Konflikt passion och kollision

temakonpassion ocKonikter finns. De går inte attvälja bort. Däremot kan vi väljahur vi hanterar dem. I stället för attundvika motsättningar kan vi möta26 pedagogiska magasinet 4.08

ikth kollisionoch använda dem. Konikter kanförvandlas från hot och obehag tillen konstruktiv kraft i undervisningoch det vardagliga samspelet.4.08 pedagogiska magasinet 27

Antony Gormley. CAPACITOR, 2001. Stålrör. Foto: Stephen White.© Courtesy of the artist & Jay Jopling/White Cube, London.

Att skrika och gråta pådet där sättet i ett klassrumär inte acceptabelt!– inte intellektet. I patriarkala diskussionsstrukturermöts människor av tystnad när deär känslosamma i sakliga sammanhang.Nej, vi beter vi oss inte, gråter eller är argaoch det är inte ofta jag har träffat på studentereller elever som har gjort så. Men vad gör vidå i stället? För känslorna finns ju där. Efterlektionen kan folk anförtro sina bästisar vadde egentligen velat säga, eller inte vågat säga.I stället för att visa sig förbannade eller ledsna,upprörda och engagerade, agerar vissa medironi, arrogans eller överlägsenhet och någrakanske är överslätande eller skämtsamma; alltför att inte blotta sig för en öppen konflikt.Allvarliga känslor lämnar människor vidöppnaoch därmed sårbara.Det uppstår inga konflikter utan glöd. Närglöden omvandlas och får ta andra vägar tillföljd av den konfliktundvikande kulturen,avhänder vi oss samtidigt chansen att få tillstånd verkliga möten med varandra, med våraföreställningar, känslor och rädslor. Pinsamhetskulturen– att hellre ironisera eller tiga änatt blotta sitt engagemang – riskerar att göraoss till såväl intellektuella som emotionellakrymplingar. Med detta försöker jag inte propageraför kalabalik eller italiensk opera i depedagogiska rummen. Jag försöker i stället attutröna hur det skulle vara möjligt att på allvaranvända sig av de intellektuella resurser somstår till buds och samtidigt tillåta sig att varaen kännande människa, som har lov att öppetvisa ilska eller smärta. Även om jag mestadelsrefererar till lektioner och diskussioner i skolaoch högskola, menar jag att resonemangensandemening går att överföra till barnstugoroch förskolebarn. Det finns förvissobarnstugor där det florerar en överslätandesnällhetskultur och en norm som säger att manska vara snäll och inte bråka med varandra.Konsensuskulturen kan stundtals uttryckassom ”egentligen- är- vi -ju- överens-myten”.Den går hand i hand med pinsamhetskulturen.Tillsammans bidrar de till tankens och känslansslapphet, ett slags ljummet skrapande påtillvarons yta där såväl ideologier som värderingaroch intressekonflikter ligger outnyttjadeoch outtalade.Jag vill gå tillbaka till min seminariegrupppå lärarutbildningen. Där förföll jag till ettöverslätande konstaterande av att det finnsolika sätt att se. Vår inlärda fruktan för ochovana vid starka känslor gjorde att varken jageller studenterna fick tillfälle att undersökavari de olika synsätten bestod, vilka utgångspunktervåra olika argument vilade på ochinte minst att bena ut varför stämningen varladdad – laddad med vad?Att komma någonstans, intellektuellt ochkänslomässigt kan i ett visst läge vara väldigtobehagligt. I vissa lägen kan man känna sighotad, eftersom de värderingar man byggt sintillvaro på riskerar att ifrågasättas, man kanbörja darra i hela kroppen och bli oerhörtberörd. Man kan bli så arg att hjärtat börjarbulta och svetten bryter fram. Men det betyderliv! Vad är det för mening med livet i depedagogiska rummen om det aldrig får varaberörande och farligt? Och vad betyder det iförlängningen för vår demokrati om människorinte övar sig på att formulera sig, diskuteraoch bekanta sig med sina egna och andrasbevekelsegrunder. Vad betyder det egentligenatt sällan eller aldrig få öva sig att vara arg påett vettigt sätt? För det är klart att man kan4.08 pedagogiska magasinet 31

Att gå till botten med en konfliktär som att rensa en gädda:att mödosamt bena sig fram.Antony Gormley. PRECIPITATE II, 2004. Stålkuber. Foto: Stephen White.© Courtesy of the artist & Jay Jopling/White Cube, London.

tema konflikt – passion och kollisionvara arg på ett ovettigt och destruktivt sätt,speciellt om man aldrig prövat sig själv. I de fåmiljöer jag träffat på där det är fullt tillåtet attvara oense är det ju kul att ha konflikter, eftersomde inte upplevs som hotfulla. Det är enbrist att vi inte naturligt får lära oss att utnyttjakonfliktens frigörande potential. Egentligenborde vi börja gorma lite mer åt varandra!Livet är oftast alldeles för friserat och städat.Lite ilska i lagom dos är oerhört uppfriskande.Att lära känna andra människors tänkandekan också slipa ens eget. Att upptäcka andramänniskors känslor, deras villkor och bevekelsegrundergör en dessutom mer ödmjuk. Det ärdefinitivt utvecklande.För vissa människor består konfliktensepicentrum av att få rätt eller att övertygamotståndaren om att den har fel. Varför är detdå så viktigt att få någon att tycka som mansjälv? Frågan är om det över huvud taget bliren konflikt om man inte bryr sig om vad denandra tycker och inte känner något som helstbehov av att omvända honom eller henne?Uppfattningar eller åsikter kan i stunden upplevassom en förlängning av en själv och såviktiga att de tycks livsavgörande. Det ser jagsom mänskligt och energigivande. Det räckerinte, men det är en bra början.Förvisso kan en konflikt vara frigörande,men kanske är det än mer nödvändigt att göraklart för sig vad konflikten består av. Jag önskaratt jag aldrig mer i livet ska få höra repliken:”Men sluta och tjafsa nu!” I stället skullejag vilja att det så kallade tjafset togs på allvar.En ståndpunkt är alltid mer eller mindreideologiskt laddad. Konflikten skulle kunnaförstås som en metod för att på djupet begripanågonting, som en möjlighet att gå till bottenmed ett problem (eller med intressekonfliktermellan människor eller grupper).Det är som att rensa fisk. Jag ser framförmig en ugnstekt hel fisk, kanske en gädda,eftersom den har mycket ben och är svår attrensa. Det är mödosamt att rensa fisk ochibland är det alldeles omöjligt; man får medsig både skinn och ben och fiskkött i en saligröra och ibland får man en massa y-ben imunnen. Förhoppningsvis kan man till slutbetrakta den klassiska bilden av en rensad fisk:varje ben avtecknar sig tydligt mot tallrikensbotten och i mitten sträcker sig ryggraden. Påsamma sätt föreställer jag mig att man måstegöra med en konflikt – mödosamt bena sigfram till vad konflikten består av.Det finns en föreställning kring konfliktersom jag skulle vilja utmana: att det politiskaoch ideologiska är lika med det förenklade ochsvartvita. Tvärtom vill jag hävda att det krävsmycket intellektuellt och seriöst arbete för attupptäcka och frilägga konfliktens komplexitet.Att kunna sitt område och att våga vara i”det obehagliga” innebär därmed att man kanerbjuda sina studenter eller elever möjlighetenatt granska konsekvenser av olika ståndpunkteroch visa på frågans grundläggande premisser.Om man talar om vad man vilar på kanman tala klarspråk. Har jag denna utgångspunktblir det så här, har jag en annan blirresultatet ett annat. Absolut sanning existerarinte. Icke desto mindre kan vissa ståndpunkteri livet vara absoluta för en själv.Den håglösa bristen på diskussioner ochdärmed konflikter i de pedagogiska rummenberor många gånger på att elever och studentervet för lite, känner sig vilsna och iblandliknöjda. Där ingen har lyft en frågas implicitastridslinje, dess struktur och inneboendeideologi får tankens och känslans lathet råda.Att råda bot på denna liknöjdhet kräver såvälmod som kreativitet och kunskap, men kanskefrämst mod. Kunskaper och kreativt tänkandeförutsätter jag att pedagoger av alla sorter redanhar erövrat. Mod är en fråga om övning.Efter en riktigt skarp, engagerad konfliktdär kontrahenterna drabbat samman i enallvarsam strid med ord, kan vinsten vara attman kunnat pröva varandra, men ändå gillavarandra. Det är jobbigt och omtumlande närdet händer, men vi har kommit närmare. Vi ärolika, men det går ändå att hålla ihop. Det äringen liten vinst, om man tänker i ett globaltperspektiv. Det kan också innebära en intellektuellvinst. I en polarisering förtydligas manför sig själv och upptäcker måhända nya bottnari sig själv. Det kan vara skrämmande, menockså hoppfullt. ☐Gunilla Granathpedagogiska.magasinet@lararförbundet.se4.08 pedagogiska magasinet 33

Vi förstår mer än devuxna vad det handlarom, säger elevernasom går in sommedlare när andraelever bråkar.Text Christina ThorsBild Björn WanhataloKan Själv!Sommaren har varit bedrövlig här i frågar hon lite oroligt. Hur går det till?Boden och egentligen borde den första Jag sätter mig ner på huk och berättardet jag för liten stund sedan ficksnön redan ha kommit. Men just i dagär det en ljuvlig höstdag. Solen värmer veta om elevmedling här på Hedensoch på skolgården är det fullt av barn skola.som dribblar och skuttar, springer ochgungar.— När ni har bråkat skriver ni en lappEn flicka som går i första klass berättarom ett bråk hon har haft med en handlar om och vilka ni är. Sen läggeroch på den lappen skriver ni vad detklasskamrat.ni den i lådan.– Det var mycket knuff och dom Nio av skolans tio elevmedlare, somtycker att vi ska ha medling, säger hon alla går i femman, står i en lång radtyst.längst fram i klassrummet för att informeraen grupp elever i tvåan om hurEn pojke i tvåan kommer förbi meden boll och berättar att han har stoppat elevmedling går till.en lapp i lådan för att han vill ha med- – När man medlar finns det vissaling. ”Men ingen har svarat.” Han låter regler, förklarar en av dem. Det sommissnöjd.sägs i rummet får inte spridas. Man– Elevmedling, det vet jag vad det är, får inte använda svordomar eller sägasäger hans kompis som står i fotbollsmåletoch tillägger utan att förklara vinna.något som kan såra någon. Båda skamer: Måste du stå här?Efter ett litet rollspel och informationom var man hittar elevmedlarnaJag inser att jag står i vägen och flyttarmig snabbt. Den lilla flickan kommerefter och drar mig i kappan. medling går till. Alla nickar.får klassen frågan om de förstår hur– Hur gör man med medling då? En pojke räcker upp handen.34 pedagogiska magasinet 4.08

