UV Bergslagen Rapport 2008:4 (del 3, s. 117-186)

Bilaga 5. Historisk landskapsanalysAv Elisabeth Gräslund Berg, Kulturgeografiskainstitutionen, Stockholms universitetÄven utgiven av Kulturgeografiska institutionen somrapport 2006.InledningInför utbyggnaden av E 18 sträckan Örebro–Lekhyttangörs en rad exploateringsgrävningar. Flera avdessa berör odlingslämningar, huvudsakligen i formav områden med röjningsrösen. I samband med dearkeologiska undersökningarna har dessa områdenmed röjningsrösen daterats. Dateringarna varierarfrån yngre bronsåldern till 1600-tal. En viktig frågarör den stora spännvidden i dateringarna. En annanviktig fråga är röjningsrösenas förhållande till andrafornlämningar, som till exempel gravar, och till landskapetsom helhet. Hur ska dessa områden med röjningsrösenförstås i ett långt tidsperspektiv?I föreliggande rapport har en analys av det historiskalandskap som dessa platser är en del av gjorts.Analysen baseras i första hand på genomgångar avdet historiska kartmaterialet, medeltida belägg ochbelägg i jordeböcker från 1500-tal och framåt. Detområde som behandlas är de tre socknar som lokalernamed röjningsrösen ligger inom, det vill säga Hidinge,Vintrosa och Täby socknar. När det gäller Hidingesocken är det framför allt den så kallade landslagsdelensom behandlats. Större delen av socknensbergslagsbygd har utelämnats i denna studie.Rapporten består står av två delar. Den första delenutgörs av en översiktlig beskrivning och analys avmarkanvändning och bebyggelsehistoria under historisktid. Den andra delen består av mer detaljeradegenomgångar av de bebyggelseenheter som omfattasav de arkeologiska undersökningarna.ÖversiktDet faktum att det förekommer fossil åkermark medröjningsrösen visar att det har skett förändringar imarkanvändningen; odlingsmark har blivit gräsmark.Många av enheterna med förhistoriska och medeltidalämningar har vidare betydligt yngre namn, vilket tyderpå någon form av brott i kontinuiteten av brukandetav de platserna. Vid Äspsätter, Västra Via ochBengtstorp återfinns odlingsrösena i mark som idagär skogsmark och som under de historiska kartornastid varit ängs- och hagmark. Säbylokalen beröridag odlad mark som även under historisk tid varitåkermark. Centrala frågor för landskapsanalysen ärbland annat: När var den sista brukandefasen? Vilkamarkanvändningsförändringar kan beläggas i dethistoriska kartmaterialet och medeltida dokument?Områdets historiska geografiUndersökningsområdet ligger huvudsakligen inomNärkes slättbygd, men i västra delen tar skogs- ochbergsbygd vid i en tämligen skarp övergång från slättentill Leksbergen. Området var under såväl förhistorisksom historisk tid ”fullkoloniserat”. Före 1800-taletpräglades Närkes slättområde av sammanhängandesjösystem och vattensjuka marker med högre liggandeområden med lätta, sandiga moränjordar. Dessamoränjordar var attraktiva att bruka och har nyttjatsintensivt framför allt som åkermark under återkommandetidsperioder. De lägre liggande markerna varsjöar eller sanka ängsmarker. Under 1800-talet ochbörjan av 1900-talet gjordes kraftiga utdikningarför att vinna mer åkermark och de sanka markernaförsvann till stor del. Bebyggelsen i området har huvudsakligenutgjorts av byar, och odlingssystemet harframför allt varit tvåsäde. Bergsbruk har varit en viktigverksamhet i bergslagsdelen av undersökningsområdetunder framför allt nyare tid, men järnhanteringhar förekommit allt sedan förhistorisk tid.Genomgång av historiska kartorDe historiska kartorna har excerperats vid Lantmäteristyrelsensforskningsarkiv vid Lantmäteriet iGävle. I samband med genomgången av de historiskakartorna som finns för de tre socknarna, har fokuslegat på markanvändningsförändringar, dels explicitamarkanvändningsförändringar som framträder ikartorna, dels indikationer på tidigare markanvändningsförändringarbland annat genom förekomst avrösen i kartmaterialet utanför odlad mark. Ett annatfokus har legat på förändringar i ägo- och bebyggelsestruktur,både explicita i kartorna och indikationerpå tidigare sådana. Totalt har cirka 175 kartor gåttsigenom.Explicita markanvändningsförändringarEn generell förändring i hela Sverige under framförallt 1700-talets slut och 1800-talet var en ökning avåkermarken på bekostnad av ängs- och hagmark.Detta gäller också för undersökningsområdet somhelhet. Här har också funnits så kallade lindor somdelvis förekommer i 1700-talskartorna och som i1800-talskartorna redovisas som åker.I samband med att arronderingen av marken förändradesvid laga skiftet försvann de ägoblandadeoch tegskiftade åkrarna samt den gemensamma fädriftenpå utmarken, och ersattes med enskilda åkrarrespektive enskilda betesmarker. Se exempelvis Säbydär den gamla fägatan togs bort vid laga skiftesförrättningen(laga skifte i Säby, Vintrosa socken, 1843–1848, LSA S70-47:3).Bilagor 117

Fig. 84. Rösen i Hässelkulla Storäng 1821. LSA S70-22:2. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Indikationer på tidigaremarkanvändningsförändringarAllmänt sett var det mycket rösen i åkermarken idessa socknar i de undersökta socknarna. De indikationerpå markanvändningsförändringar som harskett redan före de historiska kartornas tillkomst är iförsta hand att det på kartorna förekommer röjningsrösenutanför den då odlade åkermarken. I framförallt de yngre kartorna förekommer också ganska oftaatt rösen utanför åkermarken karterats. Sådana rösenär alltså starka indikationer på att dessa markytortidigare har odlats, men sedan lagts igen. I en delfall är det fråga om rösen som låg i så kallade lindor,vilket innebar att de emellanåt odlades även om devid karteringstillfället låg i linda. Den övervägandedelen rösen fanns dock i mark som på kartorna varängsmark och hag- eller utmark. Tydliga exempel ärbland annat i Hässelkullas Storäng ned mot Svartån(se fig. 84), i Solbergas gärdesäng (se fig. 85) och iSkeppstas äng (se fig. 87 och 88).Det finns också en del rösen som tycks vara del ien uppodling av tidigare inte odlad jord, som i Säbyshagmark.Karteringen av rösen utanför åkermark i historiskakartor är inte fullständig, utan i vissa kartor finnsrösen medan de inte finns i andra. Det gäller framförallt de äldre kartorna, där de oftast bara redovisadesinom åkermarken och då i allmänhet bara när det varstora mängder rösen. Vid laga skiftet däremot, närall marks odlingspotential värderades inför omarronderingen,var det mer relevant att kartera dem. Detvar då i första hand för att visa rösena som blivandeimpediment i marken, på motsvarande sätt som deredovisades i åkermarken. Detta medför att det intebehöver vara fråga om röjningsrösen utan istället kanvara till exempel gravar. Karteringen av rösena gerheller inte någon kronologisk information, annan änatt de fanns vid den tidpunkt de karterades samt attmarken vid denna tidpunkt inte användes som åker.Rösena skulle således kunna vara helt nya i sambandmed förberedelse för uppodling av marken lika välsom förhistoriska lämningar.Rösen i lindor och i ängsmark är intressanta attdiskutera ur flera olika aspekter. En aspekt är att dekan vara en del av ett aktivt lindbruk, det vill sägaröjning, plöjning och periodvis odling av ängen isyfte att förbättra höskörden. Lindbruket har tidigareinte varit särskilt väl undersökt, men nyligen haragrarhistorikern Jesper Larsson tagit ett mer samlatgrepp på frågan om hur man ska förstå lindbruket,118 Treuddar och hägnader

Fig. 85. Rösen i och runtom Solbergas åkermark 1856.LSA S70-40:1. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Fig. 86. Lanna skog med de avgärda enheterna Knutstorp,Äspsätter, Älgkärr, Älgkärrstorp och Korsgata 1744. LSAS29-20:1. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.var det förekommit, dess syfte, uppkomst och funktion.Tidigare har det framför allt varit känt som ettsärskilt Bergslags- eller Falu-fenomen, med syftet attförbättra ängsskörden. Larsson argumenterar för attdet ska förstås som ett eget sorts jordbrukssystem,där ängens produktivitet var viktig i sig och för boskapsproduktioneni sig, inte bara för åkerns skull.Det ska också ha varit ett allmänt norrländskt jordbrukssystem,med vissa regionala variationer. Larssonställer detta mot det sydsvenska jordbruket däråkermarken varit i centrum och där odlingssystem,träda och markanvändningen på ängs- och hagmarkorganiserats för att syfta till en god produktion pååkern (Larsson 2005). Undersökningsområdet förlandskapsanalysen vid E 18-projektet omfattar bådeskogs-/bergslagsbygd och slättbygd. Större delen avsocknarna Vintrosa och Täby utgörs av den slättbygdsom varit ett av kärnområdena för den äldre forskningenom odlingssystemen (Jansson 2003. F.f.a. DavidHannerberg).Man skulle kunna tänka sig att en del av rösenautanför den historiska åkermarken inom undersökningsområdetingått i ett lindbruk. I den syn somfinns inom forskningen idag borde det i så fall baragälla bergslagsdelen av undersökningsområdet ochinte slättdelen. Detta ligger också i linje med Larssonsargumentation att lindbruket är ett specifiktnorrländskt jordbrukssystem. Det ligger också i linjemed bilden av det syd- och mellansvenska odlingssystemenmed markanvändningen uppdelad i åker (iBilagor 119

en-, två-, tre- och flersäde), äng och utmark. Det ärdock helt klart att det har förekommit lindor äveninom åtminstone Mälarbygden, men Mälarbygdenslindor är inte närmare undersökta.Frågan om ängsmarkens betydelse inom de historiskajordbrukssystemen har i allmänhet hamnat iskuggan av forskningens fokus på åkermarken. Destora ängsmarker som funnits inom undersökningsområdetföre sjösänkningarna på 1800- och 1900-talenvisar att stora arealer har varit ängsmark och attdenna resurs här har varit en karaktäristiskt ochmycket viktig del jordbruket här.Det framgår vidare att det har funnits en hel delutjordar och ängstegar som varit upptagna som egnakamerala enheter i jordeböckerna, framför allt i ängarnalängs Svartån i Vintrosa socken och på Rumboslätti Vintrosa, Tysslinge, Gräve och Ånsta socknar.Det finns också medeltida belägg för enskilda tegarsom var ängstegar, som till exempel den teg vid ”otyrspangh”(möjligen vid Spånga) som Julita klosterägde på 1400-talet och som lejdes ut för 1 pund järnom året till kyrkoherden i Kumla socken (brev 10/81478 u.o. RAp or).En annan aspekt på rösena är att de är belägg föreller indikationer på ett äldre åkerbruk på platsen, detvill säga att röjningen aldrig görs för något annat änodling. De rösen som återfinns på kartorna kan intedateras annat än i relation till att det inte var åkermarkdär vid tidpunkterna för kartorna. Igenläggning avåkermark för att istället bruka den som ängsmark tillhö har förekommit i Bergslagen och östra Värmlandoch finns belagt framför allt från 1600- och 1700-talen.Detta har hängt ihop med de stora behoven avhö till dragdjur i bergsbruket och en omfattande boskapsskötsel(se t.ex. Jansson 2005:48). Förekomstenav rösen kan alltså vara resultat av olika processerunder historisk eller förhistorisk tid. De kan vara resultatetav ett lindbruk, och alltså ha ingått i en formav cirkulationsbruk där ängsmarken under vissa perioderanvändes som åker och därmed också röjdesfrån sten. De kan även vara resultatet av övergivandeav permanent åkermark, där mark som tidigare harodlats (under såväl förhistorisk som historisk tid) avnågon anledning har övergivits som åkermark ochövergått till ängs- eller betesmark. Sannolikt har bådaprocesserna verkat i området.Förändringar i ägo- och bebyggelsestrukturFlera av de historiska kartorna är tillkomna i sambandmed förändringar i ägo- och bebyggelsestrukturen.Det gäller framför allt skifteskartorna. Lagaskiftet innebar en omarrondering av ägorna. Ägandetblev i och med detta enskilt och samlat. Vid lagaskiftet skiftades även bebyggelsen ut, och flera gårdarkom att lokaliseras utanför de tidigare bytomterna.Även tidigare skogsdelningar och vissa storskiftenvar ganska radikala i detta avseende.I 1600- och 1700-talskartorna förekommer ocksånågra avgärdningar. Avgärdningar innebär att nybyggensom hade tagits upp på de gamla byarnas utmarkerformellt bröts ut från moderbyarna och attnybyggena blev egna skattlagda jordregisterenheter.I samband med avgärdningen fastlades också avgärdaenhetensgränser mot moderbyn. Avgärdaenheterfinns på flera av de större byarnas ägoområden inomde tre socknarna. Exempel på sådana är de avgärdadeenheterna Knutstorp, Äspsätter, Älgkärr, Älgkärrstorpoch Korsgata inom Lanna bys mark, som 1744 fickegna specificerade, avskilda skogsmarker (se fig. 86).Andra exempel är till exempel Svartkärr och Solbergavid Västra Via. Det förhållandet att det förekommeravgärdaenheter visar alltså på att förändringar harskett i bebyggelsestrukturen före de historiska kartornaupprättades. På byarnas marker har nybyggen,sannolikt i form av torp eller mindre gårdar, tagitsupp i en kolonisationsprocess. Det har alltså skett enutvidgning av bebyggelse till nya områden vilket gavupphov till en högre grad av täthet i bebyggelsen.En indikation på tidigare förändringar i ägostrukturenär att det förekommer tvister kring gränsernatill vissa jordregisterenheter i de undersökta socknarna.Ett tydligt sådant exempel är Bengtstorp iTäby socken, som karterades år 1723 med anledningav att grannarna i såväl öster som väster ifrågasatteen stor del av Bengtstorps ägoanspråk (Geometriskavmätning år 1723, Bengtstorp, Täby socken, LSAS67-2:1). Ett annat exempel är Lilla Ulvgryt, ocksåi Täby socken, som år 1719 avrösades i sambandmed Täby bys skogsdelning (Skogsdelning år 1719,Täby by, Täby socken, LSA S67-11:1). Mellan de tvåolika bebyggelseenheterna Lilla Ulvgryt och Täbyby hade alltså inte tidigare någon gräns funnits markerad.Tvister brukar förekomma där gränserna avolika skäl är oklara, vilket ofta hade sin bakgrund iatt det har skett förändringar. Även avrösningen vidLilla Ulvgryt kan tolkas som att här år 1719 fannsett behov av att markera en tidigare odefinierad elleromarkerad gräns.Genomgång av jordeboksbeläggInformation om hur bebyggelsen redovisats i jordeböckernahar hämtats från OAU:s jordeboksexcerpter.Originalmaterialet har alltså inte använts. Materialethar excerperats för hela tidsperioden, d.v.s. 1540-taltill 1880. Fokus har legat på belägg på bebyggelseenhetersoch andra kamerala enheters förekomst ochen datering av förekomsten. Fokus har vidare legatpå de olika byarna och gårdarnas jordnaturer, förändringari antal gårdar, nytillkomst av enheter och120 Treuddar och hägnader

En central fråga för att förstå bebyggelseutvecklingenoch markanvändningen i området över tid är naturligtvishur de olika bosättningarna och aktiviteternaförhållit sig till varandra – om de existerat samtidigteller avlöst varandra kronologiskt samt vilka typerav relationer de haft till varandra när det gäller rättighetertill resurser och avkastning. Det krävs vidareundersökningar för att besvara dessa frågor. Vad somkan konstateras är åter att äldre verksamheter påplatsen haft en påverkan på senare tiders bebyggelseoch markanvändning.Fig. 95. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1638.LSA S1:153. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Fig. 96. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1777.LSA S70-47:2. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Säby, Vintrosa sockenPlatsen för de arkeologiska undersökningarna avRAÄ 93 ligger inom Säby bys historiska inägomark.Säby finns belagt i en jordebok från medeltidensslut (C13). Eftersom Säby är ett vanligt ortnamn inärområdet och i hela södra Sverige, är det svårt attmed säkerhet bestämma om de övriga möjliga medeltidabeläggen verkligen handlar om just detta Säby.I 1500-talets jordeböcker framträder Säby med 2skattehemman och 1 ödejord. Ödejorden angavs under1500-talet omväxlande som frälsejord, biskopsjordoch kronojord. År 1562 angavs en brukare påödejorden (vilket uppgetts för de övriga två gårdarnaredan tidigare) och från 1600-talets början bokfördesdet som ett torp och senare ¼ hemman.I kartmaterialet framträder platsen på följande vis:• Äldsta kartan över Säby är från år 1638 ochfinns inbunden i en geometrisk jordebok (LSAS1:153). Åkermarken var då indelad i fyra gärden,utan särskilda namn. Gärdena A + B varlika stora som gärdena C + D. Det aktuella områdetvar odlat på kartan, dock inte ända nedtill gränsen i väster. Kartan visar röjningsrösen iåkermarken, men de tycks vara schablonmässigtplacerade och utformade i de delar av åkern därde är markerade. Tre gårdar är markerade påkartan och de var belägna på samma bytomt somsenare. Tomten var vid denna tid inte lika stor åtöster som senare och inte heller tycks grästomtenväster om bytomten vara lika stor som den varsenare.• Säbys inägor storskiftades 1777 (LSA S70-47:2).Markslaget vid platsen för RAÄ 93 är på dennakarta huvudsakligen åkermark, och ned motgränsen i väster är vägområdet helt redovisadsom åkermark (till skillnad från 1638 års karta).Byn bestod vid denna tid av två hela hemmanoch ett ¼ hemman (den senare är Mellangården).Åkermarken var indelad i tre gärden: Norra gärdet(motsvarar C år 1638), Södra gärdet (motsvararD år 1638) och Västra gärdet (motsvararA + B år 1638). Jämfört med 1638 är bytomten128 Treuddar och hägnader

Fig. 97. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1843–1844.LSA S70-47:3. Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Fig. 98. Detalj av RAÄ 92-området ur LSA S1:153,S70-47:2 och S70-47:3.Bilagor 129

utvidgad något åt öster och likaså är grästomteni väster större. På kartan anges många namn pååkrar och lindor. Inom undersökningsområdetberörs från väster till öster åkrar som benämns”Fredagar och Leråkrar”(nr 12), ”Gräsåkrar”(nr 11), ”Sand- och backåkersskiftet” (nr 6) samt”Ladstens- och Walbiörkåkrar med Leråkersflaten”(nr 5).• Vid laga skiftet 1843–1844 (LSA S70-47:3) hadeåkermarken expanderat ytterligare på ängensbekostnad, men mängden rösen var fortfarandemycket stor. Antal gårdar och tomternas utformningvar desamma som vid storskiftet.Analys och tolkning. Vid Säby har de arkeologiskaundersökningarna visat på olika hus från framför alltäldre järnålder, odlingslämningar – med äldsta dateringentill vendeltid – och en mycket ovanlig, vikingatidagravkulle. Platsen för detta är i mark som åtminstoneunder de senaste 400 åren har varit brukad somåker. På kartorna från år 1638 och framåt är detta encentral del av Säby bys inägor. Åkermarken brukadesi ägoblandning inom gemensamma gärden för de tregårdarna i byn fram till laga skiftet vid 1800-taletsmitt. Röjningsrösen finns markerade i den mesta avbyns åkermark i stor omfattning under både 1600-,1700- och 1800-talen.I storskifteskartan från år 1777 finns angivet enrad marknamn för åker och äng, som kan vara viktigai analysen av platsen. Åkern väster om vägen kallasdär för ”Gräsåkrar”. Ortnamnselementet ”gräs”brukar tolkas i betydelsen att ”där växer gräs” eller”riklig gräsväxt” (Hellberg 1967:210f). Kombinationenav gräs och åker framstår ändå som märklig, såtill vida att det inte är gräs man vill ha växande pååkern utan andra grödor. Det skulle kunna syfta påatt en del av gräsmarken odlats upp, eller att åkernhuvudsakligen använts som linda för gräsväxt menemellanåt odlades. Ordet ”grästomt” brukar tolkasantingen som en aldrig bebyggd tomt använd sommåttstock för byamålet och brukad för slåtter/bete,eller alternativt som en äldre, övergiven tomt, bevaradsom måttstock och nu gräsbevuxet, kanske brukadför slåtter/bete. Namnet ”Gräsåkrar” år 1777borde därför kunna indikera att just denna åkermarkantingen vid något tillfälle tagits upp av gräsmarkoch/eller vid något tillfälle lagts igen för gräsväxt.En sådan tolkning hade förefallit som sakmässigtganska enkel och trovärdig, om detta åkerstycke legatmer perifert i förhållande till övrig odlingsjord,eller om det bara funnits som åker under en kortaretid (d.v.s. bara på någon av de tre kartorna). Säbys”Gräsåkrar” 1777 har, av det övriga kartmaterialetatt döma, varit kontinuerligt odlad central åkermarkunder 400 år Dessutom finns förhistoriska dateringarav röjningsrösen och odlingsverksamhet här, vilketgör att man kan ställa sig frågande till tolkningen.Det finns dock i 1500-talets jordeböcker – d.v.s. i enmellanperiod mellan de dateringar av förhistoriskalämningar och 1600-talets karta – anteckningar omödejord i Säby. Av de tre gårdar i byn som fanns under1600-talet och framåt omnämns bara två år 1549och 1554, och under åren 1555–1610 omnämns tvågårdar och en ödejord. Det visar att det har förekommitödeläggelse i byn, åtminstone kring 1500-taletsmitt. Finns det då något samband mellan dessa noteringarom ödeläggelse och 1700-talets marknamn?En hypotes skulle kunna vara att en eller flera gårdari byn drabbats av ödeläggelse under medeltid eller1500-talets början och att de resterande gårdarnadå inte förmådde eller behövde bruka all åkermark,utan lade igen en del som istället hävdades som gräsmark.Så småningom togs marken i bruk som åkerigen, kanske samtidigt som eller efter det att den ödeenheten i byn också åter togs i bruk.Den ödeläggelse som finns belagd från 1500-taletsmitt kan vara en viktig pusselbit i förståelsen avkronologin på platsen och i tolkningen av relationenmellan den förhistoriska bebyggelse och odling sombelagts vid RAÄ 93 och den historiskt kända bynSäby.Bengtstorp, Täby sockenDet aktuella området utgörs av ett gravfält samt röjningsrösen.Det ligger inom Bengtstorps ägor.Bengtstorp är äldst belagt i jordeböcker på1590-talet, då det utgjorde ett kronotorp, senareett ¼ hemman. I jordeböckerna benämns det Äsperödhfram till 1640, därefter Äspsätter, men namnetBengtstorp återfinns åtminstone i kartmaterialet från1700-talet.I kartmaterialet finns platsen karterad enligt följande:• Bengtstorp finns karterat vid ett tillfälle, år 1723(S67-2:1). Bengtstorps ägogränser blev då ifrågasattai såväl väster av Humlebäcken och somi öster av Stora Ulvgryt. Det östra tvisteområdet(Litt C på kartan) ville Stora Ulvgryt hävda framtill hägnaden vid skogskanten i väster, medanBengtstorp ville hävda området fram till vägen(Litt D) i öster. Området C, i vilket det utgrävdagravfältet ligger, beskrivs inte närmare i kartanän den text på kartbilden som säger ”Gran Skogi Ländig Marck”. Det finns inte några rösen ellerråmärken som markerar var gränserna går.Området F betecknas i kartan som ”Siön GranSkog” och sägs vara tillräckligt för Bengtstorp. Iväster rör det sig om ett betydligt större tvisteområde,som sträcker sig längs Humlebäcks inägorfram till gränsen mot Falltorps inägor och upp130 Treuddar och hägnader

till Rumboslätten och Ånsta sockengräns. Tvistenhänvisas till domstol (domböcker från dennahäradsrätt och finns inte bevarade från denna tidpå Landsarkivet i Uppsala). Att döma av senarekartor fick Humlebäck området i väster, medanBengtstorp kunde hävda området fram till vägenD i öster.Analys och tolkning. Det undersökta områdetRAÄ 34 och RAÄ 35 i Bengtstorp omfattar i förstahand ett gravfält med treuddar och andra stensättningarfrån förromersk tid, romartid och folkvandringstid.På samma höjd som gravfältet fanns i denvästra delen röjningsrösen som daterats till 1100-taloch röjda ytor. Även en hägnad uppe på höjden vidgravfältet har daterats till 1100-talet. På en höjd västerdärom, norr om Humlebäcken, har bebyggelsefrån äldre järnålder grävts ut och i samma områdefinns röjningsrösen (RAÄ 97 Vintrosa) som dateratstill tidig medeltid.Bakgrunden till den kartering av Bengtstorp somgjordes år 1723 var tvistiga gränsförhållanden mellanBengtstorp och Humlebäcken i väster respektivemellan Bengtstorp och Stora Ulvgryt i öster. Sådanatvister och oklara ägoförhållanden har ofta sin grundi att det skett förändringar i ägostrukturen, där resultatetav förändringen antingen var oklart eller därvissa parter inte gett förändringarna full legitimitet.Den tvist om gränsdragningarna som finns på kartan1723 hänvisades alltså vidare till häradsrätten. Omman jämför denna karta med häradskartan tycks detsom att Humlebäcks och Stora Ulvgryts anspråk fåtträtt.I diskussionen av det större undersökningsområdetlyftes området kring Bengtstorp fram för att detkaraktäriseras av många 1500-talsnybyggen, ödeindikationeroch äldre röjningsrösen. Bengtstorp äräldst belagt med namnet Äsperud från år 1597 då detvar ett torp. Det finns varken noteringar om explicitnybygge eller att det skulle finnas några ödeindikationerjust här. Humlebäcken som angränsar i väster äräldst belagt som utjord vid 1500-talets mitt, och upptogs1583 av ödemark som ett nybygge. Falltorp ärett nybygge äldst belagt 1594, Hyltran är äldst belagtsom torp 1589 och sedan som nybygge från 1597.Fågelmon är belagt som ett nybygge upptaget av ödemarkår 1583, Källerud är belagt som ett nybyggeupptaget av ödemark 1585 och Tredingskullen äldstbelagt som ett torp 1597. Ulvgryt, som är den endabebyggelseenheten i Bengtstorps närhet som finns belagtunder medeltiden, är i jordeböckerna upptagetsom två olika enheter, men uppträder som mantalssattaförst 1620/1630. Före dess är åtminstone (Stora)Ulvgryt en utjord. Brukaren av utjorden i Ulvgrythar också brukat åkrar i Halvesta(?) och Roskälla iFig. 99. Bengtstorp, Täby socken år 1723. LSA S67-2:1.Foto: Elisabeth Gräslund Berg.Ånsta socken (Jordeboksutdrag Täby och Vintrosasocknar, Örebro län, OAU, SOFI).Ulvgryt är belagt under medeltiden i samband medolika testamenten och köp av jord (DS 1722 1283u.d. u.o., möjl SDhk 1330000h, 16/5 1473 TorshällaRAp or., 2/7 1474 Strängnäs RAp or., 24/6 1479Telge RAp or). Flera av dessa är från 1470-talet, dåbiskop Hans i Strängnäs köpte jord för att donera tillen mässa han instiftade i domkyrkan i Strängnäs ochäven Magdalena Karlsdotter (Bonde) donerade jordi Ulvgryt dit. I det första köpet är det fråga om enhel gård med tomt och åker och äng och i donationenuppges den ränta som Ulvgryt bör avkasta. I dentilläggsdonation som Magdalena Karlsdotter gjordehandlar det om två öresland jord. Det finns inget idetta som tyder på att det då skulle ha varit fråga omödejord eller ödelagda bebyggelseenheter. EftersomUlvgryt omtalas som en hel fungerande gård är detheller inget som förklarar varför detta bara var enutjord vid 1500-talets mitt.Särskiljandet på Stora och Lilla Ulvgryt finns intebelagt förrän från 1600-talets mitt och framåt. StoraUlvgryt finns inte karterat förrän på häradskartan,medan Lilla Ulvgryt finns med på en karta från 1719över Täby by (LSA S67-11:1 1719). Det är en skogsdelningoch i samband med den avrösas Lilla Ulvgrytfrån Täby, inom vars bygränser Lilla Ulvgryt då uppgesha legat. Detta är litet anmärkningsvärt, eftersomdet inte är fråga om en avgärdning från Täby by ochinte heller omtalas som en korrigering av en existerandegräns. Lilla Ulvgryt framstår som en egen självständigbebyggelseenhet, men inom Täby by. Detta ärBilagor 131

alltså ytterligare en indikation på oklara ägoförhållandeni Bengtstorps närområde.De dateringar som finns av röjningsrösena vidgravfältet i Bengtstorp är till tidigmedeltid, sedan ärdet först från senmedeltid som vi har några skriftligabelägg i området. Vid denna tid var Ulvgryt en gårdsamt en jordegendom på två öresland. Därnäst ärdet en bild från 1500-talets slut som träder fram. Dåtycks hela området kring Bengtstorp vara omstrukturerat,med en mängd nybyggen och mindre torp,varav en hel del var upptagna av ödemark. Dessutomvar det oklara gränsförhållanden mellan de olikabebyggelseenheterna långt in på 1700-talet. För attkunna svara på vad som hänt här krävs ytterligareundersökningar, men så här långt är det helt klart attdet har skett tämligen drastiska förändringar både ilandskapsutnyttjandet och förutsättningarna för det.Utifrån de mycket sporadiska hållpunkter som finnsfrån medeltid och 1500-tal kan man möjligen hypotetiskttänka sig att detta kanske skett först undertidigt 1500-tal. Det skulle i så fall stämma med JanBrunius bild av bebyggelse- och befolkningsutvecklingeni de angränsande socknarna i söder. Han serframför allt 1520- och 1560-talen som perioder avbebyggelseförändringar som ödeläggelse, vilket hanmenar kan hänga samman med krigssituationer (Brunius1980).ReferenserBlomley, N. 1994. Law, Space and the Geographiesof Power. The Guilford Press. New York/London.Brunius, J. 1980. Bondebygd i förändring. Bebyggelseoch befolkning i Västra Närke ca 1300–1600.Bibliotheca Historica Lundensis XLV. Det NordiskaÖdegårdsprojektet Publikation nr 9. CWKGleerup/Lund.DN = Diplomatarium Norvegium.DS = Diplomatarium Suecanum.H. H. = Historiska Handlingar.H. Sk. H. = Handlingar Rörande Skandinaviens Historia.Hellberg, L. 1967. Kumlabygdens ortnamn ochäldre bebyggelse. Kumlabygden: Forntid – nutid– framtid: 3. Kumla.Jansson, U. 2003. Örebro. Ett län med många landskap.Program för kulturmiljövården i Örebrolän del 2. Länsstyrelsen Örebro län. Publikationsnr2002:22.– 2005. ”Till salu några tunnor spannmål, någrapund ost och smör”. Odlingssystemens ekonomiskadimension i östra Värmland. I: Jansson,U. & Mårald, E. (red.) Bruka, odla, hävda. Odlingssystemoch uthålligt jordbruk under 400år. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelandennr 33. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.Stockholm.Larsson, J. 2005. Den norrländska jordbruksfrågan.Lindbruk i södra Norrland och Dalarna. BebyggelsehistoriskTidskrift 49/2005. Från slott ochkoja. Red. Rosemarie Fiebranz.LSA = Lantmäteristyrelsens Arkiv, Lantmäteriet,Gävle.Myrdal, J. 2004 (2003). Digerdöden, pestvågor ochödeläggelse. Ett perspektiv på senmedeltidensSverige. Andra upplagan: nätpublicering. Avdelningenför agrarhistoria. Uppsala.OAU = Ortnamnsarkivet, SOFI (Språk- och Folkminnesinstitutet),Uppsala.RAp or = Riksarkivets pergamentsbrev. (FotostatkopiorUUB.)SD = Svenskt Diplomatarium.Sporrong, U. 1985. Mälarbygd. Agrar bebyggelseoch odling ur ett historisk-geografiskt perspektiv.Meddelanden serie B 61, Kulturgeografiska institutionenStockholms universitet. Stockholm.Widgren, M. In press. Pre-colonial Landesque Capital:A Global Perspective. I: Hornborg, A. Martinez-Alier,J. & McNeill, J. R. (red.). RethinkingEnvironmental History: World-System Historyand Global Environmental Change. AltaMiraPress, Walnut Creek.ÖvrigtLantmäteristyrelsens arkiv, Forskningsarkivet, Lantmäteriet.Gävle. Äldre lantmäteriakter för Hidingesocken, Örebro län. Äldre lantmäteriakterför Vintrosa socken, Örebro län. Äldre lantmäteriakterför Täby socken, Örebro län.Ortnamnsarkivet, Språk- och Folkminnesarkivet.Uppsala. Äldre namnbelägg för Hidinge, Vintrosaoch Täby socknar i Örebro län.Jordeboksutdrag för Hidinge, Vintrosa och Täbysocknar i Örebro län.Uppsala Landsarkiv, Uppsala. Knista Kyrkoarkiv:Husförhörslängder Knista och Hidinge socknar1775–1793.Uppsala Universitetsbibliotek, Carolina Rediviva.Uppsala. Fotostatkopior av Riksarkivets pergamentsbrev.132 Treuddar och hägnader

