HavsUtsikt nr 1,2008 - Havet.nu

HavsUtsikt 1/2008Innehåll nr 1/20083. Krönika: Katarina Veem4. Syrebrist i Östersjön6. Västerhavet8. Arkeologi i havet10. Havslekande harr12. Liv i döda bottnar14. Notiser16. Fokus: HarrBara problem?Nuförtiden kan det tyckas som om man pratar problem såfort man pratar om havsmiljön. Är det inte överfiske såär det övergödning eller miljögifter. Och dessa frågor äroerhört viktiga, havsmiljön brottas verkligen med storaproblem som måste lösas. I HavsUtsikt försöker vi belysaproblemen ur olika synvinklar, och låter insatta och intressantapersoner komma till tals. Men ibland måste man ocksåfå luta sig tillbaks och bara njuta av det vackra, mystiskahavet. Förhoppningsvis får Du som HavsUtsiktläsare liteav båda delarna.I det här numret får Du följa med till Västerhavet,Sveriges egen mini-ocean. Du får även inblick i marinarkeologinsvärld, och får träffa den världsunika, havslekandeharren. Och så får Du senaste nytt vad gäller problemen ihavsmiljön, förstås. Att hitta sätt att få tillbaka syre tillÖstersjöns bottnar är något som många forskare brottasmed. Småskaligt kan många konkreta åtgärder mycket välfungera, men när det kommer till att behandla EgentligaÖstersjön är det betydligt svårare. Forskning kring miljöproblemengår vidare, och vi stjäl åt oss tillfällen att njutaav havet. Bara så vi minns vad vi kämpar för!RedaktionenHavsUtsikt är en tidskrift om svensk havsforskning och havsresurserUtkommer med tre nummer per år. Upplaga 8000 ex.utgivareSveriges tre marinaforskningscentrum viduniversiteten i Göteborg,Stockholm och Umeå.redaktionUlrika BrennerKrister SvahnAnnika TidlundKristina Viklundprenumeration/adressändringFör en kostnadsfri prenumeration, kontaktanärmaste marina forskningscentrum, eller gör enanmälan på webportalen www.havet.nu.För adressändring, kontakta något av de tre marina centra.adresserUMF, Umeå MarinaForskningscentrumUmeå universitet910 20 HörneforsTel: 090-786 79 73Fax: 090-786 79 95E-post: kristina.viklund@umf.umu.seInternet: www.umf.umu.seSMF, Stockholms MarinaForskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmTel: 08-16 17 42Fax: 08-16 16 20E-post: ulrika@smf.su.seInternet: www.smf.su.seGMF, Göteborgs universitetsMarina ForskningscentrumFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460, 405 30 GöteborgTel: 031-786 4912 Fax: 031-786 4839E-post: krister.svahn@science.gu.seInternet: www.gmf.gu.seOmslagsbild Syrebrist i ÖstersjönFoto: Magnus Melin/Johnérgrafisk form Grön Idé ABlayout och originalKristina Viklundissn 1104-0513tryck Grafiska Punkten, Växjö2

HavsUtsikt 1/2008krönika Rädda torskfisket!Katarina Veem är vd förstiftelsen Baltic 2020, somarbetar med miljöåtgärderi Östersjön. Stiftelsengrundades efter en donationpå en halv miljard kronorfrån finansmannen BjörnCarlsson. Katarina Veemarbetade tidigare som chefför Världsnaturfondens programHav och kust .Mina vänner som är forskare har väckt en oro i mig – jag är rädd att det inte kommerfinnas fisk kvar till mina barnbarn. Å andra sidan säger mina vänner som är fiskare attlarmen är överdrivna. Hur ska man veta vad som är rätt?Sedan 1990-talet har det östra beståndet legat under den definierade kritiska gränsen , 160 000ton, och var 2007 drygt 80 000 ton. Internationella Havsforskningsrådet, ICES, rekommenderadedärför ett totalt torskfiskestopp på det östra beståndet och en halvering av 2007 års kvot (drygt35 000 ton) i västra beståndet. Resultat: Ministrarna beslutade tillåta att drygt 40 000 ton torsktogs upp i östra beståndet – och drygt 20 000 ton i västra beståndet.Forskning handlar om att dra slutsatser av empiriskt insamlad, verifierbar kunskap – kunskapsom politiker behöver för att fatta kloka beslut. Ändå fattar ministrarna år ut och år in beslut omkvoter som är mycket högre än vad forskarna anser skäliga för att garantera avvärjandet av enkollaps! Därmed kan det, ur forskarnas perspektiv, i årtionden pågå ett helt lagligt överfiske.Yrkesfiskarna säger å sin sida att ”det är fullt med fisk i havet” och anser att rådgivningenär osaklig. Politikerna skyller i från sig och pekar gärna finger åt andra länder. Käbblet är i fullgång, alla skyller på alla. Debatten är het och energikrävande och leder sällan till ökad förståelseför de olika perspektiven. Och överfisket fortsätter.Vem har mest att förlora? Vem har mest att vinna? Medborgarna i Östersjöländerna utser sinaministrar genom demokratiska val, och dessa ministrar har naturligtvis ett intresse av att bibehållasin makt. Fiskarna står sig själv närmast. Deras historia, tradition, värv, investeringar och möjlighettill försörjning riskerar att begränsas och utsätts för kritik. För mig förefaller det självklart attforskarna är mer objektiva, neutrala och sakliga än både fiskare och politiker.Fisken är ett offer för allmänningens förbannelse. Fisket ses som en näring som har rätt attutvinna en gratisresurs. Politikerna låter utvinningen pågå utan att lyssna till de forskare och myndigheterde själva finansierar och tillsätter. De som påverkar och har synpunkter på förvaltningenav havets resurser är inte främst de rättmätiga ägarna – du, jag och kommande generationer– utan yrkesfiskarna själva.Nu måste vi medborgare och konsumenter aktivt ta del och kräva förändring. Förvaltningenmåste styras av långsiktighet. Den samhällsekonomiska nyttan och kostnaden vägas in. Fisket börvara ett privilegium, inte en rättighet. Förvaltningen måste ta hänsyn till komplexa relationermellan arter, klimat, salthalt och näringsämnen, där tonvikten ligger på ekosystemens välmåendei stället för på fiskeindustrins krav på kortsiktigt uttag av resurserna.Att skapa en hållbar exploatering kommer vara en viktig uppgift i detta årtionde. En framgångsrikförvaltning kräver att avvägningar görs för att värna det gemensamma intresset ochbryta allmänningens förbannelse. Låt oss räddatorskfisket i Östersjön - tillsammans!3