Bildreportagefrån Hedensskola i Boden.

tema konflikt – passion och kollision– Hur många gånger om dan kollarni lådan?– Alltså, vi brukar kolla en, tvågånger per dag, ungefär.Efteråt träffar jag Malin Hedlund,Joel Lifbom och Linn Randeblad, treav skolans elevmedlare. De berättaratt lappar i medlingslådan kommerungefär varannan, var tredje dag ochfördelas bland de olika medlarna.En medling är alltid frivillig och tarungefär tio minuter. Det är alltidtvå elevmedlare med. Varje medlingdokumenteras i en loggbok, där detman kommit överens om och eventuellauppföljningsträffar skrivs in.För det mesta är det ganska småkonflikter det handlar om. MalinHedlund berättar om en medlinghon har haft.– Den handlade om två tjejer sombråkade om en stång som man brukarhänga på. De var tre stycken ochalla rymdes inte på stången. Och såbörjade de diskutera och bråka omdet. Så de kom till medling och dåvart de vänner.Det låter enkelt, men ”ibland kan detvara jättesvårt”, som Malin Hedlundbeskriver det, att leda samtalet i enmedling.– Men vi har en stödlapp.Så här står det på den: ”Medling.Välkommen. Presentera sig. Hjälpatt finna lösningar. Opartiskt. Dömerinte. Tystnadslöfte. Inga kränkandeord. Inga tråkningar. Inga svordomar.Frivilligt. Får gå men säg varför.Vinna–vinna.”Är det någon vuxen som är med?– Nej, vi måste lösa det själva, sägerLinn Randeblad.– Men det är liksom inte vi som löserdet, påpekar Malin Hedlund. Vi hjälperbara dem som har haft en konfliktatt lösa den. Vi säger aldrig ”Nu ska nigöra så där och så där”. De får prataså att de själva kommer fram till lösningen.I början var det svårt att kommaihåg allt de hade lärt sig på utbildningen,berättar de. Och framför alltvar det svårt att inte säga ”varför”, fördet får man inte göra.– Varför … börjar jag säga, men ändrarmig till: Vad säger man i stället förvarför?– Man kan säga typ ”Vilka var med?När hände det? Var hände det?” förklararJoel Lifbom. Om man säger ”Varförgjorde du det?” så tror de att man stårpå den andres sida.Ingenting av det som sägs i medlingsrummetfår komma ut – omman inte kommer överens om det.Därför har barnen avlagt ett tystnadslöfte.– Vi får berätta för de andra medlarnaoch för lärarna, men vi får inteberätta för våra kompisar, säger LinnRandeblad.Malin Hedlund berättar hur honkom hem till sin familj och brann avlängtan efter att berätta om sin förstamedling.– Och min lillasyrra frågade genastvilka jag medlade mellan och det fårjag ju inte säga och det är lite svårt.Till saken hör att systern går i sammaskola.Alla tre tycker att det är bättre att detär barn som medlar mellan barn än attvuxna går in i konflikterna.– Vi förstår mer vad situationenhandlar om, säger Joel Lifbom.Om det handlar om mobbning ellersvåra konflikter ska de be de vuxna omhjälp. I alla andra fall är elevmedlingenverkligen elevernas eget ansvar, det ärde noga med att framhålla.– Det känns som att det är vårt ansvaratt lösa det, säger Malin Hedlund.De har utbildat oss för att vi ska kunnahjälpa dem så att de har tid med sittarbete. Vi kan medla medan de arbetar.Även om barnen sköter det mestanär det gäller elevmedlingen på skolanså finns de vuxna hela tiden iMedlingi skolanProjektet startades i Norrbotten2004 och avslutadessommaren 2008. Detfortsätter nu som ordinarieverksamhet. Kommunernaoch skolorna bestämmersjälva om de ska gå med.I dag arbetar cirka 50 skolori Norrbotten aktivt medskolmedling. Det användsofta som komplement tillandra sätt att hanterakonflikter.Medlingssamordnare kanvara lärare, vaktmästare, lokalvårdare,matbespisningspersonal,administratörer,sjuksköterskor, kuratorer.Utbildningen är på sex dagar.Medlingssamordnarnautbildar elevmedlarna påsin skola.Idealet är minst två samordnarepå en liten skolaoch minst två per arbetslagpå en större. Skolmedlinganvänds mest till och medår 6, inte så ofta i år 7—9.Fem gymnasieskolor är med.Vid de vuxnas konflikter ärdet medlingssamordnarnasom medlar.Det blir cirka 10—12 medlingarper skola och termin(oräknat informella medlingarpå raster). En medlingmisslyckas eller avbrytsmycket sällan. Avtalen somskrivs mellan elevmedlarnaoch parterna följs i hög grad.Skolmedling finns i tillexempel Norge, Danmark,Finland, USA, Storbritannien,Australien och NyaZeeland.I verksamheten i Norrbottenhar man utgått från bokenMedkompis. Medling ochkonflikthantering i skolan avEleonore Lind (Brainbooks).Linda Marklunds licentiatavhandlingSkolmedling i teorioch praktik kan hämtas sompdf på www.diva-portal.org(sök på titeln).36 pedagogiska magasinet 4.08

akgrunden, beredda att rycka in sombollplank och backup vid behov.Agneta Christoffersson och KarinaLarsson-Lidberg är lärare och medlingssamordnarepå skolan. De har enstark tilltro till barnens förmåga attklara detta själva. De ser ju hur barnenväxer och utvecklas med sin uppgift,hur kompetenta de är. Målet med medlingsutbildningenär att träna barn ikonflikthantering.– Vi frågar inte eller lägger oss i hurde sköter medlingen, säger AgnetaChristoffersson. Det är bara om de villberätta själva. Det kan också hända attde vill ha stöd i hur de ska gå vidare.Men det är ytterst sällan.Den stora poängen med elevmedlingtycker de är att barn talar barns språk.De förstår ganska snabbt vad det handlarom. Och barnen vågar prata ochfråga när det är barn som medlar.– Sen har ju vuxna tidsbrist jämt,säger Karina Larsson-Lidberg ochtillägger med överdrivet vänlig vuxenröst:”Ta varandra i hand och säg förlåt– nu har vi lektion och en hel klass somstår och väntar!”Till medlingssamordnarnas ansvarhör att välja ut elevmedlare och hållai utbildningen. Alla som går i fyrankan lämna in en ansökan. Oftast är detmånga som vill bli elevmedlare ochurvalet görs av medlingssamordnarnatillsammans med klasslärarna. Men detär inte per automatik de duktiga ochsnälla eleverna som väljs ut.– De måste ha ett driv och en framåtandapå det sociala området, sägerKarina Larsson-Lidberg.– Samtidigt kan det vara de somhar lite sociala problem som kännertill hur det kan vara, säger AgnetaChristoffersson. Så om de vill varamed och tror sig kunna …Själva har de gått en sexdagars utbildning.– Men hur blir det nu, undrarKarina Larsson-Lidberg. Nu utbildasväl inga fler medlingssamordnare?– Jag vet inte, säger Agneta Christoffersson.Projektet har väl upphört?Jo, projektet upphörde i somras och ärnu ordinarie verksamhet.Det sägerLinda Marklund som tidigare varprojektledare, har skrivit en licentiatavhandlingom skolmedling och nuhåller på att doktorera i ämnet.Varför är det så bra med elevmedling?Linda Marklund talar omskolans skyldighet att förhindra ochmotverka kränkningar och mobbning,att lära eleverna värdegrundoch demokratiska principer.– Ett sätt att verkligen göra det är attge eleverna verktyg så att de själva kanhantera konflikterna, säger hon. Kan vilära våra unga att hantera konflikter påett bättre sätt så påverkar det samhälleti övrigt, på fritid och i arbetsliv. Skolmedlingkan också användas i störrekonflikter, då i samverkan med vuxna.Hon har nu fått en anställning på20 procent på kommunförbundet somsamordnare för medling i Norrbotten.– Jag håller just nu på att göra enkartläggning av skolornas utbildningsbehovdet närmaste året.I arbetet som samordnare ingår attutreda hur skolmedling kan förankrasmer i verksamheten. Hon ger Norgesom exempel, där man har konfliktrådpå fylket dit man kan vända sig närman behöver utbildning eller medling.– Vi kanske inte strävar efter att nådit, men vi har i alla fall skapat våregen samordnings- och utbildningsresurspå kommunförbundet, sägerhon. Förhoppningen är att den skakunna bli permanent. Nu får vi seframåt ett år i taget. ☐Christina Thors är journalist påPedagogiska magasinet.christina.thors@lararforbundet.se4.08 pedagogiska magasinet 37