Tabell 13. Jordnaturer ca 1550 i undersökningsområdet. I antal gårdar och i procent.Socken Skattejord Frälsejord Kyrko-, biskopsochklosterjordKronojord Kungsjord TotaltHidinge (del av) 4 12 4 7 0 27Vintrosa 21 6 19 0 2 48Täby 10 7 7 0 0 24Totalt 35 25 30 7 2 99I procent 35 % 25 % 30 % 7 % 2 %Fr och ky sammantaget 56 %Källa: Jordeboksutdrag för Hidinge, Vintrosa och Täby socknar, Örebro län, OAU, SOFI.Tabell 14. Antal gårdar i som låg i ensamgårdar respektive byarinom undersökningsområdet ca 1550. I antal gårdar och i procent.SockenGårdar i byarom 2 gårdarGårdar i byarom 3 gårdarGårdar i byarom 4 gårdarGårdar i byarom 5 gårdarGårdar i byarom 6 gårdarGårdar i byarom 7 gårdarHidinge6 0 0 4 5 0 14 29(del av)Vintrosa 14 6 6 0 20 6 0 52Täby 3 2 3 0 0 12 7 27Totalt 23 8 9 4 25 18 21 108I procent 21 % 7 % 8 % 4 % 23 % 17 % 19 %Källa: Jordeboksutdrag för Hidinge, Vintrosa och Täby socknar, Örebro län, OAU, SOFI.TotaltTabell 15. Byar och ensamgårdar inom undersökningsområdet ca 1550.I antal byar och i procent.SockenEnsamgårdarEnsamgårdarByar om 2gårdarByar om 3gårdarByar om 4gårdarByar om 5gårdarByar om 6gårdarByar om 7gårdarHidinge6 0 0 1 1 0 2 10(del av)Vintrosa 14 3 2 0 4 1 0 24Täby 3 1 1 0 0 2 1 8Totalt 23 4 3 1 5 3 3 42I procent 55 % 10 % 7 % 2 % 12 % 7 % 7 %TotaltAntal byar med 2–3 gårdar 4–7 gårdarHidinge (del av) 0 4Vintrosa 5 5Täby 2 3Totalt 7 12I procent av antalet byar 37 % 63 %Källa: Jordeboksutdrag för Hidinge, Vintrosa och Täby socknar, Örebro län, OAU, SOFI.Bilagor 133

Tabell 16. Nybyggen och äldre torp, sockenvis.Hidinge sn (del av)FörstaårSistaårNybyggeeller torpJordnatur Kommentar (bl.a. i nybyggesrannsakning 1580)Ekeberg 1 1605 1615 ny kyHögsätter 1 1610 1615 ny kyKorsgatan 1 1594 1621 ny ky Korsgata optt anno etc. 84 aff ödemarck.Knutstorp 1 1594 1615 ny ky Per ib Korsgata optt anno 84.Smedstorp 1 1605 1615 ny kySvartkärr 1 1610 1615 ny kyÄspsätter 1 1597 1621 ny kySättran 2 1605 1621 Står under Nyhyttan vissa år.Obs. finns antecknat redan 1594.Qvarntorp 1 1554 1555 torp kr (e 56 sk) Qvartorph optt 83; Qvarnetårp går i skatt 90.Skärmartorp 1 1554 1555 torp kr (e 56 sk) Skermaretorp optt 85; Skermaretårp togz 84 går i skat 91.Sättran 1 1555 torp kr ± -(e 56 sk)Älgkärrstorp 1 1554 1555 torp krHäradslyckan 1554 1555 torp kr Sibbalyckia optt anno 86 aff ödemarck; Sibbelöcke går i skatt 93.Vintrosa sockenFörstaårSistaårNybyggeeller torpJordnatur Kommentar (bl.a. i nybyggesrannsakning 1580)Brunsvik 1594 1615 ny krFalltorp 1 1594 1615 ny kr Benämns Fall och Falla. 1594: ”tillbåcht 94, till skatt 95”.Fågelmo 1 1591 1621 ny kr Foglemo ett torp, ehr optagitt af ödemarck ao 83. Bör skatta anno88, går i skatt 90. Tillöcht 90.Hummelbäcken 1 1591 1621 ny kr (1555–56 utj ky). Humblebeck ett torp ehr uptagett af ödemarckanno 83, Bör skatta anno 88, går i skatt anno 90.Hyltran 1 1597 1621 ny kr (1589–94 torp kr)Rastorp 1 1597 1621 ny kr (1555–56 Ransta torp sk)1597–1621 två gårdar Rastorp som är nybyggen.Solberga 1 1610 1621 ny krStenkulla 1 1615 1621 ny krSvartkärr 1 1615 1621 ny kr Heter Bäcketorp fram t.o.m. 1640, därefter Svartekärr.Svinbron 1 1597 1615 ny kr Heter Smedztorp.Tomta Västra 1 1594 1621 ny krTomta Östra 1 1594 1621 ny krKjätslevad 1 1615 torp ky 1555–1610 utj ky. 2 små tegar under Kätzlevadz torpestad.Ängetorp 1 1630 torp krTäby sockenFörstaårSistaårNybyggeeller torpJordnatur Kommentar (bl.a. i nybyggesrannsakning 1580)Hagabytorp 1605 1615 ny krKällerud 1597 1615 ny kr 1594 trp kr. Kiellerudh opt. Anno 85 aff ödemarck.Källtorp 1605 1615 ny krStenslätt nybygge 1650tillöktEngelsmanstorp 1623 ny krVad quarn 1581 1605 ny sk (1605 kr)Prästebol 1560 1615 torp kyTredingskullen 1597 1630 torp krStora Ulvgryt 1555 1621 utj kyÄspsätter 1597 1630 trp krSvalsn 1580 Är opt anno 84 af ödemarck.Nÿhÿttan 1580 Opt anno 85 af ödemarck.Källa: Jordeboksutdrag för Hidinge, Vintrosa och Täby socknar,Örebro län, OAU, SOFI.134 Treuddar och hägnader

Rösen, ödeindikationer, gräsnamn och nybyggenBilagor 135

Bilaga 6. Vedarts- och 14 C-analysVedartsanalysAv Ulf Strucke, UV MittAnalysId 6300Anläggning 3028 Provnr PK3046Vikt 246,0 Analyserad vikt 26,4Fragment Över Analyserat antal 46Art Gran Antal 46MaterialTräkolKommentarAnalysId 6296Anläggning 3465 Provnr PM7178Vikt 0,4 Analyserad vikt 0,4Fragment 6 Analyserat antal 6Art Gran Antal 6Material TräkolKommentarAnalysId 6286Anläggning 3592 Provnr PK15120Vikt 1,4 Analyserad vikt 1,4Fragment 3 Analyserat antal 3Art Tall Antal 3Material TräkolKommentar Ung kvist.AnalysId 6282Anläggning 3695 Provnr PM12394Vikt 5,3 Analyserad vikt 3,5Fragment Över 1000 Analyserat antal 35Art Gran Antal 30Material TräkolKommentarArt Växtdelar (träd/ Antal 5buskar)Material TräkolKommentar Granbarr. Valda för datering.AnalysId 6283Anläggning 3980 Provnr PK12297Vikt 0,4 Analyserad vikt 0,4Fragment 2 Analyserat antal 2Art Ek Antal 2Material TräkolKommentar Stam. Egenålder över 30 år.AnalysId 6290Anläggning 5023 Provnr PK12744Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 2 Analyserat antal 2Art Lönn Antal 2Material TräkolKommentarAnalysId 6289Anläggning 5023 Provnr PK12743Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 2 Analyserat antal 2Art Tall Antal 2Material TräkolKommentar Stam.AnalysId 5649Anläggning 5100, treudd Provnr 162Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 2 Analyserat antal 2Art Gran Antal 2MaterialFörkolnad.KommentarAnalysId 6288Anläggning 5100/6655 Provnr PK14893Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 1 Analyserat antal 1Art Barrträd Antal 1Material TräkolKommentar Cf Picea sp. Kraftigt nedbruten.AnalysId 6291Anläggning 5188 Provnr PK12213Vikt 0,3 Analyserad vikt 0,3Fragment 8 Analyserat antal 8Art Björk Antal 2Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.Fragment 8 Analyserat antal 8Art Gran Antal 5Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.Art Hassel Antal 1Material TräkolKommentar Vald för datering.AnalysId 3099Anläggning 5188, gravhägnad Provnr 76Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 6 Analyserat antal 6Art Ek Antal 5Material TräkolKommentar Vald för datering.Art Gran Antal 1Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.AnalysId 6295Anläggning 5731 Provnr PM12521Vikt 0,5 Analyserad vikt 0,5Fragment 17 Analyserat antal 17Art Björk Antal 16Material TräkolKommentar Vald för datering.Art Gran Antal 1Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.AnalysId 5646Anläggning 5789, stensättning Provnr 21Vikt 0,8 Analyserad vikt 0,8Fragment 4 Analyserat antal 4Art Barrträd Antal 4Material TräkolKommentar Cf Picea sp. Kraftig nedbruten före förbränning.Ingen tydlig cellstruktur bevarad.136 Treuddar och hägnader

AnalysId 5645Anläggning 6060, stensättning Provnr 30Vikt 0,2 Analyserad vikt 0,2Fragment 3 Analyserat antal 3Art Björk Antal 3MaterialTräkolKommentarAnalysId 6293Anläggning 6100 Provnr PK10927Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 1 Analyserat antal 1Art Gran Antal 1Material TräkolKommentarAnalysId 5640Anläggning 6100, treudd Provnr 166Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 4 Analyserat antal 4Art Lövträd Antal 4Material TräkolKommentar Mycket hårt bränt träkol. Blåsig struktur. Endastsmå ytor med bevarad cellstruktur.AnalysId 5642Anläggning 6438, stensättning Provnr 33Vikt 0,4 Analyserad vikt 0,4Fragment 6 Analyserat antal 6Art Al Antal 6Material TräkolKommentarAnalysId 5638Anläggning 6500, stensättning Provnr 137Vikt 0,9 Analyserad vikt 0,9Fragment 3 Analyserat antal 3Art Björk Antal 3Material TräkolKommentarAnalysId 6284Anläggning 6534 Provnr PM12298Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 4 Analyserat antal 4Art Björk Antal 1Material TräkolKommentar Vald för datering.Art Lind Antal 3Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.AnalysId 5639Anläggning 6609, stensättning Provnr 119Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 6 Analyserat antal 6Art Lind Antal 6Material TräkolKommentarAnalysId 5643Anläggning 7390, grop Provnr 15Vikt 0,2 Analyserad vikt 0,2Fragment 3 Analyserat antal 3Art Tall Antal 3Material TräkolKommentarAnalysId 3446AnläggningA1004, stenpackn. ProvnrVikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 12 Analyserat antal 12Art Gran Antal 12MaterialTräkolKommentarAnalysId 3447Anläggning A303, härd Provnr PK1756Vikt 0,2 Analyserad vikt 0,2Fragment 5 Analyserat antal 5Art Ek Antal 5Material TräkolKommentarAnalysId 6281Anläggning A7977 Provnr PM7995/nr 22Vikt 0,2 Analyserad vikt 0,2Fragment 13 Analyserat antal 13Art Gran Antal 13Material TräkolKommentarAnalysId 6298Anläggning 11028 Provnr PK11135Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 4 Analyserat antal 4Art Växtdelar (ört) Antal 4Material FörkolnadeKommentar Hasselskal.AnalysId 6285Anläggning 11217 Provnr PM200121Vikt 8,1 Analyserad vikt 5Fragment Över 50 Analyserat antal 38Art Ek Antal 30Material TräkolKommentar Stam.Art Gran Antal 8Material TräkolKommentar Vald för datering.AnalysId 5648Anläggning 11503, brandgrop Provnr 52Vikt 5,3 Analyserad vikt 5,3Fragment 15 Analyserat antal 15Art Al Antal 1Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.Art Bark Antal 1Material Förkolnad.Kommentar Ej tillvaratagen. Med oförkolnade partier.Art Björk Antal 13Material TräkolKommentar Vald för datering.AnalysId 5636Anläggning 12000, härd Provnr 118Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 8 Analyserat antal 8Art Ask Antal 2Material TräkolKommentarBilagor 137

Art Salix sp Antal 6Material TräkolKommentarAnalysId 5644Anläggning 12110, härd Provnr 128Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 8 Analyserat antal 8Art Alm Antal 8Material TräkolKommentarAnalysId 6297Anläggning 12137 Provnr PK1246Vikt 5,5 Analyserad vikt 535Fragment 23 Analyserat antal 23Art Gran Antal 23Material TräkolKommentarAnalysId 5637Anläggning 12222, härd Provnr 105Vikt 0,5 Analyserad vikt 0,5Fragment 5 Analyserat antal 5Art Björk Antal 2Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.Art Ek Antal 1Material TräkolKommentar Ej tillvaratagen.Art Hassel Antal 2Material TräkolKommentar Vald för datering.AnalysId 6287Anläggning 12475 Provnr PK12457Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 1 Analyserat antal 1Art Gran Antal 1Material TräkolKommentar Ung kvist.AnalysId 5641Anläggning 13628, härd Provnr 151Vikt 0,1 Analyserad vikt 0,1Fragment 1 Analyserat antal 1Art En Antal 1Material TräkolKommentar Kvist med en ålder av 6 år.AnalysId 6299Anläggning 13912 Provnr PM14571Vikt 28,5 Analyserad vikt 28,5Fragment Över 100 Analyserat antal 30Art Gran Antal 30Material TräkolKommentarAnalysId 5647Anläggning 14988, härd Provnr 177Vikt 7,9 Analyserad vikt 7,9Fragment 42 Analyserat antal 42Art Gran Antal 42Material TräkolKommentar Välvuxen stam.AnalysId 6294Anläggning 15072 Provnr PM15094Vikt 0,2 Analyserad vikt 0,2Fragment 1 Analyserat antal 1Art Alm Antal 1Material TräkolKommentar14C-dateringstabell och dateringskurvorAv Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitetUa nr Prov Provtyp14C BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Kontext Anläggningstyp Period28158 Kp 169 Alm 5905 ±45 4810–4710 f.Kr. 4860–4680 f.Kr. 137, 15072 Härd Mes27736 Kp 128 Alm 5880 ±50 4810–4690 f.Kr. 4860–4600 f.Kr. 130, 12110 Härd Mes28171 F124 Kol i järn 3475 ±25 1820–1740 f.Kr. 1890–1730 f.Kr. 16, 6500 Lie, grav –27734 Kp 52 Björk 2390 ±40 520–390 f.Kr. 550–380 f.Kr. 101, 11503 Grav Frj28023 F73 Ben 2335 ±35 410–360 f.Kr. 520–350 f.Kr. 11, 6451 Grav Frj28026 F127 Ben 2315 ±35 410–360 f.Kr. 420–350 f.Kr. 119, 10025 Brandgrop Frj27737 Kp 105 Hassel 2300 ±40 410–350 f.Kr. 410–340 f.Kr. 132, 12222 Härd Frj28012 F18 Kol i järn 2295 ±65 310–200 f.Kr. 550–150 f.Kr. 40, 5188 Lie, stenvall –28027 F129 Ben 2220 ±40 330–200 f.Kr. 390–170 f.Kr. 100, 11028 Brandgrop Frj27731 Kp 137 Björk 2165 ±40 240–160 f.Kr. 370–90 f.Kr. 16, 6500 Grav Frj28153 Mp 82 Björk 1825 ±35 130–240 e.Kr. 120–260 e.Kr. 87, 6534 Stenpack, röjn. Rj27725 Kp 162 Gran 1770 ±40 210–350 e.Kr. 130–390 e.Kr. 4, 5100 Treudd Rj28148 Kp 132 Lönn 1770 ±35 220–340 e.Kr. 130–390 e.Kr. 8, 5023 Grav Rj28025 F147 Ben 1765 ±35 230–350 e.Kr. 130–390 e.Kr. 26, 6516 Grav Rj27739 Kp 177 Gran 1755 ±40 230–350 e.Kr. 210–400 e.Kr. 136, 14988 Härd Rj28155 Kp 178 Gran 1735 ±35 240–350 e.Kr. 230–410 e.Kr. 127, 11217 Härd Rj28149 Kp 163 Barrträd 1730 ±35 250–390 e.Kr. 230–410 e.Kr. 4, 5100 Treudd Rj26580 Kp1756 Ek 1695 ±35 320–410 e.Kr. 250–430 e.Kr. FU303 Härd Rj26581 - Gran 1695 ±35 320–410 e.Kr. 250–430 e.Kr. FU1004 Grav Rj28022 F186 Keram. matsk. 1695 ±35 320–410 e.Kr. 250–430 e.Kr. 15, 6060 Grav Rj138 Treuddar och hägnader

Ua nr Prov Provtyp14C BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Kontext Anläggningstyp Period27732 Kp 119 Lind 1665 ±40 340–430 e.Kr. 250–470 e.Kr. 25, 6609 Grav Rj–Fv28159 Kp 89 Gran 1645 ±35 340–440 e.Kr. 320–540 e.Kr. 31, 7776 Grav Rj–Fv28024 F218 Harts 1640 ±35 340–440 e.Kr. 330–540 e.Kr. 10, 6478 Grav Rj–Fv27728 Kp 30 Björk 1635 ±40 380–440 e.Kr. 330–540 e.Kr. 15, 6060 Grav Fv27735 F207 Keram. matsk. 1630 ±40 380–470 e.Kr. 340–540 e.Kr. 129, 12000 Härd Fv28152 Kp 46 Gran 1610 ±35 410–470 e.Kr. 380–550 e.Kr. 5, 6100 Treudd Fv27730 Kp 33 Al 1600 ±40 420–540 e.Kr. 380–570 e.Kr. 18, 6438 Grav Fv27738 Kp 151 En 1595 ±40 420–540 e.Kr. 380–570 e.Kr. 133, 13628 Härd Fv28157 Kp 154 Gran 1580 ±35 480–540 e.Kr. 400–570 e.Kr. 13912 Sotlager/härd Fv28151 Kp 108 Björk 1520 ±35 530–610 e.Kr. 430–620 e.Kr. 78, 5731 Röjningsröse Fv–Ve28147 Kp 79 Ek 1050 ±35 970–1030 e.Kr. 940–1030 e.Kr. 52, 3980 Röjningsröse i inhägnad Vik–Tme27726 Kp 76 Ek 960 ±35 1080–1160 e.Kr. 1000–1170 e.Kr. 40, 5188 Inhägnad Tme27727 Kp 21 Barrträd 895 ±40 1040–1100 e.Kr. 1020–1230 e.Kr. 80, 5789 Röjningsröse Tme28160 Kp 171 Tall 630 ±30 1345–1395 e.Kr. 1290–1400 e.Kr. 1, 2 Berget, skreva Sme28156 Kp 70 Gran 505 ±35 1408–1437 e.Kr. 1390–1450 e.Kr. 131, 12137 Härd Sme27729 Kp 166 Lövträd 435 ±35 1434–1477 e.Kr. 1410–1520 e.Kr. 5, 6100 Treudd Sme28146 Kp 18 Gran 425 ±35 1436–1483 e.Kr. 1410–1520 e.Kr. 63, 3465 Röjningsröse Sme28145 Kp 2 Gran 415 ±35 1430–1490 e.Kr. 1420–1530 e.Kr. 93, 3028 Kolbotten Sme28150 Kp 74 Hassel 370 ±35 1450–1530 e.Kr. 1440–1530 e.Kr. 40, 5188 Inhägnad Sme–Er28161 Mp 86 Granbarr 300 ±35 1520–1600 e.Kr. 1480–1660 e.Kr. 71, 3695 Röjningsröse Er28154 Kp 22 Gran 260 ±35 1630–1670 e.Kr. 1610–1680 e.Kr. 111, 7977 Grop i röjningsröse Er27733 Kp 15 Tall 205 ±35 1760–1810 e.Kr. 1720–1820 e.Kr. 110, 7390 Grop i röjningsröse ErMes Mesolitisk tid 10000–4000 f.Kr. Vik Vikingatid 800–1050 e.KrFrj Förromersk järnålder 500 f.Kr–Kr.f. Tme Tidig medeltid 1050–1250 e.Kr.Rj Romersk järnålder Kr.f.–400 e.Kr. Sme Senmedeltid 1350–1500 e.Kr.Fv Folkvandringstid 400–600 e.Kr. Er Efterreformatorisk tid 1500 e.Kr.–Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.9 Bronk Ramsey (2003); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]Ua-28158 5905 ±45 BPUa-27736 5880 ±50 BPUa-28171 3475 ±25 BPUa-27734 2390 ±40 BPUa-28023 2335 ±35 BPUa-28026 2315 ±35 BPUa-27737 2300 ±40 BPUa-28012 2295 ±65 BPUa-28027 2220 ±40 BPUa-27731 2165 ±40 BPUa-28153 1825 ±35 BPUa-27725 1770 ±40 BPUa-28148 1770 ±35 BPUa-28025 1765 ±35 BPUa-27739 1755 ±40 BPUa-28155 1735 ±35 BPUa-28149 1730 ±35 BPUa-26580 1695 ±35 BPUa-26581 1695 ±35 BPUa-28022 1695 ±35 BPUa-27732 1665 ±40 BP6000 Cal BC 4000 Cal BC 2000 Cal BC Cal BC/Cal ADKalibrerat värdeAtmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.9 Bronk Ramsey (2003); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]Ua-28159 1645 ±35 BPUa-28024 1640 ±35 BPUa-27728 1635 ±40 BPUa-27735 1630 ±40 BPUa-28152 1610 ±35 BPUa-27730 1600 ±40 BPUa-27738 1595 ±40 BPUa-28157 1580 ±35 BPUa-28151 1520 ±35 BPUa-28147 1050 ±35 BPUa-27726 960 ±35 BPUa-27727 895 ±40 BPUa-28160 630 ±30 BPUa-28156 505 ±35 BPUa-27729 435 ±35 BPUa-28146 425 ±35 BPUa-28145 415 ±35 BPUa-28150 370 ±35 BPUa-28161 300 ±35 BPUa-28154 260 ±35 BPUa-27733 205 ±35 BP500 Cal BC Cal BC/Cal AD 500 Cal AD 1000 Cal AD 1500 Cal AD 2000 Cal ADKalibrerat värdeBilagor 139

Bilaga 7. Osteologisk analysAv Agneta Ohlsson, UV BergslagenInledningUnder hösten 2005 undersöktes fornlämning RAÄ 34och RAÄ 35, Bengtstorp i Närke. Undersökningenutfördes av Riksantikvarieämbetet UV Bergslagenunder ledning av arkeologerna Martin Edlund ochTina Fors. Benmaterialet kommer från ett tidigarekänt gravfält med stensättningar och brandgravarfrån äldre järnålder.MaterialMaterialet utgjordes av enbart brända ben och bestodtotalt av 3 343,8 gram. Sammanlagt har 620,35gram av materialet kunnat identifieras, det vill sägaungefär 18,5 %. Totalt 1 004 fragment har kunnatbestämmas. Benmaterial kommer från 74 fyndenheterfrån sammantaget 26 anläggningar, fyra fyndenheterfrån två grävenheter samt en ytterst liten mängd(0,4 g) som tillvaratagits ur fem makroprov. Genomsnittsviktenper fyndenhet var ungefär 43 gram ochför anläggningarna 128,3 gram. Benmängden harvarierat från 0,4 gram till 821 gram. Enbart tre avanläggningarna innehöll mer än 500 gram brändaben. I jämförelse med andra material från samma tidär mängden ben förhållandevis liten. En mycket litenmängd av den kremerade kroppen kan konstaterasha nedlagts i gravarna i Bengtstorp. I de gravar somför platsen innehöll en relativt stor mängd ben, varmaterialet sotigt, medan det i gravar med mindremängd ben som regel var sotfritt och rent (fig. 72).MetodBenfragmenten har, i den mån det varit möjligt, bedömtstill art och benslag. Bedömningen har skettokulärt med tillgång till ett referensmaterial. Denosteologiska analysen och allt benmaterial finns registrerati Intrasis. Resultaten finns åskådliggjordagenom spridningskartor utarbetade i Intrasis GIS.MänniskaÅldersbedömningen på de vuxna individerna haravgjorts efter graden av skalltakets sutursammanväxning(Bukistra & Ubelaker 1994) samt på skalltaksfragmentensutveckling efter Gejvalls metod(opubl.). Gejvalls metod ger en ganska grov bedömningav åldern med vida åldersintervall som resultat.Detta på grund av att kranieväggens utveckling kanvariera stort hos individer. Metoden bygger på treolika variabler i skalltakets uppbyggnad: skallsömmarnas(suturer) grad av sammanväxning, det porösamittskiktets (diploë) omfattning samt tjockleken pådet inre och yttre kompakta skikten (tabula internaoch externa).De vuxna individerna har efter bedömning delatsin i olika åldersgrupper: adultus = 18–44 år, maturus= 35–64 år och senilis = 50–89 år (Sigvallius1994). Flera av individerna har emellertid inte kunnatplaceras i någon av dessa åldersgrupper, det harendast gått att avgöras att de är vuxna. Bedömningeni åldersintervall blir att individen är någonstansmellan 18 och 89 år. Den lägsta gränsen är satt efterden ålder då ett skelettet tidi gast kan anses vara fulltutveck lat. Den övre gränsen är en teoretisk gräns förhögsta livslän gd. Vid tveksamma fall finns dessutomen över lappning mellan de olika grup perna. De delarav skalltaket som använts är främst hjässbenen (ossaparietalae), och i vissa fall har pannbenet (os frontale)använts.Åldersbedömningen har utförts enligt kriterier nedan(efter Sigvallius 1994).• Adultus: En individ har bedömts höra till åldersgrupp18–44 år i de fall då suturerna ännu varithelt öppna, när diploës omfattning varit 1/3 avden totala skalltakstjockleken och när båda tabulaevarit relativt lika tjocka.• Maturus: Till åldersgruppen 35–64 år har individenbedömts tillhöra om suturernas sammanväxningpåbörjats i tabula interna och om diploësomfattning varit mer än 1/3 av den totala skalltakstjocklekenoch tabula interna varit tunnareän tabula externa.• Senilis: Till ålders gruppen 50–89 år har individenansetts tillhöra om sutursam manväxningen harvarit långt framskriden i tabula externa, det villsäga endast mindre spår av suturerna kunnat observeras,om diploës om fattning varit mer än 1/3av den totala skall takstjockleken och om bådatabu lae varit tunna.• Kombinationer: Åldersbedömningar över dessakategorigränser har skett när få skalltaksfragmentfunnits samt om kriterierna varierar. Tvåindivider har åldersbedömts till 35–89 år och ettantal till 18–89 år.Det kroppsdelar som registrerats och som använtsför könsbedömning utgörs enbart av kraniefragment,framför allt pannbenet (os frontale) och nackbenet(os occipitale). Bedömningen har främst gjorts eftergradering av ögonbrynsbågen (glabella) och ögonhålansövre kant (margo supra orbitale) (efter Bukistra& Ubelaker 1994). Mått för könsbedömning haräven tagits på skaftet (diafysen) på några av de långarörbenen (efter Gejvall 1948).140 Treuddar och hägnader