HavsUtsikt 1/2008Syrebristi Östersjön– vad kan vi göra?4Foto: Martin Almqvist/JohnérKan konstgjord syresättning vara ett sätt att lösa Östersjöns problem med syrebrist?Knappast, med tanke på de tjugo tusen järnvägsvagnar med flytande syresom skulle behövas – årligen.Stora delar av Östersjöns djupvatten lider av syrebrist. Problemetberor i grunden på övergödningen av våra vatten, men det kommeratt ta lång tid innan åtgärder för att minska näringstillförselnfår märkbara effekter. Därför har många funderat över om detinte finns några snabbare sätt att åtgärda syrebristen. Ett forskningsprojekthar tittat närmare på saken.Syrebristen i Egentliga Östersjön har de senasteåren varit den värsta som registrerats. Över hälftenav bottenytan och allt vatten djupare än 80 metersaknar helt bottendjur och fisk. Delvis är syrebristen enföljd av havsområdets naturliga förutsättningar, menproblemen har snabbats upp och förvärrats av övergödningen.Olyckligtvis orsakar syrebristen i sin tur förändringari näringsämnenas kretslopp. Med ökande syrebrist återförsfosfor ur sedimenten till vattenmassan, vilket bidrartill ökade blomningar av kvävefixerande cyanobakterier.Även sedimentens förmåga att omvandla kväve till kvävgaspåverkas. Fortsatt syrebrist i Östersjön förstärker alltsåövergödningens negativa effekter i en ond cirkel.Radikala simuleringarAnledningen till att Egentliga Östersjön drabbas så hårtav syrebrist är att vattenmassan är permanent skiktad. Detutsötade ytvattnet blandas inte med det salta djupvattensom mycket sällan lyckas ta sig in genom de danskasunden. Ofta framkastas därför, halvt på skämt, förslagenatt antingen göra sunden mycket större eller stänga demhelt som en radikal lösning på problemet.Nu har man gjort ordentliga datasimuleringar över vadsådana drastiska åtgärder egentligen skulle få för effektpå syresituationen under de närmaste hundra åren. Omman dubblerar djupet i Öresund så förbättras syresituationenförst. Men eftersom salthalten i bottenvattnetökar så förstärks skiktningen och efter ungefär femtioår är syrebristen tillbaka, värre än någonsin. Om manistället stänger till sunden så blir ytvattnet ganska snartbetydligt sötare, men det salta djupvattnet blir kvar ochsyrebristen förvärras dramatiskt. Först efter mer än trettioår skulle situationen bli bättre. Men då skulle EgentligaÖstersjön vara söt som nuvarande Bottenhavet med alltvad det skulle innebära för växt- och djurlivet…Tekniska lösningar som påverkar salthalten bör nogundvikas. De strider mot EUs habitatdirektiv och ärtroligen varken politiskt eller juridiskt acceptabla.Syresättning och omblandningEtt annat förslag som undersökts närmare är aktiv syresättningav djupvattnet. Det krävs dock enorma mängdersyrgas för att motverka syrebrist i Östersjön. Minst tvåmiljoner ton syrgas måste tillföras varje år. Det motsvarartjugo tusen järnvägsvagnar med flytande syre. Om syresättningenav någon orsak skulle utebli en period, skulleproblemen med stor sannolikhet återkomma. Dessutomvisar erfarenheter från sjöar att konstgjord syresättningpåverkar näringsämnenas cirkulation på ett annat sätt änvad naturlig syresättning av bottenvattnet gör.Mer lovande verkar idén med att röra om vattnetrunt salthaltsskiktningen. Om man på något sätt skullekunna blanda om vattnet mellan 50 och 125 meters djupförbättras syrekoncentrationen i djupvattnet utan attförändra salthalten vid ytan. Detta är den enda tekniskalösningen som inte kan uteslutas, men även här stöterman på stora praktiska, juridiska och etiska problem.Fäll fosfor som i reningsverkFlera förslag börjar i andra änden av syrebristproblemet.Då vill man snabba på minskningen av mängdennäringsämnen i havet för att på så sätt bryta den ondacirkeln.I avloppsreningsverk används aluminium och andrakemikalier standardmässigt för att fälla ut växtnäringsämnetfosfor från vattnet. Istället hamnar det i fast formi sedimenten och är inte längre åtkomligt för växter.Metoden har också använts i övergödda sjöar. Skulledet kunna fungera även i Östersjön?Svaret är att vi inte vet. Det salta vattnet påverkarden kemiska bindningen och vad som händer över tidär oklart. Dessutom kan möjligen kisel, ett annat viktigtnäringsämne, påverkas på ett oönskat sätt. Mer forskningbehövs och metoderna behöver prövas både i laboratorietoch i storskaliga försök. Ett varningens finger dock; harman väl tillsatt en kemikalie så kan den inte tas bort - det

HavsUtsikt 1/2008Då tillför man bristvaran boplatser och låter musslornasamla in näring i form av plankton. Musslorna, ochdärmed näringen, lyfts sedan upp på land.Kustzonen som filterTidigare forskning har visat hur viktig kustzonen och dessförmåga att fungera som ett biologiskt filter är. Normaltär kusten det område där näringsämnena förbrukas innande når öppet vatten, och omvänt - där näring från havetinte når ända till kusten. Den kustnära övergödningenhar bidragit till att stora skärgårdsområden drabbats avsyrebrist och därmed förlorat mycket av sin förmågaatt använda näringsämnena till något bra. Riktigt hurman ska bära sig åt för att på bästa sätt återställa dennaförmåga vet man inte än. Fler studier behövs.Illustration: SMHI, oceanografiska enhetenÖver hälften av Egentliga Östersjöns bottnar är syrefria(svart) eller har mycket låga syrehalter (rött).spelar ingen roll om man fått en önskvärd respons ellerinte. Dessutom strider troligen tillsättning av kemikalier ihavet mot den internationella konvention som förbjuderdumpning av avfall och annat material för att förhindrahavsföroreningar.Modifiera ekosystemetAndra idéer handlar om att med mänsklig hjälp försökaåterställa eller förbättra ekosystemets egna förmågor.Exempelvis har förhållandet mellan de olika nivåernai Östersjöns näringskedja förändrats kraftigt sedan40-talet, huvudsakligen beroende på mänsklig påverkan.Mängden rovfisk och djurplankton har minskat kraftigti förhållande till både planktonätande fisk och växtplankton.Det är en oönskad utveckling som dessutomförstärker övergödningens effekter.Kanske kan man återfå det gamla jämviktsläget genomatt aktivt gå in och modifiera samhällena. Mindreförsök med utplantering av rovfisken gös och utfiskningav planktonätande skarpsill planeras för att undersökaom effekterna blir de önskade. Musselodlingar användsockså som levande näringsuppsamlare och partikelfilter.Det finns inga genvägarExperternas slutsatser är att det tyvärr inte finns någraenkla lösningar. De flesta tekniska lösningar är vid närmareeftertanke inte realistiska att genomföra i så storskala. Det blir orimligt dyrt och för med sig för mångaoönskade konsekvenser.En hel del av de föreslagna åtgärderna kan säkertanvändas i kustzonen och på andra särskilt utsattaplatser. Men samstämmiga studier visar att det krävsatt tillgången på näringsämnen samtidigt minskar föratt åtgärderna ska fungera bra.En kraftfull minskning av näringstillförseln tillÖstersjön måste således få högsta prioritet. Ländernarunt Östersjön bör gå längre än vad Helcom föreslagit iaktionsplanen, Baltic Sea Action Plan. Helst bör insatsernafördubblas! Annars kommer syrebristproblemetatt kvarstå under överskådlig tid.Det långsamma, stundtals tröstlösa arbetet med attminska alla utsläppskällor går alltså inte att kommaundan. Det finns tyvärr inga genvägar.Stiftelsen Baltic Sea 2020Finansmannen Björn Carlson grundade denna stiftelsesom har som mål att stimulera åtgärder somförbättrar Östersjöns miljö. Projekten får gärna varadjärva och nydanande. De skall leda till konkretaresultat, påverka politiker och institutioner ochförbättra miljötillståndet i Östersjön.Hypoxiaprojektet, vars resultat redovisas i dennaartikel, är ett av flera projekt. Det har involverat ca60 forskare från tio olika länder under 2007. Merinformation finns på http://www.balticsea2020.seÅlar försöker att fly undan syrebrist vid den danska kusten.t e x t Daniel Conley och Lovisa Zillén, Geologiska institutionen,Lunds universitett e l 046-222 0449, 046-222 7805e-p o s t daniel.conley@geol.lu.se, lovisa.zillen@geol.lu.seFoto: Helle Munk Sorensen5