tema konflikt – passion och kollisionTolerans = VGLäraren tar ett stegframåt och frågar:»Äckligt, varför tyckerdu att det är äckligt?«Text Mimmi PalmSimon Rybrand vill att elevernaförklarar sina ståndpunkter. Härmed Chiwar Kadir i It-gymnasieti Göteborg.Maria SteénTjugofem killar sitter med uppfälldalaptopskärmar. Wikipedia blänkermångfaldigad, bara hos någon enstakasyns onlinespelet World of warcraft. Dehar fått dagens första uppgift i religionskunskap:trettio minuter att söka fakta.Det är tyst vid gruppborden i den långsmalasalen i It-gymnasiet i Göteborg.Men tyst ska det inte förbli. På ettrunt högt bord i rummets mitt har lärarenSimon Rybrand placerat sin dator.En vit duk visar en färgstark bild: Jesusi högklackat omgiven av transvestiter isexattribut. Det är Nattvarden skildradav fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.Tolv bibelsituationer iscensatta medhomosexuella modeller ingår i hennesfotoutställning Ecce Homo.”Vad tycker ni om utställningen?”Simon Rybrand sveper med blickenöver eleverna i trean som alla är killar.Sorlet stiger, händer sträcks i luften.”Den ska visa Jesus utanförskap”, sägeren elev. ”Hon gjorde den som ett svarpå att kyrkliga tidningar skrev att aidsvar Guds straff ”, säger en annan. Menkonstverket hamnar snart i bakgrunden.”Jag gillar inte bögar, jag tycker det äräckligt.” Han som säger det får medhållav flera. ”Det finns ju kvinnor”, säger enkille med kepsen uppskjuten i pannan.”Äckligt”, upprepar Simon Rybrandnyfiket, och pekar på en av killarna:”Varför tycker du att det är äckligt?”Han får inte riktigt något svar. Fleramenar att homosexualitet är främmande,konstigt. ”Att tänka sig en akt därtvå män är tillsammans, det är en vidrigsyn”, säger någon.Stämningen är lugn trots hårda ord.Avståndstagande från homosexualitettycks härska i rummet där placeringenvid gruppbord gör att alla inte ser varandra.Men så säger en kille: ”Varförskulle man inte kunna älska en man?”Han får ett instämmande från nästabord: ”Jag ser inget problem med det.””Men bibeln säger att det är fel attvara homosexuell”, påpekar en elev.Läraren ser ut över klassen, tar någrasteg: ”Bibeln själv säger inget – om deninte är som talbok förstås. Däremottolkas den och det blir olika beroendepå vem som läser. Det finns de sommenar att det inte står att homosexualitetfördöms.””De som tycker att det är äckligt kanskeär osäkra på sin egen sexualitet”,inflikar en elev. Han får inget mothugg.På Simon Rybrands lektioner gällerheta ämnen. Under sina hittills fyra årsom lärare har han gått från att ritakartor över kristna kyrkans utbredninginför ointresserade elever till att introduceraaktuella, konfliktladdade teman,som eleverna ”går i gång vansinnigt på”.Temana blir som spikar som de kanhänga upp kunskaperna i religionskunskap på. Och de lockar fram värderingaroch fördomar.– Det står faktiskt i kriterierna attman ska kunna reflektera över vadtolerans innebär om man ska få VG ireligionskunskap.Han provocerar gärna.– Jag tycker att man ska veta varförman har en uppfattning.Hans upplägg skulle kunna skapakonflikter i klassen men det avskräckerinte. Han är trygg med sitt ämne ochliksom många kollegor på skolan harhan fått träning i konflikthantering genomutbildning i klassledarskap. Menhan skulle bli orolig om det blev bråkmellan eleverna.– En säkerhetsåtgärd är att jag självtar rollen som motvikt, så att de riktarsig mot mig om de blir arga.Ett tema återstår att diskutera underdagens lektion som ett led i en jämförelsemellan islam och kristendom.Eleverna har snabbt kommit fram till38 pedagogiska magasinet 4.08

Nattvarden ur Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Ecce Homo från 1998.att Gudsbilden är lika så när som påkristendomens treenighet. Båda religionernasGud är allsmäktig, barmhärtig,kärleksfull …På vita duken bredvid Nattvarden synsden omtalade Mohammedkarikatyrendär profeten figurerar som terrorist meden bomb i turbanen. Den publiceradesi danska Jyllandsposten för några årsedan.”Teckningen är bra för yttrandefriheten”,säger en elev.” En annan påpekar:”I islam är det förbjudet att avbildaGud och profeten.””Där har ni en viktig skillnad mellande två religionerna”, konstaterar SimonRybrand. ”Förbudet att avbilda gör detkänsligt med karikatyren. Och ni serhär att yttrandefriheten krockar medreligionsfriheten.””Men det är bara på skämt”, menaren elev. ”Det får de väl tåla.” ”Jaha,säger Simon Rybrand … får jagprovocera dig lite.” Eleven nickar. Medblicken på honom säger läraren: ”Tänkdig att jag avbildar din mamma som engris och sätter upp bilderna i skolan.Vad skulle du tycka om det?” Killenrycker på axlarna, ser rakt fram. Elevenintill skrattar högt och förvånat.Läraren fortsätter: ”Då tejpar jagupp bilderna över stan och skriver dinmammas telefonnummer också …””Det skulle nog vara lite kränkande”,säger eleven lugnt. ”Jaha, men det varju humor, replikerar Simon Rybrand.Det blir tyst. Någon nickar.Han vänder sig till några killar vidbordet bakom. ”Vad tycker ni om karikatyren?””Jag blir ledsen, för mig ärdet värre att driva med Mohammed änmed mina föräldrar för jag ska vördaprofeten mer än jag vördar dem”, sägeren elev som gång på gång byter ställningpå stolen.”Jag tycker det är fel”, menar en annan.”Men du vet att yttrandefrihetengäller”, undrar Simon Rybrand, och fåren nick till svar.” Tänk till på var era värderingarkommer ifrån”, säger Simon Rybrandtill klassen. ”Motsättningar mellanreligioner beror oftast på att man serolikheter.”Några elever stannar kvar efter lektionen.Ingen av dem säger sig varatroende eller särskilt intresserad avreligion, men de fortsätter att prata, omreligion kontra vetenskap, homosexualitetoch kvinnosyn.De är överens om att Simon är brasom tar upp aktuella ämnen och de haringet emot hans provokationer. ”Detgör att man måste tänka till.” ”Hansätter fart på oss.” Inte förrän en annanlärare kommer in och nästa lektion skabörja reser de sig. ☐Mimmi Palm är journalist på Pedagogiskamagasinet.mimmi.palm@lararforbundet.se4.08 pedagogiska magasinet 39

Lärare frågar ofta vilka metoderoch program som är de bästaför att hantera konikter. Någotsjälvklart svar finns inte. Det viktigaär hur grundstenarna läggs och attsatsningarna sker på rätt nivå.Text Ilse Hakvoort

Antony Gormley. FIELD (American), 1991. TerraKotta. Foto: Joseph Coscia, Jnr.© Courtesy the artist & Jay Jopling/White Cube, London.barabråk?enbyggpyramid!

tema konflikt – passion och kollisionUnder de senaste årenhar antalet konflikthanteringsprogramökatofantligt. Mångfalden ärstor och ändå finns inteett tydligt och systematiskttillvägagångssätt förhur man kan välja det mest lämpliga sättet attarbeta med konflikter och konflikthantering iskolan.Det finns några översikter över olikaprogram. I rapporten Olikas lika värde frånMyndigheten för skolutveckling finns en listasom ger många exempel på utmärkta konflikthanteringsmodeller.Men den är inte komplettoch någon analys eller diskussion om hur deolika programmen förhåller sig till varandrafinns inte.Något som ytterligare gör det svårt attorientera sig inom området är att ämnet oftaplaceras under andra rubriker än konflikthanteringeller konfliktmedling. Beskrivningarfinns under besläktade områden som värdepedagogik,värdegrundsarbete, våldsförebyggandeprogram, antimobbnings program,fredsundervisning och social emotionellträning. Det är alltså inte förvånande att yrkesverksammalärare och andra vuxna i skolananser att det är svårt att välja.Numera använder jag Richard Cohenskonfliktpyramid som en pedagogisk modellför att strukturera mina tankar i arbetet medkonflikter och konflikthantering. NorrmannenDag Hareide, känd för sin kompetens ikonfliktmedling, betonar användbarheten avCohens modell och rekommenderar skolor attanvända sig av den. Konfliktpyramiden finnsockså kortfattat beskriven av Anita Grünbaumoch Margreth Lepp.Vad Cohen gör är att rent visuellt beskrivadet ideala systemet för att arbeta medkonflikter och konflikthantering i skolan somen pyramid med fyra nivåer. Den första nivån,förebygga, innehåller ”konflikter som inteuppstår för att det finns ett stödjande klimat”.Andra nivån, hantera, handlar om ”konfliktersom elever kan hantera själva genom förhandlingmed varandra”. Nivå tre, hjälpa, handlarom ”konflikter som hanteras med hjälp avmedling”. Fjärde nivån, stoppa, tar upp”konflikter som avgörs genom skiljedom”.Nivå ett – förebyggaFörebyggande behöver vara ett fundament iarbetet och bör därmed vara störst. Termen”förebygga” kan upplevas förvirrande eftersomdet är omöjligt att förebygga bort konflikter.Pyramidens första nivå siktar emellertid tillatt skapa ett positivt och stödjande skolklimat,en öppenhet som underlättar hanteringen avkonflikter när de uppstår samt att förebyggauppkomsten av våldsamma situationer. Aktivitetersom ingår i det förebyggande arbetet ärbland annat en effektiv klassrumsledning, endemokratisk skolstruktur samt ett engageratläroplans- och värdegrundsarbete.På konflikthanteringskurser på universitetetuppger lärare och andra vuxna inomskolan att de arbetar med positiv gränssättning,StegVis, SET (social emotionellträning), Lions Quest, gemensamma regler,faddersystem, kamratstödjare, EQ(emotionell intelligens), livskunskap,massage, social kompetens, samtal,Ilse Hakvoortär universitetslektor ipedagogik vid Göteborgsuniversitet. Hon undervisari ämnet konflikthantering iskolan, arbetar med utvecklingav detta ämnesområdeoch är medlem i gruppenför kommunikation och konflikthanteringi skolan vidinstitutionen för pedagogikoch didaktik.Konflikter som vi inte tar itu medförsvinner sällan av sig själva.De stiger upp till ytan om och om igen.42 pedagogiska magasinet 4.08