DjurI och med att brandgravar ofta inte innehåller denmängden ben som normalt skulle erhållas vid en kremeringav ett helt djur (vilket även gäller människa),antas att inte alla ben hamnat i graven, eller att intealla benelement bränts på bålet. Denna företeelse gördet svårare att hitta dubbletter i materialen som dessutomofta är mycket fragmenterade. Det är följaktligenmycket enklare att fastställa att det finns djur igravarna än att säga exakt hur många.ResultatMänniskaTotalt har ben från människa identifierats i 40 av desammanlagt 78 fyndenheterna. I 13 fall av dessa haringen åldersbedömning kunnat utföras framför alltför att fyndposterna varit mycket små och endastnågot eller några skalltaksfragment funnits att identifiera.I 22 av de 26 anläggningarna och i en av grävenheternahar fragment av människa identifierats.I 16 av anläggningarna samt i en av grävenheternahar individerna kunnat åldersbedömas. De identifieradeindividerna är framför allt vuxna i varierandeåldersgrupper, men även barn förekommer (A6038,A6060) (fig. 100, tabell 17, 18). En av anläggningarna(A6060) innehåller två individer från två separatagravnedläggningar, ett barn i 3–4 års ålder samt enäldre vuxen i åldersgruppen senilis (50–89 år). Könsbedömninghar kunnat utföras på fyra individer, allamän (A6438, A11028, A11503, A11991; fig. 73).Antal individer765432103–4 5–24 18–44 18–64 35–89 50–89 18–89Fig. 100. Åldersfördelningför identifierade individeri anläggningar.Tabell 17. Åldersbedömningtotalt.Ålder (år)ÅlderAntal3–4 15–24 118–44 218–64 335–89 250–89 218–89 6Oident. 6Summa 23En äldre individ (A10025) har haft ledförändringarsom visar sig genom osteofyter och porositet på ländkotorna.Skelettförändringen är ett resultat av förslitningoch/eller belastning i nedre ryggraden.DjurDjurben har identifierats i en av gravarna på gravfältet(A11028, F129). I denna grav tillhörande en man,var hund den enda förekommande arten. Hund ärnormalt ett vanligt förekommande djur i brandgravarfrån äldre järnålder. Framför allt är dock får/getdet djur som sedvanligast förekommer i brandgravarfrån denna period, men saknas helt i detta material.Under äldre järnålder, framför allt tidig äldre järnålder,var det dock sedvänjan att låta djur följa med pågravbålet ganska begränsad.I anläggningar med liten benmängd skulle avsaknadenav djurben kunna förklaras med att de fåfragment som funnits från början har brutits nedoch upplösts. Förutsättningen att hitta identifierbarafragment minskar naturligt ju mindre benmaterialsom finns (gäller även människa). Identifieringen ärdärutöver beroende av hur fragmenterat ett materialär. Men inte ens i de gravar med en större mängd benhittades de djur som normalt brukar förekomma underäldre järnålder. Materialet är dock tämligen liteti sin omfattning (knappt 3,5 kg) och det kan vara entillfällighet att just de gravar som innehåller en störremängd ben är just de gravar som har saknat djur inedläggningen.Därutöver har inte resultaten från 14 C-analysenav de brända benen inkommit under tiden som dettaskrivs. Visar det sig att gravarna till övervägande deltillhör äldre förromersk järnålder som är en särskiltfyndfattig period under järnålder och ett begynnelseskedeför seden att lägga djur i gravarna, uppvisardock gravfältet i Bengtstorp inget annorlunda.Slutsats och diskussionMaterialet utgjordes av enbart brända ben (3 343,8 g).Totalt kommer benmaterialet från 26 anläggningarmed 74 fyndenheter samt två grävenheter med fyrafyndenheter. Framför allt vuxna individer i varierandeåldersgrupper har identifierats, men även tvåunga individer (3–4 år och 5–24 år). Den största stensättningenpå krönet av gravfältet (A6060) innehölltvå avskilda gravnedläggningar, den ena med ett litetbarn och den andra med en äldre vuxen.Könsbedömning har kunnat utföras på fyra individer,alla män. Samtliga av dessa gravar ligger koncentreradepå gravfältets krön. Två av mansbegravningarnavar stratigrafiskt belägna under en treuddpå krönet av gravfältet (som dock tillhör ett senareskede). De två andra identifierade männen var ned-Bilagor 141

Tabell 18. Sammanställning av allt identifierat material.MänniskaDjur, brända benKontext Fyndenhet Fnr Vikt, g Fr. Ålder, år Kön Ind. Art Vikt, g Fr. Oid. bräntA6038 200143 142 0,9 2 1 28,4A6038 10530 143 1,1 10 5–24 1 44,9A6060 10472 108 0,2 1 1 1A6060 10931 131 19,7 90 3–4 1 56,2A6060 10931 132 5,9 1 3–4 1 6,8A6060 10982 135 34,9 73 50–89 ? 1 76,6A6060 10363 137 2,1 10 35–89 ? 1 15A6060 11118 139 0,7 2 1 8,3A6060 11112 141 0,1 1 18–89 1 3,6A6060 10815 145 3,6 12 0–14 1 6,7A6060 200170 153 3 10 50–89 ? 1 19,8A6060 11499 160 0,2 1 18–89 ? 1 0,1A6100 10928 181 1,1 1 18–89 1 0,1A6427 10284 72 3 9 1 9,3A6438 10306 99 4,9 11 18–89 Man? 1 51A6451 10323 73 2,3 3 1 33A6466 200139 171 0,7 2 18–89 1 5,1A6478 11101 173 0,7 1 18–89 1 4,4A6500 12833 149 5,9 9 18–89 1 23,8A6500 12586 161 1,7 1 18–89 1A6500 12573 162 2,4 1 18–89 1A6500 12786 163 2,9 2 18–89 1 8A6500 12810 164 0,8 1 1 0,9A6500 12818 165 9,6 15 18–89 1 30,2A6516 10840 147 12,3 62 18–44 1 65,4A6609 12732 185 0,8 4 1 0,1A10001 200138 126 0,8 1 1 8,2A10025 200136 127 114,7 105 35–89 ? 1 483,5A10039 11118 229 0,3 1 1A11028 11169 129 94,2 151 18–64 Man? 1 Hund 0,4 1 494,6A11328 11529 133 4,3 6 18–44 1 10,9A11503 11516 134 85,8 154 18–64 Man? 1 406,3A11991 12128 128 177,3 192 50–89 Man 1 643,7A12000 12603 183 0,2 1 1 2,1A12015 12148 174 0,3 1 1 1,4A12551 12559 184 17,4 40 18–64 ? 1 113,6A12733 12777 175 0,8 9 1 5,9GE11338 11416 177 2,2 5 18–89 1 2,2GE11338 11416 178 0,1 1 1 0,51PM200134 0,05 1 1 0,05Summa 619,95 1003 40 0,4 1 2671,65lagda i mindre stensättningar som geografiskt lågi nära anslutning till treudden. Möjligen kan dettapåvisa ett mönster för hur gravfältet har varit organiserat,eller är det en ren tillfällighet? I nära anslutningtill varandra ligger emellertid på liknande sättdet två gravar i vilka två yngre individer identifierats.Beklagligt är att inga kvinnor kunnat identifieras imaterialet. Kanske kan fynden ge en fingervisningom vilken placering och organisation de har haft pågravfältet.Benmaterialet har varit väl förbränt och för denövervägande delen av gravarna har materialet utgjortsav rena benfragment. I fyra av gravar har benmaterialetvarit sotigt (A10025, A11028, A11503och A11991). Intressant är att alla dessa gravar innehålleren relativt stor mängd ben i förhållande till de142 Treuddar och hägnader

gravar som innehåller rena ben. Gravarna har dessutomstörst mängd ben av alla på gravfältet. Mansbegravningarinnehåller normalt en större mängd benän vad kvinnogravar gör och tre av dessa gravar medmycket ben har dessutom kunnat identifieras sommansgravar.Ofta förekommer framför allt får/get och därefterhund i brandgravar från äldre järnålder, men ävenhäst, nötboskap, gris, fågel och björn förekommernormalt. Det är dock även brukligt att inga djur allsföljer med på gravbålet eller läggs ned i graven, framförallt under äldsta järnålder. Materialets karaktär idetta avseende ger således en antydan om att det härrörfrån den tidiga perioden av äldre järnålder. Endasten grav innehåller djurben, närmare bestämt hund.Materialet är dock förhållandevis litet för att någondefinitiv slutsats ska kunna göras. Genomsnittsviktenför anläggningarna har utgjorts av ungefär 128 grambrända ben.ReferenserBukistra, J. E. & Ubelaker, D. H. 1994. Standardsfor Data Collection from Human Skeletal Remains.Arkansas Archeological Survey ResearchSeries no. 44. Arkansas.Gejvall, N.-G. 1948. Benbestämningar. I: Sahlström& Gejvall, N.-G. Gravfältet på Kyrkbacken iHorns socken, Västergötland. KVHAA 60:2,1948.Sigvallius, B. 1994. Funeral Pyres. Iron Age Cremationsfrom North Spånga. Thesis and Papers inOsteology I. Stockholms Universitet.Sjøvold T. 1978. Inference concerning the age distributionof skeletal populations and some consequencesfor paleodemography. Anthrop. Közl.22, 99–117.Ubelaker, D. H. 1978. Human Skeletal Remains.Excavation analysis, interpretation. Aldine, Chicago.Tabell 19. Osteologisk katalog.Kontext Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar6038 54 0,1 g brända ben, allt oidentifierat6038 138 5,4 g brända ben, allt oidentifierat6038 140 8,4 g brända ben, allt oidentifierat6038 142 29,3 g brända ben varav 0,9 gkunnat identifieras6038 143 46 g brända ben varav 1,1 g kunnatidentifieras6038 144 0,1 g brända ben, allt oidentifierat6038 159 0,1 g brända ben, allt oidentifierat6060 108 1,2 g brända ben varav 0,2 g kunnatidentifieras6060 131 75,9 g brända ben varav 19,7 kunnatidentifieras6060 135 111,5 g brända ben varav 34,9 gkunnat identifieras6060 132 12,7 g brända ben varav 5,9 gkunnat identifieras6060 136 3,2 g brända ben, allt oidentifieratMänniska (Homo sapiens) (0,9 g)Kranium 2 fr. (temporale: pars petrosa)Människa (Homo sapiens) (1,1 g) En ungi individ i åldersgruppen Infans II – juvenilis(5–24 år)Skalltak 10 fr. (calvarium)Människa (Homo sapiens) (0,2 g)Kranium 2 fr. (temporale: pars petrosa)Människa (Homo sapiens) (19,7 g)Ett barn i åldersgruppen infans I (0–7 år)(3–4 år ±12 mån)Skalltak 82 fr. (calvarium)Kranium 4 fr. (temporale: pars petrosa4 fr.)Tänder 3 fr. (dentes, kronor)Strålben 1 fr. (radius diafys)Människa (Homo sapiens) (34,9 g)En vuxen individ i åldersgruppen senilis(50–89 år)Skalltak 68 fr. (calvarium)Underkäke 1 fr. (mandibula med alveoler)Lårben 1 fr. (femur diafys)Skenben 3 fr. (tibia diafys)Människa (Homo sapiens) (5,9 g)Ett barn i åldersgruppen infans I (0–7 år)(3–4 år ±12 mån)Skalltak 15 fr. (calvarium)Tand 1 fr. (dens, molar)Skenben 1fr. (tibia)(Ben ovan urna.)(Ben inom urna.)Rörbensfragment med öppen metafys.Åldersbedömning efter tandframbrottblir 3–4 år ±12 månader.(Ubelaker 1978.)(Ben under urna.)(Ben under urna.)Molar, 6-årstandens krona är nästan heltframbildad (3–4 år ±12 mån).(Ubelaker 1978.)Bilagor 143

Kontext Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar6060 137 17,1 g brända ben varav 2,1 gkunnat identifieras6060 139 9 g brända ben varav 0,7 g kunnatidentifieras6060 141 3,7 g brända ben varav 0,1 g kunnatidentifieras6060 145 10,3 g brända ben varav 3,6 gkunnat identifieras6060 148 0,3 g brända ben, allt oidentifierat6060 153 22,8 g brända ben varav 3 g kunnatidentifierasMänniska (Homo sapiens) (2,1 g)En vuxen individ i åldersgruppen maturus–senilis(35–89 år)Skalltak 9 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (temporale: pars petrosa)Människa (Homo sapiens) (0,7 g)Skalltak 1 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (zygomaticum sin)Människa (Homo sapiens) (0,1 g)En vuxen individ (18–89 år)Tand 1 fr. (dens, rot)Människa (Homo sapiens) (3,6 g)Ett barn i åldersgruppen infans I – infansII (0–14 år)Skalltak 11 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (cranium)Människa (Homo sapiens) (3 g) En vuxenindivid i åldersgruppen senilis (50–89 år)Skalltak 9 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (temporale: pars petrosa)Möjligen fragment från två individer, enung och en vuxen, men går inte att fastställamed säkerhet.Skalltaksfragmentet är mycket tunt ochkraniefragmentet är kraftigt.Smuliga och sköra ben, men väl förbrända.6060 158 0,1 g brända ben, allt oidentifierat Söder om A6060.6060 160 0,3 g brända ben varav 0,2 g kunnat Människa (Homo sapiens) (0,2 g) Sydöst om A6060.identifierasEn vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)10039 229 0,3 g brända ben, allt identifierat Människa (Homo sapiens) (0,3 g) Ligger i A6060.6060 106 0,2 g brända ben, allt oidentifierat6060 154 0,1 g brända ben, allt oidentifierat6060 155 1,1 g brända ben, allt oidentifierat6060 156 0,2 g brända ben, allt oidentifierat6060 157 0,1 g brända ben, allt oidentifieratSkalltak 1 fr. (calvarium)6100 179 0,3 g brända ben, allt oidentifierat ”Kring grop”.6100 180 0,3 g brända ben, allt oidentifierat6100 181 1,2 g brända ben varav 1,1 g kunnatidentifieras6427 71 0,6 g brända ben, allt oidentifierat6427 72 12,3 g brända ben varav 3 g kunnatidentifieras6438 99 53,9 g brända ben varav 4,9 gkunnat identifieras6451 73 35,3 g brända ben varav 2,3 gkunnat identifieras6466 171 5,8 g brända ben varav 0,7 g kunnatidentifieras6478 170 0,3 g brända ben, allt oidentifierat6478 172 0,3 g brända ben, allt oidentifierat6478 173 5,1 g brända ben varav 0,7 g kunnatidentifieras6500 20 2,5 g brända ben, allt oidentifierat6500 21 0,8 g bränd ben, allt oidentifieratMänniska (Homo sapiens) (1,1 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)Människa (Homo sapiens) (3 g)Skalltak 6 fr. (calvarium)Kranium 3 fr. (cranium)Människa (Homo sapiens) (4,9 g)En vuxen individ (18–89 år) Man?Skalltak 10 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (frontale med margo supraorbitale)Människa (Homo sapiens) (2,3 g)Kranium 1 fr. (cranium)Tand 1 fr. (dens)Skenben 1 fr. (tibia diafys)Människa (Homo sapiens) (0,7 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (cranium)Människa (Homo sapiens) (0,7 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)Margo supra orbitale är kraftig och rundad(4–5) = man.(Bukistra & Ubelaker 1994:20–21).Eroderade fragment.144 Treuddar och hägnader

Kontext Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar6500 149 29,7 g brända ben varav 5,9 gkunnat identifierasMänniska (Homo sapiens) (5,9 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 8 fr. (calvarium)Lårben 1 fr. (femur diafys)6500 150 1 g brända ben, allt oidentifierat6500 151 0,6 g brända ben, allt oidentifierat6500 161 1,7 g brända ben, allt identifierat Människa (Homo sapiens) (1,7 g)Rörben 1 fr. (humerus/femur)6500 162 2,4 g brända ben, allt identifierat Människa (Homo sapiens) (2,4 g)En vuxen individ (18–89 år)Skenben 1 fr. (tibia)6500 163 10,9 g brända ben varav 2,9 gkunnat identifieras6500 164 1,7 g brända ben varav 0,8 g kunnatidentifieras6500 165 39,8 g brända ben varav 9,6 gkunnat identifierasMänniska (Homo sapiens) (2,9 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)Skenben 1 fr. (tibia diafys)Människa (Homo sapiens) (0,8 g)Kranium 1 fr. (cranium)Människa (Homo sapiens) (9,6 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 9 fr. (calvarium)Kranium 3 fr. (frontale 1 fr. Temporale:pars petrosa 2 fr.)Revben 1 fr. (costa)Armbågsben 1 fr. (ulna proximal diafys)Lårben 1 fr. (femur diafys)Möjligen skalltaksfragment från en äldreindivid (50–89 år), men fragmenten ärför få och för fragmenterad för att ensäker bedömning ska kunna göras.6515 116 4,8 g brända ben, allt oidentifierat6515 117 2,4 g brända ben, allt oidentifierat6515 118 5,9 g brända ben, allt oidentifierat6515 125 0,7 g brända ben, allt oidentifierat6515 146 0,3 g brända ben, allt oidentifierat Vita och mjöliga ben.6515 147 79,8 g brända ben varav 12,3 gkunnat identifierasMänniska (Homo sapiens) (12,3 g)En vuxen individ i åldersgruppen adultus(18–44 år)Skalltak 61 fr. (calvarium)Kranium 1 fr. (temporale: pars petrosa)6609 19 0,7 g brända ben, allt oidentifierat Kraniefragment.6609 185 0,9 g brända ben varav 0,8 g kunnat Kranium 4 fr. (cranium)Eroderade fragment.identifieras6630 168 0,3 g brända ben, allt oidentifierat6630 169 0,1 g brända ben, allt oidentifierat10001 57 0,1 g brända ben, allt oidentifierat10001 126 9 g brända ben varav 0,8 g kunnatidentifieras10025 127 598,2 g brända ben varav 114,7 gkunnat identifierasMänniska (Homo sapiens) (0,8 g)En vuxen individ i (18–89 år)Kranium 1 fr. (cranium, processus mastoideusdx)Människa (Homo sapiens) (114,7 g)En vuxen individ i åldersgruppenmaturus–senilis (35–89 år)Skalltak 61 fr. (calvarium)Kranium 6 fr. (cranium)Överkäke 1 fr. (maxilla)Underkäke 7 fr. (mandibula)Tänder 8 fr. (dentes)Halskota 1 fr. (vertebrae cervicalis)Ländkota 1 fr. (vertebrae lumbalis)Ryggrad 4 fr. (vertebrae oscpec.)Armbågsben 2 fr. (ulna proximalt dx 1fr., diafys 1 fr.)Lårben 5 fr. (femur diafys)Skenben 7 fr. (tibia diafys)Fingerben 1 hel (phalanx III)Finger/tåben 1 fr. (phalanx ospec.)(Ej ben från grop A10035 men överlagrardenna.)Väl förbränt, något sotiga ben.Ledförändringar genom osteofyter ochporositet på ländkota, vilket indikerarförslitning och belastning i nedre ryggraden.Dessutom pekar det på att detrör sig om en äldre individ, vilket ävenskalltaksfragmenten påvisar.Bilagor 145

Kontext Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar10100 166 5,5 g brända ben, allt oidentifierat11016 130 1,1 g brända ben, allt oidentifierat11028 129 589,2 g brända ben varav 94,6 gkunnat identifieras11328 133 15,2 g brända ben varav 4,3 gkunnat identifieras11503 134 492,1 g brända ben varav 85,8 gkunnat identifieras11991 128 821 g brända ben varav 177,3kunnat identifierasMänniska (Homo sapiens) (94,2 g)En vuxen individ i åldersgruppen adultus–maturus (18–64 år) Man?Skalltak 84 fr. (calvarium)Kranium 16 fr. (cranium: temporale 9 fr.:sin 2 fr., dx 1 fr., sin/dx 2 fr.,, pars petrosa4 fr., sin/dx, zygomaticum 1 fr. sin,frontale 2 fr., occipitale 4 fr.)Överkäke 1 fr. (maxilla sin med alveoler)Underkäke 4 fr. (mandibula sin 1 fr., dx 1fr. sin/dx 2 fr.)Tänder 23 fr. (dentes rötter)2:a halskotan 1 fr. (axis)Ländkota 1 fr. (vertebrae lumbalis)Ryggrad 2 fr. (vertebrae oscpec.)Revben 1 fr. (costa)Lårben 10 fr. (femur)Skenben 7 fr. (tibia)Fingerben 1 fr. (phalanx I)Hund (Canis familiaris) (0,4 g)Underkäke 1 fr. (mandibula)Människa (Homo sapiens) (4,3 g)En vuxen individ i åldersgruppen adultus(18–44 år)Skalltak 4 fr. (calvarium)Underkäke 2 fr. (mandibula dx)Människa (Homo sapiens) (85,8 g)En vuxen individ i åldersgruppen adultus–maturus (18–64 år) Man?Skalltak 133 fr. (calvarium)Kranium 10 fr. (cranium: temporale 6 fr.,varav pars petrosa 3 fr., frontale 1fr., occipitale2 fr., zygomaticum 1 fr.)Underkäke 4 fr. (mandibula med alveoler)Tänder 4 fr. (dentes, rötter)Lårben 2 fr. (femur diafys)Skenben 1 fr. (tibia diafys)Människa (Homo sapiens) (177,3 g)En vuxen individ i åldersgruppen senilis(50–89 år) ManSkalltak 113 fr. (calvarium)Kranium 14 fr. (cranium: temporale 7 fr.,varav pars petrosa 4 fr., processus zygomaticumsin 1 fr., och dx 1 fr. Zygomaticum3 fr. Occipitale 2 fr. Frontale 2 fr.)Överkäke 1 fr. (maxilla med alveoler)Underkäke 5 fr. (mandibula dx 1 fr., sin/dx med alveoler 4 fr.)Tänder 18 fr. (dentes, rötter)2:a halskotan 1 fr. (axis)Ländkota 1 fr. (vertebrae lumbalis)Överarm 4 fr. (humerus diafys 2 fr., distaltmed ledrulle 2 fr.)Strålben 2 fr. (radius diafys)Armbågsben 3 fr. (ulna)Lårben 12 fr. (femur diafys)Skenben 13 fr. (tibia)Fingerben 4 fr. (phalanx I 1 fr., phalanxIII 3 fr.)Överarm/lårben 1 fr. (humerus/femurcaput)Väl förbränt, något sotiga ben.Några av rörbensfragmenten är eroderade.Suturerna är nästan helt slutna på insidan,vilket skulle kunna indikera en liteäldre individ.Väl förbränt, något sotiga ben. Frontalemed margo supra orbitale är kraftig(4–5) = man.(Bukistra & Ubelaker 1994:20–21.)Väl förbränt, något sotiga ben.Suturerna är nästan helt slutna på insidanav skalltaksfragmenten.Glabella är kraftig = man.Protuberantia occipitalis externa är kraftig= man.(Bukistra & Ubelaker 1994:20–21,34–35).Mått på radius diafys 3,1 mm = man(Gejvall 1948).146 Treuddar och hägnader

Kontext Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar12000 183 2,3 g brända ben varav 0,2 g kunnatidentifieras12015 174 1,7 g brända ben varav 0,3 g kunnatidentifierasMänniska (Homo sapiens) (0,2 g)Kranium 1 fr. (cranium)Människa (Homo sapiens) (0,3 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 1 fr. (calvarium)Eroderade ben.(A6466.)12509 12517 0,05 g brända ben, allt oidentifierat (Ben ur kolprov.)12551 184 131 g brända ben varav 14,7 gkunnat identifieras12733 175 6,7 g brända ben varav 0,8 g kunnatidentifierasMänniska (Homo sapiens) (14,7 g)En vuxen individ i åldersgruppen adultus–maturus(18–64 år)Skalltak 33 fr. (calvarium)Kranium 4 fr. (temporale: pars petrosa2 fr., processus zygomaticum 1 fr., fossamandibularis 1 fr.)Underkäke 1 fr. (mandibula)Halskota 1 fr. (vertebrae cervicalis)Skenben 1 fr. (tibia diafys med foramennutricium.)Människa (Homo sapiens) (0,8 g)Skalltak 9 fr. (calvarium)Eroderade fragment.GrävenhetFnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar11338 167 0,1 g brända ben, allt oidentifierat11338 177 4,4 g brända ben varav 2,2 g kunnatidentifieras11338 178 0,6 g brända ben varav 0,1 g kunnatidentifieras12475 176 3,3 g brända ben, allt oidentifieratMänniska (Homo sapiens) (2,2 g)En vuxen individ (18–89 år)Skalltak 5 fr. (calvarium)Människa (Homo sapiens) (0,1 g)Skalltak 1 fr. (calvarium)Eroderade fragment.1PM Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar11143 0,1 g brända ben, allt oidentifierat Ur makroprov.11503 0,1 g brända ben, allt oidentifierat Ur makroprov.12568 0,1 g brända ben, allt oidentifierat Ur makroprov.200134 1 g bränd ben varav 0,05 g kunnatidentifierasMänniska (Homo sapiens) (0,05 g)Tand 1 fr. (dens, rot)Ur makroprovBilagor 147

Bilaga 8. Metallografisk analysAv Lena Grandin, UV GALSammanfattningTvå järnliar från Bengtstorp 1:1, RAÄ 34 ochRAÄ 35, Täby socken, Närke har lämnats till GeoarkeologisktLaboratorium, UV GAL av Martin EdlundUV Bergslagen, Riksantikvarieämbetet. Uppdragetför UV GAL omfattade att provta liarna ochgöra en metallografisk analys för att undersöka derasuppbyggnad och sammansättning. Dessutom fannsett önskemål om att datera liarna med hjälp av etteventuellt kolinnehåll i det metalliska järnet.F124, är en kortlie. Den framkom strax innanförkantkedjan i en rund stensättning med spriddabrända ben. Stensättningen är daterad till 370–90 BC(2 sigma). Den andra lien, F18, är en halvlång, dubbelviktlie som låg inom stenkonstruktionen i en ovalstenhägnad daterad till medeltid (1100–1400-tal).Metallografiska analyser av kortlien var svåra attgenomföra då den till stora delar var korroderad. Undersökningengenomfördes i flera steg och i ett provfrån liens rygg, nära lieknäet, kunde en blandning avmjukare järn och stål, mestadels lågkolhaltigt stål,konstateras. Ett prov i lieknäet hade en större andelmjukt järn. Liens egg ingick inte i provet och om ståletfortsätter ut i den kunde inte avgöras. Den dubbelviktalien provtogs genom hela bladet, det vill sägafrån egg till rygg. Delar av den, bland annat ytterstaeggen, var bortkorroderad, men den innehöll trotsdetta betydligt mer information om material ochtillverkning. Lien är sammansatt av mjukt järn ochhårdare stål där vår tolkning är att stålet är invälltcentralt mellan två lager av mjukt järn, enligt modellsom använts i senare tiders liesmide, med inläggningav stål i en kilformad ränna av mjukare järn.Båda liarna har daterats med hjälp av det kol somingår i järnet, det vill säga i de delar som utgör stålet.Resultaten gav en betydligt högre ålder än de respektivekontexter de påträffades i. Kortlien daterades till3475 ±25 BP (Ua-28171, 1880–1740 BC [2 sigma])och den dubbelvikta lien till 2295 ±65 BP (Ua-28012,410–200 BC [2 sigma]). Resultatet för den dubbelviktalien är samtida med stensättningen som kortlienpåträffades i. Det är anmärkningsvärt tidigt fördenna typ av lie, men inte för tillgången på järn ochstål eller smidestekniken i sig. Den höga åldern somdokumenterats för kortlien är betydligt mer uppseendeväckandeeftersom den ligger långt före kändjärnframställning i Sverige, och snarare motsvararden äldsta kända järnframställningen i världen. Dettaresultat kräver därför en annan förklaring. En sannolikanledning är att lien istället är tämligen ”modern”och att den uppnådda åldern beror på användningenav stenkol i smidet, vilket är en modernare teknikän att använda träkol. En sådan tolkning kan vararimlig även för den större lien. Stenkol är fossilt materialmed betydligt högre ålder än träkol och en inblandningav sådant material resulterar i en skenbartför hög ålder – hur mycket för hög beror på hur storinblandningen är.InledningTvå järnliar från Bengtstorp 1:1, RAÄ 34 ochRAÄ 35, Täby socken, Närke har lämnats till GeoarkeologisktLaboratorium, UV GAL av MartinEdlund UV Bergslagen, Riksantikvarieämbetet. Frågeställningenär om liarna kan dateras med hjälpav ett eventuellt kolinnehåll i det metalliska järnet.Uppdraget för UV GAL omfattade att provta liarnaoch genom en metallografisk analys undersöka omkolinnehållet är tillräckligt för en 14 C-datering. Omkolinnehållet bedömdes tillräckligt skulle också proversändas till Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitetför datering.Två liar har påträffats vid arkeologiska undersökningargenomförda av UV Bergslagen som ocksåförsett oss med följande information. Liarna kommerfrån ett område med gravfält bestående av stensättningaroch treuddar, en oval stenhägnad vid ett berg,samt odlingslämningar i form av rösen och stenpackningar.Den ena, F124, är en kortlie. Den framkomstrax innanför kantkedjan i en rund stensättningmed spridda brända ben. Stensättningen är dateradtill 370–90 BC (2 sigma). Den andra lien, F18, ären halvlång, dubbelvikt lie som låg inom stenkonstruktioneni en oval stenhägnad daterad till medeltid(1100–1400-tal).Liarna har valts ut för direkt datering för att se omoch hur de kan kopplas med respektive anläggningoch i så fall vilket samband de har med deponeringeni grav respektive hägnadsvall. Eftersom metallografiskanalys ska genomföras för att bedöma om järnetssammansättning är lämplig för datering finns ocksåmöjlighet att undersöka liarnas uppbyggnad ochsammansättning. Analysresultaten kan ge mer informationom liarnas funktion och vilka tekniker somsmederna som tillverkat dem har använt sig av.För att en datering ska kunna genomföras krävsen viss mängd kol. Det betyder att det behövs olikamycket järnprov beroende på vilken kolhalt det är ijärnet. Metallografiska analyser görs för att bedömakolinnehållet. Detta görs i ett snitt och om fördelningenav kol är ojämn får man göra en tolkning avhur utbredningen fortsätter in i resten av materialet.Efter en inledande analys och datering av de två liarnavisade det sig att kolmängden inte var tillräckligi en av liarna, F124, varför ytterligare ett prov togsvid ett senare tillfälle.148 Treuddar och hägnader

