmar eller dagar.Därmed försvinner de även från framtidensfossilbibliotek. Eftersom de flestamarina djur är helt mjuka riskerar vårtfossilbibliotek att ge en missvisande bildav vad som levde en gång.Konstigt nog finns det ett litet antalplatser där även mjuka, omineraliseradedjur bevarats. Man kan hitta dem idagsom platta men detaljrika fossil. Fossiltypenmed sin unika bevaring är uppkalladefter Burgess Shale i Kanada, där deupptäcktes 1909. Liknande fynd har senaregjorts i Chengjiang i Kina, Siriuspassetpå Grönland, Kaili i Kina och någraplatser till. Vid dessa fyndplatser finnsfossil av exempelvis maskar, leddjur ochmollusker, och de ger en representativbild av de djursamhällen som levde däroch då. Varför djuren bevarades har varitett debatterat mysterium, tills vi nu fåttChengjiangfossilet Leanchoiliasom var ett leddjur.fler, avgörande ledtrådar från den gamlahavsbotten i Chengjiang.Det rika ChengjiangChengjiang i provinsen Yunnan i södraKina har visat sig vara rikast av de kambriskafyndigheterna av omineraliseradedjur. Under kambrium var platsen enhavsmiljö på kontinentalsockeln nära ekvatorn.Djuren vilar nu i en gulaktig sten,där röd färg från järn ofta framhäver derasöver femhundra miljoner år gamladetaljer, som magkanaler, antenner ochtill och med ögon.Den vackra ockragula färgen på stenarnaär dock ett dåligt omen för densom vill förstå den gamla havsbottenskemi, eftersom den tyder på grundligvittring. Södra Kina har legat i ett monsunklimati tiotals miljoner år, och regnethar fått det mesta av den ursprungligahavsbottens ämnen att rinna bort. Justdessa ämnen som vi skulle kunna användaför att förstå vad det var för slags miljöi dåtidens hav och atmosfär. För att finnadem igen, och svaren, måste vi borradjupt efter fin, ovittrad och stenhårdhavsbotten.Ett brokigt samarbeteDet var en amerikansk forskare, BobGaines, som insåg att en borrning skullevara möjlig. Han forskar sedan längekring mysteriet med bevarandet av deomineraliserade kambriska djuren. Dessutomär han särskilt bra på att få krokigaborryhylsor och kollegor att fungerai en lerig åker när monsunregnet sköljerner i nacken.Därför var det Bob som såg till attsamarbetet mellan oss i Norden, USA ochKina flöt på, och att ett borrföretag kundeanlitas. Det var också han och hansrödbrusiga kusin från Texas som underborrningen ofta fick smaka på borrarbetarnasrisvin och uppfylla deras evi-22 havsutsikt 1 2013

ch gravMen särskilt kusinen från Texas, som inte skolats i att enliter vatten väger ett kilo, tyckte att jag var fullständigtmagisk med min Colaflaska. Alltid något.Foto: Emma Hammarlundga önskan om att bryta arm. Jag kundemest imponera genom att uppskatta individuellastenprovers vikt i gram. I verklighetenanvände jag bara en Colaflaskasom motvikt, och kunde med den höftaom min sten var tyngre eller lättare änett halvt kilo. Särskilt kusinen från Texas,som inte skolats i att en liter vatten vägerett kilo, tyckte att jag var fullständigt magiskmed min Colaflaska. Alltid något.Det förstenade arkivetEfter en del tekniska bekymmer ochspråkförbistringar så satt riggen på platsoch borrhylsan i jorden. Och så kom dengamla havsbotten upp från borrhålet.Sakta, sakta. Först var den gulröd ochpulvrig, precis som på ytan. I fem meter,tio och tjugo. Bob svettades och undradeom vi ändå inte skulle ha borrat lite mertill öst, eller väst, eller syd. Men så hasadeden ut, så grå, blank och vacker sombara en geolog kan drömma om. DirektFoto: Bob GainesI Ett ljusgrått och mindre vittrad intervall av borrkärnan jämfört med ett mer vittrat och gulröttintervall.kunde vi se att den hade omväxlandemörkgrå och ljusgrå band. Där har ingagrävande djur blandat leran. Den har avsattspå djupt vatten, och vi vet att detär där i de ljust grå intervallen som fossilengömmer sig. Där hade vi det, ett välbevaratoch