KULTURHISTORIEN

Jägarörens fyr. Foto: Bo Sundin.

FÖRDJUPNING – I KUSTBANDETlångt in på hösten.Det rörliga fisket var fritt för alla, däremot var fasta fiskeredskap ochfasta fiskeplatser ett privilegium för hemmansägare. De som var skatteägarei en by hade rätt att nyttja en viss fiskeplats.Strömmingsfisket är det fiske som varit dominerande. Till skillnad fråni dag åts fisken sällan färsk. För att kunna förvara fisken en längre tidanvändes olika konserveringsmetoder. Från början torkades fisken för detmesta, senare kokades och saltades den för avsalu. I vissa av de större fiskehamnarnafanns salterier.Industrialiseringen innebar att jordbruket blev effektivare och att detdärmed inte behövdes samma stödnäringar. Det räckte med att vara bonde,såg- eller hamnarbetare. De som nyttjade de fasta fiskeplatserna längst varde som inte hade något jordbruk, de som var yrkesfiskare. Men med motorbåtarnaslutade även dessa att använda fiskeplatserna.s ä l j a k tPå många av de förhistoriska boplatser som en gång legat vid kusten,domineras benmaterialet av vikaresäl. Säkert var både köttet, skinnet ochtranet av största värde. Gråsälen kom förmodligen in i Östersjön vid tidenför Kristi födelse. Under slutet av 1800-talet blir sälprodukterna mindreeftertraktade och jakten minskar. I stället infördes skottpengar på säl eftersomden ansågs som ett hot mot fisket, vilket ökade intresset för säljakt. År1974 fridlystes sälen och all jakt upphörde.Sälen kunde jagas med nät vilket var vanligast under medeltid men för-Säjägare vid Stora Fjäderägg, 14 maj 1941. Foto: Bertil Ekholtz.5

HANDLEDNING TILL KULTURHISTORIENmodligen även tidigare. Det tyder fynd av stora nätsänken på. Näten kundeanvändas vid de stenar som man visste att sälen använde som viloplats, elleri vikar på hösten. Sälen jagades också på isen under vårvintern.En mycket speciell form av säljakt var långa jaktresor i drivisarna undervårvinter, så kallade fälresor. Jägarna var vid dessa tillfällen borta underflera månader. I en fälbåt sökte man upp drivisen där sälen höll till. Ettjaktlag bestod av cirka 8 personer som bodde i båten under jaktsäsongen.Till norrlandskusten kom även många jaktlag från Finland där denna jaktmetodförekommit både före och efter det att den upphört i Sverige.Sälarna klubbades, sköts eller harpunerades eller så skadade man sälen inosen med ett redskap som hette väckare, så att den inte kunde hålla andanoch måste komma upp till ytan.sjöfartTidigare var kusten det område varifrån kontakterna med omvärlden sköttes.Hit kom varor från andra områden, och det var härifrån som råvaroroch andra produkter från länet skickades. Av den anledningen var det mångaråvaror från inlandet som förädlades i kustområdet för att därefter skeppasvidare. Näringslivet har därför i stor utsträckning lokaliserats till kusten.Vi vet att bönderna sedan medeltiden sålde sina varor genom handelsresormed mindre fraktbåtar som skutor och jakter längs kusten ända nertill Stockholm.Fram till början av 1800-talet fick de som kom från Norrland inte föraBriggen Dalkarlså, byggd på Prästskäret utanför Dalkarlså. Fartyget förliste i Visby hamn 1891.6