Material och metoderProvtagningVid provtagning finns flera faktorer att ta hänsyn till.Naturligtvis prioriteras bevarande av liarnas form sålångt som det är möjligt och vi försöker minimeraingreppet. Ingen av liarna var konserverad vid denförsta provtagningsomgången. För att kunna uppnåsyftet med analysen, att genomföra en datering, krävsdock att materialet innehåller metall där ett kolinnehållkan konstateras och vid tunna preparat kanett större stycke krävas. Järnets sammansättning kanvariera mellan olika delar av föremålet. Föremål medeggar, har vanligtvis ett kolinnehåll i den skärandedelen men behöver inte vara homogena varför andradelar kan var kolfattigare.Med detta som utgångspunkt prioriterades liarnasblad med eggar i första hand. Båda liarnas spetsar varlösa. Kortliens (F124) spets kunde enligt uppdragsgivarensäkerställas tillhöra lien men det var mer tveksamtom den dubbelvikta (F18) liens förmodade lösaspets kunde knytas till lien varför vi inte provtog den.Kortlien är tunn och har ett tydligt korrosionsskikt,även den lösa spetsen (fig. 101). Den är tämligen kraftigtmagnetisk varför ett metallinnehåll ändå kundemisstänkas. Den lösa spetsen visade sig dock saknametall och ett snitt nära den fragmenterade brottytanvisade sig innehålla intakt metall endast i millimeterstorlek,vilket inte bedömdes vara tillräckligt för datering.För att inte ytterligare skada liens spets valdesdärför den motstående delen, lieknäet, där skaftet,orvet, har varit fäst, och som är tjockare. Den harockså en större andel metall bevarad (fig. 102–103).Ett delprov valdes för analys och ett för datering.Kortlien provtogs ytterligare en gång. Detta skeddeefter att konservering genomförts och gjordes av ÅsaNorlander vid RAÄ ATm, i samråd med UV GAL.För att minimera skadorna på lien togs ett prov, i tvådelar, från ryggsidan och cirka halvvägs in i bladet (sefig. 107). Provet innehöll till största delen metallisktjärn. Ett prov slipades, polerades och etsades infören metallografisk analys enligt nedanstående beskrivning.Resten av provet daterades.Den dubbelvikta lien (F18, fig. 111) är någottjockare än kortlien och provtogs cirka 20 millimeterfrån den fragmenterade spetsen. Metallinnehållet vartämligen gott och snittet genom bladet uppvisar enlångsmal triangulär form (fig. 112) där spetsen motsvarareggen. Ett delprov valdes för analys och ettför datering.Metallografisk analysDen provtagna snittytan på respektive prov slipadesoch polerades. Metallografiska undersökningar utfördespå det polerade järnet för att identifiera dessolika texturer, beroende på kemisk sammansättningoch grad av bearbetning. Provet etsades med 2 % nitallösning(för att observera innehåll och fördelningav kol och fosfor). Undersökningarna genomfördes iett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop.Några termer som används för att beskriva metallenär ferrit som är mjukt järn utan kolinnehåll, cementitsom är en förening av järn och kol (Fe 3C), ochperlit som är en struktur uppbyggd av omväxlandeferrit och cementit. Generellt medför alltså en störremängd perlit en högre kolhalt och ett hårdare material.Innesluten slagg består vanligen av flera mineral,bland annat olivin som är ett järnsilikatmineral,wüstit som är en järnoxid, och en glasfas som är enfinkornig huvudsakligen ickekristallin fas vars sammansättningkan variera över stora intervall.DateringDateringen sker på det kol som är i kemisk föreningmed järn. Det extraheras vid förbränning av provetgenom att CO 2-gas bildas. Denna omvandlas till grafitsom är det som används i acceleratorbestämningen.(Se även resultatprotokoll från Ångströmlaboratorieti bilagan.)ResultatMetallografisk analysF124Delprov 1. I snittet finns endast en liten yta bevaratmetalliskt järn (fig. 103–104). Detta är omgivet avkorrosionsprodukter och man kan ana den ursprungligaytterkanten, formande en rektangulär yta. Järnetär bevarat i en fransig triangel vid ett av hörnen.Genom denna yta löper ett tunt, osammanhängandeband av slagginneslutningar, maximalt 10 mikrometertjocka och något tiotal mikrometer långa. Eftersomslagginneslutningarna är så små är det svårt attse vad de består av men sannolikt så innehåller deendast en glasfas. En spricka, delvis korroderad löpergenom stycket och skär slagginneslutningarna i litenvinkel. I korrosionsskiktet utanför metallen är materialetselektivt korroderat och uppvisar en textur somantyder att metallen har varit en blandning av ferritoch perlit, det vill säga kolhaltigt.Korrosionen antyder att det är ett kolhaltigt järn(i korroderade ytan ferrit med perlit, några tiondelsviktsprocent kol). Få och små slagginneslutningar,mestadels kraftigt långsträckta och enhetliga i sammansättning,indikerar möjliga vällfogar med användningav vällsand (kvartsrikt glas).Etsning av provet visar att den bevarade metallenhar liknande sammansättning som kunde noteras iden korroderade texturen. Till stora delar är det tämligenhomogent och jämnkornigt och består av ferritBilagor 149

med mindre mängder perlit (fig. 105). Lokalt finnsferrit med cementit i korngränsen, i andra änden perlitmed ferrit i kornkontakterna (fig. 106). Kolhaltenär därmed mestadels kring 0,2 % men når lokalt upptill 0,7 %. Inga vällsömmar kan observeras som indikeraratt flera stycken av skilda sammansättningarskulle ha lagts samman. De tecken på användning avvällsand som kunde noteras med hjälp av de glasigaslagginneslutningarna, sammanfaller inte med kontakternamellan områden med olika kolhalt. Eventuellthar sand använts endast för att skydda föremåletfrån oxidering under smidesarbetet. Den del av liensom vi ser i lieknäet, eller brommen, har tillverkatsfrån ett järnstycke som har något varierande, menmestadels lågt, kolinnehåll.Delprov 2. Snittytan som analyserats består tillstörsta delen av metalliskt järn. Små områden medkorroderat järn finns också, liksom en del slagginneslutningar,mestadels koncentrerade till snittets centraladel. Lien är hopvikt i ryggen, sannolikt av ettstycke vars två delar är sammanfogade centralt, därslagginneslutningarna och en spricka finns, däremotsaknas en tydlig vällfog. Järnet besår huvudsakligenav ferrit och perlit, i något varierande proportioner(fig. 108–110). Lokalt finns nästan enbart ferrit, lokaltenbart perlit. Övergångarna mellan de olika kolhalternaär kontinuerliga och kolhalten är något högrei den ena halvan än i den andra. Eftersom det endastär ryggdelen som ingår i provet är det inte möjligt attuttala sig om hur eggen ser ut. Provet har dock enkolhalt som bör vara tillräcklig för datering.F18Det undersökta tvärsnittet är långsmalt triangulärt(fig. 112). Sannolikt finns ingen ursprunglig ytterkantav eggen med i provet. Nära triangelns bas finns ettyttre korroderat skikt där en ursprunglig ytterkant,ryggen, kan anas.Metallen är även korroderad i mer centrala delari oregelbundna former. Vad som är anmärkningsvärtär det lilla innehållet av slagginneslutningar. De fåsom finns är dessutom mestadels mycket små. Någraenstaka något större (som mest 50 mikrometer långaoch ca 5 mikrometer breda) inneslutningar finns koncentreradei ett stråk centralt i snittet och löper frånytterkanten och en bit in i snittet längs med triangelnshöjd. De flesta ligger samlade i några få stråk somlöper i det närmaste parallellt med den långsmalatriangelns höjd alternativt med en av långsidorna, icentrala delar ett stycke från spetsen. Enstaka, ocksåsmå, slagginneslutningar finns utspridda i snittet. Deär alla utdragna i samma riktning. Inneslutningarnabestår av en järnoxid (sannolikt wüstit) och en silikatrikfas (glas eller olivin).Etsning av metallen visar en diffust lagrad textur,med kontakter parallellt med triangelns höjd (fig.113). Vid spetsen uppträder järn med två olika sammansättningarpå ömse sidor om den centrala rostigafliken. På ena sidan finns perlit med lite ferrit,på andra dominerar ferrit med perlit/cementit i kornkontakterna.Den perlitdominerade delen kan följaslängs ett band mot basen men inte riktigt ända fram.Det ferritdominerade bandet löper på andra sidanrostkoncentrationen och kan i sin tur delas upp i tvådelområden med lägre kolhalt centralt i snittet ochnågot högre längre ut.DateringJärnet innehåller kol i varierande halter i de båda studeradeliarna. Kolhalten är genomgående låg i delprov1 av F124. Den högsta kolhalten finns i ett mycketbegränsat område i det studerade snittet. Om dettafortsätter i ytterligare en dimension är det rimligt atttro att provets kolhalt är tillräcklig för en datering.För F18 är järninnehållet lokalt ännu högre och totaltsett finns en större andel metall som inte har rostatsom är användbart för dateringen. Bedömningen äratt F18 sannolikt har en tillräckligt hög kolhalt fördatering.Resultatet från provberedningen hos Ångströmlaboratorietvisade att det inte fanns tillräckligt mycketdaterbart material (se bilaga) i F124. Den dubbelviktalien, F18, innehöll tillräckliga mängder och hardaterats till 2295 ±65 BP (Ua-28012). Efter att resultatetkalibrerats får vi en datering inom intervallet410–200 BC (1 σ) eller 550–150 BC (2 σ).Efter den första dateringen gjordes ytterligare ettprovurval ur F124 (delprov 2). Detta innehöll tillräckligamängder för datering. Resultatet (se bilagan)var 3475 ±65 BP (Ua-28171). Efter att resultatet kalibreratsfår vi en datering inom intervallet 1880–1740BC (1 σ) eller 1890–1690 BC (2 σ).Diskussion och tolkningMaterial och tillverkningsteknikKortlien, F124, var till stora delar korroderad i spetsen.För att om möjligt kunna ta ett prov med materialför datering valdes i stället ett prov från lieknäet,vid den så kallade brommen där skaftet, orvet, fästes,även om detta skulle innebära att information omliens funktion och skärande egenskaper inte skullekunna fås. Provet visade sig huvudsakligen bestå avett mjukt järn, med endast ett lokalt förhöjt kolinnehållsom ökat dess hårdhet. Den del som har undersöktsär smidd av ett tämligen slaggfritt järnstycke.Den förnyade provtagningen från ryggdelen, nära lieknäet,visade ett material med något högre kolhalt,150 Treuddar och hägnader

mestadels ett lågkolhaltigt stål, lokalt hårdare stålsom är smitt av ett stycke. Provet i sig kan dock intege information om eggens sammansättning.Den dubbelvikta lien, F18, innehöll betydligt merinformation om material och tillverkning. Trots attdelar av provet var korroderat, bland annat den allrayttersta delen av eggen, växte en bild fram av ett smidesarbetesom omfattat såväl ett mjukare järn somett hårdare stål. Tre lager med olika sammansättningkunde följas, delvis avgränsade av små mängder inneslutenslagg. Det mjukaste materialet finns centralt iden bevarade delen, och det hårdare mot de nuvarandeytterkanterna. Det allra hårdaste stålet, med debästa skärande egenskaperna, finns emellertid enbartpå ena sidan. Hur såg lien ursprungligen ut? Om vitittar på fig. 112 och 113 framgår att delar av denhar försvunnit i rosten och det är svårt att hitta deursprungliga ytorna runt om. Därför kan vi funderakring några alternativ om hur liens blad ursprungligenvar uppbyggt och tillverkat.Ett möjligt alternativ är att bladet har en kärnaav mjukt järn som är omgiven av stål på båda sidor,där stålet delvis saknas idag, främst på en sida. Densida som saknar det hårdaste stålet motsvarar bladetsundersida när en högerhänt använder lien. En rimligtolkning blir därför att stålet kan ha slitits bort underett långt användande och inte enbart rostat bort.Ett annat alternativ är att det främst är andrahalvan av bladet som har rostat (till vänster i fig.112–113). Om vi spegelvänder den del som är bevaradfår vi ett resultat med stål i kärnan omgivetav ett mjukare järn. I båda fallen finns stålet i eggen,antingen omböjt runt det mjukare järnet, ellercentralt och mer utskjutande än omgivande mjukarematerial. Oavsett vilken av dessa båda varianter somär gällande har smeden haft tillgång till två olika material,järn och stål som båda var tämligen slaggfria,som har vällts samman. En detalj som skulle kunnaförväntas, men saknas, är att stålet är härdat.Sammanläggning av stål och mjukare järn förekommeri senare tiders liesmide. Från det omfattandeliesmidet i Lima beskrivs tillvägagångssättet under slutetav 1800-talet med inläggning av stål i en kilformadränna i mjukare järn (Jonell Ericsson 1982:409ff).Samma process åskådliggörs också av Norén och Enander(2001). Det innebär att stålet ligger centralt,omgivet av mjukare järn, vilket vi också föreslog somett alternativ för den dubbelvikta lien. Från Limamed omnejd beskrivs även att stålet inte når fram tillryggen på bladet, inte heller till knäet eftersom dessadelar skulle tåla slag och häftiga böjningar (Matsson1982:334). Motsvarande gäller för de liar vi nu harsett. I den dubbelvikta lien fortsatte inte stålet ända uti ryggen, och i kortlien noterades ett mestadels lågkolhaltigtstål i ryggen och ett mjukare järn i lieknäet.Ett särdrag som inte direkt har kunnat studeras ärvid vilka förhållanden som lien har blivit dubbelviktoch om detta har skett i varmt eller kallt tillstånd.Vi har inte provtagit den egentliga omvikningen menmed tanke på dess sammansättning är det osannoliktatt den har kunnat vikas samman i en sådan mjukböj utan att spricka om den inte först upphettats. Vikan notera att det inom andra föremålskategorier, tillexempel svärd, finns en tradition bland annat underförromersk järnålder att göra dem obrukbara genomatt böja dem.DateringEn av liarna, den dubbelvikta, kunde dateras medhjälp av det kol som i förening med järn bildar stål.I kortlien var kolinnehållet dessvärre för lågt i detförsta provet varför en förnyad provtagning och dateringgjordes. I det andra provet var kolhalten tillräckligför datering.Resultatet för den dubbelvikta lien, F18, blev2295 ±65 BP. Det resultatet avviker markant från tidigaredateringsresultat av den hägnad som den påträffatsi. Det är också anmärkningsvärt med dennatidiga datering för en så stor lie eftersom långa liarinte är kända i Skandinavien förrän under senmedeltid.Resultatet överensstämmer bättre med dateringenav den stensättning som den andra lien påträffats i.Även om denna typ av lie är känd först långt senare,är det i sig inte skäl nog att avfärda dateringen somorimlig. Såväl järn och stål har använts under dennaperiod och järnet har varit en viktig faktor i jordbruketsutveckling och denna lie skull därför kunnage en antydan att utvecklingen inom jordbruket varannorlunda än vi idag känner till.Dateringen av kortlien, F124, resulterade i en ålderav 3475 ±25 BP. Detta är långt före stensättningenden påträffades i och kortliar är kända i skandinavisktmaterial först från romersk järnålder. Vad som är änmer bekymmersamt är att resultatet infaller cirka ettmillennium före järnframställning ägde rum i dennaregion. Det finns dessutom endast ett fåtal nedslag ivärlden med järnframställning under denna tidsperiodvarför resultatet behöver diskuteras ur flera aspekter.En felkälla är provtagning och provpreparering somhar skett i flera steg. Ingreppet och preparering gjordesefter samråd med Göran Possnert vid Ångströmlaboratorietoch inga föroreningar från dessa tillfällenkan påverka resultatet eftersom det endast är den renametallen som behandlas i dateringsanalysen. Fråganom egenålder på träet som har använts bör diskuterasi alla sammanhang, speciellt vid datering av kol ijärn eftersom inga vedartsanalyser kan göras vare sigför att bestämma träslag eller dess ålder. I detta fallskulle vi behöva tänka oss en uråldrig ek vilket inte äroptimalt ur någon aspekt. I smidet förekom, såvitt viBilagor 151

känner till, vanligen betydligt yngre material och avandra träslag. Om vi återvänder till den dubbelviktalien, skulle detta möjligen kunna vara en orsak attdiskutera till den, till synes, ”för tidiga” dateringenmen det är fortfarande orimligt att föreslå att gamlaekar används till framställning eller smide.Ytterligare ett alternativ som vi kan diskuterakring är att det inte alls är träkol som har använts.I järnframställningsprocessen kan vi dock förutsättaatt det rör sig om träkol, men i smidet kan stenkolanvändas. Stenkol är ett fossilt material med betydligthögre ålder än träkol. Av och till har stenkolsstyckendaterats och många gånger genererat resultati storleksordningen 40 000 BP (stenkol är äldre mendetta är en rimlig dateringsgräns med denna metodeftersom ju äldre det är desto svårare är det att avgöraexakt eftersom sönderfallskurvan planar ut).Vare sig vid metallografiska analyser eller vid dateringsanalysenkan man avgöra varifrån kolet kommereftersom kolet under järnframställningen och/ellersmidet har ingått i kemisk förening med järn ochdet man ser är järnkarbid. Varför får vi då en ålderpå 3475 BP? Detta resultat ligger långt från erhållnastenkolsresultat men är av allt att döma också långtfrån rimliga resultat för järnföremål. Därför måste vifundera kring vid vilka tillfällen som kol kan förenasmed metallen. I järnframställningen, oavsett om denär i blästugn eller masugn (som inte är helt modern),har vi träkol som källa. I smidet kan vi ha träkol ellerstenkol, eller till och med en blandning av träkoloch stenkol. Det senare omnämns även av ”moderna”smeder och beror på tillgång och specifika behov(Enander och Norén 2001). Det finns med andra ordflera möjligheter för att båda typerna av kol har bidragittill liens kolinnehåll.Problematiken om användandet av stenkol ellerblandning av träkol och stenkol och vilka effekterdet får på dateringsresultat har berörts av Cook m.fl.(2003). Ett stort antal järnföremål av varierande ålderhar daterats på kol i järn och jämförts med andrauppgifter om datering som finns för respektive föremål.En del gav avvikande resultat som i några fallantogs bero på stenkolsanvändning. Dessvärre presenterasinte de detaljerade dateringsresultaten varförde inte är direkt jämförbara med det vi nu har. Författarnakonstaterar dock att inblandning av stenkolhar resulterat i för höga åldrar (Cook m.fl. 2003).För att få en uppfattning om vilken effekt en inblandningav fossilt material har på ett dateringsresultatkan vi använda oss av tidigare presenterade beräkningar(Bowman 1990) för hur en uppmätt ålder (elleregentligen aktivitet) är sammansatt av flera delar,till exempel det som representerar provets egentligaålder och det som representerar en förorening. Omvi översätter de termerna till lien så kan vi anta enkomponent av träkol, som är ”den rätta” åldern förliens tillverkning och en komponent av stenkol, somi detta fall utgör föroreningen. En liten inblandning(någon procent) av stenkol ger några hundra år felmen om föroreningen är större, flera tiotals procent,blir effekten flera tusen år för mycket. Om vi somkonkret exempel tittar på kortlien och antar att denär cirka 200 år gammal och antar att inblandningenav stenkol är drygt 30 % motsvarar det en uppmättålder av drygt 3 000 år. Vi kan också åskådliggöradetta i ett schematiskt diagram (fig. 114).Om användning av både träkol och stenkol är anledningentill kortliens dateringsresultat är det rimligtatt överföra en sådan slutsats även på den dubbelviktalien och diskutera ett sådant alternativ även omdet fortfarande är rimligt med en sådan ålder medavseende på vad vi tidigare vet om järnframställningi regionen, förekomst av stål och järn och möjlighetenatt bearbeta båda material. Däremot är det mertveksamt med avseende på typologi.I fallet kortlien har resonemanget lett fram tillatt en till synes ”gammal” lie istället har blivit entämligen ”modern” lie. Sättet liarna är framställdapå liknar, så långt som analysen kan ge svar, ocksåsenare tiders beskrivning av hur liar har tillverkats,och delvis tillverkas idag. Stenkol bör ha använts på1800-talet, möjligen även på 1700-talet. En ännu tidigareanvändning är dock tveksam. Med tanke påfyndomständigheterna, med ett läge som inte kan sessom helt slutet, så förefaller det enligt uppdragsgivareninte omöjligt att lien är instucken i stenhägnadenvid ett senare tillfälle. Fynden betraktades dock somförhistoriska, vilket medförde att de valdes för datering.Hur mycket senare liarna har placerats där depåträffades är dessvärre inte möjligt att närmare specificeraenbart utifrån detta resultat men övriga fynd,anläggningar och omgivande miljö kan säkerligenbidra till den fortsatta diskussionen. En sådan börrimligtvis också omfatta möjligheten till stenkolsanvändningsåväl vad gäller tidpunkt som tillgång påmaterial och i vilken miljö smidet har skett, det villsäga om det fanns speciella liesmeder eller om liarnaär tillverkade i den egna gårdssmedjan.ReferenserDateringsresultaten har under arbetets gång diskuteratsmed Eva Hjärthner-Holdar (UV GAL), UlfStrucke (UV Mitt) och Martin Edlund (UV Bergslagen).Deras idéer och synpunkter har bidragit till utformningenav denna rapport. Åsa Norlander (ATm)har varit till stor hjälp med provtagning och diskussionkring denna. Göran Possnert (Ångströmlaboratoriet)har bidragit med information kring provprepareringoch felkällor för datering av metallprover.152 Treuddar och hägnader

Bowman, S. 1990. Radiocarbon dating. Publishedfor the Trustees of the British Museum, by BritishMuseum, London. 64 p.Cook, A.C., Southon, J.R. & Wadsworth, J. 2003.Using Radiocarbon Dating to establish the Ageor Irion-Based Artifacts. http://www.tms.org/pubs/journals/JOM/0305/Cook-0305.html. JOM,55:5, 15–22.Enander, L. & Norén, K-G. 2001. Järnsmidesboken.nielsen & norén förlag HB, Stockholm, Lars EnanderSmide, Hudiksvall.Jonell Ericsson, B. 1982. Industriella anläggningar.I: Lima och Transtrand. Ur två socknars historia.Red S. Björklund. Malung.Matsson, N. H. 1982. Arbetsmetoder och smidesalster.I: Lima och Transtrand. Ur två socknarshistoria. Red S. Björklund. Malung.Norén, K-G. & Enander, L. 2001. Klassiskt järnsmide.nielsen & norén förlag HB, Stockholm, LarsEnander Smide, Hudiksvall.Fig. 101. Kortlie, F124, från Bengtstorp, Täby sn, Närke.Foto: Lena Grandin, UV GAL, om inget annat anges.Fig. 104. Motsvarande polerat tvärsnitt från kortlie F124spegelvänt och fotograferat i mikroskopet. Metallen ärljus. Slagginneslutningar i metallen är grå liksom omgivanderost. Skala nederst i bild.Fig. 102. Detalj på kortlie, F124. Yttersta delen är provtagen(se nästa figur).Fig. 105. Polerat och etsat tvärsnitt av kortlie F124.Foto från mikroskopet visar exempel på sammansättningmed ferrit (ljusa fält) och perlit (mörkare och tunna, ikorngränser). De grå långsmala ytorna är slagg, i någrafall rost. Det senare framträder också i flera lager i övrevänstra hörnet.Fig. 103. Tvärsnitt från kortlie F124 som har analyserats.Kärna av metalliskt järn omgivet av korrosionsprodukter.Bilagor 153

Fig. 106. Polerat och etsat tvärsnitt av kortlie F124. Dettafoto från mikroskopet visar den högsta kolhalten i provetmed större mängd perlit jämfört med i föregående figur,främst i övre delen där perlit (brunblå, spräcklig) utgörkornen och ferrit (ljus) finns i korngränserna. Grå ytor ärrost och slagg.Fig. 109. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlieF124. Foto från mikroskopet visar exempel på den högstakolhalten med störst andel perlit.Fig. 107. Kortlie, F124, från Bengtstorp, Täby sn, Närke,efter konservering. Foto: Åsa Norlander, RAÄ ATm. Områdeför provtagning markerad. Tvärsnitt från provet harundersökts metallografiskt.Fig. 110. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlieF124. Foto från mikroskopet visar exempel på den lägstakolhalten med störst andel ferrit.Uppmätt ålder, BP50004500400035003000250020001500100050000 10 20 30 40 50Förorening av fossilt material, %Fig. 108. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlieF124. Foto från mikroskopet visar exempel på den vanligastförekommande sammansättningen med ferrit (ljusafält) och perlit (mörkare och tunna, i korngränser). Degrå långsmala ytorna är slagg, i några fall rost.Fig. 114. Schematisk illustration av hur en förorening avfossilt material kan påverka den uppmätta åldern på ettprov. Som exempel har effekten av inblandning av 40 000år gammalt material i ett 200 år gammalt prov valts. Idiagrammet ser vi att om föroreningen utgör 20 % blirden uppmätta åldern ca 2 000 år, istället för 200 år.154 Treuddar och hägnader

Fig. 111. Dubbelvikt lie, F18, från Bengtstorp, Täby sn,Närke. Före och efter konservering. Nedre fotot Åsa NorlanderRAÄ ATm.Fig. 112. Prov från den fragmenterade spetsen av dendubbelvikta lien F18. Tvärsnitt som studerats metallografisktsyns till vänster.Fig. 113. Polerat och etsat tvärsnitt av delen närmast eggenhos den dubbelvikta lien. Den centrala grå ytan högst upp(närmast eggen) är rost. Till vänster om den finns ett bandav stål i form av huvudsakligen perlit (blåfärgad) som kanföljas nedåt i bild. Centralt finns mestadels mjukt järn (ferrit).Den högra delen utgörs av mjukare järn med mest ferrit(ljusa ytor) med lokalt perlit i kornkontakterna.Bilagor 155

Resultat från datering av järnliarKalibrering från Ångströmlaboratoriet.156 Treuddar och hägnader