grupprocesser, empati, perspektivtagande,självtillit och självkännedom.StegVis och SET innehåller några delmomentsom har konflikter i fokus, men programmenshuvudfokus ligger på social kompetens ochsocial emotionell träning.Trots trivsamt och stödjande klimat i skolanuppstår konflikter. Flera teoretiker inomutvecklingspsykologi och socialpsykologi harerkänt konflikten som central kraft i förändringsprocesser– på gott och ont. Konflikterär en normal del av livet och därför också ennormal del av skollivet. Därtill kommer attkonflikter anses vara nödvändiga och viktigaför utveckling och lärande.Morton Deutsch har utvecklat begreppetkonflikt genom att skilja mellan destruktivaoch konstruktiva konflikter. En konflikt äri sig inte destruktiv eller konstruktiv utankan ses som neutral, men blir destruktiv ellerkonstruktiv beroende på hur vi hanterar den.Det är viktigt att lära sig hantera konflikter påett sådant sätt att utfallet blir konstruktivt ochstimulerar utveckling och lärande.Nivå två – hanteraKonflikter som vi inte tar itu med försvinnersällan av sig själva. Det är mer sannolikt att defår utrymme att eskalera, att de transformerasoch stiger upp till ytan om och om igen. Konfliktersom eskalerar blir mer synliga och troligenmer destruktiva – och destruktiva resultatleder inte till utveckling. Ett positivt skolklimatstöder parter i en konflikt så att de vågaröppna sig för möjligheten av en konstruktivkonflikthantering.Det räcker dock inte med ett positivt klimat.Att möta och hantera konflikter konstruktivtkräver specifik kunskap och träning. Det ärnågot man måste lära sig. Det finns en radprogram som erbjuder specifik kunskap ochträning i konflikthantering.Olika program har sina rötter i olikateoribildningar och arbetsformer. Det finnsprogram som fokuserar på kommunikationoch utgår från människors grundläggandebehov som styr beteendet. Tydliga exempelär Icke-våldskommunikation, NVC (NonviolentCommunication, eller mer populärt giraffspråket)och Icke-våldsundervisning.Den isländska modellen och kompissamtalhar sina rötter i Piagets kognitiva utvecklingspsykologi,framför allt i hans tankarom perspektivtagande. KonflikthanteringsprogrammetTeaching students to be Peacemakershar sin bas i social psykologin, med den socialasamberoendeteorin och teorin om dubblaangelägenheter. Detta program finns beskriveti Gunnel Colneruds och Robert ThornbergsVärdepedagogik i internationell belysning.Forumteater eller forumspel och Draconkombinerar drama och konflikthantering.Forumteater har sin utgångspunkt ikritiskt teoretiskt tänkande och termer somförtryckare och förtryckta är centrala. I Draconfinns återigen bland annat behovsteoretiskttänkande samt samberoendeteorin.Gemensamt för de olika programmen äratt de utgår från flera sanningar och verklighetsbeskrivningar,från att människor kan taansvar, att parter i en konflikt har olika känsloroch behov, att samarbete är möjligt och attflera behov eller intressen kan tillgodosessamtidigt. Detta gäller även program somfinns på pyramidens nivå tre.Nivå tre – hjälpaDen dagliga verkligheten i skola och klassrumvisar att inte alla konflikter hanteraseller kan hanteras genom förhandling avparterna själva. Elever, lärare och andravuxna i skolan behöver i vissa situationer entredje part som medlar. Parter i en del konflikterhar svårt att kommunicera och behöverhjälp med att ”starta om” med sin kommunikation.Kamratmedling är ett program som tillhörkonfliktpyramidens tredje nivå. FörutomRichard Cohen finns det andra som harutvecklat sådana program. I Sverige finnstill exempel Eleonore Linds Medkompisoch ett omfattande kamratmedlingsprojekti Norrbotten, Medling i skolan, NVC, Draconoch Teaching students to be Peacemakers, somnämndes under pyramidens andra nivå,innehåller också delmomentet konfliktmedling.Alla kamrat medlingsprogram innehållergrundläggande kunskap och träningi konflikthantering – det vill säga insatserpå nivå två.4.08 pedagogiska magasinet 43

Antony Gormley. FIELD (American), 1991. TerraKotta. Foto: Joseph Coscia, Jnr. © Courtesy the artist & Jay Jopling/White Cube, London.Alla vill inte ha medling av jämnåriga ochalla konflikter lämpar sig inte för kamratmedling,utan det kan behövas vuxna sommedlar. I det stödarbete som utförs av ettanti-mobbningsteam eller elevvårdsteam är detvuxna som är ansvariga för att hjälpa parternai allvarliga situationer. Alan Güggenbuhl utgårfrån vuxna i sitt program Mythodrama. Detär professionella, utomstående vuxna somkommer till skolan och arbetar med en helklass när våldsamma situationer har uppstått.Mythodrama har sin grund i den jungianskatraditionen.Nivå fyra – stoppaÄven om alla elever och vuxna på en skolahar lärt sig att hantera konflikter på ettkonstruktivt sätt samtidigt som det finnsmedlare tillgängliga när de behövs, kanvåldsamma situationer uppstå. De kanvara synliga direkta (fysiska eller verbala)eller osynliga indirekta (verbala eller ickeverbala).Konfliktpyramidens nivå fyra handlarom att gå tillbaka till reglerna, att tillgripasanktioner, att stoppa oönskat och förbjudetbeteende samt att ingripa när oacceptabeltoch olämpligt beteende förekommer. Nivåfyra handlar inte om att stoppa konflikten, förkonflikter är inte förbjudna.Fokus ligger på beteendet och att det kanvara rätt eller fel. Våldsamt och aggressivtbeteende måste stoppas eftersom det blockerarmöjligheterna till konstruktiva sociala interaktioner,till lärande och dialog.Viktiga frågor för vuxna i skolan är alltså:– När är en situation så våldsam att vuxnabehöver ingripa?– Hur kan vi stoppa oacceptabelt beteende?– Hur får vi stoppa våldsamt beteende?– Vad får en vuxen i skolan göra?– Vad står i lagtexten?Vuxna i skolan behöver kunna förmedla ochdiskutera vad som gäller. Vad är tillåtet och vadär inte tillåtet? Det är nödvändigt att de kännertill informella och formella regler, det vill sägalagstiftning. De måste veta när de behöverkoppla in rektor, göra en polisanmälan eller omutestängning av en elev från skolgång under enviss period kan vara en strategi. Alla anti-mobbningsprogramoch allt arbete mot kränkandehandlingar omfattar aktiviteter som hör till nivåfyra samtidigt som det också finns åtgärder somavser det förebyggande arbetet. ProgrammetART (Aggression Replace-ment Training) siktarockså på förändring av beteende.LitteraturByréus, K (2000): Du harhuvudrollen i ditt liv: omforumspel som pedagogiskmetod för frigörelse ochförändring. Liber.Cohen, R (2005): Studentsresolving conflict. Peermediation in schools.GoodYear Pub Co.Colnerud, G & Thornberg, R(2003): Värdepedagogiki internationell belysning.Forskning i Fokus, nr 7.Skolverket.Deutsch, M & Coleman, P(red) (2000): The Handbookof Conflict Resolution.Theory and Practice.Jossey-Bass Publishers.Edling, L (1999): Kompissamtal:kommunikationistället för tystnad ellervåld. Ekelunds Förlag.Guggenbühl, A (2000):Våldets Kusliga Fascination:Att hantera destruktivtbeteende och mobbning.Natur och Kultur.Grünbaum, A & Lepp, M(2005): DRACON i skolan.Drama, konflikthanteringoch medling. Studentlitteratur.44 pedagogiska magasinet 4.08

tema konflikt – passion och kollisionVarje skola behöver arbeta med allafyra nivåerna samtidigt. Det är intemöjligt att hoppa över någon av dem.Cohens nivå fyra är den översta delen avpyramiden och blir därmed den minsta, vilketden också bör vara. Tyvärr anger många lärareoch andra vuxna i skolan att pyramidensnivå fyra inte är liten i dagens skola, utan attden är stor. Mycket tid i skolan ägnas åt attstoppa oacceptabelt och olämpligt beteendeoch slagsmål, åt att tillrättavisa elever som intehåller reglerna och åt destruktiva konfliktermellan elever, mellan vuxna och elever ellervuxna sinsemellan.Mobbning, diskriminering och andrakränkande handlingar förekommer i skolansverklighet och det är mycket viktigt ochdessutom i lag fastställt att skolan ska åtgärdasådant. Richard Cohen menar att varjeskola behöver arbeta med alla fyra nivåernasamtidigt, att det inte är möjligt att hoppaöver någon av dem. Att stoppa oacceptabeltbeteende kräver direkta åtgärder även pånivåerna ett, två och tre.Det finns anledning att tro att antaletinsatser på nivå ett (förebygga) och nivå fyra(stoppa) är många, medan insatser på nivåtvå (hantera) och tre (hjälpa) är relativt få,ibland helt obefintliga. Den bilden har vuxitfram i samtal med kursdeltagare, i undersökningaroch i information via media. Vissthar det tillkommit fler konflikthanteringsprogramsom har nått fler skolor, mendet finns fortfarande många lärare ochlärar studenter som efterlyser utbildning ikonflikthantering.Lärarförbundet uppger i Undersökningrörande konflikthantering och studiero i grundskolanrespektive gymnasieskolan, mars–april2005 att 78 procent av de lärare som deltog iundersökningen inte är nöjda med sin utbildningi konflikthantering. I en rapport frånLärarnas Riksförbundet och Lärarförbundetom lärarstudenternas åsikter om sin utbildninguppger 56 procent of studenterna att deinte har fått någon utbildning alls i konflikthantering.Det finns många förklaringar till attkonflikthantering har blivit ett eftersattområde i skolan. En av dem bör vara attdet har dröjt länge innan lärarutbildningoch lärarfortbildning har insett vikten avkonflikthanteringskunskap. En annan kanvara att yrkesverksamma lärare under mångaår har hanterat konflikter i sitt klassrum påett självlärt sätt som fungerade då men inte idagsläget.Det har funnits en stark koppling mellankonflikter och obehagliga, negativa känslor,som om termen konflikt kan likställas med endestruktiv konflikt – och en sådan kan manvara rädd för.Ytterligare en förklaring kan vara att detblir för dyrt att arbeta på alla fyra nivåer.Jag är dock övertygad om att vi utifrån ettekonomiskt perspektiv kan lägga en omvändpyramid på Cohens pyramid. Det kostar minstatt arbeta på nivå ett och allra mest på nivåfyra.Till yttermera visso vill jag nämna att detfinns en omedvetenhet om hur arbetet medkonflikter och konflikthantering kan ingå i enhelhet samt hur mycket konflikthanteringskunskapdet faktiskt finns att hämta. ☐Ilse Hakvoortpedagogiska.magasinet@lararförbundet.seHareide, D (2006): Konfliktmedling.Studentlitteratur.Lind, E (2001): Medkompis–medling och konflikthanteringi skolan. Brain Books.Lärarförbundet (2005):Undersökning rörande konflikthanteringoch studieroi grundskolan respektivegymnasieskolan, mars–april2005.Lärarnas Riksförbund ochLärarförbundet (2006):En rapport om lärarstudenternasåsikter om lärarutbildningen.Myndigheten förskolutveckling (2003):Olikas lika värde – Omarbetet mot mobbningoch kränkande behandling.www.skolutveckling.se.Nemert, E (1997): Öppnaför samtal. Arbetsmetoderi klassrummet. Liber.Patfoort, P (2001): I want,You don’t want. Nonviolenceeducation. Cobblesmith.Rosenberg, M (2003):Nonviolent Communication.Ett språk för livet. Friare LivKonsult.4.08 pedagogiska magasinet 45