FÖRDJUPNING – I KUSTBANDEThandel med hamnar söder om Stockholm eller med andra länder. Utländskafartyg fick heller inte komma hit på grund av det så kallade bottniskahandelstvånget. De få städer som faktiskt fick bedriva handel med omvärldenkallades stapelstäder. Stapelrätten var en viktig politisk fråga fram tillbörjan av 1800-talet då alla norrländksa hamnstäder fick åtminstone passivstapelrätt, vilket innebar att de fritt kunde ta emot trafik från utlandet.År 1767 blev Ratan, tre mil norr om Umeå, utsedd till stapelhamn förhela dåvarande Västerbotten, det vill säga det område som i dag omfattasav Västerbottens och Norrbottens län. I slutet av 1700-talet började därförsjöfarten öka i Västerbotten och varv anlades längs hela kusten. På Teg iUmeå fanns till exempel tre varv samtidigt. Under perioden 1700–1900byggdes cirka 800 skepp på varv vid Västerbottenskusten.Nu ökade norrlandsstädernas handel med utlandet kraftigt. Det bottniskahandelstvånget hade länge varit hämmande. Exporten bestod frånbörjan av bland annat fisk, tjära, järn, smör, tran, och träkol. Först i slutetav 1870-talet började man skeppa trävaror i större utsträckning. Importenbestod av textil, spannmål, salt och lin.Betydande namn inom rederiverksamheten i Västerbotten var Forsell,Meuller, Scharin, Glas och Markstedt.Sjöfarten medförde att ett antal lots- och fyrplatser anlades. Den äldstaformen av lotsning uppstod ur privata intressen och behov. De första allmännalotsplatserna anlades under 1800-talet. Det var Rönnskär, Hamnskäroch Åbyn. Därefter på ytterligare ett femtontal platser fördelade längskusten med den sydligaste ute vid Järnäs udde. I dag finns lotsverksamhetendast i Skellefteå och Umeå.Under 1870-talet började ångbåtstrafiken ta över godstransportmarkna-Kustfartyget Elias Sehlstedt år 1900 med både ångmaskin och segel. Foto: Axel Sandén, Vbm arkiv.7

HANDLEDNING TILL KULTURHISTORIENden från segelfartygen. För passagerartransport var ångbåtarna dessutombåde billigare och bekvämare än diligenstrafik på dåliga landsvägar.Trots de många fördelarna med ångbåtarna fanns det från början enstor misstro mot dem. Man var rädd för att ett med eld drivet fartyg skullebrinna upp. Det ansågs inte möjligt att fartyg av järn skulle kunna flyta.Man påstod att ångbåtarna skrämde fisken och man såg det som onaturligtatt de gick mot vinden.Med tiden fick även ångbåtarna många konkurrenter. Järnvägstrafikentog först över en stor del av passagerartrafiken sedan även godstrafiken.När landsvägsbussar blev vanliga tog dessa en stor del av passagerartrafiken.Till slut fanns det bara en passagerarlinje mellan Stockholm ochUmeå. Den fortsatte dock ända fram till 1963.s p å r i k u s t l a n d s k a p e tLämningarna ute vid kusten kan indelas i två huvudgrupper. Å ena sidande som har med fiske och säljakt att göra, å den andra de som har medsjöfarten att skaffa. I gamla fiskelägen finns ofta lämningar efter gistgårdar,tomtningar, båtlänningar, labyrinter, kompassrosor och kapell. Det kanockså finnas bebyggelse, eller grunder efter tidigare bebyggelse.gistgårdsrösenGistgårdsrösen är små stenrösen som brukar ligga flera på rad. De har engång utgjort stöd till träställningar som användes för att torka nät. Iblandfinns ställningarna eller delar av ställningarna kvar.Tomtning vid Bjuröklubb. Foto. Curt Dahlgren.8