Bilaga 9. Rester av växter,bland rösen och riterAv Mats Regnell, Institutionen för naturgeografioch kvartärgeologi, Stockholms universitetBakgrundI samband med de arkeologiska undersökningarna införnybyggnation av E 18 väster om Örebro har jordproverfrån fyra lokaler analyserats med avseende påväxtrester. Resultatet av dessa analyser presenteras iföreliggande rapport. De fyra platserna uppvisar storalikheter genom att liknande lämningar undersöktessamt att de generellt representerade samma tidsperioder.Det fanns dock särdrag hos var och en av lokalerna.Den undersökta sträckan löper i öst–västlig riktningoch av de här behandlade platserna ligger Äspsätterlängst i väster. Mindre än 1 kilometer österut återfinnsVästra Via, ytterligare 2 kilometer österut ligger Säby.Bengtstorp ligger ungefär 5 kilometer öster om Säby.Det är alltså cirka 8 kilometer mellan den västligasteoch den östligaste platsen. Berggrunden varierar längsmed den undersökta sträckan. I väster, där Äspsätteroch Västra Via återfinns, är berggrunden ortoceratitkalksten.Sandsten utgör undergrund i Säby ochBengtstorp återfinns på urberg. Denna variation haren viss betydelse för de naturgeografiska förhållandenaoch kanske framför allt för odling eftersom kalkstenenlär innebära högre bonitet än urbergsmarkerna. Områdetär beläget på den så kallade Närkeslätten och äri allmänhet flackt. I öster, mellan lokalerna Västra Viaoch Säby, reser sig landskapet via en förkastning upptill den av skiffer och kalksten präglade Latorpsplatån.Landskapet är väsentligen format av landisens rörelseriktningoch avsmältningsriktning som i området sammanfalleroch ger upphov till ett nord–sydligt stråkav åsar och dalar. Inlandsisens rörelse från norr tillsöder har bildat en likartad morän på de tre västligaplatserna eftersom kalksten återfinns norr om dem.På Bengstorpslokalen är moränen präglad av urberg.Jordarten är däremot likartad i hela området, nämligensiltig morän. I allmänhet är lerinnehållet dockstörre i jordarna i väster (Fromm 1972). En mycketkort beskrivning av platsernas undersökta lämningar:Äspsätter. Vintrosa socken RAÄ 78, Hidingesocken RAÄ 88 och RAÄ 110. Lokalen omfattarodlingslämningar med åkerytor, röjningsrösen ochvallar samt bebyggelselämningar från järnålder ocheventuell medeltida etablering. Boplatsspår både frånäldre och yngre järnålder.Västra Via. Vintrosa socken RAÄ 52. Platsen präglasav röjningsrösen, terrasser och stenvallar. Röjningsrösenaär daterade från äldre järnålder till medeltid.Säby. Vintrosa socken RAÄ 93. En komplex lokalmed gravar från bronsålder och vikingatid, boplatslämningarfrån äldre järnålder samt röjningsrösenoch förmodade odlingslager.Bengtstorp 1:1. Täby socken, RAÄ 34 ochRAÄ 35. Lokalen sågs ursprungligen som ett järnåldersgravfältpå krönet av en moränrygg. Gravarnarepresenterades av treuddar och stensättningar. Utgrävningarnavisade dock att ett flertal av stensättningarnavar röjningsrösen.En viktig fråga i samband med undersökningarnahar varit att studera skillnader mellan stensättningaroch röjningsrösen. Dateringarna ligger i äldre ochyngre järnåldern samt äldre medeltid.MetoderMakrofossilanalysDe tillsända proverna volymbestämdes genom attden lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägareoch en känd volym vatten tillsattes. Provvolymen utgjordealltså jordpartiklar minus luftvolymen mellanpartiklarna. Proverna finfördelades i en till två timmari lut (NaOH < 5 %) och preparerades däreftermed en kombination av slamnings- och flotationsteknik.Ingen särskild flotationsapparatur utnyttjades.Sikt med 0,25 millimeters maskvidd användes. FrånBengtstorp var de flesta prover redan flotterade då deanlände. Dessa prover lades i blöt i lut (NaOH < 5 %)under mindre än en timme varefter de siktades. Provernalufttorkades efter preparering och studeradesunder mikroskop i 6,7–40 gångers förstoring. Sedvanligbestämningslitteratur och fröreferenser harutnyttjats. Proverna innehöll rikliga mängder färskarötter samt enstaka färska frön, daggmaskkokkongeroch insekter. Dessa betraktades som recenta och noteradesinte som fynd. Samtliga växtrester som redovisasvar förkolnade. Förkolnade granbarr återfannsi flera av proverna. De var i regel fragmenterade ochhar därför kvantifierats i tre grupper där fragmentensammantaget har bedömts motsvara 1–5, 5–50 respektive>50 barr.PollenanalysFem cm 3 jord ur varje prov togs ut för preparering.Proverna silades genom sikt med maskvidd 0,25 millimeteroch genomgick därefter behandling enligt standardmetod(Berglund & Ralsa-Jasiewiczowa 1986).Samtliga prover har behandlats med fluorvätesyra.Flera prover innehöll endast få pollenkorn. I de proversom innehöll rimliga mängder pollenkorn har ettminimum om 400 pollen räknats. I prover med fåpollenkorn har räknandet avslutats efter två timmarsmikroskoperande, oavsett hur många pollen sompåträffats. Analysen har utförts med ljusmikroskopi 400 och 1000 gångers förstoring. Sedvanlig bestämningslitteraturoch pollenreferenser har utnyttjats.Bilagor 157

Nomenklaturen för svenska och latinska växtnamnföljer Den nya Nordiska floran (Mossberg & Stenberg2003), pollentyperna är i enlighet med Moorem.fl. (1991).Kvarvarande jord, preparerade prover och fyndförvaras på Institutionen för Naturgeografi ochKvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändasuppdragsgivaren om så önskas.ResultatAnalysresultaten från respektive lokal presenteras itabeller i slutet av rapporten, uppdelat i makrofossil-och pollenanalyser. I vissa sammanhang är detdessutom angeläget att föra ihop olika anläggningstyperfrån de olika lokalerna i separata tabeller, vilketpresenteras i den löpande texten under rubriken Diskussion.Platserna presenteras i ordning från västertill öster.MakrofossilanalysSammantaget har 76 prover analyserats. Analysernafrån de olika platserna har skett parallellt och jämförelserhar därför underlättats. Resultatpresentationenär enhetlig med några få undantag, bland annat saknarproverna från Bengtstorp volymangivelser.ÄspsätterFjorton prov till en sammanlagd volym av 17,2 literhar analyserats. Proverna var tagna i olika odlingslämningarmen även två härdar har analyserats (tabell24). De senare, från RAÄ 110, innehöll rikliga mängderträkol men i övrigt inga bestämbara förkolnadeväxtrester. Från en av härdarna, A7749, utgjorde halvaprovvolymen träkol – slående mycket. I merpartenav proverna från odlingslämningar återfanns förkolnadegranbarr, i vissa fall i stora mängder. Övriga bestämbaraväxtfynd från odlingslämningarna utgjordesav hasselnötsskal (rösen A1700 och A1880), al(röse A1700) samt hallon (röse A1260). Innehålletav träkol i proverna från odlingslämningar varierade,men i allmänhet fanns det små mängder. Undantagär rösen A1700 samt A1387 och långprofil sydvästom röse A1700 som innehöll måttliga respektive rikligamängder träkol. I provet från långprofil sydvästom röse A1700 fanns dessutom 6 slaggfragment,samtliga mellan 0,5 och 1 cm 3 . Förekomsten av slaggpekar givetvis ut någon form av järnhantering, menom hanteringen var nära eller perifer i förhållandetill någon bosättning går inte att säga enbart utifrånslaggfynden.Västra ViaTretton prover som sammantaget utgjorde 15,7 literjord har analyserats. Proverna är tagna inom elleri anslutning till röjningsrösen samt gropar, en härdoch invid en hålväg (tabell 23). Den enda analyseradehärden, A5335, innehöll i fråga om förkolnadeväxtrester endast rikliga mängder träkol. En golvrest,A6426, och ett röjningsröse, A905, innehöll endastmåttliga mängder träkol. I en källargrop, A669,återfanns enstaka träkolsfragment, enstaka granbarrsamt ett frö av smällglim. Smällglim är en nejlikväxtsom är vanlig på frisk, näringsrik kulturmark ochhar rimligen växt på det ursprungliga gårdstunet. Iett prov från röjningsröse A972 fanns utöver enstakaträkolsbitar även ett sädeskorn av emmer eller enkorn.Dessa två agnklädda vetesorter är ofta svåraatt särskilja men båda förekommer ganska vanligt iSydskandinavien under neolitikum samt under äldrejärnålder (Engelmark 1992; Robinson 1993; Regnell1998). I två prov, ett från källargropen A669 och ettfrån en profil öster om röse A1568, hittades enstakagranbarrsfragment. Tre av proverna innehöll emellertidstora mängder granbarr; från en grop under vallA1560, en profil strax utanför röse A905 samt ettprov från en profil genom en odlingsyta. Övriga prov,från profil invid hålväg A555, grop A5436 och frånprofil väster om röse A1568 innehöll endast mindremängder träkol. Förekomst av förkolnade granbarr isamband med odlingslämningarna är intressant, inteminst eftersom de även förekommer på Äspsätter ochBengtstorp. Sannolikt förkolnades barren i sambandmed röjningseldning.SäbyFrån Säby har 20 prover analyserats som tillsammansmotsvarar 20,1 liter jord. Proverna kommer frånröjningsrösen och odlingslager, härdar, en grop samtfrån kremeringsgravar (tabell 24). De sju proven frånodlingslämningar innehåller förutom enstaka träkolsfragmenti två fall även bestämbara växtrester. Iröse A43196 hittades en kärna av brödvete och i röseA947 återfanns en stamknöl av pärlhavre. Pärlhavre(Arrhenatherum elatius ssp. bulbosum) är ett gräs somtroligen är infört till Sverige från kontinenten underförhistorisk tid. De tidigaste fynden av knylhavre är iSydskandinavien ett fåtal från bronsåldern, men meden betydligt vanligare förekomst under järnåldern.Stamknölarna är jordnötsstora och sitter runt stammenvid jordytan. Knölarna är stärkelserika och kanutnyttjas som föda. Men trots att jag vid flera tillfällenhar sökt i litteraturen efter upptäckningar av historisktutnyttjande av pärlhavrens knölar, har jag ännuinte funnit någon relevant information kring detta. Inutid växer pärlhavre runt Medelhavet och norrut påkontinenten till södra England och Tyskland (Lagerberg1956). Norr om detta område är den införd ochmed avseende på förhistoriska fynd verkar det alltsåsom om detta i Skandinavien har skett under brons-158 Treuddar och hägnader

åldern. Men hur och varför är ännu en öppen fråga.Ytterligare intressant blir växten eftersom förkolnadestamknölar av pärlhavre flera gånger har återfunnits igravar. Gustafsson (1995) redovisar tre gravfynd frånjärnålder samt sju boplatsfynd med dateringar somsträcker sig från slutet av bronsåldern till yngre järnålder.Man bör därför utvärdera möjligheten att fyndav pärlhavre kan kopplas till rituella aktiviteter.I proven från härdarna fanns enstaka till rikligamängder träkol. I ett av proven, A4097, bestod jordentill 20 % av träkol. I ganska sällsynta fall innehållerprov från härdar även förkolnade sädeskorn.Min uppskattning är att mindre än ett av tio provfrån härdar uppvisar sädeskorn. Orsaken är troligenförst och främst att härdar genererar så hög värmeatt mindre beständiga växtdelar som frön kommeratt förbrännas fullständigt i dem. Frön har störstmöjlighet att bevaras i härdarnas kanter eller snarareomedelbart intill dem. Ett prov som är taget i centrumav härden, där det är som svartast av kol ochdärmed till synes ser bevaringsmässigt spännande ut,ger i de allra flesta fall endast träkol i utbyte vid enmakrofossilanalys. I två av härdarna från Säby återfannsdock sädeskorn. I A51682 fanns en kärna avskalkorn, i A57674 fanns fyra kärnor av brödvetesamt tre som inte kunde bestämmas. Även i en grop,A50186, hittades ett sädeskorn som dock inte kundebestämmas till spannmålssort. Härdarna som innehöllspannmål bör kopplas tillmatlagning. Gropen,som vare sig innehöll keramikskärvor, bränd lera ellerbenfragment, bör inte omedelbart knytas till avfall.Gropar är svåra!Proven från gravar innehöll enstaka och i ett fallmåttliga mängder träkol. I flera av dem fanns ansenligamängder brända ben, i provet från A56790inte mindre än 35 gram, vilket måste betecknas sommycket eftersom provvolymen endast var 0,5 liter.Intressant nog innehöll tre av gravproven även enstakasädeskorn. I A56904 fanns en kärna av skalkornsamt en obestämbar kärna. I A56790 fanns förutomrikligt med brända ben även en skalkornskärna. Fyndav sädeskorn eller ogräsfrön förekommer då och då igravar. I den senare diskussionen ska jag ge ett förslagtill tolkning av denna förekomst.BengtstorpTjugonio prov har analyserats från Bengstorp (tabell25). Prov har analyserats från gravkontext med stensättningaroch härdar samt odlingslämningar i formav stenpackningar/rösen. Merparten av proven innehöllenbart varierande mängder träkol, dock i regelganska rikliga mängder. Härdarna är tydliga exempelpå detta. Två anläggningstyper framstår med spännanderesultat. Den första gruppen är stenpackningar.Växtresterna från dessa anläggningar pekar ut demsom röjningsrösen, i varje fall har en relation tillmarkanvändning som brukar kopplas till så kalladeodlingslämningar. I fem av dessa förekom förkolnadegranbarr eller växter från betes- eller ängsmark. Dessaanläggningar, A3465, A3516, A3695, A3980 samtA5789, ligger tämligen nära varandra i undersökningensnordöstra del. De frön som hittades representerargräs, svartkämpar, ängssyra och starr. Varken fyndenav gräs eller starr kunde artbestämmas eftersomdessa grupper innehåller många och närbesläktadearter vars frön i allmänhet är mycket lika till utseendet.Starr brukar få indikera våtmark, men ett flertalarter är vanliga på fuktig eller frisk mark. Jag tolkarsammansättningen till en frisk äng. Svartkämpar ochängssyra hör definitivt hemma i ängsmark. I sammaprov återfinns förkolnade granbarr. Detta innebär atttvå olika vegetationstyper är representerade. Jag fördenna diskussion vidare i rapportens senare del.Den andra intressanta anläggningstypen är brandgropari anslutning till en treudd. Två av groparnaunderlagrar treudden och anses vara tydligt äldre,men likväl representera kremeringsgravar. I provenfrån brandgroparna hittades brända däggdjursben,dock för små för att jag ska kunna bedöma om dehärrör från människa. En osteolog bör titta närmarepå dem. Det finns relativt många fynd av sädeskornoch frön i dessa gropar. Av sädeskorn är både skalkornoch brödvete representerade av vardera två kärnori A11503 respektive A11028. I samma proverfinns även enstaka obestämbara sädeskorn. Förutomett frö av al finns även frön av typiska ogräs somtrampört, vanlig pilört och åkerspergel i dessa prov.Två frön vardera av gräs och starr i de båda nämndagroparna kompletterar fyndlistan. Den tredje gropen,A11991, utmärker sig genom sitt anmärkningsvärdainnehåll av 83 hallonfrön. Förutom i mesolitiska utkastlagerhar jag aldrig stött på så många hallonfrön iett och samma prov. Det bör definitivt tas i beaktandeatt den ansenliga mängden hallon kan höra sammanmed begravningsritualen. Jag vill inte utesluta attäven sädeskornen och ogräsfröna kan kopplas tillritual. Dessutom ger fyndet en fingervisning om attbegravningen skett under sommaren.PollenanalysSammantaget har pollenanalys utförts på 13 jordprover.I tabellen nedan framgår från vilka platseroch vilken kontexttillhörighet proverna har. De provsom innehöll diskuterbara mängder pollen är gråmarkerade.I tabellen som visar resultatet av pollenanalysen(tabell 26) har de olika pollentyperna ordnats i sammaföljd som en tidigare pollenanalys utförd inomE 18-projektet av Leif Björkman, kvartärgeologiskaavdelningen, Lunds universitet.Bilagor 159

Tabell 20. PollenanalysPlatsProvnr/Anr KontextBengtstorp Pnr 6381 Profil genom röjd markBengtstorp Pnr 10794/ StensättningA6060Bengtstorp Pnr 12369/ StenpackningA3916Äspsätter Pnr 8794/ Grop under röse A1880, 80 cmunder markytaÄspsätter Pnr 9281/A1880Röse, undre delen, 60 cm undermarkytaÄspsätter Pnr 9285 Långprofil söder om röse A1656,25 cm under markytaÄspsäter Pnr 9286 Långprofil söder om röse A1656,45 cm under markytaÄspsäter Pnr 9292/A1700Västra Via Pnr 5065/A669Röse, undre delen, 40 cm undermarkytaKällarggrop, i anslutning till stenlagtgolvVästra Via Pnr 5425 Profil genom röse, 45 cm undermarkytaVästra Via Pnr 5521 Grop med stenar under vall A1560Västra Via Pnr 5549 Röse, 106 cm under rösets toppVästra Via Pnr 6342 Profil öster om röse A1055, 45 cmunder markytaPollenbevaringen är minst sagt varierande. De treprov som analyserades från Bengtstorp innehöll allarimliga mängder pollen, medan de från Äspsätter ochVästra Via endast i ett av tio prov uppvisade användbaramängder pollen. Det ska påpekas att prepareringenutfördes parallellt och identiskt på alla provoch att den var sedvanligt noggrant utförd. Det brukarvara svårt att förutsäga polleninnehållet i proverfrån mineraljord, men jag kan tänka mig en rimligförklaring till att proverna från Bengtstorp var demest innehållsrika. Som jag nämnde i inledningen ärmoränen vid Bengtstorp präglad av urbergsmineraler,medan Äspsätter och Västra Via återfinns i markdär moränen karakteriseras av ortoceratitkalksten.Urbergsmorän är generellt surare än kalkstensjordoch lågt pH är en viktig faktor för bevaring av pollenkorn.Det kan helt enkelt vara mark-pH som ärden avgörande faktorn. Även i prov där pollenkornär bevarade i större utsträckning kan det finnas enslagsida i selektiv bevaring av speciella pollentyper,men sannolikt har resultatet bara i liten utsträckningpåverkats av detta. Det är inte möjligt att diskuteraresultaten i hänseende till en sekvens eftersom provernamed rikligt polleninnehåll inte har någon stratigrafiskrelation till varandra. De olika pollenspektrasom representeras i resultaten får stå för sig självasom ögonblickbilder av en omgivande vegetation.Jag redovisar inte pollenspektra platsvis utan låterde fyra intressanta proverna jämföras med varandrautan hänsyn till plats. De fyra proven är alla tagna irösen eller invid rösen i omgivande röjd mark.I alla fyra prov dominerar björk, dessutom är al ochtall vanliga. I ett prov från Bengtstorp och i provetfrån Äspsätter förekommer hassel i lika stora mängdersom al, i de två andra proven från Bengstorp ärhassel inte så framträdande. Antalen granpollen ärgenerellt små och det är tveksamt om granar har funnitsi den närmsta omgivningen. Trädvegetationenhar präglats av björk och på fuktigare jord även al.Enstaka individer av ek, alm och ask har funnits inärheten. Ett av proven från Bengtstorp innehöll storamängder lindpollen, samma prov som uppvisaderikligt med hasselpollen. Det är möjligt att just dettaprov representerar en fas av igenväxning och där lindlyckas bra i konkurrensen med andra träd. Förekomstenav ljung kan indikera en viss försurning eller utarmningav mineraljorden men det är lika troligt attljung har växt i omgivningens kärrmarker. Det finnsenstaka sädeskornspollen i proverna och uppenbarligenhar odling förekommit i närheten. Men ett flertalörtpollen talar även för en väsentlig aspekt av gräsmark,det vill säga äng eller betesmark.Sammantaget ser jag framför mig ytor som odlatsunder kortare tid, ett fåtal säsonger, och som framförallt utnyttjas som betesmark. Omgivningarna karakteriserasi buskskitet av björksly och hasselstånd.Enstaka mogna individer av ädellöv sträcker sig överslyet. I de fuktiga svackorna växer al och älgört.Vitmossa, ormbunkar och ljung bildar markskikteti fuktsänkorna. Bosättningarna är nära eftersom luktenav brandrök är tydlig (det finns rikligt med mikroskopisktträkol i proverna). Då den röjda markenodlas vajar antingen råg eller korn, när ängen hävdasav människor eller betas av djur samsas gräset medmångtaligaörter.En pollenanalys utförd i Öjamossen, cirka 15 kilometerrakt söderut från Västra Via, visar en intressantsekvens för tiden efter Kristi födelse (Fromm 1972).Även om dateringarna är osäkra i detta diagram finnsdet indikationer på att en period vid övergången mellanäldre och yngre järnålder representeras av ett avsnittdär en tydlig dominans av björkpollen åtföljs aven period där tall dominerar. Mellan maxima i björkoch tall återfinns en markant topp i lindkurvan. Kanskehar de rikliga mängderna lindpollen i prov 6381från Bengtstorp även en kronologisk signifikans.Möjligen representerar provet en tid motsvaranderomersk järnålder–folkvandringstid.DiskussionResultaten av makrofossilanalyserna från odlingslämningarnafrån alla platserna kan ställas samman ien följd som representerar olika faser i markanvändning.Detaljgraden kan diskuteras men i tabellen ned-160 Treuddar och hägnader

an går det att läsa ut att de förkolnade växtresternaåterspeglar röjning, odling och bete eller äng.Var igenväxningen ska placeras i en succession ärosäkert, men olika stadier av igenväxning är beroendeav variationer i markutnyttjandet. Ängs ellerbetesmarksfasen är tydlig i resultaten från Bengtstorp,men saknas på de andra platserna. I provenfrån gravar från Säby och Bengtstorp återfanns sädeskornoch ogräsfrön. Ett prov från en brandgropfrån Bentstorp innehöll stora mängder frön av hallon.Inte helt orimligt kan detta tolkas in i aspekterkring gravritualen. Mycket lite är känt kring det ritu-Tabell 21. Resultat av makrofossilanalyserna från odlingslämningarna.Röjn. Odling Igenväxning Bete eller ängPlats Provnr Atyp och kontextBengtstorp Pnr 7405 A7390 Grop, i anslutning till stenpackning A4166Bengtstorp Pnr 7178 A3465 Stenpackning O 2Bengtstorp Pnr 7950 A5789 Stenpackning O 1Bengtstorp Pnr 12298 A6534 StenpackningBengtstorp Pnr 12394 A3695 Stenpackning OO 1 1 1Bengtstorp Pnr 12571 A3516 Stenpackning OBengtstorp Pnr 12209 A3980 Stensättning OOO 1Bengtstorp Pnr 12296 A3980 Stensättning 2 1Äspsätter Pnr 8793 A1880 Röjningsröse 7Äspsätter Pnr 8897 A1700 Röjningsröse O 1 1Äspsätter Pnr 8984 A1387 Röjningsröse OOÄspsätter Pnr 8985 Odlingslager mellan rösen 1700 och 1387 OOOÄspsätter Pnr 9315 I långprofil V om röse 1700Äspsätter Pnr 9319 I långprofil SV om röse 1700 OÄspsätter Pnr 9147 A994 RöjningsröseÄspsätter Pnr 9288 A1260 Röjningsröse O 1Äspsätter Pnr 9290 A1277 RöjningsröseÄspsätter Pnr 9287 Odlingslager mellan rösen 1260 och 1277 OÄspsätter Pnr 9325 A1632 Grusvall OOOÄspsätter Pnr 9345 A1333 GrusvallVästra Via Pnr 5598 Grop med stenar under vall A1560 OOOVästra Via Pnr 5413 Profil V om röse A1568Västra Via Pnr 5427 Profil Ö om röse A1568 OVästra Via Pnr 5500 A848 RöjningsröseVästra Via Pnr 5428 A905 RöjningsröseVästra Via Pnr 5435 A905 Profil strax utanför röset OOOVästra Via Pnr 5458 A972 Röjningsröse 1Västra Via Pnr 6344 Profil genom odlingsyta OOOSäby Pnr 2996 A947 Röjningsröse 1Säby Pnr 21517 A21479 RöjningsröseSäby Pnr 49337 A46665 RöjningsröseSäby Pnr 49345 A32673 RöjningsröseSäby Pnr 51988 A43196 Röjningsröse 1Säby Pnr 7997 L7995 Odlingslager i omr. 6Säby Pnr 8000 L4179 Odlingslager i omr. 6° O = 1–5 barr, OO = 5–50 barr, OOO = >50 barr.Granbarr ° (Needles Picea sp.)Emmer eller speltvete (Triticumdicoccum/T. spelta)Brödvete (Triticum aestivocompactum)Hasselnötskal (ant. fragm.) (Corylusavellana)Hallon (Rubus idaeus)Al, hanhänge (Alnus sp. male flowerspindle)Pärlhavre (Arrhenatherum elatius ssp.bulbosus)Gräs i allmänhet (Poaceae indet.)Svartkämpar (Plantago lanceolata)Ängssyra (Rumex acetosella)Starr (Carex sp.)Bilagor 161

ella bruket av växter under förhistorisk tid. Det harföreslagits att växter utnyttjats som husoffer (Regnell1997) och växter har återfunnits i rituella depositioneri våtmarker (Lindahl-Jensen m.fl. 1996 och däranförd litteratur) men växter i gravritualer begränsarsig i Skandinavisk förhistoria till de ovan nämndaiakttagelserna av stamknölar av pärlhavre. Icke attförglömma förekommer i gravar från yngre järnålderförädlade växter i form av bröd (Hansson 1997).Det är inte sällan som jag i gravsammanhang finnerförkolnade växtrester som till sin sammansättningliknar den som återfinns i boplatslämningar, det villsäga sädeskorn, åkerogräs och ruderatmarksväxter.En väsentlig, men av mig hitintills förbigången, noteringär att i många fall har undersökta och makrofossilanalyseradegravar inget rumsligt samband medboplatser, samtida eller inte. Likväl finns i gravresterofta sädeskorn, åkerogräs och ruderatmarksväxter.Jag börjar tro att detta ”boplatsbrus” av förkolnadefrön i gravar har ett mer övervardagligt ursprung. Iett annat sammanhang ska jag sammanställa analysresultatfrån ett större område och underbygga argumentationenmed religionsfenomenologiska referenser,men jag föregår mig själv och testar idén nu.I samband med kremering eller gravläggning underförhistorisk fick den döde ofta med sig olika gåvor.Gåvorna representerar kanske personens egendomoch kan till exempel beskriva kön, ålder, statuseller personliga egenskaper. Ofta föreställer vi ossatt gravgåvor även hade som syfte att nyttjas av dendöde på andra sidan. I vår kristna gravritual ingåren detalj som ska påminna oss om vår förgänglighet,nämligen att vigd jord strös över kistan och ”avjord är du kommen…” uttalas av begravningsförrättaren.Att strö jord över döda återfinns emellertid imånga traditioner världen över och begränsas inte tillkristendomen. Jag föreställer mig möjligheten att detunder förhistorisk tid ansågs betydelsefullt att manifesteraen förbindelse mellan den döde och hans ellerhennes härkomst som representerades av jorden frånhemmet. Denna jord hämtades kanske från golveti boningen eller marken på tunet och syftet var attsäkerställa att den döde aldrig lämnade just dennamark. I jorden följde även ”boplatsbruset” med, detvill säga de växtrester som naturligt sprids på ochinkorporeras i kulturlager på boplatser. Därav sädeskorn,ogräs och ruderatmarksväxter i gravar.En intressant iakttagelse är att de granbeståndsom växte på platserna före röjningarna inte avspeglasi pollenanalysen. Uppenbarligen har granen hållitsundan från de hävdade markerna.En viss åldersantydning ges av de spannmålssortersom är representerade. Emmer eller enkorn frånröjningsröse A972 på Västra Via talar för en tidigaredel av järnåldern. Skalkorn och brödvete, som är devanligaste sädesslagen i proverna, är dominerandespannmål under järnålder och tidig medeltid i Skandinavien.De förekommer i lite olika frekvenser underolika delperioder men kvantiteterna som redovisas härär för små för att kunna ge närmare hänvisningar.ReferenserBerglund, B. E. & Ralska-Jasiewiczowa, M. 1986.Pollen analysis and pollendiagrams. In: Berglund,B. E. (ed.) Handbook of Holocene palaeoecologyand palaeohydrology. Chichester.Engelmark, R. 1992. A review of the farming economyin south Scania based on botanical evidence.In: Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B.(eds.) The archaeology of the cultural landscape.Fieldwork and research in a south Swedish ruralregion. Acta Archaeologica Lundensia. Ser in 4º19. Lund.Fromm, E. 1972. Beskrivning till geologiska kartbladetÖrebro SV. SGU Ser Ae, Nr 5.Gustafsson, S. 1995. Förkolnad pärlhavre Arrhenatherumelatius ssp. bulbosum från brons- ochjärnålder i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 89.Lund.Hansson, A.-M. 1997. On plant food in the Scandinavianoeninsula in early Medieval times. ArchaeologicalResearch Laboratory. Stockholmsuniversitet.Lagerberg, T. 1956. Vilda växter i Norden. Naturoch Kultur. Stockholm.Lindahl-Jensen, B., Lagerås, P. & Regnell, M. 1996.A deposition of bark vessels, flax and opiumpoppy from 2500 BP in Sallerup, Southern Sweden.PACT. Vol. 50:305–318.Moore, P. D., Webb, J. A. & Collinson, M. E. 1991.Pollen analysis, 2 nd edition. London.Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003. Den nya Nordiskafloran. Wahlström & Widstrand.Regnell, M. 1997. Växtoffer – en förbisedd fyndkategorii Huslämningar. In: Karsten, Per (ed.)Carpe Scaniam. Axplock ur Skånes förflutna.Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiskaundersökningar Skrifter Nr 22:102–110.– 1998. Archaeobotanical finds from the Stone Ageof the Nordic countries. A catalogue of plant remainsfrom archaeological contexts. LUNDQUAReport vol 36.Robinson, D. E. 1993. Dyrkede planter fra Danmarksforhistorie. Arkeælogiske Udgravninger iDanmark 1993.162 Treuddar och hägnader

