13.07.2015 Views

Från Hammarby till Hågelby - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

Från Hammarby till Hågelby - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

Från Hammarby till Hågelby - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Vid provgrävningar inom området kan det därför vara av intresse att prövaen del av de oregelbundenheter som återfinns i det äldre kartmaterialet.Vid Hågelby gård har det noterats ett lämpligt boplatsläge, objekt 126, idirekt anslutning <strong>till</strong> den historiska bytomten, objekt 127, som bestod av tvågårdar fram <strong>till</strong>s att de revs i början av 1900-talet för att ge plats åt dagensherrgårdsanläggning. Objekt 128/RAÄ 145 avser en hög och en in<strong>till</strong>iggandeosäker stensättning. Från Hågelby gick den äldre ”Tingsvägen”, objekt 129/RAÄ 200, mot nordost. Vägen kan inte spåras i terrängen idag utöver någrastenar på platsen där det funnits en bro över en bäck norr om Hågelby. Vägenhar passerat Hågelby runsten, objekt 130/RAÄ 103 (Nr 288 i Sörmlandsruninskrifter). På kartan över Hågelby från år 1735 finns stenen markerad ien täppa kallad Runstenstäppan, ungefär på samma plats som idag.Objekt 131 avser en sentida källargrund nedgrävd i en slänt. I en sydostsluttningnära Hågelbyvägen noterades ett boplatsläge, objekt 132, inomvilket det även finns en möjlig skärvstenshög, objekt 133. På krönet av enbergklack ligger en skeppsformad stensättning, objekt 134/RAÄ 241. Vidarkeologiska provundersökningar år 1975 inför en gång- och cykelbana inärområdet framkom inget av antikvarisk intresse. I södra delen av Hågelbygårds område noterades en möjlig grav, objekt 135, på krönet av en mindrehöjd. Objekt 136/RAÄ 144 avser ett utpräglat yngre järnåldersgravfält omtre högar och elva stensättningar. På den högst belägna graven har man uppförtett ekotempel.Fältarbetet har lyft fram ett ett stort antal fornlämningar och möjligalägen för boplatser från stenålder <strong>till</strong> historisk tid. Det stora antalet fornlämningarvisar på ett intensivt nyttjande av området med kontinuerliga bosättningargenom hela förhistorien.ReferenserAmbrosiani, B. 1964. Fornlämningar och bebyggelse. Studier i Attundalandsoch Södertörns förhistoria. KVHAA.Andersson, A. 1973. Gravstenen från Botkyrka och korset från Gramhammar.Fornvännen 1973.Arkeologi i Sverige. 1975.Bratt, P. & Werthwein, G. 1999. Hallen i Skrävsta. Arkeologisk för- ochdelundersökning av fornlämning RAÄ 36, Botkyrka socken och kommun,Södermanland. Stockholms läns museum, Rapport 1999:16.Stockholm.Bennett, A. 1975a. Nyupptäckta svenska tarandgravar. Fornvännen 1975.– 1975b. Arkeologisk undersökning 1971. Fornl 107, röse, Kumla, Botkyrkasn, Södermanland. Riksantikvarieämbetet. Rapport 1975:B41.Stockholm.Bennett, A. & Hemmendorf, O. 1975. Arkeologisk undersökning 1971,1973. Del av gravfält 135, Hågelby, Botkyrka sn, Södermanland. RiksantikvarieämbetetRapport 1975:B40. Stockholm.Brate, E. & Wessén, E. 1924–1936. Södermanlands runinskrifter.Fjärde häftet.Elfstrand, B. & Vinberg, A. Bronsåldersboplatsen vid Hågelby. Södermanland,Botkyrka socken, Hågelby, Tumba 7:2, RAÄ 108. Riksantikvarieämbetet.UV Stockholm. Rapport i ATA, dnr 1961/87. Stockholm.32 Från <strong>Hammarby</strong> <strong>till</strong> Hågelby

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!