FÖRDJUPNING – I KUSTBANDETtomtningarTomtningar är enkla husgrunder, ofta kvadratiska, runda eller hästskoformade,stenröjda ytor omgivna av låga stenvallar. Det som en gång utgjortöverbyggnaden finns det inga spår av. Det kan ha varit någon form avtältkonstruktion. Däremot kan man finna resterna efter eldstäder i tomtningarna.Tomtningarna har en gång legat mycket nära vattnet och förmodligenutgjort tillfälliga bostäder som använts vid framför allt säljakt.I många tomtningar har man funnit sälben. Kanske är det i synnerhet vidjakt på vikaresäl om hösten som platserna har använts.På Bjuröklubb finns tomtningar som har daterats till 400 talet e Kr.båtlänningarBåtlänningar är stenröjda platser som användes till båtuppdragning. De serut som parallella stenvallar som går vinkelrätt mot strandlinjen.labyrinterDe flesta labyrinterna längs norrlandskusten är från 1400-, 1500- och1600-talen. Riktigt hur de har använts vet man inte, men förmodligen inågon form av magiskt syfte, för att betvinga vädrets makter, för att fåbättre fiskelycka eller annat liknande. De är ofta placerade i anslutningtill gamla säsongsfiskeplatser. Därför är det troligt att det är fiskare somanlagt dem. Labyrinterna har haft många olika namn; jungfruborgar, trolleborgarmed mera Det finns två olika sorters labyrinter: korsformiga ochspiralformade.kompassrosorVanligen består kompassrosorna av utlagda stenar, men kan även vara ristadei berget. Kompassrosorna anger väderstrecken.stenugnar/ryssugnarAv tradition kallas de utomhusugnar av sten som finns längs kusten för ryssugnar.De är byggda i kallmur och har framförallt använts för matlagningoch brödbak.ristningarI berghällar längs kusten kan man i bland hittaristningar. Vanligast är vattenståndsmärken,namn, initialer eller årtal. Vattenståndsmärkenabrukar ha formen av en vågrät linjetillsammans med ett årtal.Vattenståndsmärke på Rataskär.Foto: Curt Dahlgren.9

HANDLEDNING TILL KULTURHISTORIENKapellet på Bjuröklubb byggdes på 1860-talet. Foto: Curt Dahlgren.fiskarkapellVid de större fiskelägena fanns kapell, till exempel på Stora Fjäderägg,Snöan och på Bjuröklubb.sjömärkenSjömärken är olika typer av lämningar som ursprungligen är gjorda för attvägleda sjöfarten. De kan se ut på olika sätt. Förr i tiden användes ofta utmärkandenaturformationer eller byggnader som syntes på långt håll somsjömärken. De flesta konstruerade sjömärkena är båkar och kummel somär gjorda av sten, betong eller trä.Båk på Stora Fjäderägg. Foto: Bo Sundin.10

FÖRDJUPNING – I KUSTBANDETFörtöjningsring.Fyren på Bjuröklubb. Foto: Urban Gelfgren.fyrarLänge fick de som färdades längs Norrlandskusten klara sig utan vägledningav fyrar. Först 1760 inrättades den första fyren på Holmögadd. Frånbörjan byggde man fyrarna i sten, senare i trä, järn och betong.hamnarDe flesta hamnarna har varit naturhamnar. I gamla hamnar kan man hittalämningar som kajer, bryggor, stenkistor, pållare, båtlänningar med mera.Spåren fins såväl på land som under vattnet.varpring/moringI berg fastsatta järnringar som har använts till att förtöja båtar.lotsplatserPå lotsplatserna fanns bostäder och en lotsutkik. På många lots- och fyrplatserfanns även lotsbarnskolor. Så var det till exempel ute på den numeraobebodda ön Fjäderägg norr om Holmön. Att det fanns underlag fören skola här är i dag svårt att förstå.vårdkasarGenom brasor av ris och ved på väl synliga platser längs kusten kundeman varsko om fienden närmade sig. Kasarna var belägna på bergskrönoch bestod av virke, tjärstubbar, tjärtunnor med mera. Ofta byggdes de ikåtaform. Vårdkasarna ingick i system längs kusten.vrakVrak som är minst 100 år gamla utgör fast fornlämning och har därmedsamma lagskydd som andra fornlämningar.11

HANDLEDNING TILL KULTURHISTORIENlitteraturtipsBoberg, Kurt, Västerbottnisk skeppslista. Acta bothniensia occidentalis(1977).Register över västerbottniska skepp med inledande historik.Boberg, Kurt, Vrak och sjöolyckor vid västerbottens kust Acta bothniensiaoccidentalis (1983).Förteckning över kända vrak och sjöolyckor längs den västerbottniskakusten.Populär arkeologi (1991:2).Om förhistoriska säljägare i Norrbotten och Västerbotten.»Sälfolk« Tidskriften Västerbotten (1990:4).Mycket innehållsrikt nummer om säljakten i Bottenviken.Tidskriften Västerbotten (1975:1).Blandade artiklar om den bottniska segelsjöfarten.»Västerbottnisk kust«. Tidskriften Västerbotten (1972:4).Om livet och bygden längs kusten.12