Tabell 22. Resultat av makrofossilanalys från Äspsätter.Provnr RAÄnr Atyp och kontextProvvol.,lTräkol* ÖvrigtPnr 8450 A7749 110 Härd 1,4 XXX 7 dl träkol = halva volymen!Pnr 9341 A5637 110 Härd 1,1 XXXPnr 8793 A1880 88/78 Röjningsröse 1,1 7 X Ung. skalet från en hel nötPnr 8897 A1700 88/78 Röjningsröse 1,4 1 O 1 XXXPnr 8984 A1387 88/78 Röjningsröse 1,0 OO XX1,2 OOO XPnr 8985 88/78 Odlingslager mellan rösen1700 och 1387Pnr 9315 88/78 I långprofil V om röse 1700 1,1 XPnr 9319 88/78 I långprofil SV om röse 1700 1,2 O XX 6 g slaggfragmentPnr 9147 A994 88/78 Röjningsröse 1,6 XPnr 9288 A1260 88/78 Röjningsröse 1,2 O 1 XPnr 9290 A1277 88/78 Röjningsröse 1,2 XPnr 9287 88/78 Odlingslager mellan rösen 1,0 O X1260 och 1277Pnr 9325 A1632 88/78 Grusvall 1,0 OOO XPnr 9345 A1333 88/78 Grusvall 1,7 XHasselnötskal (ant. fragm.)(Corylus avellana)* X = 10 mg–5 ml (tillräckligt för AMS-datering), XX = 5–100 ml, XXX = >100 ml.° O = 1–5 barr, OO = 5–50 barr, OOO = >50 barr.Granbarr o (Needles Picea sp.)Al, hanhänge(Alnus sp. male flower spindle)Hallon (Rubus idaeus)Tabell 23. Resultat av makrofossilanalys från Västra Via.Provnr Atyp och kontext Provvol., lTräkol* ÖvrigtPnr 4867 Profil V om hålväg A555 1,0 XPnr 4659 A669 Källargrop 1,4 1 O XPnr 6515 A6426 Golv 1,4 XXPnr 5393 A5335 Härd 1,6 XXXPnr 5516 A5436 Grop 1,1 XPnr 5598 Grop med stenar under vall A1560 1,1 OOO XXPnr 5413 Profil V om röse A1568 1,1 XPnr 5427 Profil Ö om röse A1568 1,2 O XPnr 5500 A848 Röjningsröse 1,0 XPnr 5428 A905 Röjningsröse 1,3 XXPnr 5435 A905 Profil strax utanför röset 1,2 OOO X Mkt! rikligt m granbarrPnr 5458 A972 Röjningsröse 1,2 1 XPnr 6344 Profil genom odlingsyta 1,1 OOO XEmmer eller speltvete(Triticum dicoccum/T. spelta)* X = 10 mg–5 ml (tillräckligt för AMS-datering), XX = 5–100 ml, XXX = >100 ml.° O = 1–5 barr, OO = 5–50 barr, OOO = >50 barr.Smällglim (Silene vulgaris)Granbarr o(Needles Picea sp.)Bilagor 163

Tabell 24. Resultat av makrofossilanalys från Säby.Obest sädeskorn(Cerealea indet.)ProvnrAtyp och kontextProvvol.,lTräkol* ÖvrigtPnr 2996 A947 Röjningsröse 1,0 1 XPnr 21517 A21479 Röjningsröse 1,1 XPnr 49337 A46665 Röjningsröse 1,2 XPnr 49345 A32673 Röjningsröse 0,6 XPnr 51988 A43196 Röjningsröse 1,7 1 XPnr 7997 L7995 Odlingslager i omr. 6 0,7 XPnr 8000 L4179 Odlingslager i omr. 6 0,9 XPnr 12753 A4097 Härd 1,0 XXX 2 dl träkol. Enstaka bränd leraPnr 51726 A51682 Härd 1,0 1 XXPnr 53507 A53360 Härd 1,2 XPnr 57579 A57563 Härd 1,0 XX Måttligt med bränd leraPnr 57692 A57674 Härd 0,9 3 4 XXPnr 54121 A50186 Grop 0,9 1 XPnr 52389 A43180 Grav 1,5 XPnr 56936 A56751 Grav ”E”, innehåll i kruka 0,1 X 0,1 g br. benfragm, 1,6 g keramikPnr 56990 A569041,9 1 1 XXGrav, R52889 stick 3 i svartbenlagerPnr 57075 A56762 Grav ”C” 0,7 X 0,2 g br. benfragmPnr 57216 A56790 Grav ”A” 0,5 1 X 35 g br. benfragmPnr 57585 A57580 Grav, R52875 st. 6 i packning 2,0 3 Xunder stora stenenPnr 57726 A57733 Grav ”G”, innehåll i kruka 0,2 X 1,2 g br. benfragm, 5,5 g keramikSklakorn (Hordeumvulgare var. vulgare)Brödvete (Triticumaestivocompactum)* X = 10 mg–5 ml (tillräckligt för AMS-datering), XX = 5–100 ml, XXX = >100 mlPärlhavre (Arrhenatherumelatius ssp. bulbosus)164 Treuddar och hägnader

Tabell 25. Resultat av makrofossilanalys från Bengtstorp.Obest sädeskorn (Cerealea indet.)Sklakorn (Hordeum vulgare var. vulgare)Brödvete (Triticum aestivocompactum)Hallon (Rubus idaeus)Granbarr o (Needles Picea sp.)Granfrö (Seed Picea sp.)Al (Alnus sp.)Trampört (Polygonum aviculare)Vanlig pilört (Persicaria lapathifolia)Åkerspergel (Spergula arvensis)Gräs i allmänhet (Poaceae indet.)Svartkämpar (Plantago lanceolata)Ängssyra (Rumex acetosella)Starr (Carex sp.)ProvnrAtyp och kontextDateringvia 14 CTräkol*Pnr 7405 A7390 Grop, i anslutning 1700–XXtill stenpackning 1800-talA4166Pnr 7178 A3465 Stenpackning O 2 XXPnr 7950 A5789 Stenpackning TidigO 1 XXmedeltidPnr 12298 A6534 Stenpackning XPnr 12394 A3695 Stenpackning OO 1 1 1 XXPnr 12571 A3516 Stenpackning O XPnr 12209 A3980 Stensättning OOO 1 XXPnr 12296 A3980 Stensättning 2 1 XPnr 10941Fyndenhet 10363 i Rom jå–XXstensättning A6060 fvtPnr 11071Fyndenhet 10931 istensättning A6060Rom jå–fvtPnr 12453 A3577 Stensamling XPnr 12570 A3383 Stensamling XPnr 11134 A11028 Brandgrop undertreudd A61003 2 1 1 1 2 XXX Måttligtmed br. benPnr 11531 A11503 Brandgrop undertreudd A6100Pnr 200134 A11991 Brandgrop i anslutningtill treuddA6100Pnr 12775 A12733 Brandgrop, i anslutningtill stensättningA1004Pnr 15092 A14988 Härd, i anslutningtill treudd A5100Pnr 200121 A11217 Härd, i anslutningtill treudd A5100Y brå–förrom jåXÖvrigt1 2 1 2 XX Enstaka br.ben 50 barr.Bilagor 165

Tabell 26. Resultat av pollenanalys från Bengtstorp, Äspsätter och Västra Via.TrädBuskarGräs och örterLokal Bengtstorp Äspsäter Västra ViaProvnr 6381 10794 12369 8794 9281 9285 9286 9292 5065 5425 5521 5549 6342Björk (Betula) 123 244 198 1 1 125 1 4 - 1 - 1 -Tall (Pinus) 37 56 44 1 1 26 - 4 - 2 1 - 1Al (Alnus) 79 37 76 - 2 73 - 3 - - - - -Ek (Quercus) 3 6 4 - - 3 - 3 1 - - - -Alm (Ulmus) 2 5 - - - 3 - - - - - - -Lind (Tilia) 67 - 1 2 - - 1 - - - - - 1Ask (Fraxinus) 5 1 2 - - 3 - 1 - - - - -Rönn, Oxel (Rosaceae cf. Sorbus) - 1 - - - - - - - - - - -Gran (Picea) 2 8 2 1 - 1 - - - - - - -Hassel (Corylus) 79 13 16 - - 73 - 2 2 - - 2 -Sälg, vide (Salix) - - 1 - - - - - - - - - -En (Juniperus) - - - - - 1 - - - - - - -Ljung (Calluna) 1 6 24 - - 1 - - - 1 - - -Gräs (Poaceae 40µm)5 3 3 - - 5 - - - - - - -Råg (Secale) - - - - - 1 - - - - - - -Korn (Hordeum) - 1 - - - - - - - - - - -Halvgräs (Cyperaceae) - - 2 - - - - - - - - - -Flockblomstriga växter (Apiaceae) 1 - 1 - - 12 - - - - - - -Maskrosor, fibblor m.fl. (Asteraceae 8 3 1 - - 16 - - 1 - 1 - -Liguliflorae)Korgblommiga växter (Asteraceae 2 1 2 1 - - - - - - - - -Tubuliflorae)Tistel (Cirsium) - - - - - 1 - - - - - - -Nejlikväxter (Caryophyllaceae) - 1 2 - - 1 - - - - - - -Älgört, brudbröd (Filipendula) - 15 - - - - - - - - - -Ranunkelväxter (Ranunculaceae) - 1 1 - - - - - - - - - -Senap, kål, rättika (Sinapis) - - - - - 1 - - - - - - -Rosväxter (Rosaceae) - 1 2 - - 1 - - - - - - -Måror (Galium) - - - - - 1 - - - - - - -Gråbo, malört (Artemisia) - 2 4 - - 5 - 1 - - - - -Mållväxter (Chenopodiaceae) - 1 - - - 1 - - - - - - -Mjölkört (Epilobium angustifolium) 1 - 1 - - - - - - - - - -Svartkämpar (Plantago lanceolata) - - - - - 2 - - - - - - -Groblad (Plantago major) - - - - - 1 - - - - - - -Ängssyra, bergsyra (Rumex acetosa, - - 1 - - - - - - - - - -R. acetosella)Pollensumma 430 404 412 6 4 405 2 19 4 4 2 4 2Antal pollentyper 16 20 23 5 3 24 2 8 3 3 2 3 2Ormbunkar (Polypodiaceae) 99 36 90 1 - 89 - 3 1 - 5 - -Örnbräken (Pteridium) - 1 - - - - - - - - - - -Lummer (Lycopodium) - 5 2 - - 4 - - - - - - -Vitmossa (Sphagnum) 1 3 3 - - 2 - - - - - - -Träkolspartiklar

Bilaga 10. Keramik- och bergartsanalysAv Ole Stilborg, Keramiska forskningslaboratoriet,Lunds universitetPå uppdrag av arkeologerna Leif Karlenby och MartinEdlund, UV Bergslagen har keramiska material ochbergartsprov från lokalerna Lilla Ulvgryt och Bengtstorpanalyserats vid Keramiska Forskningslaboratoriet,Lunds universitet. Båda lokaler har undersökts isamband med UV Bergslagens undersökningar införvägbygge på E 18 mellan Lekhyttan och Adolfsberg,väster om Örebro i Närke (se länk). Lokalen LillaUlvgryt med röjningsrösen och boplatslämningarfrån äldre järnålder, ligger strax väster om Bengtstorp,där stensättningar och gravar från bronsålderäldrejärnålder påträffades invid en bergsklack.De keramiskt relaterade frågeställningar, som detvå fynden ger upphov till, är ganska olika, samtidigtsom det också finns ett intresse i att jämföra det keramiskahantverket på de två närliggande platserna.Av denna senare anledning har vi valt att presenteraresultaten i en samlad rapport även om resultaten förvarje plats först presenteras var för sig.MetoderTermiska analyserGenom att bränna redan brända keramiska fragmenti hundra graders steg upp till 1 000 °C och registrerafärgutvecklingen med Munsell Soil Color Chart, kanden ursprungliga bränningstemperaturen bestämmasmed cirka 100 °C noggrannhet. När den ursprungligabränningstemperaturen överskrids resulterar dettai en tydlig ändring av den ursprungliga färgen. Bränningstemperaturenhar då legat mellan den senasteavläsningen av en oförändrad färg och avläsningendå en färgförändring har inträtt. Metoden kallasThermal Colour Test (Hulthén 1976).Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskopTunnslip är 0,03 millimeter tunna preparat av i dettafall keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop.Med denna metod kan man bedömamängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligtgrovmaterial (silt och sand). Vidare kan manurskilja samt bedöma mängden och kornstorleken påeventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämningav grovfraktionerna i leran kan göras. Leransinnehåll av bland annat järnoxid, glimmer, malm ochandra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på600–1000× studeras eventuella förekomster av exempelvisdiatoméer (kiselalger) och kalkfossil.När det gäller omvandling/vittringsfenomen ibergartsproven har vi frågat Anders Lindh, professori bergartsgeologi vid Geologiska Institutionen, Lundsuniversitet om hans bedömning.Lilla UlvgrytAnläggning och analysmaterialBland de undersökta anläggningarna på lokalen LillaUlvgryt fanns en komplex delvis nedgrävd anläggning(A12247), som innehöll sten, bränd lera ochkeramikskärvor. Bedömt utifrån keramiken har anläggningendaterats till romersk järnålder.Tolkningen av anläggningen som resterna av enkeramikugn är baserad på en uppdelning i tre delarbenämnt infyrningsgrop, förkammare och brännkammare(fig. 115). I infyrningsgropens nordöstradel fanns förutom enstaka upp till 0,5 meter storastenar en förhöjning (benämnd ”eldpall”) uppbyggdav mindre markstenar varav några skörbrända ochlera, som senare har blivit hårt bränd. Blandningenav skörbrända och icke-brända stenar tyder på attskörbränningen har skett innan stenarna användessom byggmaterial i ugnsanläggningen. Förhöjningenvar överlagrad av en halvmånformad anhopning avugnsväggsfragment, som antas härröra från en kupolöver brännkammaren. Den 0,3–0,4 meter djupa infyrningsgropenvar skild från de två övriga delarna avanläggningen genom en cirka 0,7 meter lång lerkant,som har tolkats som en rest av den nedersta delenav en ugnsvägg kring brännkammaren; samt genomen 0,6 meter stor sten som ligger centralt i anläggningenoch i skärningspunkten mellan de tre delarnaav anläggningen. I förkammaren påträffades en dellösa fragment av ugnsvägg samt största parten av keramikskärvornasom framkom vid undersökningen.En nordväst–sydöstorienterad ränna mellan stenen iförkammaren med fortsättning in i brännkammarenhar tolkats som värmekanal.Brännkammaren innehåller som förkammaren enhel del sten. Mot norr avgränsas denna del av en lerkantav samma typ och dimensioner som den sompåträffades mellan infyrningsgrop och brännkammare.Botten i brännkammare ligger på samma nivåsom botten i infyrningsgropen. En mindre ansamlingfragment av bränd lera hittades i anslutning till värmekanalen.Cirka 100 fragment av bränd lera och ugnsväggsfragmentmed en samlad vikt på 731 gram och ettliknande antal skärvor och fragment av keramiskakärl med en samlad vikt på 297 gram togs till vara.FrågeställningDen primära frågeställningen rör naturligt nog anläggningenstolkning som resterna efter en keramikugn.Analyserna av ugnsväggsfragment och keramikskärvorfrån anläggningen ska belysa dennas funktionspeciellt med hänsyn till vilka temperaturer dekeramiska materialen har utsatts för.Innan resultaten av registrering och analyser presenterasoch diskuteras måste dock de stora källkri-Bilagor 167

0 1 mEldpallVärmekanalInfyrningsgropFörkammareBrännkammareStenFig. 115. Tolkningsplan för A12247. Skala 1:20.tiska problemen kring detta ämne beröras. KeramiskaForskningslaboratoriets generella hållning till keramikugnarunder förhistorisk tid i Skandinavien är,att de inte har behövts (Lindahl 2002:30f). Bränningi öppet bål eller grop har varit det enklaste, snabbasteoch mest bränsleeffektiva sättet att bränna de relativtsmå mängderna av keramik som producerades ihushållen. Kärlens magrade gods var väl anpassat tillde temperaturpåfrestningar en bränning i öppet bålutsätter keramiken för. Först medeltidens professionellakrukmakare kunde ha något praktisk intressei att investera i keramikugnar, eftersom de drejadeprodukter av naregods helst ska brännas under enlångsammare temperaturstigning. De temperaturersom nästan all förhistorisk keramik har bränts till –mellan 500 och 800 °C – ligger också inom de enklarebränningsmetodernas temperaturintervall (Gosselain& Livingstone-Smith 1995:154). Enbart i en ugnskonstruktionkan man på ett kontrollerat sätt uppnåtemperaturer över 1 000 °C. Därmed föreligger emellertidockså risken att temperaturen blir för hög så attkärlen deformeras (eng. ”wasters”). Även om det såledesvarken finns behov för eller spår efter ugnsbränningpå förhistorisk keramik, kan det inte uteslutasatt det har förekommit. För några år sedan utgrävdessåledes resterna av en tvåkammarugn vid Järrestad168 Treuddar och hägnader

Fig. 116. Rekonstruktionsförsök för mynning och hals på kärlet från förkammaren. Skala 1:1. Teckning: Ole Stilborg.i Skåne, vilken har daterats till vikingatid (Brorsson2003:fig. 10). Denna ugn kunde klart identiferas eftersomden hade flera traditionella karakteristika –en nyckelhålsformad grundplan (med en mindre infyrningskammareoch en större rund brännkammaremed kupol) och fragment av ett galler av bränd lera,som kärlen har stått på (Lindahl 2002:33). Dennatyp av tvåkammarugn var den mest vanliga hos kelteroch senare romare och är överhuvudtaget den typensom man oftast ser runt omkring i världen med olikamindre variationer (Lindahl 2002:fig. 20a–c). Dockförekommer också etnografiska exempel på bränningav keramik i enkammarugnar, där bränsle och kärlinte är separerade (Lindahl 2002:34). Konstruktionsmässigtgår det inte att skilja dessa från lågtemperaturugnar,som har använts till exempel till bakning(Stilborg 2002:144). Inte heller den maximala temperaturensom ugnsväggen har utsatts för kan användassom entydigt bevis för vad ugnen har använts till. Detfinns etnografiska exempel på att man har bränt lågtemperaturugnarvid ganska höga temperaturer innande togs i bruk (Vossen 1990:abb IX). Det är däremotmindre troligt att den brända leran i kupolen till enlågtemperaturugn kommer att vara genomoxideradeftersom detta kräver längre tids uppvärmning.För att vara något så när säker på en tolkning av enanläggning som keramikugn förutsättas således fyndav rester av ett keramikgaller och/eller påvisningen aven form som klart anger en tvåkammarkonstruktionoch/eller entydiga rester av felbrända kärl. I andrafall får vi diskutera indicier såsom maximal bränningstemperaturoch eventuell genomoxidering förden brända leran som har ingått i konstruktionen. Ensådan diskussion kan på sin höjd leda till en tolkningav anläggningen som en möjlig keramikugn.Den sekundära frågeställningen rör råmaterialvalettill ugnsvägg respektive keramik på Lilla Ulvgryt.Har samma eller liknande råmaterial använts? Avvikergodset i keramiken på något sätt som skulleantyda att en mera avancerad bränningsteknologianvänts?Resultat av teknologisk registreringHela det keramiska fyndmaterialet från anläggningA12247 har genomgåtts med avseende på teknologiskaparametrar såsom godsets sammansättning,konstruktionsspår och bränningseffekter. Observationernapresenteras i relation till de tre delar, somanläggningen har uppdelats i.Från infyrningsgropen härrör fynden F7, F15 ochF11 (keramik).F7 omfattar 16 ugnsväggsfragment med en samladvikt på 469 gram. Fragmenten består av ett fint godsutan större synliga stenkorn och är trots en tjocklekpå upp till 2,6 centimeter genomoxiderade. De flestaav fragmenten bär 2–2,6 centimeter breda pinnavtryckefter det bärande skelettet i ugnsväggen.F15 omfattar tre mindre brända fragment meden samlad vikt på 10 gram. Godset skiljer sig intefrån ugnsväggsfragmenten i F7, men är något rödare.Även dessa fragment är genomoxiderade.F11 består av en skärva, som hittades vid den östrakanten på infyrningsgropen. Jag ska återkommatill denna under presentationen av de keramiska fyndenfrån den delen av anläggningen som tolkats somförkammare.Från förkammaren härrör fynd av bränd lera (F2,F8) och keramik (F3, F6, F9, F14).F2 omfattar tio upp till 3 centimeter tjocka fragmentav ugnsvägg gjort av ett gods som mycket välkan vara det samma som i F7. Även pinnavtryckenpå fyra av fragmenten stämmer med diametrar på1,7–2,6 centimeter väl överens med avtrycken påfragmenten i F7. Den samlade vikten är 142 gram.F8 omfattar cirka 40 små fragment (52 g) av brändlera. Godset verkar vara det samma som i ugnsväggsfragmenteni F7.F3, F6, F9, F14 omfattar en mynningsskärva, femhalsskärvor, åtta bukskärvor; 27 spjälkade skärvoroch 36 fragment från samma kärl (samlad vikt ca280 g). Det fanns inga entydiga rester efter kärletsbotten. Mynningsskärvan från F3 är från en kort rak,glättad hals och mynning med en diameter på 10,5bilagor 169

centimeter (fig. 116). Kärlet har rullbyggts med 9–11millimeter tjocka kärlväggar av ett grovt granitmagratgods. I motsättning till den glättade halsen tycksbukskärvorna ha skrapats med ett tandat verktyg,vilket har producerat den ytbehandlingen, som normaltbetecknas ”strimmig”. Detta kan vara spår efterett element i uppbyggnadstekniken som har fått sittakvar på buken som en ytbehandlingseffekt, medanhalsen har glättats möjligen för att underlätta rengöring.Kärlet är av en ganska vanlig äldre järnålderstyp.Ett mycket liknande kärl påträffades på platsenBredåker, Gamla Uppsala socken (RAÄ 134). Bredåkerkärlethar en lite större mynningsdiameter och ettnågot finare gods, men är av samma typ (Eriksson2004:6). De flesta av bukskärvorna och flera av despjälkade skärvorna har en sotig insida, som sannolikthärrör från användning av kärlet. Sotningen har iflera fall trängd in till kärnan av kärlväggen. Det kaninte uteslutas att det kan röra sig om en reduceringoch sotning uppstått på insidan av kärlet under bränningenom det har stått uppochnervänt på en kompaktyta således att syretillförseln har strypts.Det är dock åtskilligt mera sannolikt att sotningenhärrör från användningen som liknande spår på ettstort antal kärl från i stort sett alla kända järnåldersboplatser.En kraftigt vittrad, 8 millimeter tjock skärva av ettfinare magrad gods i F14 bör härröra från ett annatkärl, liksom den ovan nämnda skärvan i F11 vid denTabell 27. Resultat av termiska analyserpå prov från A122247.Fnr Prov Placering Max. bränningstemp.F2 Br. lera Bränningskammare 800 °CF2 Br. lera Bränningskammare 900–1000 °CF7 Ugnsvägg Infyrningskammare 700 °CF15 Br. lera Infyrningskammare 900 °CF6 Keramik Bränningskammare 600 °Cöstra kanten på infyrningsgropen. Skärvans gods ärmellanmagrat och utsidan glättad.Från brännkammaren härrör ett fynd av brändlera (F5). Fyndet omfattar 25 små fragment av brändlera med en samlad vikt på 58 gram. Godset är snarliktdet som har använts till ugnsväggen i F7.Fragmenten av ugnsvägg och övriga bitar avbränd lera tycks vara gjorda av samma gods och allaär genomoxiderade. De bör därför vara rester frånsamma konstruktion. De flesta av keramikskärvornakommer också från samma kärl, där dock skärvor avbotten saknas. När även sotningen av insidan på endel av skärvorna tas i beaktning är det mest rimligtatt tolka skärvorna som sekundärt avfall, som hardeponerats i anläggningen.Resultat av den termiska analysenFyra prov av ugnsvägg och bränd lera samt ett provav en keramikskärva valdes ut för termisk analys.Två prov härrör från infyrningsgropen – ett bedömtutifrån oxideringsfärgen lägre bränt ugnsväggsfragment(F7) och en rödare och därför antagligen högrebränd bit av lera (F15). Två andra prov av bränd lerafrån förkammaren (F2) har på samma sätt utvalts påbas av deras olika oxideringsfärger som skulle kunnaindikera olika bränningstemperaturer.Slutligen har en skärva från krukan i förkammarenanalyserats (F6). Resultaten av den termiskaanalysen visar ungefär samma temperaturintervallför proverna från infyrningsgropen och förkammaren(tabell 27). De förväntat lägst brända provernafrån F7 och F2 har bränts till en maximal temperaturpå mellan 700 och 800 °C, medan proverna med enrödare färg från F15 och F2 hade utsatts för temperaturermellan 900 och 1 000 °C. Keramikskärvan frånF6 hade emellertid inte blivit bränt högre än cirka600 °C, vilket är en vanlig bränningstemperatur förjärnålderskeramik.Tabell 28. Resultat av mikroskopering av tunnslip på skärvor från L. Ulvgryt och Bengtstorp.G = grov, M = medium grov, F = fin; O = osorterad, S = sorterad; - = sparsam förekomst, * = allmänt förekommande,+ = rik förekomst; M = malm, A/P = amfiboler och pyroxener; Nat = naturlig magring; Gr = granit + .Skärv info Lera Magring NoterTunnslip Plats Anr FnrGrovlekSorteringSiltFinsand1 Ulvgryt 12247 3 M S * * - * M, Gr 22 4,2 2,5 KeramikA/P2 Ulvgryt 12247 7 M O ++ * - + + M, Nat 0,6 0,5 UgnsväggA/P3 Bengtstorp 6060 186 F S * - - * M Gr 19 3,2 Keramik4 Bengtstorp 12000 207 M S + * - * M Gr 11 3,3 KeramikSandGlimmerJärnoxidAccessoriskamieralVäxtmaterialMagringstypMängd vol. %Maximal kornstorlek,mmGenomsnitt max.kornstorlek, mm170 Treuddar och hägnader

Såväl den maximala temperaturen kring 1 000 °Csom den upp till 300 grader stora skillnaden mellanden högsta och lägsta konstaterade temperaturenstämmer väl överens med data från bränningar itraditionella ugnar i Pakistan och Mellanöstern (Rye1981:103, tabell 3). Däremot talar temperaturen somkrukan från förkammaren hade bränts vid (600 °C)inte för att denna skulle vara ugnsbränd. Det kansjälvklart inte uteslutas att bränningar vid lägre temperaturerhar ägt rum i en ugn där ugnsväggen pånågon tidpunkt har utsatts för högre temperaturer.Det är dock betydligt mindre sannolikt att detta ärfallet här än att krukan har bränts på traditionelljärnåldersvis på öppen eld.Resultat av tunnslipsanalysenEn bukskärva från krukan i förkammaren (F3) ochett ugnsväggsfragment från infyrningsgropen analyserades(F7). Såväl ugnsvägg som keramik har gjortsav en mellangrov, finsandig lera (tabell 28). Leran tillugnsväggen är dock något grövre med mera silt ochenstaka sandkorn upp till en storlek på 0,6 millimeter.Det är sannolikt denna skillnad i grovlek som ärorsaken till att mängden amfibol bland insandkornenär mycket större i ugnsväggsgodset än i keramiken.Det är således inte samma lera som har använts tillugnen och kärlet, men de två olika leravlagringarnakan utmärkt ha funnits intill varandra.Godset till kärlet har magrats med 22 % (vol.)krossad granit med en maximal kornstorlek på 4,2millimeter, vilket är en ganska vanlig godskvalitet förjärnåldern (Eriksson 2004:14).SlutsatserAnalysresultaten är inte entydiga i deras bidrag tilltolkningen av anläggning A12247 som keramikugn.Det finns helt klart rester av en genomoxiderad ugnsväggsom har utsatts för temperaturer mellan 700och 1000 °C, vilket kan stämma bra överens med vadman skulle förvänta sig att hitta efter en keramikugn.Det finns inga sintrade eller glasade fragment,vilket gör en funktion i anknytning till metallhanteringosannolik. Resterna av kärlet i förkammarenhar emellertid bränts vid en vanlig temperatur förjärnålderskärl – även om genomoxideringen är mindrevanlig. Sotningen på insidan av flera skärvor ochfrånvaran av bottenskärvor tyder vidare på att skärvornaär ett sekundärt avfall i anläggningen.När det gäller den föreslagna strukturen i ugnensuppbyggnad finns det vissa problematiska drag. Detre konstruktionsdelarna – infyrningsgrop, förkammar/eldkammareoch brännkammare – är välkändadelar av keramikugnar från olika tidsperioder ochgeografiska områden. Funktionerna är också likartade– med infyrningsgropen som ett arbetsutrymmei rätt höjd för placering av bränslet i eldkammaren;med själva värmekällan inne i eldkammaren och slutligenmed keramiken i brännkammaren, på något sättupphöjd i förhållande till den inströmmande heta luftenfrån eldkammaren. Ulvgrytanläggningen avvikerdock i förhållande till denna modell. Eldpallen medden hårt brända ytan ligger i infyrningsgropen, inte ieldkammaren; de tre delarna ligger i en L-formation,vilket bromsar luftflödet och slutligen är det oklarthur keramiken i brännkammaren har varit upphöjd iförhållande till den varma luften. Den föreslagna värmekanalenlängs den östra sidan av förkammare ochbrännkammare kan påminna om lösningen i en medeltidatyp av liggande ugn (Lindahl 2002:33), menäven där är den raka planlösningen en förutsättningför att det ska fungera. Vidare förundras man överden stora mängden av sten i Ulvgrytkonstruktionen.Själva ugnsväggen är byggd över flätverk, vilket manockså skulle ha kunnat göra med värmekanalen, ochdet är svårt att se vilken funktion stenen kan ha haft.Stenen absorberar däremot värmen och förlänger såledesbränningstiden samt ökar behovet av bränsle.Konklusionen får bli att Ulvgrytanläggningenknappast har fungerat som ugn i den föreslagna formen.Om den del som har tolkats som brännkammarekan vara en senare eller tidigare konstruktion skulleemellertid de två resterande delarna ha kunnat fungerasom eldkammare och brännkammare i en keramikugnav tillnärmelsevis traditionell romersk nyckelhålsform.En viktig indikation på att en keramikugnfaktisk har varit i funktion i detta område under romerskjärnålder är förekomsten i boplatskontexter avkeramik bränt till 800–900 °C. Tills detta har påvisatsgenom analyser får tolkningen av Ulvgrytanläggningsom keramikugn ses som en intressant hypotes.BengtstorpAnläggning och analysmaterialDe fyra proverna härrör dels från bergsklacken, delsfrån keramikfynd i en härd (A12000), dels i en stensättningmed en gravläggning (A6060). Bergartsprov181 har knackats ur berghällen till jämförelse meddet andra bergartsprovet (IPT4461 AF4183, prov 3),som påträffades löst i en spricka i berghällen. F186(A12000) är en 13 millimeter tjock bukskärva frånden nedre delen av ett mellanstort/stort kärl med fingerränderpå utsidan. F207 är en 11 millimeter tjockmynningsskärva från ett mellanstort kärl med vittradutsida.FrågeställningarEtt lokalt ursprung av magringsmaterial till keramikär oftast ett antagande snarare än ett påvisat faktumeftersom det vanligtvis inte finns ekonomiskt utrym-Bilagor 171

orde i så fall – jämfört med exemplen från Kättstaovan – kunna ses i form av spruckna kvartskorn idet exfolierade bergartsprovet. Om provet å andrasidan uppvisar tydliga tecken på naturlig vittring ären naturlig process mer sannolik.Slutligen är det av intresse att jämföra den keramiskateknologin i keramiken från Bengtstorp medkeramik från den närliggande fyndplatsen Lilla Ulvgryt.Här måste det poängteras att antalet prover ärlågt och att man därför inte kan lägga för stor vikt vidskillnaderna mellan dessa gods. Överensstämmelse ikarakteristiska godselement kan däremot styrka tankenom samhörighet även när det gäller få prover.En djupare förståelse av kronologiska och socialarelationer platserna emellan kräver en mera omfattandeanalys av keramiken.• Av vilken bergart består bergartsproven frånbergsklacken och visar det exfolierade provettecken på kraftig eldpåverkan?• Har den lokala bergarten använts som magring ikeramik från den intilliggande gravplatsen?• Kan keramiken från Bengtstorp och Lilla Ulvgryttillhöra samma hantverkstradition?Fig. 117. Mikroskopfoto av godset i F186, Bengtstorp.Krysspolariserad ljus.Fig. 118. Mikroskopfoto av godset i F207, Bengtstorp.Krysspolariserad ljus.me i undersökningsbudgeten att även göra analyserpå potentiellt råmaterial till magring. I vissa fall kanman ändå sluta sig till ett lokalt ursprung som i falletmed keramiken på gravplatsen Kättsta, Ärentunasocken, Uppland (Stilborg 2005). Graniten, som haranvänts till magring av samtliga järnålderskärl, ärkraftigt eldpåverkad, vilket ger sig tillkänna genomde spruckna kvartskornen och de många små kantigamagringskornen. Såväl gravkonstruktionerna somdet intilliggande boplatsområdet är rikt på skörbrändbergart och det är således ingen tvekan om att krukmakarnahar använt denna lättkrossade bergartsresurstill magringen.I den föreliggande analysen av keramik från gravaroch härd daterade till romersk järnålder på Bengtstorpkan vi emellertid jämföra med bergartsresursensom utgörs av exfolierat material från bergsklackenpå området. Analysen av bergartsproven ska samtidigttesta huruvida det finns spår i bergartsprovensstruktur, som skulle kunna indikera vad som harförorsakat exfoliationen. Det finns en teori om, attett antal rundade, vittrade ytor på bergsklacken harförorsakats vid avsiktlig eldning på berget. DettaResultatGodset i prov 186 utgörs av en fin, endast svagt siltiglera magrad med krossad granitisk bergart. Merpartenav krosskornen utgörs av korn sammansatta avflera mineral. De flesta består av kvarts och fältspat,men flera av kvarts, fältspat och relativt stora bitarbiotit. En stor del av fältspaten är markant omvandlad(Lindh, muntlig uppgift). Det största kornet i preparatethar en längd av 3,2 millimeter. Vidare kannoteras att det förekommer ett flertal järnoxihydroxidrikakorn i leran (fig. 117, tabell 28).I den grövre fraktionen – korn med en längd störreän 0,1 millimeter – är det i jämförelse med slip 207 endominans av förhållandevis stora korn. Medelvärdetför ytan på dessa är 0,23 mm 2 . Tillsammans upptarkornen i detta fraktionsområde en yta motsvarandecirka 19 % av provet, vilket motsvarar den tillsattamängden av krossad bergart. I den finare fraktionen,korn med en längd mindre än 0,1 millimeter ochstörre än 0,01 millimeter, förekommer relativt få kornoch de har en medelyta av 0,0002 mm 2 . Tillsammansutgör kornen inom detta fraktionsintervall cirka 3 %.Godset i prov 207 utgörs av en siltig lera med en tillsattmagring av krossad granitisk bergart. Huvuddelenav krosskornen utgörs av enskilda mineral såsomantingen kvarts eller fältspat. Endast ett fåtal korn ärsammansatta av både kvarts och fältspat och endast iett fall är ett korn sammansatt av kvarts, fältspat, biotitoch epidot. En stor del av fältspatskornen uppvisaren större eller mindre grad av omvandling. Det störstakornet i preparatet har en längd av 3,3 millimeter.172 treuddar och hägnader