HavsUtsikt 1/2008våra havsområden del 3Västerhavetsvensk oceani miniformatNorska rännan, som skär in i Västerhavet frånNordsjön och Atlanten, är på sitt djupasteställe över 700 meter djup. På land motsvarardet två Eiffeltorn staplade på varandra – och nära 100meter till.Skagerrakdjupet är bara en av Västerhavets ytterligheter.Havsmiljön går från bräckt i söder till oceaniskti norr, från sött vid ytan till salt på djupet, från öppethav i Skagerrak till Öresunds trånga passage, från hårdsten till väldiga lerbottnar. Det rika växt- och djurlivetstår i skarp kontrast mot Östersjöns relativa artfattigdom.I Västerhavet lever ett 80-tal marina fiskarter,i Bottenhavet bara ett 15-tal. I våra västra vatten finnsockså ungefär 100 arter av brunalger, medan vi utanföröstkusten hittar ett 20-tal.Öresund porten mot ÖstersjönVästerhavet är egentligen inget eget hav, utan ett samlingsnamnför tre olika havsområden: Öresund, Kattegattoch Skagerrak. Börjar vi i söder och i Öresund hittar viett trångt skärgårdshav, korsat av en bro, av färjor och aven livlig fartygstrafik. Just fartygstrafiken medförde atttrålfisket förbjöds i Öresund redan 1932. Det har gjortatt sundet idag har ett ganska välmående fiskbestånd,inte minst har den hotade torsken en fristad här.Tvärs över sundet löper en tröskel med ett vattendjupom bara åtta meter. Tröskeln försvårar utbytet av vattenmellan Västerhavet och Östersjön: det krävs ihållandeoch stark blåst för att nytt, salttyngt vatten ska orka”rinna över” tröskeln.6Som en vik i Atlanten och med ett rikt växtochdjurliv är Västerhavet Sveriges egenocean. Men vad är det som lyser i vattnet?Ett gäng dinoflagellater – eller har alienslandat i havsdjupen?Foto: Kentaroo TrymanMarelden lyser i sommarnattenVid Öresunds norra mynning tar Kattegatt vid. Härbestår botten till stora delar av lera och sand och vattnetär saltare, om än fortfarande påverkat av Östersjönsbrackvatten. Kattegatts bottenfauna och djurliv ärmycket rikt – och bjuder på några udda naturfenomen.Här finns till exempel växtplankton som har förmåganatt sända ut ljusblixtar! När dessa dinoflagellater samlasi tillräckligt stora hopar skapas så kallad mareld, somsena augustinätter lyser upp båtarnas kölvattnet på ettnästan magiskt sätt. Mareldsflagellaten kan pumpa uppsig med vatten, och på så sätt påverka sin egen flytkraft.Det är mot slutet av blomningen som de flyter upp motytan och ger ifrån sig kortvariga, blå ljusblixtar.Ju längre norrut vi kommer, ju fler växter och djurhittar vi. I Västerhavet samsas tusentals arter som hoppkräftor,hinnkräftor och pilmaskar; knöltång, blåstångoch sågtång; rödalger, blåalger och grönalger; blåmusslor,havstulpaner och knivmusslor; havskräftor, krabbor ochhummer; knorrhanar, marulkar och – förstås – maneter.Röda och blå, med stingsliga nässeltrådar, är maneternaen lika stor plåga för västkustens badsugna som algernaär för östkustens.

HavsUtsikt 1/2008Karga klippor och djupa fjordarDrar du en linje från Skagens norra udde i Danmark tillPater Noster-skären norr om Marstrand har du ritat gränsenmellan Kattegatt och Skagerrak. Gränsen är kansketydligast från land, där Kattegatts svenska sida dominerasav slättlandskust och strandängar medan Skagerrakskust präglas av berg, nakna klippor och skärgård. BlandVästerhavets många öar hör Tjörn, Orust, Kosteröarna,Väderöarna och Kärringön till de mest kända.Ett särskilt fenomen i Västerhavet är fjordarna. IBohuslän finns Idefjorden, Gullmarsfjorden (eller Gullmarn)och fjordarna kring Orust, varav Idefjorden ochGullmarn är äkta fjordar – alltså havsvikar som är djupalängst in och grunda vid mynningen. Grunda trösklar vidingångarna gör att vattnet från Skagerrak inte kan flödafritt in och ut, vilket leder till dålig vattenomsättningi fjordarnas djupare delar. Ändå är fjordarnas mycketspeciella miljöer rika på både växter och djur.Aliens har landatVill man hård-dra det kan man säga att Skagerrak ärSveriges enda ”riktiga” hav. Med sin oceaniska salthalt,som är mer än dubbelt så hög mot Östersjön, är Skagerrakvårt artrikaste havsområde. En av Västerhavets mestunika platser är Kosterhavet utanför Strömstad. Här finnskorallrev och ungefär 6 000 djurarter, varav 200 unikaför Sverige, och planer finns på att göra området kringKosteröarna till Sveriges första marina nationalpark.Ryktet verkar ha spridit sig, för på senare år har fleraarter påträffats i Skagerrak som inte alls hör hemma här.Bland dessa så kallade aqua-aliens hittar vi japanskaostron, brunalger från Saragassohavet, och den amerikanska,självlysande (!) lilla kammaneten Mnemiopsis, somforskarna tror har ”tjuvåkt” till svenska vatten i fartygensbarlasttankar. Mnemiopsis är ett effektivt rovdjur somgärna äter fiskrom och fiskyngel, och skulle den etablerasig i Västerhavet befarar forskarna att det kan hota vårainhemska arter.Ett allt effektivare yrkesfiske har också, tillsammansmed miljögifter och övergödning, hårt beskattatVästerhavets en gång så rika fiskevatten. På 1930-taletfiskades enorma mängder tonfisk i Västerhavet, ändanere i Öresund. I dag är tonfisken borta. Ålen tros haminskat med 80 till 95 procent, torskynglen verkar haförsvunnit. Hur Västerhavets ekosystem ska skyddas ochtorsken räddas från kollaps hör till 2000-talets störstamiljöpolitiska utmaningar.Inget tidvattenDet finns en sak till som gör Västerhavet unikt globalt sett:avsaknaden av tidvatten. Medan det på engelska stränderkan skilja fem-sex meter mellan hög- och lågvatten är detvästsvenska tidvattnet bara några decimeter och knapptmärkbart med blotta ögat. Orsaken är att ”tidvattensvågen från Atlanten vrids runt i Norska rännan,och sedan krockar med sig självt och dör ut innan dennår Skagerrak. Med detta sagt orsakar tidvattnet ändåkraftiga strömmar i trånga sund, där Malö strömmar vidOrust är ett känt exempel.Och om Västerhavet är en mini-ocean är det verkligenmed betoning på mini. Öresunds, Kattegatts och Skagerrakstotala yta är omkring 70 000 kvadratkilometer.Det motsvarar en femtedel av Östersjön – eller om duvill inte ens en tusendel av Atlanten.Det finns flera arter av Trollhummer i Västerhavet. Egentligenhar den också ett missvisande namn; den är inte en hummerutan ett kräftdjur inom gruppen anomurer. Trollhummernkan självstympa sig, för att kunna fly medan rovdjuretbörjar äta på kroppsdelen – och sedan ersätta den förloradekroppsdelen med en ny under skalömsningen.Ålgräsängarna på svenska västkusten är mycket viktiga förproduktionen av både växter och djur, men sedan början av1980-talet har sjögräsens utbredning minskat i Sverige ochvärlden. Världsnaturfonden har därför deklarerat ålgräsängarnasom internationellt skyddsvärda. Bilden tagen utanförSkaftö.Krister Svahn/RedaktionenFoto: Kentaroo TrymanFoto: Kentaroo Tryman7