Buffande i korridoren. Tillmälen påskolgården. Tjafs om vem som stodförst i kön. Var går gränsen för detacceptabla? Vad klarar eleverna självaoch vad behöver de hjälp med?Text Christina Thors bild Pieter ten HoopenDet räckerDet gäller att ha fingertoppskänsla för när – ochom – man som vuxen ska gå in i konflikten, menarLisa Stridh och Hans Müntzing. De är vana attarbeta med konflikter, direkt eller i förebyggandesyfte. Det ligger inbyggt i deras yrkesroll.– I botten i vårt yrke ligger att kunna socialisera.Vi ska jobba med barnen så att de fungerar i samhället.En stor del av detta innebär att hitta lösningaroch hjälp till självhjälp för att kunna lösa konflikter.När de beskriver sitt arbete talar de om socialisationoch gruppdynamik, om psykologi och specialpedagogik.De talar om relationer, genusarbete,språk- och kommunikationsträning, identitetsbyggandeoch elevinflytande.46 pedagogiska magasinet 4.08

inte att säga stoppLisa Stridh och Hans Müntzing är fritidspedagoger.De arbetar på Kungsängsskolani Huskvarna, en högstadieskolamed särskola inklusive fritidshem ochresursskola.Hon har ansvaret för särskolan, därhon ska bygga upp ett fritidshem, varapedagog i klassen och arbeta med attintegrera särskolebarnen med de övrigaeleverna i skolan.Han har hela skolan som sitt arbetsområde,men arbetar speciellt medelever med särskilda behov, barn meddiagnoser eller sociala handikapp. Hanär med i olika klasser och har enskildundervisning.– Klassläraren eller ämneslärarenplanerar ämnet och jag genomför detpedagogiskt på mitt sätt. Jag jobbarinte med engelskan egentligen, utanjag jobbar med de gruppdynamiskafunktionerna även om det råkar varaengelska, säger han.– Det är ofta fritidspedagogerna somhar tagit de bitarna, säger Lisa Stridh,för vi har socialisering i vår utbildning.Finns det någon skillnad på lärarenssätt att hantera konflikter ochfritidspedagogernas? Ja, det tyckerbåda två. Det är två olika yrkesrollermed olika inriktning. Läraren ska klaramålen och satsar på inlärning. Fritidspedagogenhar ingen sådan uttaladmålbeskrivning utan arbetar efter allmännaråd från Skolverket.– Vi kan ta oss tiden att lyssna påeleverna och gå till grunden med konflikten.Vi kan följa upp den och se hurdet går. Vi fritidspedagoger har en närarelation på ett annat sätt än lärarna,säger Lisa Stridh.– När jag går i korridoren ser jag4.08 pedagogiska magasinet 47

tema konflikt – passion och kollisionHans Müntzing och Lisa Stridh arbetar som fritidspedagoger på högstadiet.som fritidspedagog saker på ett annatsätt än läraren som är fokuserad på attha en lektion i engelska, säger HansMüntzing. Då jag möter tösen i korridorensom behöver hjälp så är detklart att jag följer med, för jag bryr miginte om engelskan och de nationellaproven.Kan man med så olika synsätt anaen konflikt mellan skola och fritids,mellan lärare och fritidspedagog?– Drömmen är att det ska vara ettsamarbete, att vi har ett hjärta tillsammans.Men med den negativa utvecklingsom har skett så har många fritidspedagogerblivit för mycket lärare,säger Hans Müntzing.Lisa Stridh instämmer.– Skolan vill ju att vi ska ta mer ansvarför ämnen på olika sätt. Vi blir merinvolverade i det arbetet, så det arbetesom vi egentligen skulle ägna oss hinnervi inte alltid med, tyvärr.Hon kan själv känna den här kluvenhetennär hon är på väg till en lektion.Ska hon tänka på sin lektion ellerprioritera eleverna som just då behöverhjälp?– Samtidigt står kanske tjugo andraelever och väntar och du vet att det blirkonflikter där, säger Hans Müntzing.Då är det fråga om en ska prioriterasföre tjugo andra. Den konflikten ärstor hos yrkesmänniskan, menar han,oavsett om man är fritidspedagog ellerlärare. Därför behövs många yrkeskategorieri skolan för att kunna göra olikasaker.– Men det får inte bli ett tvångs-äktenskap, lägger han till. Jag skullevilja att man prioriterade socialiseringsfunktionenpå eftermiddagenpå fritids för dem som har de storabehoven.För dem är det viktigt att få tid attnysta i konflikter som blossar upp, fördet som började som en struntsak kaneskalera till en stor konflikt.– För oss handlar det om att fåmed hela situationen och ha tid att tareda på vad som har hänt, säger HansMüntzing.– Ett sånt samtal kan ta fem minutereller en timme, säger Lisa Stridh. Ochdet är viktigt att eleverna kan reflekteraöver det som har hänt och hur mankan undvika en upprepning. Det här ärviktigt förebyggande arbete.– Det räcker inte att säga stopp.När tiden blir knapp i skolan är detlätt hänt att de vuxna säger åt elevernaatt säga förlåt ”och så stryker vi ettstreck över det hela”. Det blir inte braför någon.Men konflikter behövs. De rensarluften och gör att man får en förståelseför att andra kan tänka olika och harrätt att göra det. Det handlar om attarbeta förebyggande och veta var detuppstår konflikter, som i köer och påraster, och att vara steget före. Och därbehövs fritidspedagogens yrkeskunnande,menar Lisa Stridh och HansMüntzing. ☐Christina Thors är jornalist påPedagogiska magasinetchristina.thors@lararförbundet.seGrogrund förkonflikterKungsängsskolan är enmångkulturell skola i Huskvarnamed 385 elever i år7—9 samt särskolan.Att barn från olikakulturer och med olikareferensramar samlas på ettoch samma ställe ger lätten grogrund för konflikter,säger Lisa Stridh och HansMüntzing. Det är när maninte förstår varandra somdet blir missförstånd — ochså kommer en konflikt. Detvar kanske inte illa menat,men man har inte sammaspråk och kan inte tyda varandraskroppsspråk. Samtal,diskussioner och rollspelär sätt att förebygga dentypen av konflikter.— När det gäller de yngrebarnen handlar det mycketom språket. Man kan intesätta ord på vad man känneroch då är det inte ovanligtmed slagsmål, sägerLisa Stridh. När orden tarslut tar handen vid. Och tarman inte till knytnävarna såblir det grus eller sand.Som fritidspedagog fårman arbeta mycket medspråkträning och då handlardet om att använda språketför att kunna förmedla vadman känner.48 pedagogiska magasinet 4.08

Antony Gormley. UNDER THE SUN, 1983-85. Bly, fiberglas, luft. (Krokodilen 2 m). © Courtesy the artist & Jay Jopling/White Cube, London.de små tingenblir synligaVardagliga situationer iförskolan kan skapa konfliktermellan personal och föräldrar.Ofta handlar det om olikaförväntningar som krockar.text Ewa Ivarsson JanssonSamarbete mellan föräldrar och förskola är enbetydelsefull del av förskollärarens arbete. Eftersom detmest handlar om korta möten när barnet lämnas ellerhämtas kan det tyckas som att det är en ganska okompliceraduppgift. Men forskning inom området visaratt verkligheten är betydligt mer komplex än vad somvisar sig vid en ytlig avläsning av vardagliga händelser.Kjeld Rasmussen skriver i sin bok Föräldrasamarbete attsamarbetet kan fungera bra, men det är mer tillfällighetersom gör om de anställda och föräldrarna har samma attityderoch värderingar i grundläggande frågor och därförkan kommunicera på samma våglängd. I grunden finnsett beroendeförhållande i relationen som man inte kanbortse ifrån.Arbetet med små barn i förskolan gör att föräldrar,barn och personal kommer nära varandra. De små tingeni vardagen, som att sova, äta och leka, blir synliga ochpå ett sätt ”offentliga”. Allt det som vi vanligtvis uppfattarsom privata ställningstaganden får en öppenhet somi vissa fall kan kännas obekväm. Tanken att ”var ochen sköter sitt” fungerar helt enkelt inte i förskolan. De4.08 pedagogiska magasinet 49

tema konflikt – passion och kollisionprofessionella handskas med viktiga frågorsom barnens fostran och gör det en stor del avbarnens barndom.Det finns också olika förväntningar påverksamheten. Föräldrarna har behov avbarnomsorg för att kunna arbeta och det äranledningen till att de lämnar barnen i förskolan.Föräldrar är mest intresserade av vad somhänder med det egna barnet och deras förväntningarkan skilja sig från det som personalenuppfattar som angeläget. Pedagogerna å andrasidan har helt andra förväntningar både på sigsjälva och på den verksamhet de bedriver. Urpersonalens perspektiv är det också mycketannat som styr det dagliga livet på förskolanän enskilda föräldrars önskemål.Det finns många, till synes, enkla och vardagligasituationer som kan ställa till problemoch konflikter. Sovstunden är ett sådant exempeldär önskemål och förväntningar kankrocka och skapa konflikter som kräver bådetid och energi. Det beror ofta på vilka förväntningarföräldrarna har på förskolan och vilkenroll man vill att den ska spela i ens barns uppväxtmiljö.Dessa förväntningar är sällan uttalademen de framkommer när man har meringående samtal med föräldrarna.Ett annat område som kan leda till konflikterär samarbetet mellan hem och förskola.En del föräldrar ser exempelvis föräldramötenmest som en skyldighet och plikt. De uppleveratt det tar mycket tid med föräldramöten påkvällar i relation till vad de tycker att de får utav det. Personalen å andra sidan menar att denlilla stunden på kvällen kan väl föräldrarnaavvara för barnens skull.Ytterligare ett område där det kan uppståkonflikter är frågan om i vilken utsträckningföräldrar ska vara med och påverka innehålloch upplägg av verksamheten. I min avhandlingRelationen hem–förskola framkommer att iprincip alla föräldrar med akademisk bakgrundoch tre av fyra föräldrar med arbetarbakgrundvill ha inflytande över förskolans verksamhet.Personalen är mer inne på att föräldrarnaska kunna påverka i viss utsträckning eller”endast i vissa avseenden”. Det kan tolkas somatt personalen menar att det inte är rimligt attföräldrarna ska bestämma över vad som skaske med alla barn utan endast med det egnabarnet. Personalen ansåg också att alltförmycket åsikter och synpunkter från föräldrarnabara försvårade deras arbete i barngruppen.Det faktum att verksamheten ska passaalla barn gör att sammanjämkningsprocessenförsvårades av alltför individuella eller uddaönskemål från enskilda föräldrar. Det kan tilloch med skapa konflikter mellan föräldrarsom gör att personalen hamnar mellan tvågrupper av föräldrar med olika ståndpunkt.En mindre grupp föräldrar menade att personalenär utbildad och vet bäst vad som passarför barnen. Det ingår helt enkelt i deras professionatt bestämma hur verksamheten ska seut i förskolan.Jag frågade också – både föräldrar ochpersonal – vad de ansåg att förskolan ska gebarnen utöver det får i sina hem. De allra flestamenade att förskolan ska vara en social mötesplatsför barnen, många menade att förskolanska ha pedagogiskt stimulerande aktiviteter därbarnen får målmedveten inlärning. Några fåuppgav att det är omsorg och tillsyn som är förskolansviktigaste uppgift medan vissa menadeatt barnen ska få sina egna intressen, så sommusik, sång eller andra specialintressen, tillgodosedda.Det fanns också en uttalad förväntanfrån en del föräldrar om att få stöd i sin fostransuppgiftfrån pedagogerna.Ewa IvarssonJanssonär lektor i pedagogik ochprefekt vid institutionen förutbildningsvetenskap vidMittuniversitetet. Hon är igrunden förskollärare ochhar arbetat som föreståndareför förskolor i Västervik,Umeå och Härnösand.Hennes forskningsområdenär förskolan som miljö förlärande, föräldrasamarbeteoch lärares professionellautveckling.Till synes enkla och vardagligasituationer kan ställa till konflikter.50 pedagogiska magasinet 4.08