Vidare kan noteras att det förekommer en flertal järnoxihydroxidrikakorn i leran (fig. 118, tabell 28).I den grövre fraktionen – korn med en längd störreän 0,1 millimeter – förekommer jämförelsevis mångakorn upp emot tre gånger så många som i slip 186.Till skillnad från den sistnämnda är kornen här relativtsmå. Medelvärdet för ytan på kornen är endast0,045 mm 2 . Tillsammans upptar kornen i dettafraktionsområde en yta motsvarande cirka 11 % avprovet, vilket motsvarar den tillsatta mängden avkrossad bergart. I den finare fraktionen – korn meden längd mindre än 0,1 millimeter och större än 0,01millimeter – förekommer en relativt stor mängd kornoch de har en medelyta av 0,0002 millimeter? Tillsammansutgör kornen inom detta fraktionsintervallcirka 7 %.De två proven skiljer sig på flera punkter. För attförst nämna kornstorlekssammansättningen är detskillnader i såväl det grövre som det flnare kornfraktionsintervallet.Vid produktionen av de två kärl, som representerasav proven 186 och 207, har man använt tvåolika typer av leror. För kärlet 186 har en relativtfin lera använts jämfört med den betydligt siltigarelera som utgjort råmaterialet för framställningen avkärlet 207.Även i valet av den tillsatta magringen är skillnadentydlig, där en granit med ett betydligt större biotitinnehållhar använts för framställningen av kärletrepresenterat av prov 186 än den som använts förkärlet 207. Som bergartsprovet nedan visar kan detdock finnas stora variationer i innehållet av biotit i delokalt tillgängliga granitiska bergarterna.För att erhålla ett gods som klarar av den termiskastress av godset som uppstår vid den snabba temperaturstegringoch avsvalning, som uppstår vid en bränningi öppen eld krävs en balanserad blandning avgrovfraktioner i leran. I den siltiga och sandiga råleransom använts till kärlet 207 finns det naturligt såpass stor mängd av de grövre fraktionerna att endasten mindre mängd krossad bergart behövt tillsättassom ytterligare magring. Vid tillverkningen av kärlet186 har keramikern kompenserat denna råleranmed en större mängd relativt grovt krossade bergartskorn.Bergartsprovet 181 utgörs av en bergartsstuff frånen närbelägen berghäll. Provet uppvisar en heterogentextur dvs vid en makroskopisk undersökning utgörsdelar av provet enbart av kvarts och fältspat, däremellandelar med koncentrationer av biotit (fig. 119).Undersökningen av tunnslip av provet visar pånästan uteslutande kvarts och fältspat i ungefär likastora andelar samt en mycket liten andel biotit ochmuskovit. Flera av fältspatkornen är markant omvandlade.Fig. 119. Mikroskopfoto av bergartsprovet B181, Bengtstorp.Krysspolariserad ljus. Fältspaten framvisar sammaomvandlingsfenomen som i provet avbildat i fig. 120.Fig. 120. Mikroskopfoto av bergartsprovet AF 4183(exfolierat), Bengtstorp. Krysspolariserad ljus. Mitt för iden nedre delen av bilden syns ett gröngult korn av biotit.Fältspatkornet ovan för denna visar den spräckliga”färgen” som är karakteristisk för en typ av omvandling.”Färgen” är ett resultat av kristallstrukturens brytning avdet polariserade ljuset i mikroskopet.Anders Lindh menar att denna omvandling av fältspatenhar skett tidigare i bergets bildningshistoriaoch mycket väl som en del av själva berggrundsbildningen.Båda proven har emellertid samma grad avmarkant omvandling.Bergartsprovet AF 4183 utgörs av en exfolieradstuff påträffad i en skreva på berghällen. Makroskopisktuppvisar stuffen en homogen textur med kvarts,fältspat och biotit. Undersökningen av tunnslip avprovet visar på kvarts, fältspat samt en relativt storandel biotit och något lite muskovit. Flera av fältspatkornenär markant omvandlade (fig. 120).Provet 181, från berghällen, är ganska litet ochenbart på bas av de undersökta proven går det intemed säkerhet att avgöra om provet AF 4183 kommerfrån berghällen. För att detta ska låta sig göras krävskännedom om textur och variation i mineralsammansättningenöver en större yta. Utseendet på om-bilagor 173

vandlingsgraden av fältspaten är emellertid mycketlikartad i de två proven.Det finns inget i provet AF 4183 som tyder på attexfoliationen skulle ha orsakats av värmepåverkan.SlutsatserDen omvandling av fältspaten som kan iakttas i bådabergartsproven är inte orsakad av senare tids värmepåverkan– eld på berghällen – utan har skett tidigare ibergets utveckling (Lindh, muntlig uppgift). Kvartskornenuppvisar inte heller någon onormal sprickbildning,som skulle ha kunnat förorsakas av kraftig värmepåverkan.Medan analysen således inte har kunnat påvisanågra spår av eldpåverkan på berget finns det inteheller några tydliga indikationer av naturliga processersom kan ha förorsakat exfoliationen.Samma typ av omvandling av fältspaten som ses ibergartsstufferna kan även iakttas i de båda keramikprovenstillsatta magring.Dessutom kan man i granitmagringen i de två kärlennotera skillnader i andelen biotit i sammansattakorn vilka matcher variationen som observerats ibergartsproven. Tydligast likhet mellan bergartsprovoch keramikprov finns således mellan F186 respektiveAF 4183 och mellan F207 och F181.Det är samma godskvalitet vi hittar i keramikprovernafrån Lilla Ulvgryt och Bengtstorp. Fina till mellangrovaleror har använts till alla tre. Det finns dockinga mineralogiska eller andra karakteristika (somt.ex. fossil) som kan visa på, att källan till dessa lerorär den samma. Även om Lilla Ulvgryt-kärlet är mindreän kärlen från Bengtstorp är magringskvalitetenlite grövre i detta mindre kärlet (22 %, max. korn.4,2 mm). Det är dock inte förvånande att se att stortsett samma magringskvalitet har använts oavsett kärlensstorlek inom äldre järnålders keramikhantverk iMälardalsområdet. Inom denna enkla teknologi finnsdet dock utrymme för mer avancerat hantverkstänkandesom diskuterat ovan.Graniten, som har använts till magringen av LillaUlvgryt-kärlet, svarar väl till materialet från Bengtstorp.Bergarten domineras av kvarts och tydligt omvandladfältspat förutom lite biotit. Även om det intefinns specifika mineralogiska karakteristika som tydligtknyter detta material till Bengtstorp, finns det en klaröverensstämmelse i valet av magringsmedel mellan keramikenfrån de två platser och de kan mycket väl hargjorts av olika hantverkare på samma boplats.ReferenserBrorsson, T. 2003. Keramiken på en centralplats.I: Söderberg, B. (red.). Järrestad. RiksantikvarieämbetetArkeologiska undersökningar Skrifter nr51. StockholmEriksson, T. 2004. Keramik och gjuteri i Bredåker.En specialregistrering. GAL Analysrapport nr.3-2004. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.Gosselain, O. & Livingstone-Smith, A. 1995. Theceramics and society project. An ethnographicand experimental approach to technologicalchoises. In Lindahl, A. & Stilborg, O. eds. TheAim of Laboratory Analyses of Ceramics in Archaeology.KVHAA. Konferenser 34.Hulthén, B. 1976. On Thermal Colour Test. NorwegianArcheological Review 9:1.Lindahl, A. 2002. Bränningsmetoder. I: Lindahl, A.m.fl. (red.). Keramik i Sydsverige. En handbokför arkeologer. Monographs on Ceramics 1.Lund.Rye, O. S. 1981. Pottery technology. Manuals onArchaeology 4. Washington.Stilborg, O. 1995. En ugn är en ugn är en ugn. Meta95:4.– 2002. Lågtemperaturugnar. I: Lindahl, A. m.fl.(red.). Keramik i Sydsverige. En handbok för arkeologer.Monographs on Ceramics 1. Lund.– 2005. Kättsta. Grav- och boplatskeramik frånyngre bronsålder och äldre järnålder. Opubl.KFL-rapport 05/1128.Vossen, K. Das tägliche brot in Marokko. In Vossen,R. Reisen zu Marokkos töpfern. Wegweiser zurVölkerkunde band 36. Hamburg.Muntlig uppgiftLindh, Anders. Prof. Bergartsgeologiska avd., GeologiskaInstitutionen, Geocentrum, Lunds universitet.Övrigthttp://www.raa.se/uv/projekt/bergslagen/2005/E18_lekhyttan_ adolfsberg/karta.htm.174 Treuddar och hägnader

Bilaga 11. LipidanalysAv Björn Hjulström, Arkeologiska Forskningslaboratoriet,Stockholms universitetÄven utgiven av AFL som uppdragsrapport 36.InledningEn möjlighet att få information om forntida keramikanvändningär att analysera lipidrester (nedbrutnafetter, oljor och vaxer) som sitter i kärlväggarna (jfrEvershed m.fl. 2001). När oglaserade kärl användsför tillredning eller lagring av födoämnen kan vätskorfrån maten sugas upp av keramikens porer. Delipidrester som, med hjälp av lösningsmedel, går attextrahera ur keramiken kommer från den eller desista användningarna av kärlet (Craig m.fl. 2004).Utifrån sammansättningen av lipidresterna har manen möjlighet att uttolka vad kärlet har använts till.Det resultat som presenteras i denna rapport kommerfrån UV Bergslagens undersökningar i Bengtstorp,täby sn, Närke. Sammanlagt gjordes tre analyserfrån två kärl. Två av analyserna gjordes på keramikenoch det tredje på en organisk beläggning från denena skärvan. Prov 186 kommer från en stensättningoch prov 207 kommer från en härd. Från skärva 207(prov 207 mynning) analyserades dels en skärva frånmynningen, dels en organisk beläggning från kärlväggen(prov 207 org). Lipiderna analyserades medgaskromatografi och masspektrometri.MetodbeskrivningBeroende på hur mycket prov som gick att ta loss frånkeramikskärvorna skiftade den analyserade mängdenmellan 0,25–0,32 gram. Det analyserade keramikpulvrettogs från kärlens insida med en kakelfräs.Även den organiska beläggningen lösgjordes med kakelfräs.Den yttersta millimetern slipades bort för attundvika ytlig kontamination. Alla glaskärl som användessyratvättades med HNO 3innan användning.Som internstandard (IS) tillsattes 40 μg n-hexatrikontan(C36). Lipiderna extraherades genom att ståi ultraljudsbad (2×15 min) i en lösning av kloroform/metanol (2:1 v/v). Därefter centrifugerades provernai 30 minuter med 3000 varv per minut. Den rena lösningenöverfördes till preparatrör och lösningsmedletindunstades med kvävgas. Proverna derivatiseradesmed 50–70 μl 10 % TMS (klortrimetylsilan) i BSTFA(bis(trimetylsilyl)triflouracetamid) under 15 minuter i70 ºC. Överbliven reagens avlägsnades med kvävgas.De derivatiserade proverna löstes i n-hexan (C6H14)och 1 μl injicerades i GCMS:n.GC-analysen utfördes på en HP 6890 gaskromatografmed en opolär SGE BPX kolonn (15 m×0,25mm×0,25 μm). Som bärgas användes helium medett konstant flöde på 2 ml/min. Ugnstemperaturenstartade på 50 ºC under två minuter och ökades sedanmed 10 ºC/min upp till 360 ºC och bibehölls i15 minuter. GC:n var kopplad till masspektrometerHP5973 masselektiv detektor via ett interface somhåller 350 ºC. Fragmentering av separerade ämnengörs genom elektrisk jonisering vid 70eV. Temperatureni jonkällan var 230 ºC samt 150 ºC för massfiltret.Massfiltret var ställt att skanna mellan m/z50–700, vilket ger 2,29 skanningar/sekund. Erhållnakromatogram och masspektra analyserades med HPChemstation ver. A.003.00.ResultatSpecifika föreningar och kvoter som visat sig användbaraför att spåra olika kärlanvändningar söktesi varje prov. Förekomsten av dessa föreningar ochkvoter visas i tabell 30. Den kemiska bakgrundenoch vad de olika föreningarna representerar beskrivskortfattat nedan.Bland lipiderna är oftast fria fettsyror dominerande.De fria fettsyrorna kommer huvudsakligenfrån triacylglyceroler (TAG) och har lösgjorts genomhydrolys. Det är inte alltför ofta som TAG finns bevarade.TAG består av en glycerol med tre styckenfettsyror. TAG utgör huvudbeståndsdelen av det mantill vardags benämner fetter och oljor. Intakta TAGpåträffas ibland i välbevarade förhistoriska prover.Är distributionen av TAG bred (ca 40–54 kolatomeri acyldelen, jämfört med ca 46–54) antyder detta fettfrån idisslare, då dessa producerar fler kortkedjigaföreningar. Är andelen av de kortaste (40–44) högär detta en indikation på att idisslarfettet kommerfrån mjölkfetter (Dudd m.fl. 1999; Mukherjee m.fl.2005:80). Men de kortkedjiga TAG bryts ned snabbarevilket innebär att prover med smalare distributionkan ha sitt ursprung från idisslare. När en fettsyrafrigörs från DAG bildas diacylglycerol (DAG)och när DAG förlorar en fettsyra bildas en monoacylglycerol(MAG). Båda dessa påträffas ofta i fettresterfrån förhistorisk keramik. En stor del av dennahydrolys sker redan vid tillagning men kan fortsättaunder nedbrytningsförloppet. Triacylglyceroler harpåträffats i två av proverna från Bengtstorp.Kvoten C18/C16 ger indikation på om ursprungetär animaliskt eller vegetabiliskt (Isaksson 2000:14).En låg kvot där C16 dominerar är en indikation påvegetabiliskt ursprung medan höga värden är teckenpå terrestriskt animaliskt (landlevande djur) ursprung.Detta är dock en kvot som påverkas undernedbrytningen då först de kortkedjiga triacylglycerolernaverkar orsaka en ökad halt C16 som sedanjämnas ut när nedbrytningen fortgår (Barnard et al,i tryck). C16 halten ökar även när C18:1 bryts nedBilagor 175

(den Dooren de Jong 1961). Kvoten ger alltså en indikationpå ursprunget men vid tolkning bör dennakvot komplettas med övriga indikationer till exempelförekomst av kolesterol. Denna information är dockinte tillräcklig för att avgöra från vilket djur lipidernakommer ifrån eller om det är animaliskt fett från depåfetter(kött) eller från mejeriprodukter, eller beroralltför nedbrutna fetter.Animaliskt fett från icke idisslare, till exempelsvin, innehåller antingen mycket lite eller inga av degrenade fettsyrorna vilka förekommer relativt rikligti fett från idisslare. Detta beror på bakterier som leveri tarmar och magar hos idisslare (Christie 1981). Detinnebär att om fettet härrör från animaliskt fett tyderen hög C17:grenade/C18:0-kvot på att det kommerfrån idisslare. Dudd m.fl. (1999:1480) har visat attkvoten även kan vara användbar för att särskilja fettfrån mjölk från fett från kött inom det intervall somär karakteristiskt för idisslare. För att vara helt säkerpå särskiljandet av fett från köttet från idisslare respektivemjölk från idisslare bör man dessutom ävengöra en isotopanalys av 12 C och 13 C hos de dominerandeogrenade fettsyrorna C16 och C18. Angåendekvoterna är det viktigt att notera att när olika materialblandas påverkas självklart de olika halterna avfettsyrorna varandra. Prov 186 med en kvot på 0,037är tydligt resultat av att fetterna kommer från idisslare.Prov 207org ligger vid gränsvärdet för idisslaremedan prov 207 mynning däremot har en kvot sominte stämmer överens med idisslare.Utanpå många växter finns ett vaxlager, som äruppbyggt av långkedjiga alkanoler, ketoner och fettsyror,både fria och sammanbundna till vaxestrar.När växtdelar kokas i vatten kan lite av detta vaxlossna från växten och absorberas av keramiken(Charters m.fl. 1997). Skärvor som innehåller alkanoleroch/eller fettsyror med fler än tjugo kolatomerhar tolkats som innehållandes spår av växtvaxer. Eftersomhalterna av dessa ämnen är relativt låga kandessa växtdelar ha varit en dominerande ingrediens iden ursprungliga anrättningen även om de endast utgören liten del av det bevarade lipidmaterialet. Långkedjigafettsyror har påträffats i prov 207org.Många marina fiskar är rika på fleromättade ω-3-fettsyror. Dubbelbindningar i fettsyror är dock någotsom bryts ned väldigt snabbt (Kumarathasan m.fl.1992) och kan inte förväntas vara bevarade i arkeologisktmaterial om inte bevarandeförhållandena ärextremt gynnsamma. När vegetabiliska oljor hettasupp i samband med matlagning bildas en rad nyaföreningar (Artman & Alexander 1968). En av dessaprodukter, ω-(o-alkylfenyl)fettsyror (Artman & Alexander1968:644; Matikainen m.fl. 2003:567f), är stabilöver arkeologiskt relevanta tidsrymder (Hanselm.fl. 2004; Olsson & Isaksson i manus). I marinafettrester ska det finnas spår av tre alkylfenylfettsyrormed 16, 18 respektive 20 kolatomer, vilka bildatsav fettsyrorna C16:3, C18:3 och C20:3. Även vegetabiliskaoljor är rika på fleromättade fettsyror mendessa domineras kraftigt av C18:3. Fettsyran C20:3förekommer rikligt i inälvsmat (t.ex. lever) från landlevandedjur. Fettrester från marina djur och fiskarska dessutom innehålla två isoprenoida fettsyror, 4,8, 12-trimetyltetradekansyra (4, 8, 12-TMTD) och3, 7, 11, 15-tetrametylhexadekansyra (3, 7, 11, 15-TMHD, även kallad fytansyra). Fytansyra kan dessutombildas genom oxidation av fytol, vilken i sin turkommer från klorofyll. Klorofyll finns som bekant igröna växter men kan också komma från fotosyntetiserandemikroorganismer. Mager fisk innehåller förlåga halter av av fettsyrorna C16:3, C18:3 och C20:3för att dessa ska lämna några spår. De behöver inteheller innehålla några isoprenoida fettsyror. Det endasom skiljer fettrester efter mager fisk från fettresterefter vegetabilier är därmed närvaron av kolesterol.Kolesterol är en sterol som inte produceras av växterutan finns i djur och fiskar. Växter producerar iställeten rad fytosteroler (t.ex. beta-sitosterol, stigmasteroleller kampesterol).Om man finner långkedjiga ketoner är detta ettbelägg för att keramikkärlet använts för tillagning avföda med hjälp av värme (Evershed m.fl. 1995). Friafettsyror från maten binds samman och bildar dessaämnen vid upphettning under avgivande av vattenoch koldioxid. Både alkylfenyl fettsyror och ketonerbehöver alltså värme för att bildas. Ketoner har påträffatsi prov 186 och prov 207org.Ibland påträffar man terpenoida föreningar i keramik.När dessa föreningar förekommer i låga halterhärrör de troligen från röken från elden kärlenhettats upp vid (jfr Simoneit m.fl. 2000). Vid högrehalter kan kärlet antingen ha tätats med harts ellerkåda, eller vid närvaro av metyldehydroabietinat avtjära, eller för att processa dessa produkter. Inga spårav terpenoider har påträffats.TolkningProv 186Kvoten C18/C16, närvaron av kolesterol och triacylglycerolerär tydliga tecken på animaliska fetter.Den höga C17gr/C18r-kvoten tyder på att fetternahar kommit från idisslare. Tyvärr går det inte att varasäker på om det handlar om mejeriprodukter eller omkött från idisslare eftersom TAG är alltför nedbrutnaför att avgöra det men att det är fetter från idisslareär tydligt. Det finns även spår av alkylfenylfettsyranC18 som är en rest av omega 3 fettsyran ω18:3. Dennafettsyra förekommer i fisk och i vegetabiliska oljor.Eftersom det inte finns några andra indikationer på176 Treuddar och hägnader

fisk i provet så är den troligaste tolkningen att det ärspår av en vegetabilisk olja. På annan plats har detargumenterats att det troligaste ursprunget när detgäller järnålderskeramik och vegetabiliska oljor ärlinolja eller hampolja (Hjulström & Isaksson 2005;Isaksson m.fl. 2005). Närvaron av långkedjiga ketonerär ett tecken på att anrättningen har värmts upp.Prov 207Från kärl 207 analyserades dels en bit av keramikenfrån mynningen, dels en organisk beläggning. Dessahar ett likartat resultat men kompletterar varandra ivissa avseende. De två olika proven är därför värdaatt gå igenom var för sig.Organisk beläggningC18/C16-kvoten visar tydligt på animaliskt ursprung.Närvaron av kolesterol och triacylglycerolerstöder den tolkningen. C17gr/C18-kvoten tyder påatt handlar om fetter från idisslare. Men kvoten liggerpå gränsen mellan kvoter karakteristiska för köttfrån idisslare respektive icke idisslare. I provet finnsäven en hel del andra indikationer. Det är tydligt attdet har funnits vegetabilier i anrättningen. Det talarbåde närvaron av fytosteroler för och vaxrester medfettsyror med kolkedjor på upp till 28 kol. Så långakolkedjor finns i ett skyddande vaxlager på växter.Den isoprenoida fettsyran (3-, 7-, 11-, 15-TMHD) fytansyrafinns både i fisk och i klorofyll från grönaväxter. Det finns inga andra tecken på fisk och klorofylltolkningen är den mest rimliga. Slutligen så finnsalkylfenylfettsyran C20. Denna förekommer rikligt iinälvsmat.MynningÄven här är det tydligt att det finns animaliska fetteri provet. C18/C16-kvoten är hög och det finnskolesterol i provet. C17gr/C18r-kvoten tyder på attdet är kött från icke idisslare. Det finns även fytosteroli provet vilket är spår av vegetabilier. Dessutomfinns även i det här provet alkylfenylfettsyran C20.Avsaknaden av TAG och andra föreningar som hariakttagits i den organiska beläggningen beror troligtvispå att det finns en klart lägre lipidhalt bevarad imynningen jämfört med den organiska beläggningenTabell 29. Lipidanalys; prover och tolkning.ProvTolkning186 Uppvärmd anrättning bestående av animalsikt fettfrån idisslare. Det går inte att avgöra om det är fettfrån kött eller från en mejeriprodukt. I anrättningenhar man även tillsatt en vegetabilisk olja.207 Uppvärmd anrättning bestående av animalsikt fett.Troligen från kött då det finns indikationer på inälvsmat.I grytan har man även haft i vegetabilier.(82 μg/g keramikpulver jämfört med 896 μg/g frånden organiska beläggningen)P207Jämför man den organiska beläggningen och mynningenfrån kärl 207 finns det alltså en del likheteroch en del skillnader. Skillnaderna kan bero både påbevaringsgraden men även att beläggningen kommerfrån ett och samma tillfälle medan lipiderna i kärletkan komma från de sista användningstillfällena.I kärlet har det funnits terrestriska animaliska fetter.I den organiska beläggningen tyder C17gr/C18-kvoten på att det kan vara fett från idisslare medandet i mynningen talar för icke idisslare. Detta kanbero på att det finns fetter från både idisslare ochicke idisslare och kvoterna tar då ut varandra. I bådaproven finns även affs C20 vilket är en nedbrytningsproduktC20:3. Fettsyran C20:3 förekommer rikligti inälvsmat. Även spår av steroler som kommer frånväxter har iakttagits i båda proven. I den organiskabeläggningen går det att se att den har värmts upp.Några tecken på uppvärmning har inte iakttagits imynningsskärvan. En mycket hypotetisk förklaringtill värdena skulle vara en anrättning av inälvsmatfrån icke idisslare (t.ex. en del vilt, fågel och gris)kokad med/i en mejeriprodukt (t.ex. mjölk från idisslare)kryddat med gröna vegetabilier.ReferenserArtman, N. R. & Alexander, J. C. 1968. Characterizationof some heated fat components. Journalof American Oil Chemist’s society, 45.Barnard, H., Ambrose, S. H., Beehr, D. E., Forster,M. D., Lanehart, R. E., Malainey, M. E., Parr,Tabell 30. Lipidanalys; keramik och analysresultat.Prov Kontext Halt Neutrallipider Isoprenoidafettsyrorw-(o-alkylfenyl)fettsyrorTerenerTolkningAnläggningug/gC18:0/C16(0,48)C17gr/C18r(0,02)Intakta TAGKolesterolFytosterolVaxresterLångkedjigaketoner4, 8, 12-TMTD3, 7, 11, 15-TMHDC16C18C20186 A6060 stensättning 4871 1,297 0,037 46–52 x - - x - - - x - -207 org. beläggning A12000 härd 896 2,58 0,023 48–52 x x FS C28 x - x - - x -207 mynning A12000 härd 82 1,66 0,01 - x x - - - - - - x -Bilagor 177