HavsUtsikt 1/2008En rad olika moment utförs vid undersökningsarbetet under vatten: friläggning, inmätning, provtagningar, fotografering, videofilmning.Marinarkeologi är ett detektivarbete som kräver tålamod, konsekvens och samarbete.Arkeologi i havetLångsamt och försiktigt friläggs flera hundra år gammalt fyndmaterial,och en bild av hur människor levt tidigare växer fram.Det är precis som att spela plockepinn. Föremålen ska friläggas,utan att kringliggande material ruckas på. Att vara marinarkeologkräver stort tålamod och samarbetsförmåga.8Överblick. Det gäller att få överblick, och attmemorera hur platsen ser ut innan man startarutgrävningen. När man väl har kommit påplats, ställt sig på knä, sett till att verktygen finns påen armlängds avstånd och börjat jobba med slamsugenblir ofta vattnet så grumligt och sikten så dålig att manmåste lita till sitt minne för att hitta runt på fyndplatsen.Att arbeta som arkeolog under vattnet har sin tjusning,men också sina svårigheter. När tiden är ute, och manförsiktigt lämnar fyndplatsen och vänder siktet mot ytanså är det för att lämna över till nästa dykare i arbetslaget.Marinarkeologi ställer stora krav på tålamod ochsamarbetsförmåga.Som plockepinnDet ytliga sedimentet på en fyndplats under vatten kanvara mycket hårt packat. Sand och lera är ofta blandatmed krossat virke och fyndmaterial. Vid första påseendetycks sedimentet vara ogenomträngligt. Det räckerdock med att några enstaka pinnar eller plankor flyttasför att hela fyndmiljön skall bli lös och fyndmaterialettillgängligt. Svårigheten ligger i att välja rätt förstasteg, som på det bästa sättet ökar tillgängligheten tilldet underliggande fyndmaterialet utan att det förstörs.Ibland kan flera hundra år av stabilisering och sättningari botten, på några få timmar sättas ur balans på grund avett misstag. Värdefull arkeologisk information riskerardå att förstöras.Att gräva fram fyndmaterial är som att spela plockepinn.Föremålen skall vara väl frilagda, men samtidigt fårinte under- och bredvidliggande fyndmaterial rubbas. Föratt få en bild av helheten bör hela området motsvarandeden grävande dykarens arbetsradie friläggas innan fyndenplockas ur sina ursprungliga lägen.

HavsUtsikt 1/2008Våldsamt verktygSlamsugen är marinarkeologens viktigaste redskap.Den är egentligen ett våldsamt verktyg, som kräver storförsiktighet och noggrannhet vid hanteringen. Manfår aldrig arbeta med munstycket i direkt kontakt medfyndmaterialet. Istället skall sedimentet försiktigt förasmed handen eller ett skärverktyg från utgrävningsområdetmot slamsugens munstycke så att man hela tidenhar kontroll över vad som sker. Naturligtvis bärgas ingaföremål i sugen, utan den är endast till för att friläggaföremål och konstruktioner. Sugslangens övre ände ärkopplad till ett såll på ytan. Genom det finmaskiga sålletpasserar vatten, slam och lera. Om oturen är framme,och ett fyndföremål slunkit in i slamsugens munstycke,kan ändå föremålet tillvaratas i sållet.Välbevarat i vattenArkeologiska undersökningar under vatten har mångafördelar mot sådana utförda på land. Under vattenytankan man träffa på helt andra typer av källmaterial än vadman vanligen finner på landbacken. Dessutom klarar sigmaterial ofta betydligt bättre under vattnet än i jorden.Undervattensarkeologin fungerar därför ofta som ett värdefulltkomplement till den traditionella arkeologin.Precis som på land ger marinarkeologiska fynd informationom hur människor levde. Fröer, insekter ochpollen kan ge en detaljerad bild av hur livsvillkoren sågut för människor under en viss tid i en specifik miljö.Djurben som hittas ger inte bara information om vadmänniskorna ätit. De kan också berätta om djuren varitsällskapsdjur eller om de använts vid exempelvis jakteller rituella ceremonier.Kvarlevor av människor kan berätta om hur och varförmänniskan dog. Sjukdomar som syfilis och tuberkuloslämnar till exempel tydliga spår i skelettet. Man kanockså studera vilken typ av livsmedel som domineratkosten. Från skelettet kan även prover för DNA-analysertas. Dessa kan berätta om till exempel släktförhållandenmellan olika individer.Viktiga dateringarFör att kunna tolka all den information som grävs frampå botten, behöver fyndmaterialet dateras. Ett av de viktigastesätten är att använda sig av s.k. dendrokronologiskanalys. Den innebär att man bestämmer ett träföremålsålder genom att räkna och granska årsringarna. Ett träslagsårsringar är som en människas fingeravtryck. Deser ut på ett alldeles bestämt sätt för varje typ av träslagoch den plats där det vuxit. På så sätt kan man bestämmanär och var virket i ett skepp avverkats, och därmed denungefärliga tidpunkten för när skeppet byggts.Den allmänt kända 14 C-metoden är också ett sätt attavgöra ett föremåls ålder. Varje levande organism tar uppradioaktivt kol ( 14 C) under sin levnad. När organismenatt bli marinarkeologMarinarkeologi är den del av arkeologiämnet somstuderar människans relation till kust, hav och sjö.Arkeologi kan man läsa på många universitet och högskolor,men i Sverige är det bara Södertörns högskolasom ger fördjupningskurser i marinarkeologi.Många ägnar sig åt marinarkeologi på hobbynivå,och vrakdykning är en populär sysselsättningen blandsportdykare. Kontakta närmaste sportdykarklubb omdu är intresserad.Sverige har ett rikt kulturarv under ytan, ochfå länder kan tävla om så välbevarade lämningar.Även mängden imponerar eftersom de svenska farvattnengenom århundradena varit bland de mesttrafikerade.dör börjar det radioaktiva kolet avta. Genom att vikänner till halveringstiden för 14 C kan man bestämmanär organismen dog. 14 C-metoden fungerar allra bästapå material som är väldigt gammalt. På material från1500-talet och framåt är dendrokronologi en mer tillförlitligdateringsmetod.Lite av en dröm för en marinarkeolog är att kunnagöra en post terminus quem-datering. Den innebär att manhittar någon typ av fynd som ger en äldsta-datering. Hittarman ett mynt med ett präglat årtal på ett ställe i vraketdär det måste ha legat vid den tid då skeppet seglade,då vet man att skeppet inte kan ha förlist före årtaletpå myntet. Hittar man flera mynt med ett gemensamtyngsta årtal, kan man räkna med att skeppet inte bör haförlist så långt efter det år som står präglat på mynten.Genom idogt marinarkeologiskt detektivarbete växeren bild fram av hur människor levde. En bild som varitgömd i havets djup i århundraden eller ännu längre.Slamsugen är i grunden ett rätt brutalt arbetsredskap. Detgäller att aldrig jobba med munstycket i direktkontakt meddet arkeologiska fyndmaterialet.t e x t o c h f o t o Lars Einarsson, Kalmar läns museumt e l 0480-45 13 50e-p o s t lars.einarsson@kalmarlansmuseum.se9