Antony Gormley. IRON BABY, 1999. Gjutjärn. Foto: Stephen White. © Courtesy of the artist & Jay Jopling/White Cube, London.Men vare sig föräldragruppen eller personalgruppenär ju homogen. Det finns skillnaderi uppfattningar om barnens fostransom har med utbildningsbakgrund att göra.Föräldrar med längre utbildning är mer förändringsinriktade,och det uttrycks i termer avatt de förväntar sig att barnen ska stimulerassocialt, motoriskt och intellektuellt. Föräldrarmed kortare utbildning betonar trygghet, lugnoch ro, här och nu, alltså det som står för kontinuitet.Pedagogernas förhållningssätt samvarierarockså med deras utbildningsbakgrund.Förskollärare är till exempel mer förändringsbenägnaän barnskötare. Dessa skillnader iuppfattningar och förhållningssätt gör att manockså tydligare kan se vilka kombinationer avuppfattningar det kan finnas inom en gruppföräldrar i förskolan och en grupp pedagogersom arbetar där.Ett annat begrepp som används av bådepedagoger och föräldrar var ”trygghet” ochdär finns det många olika uppfattningar omvad det innebär. En intressant iakttagelse varatt föräldrarna menar att barnen är trygga närde vill gå till förskolan och klarar sig där utanföräldrarna. Pedagogerna menade att det äri förskolan man skapar trygghet genom attbygga upp verksamheten med dagliga rutiner.Det kan ibland skapa konflikter inom personalgruppen,särskilt för dem som förespråkarförändring för att få till stånd en utveckling avverksamheten. Det kan vara så att rutinernaskapar hinder för det som vissa menar ska varautvecklande för barnen.Samtalet och kommunikationen är det viktigaste redskapet för att hantera situationersom kan innebära problem och konflikter.Professor Roger Säljö skriver i boken Lärandei praktiken: ”Den i särklass viktigaste mänskligaläromiljön har alltid varit, och kommer alltidatt vara, den vardagliga interaktionen ochdet naturliga samtalet. Det är genom detta viformas som sociokulturella varelser och det ärgenom samtalet i situerade sociala praktiker vilär oss de flesta av de interaktiva färdigheter vibehöver i framtiden.”Det innebär att pedagogerna har som sinviktigaste uppgift att berätta för föräldrarnavarför de har de aktiviteter de har och vadsom är syftet med dem. Det vardagliga samtaleti förskolan ger en god grund för familjermed barn i förskolan. Där skapas kontaktmellan pedagoger och familjer från olika socialoch kulturell bakgrund genom samtalom den verksamhet man har tillsammansmed barnen. Att kunna hantera och få varavägledande i det som berör varje familj pådjupet är en av de svåraste men också mestfantastiska uppgifterna för en pedagog i förskolan.I den uppgiften behövs ödmjukhetinför varandras roller. ☐Ewa Ivarsson Janssonpedagogiska.magasinet@lararförbundet.seRelationenhem—förskolaI avhandlingen Relationenhem-förskola jämför EwaIvarsson Jansson föräldrarsoch anställdas (förskollärareoch barnskötare)uppfattningar om förskolansuppgift. Avhandlingenbestår av två stora studier.Föräldragruppen utgjordesav över 800 familjer ochpersonalgruppen av 1 000personer.LitteraturKärrby, G (1995): Föräldrarnasuppfattning om kvaliteti daghem. Socialvetenskapligtidskrift 3. 1995.Ivarson Jansson, E (2001):Relationen hem—förskola.Intentioner och uppfattningarom förskolans uppgift attvar komplement till hemmet1990–1995. Akademisk avhandling.Umeå Universitet.Rasmussen, K (1986):Föräldrasamarbete. Liberförlag.Säljö R (2000): Lärande ipraktiken, ett sociokulturelltperspektiv. Prisma.4.08 pedagogiska magasinet 51

… och allakrig var slutKvinnorna från forna Jugoslavien ochpojkarna på den svenska skolgården.I båda fallen är de fiender. Nu möts de.Text Mimmi Palm bild Malin Hoelstad

tema konflikt – passion och kollisionHennes doktorsavhandling handlarom konfliktlösning och fredsutbildningi år 4–6. I en mer lättillgänglig ochpraktiskt användbar version, Lära levasamman, presenterar hon ett undervisningsprogram.Bland annat får elevernagenom samtal, rollspel, diskussioner,grupparbeten med mera, reflekteraöver vad fred innebär. Barnen i hennesstudie associerar ofta själva till olikanivåer: frihet från mobbning, att kunnaåka på semester och att det inte finnsnågra krig. Sambandet mellan lokaloch global nivå blir tydligt. En konflikthandlar alltid om vad människorönskar och behöver eller om vad de ärrädda för.Under en period har Karin UtasCarlsson regelbundna möten med tvåpojkar i femman som ständigt kommerihop sig. Hon fungerar som medlareoch försöker hjälpa dem att inte låsa sigvid vem som har rätt. De får berätta,lyssna och återberätta det den andresagt. Är det som den ene uppfattarsom en lögn bara den andres sätt att sesaken?– De börjar så smått kunna ta till sigvarandras synpunkter: ”Men så tyckerjag också …”Men de behöver inte tycka lika, anserhon. Vi vuxna är för snabba medatt fördela skuld och utkräva ursäkteroch att barnen ska bli överens. Detviktiga är i stället att barnen får hjälpatt lyssna till varandra och själva hittalösningar. På så sätt kan de utvecklasina relationer.Det fina är om de gör erfarenhetenatt de själva kan vinna på att se tillandras behov. Det som Gandhi kalladeden goda själviskheten. Då kan de iframtiden känna handlingskraft i ställetför maktlöshet inför konflikter.– Jag tror det kan bidra till en fredligarevärld.Maktparadigmet, där bara en kan vinna,härskar i dag lokalt och globalt. Menhon tror med stöd hos internationellafredsforskare att ett annat paradigmdär man söker tillfredsställande lösningarför alla parter håller på att växafram.De fysiska behoven måste tillgodosesmen lika viktigt för att människor inteska ta till våld är att de känner trygghet,säkerhet och tillhörighet. Och tillskillnad från materiella resurser är tillgångenpå sociala resurser obegränsad.De till och med växer ju mer man gerav dem.– När du och jag sitter här och prataroch jag känner att du är öppen förvad jag säger, då blir jag trygg och såkan jag ge mer till dig så att du i din turger mer till mig … Att man ger trygghettill någon betyder att man får mersjälv.Dag Hareide, rektor för Nansenskolen,visar vägen till sitt arbetsrum. I trappanbyter han några ord på engelskamed två kvinnor. De är från Balkan ochhar kommit till folkhögskolan i Lillehammeri Norge för att delta i dialogseminarierom situationen i det fornaJugoslavien.Dag Hareides rum vetter mot bergendär lövträden blivit marmeladfärgade.Han korsar sina långa ben isoffan och berättar vad skolan, varskurser har inriktning på samhälle ochkultur, vill uppnå med det man kallarNansendialogen: människor somlever med etniska och religiösa motsättningarfår tillfälle att mötas undernågra veckor. Bland annat samarbetarman sedan 1995 med tio dialogcentra idet forna Jugoslavien.De som kommer är ofta lokalpolitiker,kommunaltjänstemän och liknande.De får berätta för och lyssna tillvarandra. Målet är inte att de, som variteller är fiender, ska bli överens menförhoppningsvis ska de få förståelse förvarandra och se paralleller.Det kan bli mycket känslor, sår rivsupp – men inget säger att en dialogbehöver vara snäll. I ordet ligger attsamtalet blir personligt och känslofyllt.Här sker alltså konflikthanteringpå samma sätt som när Karin UtasCarlsson arbetar med eleverna i femmani Göteborg.Ofta ligger det brist på kommunikationbakom konflikter.– I dialogen mellan serber och muslimerblir det tydligt, säger Dag Hareide.Man gör sig en bild av andra som mantror stämmer och tycker sig veta att deljuger. Men de andra ljuger inte, de trorå sin sida att de känner till sanningen.Om människor möts kan missuppfattningarnaförhindras. I detperspektivet är de nordiska ländernasenhetsskola viktig. Han menar att denkan förebygga motsättningar mellanfolkgrupper eftersom elever av allakategorier, till exempel ungdomar medinvandrarbakgrund och etniskt svenskamedelklassungdomar, blir tvungna attmötas.Dag Hareide har lång och brederfarenhet av konflikthantering inommånga områden, bland annat somlärare, forskare och rehabiliteringskoordinatorför FN.Konflikter har en stor utvecklingspotentialoch kan resultera i rättvisa,frihet och erkännande om de löses fredligt,menar han och tar arbetarrörelsensoch kvinnorörelsens framgångar somexempel.En förutsättning för utvecklingär att de inblandade själva äger sinkonflikt. Men att parterna själva fårta ansvar kan inte tas för givet. Både isamhället och i skolan är det lätt att blibestulen på konflikten, om man får trohonom.– Den statliga rättsapparatens juristerlika väl som lärare i skolan tar oftaöver och definierar motsättningen.Men vad händer när eleverna går tillläraren och anklagar varandra? Varesig läraren är auktoritär och bestämmervem som är skyldig eller hon ellerhan är liberal och avfärdar det hela54 pedagogiska magasinet 4.08

