Från Hammarby till Hågelby - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

sättningar och 55 är resta stenar varav 20 ligger omkullfallna. Idag är gravfältetsvåröverskådligt med hög gräsvegetation, midjehöga ormbunkar ochtät granskog i väster. Gravfältet har därför begränsats utifrån den tidigareavgränsningen. Objekt 98 avser en stensättning i kanten av en mindre grustäkt.Besiktningsförhållandena och stensättningen i väster talar för att gravfältetkan sträcka sig längre västerut. Björn Ambrosiani omnämner att detska finnas terrasseringar i västra kanten av gravfältet, dessa har inte kunnatidentifieras (Ambrosiani 1964). Centralt i den övre delen, där gräsvegetationenär mycket kort kan man iaktta minst två mycket stora tarandgravar somframträder med fint, lagda kantkedjor av småsten. Gravarnas kompliceradecellsystem och fint lagda stenpackning hade inte kunnat iakttas om växtlighetenvarit högre och tätare. Tarandgravarna är intressanta eftersom manundersökte flera gravar av denna typ i Albyområdet under 1970-talet. De varsvåra att urskilja före avtorvning och visade sig bestå av flera intill varandraliggande celler. De innehöll i regel brandgravar med små benkoncentrationer,tunna brandlager och enstaka keramikskärvor. I gravarna kom inga daterandefynd. Tarandgravar i Östertälje har daterats till yngsta bronsålder ochäldsta järnålder genom fynd av arm- och halsringar samt en spiralhuvudnålav brons (Bennett 1975a). Intressant är uppgiften om att de var svåra atturskilja före avtorvning något som även tycks vara fallet i Hågelby.I åkermarken mellan Kyrkkullens gravfält, objekt 91/RAÄ 104, och gravfältetnordost om Hågelby, objekt 97/RAÄ 111, har Sven-Gunnar Broströmpåträffat ett stort antal lösfynd, objekt 99–123. De består av 13 löpare/knackstenar, sex bitar av flinta och sex brynen/slipstenar. Han har även påträffaten löpare, sot, kol och skärviga stenar nära den cykelväg som gårinvid Hågelbyleden, objekt 124/RAÄ 416.Sluttningarna ner mot Aspen och dalgången mellan de två höjdstråk somdominerar Skrävsta och Hågelbyområdet utgör ett stort sammanhängandeboplatsläge, objekt 125. Fornlämningarna i området, företagna arkeologiskaundersökningar vid Skrävsta, lösfynd av löpare, flinta och skärvsten samtiakttagelser av sot och kol i åkermarken talar för att hela området bör betraktassom ett mycket gynnsamt boplatsläge från yngsta stenålder fram tillmedeltid. Under olika perioder av förhistorien har olika delar av områdetvarit mer attraktiva. Under stenåldern tänker man sig gärna att boplatsernaföljt efter den vikande strandlinjen. Området runt de två höjderna i Korshagen,med nivåer mellan 25 och 45 meter över havet, har varit ett optimaltboplatsläge under hela yngre stenåldern genom sitt läge på ett näs mellan tvåuppgrundande vikar i nordväst och sydost. Hällristningar, objekt 65 och 80,samt stensättningar av äldre karaktär på bergskrönen runt åkermarken angeratt det bör finnas omfattande bronsåldersboplatser mellan höjderna ochde övre delarna av den mjukt sluttande åkermarken. Det stora antalet äldrejärnåldersgravar, såväl ensamliggande som på gravfält anger att det funnitsflera boplatser under äldre järnålder som kan ha legat inom i stort sett heladet markerade boplatsläget. Yngre järnålderns boplatser kan förväntas i anslutningtill de stora gravfälten och bytomterna. I detta sammanhang ter sigområdena mellan objekt 89, 91 och 97 samt norr om objekt 91 som särskiltintressanta att pröva. Med hänsyn till områdets vägnät och markarronderingeni det äldre kartmaterialet finner man att samma områden kan varaintressanta att uppmärksamma när man söker efter övergivna, medeltidabebyggelselägen. De äldre kartorna uppvisat en detaljerad tegindelning somantyder betydligt flera terrängformationer än vad vi kan se idag i terrängen.Från Hammarby till Hågelby 31