HavsUtsikt 1/2008Världsunik, havslekandeHARRi KvarkenFoto: Peter SjödinHarren i norra Kvarken består av två skilda populationer; en med svensk-norskt ursprung och en med finsk-ryskt ursprung. I ett litet område runtHolmöarna verkar populationerna ha blandats, men annars har uppdelningen bestått i närmare 10 000 år.Den havslevande harren är en fisk som det saknas så mycketkunskap om att den nästan utrotats utan att man ens övervakatbestånden. DNA-analys av harrarna i Kvarkenområdet visar atttvå skilda populationer vandrade in i området efter istiden, ochatt uppdelningen i dessa två populationer fortfarande består,nästan 10 000 år senare. Märkligt nog har de svensk-norskaharrarna inte blandat sig med de finsk-ryska, utom i ett litet,begränsat område. Detta trots att vandringsvägarna varit öppnai åtminstone 6 000 år. Idag finns det ingen som kan förklaradetta mysterium.10Harren i norra Europa har två ursprung. Populationeni Sverige, Norge, Danmark, Polen ochTyskland har ett gemensamt ursprung, medanharr från Finland, Ryssland och Estland har ett annatursprung. Skillnaden är mycket tydlig, och det finnsnästan inget överlapp alls.Invandring från två hållFörklaringen till uppdelningen i de två bestånden finnsi tiden efter förra istiden. När isen började smälta, förungefär 10 000 år sedan, kunde harrar åter invandra tillområden som tidigare legat under is. Troligen skedde eninvandring från söder, som gav upphov till den svensknorskastammen, och en invandring från öster, som gavupphov till den finsk-ryska stammen. Invandringenskedde under en period på ungefär 800 år då vattnetvar bräckt, precis som idag. Detta stadium i Östersjönsutveckling kallar man Yoldiahavet. Efter denna periodledde landhöjningen till att havsförbindelsen bröts, ochområdet blev en sjö, Ancylussjön.Fortfarande skilda åtMen hur ser då harrpopulationen ut idag, nästan 10 000år senare? Det märkliga är att de två stammarna fortfarandeär mer eller mindre helt skilda från varandra.En genetisk undersökning av harrar i Kvarkenområdetvisar att harrarna i finländska vattendrag och i havsområdetmellan Sverige och Finland härstammar från denfinsk-ryska stammen. Några mil uppströms i de svenskavattendragen är harrarna uteslutande från den svensknorskastammen.Mynningarna en mötesplatsI mynningsområdena till älvarna möter de svensk-norskaharrarna de finsk-ryska, och populationerna blandas. Detkanske inte är så konstigt, någonstans borde ju de tvåstammarna mötas. Det intressanta är att området medden mixade populationen är så begränsad. Varför har intede finsk-ryska harrarna tagit sig upp i de svenska älvarna,trots att vandringsvägarna varit öppna i åtminstone 6 000år? Och varför har inte de svensk-norska harrarna spriditsig över till den finska sidan av Kvarken, och vidare uppi de finska vattendragen? Detta är ett mysterium, ochingen har idag svaren på frågorna.

HavsUtsikt 1/2008DNA visar släktskapGenom att studera växt- och djurpopulationers DNAsammansättningkan viktiga upplysningar om släktskapmellan olika bestånd fås. Man har exempelviskunnat visa att torsk från Östersjön är helt skild frånvästkusttorsk, och att smaltång, som tidigare ansågsvara en liten variant av blåstång, istället är en egenart, unik för Östersjön.I analysen av harr har mitokondrie-DNA använts.Detta DNA nedärvs bara via honorna, och kan alltsåinte ”förorenas” av DNA från hanar härstammandefrån andra områden. På så sätt kan detta DNA lagrasläktskap årtusenden bakåt i tiden, och slutsatser kandras om den invandring som skedde för 10 000 årsedan. På harrarna från Holmön har man jämförtDNA mellan yngel och vuxen fisk, och har på såsätt kunnat säkerställa att den vuxna fisken varit iområdet just för att fortplanta sig.Harren i Nordeuropa vandrade in både från söder och frånöster efter förra istiden. De två varianterna har inte blandatsnämnvärt. Svarta prickar visar förekomst av den svensknorskavarianten, och de vita prickarna visar den finsk-ryskavarianten.Havsliv eller havslek?Det är sedan länge känt att det finns harr som lever ihavet, men man har aldrig vetat om harrarna fortplantarsig i havet, eller om de leker i älvar och åar, för att sedanvandra ut i kustområdena. I Kvarken-området är havslekennu påvisad. Även om man inte funnit några storamängder yngel i havet räcker det med att man funnitnågra få yngel runt Holmöarna för att den havslekandeharrens existens är bevisad. Harren i Kvarkenområdetverkar kunna ha fyra olika strategier för sitt liv och sinfortplantning; den kan leva hela sitt liv i havet, den kanleka i rinnande vatten för att sedan leva i havet, den kanleva hela sitt liv i rinnande vatten eller den kan leva i sjöaroch leka i rinnande vatten. Detta gör dessa harrbeståndunikt mångsidiga. Norra Kvarken är det enda område ivärlden där man har konstaterat att harren fortplantarsig i havsmiljö.Viktigt kunskapSituationen för den havslekande harren i Bottniskaviken är mycket kritisk. Den har minskat i både antaloch utbredning, och populationen klassas som kritiskthotad. Att något måste göras råder det ingen tvekanom, om vi i framtiden vill få tillbaks den goda tillgångvi hade så sent som på 1990-talet.En åtgärd som ofta diskuteras då det gäller att restaurerafiskbestånd är att odla upp och sätta ut yngel.Även när det gäller harren diskuteras detta, men föratt utsättningar ska få avsedd effekt krävs stor kunskapFoto: Lauri Urhoom hur de olika populationerna skiljer sig åt. Det kantill exempel tänkas att den finsk-ryska populationen ärden enda som kan leka i Bottniska vikens vatten. Enutsättning av svensk-norsk harr i potentiella lekområdenvid kusten skulle isåfall vara dömd att misslyckas.Dessutom är det naturligtvis viktigt att inte ytterligareförstöra de genetiskt unika populationer av havslekandeharr som finns i Kvarkenområdet genom att sätta ut felfisk i fel vatten.Nu är det bevisat att harren leker i havet, åtminstone vid Holmöarna i Kvarkenområdet.DNA-analyser av yngel och vuxna harrar visar ett nära släktskap, ochatt ynglen faktiskt är kläckta i havet.t e x t Anders Alanärä, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)t e l 090-786 8449e-p o s t anders.alanara@vfm.slu.sem e r i n f o r m at i o n www.harrleken.nu11