så förblir konflikten olöst. Problemetfinns kvar mellan barnen.I stället bör parterna få chansen attberätta för och lyssna till varandramed hjälp av medlare om det behövs.Läraren behöver både sätta gränser ochvisa empati. Det ideala är att på så sätttillämpa det man kallar reparativ rättvisa.Han menar att mycket är vunnetmed att införa skol- och elevmedlingsom man gjort i Norge. Det är på gångockså i de övriga nordiska länderna.Medan Dag Hareide, några lärareoch vaktmästaren på Nansenskolenprasslar med sina lunchsmörgåsar utspinnersig ett samtal om det unika iatt unionen mellan Sverige och Norgeupplöstes utan strid. Hur kommer detsig att de nordiska länderna inbördeshar haft fred i 200 år?Demokrati, kompromissvilja ochlite tur genom det avsides geografiskaläget tror Dag Hareide är en del avförklaringen.– Men nu har något hänt. Norgevar med och bombade Serbien 1999.Innan dess hade Norge inte deltagit iett angreppskrig sedan Lingonkriget.– Lingonkriget?– Det var 1788 när norrmännen angrepBohuslän.Nu utmanas den homogena, lutherska,vita kulturen av att människor medannan etnisk och religiös bakgrund bori Norden.– Det behövs analys av freden, förom vi förstår vad den beror på så kan vikanske bevara den. ☐Mimmi Palm är journalist på Pedagogiskamagasinet.mimmi.palm@lararforbundet.se4.08 pedagogiska magasinet 55

Flickor är inte mer sams än pojkari skolan. Men manliga lärare harsvårt att föreställa sig andra sorts bråkän sådana med knuffar och skrik.Så som det går till bland pojkar.text Agneta Lundströmsyns inte – nns inte?En intressant diskussion utbröt. I gruppenmed manliga lärare hävdades att det knappastfanns konflikter bland flickor. Det skeddeinom ramen för min studie om könskodadeföreställningars betydelse för hur lärare hanterarkonflikter. Tio lärare har under fem dagar ienkönade grupper reflekterat tillsammans medmig över konfliktsituationer de mött i skolan.Man brukar säga att en lärare måste kunnata en elevs perspektiv för att kunna få till stånden fungerande kommunikation som ska bäraför inlärning och fostran. Möjligheten attkunna skifta till en elevs perspektiv kan dockförsvåras av könskodade föreställningar.Candace West och Don Zimmerman menaratt föreställningar om kön leder till att vi uppnåren social kompetens att hantera det somanses lämpligt eller icke lämpligt inom detkön vi formats till. Vi lär oss alltså inte att blimänniskor under full frihet. De upptrampadevägar som redan finns när det gäller kön kommeratt styra vad vi anser vara möjligt att göraoch inte.De könsuppdelade grupperna förstärktelärarnas röster utifrån deras skilda könskulturer.Genom att ge plats för kritik och genomatt lärarna också möttes över könsgränserna ien dialog om skillnad och likhet gavs möjlighetatt undersöka och kritiskt granska upplevdaskillnader.Agneta Lundströmär universitetsadjunkt, lärare och författare. Hon ärverksam vid specialpedagog- och lärarutbildningen, Umeåuniversitet. Hon har skrivit en licentiatavhandling i ämnetpedagogiskt arbete: Lärare och konflikthantering — enundersökande studie ur ett könsperspektiv.4.08 pedagogiska magasinet 57

tema konflikt – passion och kollisionNormen för att förstå elevers konflikter visadesig här ofta ha formats av det som pojkarskonflikter uppvisar: öppet uttalade motsättningsfylldaåsikter och fysiska energifylldauppgörelser.Ett mönster som återkom för hur vi samtalade,både lärarna och jag, var att vi oftautgick från kategoriseringar enligt skillnadersom kvinnligt–manligt, flickor–pojkar, till enny fas i samtalet där vi ifrågasatte denna förstaskillnad genom motsättningsfyllda berättelsersom komplicerade bilden och gav nytt underlagför en diskussion.Den australiska forskaren BronwynDavies menar att en viktig del av barns identifikationsker genom ett kategoriuppehållandearbete för kön när de utvecklas till personer.Det blir viktigt för dem att förstå och agera iförhållande till det de finner vara ”rätt” signalerinom sitt köns gränser.Jag menar att detta kategoriuppehållandearbete också förekom i de gruppsamtal viförde, trots att vi som vuxna tjänstemän vetatt det förväntas av oss att vara jämställda.Föreställningar om kön som skillnad visadesig återkommande i gruppsamtalen närlärarna reflekterade över flickors och pojkarskonflikter. De föreställningarna följer ofta vadett flertal forskare tidigare rapporterat om somatt pojkars konflikter är vanligare förekommande,mer högljudda och fysiska samt attflickors konflikter är mindre märkbara.Denna oreflekterade norm för konflikterskulle kunna leda till att flickors konflikterinte kommer upp till ytan och utmanas vilketi sin tur leder till att de inte får ta del avsamma möjligheter till utveckling med hjälpav en lärare. I gruppen med manliga lärare vardet dessutom svårt att få till ett pedagogisktrollspel om flickors konflikter.Det pedagogiska arbetet med konfliktermenar jag kan tolkas som genomsyrat av bådemakt och omsorg. Spelreglerna för hur dennamakt och omsorg visar sig är påverkade avkönskodade föreställningar som upprättatsbåde utanför skolan och inom skolan.Både kvinnliga och manliga lärare förväntarsig att en elev ska vara empatisk och fylldav omsorg och kan få svårt att förhålla sig tillformer av maskulinitet där en pojke kämparför att vinna status och ära genom att ta någotfrån en annan elev och är nöjd över att vinnaden kampen.Forskare som Paul Willis, Robert Connelloch Ann Phoenix lyfter fram att maskulinitetkan stå i motsättning till en skolkultur, då pojkarbåde ska positionera sig socialt inom maskuliniteteroch anpassa sig efter en skolkod.Laws och Davies diskuterar risken för att bestämdapojkar kan ses som beteendestörda närde inte beter sig enligt en förväntad skolkod.Tillräckligt med tid för reflektion och enökad kunskap om fler former av maskuliniteterliksom om fler former av femininiteter somsystematiserats på ett vetenskapligt sätt skullekunna skapa en bättre beredskap i att mötaoch utmana både pojkar och flickor i skolanpå ett jämställt sätt. ☐Agneta Lundströmpedagogiska.magasinet@lararförbundet.seLitteraturConnell, R W (2000):The men and the boys.Berkely: University ofCalifornia Press.Davies, B (2003): Hurflickor och pojkar gör kön.Liber.Laws, K & Davies, B (2000):Poststructuralist theoryin practice: working with”behaviourally disturbed”children. Qualitative studiesin education, 13.Phoenix, A (2004): Neoliberalismand Masculinity.Racialization and the Contradictionsof Schooling for11- to 14- Year-Olds. Youthand Society, 36.West, C & Zimmerman, D H(1987): Doing gender. Genderand Society. 1:125—51.Willis, P (1981): Fostrantill lönearbete.Röda Bokförlaget AB.I gruppen med manliga lärarevar det svårt att få till ett rollspelom flickors konflikter.Antony Gormley. LEARNING TO THINK,1991. Bly, fiberglas, luft. Foto: JohnMcWilliams. © Courtesy of the artist& Jay Jopling /White Cube, London.58 pedagogiska magasinet 4.08

Arbetsgrupper måste ofta ta hand omsina konflikter själva. Men för att intekonflikterna ska gå överstyr krävs det enstruktur för att hantera dem. Det anserforskarna Thomas Jordan och BarbroLennéer-Axelson.Text Per-Olof Eliasson bild Maria Stéensvångremoch svängrum

tema konflikt – passion och kollisionKännetecknande för arbetsgrupperav den typ som finns i skolan är attarbetsledaren ofta befinner sig utanförgruppen, kanske geografiskt på enannan plats. En sådan arbetsgrupp fårtill stor del sköta sig själv.– Mitt intryck är att lärarlag iallmänhet måste, vill och ska arbetaväldigt självständigt. I och med detmåste arbetslagen lära sig att självalösa problem som uppstår innan de blirsvårhanterliga konflikter, säger ThomasJordan som är docent vid Göteborgsuniversitet och specialist på konflikthantering.Ofta fungerar det bra. Men om detblir problem så kan det vara svårt förarbetslag att ta tag i motsättningarnär det inte finns någon chef som hartydligt mandat att säga ifrån.– Det gör att det är upp till arbetsgruppensmedlemmar att själva göranågot åt det, säger Thomas Jordan.Det vilar alltså ett ansvar på denenskilde gruppmedlemmen attmedverka till att skapa vad man kankalla en robust samarbetskultur.– Förebyggande är exempelvis attvisa uppskattning för varandra i ettarbetslag. Då bäddar man in kollektiveti en värme som gör att man mycketlättare löser upp de misshällighetersom alltid uppkommer, säger BarbroLennéer-Axelson som är psykolog ochlektor vid Göteborgs universitet.Det är viktigt att inte sopa konflikterunder mattan, poängterar hon.– Bästa sättet att få konflikter påarbetsplatsen är att undvika dem, dågror de och blir flera. Konflikträdslahar gett många huvudvärk och depressionoch är ibland orsaken även tillutbrändhet.Barbro Lennéer-Axelson användermotsatsparet Svångrem och Svängrum.Svångrem står för regler och Svängrumför tillåtandet av olikheter ochpersonlig påverkan. Hon trycker påatt det i en arbetsgrupp måste finnasbalans mellan dem.Thomas Jordan– Det ska finnas ett svängrum ochviktigast är att lära sig hantera olikhet.En grundläggande orsak till konflikterär att man tror att alla måste tänkaoch handla som en själv. I nästan allaarbetsgrupper brister det i respekt förolikheter, säger hon.Man väljer sällan vilka som ska ingåi ens arbetsgrupp.– Man måste godta de arbetskamraterman har, om inte arbetskamraternaär extremt svåra. I en arbetsgruppär det inte som att vara medsina favoritkompisar som alla röstarpå samma parti och har samma värderingar.Även en vänsterpartist ochen moderat måste kunna arbeta tillsammans,säger Barbro Lennéer-Axelson.Nyfikenhet är, hävdar ThomasJordan, den bästa egenskapen för attgöra konflikter hanterliga. Det handlarom nyfikenhet på hur den andre ser påsaker och ting, nyfikenhet att ta reda påandra förhållningssätt och lära av dem.Gruppmedlemmarnas inställning ochsätt att agera är alltså betydelsefullt förkonfliktklimatet men det räcker inte.Om man använder Barbro Lennéer-Axelsons motsatspar så krävs det intebara Svängrum utan också Svångrem.– Man måste ha rutiner, regler,struktur och ordning. Där brister deti många arbetsgrupper, man har förmycket svängrum, säger hon.Thomas Jordan menar att det ärBarbro Lennéer-Axelsonorganisationens ansvar att skapa godaförutsättningar för medarbetarnasproblemlösning.– Det räcker inte att lägga ansvaretför att hantera meningsskiljaktigheteroch samarbetssvårigheter på de enskildamedarbetarna utan organisationenmåste se till att det finns bra redskap förkonflikthantering, säger han.Alla undersökningar om konflikter iarbetslivet pekar på hur viktig arbetsledningensroll är. Chefen är satt attleda verksamheten och att jobba medkonflikter. Huvudansvaret ligger alltsåpå den som är chef även om denne intedeltar i arbetsgruppens dagliga arbete.– Det är viktigt att en rektor harkonfliktkompetens, där tycker jag dethar blivit bättre på senare år, sägerBarbro Lennéer-Axelson.Men grunden för konflikthanteringenmåste ligga i arbetsgruppensinre arbete. Förmågan att tidigt ta tag imotsättningar behöver vara stark.– Det är viktigt att lärarlaget hararbetsformer som gör det så lätt sommöjligt att ta upp och lösa de problemsom uppstår. Ibland behöver manjobba med hur man kommunicerarmed varandra, säger Thomas Jordan.Barbro Lennéer-Axelson konkretiserar:– Ett stort problem är att folk inteär tydliga med vad de tycker ochinte heller respekterar att folk tyckerolika. Dialog och förhandling är två60 pedagogiska magasinet 4.08