R. E., Rider, M., Solazzo, C. & Yohe II, R. M.Mixed results of seven methods for organic residueanalysis applied to one vessel with the residueof a known foodstuff. Journal of ArchaeologicalScience In Press, Corrected Proof.Charters, S., Evershed, R. P., Quye, A., Blinkhorn, P.& Reeves, V. 1997. Simulation experiments fordetermining the use of ancient pottery vessels:the behaviour of epicuticular leaf was during boilingof leafy vegetable. Journal of ArchaeologicalScience, 24.Christie, W. W. (ed.). 1981. Lipid Metabolism in RumimnantAnimals. Pergamon Press, Oxford.Dudd, S. N., Evershed, R. P. & Gibson, A. M., 1999.Evidence for Varying Patterns of Exploitation ofAnimal Products in Different Prehistoric PotteryTraditions Based on Lipids Preserved in Surfaceand Absorbed Residues. Journal of ArchaeologicalScience, 26.Evershed, R. P., Stott, A. W., Raven, A., Dudd, S.,Charters, S. & Leyden, A. 1995. Formation ofLong-Chain Ketones in Ancient Pottery VesselsBy Pyrolysis of Acyl Lipids. Tetrahedron Letters,36.Hansel, F. A., Copley, M. S., Madureira, L. A. S.& Evershed, R. P. 2004. Thermally produced[omega]-(o-alkylphenyl)alkanoic acids provideevidence for the processing of marine products inarchaeological pottery vessels. Tetrahedron Letters,45.Hjulström, B. & Isaksson, S. 2005. Tidevarv i Tuna.Arkeologiska undersökningar i Tuna by, Alsikesn, Uppland. Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet3.Isaksson, S. 2000. Food and rank in early medievaltime. Theses and Papers in Scientific Archaeology,3. Archaeological Research Laboratory,Stockholm University, Stockholm, 69.Isaksson, S., Olsson, M. & Hjulström, B. 2005. Desmorde sina krås. Spår av vegetabilisk olja i keramikfrån yngre järnålder. Fornvännen, 2005/3.Kumarathasan, R., Rajkumar, A. B., Hunter, N. &Gesser, H. D. 1992. Autoxidation and Yellowingof Methyl Linolenate. Progress in Lipid Research,31.Matikainen, J., Kaltia, S., Ala-Peijari, M., Petit-Gras, N., Harju, K., Heikkila, J., Yksjarvi, R. &Hase, T. 2003. A study of 1,5-hydrogen shift andcyclization reactions of an alkali isomerized methyllinolenoate. Tetrahedron, 59.Mukherjee, A. J., Copley, M. S., Berstan, R., Clark,A. K. & Evershed, R. P. 2005. Interpretation ofd13C values of fatty acids in relation to animalhusbandry, food processing and consumption inprehistory. In: Mulville, J. & Outram, A. (Editors),9 th ICAZ Conference, Durham 2002. TheZooarchaeology of Milk and Fats, Oxford.Olsson, M & Isaksson, S. Manuskript. The cookingand consumption of fish at an Early Medievalmanor.Simoneit, B. R. T., Rogge, W. F., Lang, Q. & Jaffe, R.2000. Molecular characterization of smoke fromcampfire burning of pine wood (Pinus elliottii).Chemosphere – Global Change Science, 2.178 Treuddar och hägnader

Bilaga 12. StenanalysAv Kalle Thorsberg, UV BergslagenMaterialet har genomgåtts och sorterats som helhet,med de identiteter de enskilda artefakterna registreratsi Intrasis. Materialet består dels av slagna stenarav kvarts, kvartsit, flinta och vulkaniska flintlikabergarter. Dels av föremål av bergart som använtseller bearbetas på andra sätt, som knackstenar ellerslip- och malstenar. Om dessa är det svårt att säga såmycket eftersom de tillhör typer som inte varierar såmycket över tid och dessa typer knappast studeratssystematiskt av någon.Det slagna materialet kan grupperas i tre grupper.Kvarts, flinta och övrigt material.Kvartsen föreligger i två olika råmaterialkvaliteter.Dels har naturligt runda stenar sönderdelats, dels harmaterial från fast klyft använts. Den senare kvartsenär ofta av extremt hög kvalitet och har oftare använtsför plattformskärnor eller rundkärnor än den’sämre’ kvaliteten som i sin tur använts för bipolärsönderdelning. Detta betyder inte nödvändigtvis attmaterialen representerar olika tider eller teknologier.En troligare tolkning är att de runda nodulerna varitmindre i storleken, detta tillsammans med den rundaformen gör att plattformskärnor är en oekonomisksönderdelningsmetod. Materialet som helhet är förfragmentariskt att datera entydigt, men kan mycketväl vara från järnåldern.Flintan är som vanligt enklare att förstå eftersomden innehåller flera tolkbara teknologiska element.I materialet finns ett antal avslag och fragment somkommer från slipade yxor, i något fall uppenbarligentunnackiga sådana. Andra avslag är slagna med metallhammare,i något fall med krusta på motsidan påett sådant vis att man troligen haft tillgång till en helnodul. En stor del av flintan kommer från rundkärnor,där plattformen inte preparerats och slagriktningoch slagpunktens placering i förhållande till tidigareavspaltningar visar att man reduktionens syfte varitatt producera breda och relativt tunna avslag, utanmarkerade ryggar på motsidan.Sönderdelningen är helt typisk för metalltid och ärmed stor sannolikhet samtida med övriga lämningarpå platsen, med tanke på att flera avslag slagits medmetallhammare är en tolkning av datering till järnåldereller senare rimlig.En del av flintmaterialet kommer helt klart frånneolitiska yxor, dessa kan ha deponerats på platsenunder neolitikum eller samlats in från andra neolitiskalokaler.Ett avslag har slagits med metallhammare frånen troligen tidigare inte sönderdelad nodul av högflintkvalitet. Sannolikheten för att en sådan skulleha överlevt i Närke från tidigneolitikum till järnålderutan sönderdelning är mycket liten. Avslaget kandärmed möjligen användas för att argumentera föratt flinta importerats till Närke under metalltid.Övrig slagen sten uppvisar i stort samma mönstersom flintan. En del kvartsit har sönderdelats såväl bipolärtsom från rundkärnor. Några avslag av flintlikamateral har möjligen slagits med metallhammare.Delar av det vulkaniska materialet kommer från sönderdeladerundade stenar.Ett påtagligt stort antal bitar av såväl flinta somövriga bergarter (ej kvarts) uppvisar raka brott islagriktningen, i några fall närmast en kluven slagbula(accident siret), eller andra komplicerade höghastighetsbrott.Den höga frekvensen talar även denför en sönderdelning under metalltid.Slutsats: Materialet innehåller minst två faser. Delarav flintmaterialet (och möjligen av det övriga materialet)har deponerats under tidigneolitikum, antingenpå platsen eller samlats in från andra lokaler. Materialetär inte komplett, stora delar av reduktionernasaknas vilket möjligen stärker den senare åsikten.Stora delar av materialet har sönderdelats undermetalltid. Avslag har producerats på ett för tiden helttypiskt sätt.Tabell 31. Genomsortering av stenmaterialet.FnrF23F24F25F26F27F35F36F37F41F40F43F44F45F46F47F48F49F50F51F52F56F58F59F60F62F63Beskrivning/anmärkningÖvrig kärna av flinta. Från yxa?Avslag av flinta, slaget med metall.Övrig slagen kvartsit?Avslag av vulkanisk bergart. Från rundkärna. Ingenpreparering.Stycke av bergart. Troligen ej slaget.Stycke av kvarts. Troligen ej slaget.Övrig slagen kvartsit. Som många andra av liknanderåmaterial kluven genom rakt brott.Avslag av vulkanisk bergart. Proximalavslag(Öppningsavslag) från rund sten.Stycke av kvartsit. Troligen ej slaget.Knacksten, bergart.Övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet.Övrig slagen kvartsit.Övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet.Två kvartsstycken. Det ena knappast slaget.Kvartsstycke. Knappast slaget.Kluven kvartsnodul (rund sten), hög råmaterialkvalitet.Troligen ej slagen.Övrig slagen kvartsit.Avslag av kvarts. Från plattformskärna.Stycke av kvarts. Troligen ej slagetÖvrig slagen kvarts.Övrig slagen kvartsit.Jfr F64. Bergart.Övrig slagen vulkanisk bergart.Flisa av kvarts.Övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet. Möjligendel av en bipolär kärna.Övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet.Bilagor 179

FnrF64F66F67Beskrivning/anmärkningStycke av skiffer(?), möjligen slipat. Slipsten? Bergart.Stycke av kvarts. Troligen ej slaget.Flisa av flinta. Bränd.F69 Som F51.F70F77F80F82F83F85F86F87F88F89F89F103F152F224F225F226F227F228F230F231F232F233F234F235F236Övrig slagen kvarts.Malsten? Bergart.Knacksten. Bergart.Tre flisor av kvarts.Övig slagen och tre flisor av kvarts. Högråmaterialkvalitet.Stycke av bergart. Troligen ej slaget.Avslag av flinta.Övrig slagen flinta med slipning. Från tunnackig yxa.Två övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet.Övrig slagen kvarts. Hög råmaterialkvalitet.Avslagsfragment.(A6461). Två stycken av kvarts. Troligen ej slagna.Tre stycken av kvarts. Två troligen ej slagna.Övrig slagen kvarts. Från rund sten.Övrig slagen kvartsit.Tre övrig slagen kvarts, två är troligen fragment avbipolära kärnor. Två övrig slagen kvartsit.Två stycken av kvarts. Det ena är troligen en rest av enbipolär kärna.Avslag av kvarts. Från rundkärna.Flisa av vulkanisk bergart. Från plattformskärna.Plattformsresten är polerad möjligen slipad, mentroligast naturligt slipa.Flisa vulkanisk bergart. Från plattformskärna.Avslag av flinta med slipning. Ingenplattformspreparering.Avslag av flinta. Proximalfragment, bränt. Ingenpreparering.Flisa av vulkanisk bergart eller möjligen flinta.Avslag av flinta. Från rundkärna. Rudimentärkantpreparering. Slaget med mycket hård teknik.Bipolär kärna av kvartsit.Övrig slagen kvartsit. Fragment av avslag kluvet ikomplicerat höghastighetsbrott i slagriktningen.FnrF237F238F239F240F241F242F243F244F245F246F247F248F249F250F251F252F253F254F255F256F257F260F261F262F263F264F266F267F470F471Beskrivning/anmärkningAvslag av flinta. Från plattformskärna. Ingenpreparering. Plattformsresten är konkav. Mjuk teknik.Övrig slagen flinta. Bränd. Troligen distalfragment avavslag.Avslag av kvartsit. Ingen preparering frånplattformskärna.Stycke av kvartsit. Möjligen slagen.Flisa av flinta(?).Övrig slagen kvarts.Dito.Rund sten. Bergart.Övrig slagen kvartsit. Avslag fragmenterat genom brott islagriktningen. Från rund sten.Rund sten. BergartÖvrig slagen kvarts. Hög kvartskvalitet.Dito. Eventuellt kärnrest.Övrig slagen och flisa av kvarts.Avslag av flinta. Slipning?Avslag och flisa av flinta. Brända, med passning. Brottetär troligen recent. Ingen plattformspreparering.Övrig slagen kvarts. Möjl. fragment av bipolär kärna.Övrig slagen kvarts.Avslag. Vulkanisk bergart.Övrig slagen flinta med slipning.Två övrig slagen kvarts.Övrig slagen kvarts. Från rundkärna.Övrig slagen flinta. Slagvågor på motsidan troligen frånavspaltning slagen med metall. Från plattformskärna.Två flisor av flinta, den ena bränd.Övrig slagen kvartsit. Eventuellt rest av bipolär kärna.Övrig slagen flinta.Övrig slagen vulkanisk bergart Troligen från rundkärnamed sekundär bipolär sönderdelning.Övrig slagen kvarts.Avslag av flinta. Bränt. Ingen kantpreparering. Frånrundkärna. Troligen metalltid.Övrig slagen kvarts. Hög kvartskvalitet. Frånrundkärna.Övrig slagen kvarts.180 Treuddar och hägnader

Bilaga 13. KonserveringsrapporterAv Åsa Norlander, RAÄ ATmTvå liar av järn samt fibula av järnoch kopparlegeringBeskrivning av föremål och skadebeskrivningF98 (A6060, A10039). Armborstfibula av kopparlegeringmed nål av järn. Fibulans båge och fot saknas.Bågen har gått av mitt i järnspiralen. Gammalt brott.Järnspiralen är lindad på ett järnstift. Längst ut påvardera änden på stiftet sitter ändknoppar av kopparlegering.Järnet är kraftigt korroderat med storakorrosionsblåsor. Kopparlegeringen är också genomkorroderadoch därför mycket skör. Korrosionsskiktethar flagnat fläckvis och tagit med sig delar av originalytanoch blottat underliggande mjöliga ljusgrönakopparkorrosionsprodukter. Järnkorrosionsprodukternahar lagt sig fläckvis ovanpå kopparlegeringen.F120 (L10039). Liten nit av kopparlegering medrund platt nitbricka. Niten är helt genomkorroderadoch mycket skör. Konsoliderad med 10 % ParaloidB72 i etanol.Litet fragment av kopparlegering med rundad kantoch rester av ornamentik på ovansidan. Fragmentetär helt plant på undersidan. Fragment från fibula?F121 (L10039). Litet avrundat droppformat fragmentav kopparlegering. Fragmentet är helt genomkorroderatoch består av mjöliga korrosionsprodukter.F18 (A5188). Dubbelvikt lieblad av järn. Lien harvarit på UV GAL för provtagning. Cirka 2 centimeterav bladets spets sågades av för att komma åt metallen.Resterna av den genomkorroderade spetsen låg,vid ankomsten till konserveringen, i plastpåsar. Ingetav dessa fragment går att passa ihop, inbördes ellertill liebladet.Tillsammans med lien låg ett litet blyhagel, A6478,IF 11093.F124 (A6500). Kortlie av järn. Också denna liehar varit på UV GAL för provtagning. Fem lösa fragmentfrån spetsen kunde limmas samman med cyanoakrylatlim,Loctite 480.Båda liarna är täckta av jord uppblandad medjärnkorrosionsprodukter. Föremålens yta är mycketojämn med gropar och stora korrosionsblåsor.KonserveringsåtgärderJärnet på fibulan rengjordes från jord och ytliga korrosionsproduktermed roterande diamantborr ochblästring med glaspulver. Delarna av kopparlegeringrengjordes med skalpell, trästicka och pensel. Fibulantvättades med 95 % etanol och ytbehandlades sedanmed 10 % Paraloid B72 i etanol.De små fragmenten av kopparlegering rengjordesfrån jord med pensel.Liarna konsoliderades med 10 % Paraloid B72 i etanol,som droppades ner i sprickor för att undvika ytterligareflagning av ytan. Ytlig korrosion och jordavlägsnades genom blästring med aluminiumoxid ochglaspulver, samt med hjälp av roterande diamantborr.Speciellt kortlien hade många stora korrosionsblåsor.Många av dessa avlägsnades vid framprepareringen.Korrosionsblåsorna har givit ytan ett gropigt och ärrigtutseende.AnmärkningarDe båda liarna kommer att stabiliseras genom urlakningav klorider i avjoniserat vatten. Ytbehandlinggörs med Dinitrolpasta, ett vaxbaserat rostskyddsmedel.Råd och anvisningarArkeologiska metaller bör för att undvika fortsattkorrosion förvaras så torrt som möjligt i ett stabiltklimat.Tre fynd av kopparlegering och 19 fynd av järnBeskrivning av föremål och skadebeskrivningF100. Liten ring, sölja, av kopparlegering. Ringen ärgjord av en ten med runt tvärsnitt.F122. Sölja av kopparlegering med rembleck. Påremblecket finns dekor i form av cirklar.F1. Agraffknapp av kopparlegering och nit avjärn. Knappen har en dekor i form av dubbla fåror.Knappen är mycket kraftigt korroderad. Ytan flagnaroch stora fläckar av underliggande mjöliga korrosionsprodukterligger blottade.F10. Fragment från hästskosöm av järn.F6. Två hästskosöm.F9. Brodd av järn.F17. Hästskosöm av järn.F12. Hästskosöm av järn.F5. Föremål av järn. Ena änden är något avfasad,under det att den andra är tvärt avskuren.F14. Hästskosöm av järn.F8. Hästskosöm av järn.F15. Sölja av järn.F97. Svanhalsnål av järn, yttersta spetsen saknas.F2. Föremål av järn.F13. Hästsko av järn.F3. Beslag med två nithål av järn.F16. Redskap av järn.F124. Kortlie av järn. Konservering av lien är redovisadi separat rapport 17 juli 2006.Järnföremålen är täckta av ett relativt tjockt lagermed jord och rost. Många av föremålen har en ytasom har sprickor och som håller på att flaga. Någraav bronsföremålen är kraftigt korroderade och därförmycket sköra.Bilagor 181

KonserveringsåtgärderFöremålen av kopparlegering rengjordes från jord ochytliga korrosionsprodukter med skalpell, trästickaoch pensel. Agraffknapp F1 konsoliderades med10 % Paraloid B72 i etanol för att undvika fortsattflagning. Övriga bronser ytbehandlades med mikrokristallintvax på roterande mjuk gethårsborste.Ytlig rost och jord på järnföremålen avlägsnadesmed hjälp av mikroblästring med aluminiumoxid ochglaspulver samt med roterande diamanttrissa.Järnet stabiliserades genom urlakning av klorider iavjoniserat vatten 50 °C. För att förhindra uppkomstav ny rost, gjordes urlakningen under kvävgasatmosfär.Urlakningen avslutades då kloridmängden i lakvätskanuppmättes till mindre än 4 mg/l.Efter torkning i värmevakuumugn, behandlades järnföremålenmed Dinitrolpasta, ett vax- och lösningsbaseratrostskyddsmedel.AnmärkningarF124 kortlie. Provtagning gjordes för 14 C-analys.Från liens ryggsida, i närheten av fästet, avlägsnadesen stycke, som var cirka 10×7 millimeter. Provställetfylldes igen med smältkitt. Smältkittet består avsvartbeck, harts, terpentin, schellack, pimpstenspulveroch pigment.Råd och anvisningarArkeologisk metall kan trots konservering varamycket känsligt för fukt i omgivningen. Det bör därförförvaras så torrt som möjligt i ett stabilt klimat.Fig. 121. Beslag (F3). Foto: Åsa Norlander.Fig. 122. Järnföremål (F5). Foto: Åsa Norlander.Fig. 123. Hästskosöm (F6). Foto: Åsa Norlander.Fig. 124. Hästskosöm (F8). Foto: Åsa Norlander.182 Treuddar och hägnader

Fig. 125. Fragment från hästskosöm (F10).Foto: Åsa Norlander.Fig. 126. Hästskosöm (F12). Foto: Åsa Norlander.Fig. 127. Hästskosöm (F14). Foto: Åsa Norlander.Fig. 128. Redskap av järn (F16). Foto: Åsa Norlander.Fig. 129. Hästskosöm (F17). Foto: Åsa Norlander.Fig. 130. Nit (F120). Foto: Åsa Norlander.Fig. 131. Sölja (F122). Foto: Åsa Norlander.Fig. 132. Fibula (F98). Foto: Åsa Norlander.Bilagor 183

Figur- och tabellförteckningFigurer1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningenmarkerad. 42. Utsnitt ur Gröna kartan med platsen för undersökningenmarkerad. Skala 1:50 000. 53. Utsnitt ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdetoch fornlämningar i närområdet markerade.Skala 1:5000. 64. Terrängmodell i 3D-vy över undersökningsområdet iplan. 95. Laserskanning med Wolfgang Neubauer och KarolinKastowsky från Vienna Institute for Archaeological Science iWien, Österrike. 96. Terrängmodell i 3D-vy över undersökningsområdet frånsydöst. 97. Gravfältets norra del med treudd, från söder. Foto. 118. Gravfältets södra del med treudd, från norr. Foto. 119. Översiktsplan med lämningar och terräng.Skala 1:1000. 1210. Översiktsplan med anläggningar markerade.Skala 1:500. 1611. Berget med stenbrättet och östra hägnaden. Foto. 1712. Jättegryta i berget. Foto. 1713. Skärvig yta i berget. Foto: Johan Ågren. 1714. Detaljplan över norra delen av gravfältet med överbyggnaderoch konstruktioner. Skala 1:150. 1915. Detaljplan över södra delen av gravfältet med överbyggnaderoch konstruktioner. Skala 1:150. 2016. Norra treudden från lodfoto. 2117. Norra treudden i profil. 2218. Södra treudden 3D-skannad. 2319. Södra treudden, lodfoto. 2320. Kvadratisk stensättning A8 inom norra delen. Foto. 2421. Kvadratisk stensättning A11 inom södra delen. Foto. 2422. und stensättning A16 inom södra delen. Foto. 2423. Rund stensättning A25 inom södra delen. Foto. 2524. Rund stensättning A23 inom södra delen. Foto. 2525. Stora runda stensättningen A15 som 3D-skannad. 2526. Stora runda stensättningen A15 med kärnröse och kantkedjai lodfoto. 2627. Stora runda stensättningen A15 i profil. 2628. Blockgrav A31 och maskinist Sören Larsson. Foto. 2729. Detaljplan över norra delen av gravfältet med begränsningar.Skala 1:150. 2830. Detaljplan över södra delen av gravfältet med begränsningar.Skala 1:150. 2931. Brandgrop A100 i profil. 3032. Bengrop A120 i profil. 3033. Urnegrav inom A15. Foto. 3134. Detaljplan över gravskick på södra delen av gravfältet.Skala 1:150. 3235. Detaljplan över hägnadernas stenkonstruktioner.Skala 1:300. 3536. Hägnadsvallen A41 vid vägen från söder. Foto. 3637. Profil över hägnadsvallen A41 och stenbrättet A2. 3638. Inhägnaden A40 vid berget från öst. Foto. 3639. Detaljplan över inhägnadens konstruktionsdetaljer.Skala 1:150. 3840. Detaljplan över inhägnadens begränsningar.Skala 1:150. 3941. Inhägnadens konstruktion från sydväst. Foto. 3642. Profil inhägnadens västra stenvall. 3643. Översikt över röjningsrösen och röjda ytor i västra sluttningen.Foto. 4044. Detaljplan över röjningsrösen, gropar och stolphål.Skala 1:200. 4245. Röjningsröse A90. Foto. 4346. Profil röjningsröse A71. 4347. Profil röjd mark och röjningsröse A73. 4348. Härd A129 vid södra treudden. Foto. 4449. Härd A133 i Profil. 4450. Detaljplan över metall- och horn förekomst i gravar.Skala 1:150. 4851. Detaljplan över keramik- och hartsförekomst i gravar.Skala 1:150. 5152. Detaljplan över stenartefakters förekomst i gravar.Skala 1:150. 5253. Fibula (F98). Foto. 5354. Nål (F123). Foto. 5355. Agraff (F1). Foto. 5356. Sölja (F122). Foto. 5357. Sölja (F100). Foto. 5358. Sölja (F15). Foto. 5359. Nål (F97). Foto. 5360. Bultlås (F2). Foto. 5361. Hästsko (F13). Foto. 5462. Brodd (F9). Foto. 5463. Kort lie (F124). Foto. 5464. Lång lie (F18). Foto. 54184 Treuddar och hägnader

65. Benkammar: F101, F465, F119, F182, F466, F468, F467.Foto. 5466. Keramik (F186). Teckning. Skala 1:1. 5567. Del av flintyxa (F23). Foto. 5568. Malsten (F33). Foto. 5569. Knacksten (F40). Foto. 5570. Skålgropssten? (F473). Foto. 5571. Historiskt kartöverlägg, utsnitt Bengtstorp 1723. 5872. Detaljplan över viktfördelning och spridning av brända ben.Skala 1:150. 6073. Detaljplan över kön och ålder. Skala 1:150. 6174. Detaljplan över åldersgrupper. Skala 1:150. 6275. Gruppfoto med deltagare i fält. Foto. 7176. Detaljplan (1) över norra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7277. Detaljplan (2) över norra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7378. Detaljplan (3) över norra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7479. Detaljplan (4) över södra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7580. Detaljplan (5) över södra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7681. Detaljplan (6) över södra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7782. Detaljplan (7) över södra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7883. Detaljplan (8) över södra delen av gravfältet.Skala 1:50. 7984. Rösen i Hässelkulla Storäng 1821. LSA S70-22:2. Foto. 11885. Rösen i och runtom Solbergas åkermark 1856.LSA S70-40:1. Foto. 11986. Lanna skog med de avgärda enheterna Knutstorp,Äspsätter, Älgkärr, Älgkärrstorp och Korsgata 1744. LSA S29-20:1. Foto. 11987. Detalj Skeppstas Storäng år 1786. Litt D är ”Grästegarna”.LSA S67-9:2. Foto. 12388. Detalj motsvarande ställe i Skeppstas Storäng vid laga skiftet1850–1853. LSA S67-9:4. Foto. 12389. Inägor Äspsätter, Hidinge socken, år 1738. LSA S29-20:1.Foto. 12590. Inägor Äspsätter, Hidinge socken, år 1795. LSA S29-48:1.Foto. 12591. Området för RAÄ 52. Västra Via, Vintrosa socken, år 1699.LSA S70-51:1. Foto. 12692. Området för RAÄ 52. Västra Via, Vintrosa socken, år 1740.LSA S70-51:2. Foto. 12693. Området för RAÄ 52. Västra Svartkärr, Hidinge socken, år1789. LSA S29-35:1. Foto. 12794. Området för RAÄ 52. Västra Via, Vintrosa socken, år 1839.LSA S70-51:6. Foto. 12795. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1638. LSA S1:153.Foto. 12896. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1777. LSA S70-47:2.Foto. 12897. Inägor Säby, Vintrosa socken, år 1843–1844. LSA S70-47:3.Foto. 12998. Detalj av RAÄ 92-området ur LSA S1:153, S70-47:2 ochS70-47:3. 12999. Bengtstorp, Täby socken år 1723. LSA S67-2:1. Foto. 131100. Åldersfördelning för identifierade individer ianläggningar. 141101. Kortlie, F124, från Bengtstorp, Täby sn, Närke. Foto. 153102. Detalj på kortlie, F124. Yttersta delen är provtagen. 153103. Tvärsnitt från kortlie F124 som har analyserats. Kärna avmetalliskt järn omgivet av korrosionsprodukter. 153104. Motsvarande polerat tvärsnitt från kortlie F124 spegelväntoch fotograferat i mikroskopet. 153105. Polerat och etsat tvärsnitt av kortlie F124. Foto. 153106. Polerat och etsat tvärsnitt av kortlie F124. Foto. 154107. Kortlie, F124, från Bengtstorp, Täby sn, Närke, efter konservering.Foto. 154108. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlie F124.Foto. 154109. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlie F124.Foto. 154110. Polerat och etsat tvärsnitt av prov 2 från kortlie F124.Foto. 154111. Dubbelvikt lie, F18, från Bengtstorp, Täby sn, Närke.Före och efter konservering. 155112. Prov från den fragmenterade spetsen av den dubbelviktalien F18. 155113. Polerat och etsat tvärsnitt av delen närmast eggen hos dendubbelvikta lien. 155114. Schematisk illustration av hur en förorening av fossilt materialkan påverka den uppmätta åldern på ett prov. 154115. Tolkningsplan för A12247. Skala 1:20. 168116. Rekonstruktionsförsök för mynning och hals på kärlet frånförkammaren. Skala 1:1. Teckning. 169117. Mikroskopfoto av godset i F186, Bengtstorp. Krysspolariseradljus. 172118. Mikroskopfoto av godset i F207, Bengtstorp. Krysspolariseradljus. 172119. Mikroskopfoto av bergartsprovet B181, Bengtstorp. Krysspolariseradljus. Fältspaten framvisar samma omvandlingsfenomensom i provet avbildat i fig. 120. 173120. Mikroskopfoto av bergartsprovet AF 4183 (exfolierat),Bengtstorp. Krysspolariserad ljus. 173121. Beslag (F3). Foto. 182122. Järnföremål (F5). Foto. 182123. Hästskosöm (F6). Foto 182124. Hästskosöm (F8). Foto. 182125. Fragment från hästskosöm (F10). Foto. 183126. Hästskosöm (F12). Foto. 183127. Hästskosöm (F14). Foto. 183128. Redskap av järn (F16). Foto. 183129. Hästskosöm (F17). Foto. 183130. Nit (F120). Foto. 183131. Sölja (F122). Foto. 183132. Fibula (F98). Foto. 183Figur- och tabellförteckning 185

Tabeller1. Samtliga anläggningar. 152. Gravtyp och gravöverbyggnad. 183. Konstruktionsdetalj i gravar. 184. Typ av gravskick. 275. Gravskickens fördelning i förhållande till gravöverbyggnader.316. Första gravperioden. 337. Andra gravperioden. 338. Tredje gravperioden. 339. Röjningsrösen, form och läge. 4110. Konstruktioner i röjningsrösen. 4111. Datering av röjningsrösen. 4112. Datering av härdar. 4413. Jordnaturer ca 1550 i undersökningsområdet. 13314. Antal gårdar i som låg i ensamgårdar respektive byar inomundersökningsområdet ca 1550. 13315. Byar och ensamgårdar inom undersökningsområdet ca1550. I antal byar och i procent. 13316. Nybyggen och äldre torp, sockenvis. 13317. Åldersbedömning totalt. 14118. Sammanställning av allt identifierat material. 14219. Osteologisk katalog. 14320. Pollenanalys 16021. Resultat av makrofossilanalyserna från odlingslämningarna.16122. Resultat av makrofossilanalys från Äspsätter. 16323. Resultat av makrofossilanalys från Västra Via. 16324. Resultat av makrofossilanalys från Säby. 16425. Resultat av makrofossilanalys från Bengtstorp. 16526. Resultat av pollenanalys från Bengtstorp, Äspsätter ochVästra Via. 16627. Resultat av termiska analyser på prov från A122247. 17028. Resultat av mikroskopering av tunnslip på skärvor från L.Ulvgryt och Bengtstorp. 17029. Lipidanalys; prover och tolkning. 17730. Lipidanalys; keramik och analysresultat. 17731. Genomsortering av stenmaterialet. 179186 Treuddar och hägnader