HavsUtsikt 1/2008Östersjöns döda bottnarfulla med livFoto: Magnus Melin/JohnérEn vit filt av bakterien Beggiatoa täcker botten. Beggiatoa används ibland som indikator på att ett område är förorenat.Tar man upp en skopa död botten från Östersjön så svider detsnabbt till i näsan av en stank som liknar ruttna ägg. Man kan intese tillstymmelse till liv i den svarta massan, förutom möjligtvisnågra obebodda musselskal. De för ögat livlösa sedimenten ärsyrefria och är anledningen till begreppet döda havsbottnar, menfaktum är att det myllrar av liv i dem, mikrobiellt liv.Arkéer och bakterier, de vanligast förekommandemikroorganismerna i havet, kan vara miljontalstill antalet i ett gram bottensediment. De harlevt flera miljarder år här på jorden och har under dentiden hunnit utveckla högst komplexa livsmekanismer.De har anpassat sig till alla olika sorters miljöer, äventill Östersjöns döda bottnar.Arkéer och bakterier är nödvändiga för flera olikaprocesser inom ekosystemet, såsom närsaltskretsloppen,nedbrytning och omvandling av organiskt material,globala klimatprocesser och för nedbrytning avföroreningar. Därför har mikroorganismerna en oersättligfunktion i det marina ekosystemet.När sedimenten blivit syrefria börjar dessutom bundetfosfor att frigöras till vattnet. Det är en kemisk processdär fosfat, som i syrerik miljö är bundet till järn, frisätts.Denna process bidrar ytterligare till höjda fosforhalter ivattnet. Höga halter av löst fosfat gynnar blomning avcyanobakterier. De kan ta upp kväve från luften och fårdärför en fördel framför andra mikroalger om det finnsett överskott av fosfor i vattnet.En ökad mängd biomassa försämrar också ljusetsförmåga att tränga ner i vattnet, vilket har förödandekonsekvenser för allt ljusberoende liv i Östersjön. Meninte för allt liv. För bakterierna i sedimenten blir biomassani stället ett tillskott som kolkälla, när mikroalgernahar dött och sjunkit till botten.12Övergödningen boven i dramatOrsaken till de ödelagda havsbottnarna i Östersjön ärframförallt effekter av övergödningen. Övergödning orsakasav att industri, transport, hushåll, jord- och skogsbruksläpper ut för höga halter av näringsämnena kväveoch fosfor. Ökad tillgång till näring gör att mikroalgertillväxer i rasande fart, vilket ökar den totala biomassani havet. När överskottet ska brytas ner av andra organismer,framförallt bakterier, så förbrukas syre. Resultatetblir att syrehalten sjunker både i vattnet och i bottensedimentet.Större växter och djur dör när syrehaltenblivit för låg och då tar de bakterier som klarar att levai syrefria miljöer över ekosystemet.Foto: Sara SjölingMed hjälp av molekylära tekniker för att analysera DNA går detatt undersöka vilka bakteriearter som finns i ett sedimentprov.I analysen ovan är liknande bandmönster ett tecken på attbakterierna är av liknande art.DNA utvinns direkt från sedimenten med molekylära extraktionsmetoder.Sedan kan man kopiera upp önskade DNA-sekvenser istora mängder. Kopieringsprocessen kallas polymeras kedjereaktion,PCR, och har revolutionerat mikrobiologisk forskning. Nuär det möjligt att studera de tidigare osynliga mikroorganismernaoch deras okända genetiska beståndsdelar.

HavsUtsikt 1/2008Östersjöns mikroorganismer under luppenDet finns relativt få studier av mikroorganismer som leverpå Östersjöns bottnar. I tidigare studier har man använttraditionella odlingssmetoder men endast lyckats odlaca en procent av alla bakterier som beräknas existera.Arkéer är ännu svårare att odla. De senaste åren har dockden mikrobiologiska forskningen genomgått en mindrerevolution. Under 1980-talet gjorde de nya molekylärametoderna, där man analyserar nukleinsyror som rnaoch dna, sitt intåg. Vi börjar nu få insikter i det enormamikrouniversum som döljer sig för våra ögon.I Östersjöns syrefria bottnar frodas tusentals arterav bakterier, bland annat sulfatreducerande bakteriertillsammans med metanproducerande arkéer. Dessa tvågrupper påskyndar de sista och kritiska stegen av nedbrytningenav organiskt kol i näringskedjan. Om man görett dyk ner till bottnen så kan man se något som liknarvita mattor som fläckvis täcker de svarta sedimenten.Dessa vita mattor är kolonier av bakterien Beggiatoasom växer ovanpå sulfid- och vätesulfatrika sediment.Förekomsten av Beggiatoa brukar användas som indikatorpå miljöförorenade områden. Den här typen av bakterierhar en speciell livsstil och lever på gränsen mellan detsyrerikare vattnet och det syrefria sedimentet. De kanproducera kolhydrater från koldioxid och vatten genomatt utvinna energi från den oorganiska föreningen sulfidsom finns i sedimenten. De behöver alltså inte solenergieftersom de utnyttjar kemisk energi istället.En unik bakteriesammansättningStudier som vi har gjort visar att de döda bottnarna iÖstersjön har en annan komposition av bakterier ocharkéer än de bottnar som är mer opåverkade. Tillgångentill olika miljöfaktorer, såsom syre, organiskt kol,kväve och mineraler bestämmer artsammansättningeni sedimenten. Med andra ord – mänsklig aktivitetgenom utsläpp påverkar med största sannolikhet bakteriesammansättningenpå Östersjöns bottnar. Sammansättningenär dessutom unik och antalet bakterierär nästintill oräkneligt. Sediment innehåller grupper avbakterier som inte liknar de som studerats tidigare ochdet är därför viktigt att kartlägga de funktioner de utföri ekosystemet.Det är en hisnande insikt för en mikrobiolog ochmånga visioner om framtida upptäckter och nya forskningsprojektpockar på. Kanske vi en dag kommer attupptäcka de viktigaste länkarna mellan mångfalden avmikroflora och alla små bottendjur i Östersjön? Kanskevi i framtiden kommer att förstå hur mångfalden avdessa organismer påverkar ekosystemen i havsbottnarna?Kunskap om vad som reglerar bakteriemångfalden iÖstersjön kan ge oss insikt om vilka faktorer och ekologiskakomponenter som krävs för att Östersjöns dödahavsbottnar ska återfå sitt djurliv.Varför blir bottnarna svarta och illaluktande?Första steget i denna process sker när bakterier reducerar löst sulfatoch ger upphov till vätesulfid, även kallat svavelväte. Sulfatreducerandebakterier använder sulfaten som elektronacceptor i samband med oxidationav organiskt material (se nästa faktaruta). Det organiska materialetutnyttjas sedan som kol- eller energikälla. I nästa steg reagerarvätesulfid med tvåvärt järn som finns löst i det syrefria sedimentet ochgenererar järnmonosulfider.Den svarta färgen på sedimenten orsakas av utfällning av den kemiskaföreningen pyrit. Pyrit bildas när järnmonosulfiderna reagerarytterligare en gång med vätesulfid eller med svavelmolekyler som finnsi sedimenten i form av polysulfid. Lukten av ruttna ägg kommer sig avatt vätesulfid är en mycket illaluktande gas.Vertikal indelning av bakteriearterI en studie vi gjort av sedimentprofiler från Asköområdet i Trosa skärgårdvisade det sig att olika grupper av bakterier fördelade sig olikaberoende på vilka elektronacceptorer som finns tillgängliga för att fåenergi. Elektronacceptorer är molekyler som tar emot elektroner närcellen oxiderar organiskt material för att utvinna energi.Med hjälp av en redoxmeter, en sorts mätelektrod, kan man uppskattavilken energimängd som finns tillgänglig i sedimenten. Därmedkan man få en aning om vilka molekyler och metaboliska processer somär möjliga att utföra för mikroorganismerna. Andra viktiga miljövariablersom styrde förekomsten av olika grupper av bakterier var halterav organiskt kol och kväve.Foto: Anna Edlundt e x t Sara Sjöling, Södertörns högskola ochAnna Edlund, University of California San Diegot e l 08-608 47 67e-p o s t sara.sjoling@sh.se, aedlund@ucsd.eduLängst till vänster syns ettprovtagningsrör med svartoch syrefritt sediment somhämtades utanför ett reningsverki Himmerfjärden.De rör som innehåller brunasediment kommer från syrerikarebottnar i Asköområdet.Andra röret från högermed gråsvart sedimenthämtades ca 10 kilometerfrån reningsverket i Himmerfjärden.Alla dessa sedimentinnehåller tusentalsolika mikroorganismer.13