nyckelbegrepp som gäller allt frånarbetsgruppen till FN.För att arbetsgruppen ska få förutsättningaratt lösa de konflikter somkommer upp anser Thomas Jordan attman bör se över de verktyg som arbetslagethar för att förebygga och lösakonflikter. Han ger ett par exempel:Man kan ha en överenskommelse iarbetsgruppen att ta upp meningsskiljaktighetersnarast möjligt – detkan vara på ett veckomöte där man harrutiner att stämma av hur arbetet harfungerat i veckan. Man kan ha regelbundnauppföljningar som medarbetarenkätereller medarbetarsamtal därman checkar av hur läget är.Vid mindre allvarliga meningsskiljaktigheteroch samarbetsfriktioner ärlärarlaget det naturliga forumet för attreda ut frågan. Men det måste finnas enberedskap för mer svårlösta konflikter.Om det blir problem som arbetsgruppeninte själv kan lösa ska allaveta vart man kan vända sig. Det kanvara till rektor, personalkonsulent ellernågon annan i organisationen.Inte minst måste det vara reglerathur man avslutar ett problem eller enkonflikt.– Det måste finnas regler för hurman fattar ett avgörande beslut; tydligtmandat och beslutsordning, vem somhar rätt att fatta beslut och sätta punktoch i yttersta fall besluta om sanktioner.Konflikter i arbetsgrupper berörcentrala frågor för skolan som värdegrund,demokratiska värderingar, integritetoch respekt för medmänniskor.– Där är det viktigt att lärare leverupp till det de lär ut, att de i sitt förhållandetill andra vuxna är förebilder ochatt de kan lösa sina konflikter på ettvettigt sätt. Det är viktigt i förhållandetill skolans uppdrag i samhället och jagär inte alls säker på att det stämmer ialla skolor, säger Thomas Jordan. ☐Per-Olof Eliasson är frilansjournalistpedagogiska.magasinet@lararförbundet.sePer-Olof EliassonPer-Olof Eliasson är frilansjournalist iär frilansjournalist i Göteborg.Göteborg.BarbroLennéer-Axelsonlektor vid Institutionen försocialt arbete, Göteborgsuniversitet. Hon hartillsammans med IngelaThylefors skrivit böckernaOm konflikter – hemma ochpå jobbet samt Arbetsgruppenspsykologi. Honföreläser ofta i skolsammanhang.arbroLennéer-Axelson,lektor vid Institutionen försocialt arbete, Göteborgsuniversitet. Hon har tillsammansmed Ingela Thyleforsskrivit böckerna Om konflikter– hemma och på jobbetsamt Arbetsgruppens psykologi.Hon föreläser ofta iskolsammanhang.

tema konflikt – passion och kollisiontemakonstnär: Antony Gormleymenar att konstens uppgift är attorientera och desorientera. Denska vara ett skydd för fantasinoch för sanningen i den subjektivaupplevelsen. Text Katta NordenfalkAntony Gormley i arbete 1995. Foto: Elfi Tripamer.© Courtesy by the artist & Jay Jopling/White Cube,London.Han är 193 cm hög, av gänglig kroppsbyggnad,har 45 i skor. Står lite knäandemed armarna hängande utmedsidorna i en bokskog på Österlen,osäker om sin plats på jorden.På avstånd är han lika genomlystsom det spröda lövverket utanför detmoderskepp han kommit med, och hanutstrålar en energi som vore han uppståndenur själva fotosyntesen.Gestalten är uppbyggd av olikstorasvarta ”atomer” i järn. Uppbyggd,förresten. Kanske håller han i ställetpå att förintas, atomerna lösgöra sig,klyvas. De har rullat ut över cementgolvetnedanför hans fötter. Några sitterfast i varandra som molekyler. Rullarman de största kloten mullrar det somåska, eller krig. Man får rulla! Det ären del av konstverket, att bli delaktig idet kaos som är förutsättningen för alltskapande.Kanske var det så Gud kom till.Mannen skapade Gud till sin avbild.Inför varje skulptur låter den engelskeskulptören Antony Gormley sigmumifieras i gipsbindor där endast ettlitet rör förbinder honom med yttervärldenoch det livsuppehållande syret.När gipset stelnat klipps det upp ochhan kryper pånyttfödd ur sitt skal. Enklaustrofobisk och meditativ process,osynlig, men kännbar i det synligaresultatet, där ofta sömmarna efterutklippningen behållits i det gjutnastålet eller järnet. Ibland är kroppensplittrad så att endast ståltråd, stålstavareller stålpixlar återstår. Men skapelseprocessenär densamma.Det är människan och människansmått i världen som intresserar AntonyGormley. Hennes fåfänga kamp attbryta sig ur sin kropps fängelse. Hennesnarcissism. Hennes omåttlighet somutarmat jordens resurser och försatt ossi en ohållbar livssituation.Men också hennes förmåga tillförändring, till självinsikt, förnuft ochempati. Ödmjukhet i stället för självuppfyllelse.Hennes drömmar, minnenoch fantasier.– Konstens uppgift är att orienteraoch desorientera, säger han. Vara ettskydd för fantasin och för sanningen iden subjektiva upplevelsen. Fantasin ärall reflektions förutsättning.Antony Gormleys skulpturer befolkarvärlden. På en kulle utanför Newcastlestår en 20 meter hög gestalt med 50meter mellan vingspetsarna, ett mellantingmellan ängel och flygplan – människansräckvidd utsträckt med hjälp avteknik med avskräckande resultat redani Ikarosmyten. Eller som flerfaldigtklonade 4 meter höga människoskepnaderi havet utanför Liverpool, synliga iebb, dolda av flod. Lika hjälplöst fångnai sina egna kroppar som någonsin62 pedagogiska magasinet 4.08

antony gormley. STANDING MATTER IX, 2008. Gjutjärn installerad i Snøhettas Moderskepp. Kivik Art Center.© Courtesy by the artist & Jay Jopling/White Cube, London & Galleri Andersson Sandström, Sverige.den antika människan inför ödet.Inomhus i gallerier och på museerbrukar han hålla sig till sitt mänskligamått. Liggande raklång med utsträcktalemmar, klättrande på väggar, fångenmed huvudet i ett alltför litet hus, gravitationsföraktandegående i taket. Dethänder även att avbilden ger sig ut påstan och beblandar sig med vanligt folk.Vi sitter på Lilla Stenshuvud med enhänförande utsikt över Hanöbukten.Den engelske konstnären är i Sverigeför pressvisningen av sina två platsspecifikaskulpturer på Kivik Art Center,ett konstcenter på Österlen under SuneNordgrens ledning. Moderskeppet somskapats av norska Snøhetta året innanär nu en del av hans ovan beskrivnakonstverk. Det andra är en 16 meterhög skulptur-arkitektur-hybrid somhan byggt tillsammans med arkitektenDavid Chipperfield. Genom sinensamma klättring mot toppen, gårbesökaren igenom en liknande klaustrofobiskprocess som Antony Gormleyvid avgjutningen av sin kropp.Det finns ett andligt drag i hanskonst. Se människan! Känn dig själv!Just den återspeglingen är kanske detmest berörande draget i hans verk. Somi Europeen Field som omskapats i ettflertal länder. I Sverige med 40 000ankelhöga lergubbar som tittade uppfordrandemed ihåliga ögon på besökarna.I Kina Asian Field med 200 000! Varjefigur är unik och tillverkad av en handfulllera som formats efter utförarensegna händers mått. I Sverige var detfolkhögskoleelever som hjälpte honomi processen – i Kina bönder.– Jag ville arbeta med lera, jord ochjag ville arbeta med människor kring vårgemensamma framtid och vårt ansvarför den. Och jag ville att verket skulletitta tillbaka på oss som om vi också varansvariga för den värld vi lever i.Antony Gormley reser sig från utsiktsbänken.I stället för att svara påfler frågor ger han mig en.– Hur påverkar det människanatt hon är det enda djur som byggerfyrkantiga bostäder?För ett ögonblick känner jag migdesorienterad. Fyrkantigt tänkande.Är det det som får henne att tro atthon är skapelsens krona?! ☐Katta Nordenfalk är bildredaktör påPedagogiska magasinet.pedagogiska.magasinet@lararförbundet.se4.08 pedagogiska magasinet 63