Från Hammarby till Hågelby - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

spridning i anläggningarna har tolkats som indikationer på kultisk verksamhet(Bratt & Werthwein 1999).I ett brev år 1975 från antikvarie Stig Rydh på Stockholms Länsstyrelsetill den dåvarande stadsarkitekten i Botkyrka kommun, Bo Wideqvist-Kull påtalades vikten av att bevara och vårda Skrävsta-området (ATA dnr3683/75). I brevet omnämns att ”Säkra förhistoriska boplatsrester har ocksåpåträffats i den nordöstra delen av gravfältet 102: en avröjd terrassyta medskörbränd sten och mörk jord, som upptäcktes då ridskolan förra året breddadeen ridväg”.Runstenen vid Hågelby, RAÄ 103, har berörts av vägarbete. Vid arbetetsom övervakades av antikvarie David Damell, okänt årtal, vreds runstenenett halvt varv samtidigt som man undersökte stenens fot. Spår av fundamentiakttogs inte.På toppen av Botkyrkabacken undersöktes 1971 ett röse, RAÄ 107, införanläggandet av en skidlift. Röset som hade kantkedja var fyndtomt och uppvisadeinga ytterligare konstruktionsdetaljer. Utifrån läge och konstruktiondaterades graven till bronsålder (Bennett 1975).I samband med en breddning av väg 258 mellan Botkyrka och Tumbaåren 1971 och 1973 delundersöktes ett mindre gravfält, RAÄ 135. Undersökningarnaberörde en hög och två stensättningar och resulterade i fyndav en motvikt till ett besman, två torshammarringar, glassmältor och slagg.Gravarna daterades till 800–900-talet. I botten av gravarna framkom lagermed rikligt med sot och skärvsten samt även bränd lera (Bennett & Hemmendorf1975).Söder om RAÄ 241, en skeppsformig stensättning vid Hågelby, utfördesen provundersökning i samband med att en gång- och cykelväg anlades. Ingaspår av fornlämning konstaterades (Arkeologi i Sverige 1975).I samband med breddningen av väg 256 företogs en antikvarisk övervakninginvid RAÄ 111 genom Agneta Bennetts försorg. Inget av antikvarisktintresse noterades.RAÄ 108 har delundersöktes i flera omgångar inför utvidgning av Eriksbergsindustriområde och nya vägdragningar. Undersökningen som genomfördes1974–1975 resulterade i en boplats med två hus, skärvstenshögar ochtre skålgropar på en häll och ett skärvstensflak som sträckte sig vidare ut pååkern. Fynden bestod av keramik, några malstenar och glättstenar. Keramikoch skärvstenhögar talade för en datering till bronsålder medan 14 C-provvisade äldre järnålder (Hemmendorf 1980). År 1986 undersökte UV Mitt,RAÄ, ett delområde, RAÄ 108:4 vid vilken bland annat ett treskeppigt husnoterades (Schützler 1996). Undersökningar året därpå innebar bland annatatt fem skärvstenshögar undersöktes (Elfstrand & Vinberg, dnr 1961/87).Kantkedjorna inom en av dessa har rekonstruerats öster om industribyggnadernaoch söder om industrivägen. 1998 förundersöktes det kvarvarandeområdet av Stockholms läns museum, varvid en ungefärlig utbredning avboplatsen kunde fastslås. Sedan dess har området legat orört (Werthwein1998). Sammantaget visar dessa undersökningar på en rik boplatsmiljö frånyngre bronsålder och äldre järnålder.Under åren 1996 och 1997 för och delundersöktes en boplats inom RAÄ36 inför ett nytt ridhus i området. Boplatsundersökningarna, RAÄ 36:5,resulterade i en närmare 50 meter lång hallbyggnad, daterad till folkvandringstid–vendeltid.Den bör vara samtida med de spektakulära gravfynd, seovan, som gjordes under 1940-talet strax norr om hallbyggnaden. De unikaFrån Hammarby till Hågelby 9