förstenat arkiv från en svunnentid.Ett pussel av ledtrådarNär vi visste var fossilen bevarats kundevi börja jaga de kemiska spår av hurhavsbotten, haven och luften var för 520miljoner år sedan. Tack vare ämnen somjärn, svavel och molybden, som vi vaskarfram i labb och under mikroskop, ikombination med kunskap om hur ämnenaanvänds av mikrober under olika förutsättningarkunde vi lägga ett pussel avledtrådar.Vi vet att jordens atmosfär och havinnehöll mindre syre då än idag, och detvi ser är att djuren som levde nära kustenemellanåt spolades ner med stora sedimentskredtill de syrefria djupen. Mikroberanvänder oftast syre för sin nedbrytning,och sulfat i syrefria miljöer. Menunder kambrium var haven även fattigapå sulfat.Svältfödda nedbrytareSkreden bestod dessutom av fin lera. Leranblev tät och hindrade flödet av ämnenin till nedbrytarna. Dessutom bildadesen cementmatta över lerskredenstrax efter att de stillat sig på havsbotten.Sammantaget betyder det, tror vi,att de vanliga nedbrytarna var svältfödda,eftersom det var ont om syre och sulfati de nästan förseglade lerpackarna.De mikrober som trots allt kunde brytaner kolet var lite långsammare än andra,och lämnade lite kol kvar. Just dettakol var tillräckligt för att bilda en tunnfilm som idag återger det tillplattade, utdödadjuret.Borrkärnorna från Chengjiang har gettett svar på varför omineraliserade djurbevarades under den intensiva kambriskaexplosionen. Nu fortsätter vi lägga pussletför att se om de också kommer ge ossledtrådar till varför arterna utveckladesså snabbt under denna period.ZText & kontakt:Emma Hammarlund, NaturhistoriskaRiksmuseet och Syddansk Universitet,emma@biology.sdu.dkhavsutsikt 1 201323

avsändareStockholms universitetsöstersjöscentrum106 91 Stockholmart i fokusSjögurkan CurryfishStichopus herrmanni kallasför “curryfish” på den internationellamarknaden, troligen förden curry gula färgen, men denhar inget svenskt namn. Curryfishär en tropisk sjögurka med storgeografisk utbredning; från västraIndiska Oceanen och Röda Havetåtminstone hela vägen österuttill Tonga i Stilla Havet. Den härarten förekommer i flera olikamiljöer i grunda tropiska vatten.Den kan växa till en storlekupp till 60 centimemeter, menstorleken varierar kraftigt ochverkar bero mycket på tillgångtill föda. Oftast förekommer denpå sandbottnar i närheten avkorallrevsstrukturer, men denlever även i sjögräsområden. Desom lever i grunda sjögräsområdenär ofta juvenila, det vill sägaunga individer. Det här illustrerarfaktiskt en komplicerad livshistoria,eftersom arten sprider sigmed frisimmande larver i öppetvatten. Larverna utvecklas sedantill små sjögurkor, men baraom strömmarna tar dem till rättmiljö. Troligen är sjögräs en bramiljö, eftersom det är där juvenilaindivider oftast hittas. De flestasjögurkor fortplantar sig bara engång om året. Curryfish utgörockså bostad för andra arter somkrabbor, pärlfisk, räkor, ormstjärnoroch andra arter av småsjögurkor. De här djuren bor påsjögurkan antingen i ett symbiotiskteller parasitiskt förhållande.Curryfish är viktiga i ekosystemeteftersom de sväljer enormamängder sand som den ”renar”genom att äta det organiska materialetsom finns i sanden.”Curryfisken” finns i stora delar avvärldens tropiska vatten och kanbli 60 centimeter lång. Den kansvälja enorma mängder sand.Sjögurkor, Holothuroidea,hör till gruppen tagghudingar. Däringår också sjöborrar och sjöstjärnor.Sjögurkor är mjuka förutom småkalkgropar i huden. Mun och analöppningfinns i varsin ände. På vårvästkust finns flera arter av sjögurkor,till exempel röd sjögurka som kan bli50 centimeter lång. Vid fara utsöndrarden sina inälvor för att försöka undgåatt bli uppäten.Foto: Hampus ErikssonText och kontakt:Hampus Eriksson, Institutionen för ekologi,miljö och botanik, Stockholms universitet,hampus.eriksson@su.se