HavsUtsikt 1/200814notiserTack Roger!Roger Lindblom, somvarit informatör vid Göteborgsuniversitets marinaforskningscentrumsedan starten, har gåtti pension. Han har helasitt yrkesverksammaliv arbetat för havetoch havsmiljön och varbland annat med om attstarta denna tidning.Under de år som gåtthar vi som varit Rogerskollegor haft stor glädje av ett samarbete som präglats avkreativitet, öppenhet och en mycket trevlig stämning. Medsin breda kunskap och erfarenhet har Roger varit ovärderligför oss i vårt arbete. Tack!Välkommen Krister!Rogers Lindbloms ersättareblir Krister Svahn,som är journalist ochkommer från dagstidningsvärlden.Han bor ifiskeläget Bua norr omVarberg, där han görö-exkursioner i den halländskaskärgården medsin Helle-snipa och kämparför att lära sig vändahalvslaget rätt. Kristerär redan i full gångmed våra gemensammainformationsprojekt. Vi hälsar Krister välkommen i gänget,och hoppas att han kommer att trivas med vårt samarbete.Kristina, Annika, Ulrika, informatörer vid UMF och SMFFisk-fusk ska stoppasSverige har fått kritik från EUkommissionenför sitt sätt attsköta fiskerikontrollen. Det är intebara Sverige som fått kritik, utankritiken gäller hela gemenskapensfiskerikontroll och hela den gemensammafiskeripolitiken. Det sägsbland annat att man inte lyckatsåstadkomma hållbara fiskbestånd,utan större delen av beståndenär överfiskade. Man har ocksåmisslyckats med att göra någotåt överkapaciteten i fiskeflottan. Kommissionen och de sexstörsta fiskenationerna har också fått omfattande kritik försitt genomförande av gemenskapens fiskerikontroll.Fiskeriverket har nu upprättat en nationell handlingsplanför fiskerikontrollen. Detta innebär en mängd åtgärder föratt säkerställa att fiskerikontrollen utförs på ett för allaparter acceptabelt sätt och att antalet överträdelser gentemotregelverket minskar.Marinekolog får forskarprisI år delade Göteborgs universitet och naturvetenskapligafakulteten för första gången ut forskarpriset The Faculty ofScience Resarch Award. Priset, som består av ett forskarbidragpå 250 000 kronor, vill uppmärksamma forskareinom fakulteten som förnyat och utvecklat sin forskning.Den historiske förste pristagaren blev 43-årige Henrik Paviafrån Göteborg och Biskopsgården, vars arbete inom marinkemisk ekologi uppmärksammas världen över. ”Det kännsnaturligtvis jättebra, det vimlar inte precis av forskarkollegorfrån förorterna”, säger pristagaren. Henrik Pavia ären av den marina kemiska ekologins ledande forskare. Hanstuderar huvudsakligen hur marina organismer använderkemiskt försvar mot påväxt och angrepp – en forskning somciteras i de stora vetenskapliga tidskrifterna och som lett tillsamarbeten med forskare i Europa, Australien och USA.Nytt nummer av HavsmiljönDet senaste numret av Havsmiljön,som kom vid årsskiftet, riktarfokus mot Västerhavets hotadeålgräs, mot uppmärksammadepilotprojekt för att utveckla enlokal samförvaltning av fisket ochmot det kritiserade ”bulefisket”i Öresund, där torsken ringas inmed hjälp av ekolod. Havsmiljön,som beskriver miljötillståndeni Kattegatt, Skagerrak ochÖresund, ges ut i samarbete mellanGöteborgs universitet, SMHI, Fiskeriverket, länsstyrelseroch vattenvårdsförbund och kan beställas via krister.svahn@science.gu.se.Naturvårdsverket satsar på vattenNaturvårdsverket har fördelat drygt 1,3 miljarder till länsstyrelsernaför naturvård och vattenförvaltning. I år satsarNaturvårdsverket extra på naturvård i vatten; våtmarker,åar, älvar, sjöar, skärgårdar och hav. Enligt Björn Risinger,chef för Naturresursavdelningen på Naturvårdsverket behövsdet mer kunskap om naturvärden i vattenmiljöer. Förhoppningsviskommer pengarna att leda till att länsstyrelsernafår fram underlag för att bilda fler naturreservat i hav, sjöaroch vattendrag.Miljömedvetet båtlivOmkring två miljoner svenskarär ute i fritidsbåt varje år.De rankar naturupplevelsermycket högt och och har naturligtvisett starkt intresseav att hålla den eftertraktademiljön i gott skick. Men detär inte alltid så lätt.Nu har hela 19 myndigheter, organisationer, och föreningartagit ett nationellt samlat grepp för ett effektivt,långsiktigt miljöarbete. Det nybildade Båtmiljörådet harantagit ett program som omfattar 12 punkter för att minskamiljöpåverkan från landets fritidsbåtar.

HavsUtsikt 1/2008Sven Lovén ger namn åt ny marin organisationDen 1 januari bildades Sven Lovén Centrum för Marina Vetenskapervid Göteborgs universitet. Organisationen sammanförTjärnö marinbiologiska laboratorium utanför Strömstad(grundat 1963), Kristinebergs marina forskningsstation iFiskebäckskil (grundat 1877) och forskningsfartyget Skageracki en ny enhet. Syftet äratt erbjuda svenska och internationellaforskare en komplett ochlättillgänglig infrastruktur.Årsbudgeten ligger på 40miljoner kronor och totalt sysselsätterSven Lovén-centret ettfyrtiotal personer. Styrelseordförandeoch vetenskaplig ledare ärKatarina Abrahamsson, marin/analytisk kemist utbildad vidGöteborgs universitet.Sitt namn har organisationenlånat från zoologen, musikern och vetenskapsmannen SvenLovén, som på 1830-talet blev något av en pionjär med sinamarina expeditioner längs Västkusten.Fiskefria områden utpekadeFiskeriverket har definierat sex havs- och kustområden somska göras fiskefria. De fiskefria områdena införs 2010.Syftet är bland annat att reda ut hur fiskefria områden kananvändas för fiskevårdande ändamål. Man kommer även attundersöka om fiskefria områden kan minska risken för kollapsoch bidra till bestånd med varierad storlek och naturliggenetisk sammansättning.I Östersjön har man pekat ut två fiskbestånd som behöverskydd. Det ena är torsken från det östra beståndet, hemmahörandei södra Östersjön. Det andra området har fokuspå strömmingen i Bottenhavet. Där vill man skydda denkustlekande strömmingen vid födosöksområdena i utsjön.Det tredje området är ett kustområde i Stockholms skärgård,där man vill skydda abborre, gädda och gös.I Västerhavet har man valt ut ett havsområde med tillhörandebestånd, i södra Kattegatt. Här är torskbeståndet utombiologiskt säkra gränser. Även två kustområden i Västerhavetföreslås som fiskefria. Det ena är en del av Havsstensfjordeni Bohuslän, där piggvar, torsk och rödspotta ska skyddas. Detandra är de konstgjorda reven utanför Göteborg, inriktat påbestånden av hummer och bottenfisk.ARTDATABANKEN INFORMERARHur mår Sveriges kuster och hav?Att bevara biologisk mångfald och miljöer med höga naturvärdenär en central del av naturvårdsarbetet, såväl i Sverige sominom EU. Genom Art- och habitatdirektivet har EU-ländernakommit överens om att bevara arter och naturtyper som i etteuropeiskt perspektiv är skyddsvärda. Alla EU-länder skavar sjätte år rapportera till EU-kommissionen om bevarandestatusenför dessa arter och naturtyper. Under 2007 harden första rapporteringen genomförts, och för Sveriges delomfattar det ca 150 arter och 88 naturtyper. ArtDatabankenhar haft en viktig roll i arbetet med rapporteringen, genomatt ta fram underlag och bedöma bevarandestatusen fördessa arter och naturtyper.Rapporteringen är standardiserad inom EU, och utformadför att möjliggöra bedömningar av arters och naturtypersförekomst, utbredning, kvalitet ochframtidsutsikter. Rapportering skerpå biogeografisk nivå och är uppdeladi en baltisk (Östersjö-) och enatlantisk region för marina habitat. Ihuvudsak har utvärderingsunderlagetkommit från nationella och regionalainventeringar, miljöövervakning ochexpertbedömningar av olika slag. När det gäller hav ochkust är underlaget ofta bristfälligt, och trots en del godauppskattningar när det gäller utbredning och förekomst såbehövs det betydligt mer art- och naturtypsinformation införkommande rapportering 2013.Den generella bilden av Sveriges kust- och havsområdenär relativt mörk, men där finns också ljusglimtar. Om manser till naturtyperna så bedöms den geografiska utbredningenoch förekomsten som god sett utifrån de nationella förutsättningarna.Endast strandängar, glasörtsstränder och tillviss grad laguner bedöms ha för liten areal. För strandängaroch glasörtsstränder beror det här främst på en kraftigfragmentering till följd av en förändrad markanvändning.När det gäller kvalitet och utsikter inför framtiden bedömsdock de flesta naturtyper i havsmiljön ha en otillfredsställandebevarandestatus. Undantagna från detta är havsklipporsamt rullstensåsöar, skär och sandstränder i Östersjön, sombedöms ha en gynnsam bevarandestatus.När det gäller arter så bedöms situationen för sälar(med undantag av gråsäl i Östersjöregionen) och tumlaresom dålig. Populationerna minskar eller ligger på en lågnivå, tillståndet för deras livsmiljö är otillfredsställande ochdessutom bedöms framtidsutsikterna överlag som mörka.Utbredningsområden för gråsäl och tumlare samt knubbsälpå västkusten är tillfredsställande i sin sträckning, medan deför vikare och knubbsäl i Östersjön är ogynnsamma. Orsakertill den besvärliga situationen för marina däggdjur är främstbifångst vid fiske samt miljögifter.Generellt är många av de marinaoch kustnära naturtyperna runtSverige i stort behov av åtgärderför att inte ytterligare försämras.Utav de många miljöproblemen somrör havsmiljön så bör åtgärder förstoch främst inriktas på att minskaövergödning och giftutsläpp, att exploatering av kustmiljönsker mer varsamt, att områdesskydd av olika slag fortsätteratt utökas och att klimatfrågan tas på största allvar. Därtillkommer fiskeriproblematiken som har stor inverkan på mångaviktiga arter och dess livsmiljöer. Här krävs, vid sidan av olikatyper av fiskereglering, en fortsatt utveckling av selektivaredskap som inte heller förstör bottnar. Vidare har nationellaåtgärdsprogram liksom internationella samarbeten inom t exhavskonventionerna en avgörande betydelse för att förbättratillståndet i den svenska kust- och havsmiljön.Rapporten hittas på http://cdr.eionet.europa.eu/se/art17. För mer information, kontakta Martin Gullström,martin.gullstrom@artdata.slu.se15

a v s ä n d a r eStockholms Marina ForskningscentrumStockholms universitet106 91 Stockholmfokus Den timjandoftande harrenFoto: Peter SjödinHarren är en laxfisk, vilket innebär att denhar den karaktäristiska fettfenan bakomryggfenan. Fettfenan är egentligen inteen vanlig fena, utan ett hudveck utanfenstrålar.Harren heter Thymallus thymallus pålatin. Namnet syftar på fiskens timjanliknandedoft. Harren är ett åtråvärt byteför sportfiskare, men om man fångat enharr måste den ätas direkt – den speciellasmaken försvinner redan efter några timmarefter att den fångats. Harren leverpå djurplankton, insektslarver, insekter,fiskyngel och mindre fisk.Egentligen är harren en sötvattenfisk,men den finns också i Bottenvikenoch Bottenhavet. Den finns över helanorra halvklotet. I Sverige har den huvudsakligenen nordlig utbredning. Denharr som finns i sjöar och vattendrag ärväldokumenterad. Hur den havslevandeharrens liv ser ut vet man väldigt lite om,och ännu mindre vet man om den harrsom leker i havet.Harren som lever i sötvatten har ettkomplicerat vandringsbeteende. Undersommarperioden är den stationär, och uppehållersig på platser där den har tillgångtill botten med stenar och block. Underhösten vandrar harren till övervintringsplatsermed finare bottensubstrat och lugnarevattenströmmar, som ofta är belägnaflera kilometer från sommarståndplatsen.Vårens vandring till lekplatserna påbörjasredan under islossningen. Att leken skerpå våren skiljer harren från de flesta andrasvenska laxfiskar, vilka leker på hösten.Under leken får hanen den karakteristiska,vackra, rödvioletta ryggfenan.Leken sker på grunt vatten, gärna sågrunt att ryggfenan sticker upp ovanförvattenytan. Under lekakten pressar honansin bakdel mot gruset, och äggen hamnarpå så sätt flera centimeter nere i grusbädden.Hanen håller sig i området underen längre tid, och samma hane kan lekamed flera honor inom samma område.Harrhanarna är aggressiva, och försvararsina territorier, både mot andra harraroch andra fiskar.Efter ungefär fyra veckor kläcks äggen.Ynglena stannar kvar i grusbäddeni flera dagar efter kläckningen. När deväl kommer upp ur grusbädden gör dedet i solnedgången, för att få skydd motrovfiskar av nattens mörker. De stannarkvar i området ända till hösten. Då ärdet dags att hitta ett lämpligt områdeatt tillbringa vintern på innan de grundaområdena fryser till.Harren växer snabbt, speciellt i ungaår. Ett harryngel som är en månad gammaltär ungefär tre centimeter långt. Närde vandrar till nya områden på hösten kande vara uppemot tio centimeter långa.Vidtvå års ålder blir hanarna könsmogna. Förhonorna tar det lite längre, tre till fem år.Vid det laget är harren ungefär trettiocentimeter lång. Harren väger sällan merän två kilo, även om maxvikten tycks kunnavara tre till fyra kilo. När det är dags förlek vandrar harren tillbaks till det områdedär den en gång kläcktes.Normalt blir harren ungefär femton årgammal, men man har påträffat harrar somvarit ända upp till tjugo år gamla.Kristina Viklund/redaktionen